Genetiken bakom SLE: ännu en pusselbit

Genetiken bakom SLE: ännu en pusselbit på plats?
Anna-Karin Iversen
SLE, eller systemisk lupus erythematosus som det fullständiga namnet lyder, är en
autoimmun sjukdom, vilket innebär att immunförsvaret bildar antikroppar mot kroppens egna
celler och vävnader. I SLE bildas sådana antikroppar mot strukturer i cellkärnan, som till
exempel DNA. Detta beror på att toleransen, det vill säga immunförsvarets förmåga att känna
igen de egna cellerna, försämrats. Varför detta sker är dock okänt. Det har länge varit känt att
ett flertal gener är inblandade i uppkomsten av SLE. En ökad kunskap om dessa gener och
deras betydelse för sjukdomen kan komma att innebära en ökad förståelse för
sjukdomsförloppet och underlätta diagnostisering.
Ärftliga sjukdomar kan vara orsakade av en eller flera genetiska faktorer. I de fall där
bara en gen är inblandad är denna oftast inte svår att lokalisera med hjälp av dagens teknologi.
SLE orsakas dock av en kombination av genetiska faktorer och troligen även miljön.
Dessutom kan olika kombinationer av dessa faktorer ligga bakom sjukdomen hos olika
patienter. För att lokalisera sjukdomsorsakande gener undersöks därför ofta familjer med flera
fall av SLE, eller patienter och friska som har samma etniska tillhörighet, eftersom
sannolikheten då är större att det är samma genetiska faktorer som ligger bakom sjukdomen.
Ett flertal proteiner som är inblandade i SLE har tidigare identifierats, bland annat
receptorn1 PD-1 som är inblandad i toleransen. Man har även hittat många regioner i
arvsmassan där det eventuellt finns en koppling till SLE. En sådan region på kromosom 9
innehåller två gener som kodar för liganderna2 till PD-1-receptorn. Mitt arbete syftade till att
undersöka om det fanns ett samband mellan dessa ligander och SLE.
Först bestämde jag nukleotidsekvensen i de regioner inom generna som är avgörande
för själva ligandernas form och hur stor mängd som bildas. Dessa sekvenser undersöktes
därefter hos både sjuka och friska islänningar, och sex ställen där det förekom olika baser
(enbaspolymorfier) identifierades.. Med hjälp av databaser hittades även tre vanligt
förekommande sekvensvariationer av en annan typ i nära anslutning till PD-1-ligandgenerna.
En jämförelse av hur ofta dessa nio varianter förekom hos sjuka respektive friska tydde på att
det kunde finnas en koppling, me resultaten var inte entydiga. Att olika typer av statistiska
analyser delvis motsäger varandra kan bero på att det material som analyserats är relativt litet.
Den slutsats som kan dras av detta arbete är att PD-1-liganderna definitivt är intressanta i
samband med SLE, men att fler patienter och friska måste analyseras för att man skall kunna
avgöra huruvida genetiska variationer inom dessa ger en ökad risk att drabbas av SLE.
Examensarbete i biologi, 20p, HT 2002
Institutionen för biologisk grundutbildning och Institutionen för genetik och patologi, Uppsala universitet
Handledare: Cecilia Johansson och Marta Alarcón-Riquelme
1
Receptorer är strukturer på eller nära cellytan, som tar emot och förmedlar signaler av olika slag.
Ligander är strukturer som kan binda till och aktivera receptorer. Liganderna sitter i allmänhet på ytan av andra
celler än sina receptorer.
2