AnalysPortalen

Klinisk immunologi och transfusionsmedicin, Labmedicin Skåne
Godkänd av Åsa Johansson
Version 1
13-01-07
ANA
(IgG-antikroppar mot nukleära antigen)
Provtagning, provtagningsmaterial och hantering
Prov: blod tas i SST rör (gul kork Skåneförrådet)
Minsta analysvolym: 10 µl serum. Lämplig volym: 100 µl serum
Provet förvaras kylt i avvaktan på transport
Transport
Kan transporteras i rumstemperatur.
Indikation
Misstanke om reumatisk systemsjukdom, läkemedelsinducerad SLE. Observera att positivt resultat
kan förväntas hos cirka 5% av normalbefolkningen. Analysen har därför störst värde vid en riktad
utredning och lämpar sig inte för allmän screening.
Svar
Svar lämnas i allmänhet inom 2 vardagar efter provets ankomst till laboratoriet.
Metod/Analysprincip
Indirekt immunfluorescens (IIF). Substrat: HEp-2010 celler. Metoden är semikvantitativ men titrering
görs endast på särskild begäran. Negativt fynd svaras negativt. Positivt fynd mönstertolkas och anges
i E/ml.
Referensintervall
Analysen är kalibrerad mot den internationella WHO-referensen för homogen ANA. Svaret ges därför i
internationella enheter/ml (IE/ml). Referensintervallet har fastställts till 14 IE/ml genom analys av
blodgivare.
Medicinsk bakgrund
Positiv ANA förekommer i låg frekvens hos normalbefolkningen och är vanligare hos kvinnor än hos
män. Mönstertolkningen är vägledande beträffande antikropparnas specificitet och vidare utredning
kan göras med analyserna anti-dsDNA och anti-ENA. Negativ ANA och negativ anti-SSA (ENAanalys) gör diagnoserna SLE respektive Sjögrens syndrom mindre sannolika. Observera att i enstaka
fall kan isolerad förekomst av anti-DNA antikroppar ge negativt utfall vid ANA-bestämning. Därför kan
det, trots negativ ANA, vara motiverat att bestämma anti-DNA vid misstanke på SLE. Homogen, ANA
ses i hög frekvens vid obehandlad SLE men förekommer också vid systemisk skleros, RA och JCA.
Kornig, ANA ses i hög frekvens vid SLE men förekommer också vid systemisk skleros, Sjögrens
syndrom, RA och MCTD. Nukleolär, ANA är vanligast hos patienter med systemisk skleros.
Centromermönster ses i högst frekvens hos patienter med distal sklerodermi.
Litteraturreferenser
1. Cederholm B och Truedsson L. Serologisk diagnostik vid autoimmuna sjukdomar i Klinisk
kemi i praktisk medicin. Nilsson-Ehle, P. Upplaga 8 (ISBN 9144007663).
2. Morris Reichlin. Measurement and clinical significance of antinuclear antibodies. Up To Date
Online ver 15.1, 2006.
3. Shoenfeld Y et al. Autoantibodies. Elsevier, Amsterdam, 2007.
1 (1)