Ord, ordbildning och
ordklasser
introduktion
Dolores Meden
© Dolores Meden 2010-08-27
1
Innehåll
1. Inledning
2. Människans språkliga tecken
3. Vad är ord?
4. Ordklasser
4.1 Nomen
4.2 Verb
4.3 De oböjliga ordklasserna
© Dolores Meden 2010-08-27
2
1. Inledning
Till denna del har jag använt mig av böckerna:
Hultman, T.G Svenska akademiens språklära
Josefsson, G. Svensk universitetsgrammatik för nybörjare
Nilsson, Morgan, Allmän grammatik för begynnande slavister
© Dolores Meden 2010-08-27
3
2. Människans språkliga tecken
Man kan säga att människans språkliga tecken är arbiträra, konventionaliserade och
kombinatoriska. Med arbiträra menas att man inte utifrån teckens utseende kan räkna ut vad
de betyder eftersom det inte finns något naturligt samband mellan ordets form och det
betecknade. Ordet nalle säger förklarar lika lite som smeknamnsformen i BKS medo (eg.
medved/medvjed) om det betecknades egenskaper. Sedan vid en jämförelse mellan BKS med
med svenskans honung ser man även att likheten mellan två ord i ett språk inte nödvändigtvis
motsvaras av en likhet mellan ord av samma betydelse i ett annat språk. De onomatopoetiska
(ljudhärmande) orden har däremot en mindre arbiträr del och man brukar säga att de är
ikoniska d.v.s att tecknen i någon bemärkelse uppvisar en likhet med det betecknade. Detta
gäller alltid för det talade ordet med endast för språk med bokstavskrift och andra skrifter som
inte delvis är ikoniska som kinesiskan.
Med konventionaliserade menas att det finns en gemensam, tyst överenskommelse i en
språkgemenskap om hur tecknen ska användas. Inom de slaviska språken så ser man detta i
det slovenska ordet zahod som på slovenska betyder väst medan det i BKS betyder toalett.
Samma ord används även i kombination med sol slovenska sončni zahod och BKS zahod
sunca för att beteckna solnedgång. Det ryska красный betyder bland annat röd medan det
liknande BKS krasan betyder bland annat vacker.
Med kombinatoriska menas att de språkliga uttrycken kan kombineras på flera olika nivåer så
att oändligt många tecken kan bildas med hjälp av ganska få grundsignaler och gör det till ett
oerhört behändigt system för kommunikation.
3. Vad är ord?
Det är svårt att hitta en hållbar vetenskaplig definition på vad ord är. Ett känt försök till
definition är: Ord är den minsta språkbit som ensam kan utgöra ett yttrande. Men vad innebär
detta? Det finns tre olika kännetecken på vad ett ord är:
1) När man talar gör vi inga pauser mellan orden utan talar i fonetiskt sammanhållna fraser
men att man i övertydligt tal kan göra såna pauser och på så sätt markera orden.
2) Ett ord kan oftast men inte alltid bytas ut mot ett annat med liknande funktion och
betydelse.
3) Ord kan oftast stå som ensamt yttrande.
I svensk skrift så markeras gränserna mellan orden med tomrum (mellanrum, spatium) medan
det i andra språk som i franskans dîtes-le-moi och i spanskans dígalemo så skrivs ”säg mig
det” ihop. I kinesiskan så skriver man samman tecknen utan hänsyn till de olika ordens
gränser medan man i hindi tillämpar mellanrum.
© Dolores Meden 2010-08-27
4
4. Ordklasser
Det finns ingen enhetlig uppfattning om hur ord skall delas in i ordklasser, eller hur många
ordklasser det egentligen finns. Det finns inte något egentligt kriterium för ordklassindelning
utan minst tre: semantik (ordets betydelse), morfologi (hur ordet böjs) och funktion (vilken
satsdel ordet har). Ibland används alla tre kriterierna medan andra gånger så kan man bara
tillämpa ett vilket leder till att samma ord kan hamna i olika ordklasser i olika grammatikor
beroende på att författaren lägger olika vikt vid de olika kriterierna. I svenskan brukar man
räkna med substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord, verb, adverb, prepositioner,
infinitivmärket att, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner. Vissa grammatikor lägger
även till artiklar, infinitivmärke, verbpartiklar och particip.
Man skiljer mellan öppna och slutna ordklasser. De öppna ordklasserna är substantiv,
adjektiv, verb och i viss utsträckning adverb och de kan fyllas på med nya ord. De andra är
slutna ordklasser och får få eller inga tillskott av nya ord. Denna distinktion mellan öppna
och slutna ordklasser sammanfaller med distinktionen innehållsord och formord. Innehållsord
har egen betydelse och formord har huvudsakligen grammatisk funktion.
4.1 Nomen
Till de nominala ordklasserna räkans substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord.
Adjektiv räknas till nomen och böjs som de i numerus, kasus och genus. Vidare så
kompareras de också i positiv, komparativ och superlativ. De hör till de öppna ordklasserna,
dvs. det uppstår ständigt nya ord. De är inte lätta att helt avgränsa till andra ordklasser
speciellt mot adjektiviska pronomen och adverb. Vidare så kan det i slovenskan uppstå ännu
ett problem nämligen att de i singularis nominativ neutrum ser ut som adverben. Här ser man
skillnaden
om
man
kollar
vad
ordet
är
bestämning
till:
* adjektiven är bestämningar till substantiv och pronomen
* adverben är bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb
Adjektivens huvudanvändning är:
* som attribut: Ett häftigt regn.
* som predikativ: Regnet var häftigt.
* som adverbial: Det regnade häftigt.
de kan även stå som huvudord i en nominalfras som saknar substantiviskt huvudord: en blind,
den blinda, unga, de unga
De anger egenskaper eller tillstånd, som kan vara stabila (en tung cykel) eller tillfälliga (en
smutsig cykel).
© Dolores Meden 2010-08-27
5
Pronomen är en av de slutna ordklasserna, dvs. det får sällan nya ord. Gränsen mellan
adjektiven och pronomen skiftar i den grammatiska traditionen och det är därför svårt att
exakt säga hur många pronomen som finns.Pronomen får sin betydelse ur det sammanhang de
finns i där de är ersättningsord, dvs. ord som man använder istället för:
*substantiv
*adjektiv
*räkneord
man delar upp dem i:
*personliga pronomen
*possessiva pronomen
*reflexiva pronomen
*reciproka pronomen
*demonstrativa pronomen
*interrogativa pronomen
*indefinita pronomen
*negerade pronomen
*totala pronomen
*relativa pronomen
*pronominaladverb (obs! ersätter adverb)
Personliga pronomen är:
jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de
Possessiva pronomen uttrycker ägande och de är:
min/mitt/mina, din/ditt/dina, hans, hennes, dess, vår/vårt/våra, er/ert/era, deras
Reflexiva pronomen används i svenskan då objektet i satsen eller ägaren är identisk med
subjektet i satsen om subjektet är i 3 person. Och det finns:
*personligt reflexivt pronomen: sig
*possessivt reflexivt pronomen: sin, sitt, sina
Reciproka pronomen uttrycker ömsesidighet och det finns:
*personligt reciproka pronomenet: varandra
*possessivt reciproka pronomenet: varandras
© Dolores Meden 2010-08-27
6
Demonstrativa pronomen är utpekande och finns som:
*konkreta: den, den där etc.
*abstrakta: sådan, samme etc.
Interrogativa pronomen är frågande pronomen, och finns som:
*interrogativa personliga: vad? vem? vilka?
*interrogativa possessiva: vems? vilkas?
*interrogativa demonstrativa: vilken? hurdan?
Indefinita pronomen är obestämda pronomen och finns som:
*egentliga indefinita pronomen: någon, något, några
*possessiva egentliga indefinita pronomen: somliga, viss
*negerade pronomen: ingen, inget, inga
*totala pronomen: all, allt, alla
Relativa pronomen finns som:
*vanlig form: som, vilken
*possessiv form: vars
Pronominaladverb ersätter adverb (till skillnad från de ovan nämnda) de brukar tas upp med
adverben och finns som:
*demonstrativa: då, där, här
*interrogativa: (demonstrativa) när?, var?, hur?
*indefinita: någon gång, någonstans
*relativa: då, där
© Dolores Meden 2010-08-27
7
4.2 Verb
verb,
4.3 De oböjliga ordklasserna
adverb, prepositioner, infinitivmärket att, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner.
Infinitivmärket att
Prepositioner binder samman ett efterföljande nomen med ett föregående verb eller nomen:
Han går till skolan.
till är preposition
I slovenskan så styr prepositionerna olika kasus, dvs. bestämmer i vilket kasus ordet som
kommer efter ska stå i.
Konjunktioner delas upp i: samordnade och underordnade. I vissa böcker kallar man de
samordnade konjunktionerna för konjunktioner och de underordnade för subjunktioner.
* De samordnade konjunktionerna
är oböjliga bindeord som används för att binda samman flera led. Dessa led ska i allmänhet
tillhöra samma ordklass och vara jämförbara.
* De underordnade konjunktionerna
är även de oböjliga bindeord men de inkorporerar en bisats som en satsdel i en annan sats.
Skillnaden mellan en huvudsats och en bisats är att en huvudsats kan bilda en egen mening,
medan bisatsen inte kan det. Man kan testa en sats för att se vilken av dem de är, genom att
stoppa in ett inte. Om inte hamnar efter predikatet så är det en huvudsats men hamnar det
innan predikatet så är det en bisats.
Interjektioner är utropsord och är självständiga, dvs.svordomar, känslouttryck etc.
som: aj , oj, fan...
© Dolores Meden 2010-08-27
8
Adverben kompareras ex:
- snabbt, snabbare, snabbast
de delas bland annat upp i:
* sättsadverb - på vilket sätt något görs
* tidsadverb - när något görs
* rumsadverb - var något görs
* gradadverb - i vilken grad något görs
* satsadverb - säger något om hela satsens sanningshalt
* konjunktionella adverb - binder logist samman satser
När man är osäker på om det är ett adverben eller ett adjektiven så kan man
kolla på vad de är bestämning till och utifrån det komma fram till vad
det är:
* adjektiven är bestämningar till substantiv och pronomen
* adverben är bestämningar till verb, adjektiv och andra adverb
© Dolores Meden 2010-08-27
9
