ordklasser - WordPress.com

ORDKLASSER
ORDKLASSER
• Alla ord i ett språk är indelat i olika familjer, dvs
ordklasser.
• Vilken ordklass ett ord tillhör beror på ordets makt
och hur det används i språket.
SUBSTANTIV
• Är alla ord som man kan sätta en, ett eller flera
framför.
• Ex: en hund, ett äpple, en stol
KONKRETA OCH ABSTRAKTA
• Substantiv indelas i 2 grupper: Konkreta och
abstrakta.
• K beskriver sådant du kan ta på
Ex: häst, hund, fotografi
• A beskriver sådant som bara kan uppfattas med
tanken, sådant som inte går att ta på.
Ex: Kärlek, sorg, ensamhet
ENTAL ELLER FLERTAL (NUMERUS)
• Substantiv får olika ändelser beroende på om det
beskriver en eller flera. Det kallas numerus.
• Ental= singular
• Flertal=plural
NUMERUS
• Singularis
Obest. Form
Pluralis
Best.form
Obest.form
En gris
gris-en
gris-ar
En bild
Ett äpple
En bok
bild-en
äpple-t
bok-en
bild-er
äpple-n
böck-er
Best.form
grisar-na
bilder-na
äpplen-a
böcker-na
GRUNDFORM ELLER GENITIV (KASUS)
• S har 2 kasus
• Grundform: är den form ordet har om du sätter en
eller ett framför.
• Genitiv. Den form som beskriver ”ägaren” till
någonting. S har i genitiv ändelsen s.
Ex: flickans, bilens, gubbens
GENUS
• Substantiven delas in i olika genus (kön)
• maskulinum
pojke-han
• femininum
flicka-hon
• reale
Stol-den
___________________________________
neutrum
bord-det
• Substantiv indelas i
• 1 artnamn. Framför dessa kan man sätta en
eller ett.
• 2 kollektiva substantiv. Sammanfattande
benämningar på flera föremål och kan
föregås av en eller ett.
• 3. ämnesnamn. Dessa kan föregås av
mycket.
• 4 egennamn. Dessa skrivs alltid med stor
begynnelsebokstav.
TALA
• Vilken är stammen i följande substantiv?
Granar
rosor
huset
Stjärnor
hundens
bilden
Gatans
sången
fiskar
Knän
båtarna
familjer
Bordet
skolans
fåret
• Vilka olika ändelser betecknar pluralis?
• Vilka olika ändelser betecknar bestämd form?
• Vilka av substantiven står i genitiv?
TALA
• Vilka ändelser får följande substantiv i pluralis?
• Flicka, land, gata, bord, båt, natt, hjärta, fisk, segel,
sång, knä, maskin, fönster, by, stjärna, familj, bo,
glass.
SKRIV
• Skriv 10 substantiv som du kan se i klassrummet.
• Skriv 10 substantiv som har med musik att göra.
• Skriv 10 substantiv som har med idrott att göra.
ADJEKTIV
• Betecknar egenskaper.
• De beskriver hurdan någon är eller ser ut eller
hurdant något är beskaffat (utformat, skapat).
• Ex) Arne är lat.
En glad tax.
Ett runt bord.
ADJEKTIVEN BÖJS I KONGRUENS
• Det som menas är att adjektiven böjs i
överensstämmelse med det substantiv som de
bestämmer.
• Ex, en gul stol, ett gult bord, gula stolar.
REGELBUNDEN KOMPARATION
• Adjektiven betecknar egenskaper och
dessa kan förekomma i större eller mindre
grad:
• Camilla är stark, men Pelle är starkare. Men
starkast av alla i klassen är Sam.
• Komparation innebär således en jämförelse.
Det finns tre olika jämförelsegrader.
Positiv
Komparativ
Tjock
tjockare
Lång
längre
Rytmisk
mer rytmisk
Förvånad
mer förvånad
Superlativ
tjockast
längst
mest rytmisk
mest förv.
Vissa adjektiv kan på grund av betydelsen
inte kompareras: barhuvad, död, fyrkantig
m fl.
OREGELBUNDEN KOMPARATION
Positiv
Liten
Gammal
God
God
Dålig
Ond
Ond
(argast)
Komparativ
mindre
äldre
bättre
godare
sämre
värre
ondare
Superlativ
minst
äldst
bäst
godast
sämst
värst
ondast
VERB
• Verb betecknar vad någon gör eller vad som sker.
• Verbets grundform kallas infinitiv: att springa. Att
kallas ”infinitivmärke”.
• Huvudverb uttrycker vad någon gör eller vad som
sker. Ex) tal, skriva, regna
• Hjälpverben har ingen egen innebörd, men
tillsammans med ett huvudverb har de viktiga
funktioner.
• Ex) har, hade, är, var
TEMPUS
• Verbet har olika tempus (tidsformer)
• Presens
springer
• Imperfekt
sprang
(preteritum)
Perfekt
har sprungit
• Pluskvamperfekt
hade sprungit
• Futurum
ska springa
SAMMANSATTA TEMPUS
• För att bilda sammansatta tempus (perfekt,
pluskvamperfekt och futurum) används hjälpverben
har, hade, ska, kommer att.
• Ex. Jag har spelat piano. (perfekt)
TEMA
• Då man tar tema på ett verb placerar man verbets
huvudformer i en viss ordning: infinitiv, imperfekt
(preteritum) och supinum.
Infinitiv
imperfekt
supinum
rita
ritade
ritat
rida
red
ridit
bära
bar
burit
TEMA
• Supinum bildar tillsammans med hjälpverbet
ha tidsformerna perfekt och
pluskvamperfekt:
• Har ritat
• Hade ritat
• Hjälpverb:
• Sammansatta verbformer bildas med hjälp
av hjälpverb: ha, hade, ska, kommer att, är,
var, blev, blir.
IMPERATIV
• Imperativ är den verbform som anger befallning
eller uppmaning. I regel följs den av utropstecken.
• Ex) Sitt still! Tig! Skrik inte! Hoppa nu!
SKRIV
• Skriv tema på följande verb:
• Leker, böjer, läser, skriver, tar, skrattar, vinner, bryter,
äter, dansar.
INDIKATIV
• Indikativen som är verbets vanliga form uttrycker
något verkligt.
Ex: Det var sant. Kvinnan tiger i församlingen. Det gick
bättre, när han stod stilla.
KONJUNKTIV
• Konjunktiven som numera är ovanliga, uttrycker
något som endast är tänkt eller önskat.
Ex: Tänk om det vore sant!
AKTIV OCH PASSIV FORM
• Ett verb i aktiv form talar om vad subjektet gör.
• Ex: Japanerna tillverkar bilen.
• Ett verb i passiv form talar om vad som görs av
subjektet.
• Ex: Bilen tillverkas av japanerna.
REFLEXIVA VERB
• Verb, som har ett reflexivt pronomen som objekt
kallas reflexiva.
Ex: Sätta sig, kamma sig, skada sig
Du anstränger dig för mycket.
Mannen skadade sig svårt.
OPERSONLIGA VERB
• Verb som endast kan konstrueras med ordet det
som subjekt, kallas opersonliga.
• Ex: Det regnar ofta på hösten.
Det har åskat mycket i sommar.
Det hade snöat hela natten.
TRANSITIVA
• Transitivt är ett verb som kan konstrueras med
ackusativobjekt.
Ex: Bonden plöjde åkern.
Flickan matade hönsen.
Kvinnan läste tidningen.
Lägg märke till att ligga, sitta, stå, falla är intransitiva.
INTRANSITIVA VERB
• Intransitivt är ett verb, som inte kan konstrueras med
ackusativobjekt.
Ex: Ljuset brann med klar låga.
Barnen satt i baksätet.
Lägg märke till att lägga, ställa , lägga och fälla är
transitiva.
Många verb är ibland intransitiva och ibland transitiva.
TALA
• Vilka verb hittar du i följande meningar?
Vilket tempus har verben?
• 1. Flickan läser en bok.
• 2. Jag ska spela schack.
• 3. Vi har ätit frukost redan.
• 4. Pappa målade bordet.
• 5. Ingvar hade gått, då matchen började.
• 6. Vi sjunger och spelar fiol
• 7. I sommar ska jag arbeta på kontor.
ADVERB
• Ett adverb säger något om verb, adjektiv, andra
adverb eller hela satser. Adverb bildas av adjektiv
genom tillägg av –t.
• Adverb är oböjliga
• Ex; Pojken är en otroligt snabb simmare.
adv
adj
subst
• Adverb är också de frågande orden när, var, hur,
vart och varifrån och de ord som ensamma svarar
på dessa frågor.
• TIDSADVERB svarar på frågan När?
Ex) ofta, sällan, snart, nyss
• SÄTTSADVERB svarar på frågan Hur?
Ex) bra, illa, gärna, noga
• RUMSADVERB svarar på frågan Var? (Vart?
Varifrån?)
Ex) här, där, hit, dit, hemifrån, inifrån
• SATSADVERB kallas ytterliggare en grupp
adverb. De står som bestämning till en hel
sats.
• Ex) Inte, tyvärr, kanske
PRONOMINELLA ADVERB
• Vissa adverb har samma funktion som pronomen.
De syftar i allmänhet på uttryck, som avser tid, rum,
sätt osv.
Ex) Körkortet låg på bordet. Där fanns också
pengarna.
Demonstrativa (utpekande) adverb är hör, där, hit,
dit, då, så, sedan etc.
PRONOMINELLA…
• Relaitva (tillbakasyftande) adverb är där och dit.
De inleder relativa bisastser.
Ex) Vi kom fram till stugan, där vi skulle övernatta.
RÄKNEORD
• Ord som kan ersättas med siffror kallas räkneord:
• Grundtal som anger ett bestämt antal, t.ex. ett, två,
tre , hundra, tusen
• Ordningstal som anger ordningsföljd, t.ex. första,
andra, tredje, hundrade, tusende.
RÄKNEORD
• Arabiska siffror
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
50
100
500
1000
Romerska siffror
I
II
III
IV
V
VI
VII
VIII
IX
X
L
C
D
M
HUR SKRIVS ROMERSKA SIFFROR
• Att bilda tal med romerska siffror sker på
följande sätt:
• Upprepning av en siffra innebär en
fördubbling eller tredubbling: XX=20; CCC=
300
• En mindre siffra som står efter en större siffra
läggs till: VI=6; XVII= 17; LX= 60: MCC=1200
• En mindre siffra som står före en större siffra
dras ifrån: IV=4; XIX= 19; XC= 90 (tänk volvo)
• CD= 400; CM= 900
PRONOMEN
• Pronomen är ett latinskt ord som betyder ”i stället
för substantiv”. Pronomen ersätter substantiv:
• Ex) mannen- han
kvinnan- hon
stolen- den
bordet- det
PRONOMEN
• Här är det viktigaste grupperna av pronomen:
• PERSONLIGA PRONOMEN:
Jag, mig, du, dig, han, honom, hon, henne, den, det,
vi , ni, de
PRONOMEN
• POSSESSIVA PRONOMEN: (betecknar ägande)Obs
tänk på vem som är ägaren!
Ex) Anders tog sin cykel
Anders tog hans cykel.
Min, din , sin, vår, er
• Förenade: Jag glömde min bok.
• Självständiga: Du glömde väl inte din.
PRONOMEN
• RELATIVA PRONOMEN:
som, vilken, vilket, vilka, vars, vad
• INDEFINITA (obestämda) PRONOMEN:
man, någon, ingen, varje, alla, somliga,
många, annan, andra m.fl.
PRONOMEN
• RECIPROKT (ömsesidigt)
PRONOMEN
Varandra
• REFLEXIVA syftar tillbaka på subjektet i satsen.
Ex) jag övar mig (objektsformen används), han/hon/
den,det övar sig( egen form).
PRONOMEN
• Demonstrativa pronomen
Är utpekande.
De vanligaste: den, den här, den där, denne.
Andra demonstrativa pronomen är: densamme,
sådan och dylik.
PRONOMEN
• Ett demonstrativt pronomen som syftar framåt, i
regel på en relativsats, kallas determinativt.
• Hon tog det äpplet som var särskilt inbjudna.
DE ELLER DEM
• De är subjekt och kan bytas ut mot vi (eller
han/hon) i en mening.
• Dem är objekt och kan bytas ut mot oss (eller
honom/henne).
DE/DEM
• Till exempel: De ska gå hem till dem. Vi ska gå hem
till oss.
•
De såg dem dansa. Hon såg honom
dansa salsa.
•
•
• (Ett annat tips är att tänka på hur du gör på
engelska. Du gör nästan aldrig fel på they och
them.)
RELATIVA
• Tillbakasyftande
• Ex) Svensson har köpt en bil, som är begagnad.
• De relativa pronomina som, vilken (-et,-a) vars och
vad inleder relativa bisatser.
RELATIVA
• De relativa pronomina syftar tillbaka på sitt korrelat.
Detta kan utgöras av
• 1 ett enstaka ord eller uttryck
• 2 en hel sats. Det relativa pronomina heter då vilket.
• Ex) Sten läste en bok, som handlade om vilda djur.
• Matchen slutade med ett nederlag, vilket var
oväntat.
INDEFINITA
• Obestämda pronomen
• Syftar inte på något visst ord.
• Ex; man (ens, en), någon (något, några), ingen,
någonting. Var och en, var, varje, varenda, allt,
flera, annan osv.
INTERROGATIVA
• Frågande pronomen
• De vanligaste är: Vem, vad, vilken(-et, -a)
• Ex: Vem söker du?
PREPOSITIONER
• Prepositioner är korta oböjliga ord. Ordet
preposition är latin och betyder ”ställning framför”.
Prepositioner förekommer bl.a. framför
• Substantiv: på bordet, i soppan
• Pronomen: bakom dig, framför henne
• Infinitiver: Han undgick upptäckt genom att gömma
sig.
PREPOSITIONER
Prepositioner anger ofta
• Läge: bakom soffan, under bordet
• Riktning: till Visby, från Broby
• Tid: i morgon, vid middagstid.
DE VANLIGASTE
PREPOSITIONERNA
av, framför, bakom, bland, bredvid, efter, före,
genom, hos, i, med, mellan, omkring, på, till, under,
ur, vid, mot, åt, för, om, från, över
KONJUNKTI0NER
• Konjunktioner (bindeord) binder samman ord,
satsdelar och satser.
• Samordnade konj. Binder samman ord, satsdelar
och satser av samma slag: och ,samt , eller, men
• Ex) Henrik och Stina spelar tennis.
KONJUNKTI0NER
• Underordnade konjunktioner inleder bisatser och
binder samman dem med huvudsatser. De
viktigaste underordnade är följande:
• Avsiktskonjunktioner: för att
• Tidskonjunktioner: då, när, medan, sedan.
• Orsakskonjunktioner: därför att, eftersom
• Villkorskonjunktioner: om, ifall
• Frågekonjunktioner: om, huruvida
INTERJEKTIONER
• Interjektioner är oböjliga utropsord som uttrycker
känslor:
aj, oj, usch, fy
• Även ljudhärmande ord, svordomar och lystringsord
räknas till interjektionerna:
pang, klatsch, jäklar, fan, ptro, hysch
INTERJEKTIONER
Till interjektioner hör också svarsorden:
Ja, nej och jo.
Efter interjektioner används utropstecken eller
kommatecken:
Usch! Fy, vad du är dum!