kap24

Anatomi-Fysiologi
Fundamentals of Anatomy and Physiology, kap.
24 (s. 874-928):
The Digestive System
Dick Delbro
Vt-11
Läs själva om mag-tarmkanalens
(GI-kanalens) funktioner
(s. 875-876)
Sammanfattning av mag-tarmkanalens
funktioner
•
•
•
•
Motilitet – mekanisk digestion
Sekretion – kemisk digestion
Absorption
Barriärfunktion
Fig. 24-1
Fig. 24-3
Mag-tarmkanalens struktur
Motilitet – mag-tarmkanalens mekaniska
funktioner och rörelsemönster
• Åstadkoms av den glatta muskulaturen som är
ordnad i ett cirkulärt och ett longitudinellt skikt.
• Muskelaktiviteten samordnas i olika rörelsemönster
(”motilitetsprogram”), som fyller olika funktioner.
Dessa mönster kräver nervös aktivitet.
• Ett sådant grundläggande program är den
peristaltiska reflexen.
Fig. 24-4
Mag-tarmkanalens nervösa aktivitet
•
•
•
•
Kommer från autonoma nervsystemet.
Sympaticus från ryggmärgen.
Parasympaticus från hjärnan och ryggmärgen.
Enteriska nervsystemet – mag-tarmkanalens
egen hjärna.
Fig. 24-5
Många funktioner i mag-tarmkanalen
styrs av hormoner som produceras i magtarmslemhinnan. Vissa funktioner styrs av
både autonoma nerver och hormoner.
Vissa hormoner och hormonliknande
substanser verkar lokalt och inte via
blodbanan.
Viktiga strukturer i munhålan
•
•
•
•
•
Hårda gommen
Mjuka gommen
Tungan
Tänderna
Tonsillerna
Fig. 24-6
Munhålans salivkörtlar
• Ca. 1,5 liter/dygn. Innehåller muciner
(glykoproteiner).
• Fuktar munslemhinnan.
• Fuktar tuggan.
• Löser upp kemiska substanser i födan som
stimulerar smaklökarna.
• Innehåller amylas som startar nedbrytning av
kolhydrater i födan.
Fig. 24-7
Reglering av salivsekretionen
• Den viktigaste styrningen är via
parasympatiska nerver.
• Transmittor: Acetylkolin.
• Alla läkemedel som innehåller atropin eller
en atropinliknande komponent (t.ex.
allergimedicin, psykofarmaka) riskerar att ge
upphov till muntorrhet!!!
Esofagus är en ”transportsträcka” mellan
munhåla och magsäck
• Första halvan är tvärstrimmig, andra är glatt
muskulatur.
• Två slutmuskler (sfinktrar) som hålls stängda
mellan sväljningar: Övre och nedre
esofagussfinktern (engelska UES och LES). LES
kallas också Cardia.
• Sväljning: 4 avsnitt.
Fig. 24-11
Magsäcken (ventrikeln) är en reservoir för
föda. Samtidigt startar mekanisk och
kemisk nedbrytning av födan, och
utportionering till tolvfingertarmen via
nedre magmunnen (pylorussfinktern)
Fig. 24-12
Fig. 24-13
Parietalcellen
• Producerar intrinsic factor som är nödvändigt
för upptag av vit. B12 i distala tunntarmen.
• Producerar 1,5 l koncentrerad saltsyra per
dygn. Syrans uppgifter:
- Döda mikroorganismer.
- Aktivera proteinnedbrytande pepsinogen
från pepsin (från Chief celler).
Fig. 24-14
Reglering av syrasekretion sker i tre faser,
med hjälp av parasympatiska nerver
(vagusnerven) och hormonet gastrin (från
magsäcksslemhinnan)
Fig. 24-15
Hur skyddas mag-tarmslemhinnan från
syran?
• Magsäcksslemhinnan är motståndskraftig
(bl.a. beroende på prostaglandiner).
• När syran kommer ner i tolvfinger-tarmen
frisätts hormonet sekretin från slemhinnan
till blodet.
• Sekretin stimulerar pankreas att frisätta
bikarbonat ut till tolvfingertarmen, som
neutraliserar syran.
Tunntarmen
• I tunntarmen bryts födan ner ytterligare, både mekaniskt
och av enzymer som frisätts från tunntarmsslemhinnan och
också från pankreas.
• Kolhydrater, proteiner och fett bryts ner till monosackarider,
aminosyror, fria fettsyror, som absorberas av
tunntarmsslemhinnan till tarmblodet.
• Tre delar:
- Tolvfingertarmen (duodenum)
- Jejunum
- Ileum.
Fig. 24-17
Fig. 24-18
Vad händer när födan kommer ner i
duodenum?
• Födan (fr.a. fett) frisätter hormonet CCK från
duodenumslemhinnan till blodet.
• CCK går till pankreas och tillsammans med
sekretin frisätter 1l bukspott (bikarbonat +
enzymer) per dygn.
Kolhydratnedbrytningen
• Salivamylas bryter ner stärkelse till mindre
kolhydrater.
• Pankreasamylas bryter ner stärkelse till
mindre kolhydrater.
• I tunntarmsvilli finns enzymer som bryter ner
mindre kolhydrater till monosackarider.
• Monosackarider tas upp (via diffusion) från
tunntarms-lumen till tarmblodet.
Proteinnedbrytningen
• Startar i magsäcken med pepsin.
• Pankreas frisätter proteolytiska enzymer
(t.ex. trypsin) som bryter ner proteiner till
peptider.
• På tunntarmsvilli finns peptidaser som bryter
ner peptider till aminosyror.
• Aminosyror tas upp (via diffusion) till
tarmblodet.
Fettnedbrytningen
• Gallsalter i gallan (från levern) kommer ut i
duodenum via gallgången.
• Gallsalterna slår sönder stora fettdroppar till
mindre fettdroppar (miceller).
• Pankreaslipas bryter ner triglycerider i
micellerna till fria fettsyror.
• Fria fettsyror tas upp (via diffusion) till
villuscellerna.
Levern – kroppens största körtel (1,5 kg)
• Producerar en rad olika plasma-proteiner.
• Viktig roll i ämnesomsättningen.
• Avgiftar blodet som kommer från tarmen
(portakretsloppet).
• Producerar galla.
Fig. 24-19
Fig. 24-20
Gallblåsans uppgifter
• Lagrar galla från levern. I avsaknad av gallblåsa
rinner gallan direkt från levern till tarmen.
• När man äter fett frisätts CCK som går med blodet
till gallblåsan och kontraherar denna så galla
tömmer sig i duodenum.
• Galla = bikarbonat + kolesterol + gallsalter +
bilirubin + ev. andra utsöndringsprodukter (vissa
läkemedel).
Fig. 24-21
Tjocktarmen (kolon + rektum)
Uppgifter:
• Förvandla avföringsgröt till fasta klumpar
genom absorption av vatten och elektrolyter i
proximala kolon.
• Lagra avföring, och sedan tömma ut avföring
när detta är möjligt-lämpligt.
• Produktion (med hjälp av bakterier) av
vitaminer, fr.a. K-vitamin.
• Vad har appendix för funktion?
Fig. 24-23
Fig. 24-24
Defekationsreflexen = avföringsreflexen
Vattentransporten i mag-tarmkanalen
Fig. 24-27
Hur transporteras vatten?
Två olika mekanismer
• 1. Vatten pressas från en punkt till en annan
av ett tryck. Exempel: Vatten pressas från
blodbanan i njurens glomerulus till proximala
tubulus och bildar primärurinen.
• 2. Vatten dras från ett område med lågt antal
partiklar till ett område med högt antal
partiklar – en så kallad osmotisk kraft.
Hur transporteras vatten från tarmlumen
till tarmens blodkärl?
• I villustoppen är det hög NaCl-koncentration.
Detta skapar ett osmotiskt sug, som drar
vatten från lumen in till blodkärlen i villus.
• I tjocktarmen (som saknar villus) är det
samma princip: En hög NaCl-koncentration
drar till sig vatten från lumen till blodkärlen.