Anatomi-Fysiologi
Fundamentals of Anatomy and
Physiology, kap. 24 (s. 874-928):
The Digestive System
Dick Delbro
Ht-10
Läs själva om mag-tarmkanalens
(GI-kanalens) funktioner
(s. 875-876)
Sammanfattning av magtarmkanalens funktioner
•
•
•
•
Motilitet – mekanisk digestion
Sekretion – kemisk digestion
Absorption
Barriärfunktion
Fig. 24-1
Fig. 24-3
Mag-tarmkanalens struktur
Motilitet – mag-tarmkanalens
mekaniska funktioner och
rörelsemönster
• Åstadkoms av den glatta muskulaturen som
är ordnad i ett cirkulärt och ett longitudinellt
skikt.
• Muskelaktiviteten samordnas i olika
rörelsemönster (”motilitetsprogram”), som
fyller olika funktioner. Dessa mönster kräver
nervös aktivitet.
• Ett sådant grundläggande program är den
peristaltiska reflexen.
Fig. 24-4
Mag-tarmkanalens nervösa
aktivitet
• Kommer från autonoma nervsystemet.
• Sympaticus från ryggmärgen.
• Parasympaticus från hjärnan och
ryggmärgen.
• Enteriska nervsystemet – magtarmkanalens egen hjärna.
Fig. 24-5
Många funktioner i magtarmkanalen styrs av hormoner
som produceras i magtarmslemhinnan. Vissa
funktioner styrs av både
autonoma nerver och hormoner.
Vissa hormoner och
hormonliknande substanser
verkar lokalt och inte via
blodbanan.
Viktiga strukturer i munhålan
•
•
•
•
•
Hårda gommen
Mjuka gommen
Tungan
Tänderna
Tonsillerna
Fig. 24-6
Munhålans salivkörtlar
• Ca. 1,5 liter/dygn. Innehåller muciner
(glykoproteiner).
• Fuktar munslemhinnan.
• Fuktar tuggan.
• Löser upp kemiska substanser i födan
som stimulerar smaklökarna.
• Innehåller amylas som startar
nedbrytning av kolhydrater i födan.
Fig. 24-7
Reglering av salivsekretionen
• Den viktigaste styrningen är via
parasympatiska nerver.
• Transmittor: Acetylkolin.
• Alla läkemedel som innehåller atropin
eller en atropinliknande komponent
(t.ex. allergimedicin, psykofarmaka)
riskerar att ge upphov till muntorrhet!!!
Esofagus är en
”transportsträcka” mellan
munhåla och magsäck
• Första halvan är tvärstrimmig, andra är
glatt muskulatur.
• Två slutmuskler (sfinktrar) som hålls
stängda mellan sväljningar: Övre och
nedre esofagussfinktern (engelska UES
och LES). LES kallas också Cardia.
• Sväljning: 4 avsnitt.
Fig. 24-11
Magsäcken (ventrikeln) är en
reservoir för föda. Samtidigt
startar mekanisk och kemisk
nedbrytning av födan, och
utportionering till
tolvfingertarmen via nedre
magmunnen (pylorussfinktern)
Fig. 24-12
Fig. 24-13
Parietalcellen
• Producerar intrinsic factor som är
nödvändigt för upptag av vit. B12 i
distala tunntarmen.
• Producerar 1,5 l koncentrerad saltsyra
per dygn. Syrans uppgifter:
- Döda mikroorganismer.
- Aktivera proteinnedbrytande
pepsinogen från pepsin (från Chief
celler).
Fig. 24-14
Reglering av syrasekretion sker i
tre faser, med hjälp av
parasympatiska nerver
(vagusnerven) och hormonet
gastrin (från
magsäcksslemhinnan)
Fig. 24-15
Hur skyddas magtarmslemhinnan från syran?
• Magsäcksslemhinnan är
motståndskraftig (bl.a. beroende på
prostaglandiner).
• När syran kommer ner i tolvfingertarmen frisätts hormonet sekretin från
slemhinnan till blodet.
• Sekretin stimulerar pankreas att frisätta
bikarbonat ut till tolvfingertarmen, som
neutraliserar syran.
Tunntarmen
• I tunntarmen bryts födan ner ytterligare, både
mekaniskt och av enzymer som frisätts från
tunntarmsslemhinnan och också från pankreas.
• Kolhydrater, proteiner och fett bryts ner till
monosackarider, aminosyror, fria fettsyror, som
absorberas av tunntarmsslemhinnan till tarmblodet.
• Tre delar:
- Tolvfingertarmen (duodenum)
- Jejunum
- Ileum.
Fig. 24-17
Fig. 24-18
Vad händer när födan kommer
ner i duodenum?
• Födan (fr.a. fett) frisätter hormonet CCK
från duodenumslemhinnan till blodet.
• CCK går till pankreas och tillsammans
med sekretin frisätter 1l bukspott
(bikarbonat + enzymer) per dygn.
Kolhydratnedbrytningen
• Salivamylas bryter ner stärkelse till
mindre kolhydrater.
• Pankreasamylas bryter ner stärkelse till
mindre kolhydrater.
• I tunntarmsvilli finns enzymer som
bryter ner mindre kolhydrater till
monosackarider.
• Monosackarider tas upp (via diffusion)
från tunntarms-lumen till tarmblodet.
Proteinnedbrytningen
• Startar i magsäcken med pepsin.
• Pankreas frisätter proteolytiska
enzymer (t.ex. trypsin) som bryter ner
proteiner till peptider.
• På tunntarmsvilli finns peptidaser som
bryter ner peptider till aminosyror.
• Aminosyror tas upp (via diffusion) till
tarmblodet.
Fettnedbrytningen
• Gallsalter i gallan (från levern) kommer
ut i duodenum via gallgången.
• Gallsalterna slår sönder stora
fettdroppar till mindre fettdroppar
(miceller).
• Pankreaslipas bryter ner triglycerider i
micellerna till fria fettsyror.
• Fria fettsyror tas upp (via diffusion) till
villuscellerna.
Levern – kroppens största körtel
(1,5 kg)
• Producerar en rad olika plasmaproteiner.
• Viktig roll i ämnesomsättningen.
• Avgiftar blodet som kommer från
tarmen (portakretsloppet).
• Producerar galla.
Fig. 24-19
Fig. 24-20
Gallblåsans uppgifter
• Lagrar galla från levern. I avsaknad av
gallblåsa rinner gallan direkt från levern till
tarmen.
• När man äter fett frisätts CCK som går med
blodet till gallblåsan och kontraherar denna
så galla tömmer sig i duodenum.
• Galla = bikarbonat + kolesterol + gallsalter +
bilirubin + ev. andra utsöndringsprodukter
(vissa läkemedel).
Fig. 24-21
Tjocktarmen (kolon + rektum)
Uppgifter:
• Förvandla avföringsgröt till fasta
klumpar genom absorption av vatten
och elektrolyter i proximala kolon.
• Lagra avföring, och sedan tömma ut
avföring när detta är möjligt-lämpligt.
• Produktion (med hjälp av bakterier) av
vitaminer, fr.a. K-vitamin.
• Vad har appendix för funktion?
Fig. 24-23
Fig. 24-24
Defekationsreflexen =
avföringsreflexen
Vattentransporten i magtarmkanalen
Fig. 24-27
Hur transporteras vatten?
Två olika mekanismer
• 1. Vatten pressas från en punkt till en
annan av ett tryck. Exempel: Vatten
pressas från blodbanan i njurens
glomerulus till proximala tubulus och
bildar primärurinen.
• 2. Vatten dras från ett område med lågt
antal partiklar till ett område med högt
antal partiklar – en så kallad osmotisk
kraft.
Hur transporteras vatten från
tarmlumen till tarmens blodkärl?
• I villustoppen är det hög NaClkoncentration. Detta skapar ett
osmotiskt sug, som drar vatten från
lumen in till blodkärlen i villus.
• I tjocktarmen (som saknar villus) är det
samma princip: En hög NaClkoncentration drar till sig vatten från
lumen till blodkärlen.
