Ökad komplexitet kräver anpassning och kreativitet Svensk krishantering befinner sig i inledningen av en spännande period som kännetecknas av kunskaps- och kompetensutveckling med fokus på förbättrade principer för ledning och nya modeller för samverkan. Drivkrafterna bakom denna utveckling återfinns i de komplexa utmaningar som ett tekniskt sofistikerat samhälle med dess sociala och ekonomiska sårbarheter av nödvändighet behöver hantera. Nätverk och komplexa relationer Under en lång period har svensk krishantering genomfört en omställning från ett läge där hierarkiska ledningsmodeller varit tankemässigt dominerande till en situation med en ökad förståelse för att ledning i realiteten bedrivs i sammanlänkade nätverk. Kunskapen har också ökat kring att uppdelningen i lokal, regional och nationell nivå för samverkan snarare är förenklade beskrivningar än verkningsfulla modeller vid en allvarlig samhällsstörning. Erfarenheterna från crypotosporidium utbrottet i Östersund samt den befarade influensa pandemin borde fungera som två i en rad tydliga exempel på hur nivåerna i realiteten är mycket tätt sammanlänkande genom komplexa relationer. Centraliserat och decentraliserat ansvar Svensk krishantering behöver utvecklas i samklang med det samhälle som skall skyddas och i relation till den omvärld som samhället är en del av. Därför är den nämnda kunskaps- och kompetensutvecklingen av största vikt. Inom några år behövs förmågan och möjligheterna att balansera mellan att å ena sidan fortsatt applicering av ansvarsprincipen men också att vid behov etablera tillfälliga nationella överbyggnader för ledning. Samtidigt kommer modellerna för samverkan mellan till synes autonoma myndighetsaktörer ske utifrån hierarkiska samarbetsmodeller, men kanske oftare i komplexa nätverk, men också i strikta strukturer för snabbt agerande. Det är rimligt att framtida händelser kommer att innebära en stor variation i kraven på ledning och samverkan vilket leder till att en stor anpassningsbarhet blir nödvändig. Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013 Risk för förenklade modeller med centraliserad makt En ökad händelsekomplexitet innebär naturligtvis en risk att starka önskemål kommer att framställas om ett snabbt införande av förenklade ledningsmodeller med centraliserad beslutsmakt. Samtidigt finns det en risk att genom ett alltför decentraliserat förhållningssätt kommer situationer uppstå där myndighetsaktörer snarare försöker administrera sönder en komplex händelse istället för att med kraft agera. Utvärderingarna från de senaste årens samövningar (SAMÖ) indikerar en sådan risk. Visualiserad komplexitet Svensk krishantering måste kunna hantera båda extremfallen ovan men framförallt olika modeller där emellan. Svensk krishantering behöver därför öka kunskaperna kring hur ledning kan anpassas för det aktuella skadefenomenet och där en rik uppsättning av principer för samverkan kan kombineras utifrån både skadefenomenet och involverade aktörers agerande. En allt viktigare kompetens blir att kunna beskriva och visualisera komplexa skadefenomen och dess hyperdynamiska egenskaper. Sådana hyperdynamiska egenskaper innebär att ett skadefenomen behöver göras begripligt ur flera samtidiga och ofta konfliktande perspektiv samt utifrån oklar tidsmässig överblickbarhet. Därutöver finns också ett stort behov av att kunna beskriva och visualisera hur myndighetsaktörer i komplexa nätverk agerar. I dagsläget saknas etablerad metodik för att visualisera de två viktigaste komponenterna nämligen skadefenomenet och myndigheternas agerande. Sådana visualiseringar kan ta en mängd uttryck där särskilt viktiga aspekter tydliggörs för de tolkningsprocesser som myndighetsaktörerna genomför. Anpassningsbar ledning för kreativ problemlösning Krisvisualisering kommer att få en allt viktigare roll för att ledning skall kunna anpassas för den aktuella händelsen. Att kunna göra komplexa fenomen begripliga blir avgörande för att skapa utrymme för kreativ problemlösning med anpassade specifika lösningar. Anpassningsbarhet och kreativitet kommer att vara centrala Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013 ledord för framtidens krishantering. Anpassningsbarhet och kreativitet innebär dock inte oplanerat agerande eller avsaknad av strukturer. Tvärtom så innebär det ett mycket högre krav på att personer i operativa befattningar har 1) breda kunskaper om och erfarenheter av olika organisationers agerandemönster, 2) goda kunskaper i ledning som en aktiv handling, 3) en anpassningsbar organiseringsmodell, 4) samt tillgång till användbara stödsystem som gör komplexa fenomen kommunicerbara. Kompetensutveckling och förändringsarbete Den kunskapsresa som svensk krishantering nu påbörjat och som både är efterfrågad och är välbehövd kräver omfattande utbildningsinsatser men också förändringsarbete hos respektive myndigheter. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB genomför nu med projekt Ledning och Samverkan i kombination med finansiering av en rad intressanta 2:4-projekt. Med dessa satsningar tillsammans med det som redan pågår lokalt hos svenska myndigheter, kan ledning och samverkan utvecklas från att bygga på scenario-definierade organisationer till att istället fokusera på händelseanpassad organisering. Naturligtvis är de förändringar som beskrivs ovan inte enkla eller friktionsfria att genomföra men de är nödvändiga för att Svensk krishantering skall kunna utvecklas. Samtidigt kräver detta att beslutsfattare i en rad svenska myndigheter tillsätter kännbara resurser i termer av personal med tid för att utveckla organisationernas krishanteringsförmåga. Jonas Landgren för Kunskapsplattform lednings artikelserie 2013