Plötslig oväntad död i hjärtsjukdom hos idrottande barn och
ungdomar
Under våren 2005 inträffade flera dödsfall hos idrottande barn/ungdomar. Massmedias
rapportering skapade en påtagligt ökad oro, vilket ställt ökade krav på sjukvården. Antalet
remisser med barnkardiologisk frågeställning till barn- och ungdomsmottagningarna har
mångdubblats.
Risken för plötslig oväntad död i hjärtsjukdom hos idrottande barn och ungdomar är dock
liten – c:a 1 på 100 000 per år. Inget talar för att risken har ökat.
De vanligaste diagnoserna vid plötslig oväntad hjärtdöd är:
Hypertrof kardiomyopati – HCM
Arytmogen högerkammarkardiomyopati - ARVC
Medfödd coronärkärlsanomali
Dilaterad kardiomyopati – DCM
Marfan syndrom
Arytmisjukdom av ärftlig typ – Lång QT-syndrom, Brugadas syndrom samt WPW
Myokardit
Det är rimligt att skilja på elitidrottare och alla andra barn (varav en majoritet idrottar mer
el mindre under någon period). Elitidrottare får kontrolleras i någon form av
”företagshälsovård” – deras idrottsförbund ansvarar för detta. ESC (European Society of
Cardilogy) rekommenderar hjärtundersökning för ”tävlingsidrottare”. Svenska Olympiska
Kommitté stöder denna rekommendation. Målet är framför allt att spåra HCM.
En masscreening av alla barn är inte aktuell och inte heller realistisk. Sjukvården har inte
heller ålagts ett sådant uppdrag. Riksidrottsförbundet (RF) har i september 2005 lagt fram sitt
betänkande i dessa frågor. Svensk kardiologförening och Barnkadriologföreningen har
pågående arbetsgrupper och det är planerat ett symposium för dessa frågor till höstens
medicinska riksstämma.
Socialstyrelsen har tagit på sig ett samordningsansvar och kommer att inkludera detta i
Riktlinjer för hjärtsjukvården som kommer ut i reviderad form under 2006.
I avvaktan på nationella riktlinjer föreslås lokala riktlinjer för Östergötlands läns:
Vilka skall utredas på pediatrisk mottagning?
• Ansträngningsrelaterade besvär – bröstsmärtor, yrsel, svimning
• Hereditet för hjärtmuskelsjukdom eller plötslig död hos yngre nära släkting (<40 år).
• Hereditet för ärftliga hjärtrytmrubbning – WPW, Lång QT-syndrom, Brugada
• Misstanke på Marfan syndrom alternativt Marfan syndrom hos förstagradssläktingar
• Patologiskt EKG
• Enbart oro är ej skäl till remiss.
Handläggning inom primärvården, skola och BVC. Sök orsak och åtgärd
1. Idrottar och har hört att man skall undersökas. Stämmer inte. Har man inga
besvär (bröstsmärta, yrsel/svimning) under ansträngning och inte plötsliga dödsfall
i släkten i unga år finns inga svenska rekommendationer om detta.
2. Idrottar, har hjärtsjukdom i släkten och hört att man skall undersökas.
Penetrera! ”Morfar hade hjärtinfarkt” – ingen utredning. I övrigt se under ”vilka
skall utredas” ovan.
3. Oro. Saklig information. Finns inga symptom och ingen ärftlighet finns ingen
indikation för utredning.
4. Elitidrottar enl resp specialförbunds rekommendationer. RF
rekommenderar screening. Detta får organiseras via förening/förbund och görs
ej på individbasis i den reguljära sjukvården.
5. Går/skall börja på idrottsgymnasium. Ta upp frågan med resp skola.
6. Av någon anledning har man tagit EKG som är patologiskt eller man är
osäker på tolkningen. Rådgör med barnkardiologisk mottagning eller fysiologisk
klinik.
Bifogar sammanfattande rekommendationer från Riksidrottsförbundet sept 2005.
Riksidrottsförbundet sept 2005:
Plötsliga dödsfall i samband med idrottsutövning
Sammanfattande rekommendationer
• Fysisk aktivitet är viktig för kroppen. Riskerna med att vara fysiskt inaktiv överstiger
vida riskerna med att vara aktig. För en frisk person är det inte farligt att idrotta.
• Däremot är det alltid viktigt att avhålla sig från idrott med en infektion i kroppen till
dess att infektionen är helt över. Vid konstaterad hjärtmuskelinflammation
rekommenderas avhållsamhet från träning/tävling i cirka sex månader.
• Vid vissa hjärtförändringar kan intensiv ansträngning, som hård träning/tävling,
medföra öka risk för plötslig död. Dessa fel är i de flesta fall ärftliga varför personer
med en släkthistoria av plötslig oväntad död eller kända hjärtavvikelser av de slag som
beskrivits ovan bör låta sig undersökas via den reguljära sjukvården. Detsamma gäller
personer som upplevt yrsel, svimningsanfall, smärta i bröstet eller oregelbunden
hjärtrytm i samband med ansträngning.
• De elitidrottare, som utsätter sin kropp, och därmed sitt hjärta för extrema
påfrestningar, bör som ett led i regelbundna läkarundersökningar också utreda
förekomst av eventuella hjärtfel. I de fall idrottaren genom kontakt eller motsvarande,
har ett mer anställningsliknande förhållande till en förening eller bör dessa ansvara för
att så sker. Hänsyn bör också tas till att vissa idrotter innehåller moment som gör att
tillstånd vilka i sig inte är farliga ändå kan innebära stora risker.
Specialidrottsförbunden (SF) bör i dessa fall utifrån de särskilda förhållanden som
råder inom sina respektive idrotter ta fram rekommendationer för sina aktiva och
föreningar.
• En sådan utredning bör innehålla anamnes, fysikalisk undersökning och vilo-EKG.
Vid misstanke om sjukdom bör individen remitteras till idrottsmedicinskt kunnig
specialist för ytterligare undersökning med till exempel kompletterande blodprover,
ekokardiografi, arbetsprov och /eller långtids-EKG.
