SPEC MVC
Kvinnokliniken
1 (3)
2007-05-21
Reviderad 2009-10-27
Datum
Revideras
Trombosprofylax under graviditet
Källa: Vårdprogram för venös tromboembolism för Södra Regionen av Region Skåne.
Venös tromboembolism under graviditet
Risken för venös tromboembolism (VTE) ökar tiofalt under graviditeten. Riskökningen är
tämligen jämt fördelad under hela graviditeten med den högsta risken omedelbart efter
förlossningen. Epidemiologiska studier har visat att VTE förekommer vid cirka 1/1000
graviditeter.
De främsta riskfaktorerna i samband med graviditeten är kejsarsnitt, övervikt,
tromboshereditet, trombofili men även immobilisering och obstetriska komplikationer
ökar risken. Hos kvinnor som tidigare har haft VTE är risken för ett nytt insjuknade i
samband med en graviditet 10 %. Riskökningen kvarstår sedan cirka 6 veckor efter
förlossningen.
Vid graviditet förekommer vanligtvis vänstersidiga bentromboser och det är vanligare
med höga tromboser som är lokaliserade till bäckenvenerna. Vanliga symtom vid
trombos i bäckenet är buksmärtor och ischiasliknande ryggsmärtor. Vid lungemboli (LE)
och djup ventrombos (DVT) proximalt samt distalt i benet är symtomatologin densamma
som hos icke-gravida.
Vid klinisk misstanke på djup ventrombos eller lungemboli skall patienten omedelbart
remitteras till medicinakuten för diagnossättning och behandling.
Riktlinjerna angående trombosprofylax bygger på de nationella rekommendationerna från
den så kallade HEM-ARG-gruppen. Profylax under graviditet ges till alla kvinnor med
tidigare tromboembolism, tromboembolism under aktuell graviditet samt kvinnor med
motsvarande risk var god se nedan. Profylaxen startas i allmänhet i graviditetsvecka 12
förutom vid mycket hög risk då profylaxen startar så fort kvinnan är gravid eller ibland
redan före graviditeten. Trombosprofylax post partum ges åtminstone i 6 veckor.
Trombosprofylax ges vanligtvis i form av lågmolekylärt Heparin (LMH) subkutant i
endosförfarande. I allmänhet behöver dosen inte ändras och antiFXa-aktiviteten behöver i
allmänhet inte kontrolleras.
Efter partus ges samma dos lågmolekylärt heparin som under graviditeten i minst 6
veckor med första dosen 4 timmar efter förlossningen. Vid osteopeni ges profylax i stället
med Warfarin. Amning kan ske både vid behandling med LMH och med Warfarin.
Observera!
2 (3)
Warfarinbehandling är oförenligt med graviditet p g a hög risk för fosterskador med såväl
teratogena effekter som cerebrala blödningar med neurologiska sequele. Risken anses
vara särskilt stor i 6-9 graviditetsveckan. Kvinnor som behandlas med Warfarin och
planerar graviditet skall behandlas med lågmolekylärt Heparin (LMH).
Trombosprofylax under graviditet
Trombosprofylax ges till alla kvinnor med
1) Tidigare VTE
2) VTE under aktuell graviditet
3) Mekanisk hjärtklaffsprotes
4) Andra trombospredisponerade tillstånd såsom hereditära rubbningar exempelvis
antitrombinbrist.
Trombosprofylax ges i form av lågmolekylärt heparin (LMH) subkutant i engångsdos. I
allmänhet behöver faktor Xa-aktiviteten inte kontrolleras och dosen ej heller ändras.
Profylaxen startar i graviditetsvecka 12-13 men variationer kan förekomma, durationen
post partum är minst 6 veckor.
Patient med pågående AK-behandling för t ex VTE eller mekanisk
hjärtklaffprotes och planerad graviditet handläggs i samråd med
medicinspecialist/koagulationsspecialist. LMH ges i stället för Warfarin redan
inför planerad graviditet.
Profylax ges som regel från och med graviditetsvecka 12-13 tom minst 6 veckor
postpartum vid:
1. Tidigare VTE
2. Trombofili utan tidigare VTE vid:
a) antitrombinbrist. Kräver högre dos fördelat på 2 dostillfällen; lämpligen
Fragmin 5000 IE x 2 samt kontroll av anti-faktor Xa-aktiviteten inom 3-4
veckor efter insatt behandling
b) antifosfolipidsyndrom. Bör ha tillägg med ASA t ex Trombyl 75 mg x 1
c) kombinerade trombofilitillstånd
Noggrann riskbedömning görs vid alla dessa tillstånd utifrån anamnes, klinik och
trombofilitillstånd.
Trombosprofylax startas som regel post partum och ges 6 veckor framåt vid:
1. Trombofili utan tidigare VTE vid homozygot FV Leiden (APC-resistens)
och homozygot protrombinmutation
2. Kombination av kliniska riskfaktorer och trombofilitillstånd (heterozygot
FV Leiden (APC-resistens), heterozygot protrombingenmutation,
protein C- och S-brist) utan tidigare VTE
Trombosprofylax ges under 7 dagar postpartum vid:
1. Trombofili utan tidigare VTE vid protein C-och protein S-brist utan samtidiga
andra riskfaktorer.
2. Trombofilitillstånd utan tidigare VTE, heterozygot FV Leiden (APC-resistens)
och protrombingenmutation samt ytterligare kliniska riskfaktorer.
3 (3)
Innan trombosprofylaktisk behandling insätts vid konstaterad djup ventrombos (DVT)
eller lungemboli (LE) kontrolleras trombocyter, PK (INR), APTT.
Trombocyter kontrolleras efter 2 veckor, i vecka 33 samt inför förlossningen, vad god se
särskilt förlossnings-PM (PM ang trombosprofylax under förlossning och puerperium).
Val av läkemedel
Lågmolekylärt Heparin (LMH) kan ges såväl under graviditeten som post partum. LMH
eller Waran kan även ges post partum. Kvinnor med lupus antikoagulans bör ha tillägg av
lågdos ASA t ex Trombyl 75 mg x 1.
Dosering av lågmolekylärt heparin (LMH) vid trombosprofylax
Under graviditet ges LMH x 1 subkutant enligt nedan.
Alternativt:
Inj Fragmin® 5000E subkutant 1 x 1
Inj Klexane® 40 mg subkutant 1 x 1
Inj Innohep® 4500E subkutant 1 x 1
Lars Norberg
Specialistmödravårdsöverläkare
Kirsti Paajanen
Medicinskt ansvarig/överläkare
