Akuta tandinfektioner
och antimikrobiell
medicinering
Om patienten har allmänna symptom eller en
allvarlig allmän sjukdom, tar man också vissa
laboratorieprov. Om CRP, som är ett mått på
inflammationsnivån, är över 50 mg/l, eller antalet
9
leukocyter är över 10 x 10 /l, kan läget redan
vara allvarligt.
9.1.2012
Behandling
En plötslig, akut infektion i munnen är
ofta förorsakad av en tand. Symptomen
är lokal smärta och svullnad. Infektionen
kan behandlas av en tandläkare, och i
allmänhet behöver man inte
antimikrobiella mediciner, eller
antibiotika. Vid allvarligare infektioner
behöver man ändå oftast antibiotika, och
i värsta fall sjukhusvård.
Symptom
Infektioner som har sin orsak i en tand, eller s.k.
odontogena infektioner, kan få området kring en
tand att bli ömt och svullet, och de lokala
lymfkörtlarna sväller och andedräkten blir dålig.
Den inflammerade tanden kan vara öm när man
knackar på den, och den kan kännas högre och
mera rörlig än vanligt. Det kan sippra blod eller
var ur tandköttsfickan.
Smärtan kan försvinna om det bildas en varböld,
eftersom trycket i så fall lättar. Då håller
infektionen inte på att bli bättre, utan sämre, och
då ska man genast söka tandläkarvård.
En allvarlig infektion i munnen, som måste
behandlas på sjukhus, kan göra det svårt att
svälja, tala, öppna munnen eller vända på
huvudet. Det kan också bli svårt att andas. Om
du upptäcker ett enda av de symptomen ska du
genast kontakta sjukvården.
Förutom symptomen ovan ökar också
dåliga tänder risken för infektioner!
Undersökningar
När man söker orsaken till infektioner i munnen
undersöker man hela patienten. Tandläkaren
måste veta om patienten har andra sjukdomar,
och om hon eller han tar mediciner. Man tar
också en panoramaröntgenbild av munnen.
Den viktigaste behandlingen av en odontogen
infektion är, att man eliminerar orsaken –
antingen tandens nerv eller pulpa, eller ofta hela
tanden. Samtidigt öppnar man infektionshärden
och dränerar den, och planerar resten av
behandlingen och uppföljningen. Läkningen kan
gå snabbare om patienten sköljer munnen med
desinficerande munvatten.
Om det behövs antibiotika börjar man först med
en större dos. Man får vänta på mottagningen i
ungefär en timme (ofta i väntrummet) tills
medicinen hunnit verka, innan tandläkaren
börjar behandlingen. Ofta räcker det med en
enda dos av medicinen tillsammans med effektiv
behandling av tanden.
Vilka antibiotika man väljer beror på hur allvarlig
infektionen är, hurdan inflammationsbenägenhet
patienten har och vilka mediciner hon eller han
har tagit på senare tid. Därför är det viktigt att
berätta för tandläkaren om man har andra
sjukdomar, och tar mediciner för deras skull.
Mediciner som används är
• penicillin eller amoxicillin tillsammans med
metronitazol
• amoxicillin-klavulansyra
• kefalosporin kombinerat med metronidazol
för penicillinallergiker
• klindamycin eller doxicyklin för personer som
får allvarliga allergiska symptom av penicillin
Orsaker
Största delen av infektionerna i munnen och
käkarna förorsakas av tänder. De är ofta
blandinfektioner, förorsakade av bakterier som
också normalt finns i munnen.
Infektionen sprider sig i allmänhet antingen från
tandroten, eller från en infektion i gropen i benet
som blir kvar när man drar ut en tand. Hos barn
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
1
och ungdomar kan orsaken också vara en
inflammation i vävnaderna kring en tand som
håller på att komma fram, eller en obehandlad
tandköttsinflammation. Andra orsaker kan vara
tandskador, käkfrakturer eller kirurgiska ingrepp.
Förebyggande åtgärder
Det effektivaste sättet att förhindra
infektioner är att hålla tänderna ordentligt
rena.
Infektioner i tänder och käkar ska alltid
behandlas
• före operationer där man sätter in
främmande föremål i kroppen
(hjärtklaffar, led- eller blodkärlsproteser)
• innan man påbörjar en kraftig
medicinering som sänker kroppens
motståndskraft
• före strålbehandling inom käkområdet
• innan man påbörjar medicinering med
intravenösa mediciner mot osteoporos
(bisfosfonater)
Uppföljning
Efter behandlingen är det viktigt att följa med hur
det står till med munnen och tänderna, eftersom
det är väldigt svårt att själv avgöra hur
infektionen läks. Den första efterkontrollen gör
man redan efter 1–2 dagar efter att man börjat
behandlingen. Då kontrollerar man, att
behandlingen faktiskt har fått inflammationsreaktionen att lugna sig.
Allvarliga allmänsjukdomar och sjukdomar som
försvagar immunförsvaret ökar risken för
tandinfektioner, och det är också i de grupperna
dödligheten i odontogena infektioner är störst.
En odontogen infektion som spritt sig och kräver
sjukhusvård är livsfarlig – man kan fortfarande
dö av sådana. Därför är det viktigt att sköta sina
tänder, och att genast behandla infektioner.
Patientversionens text är baserad på
Läkarföreningen Duodecims rekommendation
om god medicinsk praxis, och har skrivits av
medicinska redaktören Teija Riikola.
Den är granskad av ordföranden för sakkunniggruppen som gjort upp rekommendationen,
docent Riina Richardson, Helsingfors
universitet och University of Manchester.
Översättningen till svenska är gjord av
Anders Bergman, och bekostad och granskad
av Odontologiska Samfundet.
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis -rekommendationerna är
sammandrag gjorda av framstående experter på
diagnostik och behandling av bestämda
sjukdomar. De ersätter inte en läkares eller
annan hälsovårdspersonals egen bedömning av
vilken diagnostik och behandling som är bäst för
den enskilda patienten då behandlingsbeslut
fattas.
Om man får feber efter att behandlingen redan
påbörjats, eller om det dyker upp andra tecken
på en allvarlig infektion, ska man genast ta
kontakt med närmaste sjukhusjour.
Förekomst
Lindriga tandinfektioner är vanliga, och kan i
allmänhet skötas med lokal behandling.
Allvarliga odontogena infektioner som kräver
sjukhusvård förekommer årligen 1,5–7,2 per
100 000 personer. Hos barn är så allvarliga
infektioner ovanliga.
www.kaypahoito.fi/web/svenska/patienter
2
