Musikens historia
Forntid - Nutid
Forntiden
När det gäller så här långt tillbaka i tiden vet man
inte någonting med säkerhet utan det mesta är
forskarnas gissningar. Man tror att musik har funnits
nästan lika länge som människan har funnits.
Musikens funktion:
Man härmade naturens egna ljud, t ex fåglarnas
sång. Musiken användes i det dagliga livet, till
arbetet, för att få jaktlycka, för att göra gudarna på
gott humör, för att uttrycka känslor osv. Instrument
kunde även användas för att kommunicera med
andra, t ex skicka meddelanden med trummor eller
brummare. Musik som underhållning kommer
senare i historien.
Karaktärsdrag:
Det viktigaste och vanligaste var sången även om
man ibland använde instrument som spelade till
sången. De tidigaste instrumenten var
slaginstrument, trummor, käppar, skallror m.m.
Man använde de naturmaterial som fanns - lera,
sten, trä, ben eller horn. Andra forntida instrument
är vinare, även kallad brummare (en träbit som man
snurrade runt med ett snöre), säckpipa och
spelpipor och flöjter i olika material. De första
trummorna kom troligen till genom att man spände
skinn över en burk med mat för att den skulle hålla
sig bättre. Någon upptäckte att det lät kul om man
slog på skinnet, och så var trumman född. Forskarna
tror att all musik på den här tiden var enstämmig,
alla spelade likadant om man spelade tillsammans.
Antiken (ca 500 före Kristus- ca 600 e Kr)
Antik betyder gammal. Under antikens glansperiod
500 - 200 före Kristus började musiken få de former
som den till viss del har än idag. Pythagoras, som
även är känd inom matematiken, delade en sträng
och skapade grunderna för tonsystemet med tolv
toner som vi använder ännu. Ordet musik kommer
från grekiskans mousiké som betyder musernas
konst. Muserna var nio sånggudinnor i den grekiska
mytologin som beskyddade varsitt kulturområde.
Ordet mousiké innefattade då många fler konstarter
än vad ordet musik gör idag.
Musikens funktion:
Man trodde att olika skalor (tonserier) och
instrument kunde påverka sinnet hos den som
lyssnade. Vissa skalor var bra medan andra var
dåliga. Samma sak gällde olika instrument.
Man trodde även att musik kunde ha en magisk
funktion för rening och läkedom.
I den grekiska teatern fanns alltid en kör som sjöng
och på idrottstävlingar var det också vanligt.
I barnuppfostran ingick att alla skulle spela minst ett
instrument samt sjunga i kör.
Musikens karaktär:
Man vet inte mycket om
hur musiken lät under
antiken. De instrument
som användes var enkla.
Flöjter, stränginstrument
(lyra och kithara) samt
blåsinstrument som aulos
(oboeliknande).
Pythag
Det finns bara några
oras
sånger bevarade från antiken. En av dem är
Seikilossången skriven av en man vid namn Seikilos.
Den var ristad på en lertavla med en slags notskrift
som forskare lyckats tyda.
Medeltiden 600-1400
Betyder mellantid, en ”dålig” tid mellan antiken och
renässansen. Svält, epidemier, krig och annat
hindrade människorna från att ägna sig åt kultur.
Överlevnad var viktigare. Under medeltiden
dominerade kyrkan musiklivet, åtminstone är det
den musiken som finns bevarad. Under 600 -talet
bestämde påven Gregorius den store hur alla
gudstjänster skulle gå till i den romersk-katolska
kyrkan. Kyrkosången från den här tiden kallas därför
gregoriansk sång. Den typen av musik används
fortfarande i svenska kyrkans gudstjänster.
Musikens funktion:
Kyrkan ville föra fram sitt budskap och till det
använde man musiken. För att komma ihåg behövde
man kunna skriva ner musiken. Man uppfann den
första sortens notskrift: neumer (uttalas nevmer).
Neumerna var inget fullständigt notsystem utan ett
stöd för minnet för att minnas hur melodin gick. På
1200-talet kommer mensuralnotskrift. Med den kan
man skriva ner exakt hur musik ska låta. Eftersom
det var i klostren man skrev ned musiken finns mer
kyrklig än folklig musik bevarad.
Den världsliga musiken var ofta dryckesvisor och
dansmusik som inte de kyrkliga notkunniga ville veta
av. På 1100-talet uppstod trubadurmusiken i
Frankrike. Den sjöngs av adliga musiker, trubadurer,
och handlade ofta om riddarkulturen, kärlek och
politik. Kringresande musiker, gycklare underhöll
folk men var även budbärare för nyheter som hänt
på andra platser.
Musikens karaktär:
Kyrkomusiken var oftast bara för röster. Inget
instrument förutom orgel var tillåtet i kyrkan.
Bara män fick sjunga i kyrkan. För ljusa toner
använde man pojkar, falsettsång och kastratsångare
(män som kastrerats före målbrottet för att behålla
sin ljusa röst livet ut).
Många musikinstrument togs till Europa av araber
(trumpet, pukor, luta, orgel m fl) och musiken lät
nog mer orientalisk än man tänker sig. Slagverk,
säckpipa och flöjter var andra vanliga instrument.
I slutet av medeltiden börjar man sjunga
flerstämmigt. Stilen kallas polyfoni och det innebär
att alla stämmor är egna melodier som även kan
sjungas var för sig. Man började med två, men snart
var det tre stämmor som gällde.
Andra sorters flerstämmighet:
Kanon: Alla sjunger samma stämma, men börjar på
olika ställen.
Motett: Man sjunger flera olika sånger samtidigt och
får på så sätt flerstämmighet.
Kända kompositörer: Leoninus, Perotinus och
Guillaume de Machaut (alla från Frankrike)
Renässansen (1400-1500-talet)
Renässans betyder pånyttfödelse – av tankar och
konstarter från antiken. Det blir ljusare tider efter
den mörka medeltiden.
Musikens funktion:
Nu dominerar inte kyrkan musiklivet. Handelsmän
och hov blir viktiga och vill ha komponerad musik, till
exempel vid bröllop och andra festligheter.
Musiken beskriver vackra känslor och man börjar
räkna musik som något konstnärligt.
I början av 1500-talet grundas det första
nottryckeriet. Då kan musiken spridas lättare över
världen än när man skrev alla noter för hand.
Musikens karaktär:
Flerstämmigheten utvecklas och man skriver
komplicerade körstycken. Musikens klanger och
stämmor låter mer som det vi i dag tycker låter bra.
Dur och mollskalor blir det vanligaste att bygga
musiken från. Man börjar skriva musik för bestämda
instrument och kan då anpassa musikstycket bättre
till instrumentet. Tidigare hade musikern själv fått
välja instrument att spela musiken på. Vanliga
renässansinstrument var blockflöjten, skalmejan
och krumhornet.
Kompositörer:
Orlando di Lasso, Giovanni Perluigi da Palestrina
Barocken (1600-1750)
Ordet barock betyder onaturlig, förvriden, konstig.
Beskrivningen kommer från 1700-talet, då man
jämförde med sin musik som man tyckte var finare
och bättre.
Musikens funktion:
Musiken blir nu mer tung och dramatisk. Man
beskriver starka känslor, även mörka och hemska.
(Vi som kan jämföra med musik från t ex romantiken
tycker inte att barockmusik låter så känsloladdad.)
Musikinstrumenten utvecklas av skickliga
instrumentbyggare, det är nu Stradivarius börjar
bygga sina världsberömda fioler. När instrumenten
blev bättre fick de starkare ljud och fungerar inför en
större publik. Man har nu börjat framföra musik vid
offentliga konserter, där man även ibland tar betalt.
Nu blir även opera och balett populärt att skriva och
att lyssna till. Mycket kyrkomusik skrivs under
barocken, t ex av Bach.
Musikens karaktär:
Musiken låter nu mer som klassisk musik vi är vana
med och är ofta ganska snabb och rörlig, även om
det finns mycket långsam barockmusik också.
Pulsen är ofta tydlig i barockmusik, det är lätt att
”stampa takten” till den.
Nu skapas de instrumenttyper som fortfarande
används i nästan all musik. Basinstrument,
ackordinstrument och melodiinstrument byggda i
”storlekar/familjer” (som t ex stråkfamiljen).
Man utgår nu ofta från en ackordföljd när man
skriver musik, precis som man gör idag. Man skriver
även ner ackorden med olika system som t ex
ackordanalys eller generalbas.
En ny finess var terassdynamik. Det innebär att
musikens styrka kliver upp och ner för trappsteg.
Först svagt och sedan plötsligt starkt utan att öka
styrkan gradvis. Ofta genom att olika antal musiker
spelar. Liten grupp ur orkestern = svagt, hel
orkestern = starkt.
Kompositörer:
Johann Sebastian Bach (1685-1750)
Bodde i Tyskland. Den störste barockkompositören.
Skrev mängder av musik för orgel och cembalo, men
även för orkester, sång och andra instrument. Inte
känd förrän efter sin död. Bachs musik
”återuppväcktes” av Felix Mendelssohn Bartholdy.
Kända verk: Air, Toccata och fuga,
Matteuspassionen
Antonio Vivaldi (1680-1741)
Kom från Italien. Skrev mest instrumental musik,
men även ett 40-tal operor. Kända verk: De fyra
årstiderna, Largo
Georg Friedrich Händel (1685-1759)
född i Tyskland, men bodde mycket i London. Skrev
många operor men även solokonserter, körverk och
kyrkomusik. Kända verk: Oratoriet Messias, Water
music, Fireworks music
Wienklassicismen (1730-1815)
Musiken i samhället:
Wien var musikens centrum. Där bodde många
kompositörer, det fanns fina konsertlokaler och en
stor musikintresserad publik. Kompositörer var ofta
anställda vid ett hov eller hos en furste. Musik var
nästan alltid nyskriven (inget intresse för gammal
musik), stora musiker skrev sin musik själva och
många blev berömda för sin förmåga att
improvisera. Man musicerar ofta i hemmen i adelns
och borgarklassens fina salonger. Rika betalade
gärna för att gå på konserter och opera.
Karaktärsdrag:
Senare under 1700-talet blir det vanligt med blandad
kör (män och kvinnor)och symfoniorkester.
Musiken har tydlig melodi och är elegant, sirlig och
lättlyssnad. Orkestern är mellanstor. Man är mer
intresserad av instrumental musik än sång.
Improvisation var viktigt. (Nuförtiden improviserar
man nästan aldrig när man spelar wienklassisk
musik.) Piano var favoritinstrument, att spela på
och att skriva musik för. Blev populärt för att man
kunde spela både svagt och starkt på det beroende
på hur hårt man spelade på tangenten. Nya sätt att
skriva är: Sonat: Musikstycke i flera delar, satser,
som är skrivet för 1-2 musiker. Symfoni: Musikstycke
i flera delar som är skrivet för en stor orkester.
Stråkkvartett: Musik för två fioler, en altfiol och en
cello. Kompositörer: Haydn, Mozart, Beethoven
Romantiken (1810-1920)
Musikens funktion:
Kyrkan och hovet förlorar makt, nu är det den
borgerliga medelklassen som styr. Europa är
stormakt och sprider sin tysk-österrikiska klassiska
musik över hela världen. Konserthus,
musikhögskolor och operahus byggs. I
nationalromantik framhäver man sitt land genom
att t ex lägga in sin folkmusik eller annat typiskt för
landet i musiken. Virtuoser (extremt duktiga och
tekniska musiker) blir populära och man börjar ha
musiker och kompositörer som idoler. Man börjar
också bli historiskt intresserade och spelar gammal
musik. Nu delas musik i klassisk och ”oklassisk”
musik. Improvisation, dansrytmer och sväng hör
hemma i den oklassiska musiken. Spel efter noter för
sittande, koncentrerat lyssnande publik är det
vanliga i den klassiska musiken. Många i
borgerskapet spelar instrument och man kan därför
tjäna pengar på att sälja instrument och noter. Som
kompositör blir det nu lättare att ”frilansa” alltså
jobba med att komponera utan att ha anställning, t
ex hos en furste, vilket var det vanligaste under
1700-talet. Många fler kompositörer kommer fram
under denna tid än tidigare.
Karaktärsdrag:
Starka och mäktiga känslor i musiken. Mycket
programmusik, alltså musik som beskriver något.
Orkesterns stora tid. Inte så många nya instrument,
men de blir mer lättspelade och får bättre klang.
Virtuoserna utvecklar musiken och spelar snabbt och
imponerande. Experiment med mycket stora
orkestrar för att kunna göra kontraster och häftiga
effekter. Det klassiska sångsättet utvecklas,
”operasång”.
Kompositörer: Schubert, Chopin, Liszt, Mendelssohn,
Brahms, Wagner, Tjajkovskij, Grieg, Sibelius, Dvorak
Modernismen 1900Musikens funktion under 1900-talet:
Nu kommer flera epoker. Man vill komma på sådant
som ingen gjort förut. Att uttrycka sig blir viktigare
än att det låter ”rätt”. Klassisk musik har nu en
ganska liten publik. Många kompositörer, men
nästan ingen som är riktigt känd. Under 1900-talet
kommer demokratin och människor får välja själv
vad de lyssnar på. Det gör att jazz, rock och pop blir
populärt under andra halvan av århundradet. USA
blir ”musikalisk stormakt”. Man börjar använda
teknik i musiken, t ex inspelning och elektroniskt
framställda ljud. Att spela in musik blir väldigt
viktigt. Nu kan man höra samma sak hur många
gånger som helst. Fler kan lyssna på olika sorters
musik och till och med höra världsstjärnor.
Tre stilar ur modernismen:
Impressionismen (runt sekelskifte 1900)
Betyder intryck. Styckenas titlar låter som tavlor,
t ex ”Månsken”, ”Moln” eller ”Den sjunkna
katedralen”.
Karaktärsdrag:
Målande musik. Suddig och oklar melodi. Ofta
otydlig rytm, svårt att känna pulsen i musiken. Låter
som improvisation men är nedskrivet. Mer klanger
och ”mjuka bågar” än tydliga melodier. Inspirerat av
konstens snabba skisser från den här tiden.
Kompositörer: Debussy, Ravel
Expressionismen (början på 1900-talet)
Betyder uttryck. Fortsättning på romantikens
känslouttryck, ibland med överdrivna känslor.
Tolvtonsmetoden, där man inte får ta samma ton
igen innan man tagit alla andra elva, kommer under
denna period.
Karaktärsdrag:
Oftast ej vackert, upplevelsen är det viktiga. Saknar
ofta tonalt centrum, melodin går sällan i moll eller
dur. Dissonanser - toner som skär sig mot varandra.
Slumpmässiga melodier, man slog till och med
tärning om toner .
Kompositörer: Stravinskij, Schönberg, Webern
Modern musik (1920-talet och framåt)
Under denna tid finns många olika stilar,
modern musik är ett sammanfattande namn.
Karaktärsdrag:
Tekniska hjälpmedel, elektronisk musik. Detta är de
första gångerna man kan framställa ljud som inte
kommer från ett naturligt instrument. Man använder
även vanliga instrument på annorlunda sätt, t ex
spelar med stråkens trä eller preparerar pianots
strängar, med sudd och häftstift. Man spelar in
annorlunda saker och använder som musik.
Happeningkonserter där galna saker händer på
scenen. John Cage skriver t ex 4 min 33 sek, ett
stycke med fullständig tystnad.
Kompositörer: Cage, Stockhausen, Reich
Kunskapskrav:
Dessa kunskapskrav är de som gäller för
musikhistoria:
1. Eleven kan föra resonemang om musikens olika
funktioner och vilken betydelse den har och
historiskt har haft för individer och samhällen som är
E : enkla och till viss del underbyggda
C: utvecklade och relativt väl underbyggda
A: välutvecklade och väl underbyggda
2. Eleven kan urskilja och jämföra musikaliska
karaktärsdrag från olika genrer, epoker och kulturer
E: I viss utsträckning
C: I relativt hög utsträckning
A: I hög utsträckning
Kompositörerna som nämns under varje epok är bara ett
urval, inom varje epok fanns det så klart fler kompositörer
än de jag tagit med.
Tidsangivelserna på epokerna är ungefärliga, då det är
svårt att säga en exakt tidpunkt när övergången sker
mellan en epok och en annan.
© Monica Alm 2014
Musikexempel:
Musikexemplen finns i spellistor (Youtube & Spotify) på musikens hemsida, tiundamusik.weebly.com
Ni ska när ni hör dem veta vad stycket heter, kompositörens namn och epok. De fetstilta gäller för E.
Wienklassicismen:
Symfoni nummer 40
Nattens drottning ur ”Trollflöjten”
Trumpetkonsert i Ess dur, sats nr 3
Symfoni nummer 5 ”Ödessymfonin”
”Für Elise”
”Månskenssonaten”
Wolfgang Amadeus Mozart
Wolfgang Amadeus Mozart
Joseph Haydn
Ludvig van Beethoven
Ludvig van Beethoven
Ludvig van Beethoven
Romantiken:
Bröllopsmarsch ur En midsommarnattsdröm
Ur baletten Svansjön
Also sprach Zarathustra
I bergakungens sal
Valkyrieritten
Felix Mendelsohn Bartholdy
Pjotr Tjajkovskij
Rickard Strauss
Edward Grieg
Richard Wagner
Impressionismen:
En fauns eftermiddag
Clair de lune
Claude Debussy
Claude Debussy
Expressionismen:
Orkesterstycke
Arnold Schönberg
Modern musik:
Gesang der Jünglinge
Violin phase
Karl-Heinz Stockhausen
Steve Reich
© Monica Alm 2014
