p Europa år 1820. Den äldsta kända finska kartan över hela Europa. Publicerad som bilaga till Turun Wiikko-Sanomat
24.2.1821. Namnen är inte ännu etablerade. Bild: Nationalbiblioteket.
Nationen växer fram – Vi firar autonomin
Tidsresor, bilder och möten
Utgivare Utbildningsstyrelsen 2009
Redaktör Marja-Liisa Visanti
Arbetsgrupp Kristina Kaihari-Salminen och
Marja-Liisa Visanti
Tack till Mikko Hartikainen, Heljä Järnefelt,
Eija Kauppinen, Pirjo Sinko, Harriet Wickström
Layout och brytning Katja Särkkä
Översättning Lena Björkqvist
Tryckeri Edita Prima Oy
Redaktion Utbildningsstyrelsen, PB 380,
00531, Helsingfors, [email protected]
Webbsida www.edu.fi/hankkeita/1809
ISBN-978-952-13-4106-9 (häftad)
ISBN-978-952-13-4107-6 (pdf)
2
Nationen växer fram
– vi firar autonomin
Tidsresor, bilder och möten
3
Nationen
växer fram
p Senatstorgets nya ståtliga empirecentrum: Helsingfors domkyrka och Helsingfors universitets
bibliotek. Litografi ur F. Liewendals samling Vyer af Helsingfors och dess omgivningar 1851–1859. Bild:
Nationalbiblioteket.
4
Märkesåret 1809 Temapublikation för undervisningen
Nationen växer fram
– vi firar autonomin
Tidsresor, bilder och möten
Förord
Till läsaren
6
7
Den statliga och samhälleliga utvecklingen under brytningsskedet
Matti Klinge
Finland – Slump eller plan?
Gustav Björkstrand Vilken sida skall man välja – Moraliska problem och individuella val
Krigsminnen, hjältar och erfarenheter bland de samtida
Kirsi Vainio-Korhonen Vardagserfarenheter bland de samtida
– Två med namnet Anders och Finska kriget
Leena Kirstinä Landet, kvinnan och kärleken – Kvinnorna i Fänrik Ståls sägner
Ständerna anpassar sig – Vardag och fest under autonomin
Heikki Ylikangas Hur Finska kriget påverkade folkets liv i Finland
Matti Klinge Baler och tidsperiodens nya diplomati
Ulla Tillander-Godenhjelm Rysslands kejserliga belöningssystem
10
20
28
34
44
54
58
Med kraft från bildning och kultur på väg mot nationellt uppvaknande
Rainer Knapas Kari Laitinen
Med kraft från bildkonst och diktning
– Nationella bilder och inre själsliga landskap
Med kraft från musiken – Från Vårt land till Björneborgarnas marsch
5
66
76
www.1809.fi
Förord
Å
ren 1808 och 1809 är märkesår i Finland
när det gäller tillkomsten av nationen.
Då utkämpades Finska kriget, Borgå
lantdag sammanträdde, freden i Fredrikshamn
slöts och en egen centralförvaltning grundades.
Det har förflutit 200 år sedan det autonoma
Finland föddes. Finska kriget och händelserna i
samband med det uppmärksammas i vårt land
inom ramen för ett digert program. Även de forna moderländerna Sverige och Ryssland deltar.
Utbildningsstyrelsen deltar som kulturaktör och producerar pedagogiskt material för
Märkesåret 1809. Utbildningsstyrelsen uppmuntrar skolorna och läroanstalterna att uppmärksamma de teman som hänför sig till märkesåren 1808–1809 i undervisningen i så många
läroämnen som möjligt och på skolans olika
evenemang, i projekt och på temadagar. Utöver
undervisningen i historia och samhällslära rör
märkesåret också undervisningen i modersmål
och litteratur, musik, bildkonst, slöjd, huslig
ekonomi, gymnastik och språk samt läroplanens
temaområde kulturell identitet och internationalism. Aktiviteter kan genomföras tillsammans
med lokala kulturinrättningar, vänskolor eller
andra aktörer.
Utbildningsstyrelsen har tagit fram ett pedagogiskt stimulansmaterial som stöder undervisningen. Denna temapublikation för märkesåret
delas ut till alla grundskolor och gymnasier i
vårt land. Publikationens artiklar och material
kan användas i undervisningen även efter märkesåret. De har publicerats tillsammans med
annat stimulansmaterial på den webbsida som
Utbildningsstyrelsen har upprättat för märkesåret. Adressen till webbsidan är www.edu.fi/
hankkeita/1809
Målet med temapublikationen är att berätta
om och ge liv åt det historiska brytningsskedet i
början av den autonoma tiden i Finland och utvecklingen mot uppvaknandet av nationalkänslan, den nationella identiteten och den självständiga nationen.
Författarna har den bästa sakkunskapen på
området. I artiklarna beskrivs de historiska händelserna under 1808 och 1809 och bakgrunden
till dem samt kulturen och människornas liv under den första tiden av autonomin.
Syftet med publikationen är att fördjupa de
ungas historiska, kulturella, visuella och symboliska läskunnighet genom egna reflexioner och
upplevelser. Dessutom vill vi främja användningen av skriftliga källor och länkar. En central
informationskälla utöver Utbildningsstyrelsens
sidor är de riksomfattande sidor som statsrådet upprätthåller med anledning av märkesåret.
Dessa sidor har rubriken Nationen växer fram
och finns på adressen www.1809.fi
Intresset för vårt lands historia och hur nationen växte fram kan väckas genom att ge eleverna
möjlighet att söka, finna och få aha-upplevelser.
Jag önskar den bästa framgång för märkesåret!
Timo Lankinen
generaldirektör
Utbildningsstyrelsen
6
Till läsaren
Efter artiklarna i temapublikationen finns kompletterande uppgifter för de olika skolstadierna
samt uppgifter om var man kan få mer information. Avsikten är att sporra läsarna till att ta reda
på och analysera intressanta frågor som kommer
upp.
På Utbildningsstyrelsens sidor www.edu.fi/
hankkeita/1809 finns det också material
för morgonsamlingar, dramatexter, tävlingar
och mångsidigt bakgrundsmaterial som stöder
undervisningen.
Tack vare Märkesåret 1809 blir det möjligt att bekanta sig med den autonoma tiden genom
tidsresor, bilder och möten. De många virtuella utställningarna på webben ger en utmärkt
introduktion i den visuella och verbala kunskapsvärlden:
Museiverket, Suomen sota 1808–1809. Virtuell utställning över Finska kriget: www.nba.fi/
fi/suomen_sota_ka
Finlands nationalmuseum, 1809 Rikssprängning och begynnelse. Märkesårets utställning.
www.nba.fi/sv/nm_tillfalliga 1809
Nationalarkivet, dokument om Finland i krig 1808–1809: www.narc.fi/1809opetusaineisto/
svenska
Finska kriget 1808–1809; http://www.eskoff.net/suomsota/suomsota.htm
Finska kriget i skärgården: www.palvanmeritaistelu.fi
Sökord: Finska kriget 1808–1809, Finskt krig, Finland i kriget, Napoleons krig, autonoma
tiden, Storfurstendömet Finland, Borgå lantdag, Freden i Fredrikshamn, Rikssprängning
och begynnelse
p Bildgalleriet Nationen växer fram komprimerar de historiska händelserna under märkesåret: efter krigföringen
inleddes återuppbyggnaden av nationen och de bildningsmässiga insatserna för nästa generation. Utvecklingen
beskrivs med hjälp av fyra målningar: från vänster Albert Edelfelts Björneborgarnas marsch 1892, Robert Wilhelm
Ekmans Borgå lantdags öppnande 1858, Pekka Halonens Timmerflottare 1925 och Magnus Enckells Folkskola 1899.
Sök fakta om dessa målningar, om målarna och om innehållen som beskrivningar av den autonoma tiden och kulturen!
Kartmaterialet påminner om händelsernas samband med det övriga Europa.
7
Den statliga och
samhälleliga utvecklingen
under brytningsskedet
u Karelska jägarnas festuniform (före
1806). Rock, liv, knäbyxor, bälte, svärdbälte,
hatt och tofs. Uniformen har tillhört major
Erik Johan von Fieandt. Bild: Museiverket/
Jan Lindroth.
8
9
den statliga och
samhälleliga
utvecklingen under
brytningsskedet
Finland
p
– slump eller plan?
Matti Klinge
Professor
Att ett separat Finland bildades och grundades
1808–1809 är den viktigaste vändpunkten i Finlands
historia. Före det fanns nog begreppet Finland, men
detta Finland var en del av det dåvarande ”mångnationella” konungariket Sverige i förvaltningsmässigt,
ekonomiskt, kyrkligt och kulturellt hänseende. Från
1809 började Finland bildas först som stat och sedan
som nation. Finland utvecklades först administrativt,
sedan ekonomiskt och kulturellt och så småningom
utvecklades det till ett nationellt medvetet land.
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
10
D
enna brytningspunkt orsakades av det allmäneuropeiska krigsläget, världskriget
under Napoleons tid. Utan världskrig hade det inte funnits något skäl
att bilda ett separat Finland. Finlands
historia hade kunnat bli annorlunda
utan kriget åren 1808–1809 och
utan kejsar Alexander I:s lösningar
som ledde till att det land som han
t Kejsarna Alexander I och
Napoleon träffades i Tilsit under
juni–juli 1807 på en flotte i
Njemenfloden och kom överens
om de europeiska ländernas
kommande öden – och samtidigt
också Finlands öde. Målning av
Adolphe Roehn.
q Johan Ludvig Runebergs
fosterländska diktsamling Fänrik
Ståls Sägner (1848 och 1860),
som beskriver Finska kriget, väckte
stor entusiasm i vårt land genast
när den första samlingen utkom
1848. Runebergs dikter gav honom
ställningen som nationalskald.
Pärmbild till 1883 års upplaga
av diktsamlingen. Teckning
av den svenska konstnären
Johan August Malmström. Bild:
Nationalbiblioteket.
p Alexander I, kejsare (tsar) och Finlands storfurste,
(1777–1825). Franz Krügers hovporträtt.
Ryssland senare hade erövrat Finland och gjort
det till ett en del av Ryssland. Då hade inget separat storfurstendöme bildats i Finland. Finland
hade blivit en fast del av S:t Petersburg; så småningom hade användningen av de språk som talades i S:t Petersburg, det vill säga ryska, tyska
och franska, ökat.
På samma sätt gick det 1917–1920, då storfurstendömet blev en självständig republik.
Denna utveckling hade inte kunnat ske utan
hade erövrat blev en stat. Man kan tänka sig två
olika alternativ för hur det hade kunnat gå. Det
ena alternativet hade varit att Finland förblev en
del av Sverige. Då hade den stockholmska kulturen och det svenska språkets ställning ytterligare förstärkts, ingen huvudstad hade grundats
i Finland och ingen separat kultur hade uppstått
och vi skulle vara nöjda svenskar, som med undantag för några avlägsna trakter i huvudsak talade svenska. Ett annat alternativ hade varit att
11
världskriget och revolutionen i Ryssland. De stora omvälvningarna i Finlands historia är följder
av den allmäneuropeiska stora historien: finländarna startade inte den franska revolutionen eller Napoleonkrigen eller världskriget 1914–1918
eller revolutionerna 1917 i Ryssland och deltog
inte heller i dem. Trots detta förde man under
dessa båda skeden krig också i Finland.
var beroende av den engelska marknaden och på
grund av att Englands flotta, som nyligen hade
bombat Köpenhamn svårt, var redo att anfalla
om Sverige skulle byta sida. Kejsar Alexanders
ursprungliga mål var inte att bestående ansluta
Finland till Ryssland och inte heller att fullständigt förgöra Sverige.
Kejsaren ändrade emellertid åsikt när de ryska trupperna vid anfallet mot Finland i februari
1808 knappt alls mötte något motstånd i södra
Finlands beredskap att bli stat
Finland, utan problemfritt kunde marschera (och
Man kan säga att när Finland blev självständigt
även skida) till Åbo och ända till Åland. Ryssland
var det i nästan alla hänseenden redan ”färdigt”.
var intresserat av fästningarna vid Finska vikens
Det hade en egen
kust, framförallt Sveaborg, eftersom
regering och riksen stor flotta som använde denna
dag, egna lagar,
fästning som utgångsstation skulle
egen valuta, kyrka
utgöra ett stort hot mot den stora huoch skolväsen, och
vudstaden S:t Petersburg. Detta hade
framförallt ett eget
Sverige försökt senast i kriget 1788–
kulturliv och eko1790, som gjorde landet känt för sina
nomiskt liv samt
flottstrider.
ett folk som i hög
Varför kapitulerade Finland, hugrad var bildat.
vuddelen av Finland, så lätt? Detta
Men hur var det
är den viktigaste frågan vad gälmed beredskapen
ler detta skede och inte det att den
år 1809 att bli en
svenska(finska) armén, som hade reegen stat och att så
tirerat norrut, senare gick till motansmåningom växa
fall, vilka ledde till ett litet antal stup Sveriges konung Gustav IV Adolf
(1778–1837) tvingades abdikera vid tiden
till en nation?
pade och små förluster och inte ens till
för Borgå lantdag. Porträtt målat av Per
Efter
att
några tillfälliga erövringar i området
Krafft den yngre 1809.
Rysslands kejsare
söder om linjen Kuopio-Vasa. Även
Alexander I:s arde landstigningsförsök som flottor
méer hade lidit
från Sverige gjorde och i vilka Gustav
stora förluster blev kejsaren tvungen att sluta
IV Adolf själv delvis deltog i, misslyckades tofred med Europas stora erövrare, den franske
talt. Hjälteberättelsen om finländarnas motstånd
kejsaren Napoleon, vars trupper redan hade
och framförallt om de finska soldaternas pliktnått Östersjökusten. Tilsitfördraget innehöll en
trogenhet och hjältemod kom till först årtionden
överenskommelse om att Ryssland skulle tvinga
senare i Runebergs Fänrik Ståls sägner. På denna
Sverige att överge den engelska bundsförvanten
tid ansåg man att ”Finska kriget” var en obetydoch ansluta sig till koalitionen Frankrike-Ryssland
lig biföreteelse, i synnerhet när man jämförde det
och därmed delta i kontinentalblockaden mot
med det antal soldater och hästar och det artilEngland. Sveriges kung kunde inte godkänna
leri som användes i striderna i Ryssland och på
detta på grund av att Sveriges handel i hög grad
det europeiska fastlandet. I dessa strider deltog
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
12
tiotusentals, till och med hundratusentals, man
och hästar, medan det i striderna i ”Finska kriget” som mest deltog under tusen man på vardera sidan, och något kavalleri och artilleri användes knappt alls. De finska partisantrupperna
hade kanske en större betydelse än de egentliga
militärtrupperna genom att de kapade ryssarnas
träng och avskar underhållsförbindelserna.
Partisanerna bestod till stor del av de cirka
6000 man som ryssarna släppte fria efter att
ha intagit den stora fästningen Sveaborg utanför Helsingfors. Sveaborg kapitulerade i början
av maj i enlighet med det avtal som slöts i bör-
en längtan efter revansch, vilket ledde till att man
med Frankrikes stöd byggde stora fästningar vid
Finska vikens kust, till exempel Sveaborg som
började byggas 1748. Avsikten med dem var att
de skulle tjäna som viktiga flottbaser när man anfaller mot öst. Detta ingick i Frankrikes övergripande politik. Utöver Sverige hörde även Turkiet
till denna allians. Sverige hade anfallit Ryssland
1788, precis som tidigare, tillsammans med
Turkiet. Även nu från 1807 var Turkiet en central
stat, som Ryssland och Frankrike planerade dela,
men som också Österrike och England var mycket intresserade av. Detta var en av anledningarna
till att Alexander I inte ville placera
så stora krigsstyrkor i Finland – de
behövdes på andra platser.
Kriget avgörs och i Borgå
ordnas lantdag
För Ryssland var fästningarna på
Finska vikens norra kust det viktigaste målet med kriget. Detta mål
nåddes snabbt, och då ansåg man i
S:t Petersburg att kriget redan var
avgjort.
Det fanns flera orsaker till att
fästningarna och huvuddelen av
p Helsingfors universitets huvudbyggnad i empirestil stod färdig 1832
Finland kapitulerade utan strider.
vid Senatstorget i Helsingfors mittemot Senatshuset. Den ritades av Carl
Den viktigaste orsaken var den
Ludvig Engel. Till minnet av sin bror gav Nikolaj I universitetet namnet
motivering som man hade gett
Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland. Litografi ur F. Liewendals
samling Vyer af Helsingfors och dess omgivningar 1851–1859. Bild:
folket i finsk- och svenskspråkiga
Nationalbiblioteket.
kungörelser om att de mäktigaste
staterna Ryssland och Frankrike
jan av april – och innan det hot från Englands
tillsammans hade beslutat om saken. Ryssarna
flotta som Ryssland bävade för hann realiseras
påminde också folket om att de var 40 miljoner
(Englands flotta kom till Finska viken först föltill antalet, medan det fanns endast tre miljoner
jande sommar och förde strider mot ryssarna).
svenskar (inklusive finländarna). Den svenska
Ryssland hade erövrat Finland två gånger unstaten och armén var mycket svaga, och det leder 1700-talet. Båda gångerna hade återlämnats
dande folkskiktet och i synnerhet arméns och
Finland, visserligen stympat vid östgränsen och
flottans befäl hade inte alls något förtroende för
mot att Sverige förband sig att bli bundsförvant
den unga, nästan enväldiga kungen Gustav IV
eller idka vänskapspolitik. I Sverige fanns dock
Adolf. I hela krigsledningen rådde en defaitistisk
13
p u Kejsar Alexander I vid öppningen av Borgå lantdag i Borgå domkyrka i mars 1809 efter att ständerna hade svurit
sin trohetsed och kejsaren avgett sin regentförsäkran. Två tolkningar av samma händelse: till vänster svensken Emanuel
Thelnings målning från 1812 och till höger finländaren Robert Wilhelm Ekmans målning från 1858. Den förra finns i
Borgå domkapitels lokaler och den senare i Statsrådsborgen. Sök uppgifter om målningarna och konstnärerna samt
om de händelser som målningarna skildrar och historiska fakta med hjälp av källorna i Matti Klinges artikel. Jämför
tolkningarna sinsemellan! Bilder: Thelning: Wikipedia, Ekman: Seppo Sarkkinen.
belöningar. För ryssarna var det mycket viktigt
att prästerskapet under de båda biskoparnas ledning var för underkastelse och mot motstånd.
För det ledande skiktet av prästerskapet stod det
klart att en fredlig lösning behövs för att man
ska kunna bevara den lutherska tron och den övriga samhällsordningen. Bondeståndet och även
andra blev glada över den skattesänkning som
genast infördes.
Ganska snart blev det klart att kejsaren ville
höra finländarnas åsikter om hur saker och ting
ska organiseras. Detta ledde till slut till att en
lantdag sammankallades i Borgå. Samtidigt som
lantdagen öppnades i slutet av mars 1809 kom
uppgiften om att de centrala fältherrarna, bland
annat finländaren Adlercreutz, hade tillfångatagit
stämning – en stämning som innebar att man
räknade med att förlora. Föregående höst hade
Sverige varit tvunget att överlåta Västra Pommern
till Napoleons trupper. Den starka fästningsstaden Stralsund hade kapitulerat, trupperna hade
dragit sig tillbaka till ön Rügen och därifrån vidare till Sverige. I detta deltog kungen. Han var
också år 1808 egentligen den enda som försökte
få till stånd en aktiv krigföring på den finska sidan, men förgäves.
De ryska truppernas soldatdisciplin var föredömlig, och många lokala invånare drog nytta av
ryssarnas beställningar; krig för också alltid med
sig pengar. Det dröjde inte länge förrän umgänge
uppstod. Till ryssarnas taktik hörde att vinna de
övre samhällsskiktens gunst genom baler och
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
14
förvaltningsstruktur som baserade sig på lagarna
och ståndsprivilegierna från den svenska tiden,
framförallt en egen regering. Denna fick namnet
Kejserliga senaten för Finland. Men utöver den
hade Finland hos regenten i S:t Petersburg även
en annan ”regering”, som till en början kallades
Kommittén för finska ärenden.
Kejserliga senaten flyttade 1819 till sin nya
ståtliga byggnad vid Senatstorget i Helsingfors.
Man hade ju 1812 bestämt att Helsingfors ska
bli huvudstad i storfurstendömet. Finlands gamla huvudstad var naturligtvis Stockholm. Under
åren 1809–1819 var Åbo tillfälligt huvudstad,
men rikets huvudstad var S:t Petersburg, där
även Finlands regent eller kejsaren regerade.
kungen i Stockholm. Kungen blev tvingad att
frånsäga sig kronan, och när man började välja
en ny kung och införa stadganden om en ny
statsform glömde man i Stockholm snabbt bort
Finlands frågor. Samtidigt som man i Borgå med
betydande symboliska festligheter och aktiviteter proklamerade och på sätt och vis grundade
den finska staten, var man i Sverige tvungen att
”grunda” ett nytt slags Sverige, nu alltså utan
Pommern och Finland.
Finland var ännu enbart ett embryo till stat
när det grundades 1809 vid festligheterna i Borgå
och när det slutligen övergick i Rysslands ägo vid
freden i Fredrikshamn i september 1809 och när
Viborg, som redan tidigare hade hört till Ryssland,
anslöts till landet 1812. Först fick Finland en
15
tjänstgjorde i den kejserliga armén på olika håll
i det väldiga kejsardömet Ryssland. I synnerhet
efter att de hade återvänt till Finland representerade de ett erfarenhetskapital förvärvat under
tjänstgöringen i stormakten. Det finns också skäl
att utöver universitetet nämna Fredrikshamns
kadettskola, via vilken finska ungdomar direkt
kunde få officerstjänster i den ryska armén.
Den finländska kulturen skapades
Mittemot senatsbyggnaden i Helsingfors står
universitetets huvudbyggnad, som är lika stor
och vacker som senaten. Detta åskådliggör att
den nya staten behövde ett innehåll, en finsk
kultur, i förvaltningsstrukturen. Det gamla universitetet, som hade grundats redan 1640 under
Kristinas tid, blev från första början föremål för
kejsar Alexanders och hans bror och efterträdare
kejsar Nikolaj I:s särskilda gunst. Universitetets
lärarkrafter och anslagen för universitetet fördubblades 1811. Universitetet fick praktfulla
byggnader först i Åbo och sedan i Helsingfors,
efter att universitetet hade flyttats dit 1828.
Universitetet fick en speciell nationell uppgift.
Det skulle fostra en tjänstemannakår på en högre
nivå än förut, förvaltningstjänstemän, domare,
präster, lärare, läkare och senare också agronomer och forstmästare. Till minnet av sin bror
gav Nikolaj I universitetet det ärevördiga namnet
Kejserliga Alexanders-Universitetet i Finland.
Det var universitetet som i synnerhet från
1830-talet frambringade de centrala skaparna av
Finlands kultur och universitetets stödorganisationer, av vilka de första var Finska litteratursällskapet 1831 och Finska Vetenskaps-Societeten
1838. Runeberg, Lönnrot, Snellman, Fredrik
Cygnæus och Topelius var alla universitetslärare
och med undantag för Runeberg professorer.
Universitetslärare var också Pacius, som skapade
Finlands nya musikliv. Pacius hade en lika vittomfattande betydelse som en annan som kommit
till Finland från Tyskland: Engel, som skapade
Helsingfors och Finlands visuella och byggnadskonstnärliga kultur. Det var delvis deras förtjänst
att Storfurstendömet Finland knöts till den allmäneuropeiska kulturen och undgick att bli för
isolerat och trångsynt.
På samma sätt påverkade de hundratals finska officerare som under hela den ryska tiden
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
Autonomin
Storfurstendömet Finland, som skapades 1809,
var internt självständigt eller autonomt, och
denna tid har ofta kallats den autonoma tiden.
Det bör dock poängteras att denna självständighet endast gällde interna frågor. I all utrikes- och
militärpolitik var Finland en väsentlig del av det
ryska kejsardömet, som hade erövrat Finland av
militära skäl. Det militära skälet var att trygga
säkerheten för S:t Petersburg. Därför fanns det
i Finland under hela denna period ryska förläggningar och soldater. Dessa behövdes inte
alls för att lugna ner de nöjda finländarna, utan
deras uppgift var att skydda kejsardömet för de
andra stormakterna som planerade anfalla via
Östersjön. I Ryssland såg man år 1809 Englands
flotta som ett hot och under Krimkriget på
1850-talet Frankrikes och Englands flottor. Från
slutet av 1890-talet började Tysklands upprustning till havs hota Ryssland och även inverka på
förhållandena i Finland.
I statligt hänseende definierades aldrig storfurstendömets officiella ställning i kejsardömet genom någon formell lag eller handling.
Kejsaren härskade i enlighet med det gamla
svenska styrelseskicket, som var ganska enväldigt.
Bristen på en formell definition hindrade inte
Storfurstendömet Finland från att genomgå en
djupgående utveckling och öka sitt välstånd, utifrån vilket även det externt självständiga Finland
kunde fortsätta sin utveckling.
16
Frågor baserade på texten
1. På vilka grundstenar började Finland som stat byggas?
2. Vilka språk talades i början av 1800-talet i S:t Petersburg?
3. Motivera påståendet att när Finland blev självständigt 1917 var landet i nästan alla
hänseenden redan ”färdigt”.
4. Nämn fyra orsaker till att Svartholm, Sveaborg och huvuddelen av Finland kapitulerade
utan strider.
5. Vilka viktiga händelser skedde samtidigt i slutet av mars 1809 a) i Borgå och b) i
Stockholm?
6. Ta reda på vad a) autonomi b) revansch betyder.
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Vilka språk användes vid Borgå lantdag och vilka ständer var representerade?
2. Vilken viktig händelse inträffade i Finland vid tiden för det ”galna året” 1848 i Europa?
3. Ta reda på vilken betydelse universitetsväsendet hade som bildningens vagga i Finland på
1800-talet.
4. Placera Runeberg, Lönnrot, Snellman, Fredrik Cygnaeus, Topelius, Engel och Pacius i
tidsföljd. Vilken betydelse hade deras värv när nationen byggdes?
5. Ta reda på vilka de viktigaste byggnaderna är vid Senatstorget i Helsingfors och vilken stil
de representerar samt vem som har ritat dem. (se den virtuella historierundvandringen i
Helsingfors centrum och på Senatstorget: www.virtualhelsinki.net)
6. Vilken betydelse hade Fredrikshamns kadettskola under den autonoma tiden i Finland?
Vilka kända finländare har utexaminerats från kadettskolan?
17
Läs mera
Klinge, Matti, Kejsartiden. Schildts 1996.
Klinge, Matti, Napoleons skugga. Baler, bataljer och Finlands tillkomst. Keuruu 2009.
Tommila, Päiviö, Det autonoma Finlands födelse 1808–1819. Helsingfors 2009.
Hårdstedt, Martin, Finska kriget 1808–1809. Stockholm 2007.
Lappalainen, Jussi T.–Wolke, Lars Ericson–Pylkkänen, Ali. Suomen sodan historia 1808–1809.
SKS 2008.
Engman, Max, Ett långt farväl. Finland mellan Sverige och Ryssland efter 1809. Atlantis 2009.
Engman, Max, Fänrikens marknadsminne. Finska kriget och dess följder i eftervärldens ögon.
SLS 2009.
Tarkiainen, Kari, Sveriges Österland. Finlands svenska historia. SLS 2008.
Gullberg Tom, Forsgård Nils Erik, Mickwitz Joachim, Finskt krig–svenskt arv. Finlands historia
genom nyckelhålet 1808–1809. Helsingfors 2008.
Tandefelt, Henrika, Borgå 1809. Ceremoni och fest. SLS 2009.
1809 Rikssprängning och begynnelse. 200-årsminnet av Finska kriget. Utställningskatalog.
Livrustkammaren 2008.
www.nba.fi/sv/ (utställning i Finlands Nationalmuseet)
www.1809.fi (Märkesåret 1809)
www.edu.fi/hankkeita/1809 (stimulansmaterial, länkar mm.)
www.1809info.net (1809 Det nya Finland. Det nya Sverige)
www.markesaret1809.se/ (Märkesåret 1809 i Sverige)
www.svenska.yle.fi/arkivet (Finland genom historien, Det Finska kriget 1808–1809)
www.porvoo.fi (Borgå lantdag 200)
www.haminanrauha.fi (Freden i Fredrikshamn 1809)
www.ouka.fi/1809 (Märkesåret 1809 i Uleåborg)
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
18
www.kansallisbiografia.fi (personhistoria)
www.runeberg.net
www.snellman200.fi
www.sls.fi/topelius
www.finlit.fi/tietopalvelu/elias (Lönnrot)
p
Albert Edelfelts teckning (1898–1900) i Fänrik Ståls sägner av J.L. Runeberg. Bild: Nationalbiblioteket.
19
Vilken sida skall man välja
– Moraliska problem och individuella val
Gustav Björkstrand
Biskop När de ryska trupperna gick över gränsen i februari 1808 innebar det en dubbel fara för
den lutherska kyrkan. I folkminnet fanns många berättelser om de grymheter som hade
utspelats under stora ofreden i vårt land bland den del av befolkningen som inte kunde fly
från landet utan måste stanna kvar. Kyrkor brändes och rövades, folk avrättades, många
måste avstå från all värdefull egendom. Under lilla ofreden var förhållandena lugnare, men
också då hade man orsak att vara på sin vakt. Hur skulle det bli den här gången när den
svenska hären till en början retirerade utan egentliga strider och lämnade landet i ryska
truppers våld?
F
ör kyrkan innebar kriget också
en annan fara. Enligt svensk
lagstiftning hade kungen en
stark ställning inom kyrkan. Det var
han som utnämnde biskoparna och
kyrkoherdarna i en del större församlingar. Han godkände de kyrkliga
böckerna och han fastställde ändringar i den kyrkliga lagstiftningen.
Kungen var därmed kung också över
kyrkan.
Den ryska kejsarens ställning var
ännu starkare. Han var i det närmaste enväldig och kunde bestämma
om frågor både i samhället och i kyrkan. Kejsaren företrädde den ortodoxa tron. Skulle han nu med tvång
försöka införa den som statsreligion
också i Finland? Hur skulle det i så
t Jacob Tengström (1755–1832), den
centrala opinionsbildaren och den starka
anhängaren av ”undfallenhetspolitiken”
i början av autonomin, biskop i Åbo och
Finlands första ärkebiskop.
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
20
fall gå med det lutherska församlingslivet, med
våra kyrkor och deras egendom?
För många blev frågan hur man skulle handla i den här situationen verkligt svår. Vi vet att
Svartholms fästning föll i de ryska truppernas
händer redan i slutet av mars. I början av maj var
det Sveaborgs tur. Amiral Carl Olof Cronstedt
beslöt att kapitulera utan större strider, vilket har
väckt många frågor. Hur kunde han handla så?
Vilka motiv hade han?
En av dem som hade en ledande ställning
och som har berättat varför han valde att tillmötesgå de ryska kraven, avlägga trohetsed och försöka påverka befolkningen att inte motsätta sig
den ryska erövringen var biskopen i Åbo Jacob
Tengström. Varför gjorde han detta val och hur
motiverade han det?
Tengström var hemma från Karleby och hade
studerat i Åbo under bl.a. professor Henrik
Gabriel Porthans ledning. Porthan hade betonat
för sina studerande att Finlands situation hade
förändrats drastiskt genom grundandet av S:t
Petersburg. Den nya snabbt växande ryska huvudstaden låg för nära den svenska gränsen för
att vara i trygghet. En erövring av Finland skulle
ge staden det skydd som den behövde. Vid sina
besök i Sverige hade Tengström kunnat se det
som Porthan betonat att Sverige var för svagt för
att försvara Finland. Förr eller senare skulle landet falla i ryska händer.
I sin morbror Anders Chydenius prästgård på
Kyrkbacken i Karleby hade Tengström läst om de
grymheter som de ryska trupperna gjort sig skyldiga till under Stora ofreden i sin andra morbrors
Jacob Chydenius magistersavhandling. Han förstod att det gällde att handla snabbt om man
ville undvika en ny katastrof. Genast efter det att
kriget hade brutit ut tog han per brev kontakt
med kejsaren Alexander I. Hans avsikt var att i
så stor utsträckning som möjligt försöka trygga
landets och kyrkans självbestämmanderätt i den
nya situationen. Naturligtvis var han medveten
om att han därmed bröt mot sin trohetsed till
den svenska kungen.
När de ryska trupperna tågade in i Åbo den
23 mars 1808 tog Tengström tillsammans med
andra tjänstemän emot dem och försäkrade att
de uppriktigt skulle försöka upprätthålla lugnet
i landet och bidra till allt som kunde leda till det
allmänna bästa. I maj avlade Tengström i spetsen för universitetet eden till den ryska kejsaren
och mottog i samband med detta en rysk orden.
Domkapitlet i Åbo uppmanade i sina cirkulärbrev prästerna att genom sin förkunnelse och
sitt exempel förmå församlingsmedlemmarna att
t Omgivningen kring Åbo domkyrka och vardagsliv på
Stora Kyrkogatan i början av autonomin år 1814: ryska
vaktsoldater, resande i hästkärra, stadsbor, gatuarbetare
osv. Bildens kulturmiljö med kyrkan har förändrats lite
jämfört med våra dagar. Tag reda på hur! Akvarell av
arkitekt C.L. Engel. Bild: Nationalbiblioteket.
21
u Man har grunnat mycket över motiven
till viceamiral Carl Olof Cronstedts agerande
som kommendant på Sveaborg; ”Nordens
Gibraltar” kapitulerade utan strider i maj 1808.
Cronstedt stämplades av senare generationer
som förrädare. Jacob Gillbergs miniatyr.
Finlands nationalmuseum. Bild: Museiverket
avstå från allt som kunde leda till olyckor, blodsutgjutelse och förstörelse. Samtidigt pågick alltså
kriget i landet, och utgången var inte helt given
eftersom man från svensk sida såg fram emot en
vändning i kriget under sommaren genom en
motoffensiv och landsättning av nya trupper i
södra Finland bakom ryssarnas linjer. Hur kunde
Tengström och de övriga medlemmarna i domkapitlet handla så? Många inte minst bland bönderna reagerade starkt på Tengströms handlande
och betraktade honom som en förrädare.
Tengström har genast efter krigsslutet i ett
brev till prosten Hambraeus i Sverige redogjort
för motiven till att han gick in för denna linje.
Han ansåg att krigets utgång var klar. Sverige
skulle förlora Finland. Enskilda modiga handlingar kunde inte förändra den slutliga utgången.
Det skulle bara leda till onödig blodsutgjutelse
och försvåra möjligheterna till en god uppgörelse
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
med den nya makten. Det gällde därför att skydda
landet och kyrkan, prästerskapet och alla enskilda
för krigets härjningar. Det var också viktigt att genom en tidig överenskommelse trygga landets religion, grundlagar och alla fri- och rättigheter som
medborgarna hade.
Så här skriver Tengström:
den lugna och reI stormiga tider har
en alltid för ögonsonerande medborgar
elet; men gemenliblicket det sämsta sp
slutligen rätt sedan
gen har eller får han
tismen hunnit rasa
passionerna och fana
av tragedin äntligen
ut och upplösningen
at rätt.
visar att han beräkn
22
håll i landet och inte minst i Sverige. Tengström
kände sig efter kriget till och med hotad till livet
och vågade inte utföra de granskningar i församlingarna som kyrkolagen förutsatte utan valde att
stanna i Åbo. Den skarpaste kritiken gällde dock
Tengströms beslut att ta emot en rysk orden.
Gustav Mauritz Armfelt, som senare blev en
ledande gestalt, skriver om Tengström och landshövdingen von Troil som också blev dekorerad:
Tengström fick såtillvida rätt att han kom att bli
en central person i överläggningarna med den
ryska överheten inte bara när det gällde kyrkan
utan också i politiska frågor. Han deltog aktivt
i förberedelserna för Borgå lantdag och företog
i februari 1809 en resa till S:t Petersburg. Han
fungerade som prästeståndets talman under
lantdagen och var ordförande i den kommitté
som gjorde förslaget till hur Finlands högsta styrelse skulle ordnas. Kyrkans arbete kunde fortgå
utan större svårigheter. Landets universitet Åbo
Akademi fick betydande donationer, genom vilka universitetets verksamhet kunde effektiveras
och breddas.
Men å andra sidan blev Tengström föremål för
en omfattande och skarp kritik. Hur kunde han i
ett skede då kriget ännu inte var avgjort avge trohetsed till kejsaren och uppmana befolkningen
att hålla sig lugn och att inte försvara sig? Tänk
om man i Finland hade gjort så när vinterkriget
utbröt år 1939. Besvikelsen var utbredd på många
Jag är mållös och låter penn
an falla. Att
de ej satt sig emot makten
det var klokt
och kunde vara nyttigt, m
en att de låtit
dekorera sig, då de på 100:
de sätt kunde
eludera saken el. uppskjuta
den, sådant är
utan namn.
p Kvittens i vilken intygas att Gustaf Johan Hosslenius från Reso socken har svurit trohetseden 27.5.1808, medan
kriget fortfarande pågick. Bild i Museiverkets publikation 1809 Rikssprängning och begynnelse.
23
Textbaserade frågor
1. Vad gjorde biskopen i Åbo, Jacob Tengström, för speciellt när Finska kriget bröt ut?
2. Hur motiverade han det han gjorde? Nämn tre saker.
3. Varför kritiserades Tengström?
4. Vad tycker du själv om hans agerande? Motivera!
5. Vem kallades för ”Nordens Alkibiades”? Varför kallades personen så?
6. Bekanta dig med denna persons livsskeden.
Fördjupande frågor – Ta reda på och analysera
1. Måste man hålla det trohetslöfte man har gett under alla omständigheter?
2. Var det rätt att ge efter för den ryska övermakten och försöka nå en så god lösning som
möjligt medan striderna ännu pågick?
3. Hur skulle krigsförloppet ha utformats om Tengström och de andra hade valt en annan
väg?
4. Hur skulle Finland troligen ha utvecklats när det gäller språk, kultur, religion och nationell
utveckling om vi skulle ha förblivit en del av Sverige?
Läs mera
Hårstedt, Martin, Finska kriget 1808–1809. Stockholm 2006.
Gullberg, Tom–Forsgård, Nils Erik–Mickwitz, Joachim, Finskt krig–svenskt arv. Finlands
historia genom nyckelhålet 1808–1809. Helsingfors 2008.
Engman, Max, Fänrikens marknadsminne. Finska kriget och dess följder i eftervärldens ögon.
SLS 2009.
Engman, Max, Ett långt farväl. Finland mellan Sverige och Ryssland efter 1809. Atlantis 2009.
Ramel, Stig, Göran Magnus Sprengtporten. Förrädaren och patrioten. Malmö 2003.
Ramel, Stig, Gustaf Mauritz Armfelt 1757–1814. Stockholm 1997.
www.1809.fi
www.edu.fi/hankkeita/1809
www.1809info.net
www.markesaret.se
www.svenska.yle.fi/arkivet
Den statliga och samhälleliga utveckling under brytningstiden
24
u Den tappre och våghalsige löjtnant Zidén
leder sina Vasapojkar. Zidén stupade som
hjälte i striden vid Koljonvirta 27.10.1808.
Albert Edelfelts teckning (1898–1900) i
Fänrik Ståls sägner av Runeberg. Bild:
Nationalbiblioteket.
q Ett miniatyrark med fyra frimärken som har getts ut med anledning av märkesåret 1809. R.W. Ekmans målning från
1858 utgör fondbild till frimärkena. Målningen skildrar öppningen av Borgå lantdag i Borgå domkyrka 1809. På frimärkena
finns bilder av tidsepokens fyra centrala makthavare: från vänster kejsar Alexander I samt grevarna Georg Magnus
Sprengtporten, Carl Erik Mannerheim och Gustaf Mauritz Armfelt. Sök fakta om de bemärkta personerna på bilden och
deras roll i byggandet av nationen! Vad har Sprengtporten och Armfelt för anknytning till temat i föregående artikel? Bild:
Frimärkscentralen.
25
Krigsminnen, Hjältar
och erfarenheter
bland de samtida
u En rock som hörde till en tjänsteuniform som
användes i Savolax infanteriregemente. Rocken
har tillhört Carl Johan Reiher (1781–1846).
Runeberg nämner Reiher i dikten ”Fältmarskalken”
i Fänrik Ståls sägner. Finlands nationalmuseum.
Bild: Museiverket/Jan Lindroth.
26
Krigsminnen, Hjältar
och erfarenheter
bland de samtida
Vardagserfarenheter
bland de samtida
– två anders och finska kriget
Kirsi Vainio-Korhonen
Professor
När man har skrivit den nationella historien har man inte tidigare gett privata och enskilda
människors erfarenheter något stort utrymme. Förut skapade man med forskningen i
Finlands historia den nationella identiteten, lyfte fram statliga ödesstunder, stormän,
kungar och kejsare som styrde skedena i folkets liv och den politiska elit som samlades till
lantdagar. För vanliga män, för att inte tala om kvinnor och barn, fanns knappt alls någon
plats på den historiska scenen, som var reserverad för staten och överheten. Det finns
också mindre källmaterial bevarat om hur livet tedde sig för fattiga, kvinnor, barn, dem
som inte hörde till något stånd, dem som inte var skrivkunniga och dem som levde i mer
privata kretsar.
S
å småningom har dock en historia börjat
utformas även för det stora antalet osynliga. Man har kommit till insikt om att en
synlig ställning eller stormäns dåd inte är den
enda måttstocken när man skriver historia. I dagens läge är Finlands historia också kvinnornas
och barnens liv, människornas vardag, miljö och
känslor. Ett brev inom familjen eller en pojkes
dagbok kan användas som källor när man skriver Finlands historia och till och med Finlands
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
28
varje fredsslut på 1700-talet flyttats allt längre
västerut från det år 1703 grundade S:t Petersburg.
Redan år 1808 sträckte sig Rysslands territorium
ända till Nyslott i Insjöfinland och längre söderut ända till Kymmene älv.
Anders antecknade striderna och stridsskådeplatserna i Österbotten, men berättade också om
danserna i grannförsamlingens prästgård och om
resor till marknader. I december 1808 besöktes
Anders hem av de ryska generalerna Lavanoff
och Stroganoff, den ryska överbefälhavaren von
Buxhoevden och tre officerare som inte nämndes
vid namn. Till de sistnämndas ära ordnade kyrkoherden en dans; det fanns ju ännu två giftasvuxna
döttrar, Hedvig och Anna, kvar i prästgården.
Det som man främst kan utläsa ur dagboken
är dock att de civilas vardag gick sin gilla gång
oberoende av de politiska förvecklingarna och
vapenskramlet. I den unga mannens liv var den
största händelsen inte alls den vapenvila som ingicks i september 1808 i hans hem prästgården
och som betydde att de båda ländernas krigsledning och generaler var gäster hos Lochteås
t Gavril Sergejevs idylliska akvarell från år 1811.
Den föreställer Svartholms fästning utanför Lovisa
efter krigshändelserna. På beställning av kejsaren
målade Sergejev sammanlagt 64 akvareller av vyer
i södra Finland. Skaffa uppgifter om Sergejevs
akvareller samt om skeppen och flaggorna på
bilden! Ryska statens krigshistoriska arkiv,
Moskva. Bild: Museiverket/Timo Syrjänen.
politiska historia. En lokal personhistoria, kvinnohistoria, familjehistoria, vardagshistoria, känslohistoria och barnhistoria kan vara nationell eller politisk.
Anders från Lochteå
Lochteå kyrkoherdes 15-åriga pojke Anders
Törnudd levde mitt bland frontstriderna i Finska
kriget 1808–1809. Han kanske anade årens historiska betydelse och började därför skriva dagbok våren 1808. Rysslands ”slutliga” anfall och
intagandet av Finland hade man ju egentligen
väntat på hela föregående århundrade. Sveriges
riksgräns och därmed Finlands östgräns hade vid
q Kanonkulor från slaget i Oravais
14.9.1808, som var den största enskilda
sammandrabbningen under Finska kriget.
I samma strid sårades J.L. Runebergs 15-årige
hjälte i Fänrik Ståls sägner, greve Wilhelm von
Schwerin, som senare dog av sina skador i
Kalajoki prästgård. Även Schwerins sista brev
till sina föräldrar i Sverige finns bevarat. Bild:
Museiverket/JL.
q Almanacka Eli Ajan-Tieto från
år 1808. Almanackan innehåller
fänrik Hans Magnus von Hertzens
anteckningar om krigshandlingarna
1808. Hertzen belönades med
en guldmedalj för sin tapperhet.
Finska Fornminnesföreningen. Bild:
Museiverket/JL.
29
q Kokkärl i koppar
som användes under
Finska kriget. Finlands
nationalmuseum. Bild:
Museiverket/JL.
kyrkoherde, utan den första kärleken, en
passionerad förälskelse som slutade i bitter besvikelse följande vår. Den avgudade
flickan hade bedragit honom. Anders skriver
följande: ”Du ovärdiga, trolösa flicka! Likväl
älskar jag dig, du barbariska varelse! Du furie,
som under trohetens låf bedragit en oerfaren
yngling.”
Till min kära Hustru!
Om desse rader träffa Dig älskade käraste
Vän, så innehålla de min innerligaste och
kärliga hälsning till Dig i döden älskade!
och till våra små söta ungar! Om jag, då
Du får detta, icke mera fins till; så påminn
dem ofta, ofta om sin hulda, sin kära, sin
älskade PAPPA!
Anders från Nastola
En annan av våra nya bekantskaper är den
43-åriga kaptenen Anders Munsterhjelm från
Jokela i Nastola. Han träffade ryssar genast
under krigets första dag när han försvarade
Svartholms fästning i närheten av Lovisa. I
februari 1808 gick Ryssland till anfall över
Kymmene älv när en köldknäpp med temperaturer på 30 minusgrader och den ena
snöstormen efter den andra prövade södra
Finland. Vid gränsen, som övervakades av
små vaktstyrkor, mötte ryssarna inte på något
egentligt motstånd. På kvällen samma dag
som de anföll hade de redan nått Lovisa och
stod utanför fästningen.
I Svartholm var man dåligt förberedd på
ett anfall. Det fanns 200 kanoner där, men
många av dem var gamla och obrukbara. På
grund av bristfälligt underhåll var kanonernas trälavetter murkna och höll på att sönderfalla, vilket också gjorde det omöjligt att
använda kanonerna. Även en stor del av gevären var i odugligt skick, en del hade inget
lås och för en del fanns inga passande kulor.
Trupperna var det inte heller mycket bevänt
med, för enligt befälhavaren på fästningen
var en del av soldaterna på grund av brist på
träning inte ens kapabla att hantera ett gevär.
Munderingen var också eländig och kunde
inte alls ge något skydd mot den hårda kölden – man hade inte tidigare behövt bereda
sig på ett vinterkrig.
Då de blifva gamla, (om de lefva så länge),
så komma de väl icke mycket ihog mig,
men lär dem at komma ihog mitt hjerta,
som altid både emot Dig, Du utvalda
Vän! och emot våra [kärleks] panter varit
endast och allenast upfylldt af Kärlig
åtanke på Er, och Er välgång! Mina
öfriga närmaste lika ledes, ingen nämnd,
men också ingen glömd – det känner alla
varelser, huru mycket mitt hjerta är fullt
af ömmaste faderlig, barnslig och
broderlig kärlek samt tacksamhet och
ömhet! Gud den högsta uppehålle,
beskydde och bevare Er allesammans! Jag
går till strid – Gud göre med mig, som
han, i sin vishet, för godt finner!
p Anders Munsterhjelms brev hem från
Svartholms fästning i februari 1808.
I mitten av februari, just före anfallet,
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
30
skrev Anders Munsterhjelm i ett brev hem att
han egentligen inte visste något alls om krigshotet, ”här lever vi i mörker”. Vakta måste man i
alla fall dag och natt fastän det var smällkallt, i
händelse av att en fiende skulle anfalla. Vissa av
fältförhållandena på 1800-talet kan sägas vara en
försmak på hur det skulle bli under krigen i det
självständiga Finland. Till exempel hemmafrontens ”underhållstrupper” värdesattes redan 1808.
Anders önskade få sig tillskickad ”ett par skjortor, västar, långa yllesockor och ett ylleliv och
en gammal kappsäck”. Även breven var långa,
känslosamma och till och med skräckblandade.
Jag lånar följande brev i sin helhet, eftersom det
ger den mest äkta bilden av vad en enskild soldat
kände då han i februari frös bakom Svartholms
murar och väntade på ryssarnas anfall i en fruktansvärd osäkerhet.
q ”Släpp ingen djefvul öfver bron!” Soldat Sven Dufva
i Runebergs dikt betraktas som en hjälte och som en
urtyp för det finska hjältemodet – även som en som har
särskilda behov vid lärande. Albert Edelfelt har skapat
den kända Sven Dufva -gestalten i sina teckningar till
Fänrik Ståls sägner 1898–1900. Runebergs dikt om
Dufva har också gett inspiration till en film (SF 1958)
samt till bl.a. numret Edestä maan ja kuninkaan (2004) i
serietidningen Korkeajännitys.
Minnen från kriget och hur livet gick vidare
200-årsminnet av Finska kriget har dominerat
såväl den finska historieforskningen som festtalen under 2008-2009. Genom två personer med
förnamnet Anders, Anders Törnudd och Anders
Munsterhjelm, är det lätt att visa att det krig som
så ingående beskrivs i historieböckerna också var
annat än stridsoperationer och generalers strategier. Trots kriget och mitt i kriget levde de vanliga finländarna sina liv och sin vardag. Många
anpassade sig rent av lätt till den nya situationen.
Efter kriget gick livet för de flesta sin gilla gång.
Anders Törnudd studerade till präst och bildade
familj. Anders Munsterhjelm tog avsked från armén och fortsatte sitt liv som godsägare omgiven
av hustru och barn.
31
Uppgifter baserade på texten
1. Ta reda på hur den stil som användes när man skrev brev och kommunicerade i början av
1800-talet skiljer sig från den nuvarande stilen. Skriv med skönskrivning ett brev i gammal
stil från krigsfronten hem eller från hemmet till fronten på svenska eller finska. Använd ett
ålderdomligt papper, bläck och gåspenna eller kalligrafipenna. Gör också små teckningar.
Vik ett kuvert av papper på gammalt sätt och förse det med lacksigill. Sammanställ till slut
en utställning med gamla brev.
2. Ta reda på hur postverket fungerade i början av 1800-talet och hur snabb postgången var.
(www.posti.fi/postimuseo)
3. Skriv dagbok under en veckas tid. Anteckna historiskt och samhälleligt viktiga händelser
som sker i Finland eller Europa och som du tror skulle intressera läsare om 200 år.
4. Gör en egen tolkning av J.L. Runebergs dikt om Sven Dufvas bedrift under Finska kriget
i form av en teckning, en målning, en serie eller en video. Sammanställ till slut en Sven
Dufva -utställning.
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Vem var den ovannämnda överbefälhavaren von Buxhoevden samt generalerna
Lavanoff och Stroganoff? Vilken betydelse hade de med avseende på kriget, särskilt den
förstnämnda?
2. Bekanta dig med ryssen Gavril Sergejevs landskapsakvareller över södra Finland från
1811. (Museiverket: www.nba.fi/fi/esine). Finns kanske Sergejevs Finlandsverk på
biblioteket? En hur äkta bild tycker du att akvarellerna ger av denna tidsepok och av
Finland?
3. Hur slutade belägringen av Svartholms fästning 1808? Vilken betydelse hade Svartholms
och Sveaborgs fästningars öde i Finska kriget? Vilken andel hade befälen i händelserna?
4. Vilken betydelse hade den vapenvila som ingicks 29.9.1808 i Lochteå prästgård för Finska
kriget och vem undertecknade avtalet?
5. Ta reda på hur underhållet och sjukvården fungerade, vad man åt och vilken utrustning
och vilka kläder soldaterna hade?
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
32
Läs mera
Gullberg, Tom–Forsgård, Nils Erik–Mickwitz, Joachim, Finskt krig–svenskt arv. Finlands
historia genom nyckelhålet 1808–1809. Helsingfors 2008.
Ylioppilaan sotapäiväkirja 1808, Toim. E.G. Ehrenström. SKS 2007.
Bulgarin, Faddei, Sotilaan sydän. Suomen sodasta Engelin Helsinkiin. Toim. Marja ItkonenKaila. SKS 1996.
Vainio-Korhonen, Kirsi, Sophie Creutzin aika. Aateliselämää 1700-luvun Suomessa. SKS 2008.
www.1809.fi (Finska kriget, Kronologi, Läs, se, upplev)
www.edu.fi/hankkeita/1809 (stimulansmaterial, Fänrik Stål -multimedia, länkar osv.)
www.kansallisbiografia.fi
(personhistoria)
www.edu.fi/projektit/tammi
(kulturarv)
www.narc.fi/1809opetusaineisto/
svenska (dokument om Finland i krig
1808–1809)
www.nba.fi/fi/suomen_sota_ka
(virtuell utställning över Finska
kriget)
www.nba.fi/sv/nm_tillfalliga_1809
(Rikssprängning och begynnelse;
även en utställningsförteckning)
www.hs.fi/juttusarja/suomensota
(Ilkka Malmberg rapporterar om
Finska kriget)
u Trumman som pryds av Åbo och
Björneborgs läns vapen hamnade under
Finska kriget som krigsbyte hos den
ryska armén. Finlands nationalmuseum.
Bild: Museiverket/Markku Haverinen.
33
Leena Kirstinä
Professor
Landet, kvinnan och kärleken
­– kvinnorna i fänrik ståls sänger
Vår nationalskald Johan Ludvig Runebergs Fänrik Ståls sägner (I och II, 1848 och 1860)
är ett versepos om män, men kvinnorna har inte glömts. Det är särskilt genom kvinnogestalter som Runeberg uttrycker begreppet fosterlandskärlek i dikterna ”Molnets broder”,
”Torpflickan”, ”Den döende krigaren”, ”Lotta Svärd” och ”Främlingens syn”.
D
e tre förstnämnda dikterna berättar
om unga kvinnor, och de är skrivna
redan på 1830-talet långt innan idén
till sägnerna mognade. Det centrala temat i dem
är kvinnan, kärleken och landet. Det finns två
kvinnliga huvudpersoner i sägnernas andra del:
en kvinna av folket, hustrun till den tidigare fanbäraren soldat Svärd, och den adliga fru Ramsay.
Båda var änkor.
ett pörte en musa för kärleken till fosterlandet.
I diktens motto uttrycker hon tanken Mer än
leva, fann jag, var att älska, Mer än älska är att
dö som denne. Hjältedöden är alltså värdefullare
än livet och kärleken. En stund tidigare hade
hon kommit från ödemarken till kyrkan efter
sin far, som var änkeman, och kunde konstatera
detsamma som hela den skakade församlingen.
Kyrkogården var full av både egnas och fienders
kroppar. Flickan har öppet berättat för sin far om
sin lidelsefulla kärlek: ”När ett hjärta mött ett annat hjärta, Ringa blir då, vad förut var mycket,
Molnets broder
I ”Molnets broder” blir en flicka som bodde i
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
34
t ”På stugans låga trappa satt en flicka tyst och
såg, hur skaran kom och drog förbi i fridsamt
återtåg.” Flickan i Runebergs dikt Torpflickan
väntar på att fästmannen, som försvunnit i striden,
ska återvända. Albert Edelfelts illustrationer i
Fänriks Ståls sägner 1898–1900.
Bild: Nationalbiblioteket.
I slutscenen begråter åldringen förlusten av
hemmets trygghet. Flickan har förlorat mer: en
barndomsvän, en bror, en fästman och en make,
men hon lovar att inte glömma hans minne.
Minnet firas i själva verket på ett rätt så mystiskt
sätt. Landet, som är både famn och fosterland,
begråter nämligen ynglingen med ett uppfriskande aftondagg. Sommarkvällen har då ”famnen sträckt mot morgonrodnan” och är ”full av
glädje, ljus och lugn och sånger”. Minnesstunden
är en extatisk stund i naturen. Kärleks- och dödstemat tilltalade allmänt den känslosamhet som
rådde under 1800-talets romantik. Nu framförs i ”Molnets broder” att kärleken och döden
som fosterlandskärlek är ädlare värden än privata
känslor; Runeberg planterar kärleken till fosterlandet djupt bland de mänskliga drifterna.
Jord och himmel, hemland, fader, moder.” Men i
slutet av dikten avstod hon från sin privata lycka
och förädlar förlusten av sin kärlek. ”Kär han var
mig, mot mitt hjärta sluten, Dyrbar mer än annat allt i världen, Dubbelt kär är mig dock nu
den ädle, Kall mot jordens kalla sköte sluten.”
Därefter gör flickan sin älskade en sista tjänst:
tvättar ansiktet på ”molnets broder”, en av okänd
härkomst, föräldralös yngling och upphöjer honom till en som blev ”vårt lands räddning”.
u J.L. Runebergs Fänrik Ståls
sägner utgavs med de för oss
välkända tuschritningarna av
Albert Edelfelt i tio fristående
häften åren 1898–1900.
Bild: Nationalbiblioteket.
35
”När skaran kom, och han ej kom, begrät jag nyss hans öde,
Jag trodde, att han låg som man på fältet bland de döde;
Jag sörjde, men min sorg var ljuv, den var ej bitter då,
Jag velat leva tusen år att honom sörja få. ”
p ”O moder, jag har sökt bland lik till sista skymt av dagen, men ingen av de slagna bar de kära anletsdragen.”
Flickan i Runebergs dikt Torpflickan letar efter sin fästman bland döda soldater. Edelfelt illustrationer i Fänrik Ståls
sägner 1898–1900. Bild: Nationalbiblioteket.
fästmannens förräderi: mannen har förrått sina
bröders och fäders land, det patriarkaliska fosterlandet. Därför önskar flickan själv få dö för
att på så sätt försona fästmannens oförlåtliga
handling. ”Torpflickan”, en förälskad flicka från
landsbygden, reser sig för att drastiskt deklarera en fosterländsk offervilja: flickan står inte ut
med skammen av att hennes fästman är en desertör. Kärleken till fosterlandet blir en krävande
skyldighet.
Torpflickans krigiska inställning är inte typisk för 1800-talets romantik, utan för antikens
Torpflickan
Runeberg fortsätter att behandla samma tema i
dikten ”Torpflickan”. Denna handlar också om
sorg över förlusten av en fästman. Varför återvänder han inte hem som de andra när striden är
över? Orsaken är att den blivande svärmodern,
en änka, hade tänkt på sin egen livssituation och
gett svärsonen rådet att gömma sig, eftersom det
halvtomma öde torpet behövde en husbonde.
Dotterns sorg lindrades inte av moderns tröst,
utan tvärtom tilltog, för flickan blir förfärad av
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
36
hjälteepik, Homeros Iliaden, från vilken Runeberg
nu hämtade inspiration. ”Torpflickan” är en propagandistisk varningsdikt om hur det går för
förrädare – man förskjuts av bruden. Överste
Montgomery berättar i sin Historia över kriget
(1842) att kvinnorna föraktade soldater och officerare som flydde striden. Runeberg styrker nu
denna uppfattning genom torpflickan. Man kan
också säga att utan denna dikt skulle Runeberg
i sägnerna ha behandlat förräderi endast när det
gäller soldatledningen (i dikterna ”Konungen”,
”Fältmarskalken” och ”Sveaborg”.
krigaren” minst uppskattad bland de samtida. I
den första fanns det lämpligt med fosterländskhet, i den senare för lite. I ”Den döende krigaren” tas läsaren med till ett slagfält i skymningen.
Över land och hav är det tyst som i graven. På
fältet ligger stupade och sårade. Berättaren fäster
uppmärksamhet vid två soldater, en ryss och en
svensk, som på dagen har varit fiender men nu
ligger sida vid sida. Den unge svensken är redan
död, den ryske krigsveteranen har livshotande
skador. Berättaren betraktar en som ännu lever
och denne betraktar i sin tur en som stupat. Men
så bryts tystnaden av ljud från årslag: en ung
flicka ror i land.
Ryssen anar vad kvinnan söker. Flickan ropar
sin älskades namn. Då stiger den gamle krigaren upp, säger något och faller död till marken.
Den döende krigaren
Av de dikter som behandlar kvinnor var
”Torpflickan” särskilt omtyckt och ”Den döende
q ”Och om någon tröttnat i rök och eld, eller fått sig ett ädelt sår, så ville hon ha sin butik så ställd, att han nådde en
styrketår.” En bildtolkning av Runebergs dikt Lotta Svärd; Lottas lagliga värv var att hålla kantin. Edelfelts illustrationer i
Fänrik Ståls sägner 1898–1900. Bild: Nationalbiblioteket.
37
t ”Förrn den ädle kungen i Finland
stred, hon blivit en krigsmans brud;
Och då trumman rördes och Svärd
drog med, så följde hon samma
ljud”. Edelfelts kända bildtolkning
av den nationella mytgestalten
Lotta Svärd, som följde sin man
till fronten. Edelfelts illustrationer
i Fänrik Ståls sägner 1898–1900.
Bild: Nationalbiblioteket.
u ”Hon lever nu av sina minnens
skatt: det var de båda tappres
gamla moder. Hon tillbad ej, hon tog godnatt.” Fru Ramsay på
Esbo herrgård framför porträtten
av sina stupade söner i dikten
Främlingens syn i Fänrik Ståls
sägner. Bilden återger en verklig
händelse: den ena sonen hade
stupat i striderna i Lemu, den andra
i striderna i Lappo. Svensken J.A.
Malmströms illustrationer till Fänrik
Ståls sägner från år 1883. Bild:
Nationalbiblioteket.
Vad säger han? Ingen hör, men då träder sångmön fram, musan i dikten, som säger: ”fatta broderns hand” och ”hata ingen mer”. I motsats till
Homeros Iliaden, i vilken musan ombeds sjunga
om Peleus sons hat, uppmanar Runebergs musa
till fred: i döden finns inte längre fiendskap.
Pacifismen och antinationalismen – bristen på
främlingshat – har tolkats så att Runeberg med
dikten strävar efter en försoningspolitik gentemot Ryssland, men man har också sett allmänna
och individuella etiska värden i den.
offervilja och löften om att bevara minnen, alltså
lovsång till hjältemod och hjältedöd. De vuxna kvinnorna framställs som mödrar, även den
barnlösa Lotta Svärd. Lotta är en viktig person,
för hela hennes livshistoria berättas på samma
sätt som manliga förebildliga hjältars livshistoria.
Hennes privata liv framställs som en metaforisk
berättelse om en omvandling. Som ung är Lotta
en blomma, som i vinterns kyla och sommarens
värme småningom torkar bort. Fänrik Stål lovordar den unga Lottas kvinnliga charm: ”Då var
hon vacker, En läpp, en kind, Som hennes så skär
knappt fanns, Och mången krigare såg sig blind,
På de bruna ögonens glans”. Männen är en aning
roade när de minns den till åren komna Lotta,
Lotta Svärd
På de unga kvinnornas agenda finns krav på
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
38
deltagit i striden utan hela dagen bara klagat över
sina sår. Hon anklagar ynglingen för att förråda
sin mor: ”Si! Detta land är din gamla mor, Det
är denna mor du bedrog.” I en helt annat ton talar Lotta till en fattig soldat, som har stridit tappert och som enligt henne hade dugt som son till
Svärd. Lottas tänkande präglas alltså av bilden av
Finland som en mor som soldaterna försvarar.
Den respekterade Lotta är en genuint moderlig kvinna. Man kan tala om ett socialt moderskap i hennes fall. Den andra hjältemodern, fru
Ramsay, är i motsats till den fiktiva Lotta Svärd
en verklig historisk person. I fänrikens minne
har en ”gravlikt hemsk” syn stannat – han ser
herrgården i Esbo och husfruns ritual att varje
däremot fick man inte berätta opassande skämt
om henne.
Lotta har följt sin man till fronten, som soldaternas hustrur ofta har gjort sedan antiken. Dessa
skötte sina barn, sina sårade män och deras krigskamrater. Lottas lagliga värv var att hålla kantin.
Det sägs att hon njöt av kriget. Hon tycker om
sina gråa pojkar, och därför lovordar de henne.
Lotta vill vara så nära krigshandlingarna som
möjligt så att hon lätt kan ge de trötta eller sårade en styrketår. Berättaren förklarar utförligt
vad Lottas ryktbarhet grundar sig på. Därefter
redogör han för ett exempelfall i Oravais. Där
läxar Lotta upp en skrytande dragon, som hon
inte ger någon sup, eftersom ynglingen inte har
39
Ramsay lever i sin privata sorg, men sedd utifrån som i en vitrin, hon ser ut som en ikon som
föreställer det sörjande moder Finland. Dikten
medverkar i skapandet av hjältedyrkan och en
minneskult. Runeberg har således med kvinnodikterna i Fänrik ståls sägner deltagit i skapandet
av de nationella symbolerna.
kväll och morgon stå framför porträtten av sina
stupade söner och önska dem god natt eller god
morgon. En gammal tjänare visar henne vägen
med en kandelaber. Berättaren i dikten frågar sin
kamrat om frun är en bilddyrkerska. Nej, endast
en älskande mor, får han som svar.
Tjusningen med Fänrikens sägner
Tjusningen med Fänrik Ståls sägner ligger i dikternas många röster. Runeberg har gett unga
kvinnor röst, både den förälskade individen och
Finlands mö, och Lotta Svärd talar som en självständig kvinna och som Moder Finland. Fru
Artikeln baserar sig på föredraget Vänrikki Stålin
naiset – Maa, nainen ja rakkaus (´Fänrik Ståls kvinnor
– Landet, kvinnan och kärleken´), som hölls 9.2.2008
på Historiedagarna IX i Lahtis. Se www.1809.fi (Läs, se,
upplev: Artiklar)
Uppgifter baserade på Fänrik Ståls sägner
På Utbildningsstyrelsens sidor om Märkesåret 1809 (www.edu.fi/hankkeita/1809) finns en
interaktiv multimedieproduktion med Fänrik Stål som tema. Denna produktion innehåller
uppgifter som lämpar sig för användning i flera olika läroämnen.
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Vad betyder epos, motto, musa, epik, propagandistisk, pacifism, anti-nationalism, agenda,
metaforisk, fiktiv och kult?
2. Vilken av Fänrik Ståls sägner är din favoritdikt och varför?
3. Analysera hur fosterländskhet och idealism kom till uttryck på den tiden och jämför med
vår tid.
4. Ta reda på vilken betydelse Lotta Svärd har haft från 1800-talet ända till våra dagar.
5. Analysera vilken betydelse dyrkan av krigshjältar hade på den tiden och vilken betydelse
den har i våra dagar samt hur en minneskult uppstår.
6. Jämför den uppfattning om förräderi i krig som man hade på denna tid med de
uppfattningar man har i våra dagar.
7. Ta reda på bakgrunden till Finlands mö och andra nationella symboler och hur de uppkom.
SKRIGSMINNEN, HJÄLTAR OCH ERFARENHETER BLAND DE SAMTIDA
40
Läs mera
Fänrik Ståls karaktärer på nätet: www.runeberg.net (text, bilder och sånger)
Klinge, Matti, Runebergs två fosterland. Söderströms 1983.
Rahikainen, Agneta, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi. SLS 2004.
www.1809.fi (Personer från denna tid, Runebergs hjältar)
www.finlit.fi/tietopalvelu/vanrikit
www.svenska.yle.fi/arkivet/ (Finland genom historien, Finska kriget 1808–1809)
u Officershatt och plym,
ca 1806. Har tillhört överste
Berndt Adolf Grotenfelt
(1769-1836). Finlands
nationalmuseum. Bild:
Museiverket/Jan Lindroth.
41
Ständerna anpassar sig
- fest under autonomin
u Officershatt och plym, ca 1806. Har
tillhört överste Berndt Adolf Grotenfelt
(1769-1836). Finlands nationalmuseum.
Bild: Museiverket/Jan Lindroth.
Ständerna anpassar
sig
- fest under
autonomin
Heikki Ylikangas
Professor
Hur finska kriget påverkade
folkets liv i finland
När man analyserar hur Finska kriget påverkade folkets liv i Finland är svaret i hög grad
beroende av hur lång tidsperiod som granskas. Påverkan varierade också mellan olika platser
och olika befolkningsgrupper. Men finns det kanske något gemensamt, som skulle gälla alla
medborgare under den ryska tiden?
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
44
p Ryska soldater. På bilden soldater från truppförband
som också hade tjänat i Finland på 1810-talet: från
vänster en infanterist, en dragonofficier, en dragon, två
kosacker och en infanterist. Akvarell av okänd målare.
Bild: Museiverket/Jan Lindroth.
t Nyckeldokumentet i autonomins inledningsskede:
Regentförsäkran, daterad i Borgå 27.3.1809, delades ut
till kännedom till alla kyrkor i vårt land.
E
n sådan förändring torde vara den autonomi som Finland fick. Påverkan var
positiv om man jämför förhållandena
i Finland år 1809 med förhållandena år 1890.
År 1809 bestod Finlands område av en skara län
som ingick i det svenska riket, medan Finland
år 1890 var ett civiliserat land som höll på att
industrialiseras. År 1890 närmade sig landet på
många områden inom konst, vetenskap och teknik de mest utvecklade länderna i världsdelen.
I Europa var Finland känt som en internt självständig del av det ryska kejsardömet. Finland
hade en egen regering (senaten), egna ministerier
(expeditioner), egna centrala ämbetsverk, egen
lantdag som sammanträdde regelbundet från
1863, egen medelsanvändning, egna pengar och
till och med en tullgräns mot Ryssland. Finlands
ärenden framlades separat för kejsaren och inte
via Rysslands ministerier. Finlands invånarantal
mer än tredubblades under den autonoma tiden.
Hade alltså inte hela folket nytta av den ryska
tiden?
Så var det säkert, eftersom de högre ståndspersonerna och den högsta tjänstemannakåren
45
i hela landet underkastade sig det ryska väldet
medan kriget ännu pågick. Eliten kunde bereda sig på att Ryssland skulle vinna. På order
av kungen gjorde däremot bönderna motstånd
eller förstörde ryskt materiel antingen på egen
hand eller genom att ansluta sig till den svenska
armén. Ryssarnas hämndaktioner hade att göra
med rädsla för att det i Finland skulle uppstå
en likadan folkresning som den i Spanien mot
Napoleon. Man väntade också med att svära trohetseden. Ryssarna antog att orsaken var att man
väntade på att det svenska väldet skulle återinföras på samma sätt som efter de två ryska belägringarna på 1700-talet. Därför meddelades från
S:t Petersburg den 28 mars 1808 att Ryssland har
kommit för att stanna i Finland. Orsaken till kriget var inte längre enbart att tvinga Sverige med i
kontinentalblockaden mot England.
Rysslands proklamation gjorde inte slut på
allt motstånd. Ett bestående ryskt välde innebar
en annan risk, nämligen risken för livegenskap,
som hade genomförts på de ryska furstarnas förläningar i Karelen. Även i Österbotten var man
rädd. Där fruktade man adelsvälde sedan gammalt. Rädslan för livegenskap hade konkretiserats i klubbekriget och i böndernas motstånd i
förläningsområdena på 1600-talet. Därför betonade Alexander I hösten 1808 för de finska ständernas delegation i S:t Petersburg att livegenskap
inte införs i Finland. Försäkran om att gamla rättigheter kommer att bevaras gällde därmed också
bönderna.
bevisa detta, men varför har senare finska historiker gjort detsamma? I vissa faktaverk talar man
om tiden som storfurstendöme och inte om den
autonoma tiden. Om det inte fanns någon autonomi, kunde man inte heller ta bort den, det vill
säga ofärdsåren försvinner då från den historiska
scenen.
Det finns ingen säker förklaring till varför
Alexander I gav Finland autonomi. Vad hade han
eller Ryssland för nytta av den? Man har påpekat
att erövringen av Finland inträffade under kejsarens idealistiska period, men alla kejsare inklusive
Nikolaj II konfirmerade Finlands privilegier när
de kom till makten. Uppfattningen att Alexander
I snabbt och med belöningar i form av kännbara
förmåner ville lugna Finland, eftersom han vad
rädd för ett anfall från Frankrike, övertygar inte.
Napoleon anföll nämligen sin förra bundsförvant
först 1812. Efter att Napoleon hade besegrats
fanns inte heller denna orsak mer, men Finland
fick behålla sin autonomi.
Orsaken torde vara Rysslands outvecklade
förvaltning som inte klarade av att få erövrade
länder underställda den egna förvaltningen.
Ministerierna hade nyss grundats och de försvagades av tjänstemännens låga utbildningsnivå och
korruptionen bland dem. Därför tillät Ryssland
att de erövrade länderna bevarade den egna civilförvaltningen och de egna lagarna. Genast när
Ryssland fick sin centralförvaltning effektiverad
började det inskränka sina randstaters självstyre.
Finland fick uppleva detta från och med 1899.
Förtrycket inleddes genom att de ryska ministerierna fick beslutsrätt även i de allmänna riksomfattande ärenden som gällde Finland.
Varför fick Finland en autonom ställning?
Kejsarens beslut stöder tolkningen att Finland
fick en autonom ställning. Denna tolkning har
inte alltid godtagits. Man har påstått att kejsaren
var enväldig såväl i Finland som i Ryssland och
att finländarna endast hade hittat på synen om
en autonomi som begränsades med grundlagarna
från den svenska tiden. Det kan man förstå att
1880-talets panslavistiska ryska forskare försökte
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
Finland fick större nytta än andra
Finland fick år 1809 mer än de övriga länder som
Ryssland erövrat. Det var det enda land som fick
en lantdag som även bönderna som det fjärde
ståndet deltog i. De stora regenterna tävlade mot
varandra också om folkgunsten och inte bara i
46
fråga om sina krigssegrar. Franska revolutionens
Efter Borgå lantdag 1809 följde en byråkrafrihetsidéer fick en stor genklang bland den upptisk tid i Finland. Adeln behöll sin ensamrätt
lysta medelklassen i den civiliserade världen. I
till höga tjänster, vilkas antal självstyret ökade.
den allt mer betydelsefulla tidningspressen skrev
Då den statsledda merkantilismen förblev gälman glorifierande om dessa. En så kallad alllande, hade det tunna byråkratskiktet både de
män opinion uppkom. Trots sina erövringar var
högre tjänsterna och det ekonomiska livet i sin
Napoleon favorit hos den allmänna opinionen
makt. Bruken, manufakturerna, herrgårdarna
och en framstående förvaltningsman, som förnyoch sågarna var i händerna på dem. Hade då
ade Frankrike och de erövrade
folkets djupa led alls någon nytländerna enligt upplysningsta av autonomin? Det blev ett
läran. Han bevarade religihundra år långt avbrott i raden
ons- och näringsfriheten och
av krig i Finland. Sverige, som
lät stifta en ny civillag, Code
hade förlorat Finland, krympte
Napoleon, som fortfarande
till en liten stat och avhöll sig
gäller. Dess utgångspunkt är
från krigshandlingar. I Finland
att medborgarna är likställda
avskaffades den indelta armén,
inför lagen utan livegenskap
vilket var en lättnad för böneller adelns privilegier. Enligt
derna. Detta kompenserade inte
denna införde Alexander I i
för att de blev uteslutna från det
Ryssland en ministerförvaltstatliga beslutsfattandet mellan
ning och förbjöd livegenska1809 och 1863, då de var utlämpen i Östersjöprovinserna.
nade åt tjänstemännen. Enligt
Att ge Finland ett omfattande
J.V. Snellman passiverade detta
självstyre var ett led i detta
folket, gjorde dem apatiska och
p Adolf Ivar Arwidsson (1791–
1858) var fennoman och en viktig
reformarbete.
hämmade förändringskrafterna.
nationell väckare. På grund av sina
Napoleons nederlag gav
progressiva och djärva åsikter blev
upphov till en restauration,
han tvungen att flytta till Sverige
Finska språkets ställning
under den reaktionära tiden år
det vill säga en reaktionär tid,
och fennomanerna
1822.
i Europa. Denna tid präglades av motstånd mot franska
Och hur kom finska språket till
revolutionens idéer, oberoende av om det gällmakten? Denna fråga gällde en majoritet, nämlide nationalitetsidén, mänskliga rättigheter eller
gen fyra femtedelar av folket. Åboromantikerna,
ekonomisk liberalism. Den stränga censuren
av vilka A.I. Arwidsson var den mest högljudda,
tvingade pressen att gå i regeringens ledband.
krävde redan i början av 1820-talet att det finsAlexander I och hans efterföljare Nikolaj I åsika språkets ställning skulle stärkas för att man
dosatte också lantdagen, vilket man gjorde även
skulle kunna bygga den finska identiteten. Mest
på många andra håll. Lantdagen ansågs vara en
kritiserades det att många tjänstemän på den
revolutionshärd; makten koncentrerades till refinskspråkiga landsbygden inte kunde finska. J.V.
genterna och till lydiga tjänstemän som fick beSnellman skärpte kritiken i sin tidning Saima
löningar. Så skedde också i Finland. Först efter
1844. Vägen stängdes abrupt för dessa båda som
februarirevolutionen 1848 i Frankrike fick parlaivrade för en nationell väckelse. Arwidsson avmenten en ny tyngd i det europeiska riksomfatsattes från sin tjänst vid universitetet i Åbo 1822
tande beslutsfattandet.
och hans tidning Åbo Morgonblad lades ned. När
47
<
p ”De finska postkuskarna körde oss snabbt med sina små, men starka hästar”. Tidsbild av den finländska
landsbygden och resenärer från år 1832: postanstalten i Hotakka nära Muola i Valerian Platonovitch Langers
litografiserie Sex vyer av Finland. Bild: Nationalbiblioteket.
oliktänkande. Rädslan för en samhällelig omvälvning vägde mer i regentens vågskål än viljan
att främja finska språket, vilket kejsardömet i
princip understödde.
Varför handlade då tjänstemannaaristokratin,
den finska överklassen, på detta sätt? Den försvarade sina ställningar och hade skäl till det.
De första fennomanerna krävde utöver en bättre
ställning för finska språket även näringsfrihet och
större yttrandefrihet. Dessutom krävde de att
tjänstetillsättningen ska gå lagenligt till och att
tjänstemännen ska kunna finska. De publicerade
sina program på svenska och vädjade sålunda till
andra svensktalande. De flesta fennomaner med
undantag av Lönnrot var avkomlingar till ståndspersoner på landsbygden. Arwidsson var son till
kyrkoherden i Laukas, Snellman till en sjökapten
från Österbotten, Topelius till provinsialläkaren
han förvägrades en ny tjänst flyttade han förbittrad till Sverige. Även Snellmans tidning Saima
lades ned, och han – vår främsta internationellt
kända vetenskapsman under sin tid ­– förvägrades statliga tjänster och en professur. En förordning från 1850 förbjöd publicering av annat än
ekonomisk och religiös litteratur på finska. Man
fick endast fortsätta forska i finska språket och ha
folkdiktning som fritidssysselsättning. Snellmans
huvudidé var att göra finska språket till ett kulturspråk, men detta utdömdes bryskt på detta
sätt.
Den nationella väckelsens första vågor kvävdes av den finländska höga byråkratin. Både
Arwidsson och Snellman stämplades av kejsaren
som farliga samhälleliga extremister. Snellman
fick till och med axla manteln som kommunist som den första men inte den sista av våra
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
48
i Nykarleby och Runeberg till en sjökapten från
Jakobstad. Inte ens den mest hängivna fennomanen, J.V. Snellman, kunde finska. Varför verkade
dessa för det finska språket?
De representerade en samhällelig protest och
den tidigaste moderna politiska oppositionen i
Finland. Deras kritik var riktad mot den byråkrati som var utbredd bland de högre tjänstemännen och i ekonomiska företag. De fick stöd av
personer från de lägre ständerna, det vill säga sina
jämlikar. Kritiken var berättigad på grund av det
finska språkets och de finskspråkigas diskriminerade ställning, som var ett bevis på förvaltningens oduglighet. Fennomanerna ville nu träda in
i maktens boning och genomföra det rätta och
rimliga.
Upplyst envälde och positiv utveckling
Den period av den autonoma tiden som gagnade
hela folket mest, och inte bara en smal överklass,
började först 1855. Tronen bestegs av Alexander
q Plöjaren i Palo. Magnus von Wrights akvarell från år 1826: en idealiserad syn på den finländska
svedjefällaren och outtröttliga åkerröjaren lik den i J.L. Runebergs dikt Bonden Pavo. Studera
åkerröjning och svedjebruk närmare! Museiverkets samlingar.
49
p Det tidigare Senatshuset, nuvarande Statsrådsborgen vid Senatstorget i Helsingfors uppfördes 1818–1822 enligt C.L.
Engels ritningar. Litografi från F. Liewendals serie Vyer af Helsingfors och dess omgivningar 1851–1859. Byggnadskonsten i
det nya empirecentret väckte förtjusning och de samtida frågade, om Perikles Aten plötsligt hade förflyttats till Helsingfors.
Bild: Nationalbiblioteket.
avskaffades den statsledda merkantila ekonomin
och infördes marknadsekonomi, som öppnade
dörrarna för en ekonomisk aktivitet även bland
andra stånd än adeln samt utanför städerna.
Medelklasserna fick också börja delta i lantdagens maktutövande. Landsbygdens företagare
och bönder vann, medan adeln och det privilegierade stadsborgerskapet förlorade. De samhälleliga skillnaderna och skillnaderna i förmögenhet började så småningom jämnas ut. Det aktiva
finländska medborgarsamhället – med sin press,
sina skolor, partier, föreningar osv. – började utvecklas och den stagnation som den smala överklassen vidmakthöll upphörde.
Den positiva vändningen gällde inte ännu den
obesuttna delen av befolkningen, torpare, backstugusittare och tjänstefolk. Åtgärderna vid medlet av 1700-talet för att öka befolkningsmängden och avskaffa den ständiga arbetskraftsbristen gav resultat. I början av 1800-talet övergick
II, Rysslands första upplysta envåldshärskare, det
vill säga en regent som stödde sin makt också på
den framväxande medelklassen, borgerskapet,
och inte bara på adeln och armén. I Ryssland frigav Alexander II de livegna och i Finland det finska språket. Han kallade J.V. Snellman till professor och undertecknade år 1863 ett språkreskript
(en språkförordning) på framställan av Snellman,
som hade upphöjts till senator. Detta gjorde finska språket jämlikt med svenska språket efter en
väntan på 20 år. Fennomanerna firade händelsen
som en stor seger. Förordningen gagnade också
de svenskspråkiga. Om språkbeslutet hade blivit
uppskjutet till den tid då parlamentet utövade
makt skulle finska språket med majoritetsbeslut i
riksdagen ha blivit officiellt språk, som estniskan
blev i Estland när landet blev självständigt.
Alexander II, som stödde sig på medelklassen, genomförde också andra reformer som försvagade aristokratin. På befallning av honom
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
50
period. Ämbetsmännens makt började inskränkas och mot egenmäktiga ämbetsmän kunde
man segra i rättegångar, fastän segern ofta blev
knapp. Detta hade varit omöjligt före år 1855. I
och med deltagandet i lantdagen började bönderna skilja sig från allmogen och utgjorde snart en
egen grupp med självkänsla. Arbetarbefolkningen
fick vänta på att få samma värde ända till följande århundrade, då den fick politiska rättigheter.
Före självständighetstiden finner man ingen aktning för bönderna i landets viktigaste tidningar.
Litteraturkritikerna i dessa tidningar räknade ju
sig själva till intelligentian, det vill säga till överklassen. Hur det nu än var – i slutet av den autonoma tiden flög inte hatten lika lätt av bondens
huvud som förut när någon mäktig herre krävde
det.
arbetskraftsbristen till och med i ett överutbud av
arbetskraft i södra och sydvästra Finland. Detta
ledde till en sänkning av reallönerna och till att
befolkningen blev fattigare. Antalet lösdrivare
och egendomsbrott ökade enormt. Regeringen
skärpte kontroll- och kriminalpolitiken, men det
gjordes knappt alls några reformer för att förbättra de fattigas situation.
Herrgårdsfolket samt de väst- och sydfinska
bönderna drog nytta av att arbetskraften blev billigare. Det blev förmånligare att bygga, att uppodla åkrar och att bränna tjära. Det fattiga folkets
försämrade ekonomi ledde delvis till den katastrofala hungersnöden på 1860-talet, men därefter vände utvecklingen. Industrialiseringen och
emigrationen till andra sidan av oceanen, som
var särskilt kraftig i Österbotten, förbättrade så
småningom även den fattigaste befolkningsgruppens ställning. Man upplevde inte mer några katastrofer i likhet med den på 1860-talet.
Baserar sig på ett föredrag som hölls 9.8.2008 på ett
seminarium om Finska kriget.
http://blogs.helsinki.fi/hylikang/
Brytningspunkten i autonomin år 1855
Den autonoma perioden kan delas in i två delar med år 1855 som brytningspunkt. Den förra
perioden betydde för de politiska rättigheternas del en tillbakagång för majoriteten av folket. Ämbetsmannaväldets övermakt var förödmjukande och gjorde folket bittert i synnerhet
i Österbotten, där böndernas förmögenhet ofta
kunde vara lika stor som ståndspersonernas. Som
en befolkningsgrupp utan politiska rättigheter
räknades de i likhet med arbetarbefolkningen till
allmogen och behandlades därefter. De gjorde
ju alla kroppsligt arbete, som man såg ner på.
Bönderna erkände detta men tillade ironiskt:
”Om det vore ett nöje att arbeta skulle ju herrarna göra allt arbete”.
Först 1855 började en liberalare utvecklingsu Det finska storfurstendömets
silverbroderade vapen. Tillverkat i Ryssland
1808. Finlands nationalmuseum. Bild:
Museiverket/Markku Haverinen.
51
Frågor baserade på texten
1. Beskriv landet Finland år 1890.
2. Vad finner du för orsaker till att Finland fick en så omfattande autonom ställning under
Ryssland?
3. Hur inverkade Code Napoleon på kejsar Alexander I:s handlingar?
4. På vilket sätt återspeglade sig den reaktionära tiden i Finlands förvaltning?
5. Vad var fennomanerna och vad krävde de?
6. På vilken grund kan man påstå att språkreskriptet också var till nytta för den
svenskspråkiga befolkningen?
7. Vilka reformer verkställde Alexander II i Finland?
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Ta reda på vad följande betyder: panslavist, korruption, reform, liberalism, merkantilism,
manufaktur, indelt arme, språkreskript, privilegierad och reallön.
2. Vad betydde det att svära trohetseden i de olika befolkningsgrupperna?
3. På vilket sätt inverkade samhällsförändringen på ständernas och andra
befolkningsgruppers ställning och liv i slutet av 1800-talet?
4. Ta reda på hur nödåren 1866–1868 inverkade på människornas liv i Finland.
5. Hur var livet för bonden Paavo från Saarijärvi och hans familj som Runeberg diktade om?
Hurdan var nödårens näring med sin surrogatmat och sitt surrogatbröd? Ta reda på vad
barkbrödet och lavbrödet bestod av och sök recept. Pröva gärna baka ett bröd.
6. Vilka tidningar gavs ut på 1800-talet i Finland, var och av vem? Vilka språk användes och
hur skiljer sig sättet att uttrycka sig från det nuvarande?
7. Ta reda på vilka möjligheter till skolgång det fanns på 1800-talet i Finland.
8. Vem har sagt följande: ”Svenskar äro vi inte mera, ryssar vilja vi ej bliva, låtom oss vara
finnar.”
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
52
Läs mera
Ylikangas, Heikki, Käännekohdat Suomen historiassa. Pohdiskeluja kehityslinjoista ja niiden
muutoksista uudella ajalla. Juva 1998.
Tommila, Päiviö, Det autonoma Finlands födelse 1808–1819. Helsingfors 2009.
Hårdstedt, Martin, Finska kriget 1808–1809. Stockholm 2007.
Lappalainen, Jussi T.–Wolke, Lars Ericson–Pylkkänen, Ali. Suomen sodan historia 1808–1809.
SKS 2008.
Engman, Max, Ett långt farväl. Finland mellan Sverige och Ryssland efter 1809. Atlantis 2009.
Engman, Max, Fänrikens marknadsminne. Finska kriget och dess följder i eftervärldens ögon.
SLS 2009.
Tarkiainen, Kari, Sveriges Österland. Finlands svenska historia. SLS 2008.
Gullberg Tom, Forsgård Nils Erik, Mickwitz Joachim, Finskt krig–svenskt arv. Finlands historia
genom nyckelhålet 1808–1809. Helsingfors 2008.
1809 Rikssprängning och begynnelse. 200-årsminnet av Finska kriget. Utställningskatalog.
Livrustkammaren 2008.
www.nba.fi/sv/ (Finlands nationalmuseum)
www.1809.fi (Nationen växer fram)
www.edu.fi/hankkeita/1809 (stimulansmaterial, länkar mm.)
www.edu.fi/projektit/tammi (kulturarvet)
www.narc.fi/1809opetusaineisto/svenska (historiska dokument)
http://digi.lib.helsinki.fi/sanomalehti (Historiska tidningsbiblioteket 1771–1891)
www.svenska.ylenarkisto.fi/arkivet (Finland genom historien, Finska kriget 1808-1809)
www.1809info.net
www.markesaret.se
www.hs.fi/juttusarja/suomensota
www.kansallisbiografia.fi
www.snellman200.fi
www.sls.fi/topelius
www.runeberg.net
www.finlit.fi/tietopalvelu/elias
53
Matti Klinge
Professor
Baler och tidsperiodens
nya diplomati
På kvällen efter öppningen av Borgå lantdag 1809 ordnades en stor bal, som kejsar
Alexander I beslutade att själv bekosta,
annars var det ju meningen att sådana
utgifter skulle börja betalas av det nya storfurstendömet. Enligt det moderna historiska synsättet, som framhäver ritualernas
betydelse, är baler symboler för just denna
tidsperiod. Dessa hade en speciell betydelse särskilt när regenten var närvarande.
Balernas betydelse
Balerna hade en stor betydelse; avsikten med dem
var att knyta Finlands elit till systemet. Att man
i Borgå svor trohetseden och att regenten utropades till Finlands storfurste betyder inte att det
i statligt hänseende var frågan om någon ”kröning”, men i socialt hänseende hade händelsen
drag av dylika festligheter, såsom gudstjänsten
och balerna.
På balerna hade medlemmarna av de övre
samhällsskikten möjlighet att se den nye regenten
även i en annan roll än den ceremoniellt styrda
och – i synnerhet kvinnorna – hade möjlighet att
träffa honom.
Balerna betydde på sätt och vis att man även i
Finland nu hade ett hov. Ett tecken på att Finland
fick denna betydelse och status var det ynnestbevis som senare gavs vissa viktiga personer, när
deras döttrar fick bli (formella) hovfröknar, på
ryska freilina, och några pojkar kammarjunkare
eller kammarpager. Dessutom blev några utsedda till kammarherrar. Balerna visade detsamma
som den utnämningspolitik som uttryckligen
Regeringskonseljen och Senaten senare utövade.
Denna politik gick ut på att alltid sörja för att de
U
töver i Borgå ordnades baler också i
Helsingfors och i Åbo, i likhet med de
baler som något tidigare hade ordnats
när kejsar Alexander I och Napoleon träffades
i Erfurt samt senare 1814–1815 vid den stora
”dansande kongressen” i Wien. Där bestämdes
om Europas framtid för årtionden framöver.
I Ryssland förstod man hur viktigt det var att
vinna sådana här sinnesstämningar. Ett tecken på
detta är också att den erövrande armén hade med
sig en musikkår och överallt ordnade baler. Om
dessa kan man läsa framförallt i Sara Wacklins
memoarer Hundrade minnen från Österbotten.
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
54
t Alf Dannings pärmbild till Mika Waltaris roman Tanssi
yli hautojen från år 1944. Romanen ligger till grund för
en film med samma namn från år 1950. Bilden visar
den fascinerande berättelsens huvudpersoner, kejsar
Alexander I och Ulla Möllersvärd. Bild: WSOY:s arkiv.
på balen. En soldatmusikkår från S:t Petersburg
såg till att balen i Åbo blev lyckad.
Damerna på balen
Åbodamerna var en ”ny värld”, som inte representerade det förgångna, endast det kommande.
Gagarins blick observerade skillnaden mellan
huvudstäderna och provinserna: i de föregående
rådde alltid någon dominerande modeströmning, som lade alla under sig. I Åbo fanns mycket
mera variation och individualitet. ”Sålunda förde en kvinnas kreation tankarna till Lappland,
en annan till S:t Petersburg och en tredje till
Tyskland.” Briljanta, koketterande kvinnor!
Gagarins berömmelser och beskrivningar känner nästan inga andra gränser än de som sätts av
hans ålder på 35 år. ”Vitt, rött, pärlor, blommor,
band, broderier, spetsar, ni har allt… Djupblå
ögon, små rosenröda munnar, och deras sätt att
föra sig. Förtjusande då man är aderton år gammal och vacker!” Kokett naivitet och naivt koketteri! Efteråt hade man naturligtvis samtalsämnen
för år och årtionden framöver.
Ryssarna förstod uppenbarligen mycket bättre än svenskarna vilken stor betydelse kvinnorna
viktigaste släktkretsarna i storfurstendömet fick
”representation”, och därmed se till att de blev
knutna till regeringens linje.
Från Borgå reste kejsaren till Åbo, där man
utöver andra ceremonier också ordnade en bal.
Balen var också här en viktig form av socialbilitet,
som för den lokala finska eliten gav en möjlighet
att se kejsaren, att presentera sig för honom och
att på sätt och vis bli bekant med regenten.
Furst Gagarin, som skrev en berömd bok om
kejsarens resa, ansåg att det mest oförglömliga i
Åbo inte var talarna från universitetet och diktarna – dem nämnde han inte alls – utan damerna
55
hade när man ville skapa sinnesstämningar – och
fransmännen bättre än tyskarna – och bättre än
de flesta historiker, för vilka livets strömningar
utanför dokumentens värld ofta har förblivit
dunkla.
Festernas karaktär
Balerna var förstås i stor utsträckning kvinnornas
fester. Kvinnorna var objekt för ständig observation och beundran. Med stor vördnad koncentrerade man sig på deras dräkter, smycken, frisyrer, rörelser, diskussionsförmåga, dansförmåga
och allmänna attraktivitet, och det som hände på
balerna och hur balgästerna hade uppfört sig och
uppträtt kommenterades under lång tid efteråt.
Till balerna anlände man ganska sent, man
dansade polonäser, fransäser, angläser, chaconner, masurkor och många andra danser i en bestämd ordningsföljd. I pauserna fick man glass
och senare bjöds det på supé. I synnerhet med
tanke på de äldre gästerna fanns det alltid också
ett spelbord för kortspel. På balerna kunde både
furstar och övriga ganska fritt söka sig till nya
kretsar, och många aktuella frågor, även politiska, kunde man preliminärt komma överens om
på dessa tillställningar.
I skönlitteraturen och i äldre ryska filmer ingick viktiga och belysande beskrivningar av stora
baler: Pusjkin och i hans fotspår Tjajkovskij kontrasterar balerna i den stora världen mot baler i
landsbygdsherrgårdar i Jevgenij Onegin. Tolstoj
ger i berättelsen Krig och fred en djupt förstående
och mångsidig beskrivning av den unga grevinnan Natasja Rostovas första baler – där även kejsaren är närvarande – uttryckligen ur en ung frökens synvinkel, Stendhal i sin tur beskriver i Rött
och svart danserna närmast genom diskussioner
och intriger.
Den dansande kongressen
Wienkongressens politiska lösningar var till
största delen överenskomna redan före förhandlingarna i Wien. I övriga hänseenden fick man på
kongressen under en anmärkningsvärt kort tid till
stånd viktiga lösningar och inrättade en ny slags
internationell diplomatisk kultur och förhandlingskultur. Men kongressen kom framförallt att
bli en stor fredsfest och en serie glada händelser
efter de tunga krigsåren. Wienkongressen fick
med rätta rykte om sig att vara en ”dansande
kongress”. Alla regenter var nu (med undantag
för Englands prinsregent) för första gången samlade i andra än krigiska tecken, och det varade
en lång tid. Med Wien började också en långvarig serie av personliga möten mellan regenterna.
Dessa möten kom att ha en stor betydelse som en
form av en ny slags diplomati.
”Lysande fester, operor, societetsspektakel, karuseller, turneringar, baler och maskerader följde
på varandra för att fira denna gemenskap mellan Europas yppersta krafter vad börd, geni och
charm ankommer”, skriver grevinnan ChoiseulGouffier, som fick följa med den tidens skeden
från en framträdande position.
Frågor baserade på texten
1. Varför hade balerna så stor betydelse för finländarna?
2. Vem kunde delta i balerna och var hölls de?
3. Vilken betydelse hade balerna för a) kvinnorna och b) männen?
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
56
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Ta reda på vad ritual, elit, ceremoni, page, regeringskonselj, socialbilitet, kokett, naiv,
diplomati, spektakel, regent, kontrastera och intrig betyder.
2. Vem var furst Gagarin, grevinnan Choiseul-Gouffier, Pusjkin, Tjajkovskij, Tolstoj och
Stendhal? Bekanta dig också med furst Gagarins beskrivningar av resan i Finland 1809.
3. Bekanta dig med balscenerna i romanerna Jevgenij Onegin, Krig och fred samt Rött och
svart och granska dem med avseende på andan och händelserna på denna tid. Beskriv
festerna i ord, med bilder och med drama.
4. Beskriv de gamla festdanserna vals, d´espagne, pas de quatre, mignon, cicapo, masurka,
polonäs, kadrilj, angläs, chaconne, krakowiak osv. Var och när har de uppkommit? Var
dansades de? Vad dansas ännu, till exempel på abiturienternas de äldstes dans eller
nationsfesterna? Vad förutsätter de när det gäller klädsel, seder och bruk, uppförande
eller musikkännedom?
5. Vilken historisk och lokal tidsbild ger Sara Wacklins Hundrade minnen från Österbotten av
Uleåborg i början av 1800-talet (särskilt händelserna under Finska kriget och Alexander I:s
besök)? Beskriv i ord, med bilder och med drama.
6. Vilken historisk tidsbild och tolkning representerar enligt din åsikt Mika Waltaris roman
Tanssi yli hautojen 1944 (på svenska Kejsarbalens drottning 1945) och den film som
gjordes 1950 utifrån den finska romanen. (SF, regi Toivo Särkkä). Ta också reda på Ulla
Möllersvärds roll i de historiska händelserna. Beskriv i ord, med bilder och med drama.
Läs mera
Märkesåret 1809 kan behandlas i samband med andra evenemang i skolorna och i
undervisningen i olika läroämnen (historia, samhällslära, modersmål och litteratur, huslig
ekonomi, gymnastik, bildkonst, musik, slöjd osv.). I högstadierna kan man ordna festliga
temamåltider med danser och andra program. Vid tillställningarna betonas umgängesfostran,
artighet, gott bordsskick, festklädsel, belevat uppförande på fester, dans- och matkulturen
under denna tid samt musikkännedom osv.
Mer tips i evenemangskalendern för Märkesåret på www.1809.fi (Keisarin kalaasit i Mäntsälä,
Keisarin valssi -musikalen i Uleåborg, Barnens lantdagsbal i Borgå osv.)
Klinge, Matti, Napoleons skugga. Baler, bataljer och Finlands tillkomst. Keuruu 2009.
Tandefelt, Henrika, Borgå 1809. Ceremoni och fest. SLS 2009.
www.edu.fi/hankkeet/1809 (stimulansmaterial, länkar mm.)
www.edu.fi/projektit/tammi (kulturarvet)
www.ouka.fi/1809 (Märkesåret i Uleåborg)
57
Rysslands kejserliga
belöningssystem
Ulla Tillander-Godenhjelm FD
Genom världshistorien och i alla samhällen har regenterna belönat sina trogna undersåtar
och närmaste medhjälpare. Under de 600 år som vårt land var en del av Konungariket Sverige
belönades finländare som utmärkt sig med svenska adelstitlar, förläningar,
höga hederstitlar, utmärkelsetecken och värdefulla gåvor. Situationen förändrades när
Sverige år 1809 förlorade östra delen av sitt rike till Ryssland och Finland blev
storfurstendöme i det kejserliga Ryssland.
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
58
t Lantdagsbalen på Helsingfors järnvägsstation 1863. Kejsar Alexander II, hans son, de närmaste ministrarna
och storfurstendömets elit var närvarande. Kejsaren står till vänster iklädd Finska gardets generaluniform och
Rysslands högsta ordenstecken Helige Andreas ljusblå band. Bredvid honom står grevinnan Lovisa Armfelt, en av
värdinnorna för balen. (Den andra var fru Anna Sinebrychoff, hustru till ägaren av vårt kända ölbryggeri). I mitten står
storfurstendömets högsta ledning iklädd ämbetsdräkt som pryddes av kejserliga utmärkelsetecken. Bland dessa ser
man ministerstatssekreteraren greve Alexander Armfelt, generalguvernören friherre Platon I. Rokassovskij samt våra
högsta militära och civila tjänstemän. Till höger står en grupp senatorer och framför dem vårt högsta prästerskap.
Bland de vackra unga kvinnorna, som dominerar bilden, finns flera av våra hovfröknar. På hedersplats i bakgrunden
står överstinnan Aurora Karamzin, som var storfurstendömets första dam. Hon var den enda finländare som hade en
verklig hovtjänst 1826 som kejsarinnan Alexandra Fjodorovnas (Nikolaj I:s maka) personliga hovdam. För sin trohet mot
kejsarfamiljen och för sin välgörenhetsverksamhet blev hon under sitt långa liv en av de högst belönade finländarna.
Hovmålare Michael Zichys målning. Bild: Tim Boettger.
q Ett cigarrettetui i silver och ett fickur i guld prydda av den kejserliga dubbelörnen. Kejserliga gåvor som Henrik
Starck, tjänsteman på telegrafverket, fick. Bild: Katja Hagelstam.
F
inlands första storfurste, kejsar Alexander
I (regent 1801–1825) ansåg att hans första
och viktigaste uppgift var att vinna de nya
undersåtarnas förtroende. För bönderna var det
ingen stor skillnad om den högsta förvaltningen fanns i Stockholm eller S:t Petersburg, deras
livsvillkor förblev desamma. För adeln, prästerna
och borgarna däremot medförde regentskiftet
förändringar. Redan vid den första lantdagen i
Borgå år 1809 delade kejsar Alexander ut ynnestbevis till otaliga representanter för överklassen i
det nya storfurstendömet. Överklassen fick behålla sina hederstitlar från svenska tiden och i de
flesta fall också sina tidigare ämbeten. Uppnådda
förmåner rör man inte, var kejsarens kloka åsikt.
Belöningen av Finlands första ärkebiskop
Jakob Tengström är ett gott exempel på hur
Alexander I gick till väga. För kejsaren var det
viktigt att Finlands prästerskap förhöll sig positivt till den nya politiska situationen, ett budskap
som yttras i predikstolen nådde ju hela folket. För
vår kyrkas överhuvud var det viktigt att Finland
skulle få behålla sin evangelisk-lutherska tro och
att den finska bonden skulle förbli fri.1 Att arbeta
för samma mål låg alltså i båda parters intresse.
Tengström sörjde för att hans underordnade
59
p En ask i guld som kejsar Alexander II gav J.L. Runeberg år 1864. Den är försedd med kejsarens emblem, ädelstenar och
briljanter på en blå emaljbotten. Bild: Tim Boettger.
intog en positiv attityd till den nya regeringen
och kejsaren belönade honom frikostigt. Han
fick ett högt utmärkelsetecken, ett dyrbart biskopskors som var prytt med diamanter, hans
barn blev adlade och dottern utnämndes till kejsarinnornas hovfröken.2
Av det ovannämnda framgår tydligt att det i
det ryska kejsardömet fanns ett mångsidigt belöningssystem, som även finländarna fick del av.
Det var ett av de många ”verktyg” som regenten
hade till sitt förfogande för att upprätthålla troheten och knyta undersåtarna till tronen.
Det ryska belöningssystemet hade skapats av
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
Peter den store (regent 1682–1725). Hans ambition var att utveckla Ryssland till en västerländsk
stormakt. Som motvikt till den mäktiga gamla
adeln, som bromsade utvecklingen, skapade Peter
en ny tjänsteadel. Han inledde en nyorganisering
genom att ta i bruk en rangordning, som han
fick modell för i Västeuropa. Tjänstemannakåren
(armén, civil- och hovtjänstemännen) indelades
i 14 rangklasser, av vilka 1 var den högsta och
14 den lägsta. Varje ung man som påbörjade sin
tjänst, oberoende av om han valde en soldat- eller
civilkarriär, fick börja i klass 14. Det hjälpte inte
att han kom från en förnäm familj eller att hans
60
Rangklass
Tjänsterang
1
Verkligt geheimeråd 1:a klassen, generalfältmarskalk
2
Verkligt geheimeråd, general, amiral, hovrang 1:a klassen
3
Geheimeråd, generallöjtnant, viceamiral, hovrang 2:a klassen
4
Verkligt statsråd, generalmajor, konteramiral, hovrang: t.ex.. kammarherre
5
Statsråd, (ingen tjänsterang för soldater), hovrang: ceremonimästare, kammarjunkare
6
Kollegieråd, överste, kapten 1:a klassen (flottan)
7
Hovråd, överstelöjtnant, kapten 2:a klassen (flottan)
8
Kollegieassessor, major, sedermera kapten
9
Titulärråd, kapten, sedermera underkapten, löjtnant (flottan)
10
Kollegiesekreterare, stabskapten, sedermera löjtnant, midshipsman (flottan)
11
(Ingen tjänsterang för civila tjänstemän), skeppssekreterare till 1834
12
Guvernementssekreterare, löjtnant, sedermera underlöjtnant och kornett
13
Provinssekreterare till 1834, underlöjtnant, sedermera fänrik i reserven
14
Kollegieregistrator, fänrik och kornett
far var förmögen eller att han hade inflytelserika
vänner. En flitig och meriterad tjänsteman avancerade från den lägsta klassen efter några år, med
andra ord klev man steg för steg upp för ”tjänstetrappan”. Avancemanget betydde att man också
fick allt högre titel, även adelstitlar, utmärkelsetecken och olika andra ynnestbevis.
I det följande ges en förenklad bild av rangordningen under den tid som Finland var storfurstendöme. Rangklassen anges till vänster och
den tjänsteställning som hörde till rangklassen
till höger.
En hovrang var ingen verklig tjänst, utan
endast en titel. En general var således inte nödvändigtvis en krigsherre och en kammarherre
tjänstgjorde inte i det kejserliga hovet, liksom
inte heller ett hovråd. De var tjänstemän som
tack vare en lång tjänstekarriär hade fått en hovrang. Det tog ett helt liv att klättra upp till de
högsta klasserna på värdeskalan och endast få
nådde den egentliga toppen. Personer med generals eller geheimeråds rang var sällan under 60
år och de flesta var mycket äldre än de som i våra
dagar pensioneras. I Ryssland fanns inget som
motsvarade vårt pensionssystem. Därför lämnade en tjänsteman sällan sin tjänst, om inte hälsan
61
tvingade honom till det.
Under de cirka 100 år som vårt land var storfurstendöme fick otaliga av våra landsmän del av
alla ovannämnda kejserliga ynnestbevis. Fastän
kvinnorna inte ännu var jämlika med männen
blev de inte lottlösa. 51 unga finländska kvinnor utnämndes till hovfröknar i det kejserliga
hovet, en heder som gav dem möjlighet till oersättliga relationer på hög nivå. Flera finländska flickor fick en gratis utbildning i det kända
Smolna-institutet i S:t Petersburg och fick där en
utmärkt språkfärdighet. Många av dem skapade
sig en karriär som telegrafister, som ju måste vara
språkkunniga. Dessa unga kvinnor var våra första karriärkvinnor.
Även de lägre klassernas tjänstemän och arbetstagare fick del av det kejserliga belöningssystemet.
Så fick bland annat järnvägsanställda, lotsar och
poliser ofta gåvor, som cigarrettetuier i silver och
guld, fickur, medaljer, bröstsmycken, manschetter eller kravattnålar.
Många av dessa fina gåvor, utmärkelsetecken
och medaljer finns ännu kvar antingen hos avkomlingarna till de ursprungliga mottagarna eller
i vårt lands museisamlingar och arkiv. Under de
senaste åren har ett alldeles nytt slags intresse vaknat för vår tid som storfurstendöme och därmed
gett alla dessa minnesföremål en ny dimension.
1 I Ryssland var bönderna livegna ända till 1861.
2 Präster adlades inte, men en adelsman miste inte sin
adelstitel när han vigdes till präst.
p Albert Edelfelts illustration (1898–1900) till Runebergs dikt ”Fänrikens marknadsminne” i Fänrik Ståls sägner.
”Ojämnt falla ödets lotter, så en högre vishet bjöd.”
STÄNDERNA ANPASSAR SIG – VARDAG OCH FEST UNDER AUTONOMIN
62
Uppgifter baserade på artikeln
1. På vilka sätt drog kejsaren nytta av att belöna sina undersåtar?
2. När, var och av vem skapades det ryska belöningssystemet?
3. Ta reda på huvuddragen i hovrangssystemet under den ryska tiden.
4. Ta reda på vilka privilegier hovfröknar kunde få?
5. Vem kan nuförtiden förlänas ordnar och förtjänsttecken? På vilka grunder kan man få
dem? Namnge fem viktiga utmärkelsetecken. När utdelas särskilt mycket ordnar och
förtjänsttecken?
6. Ta reda på vilken andel finska guldsmeder hade när det gällde att utforma och tillverka
de ryska minnesgåvorna, förtjänsttecknen och smyckena under den autonoma tiden i S:t
Petersburg?
7. Finns det i museerna i den hembygd, i din familjs eller släkts ägo dylika minnesföremål
eller ynnestbevis? Ge några exempel!
8. Bekanta dig med skedena i Aurora Karamzins liv, hennes verksamhet och betydelse.
Läs mera
Klinge, Matti, Napoleons skugga. Baler, bataljer och Finlands tillkomst. Keuruu 2009.
Tandefelt, Henrika, Borgå 1809. Ceremoni och fest. SLS 2009.
www.1809.fi (Finska kriget, Pacificeringspolitik, Hedersbevis mm.)
www.edu.fi/hankkeita/1809 (stimulansmaterial, länkar mm.)
www.edu.fi/projektit/tammi (kulturarv)
www.eskoff.net (de ryska riddarordnarna, utmärkelsetecken, personer, länkar)
www.ritarikunnat.fi (de finska ordnarna och utmärkelsetecknen)
www.sv.wikipedia.org (Den civila rangtabellen i Ryssland 1917)
63
Med kraft från
bildning och kultur
på väg mot ett nationellt
uppvaknande
u ”Hemmafrack” för Björneborgs
regemente m/1806. Finlands
nationalmuseum/Jan Lindroth.
Med kraft från
bildning och kultur
äg mot ett nationellt
uppvaknande
Med kraft från bildkonst
och diktning
– nationella bilder och inre själsliga landskap
Rainer Knapas
FL, forskare
Ett folk och ett fosterland föds aldrig av sig självt – båda begreppen är kännetecknande
för Finland på 1800-talet och ännu på 1900-talet. Som även i andra länder är ”folket”
och Finland som ”fosterland” resultat av ett målmedvetet byggnadsarbete, storheter
som behövs för att förverkliga nationalitetsidén och nationalstaten. Författare, tänkare,
vetenskapsmän och konstnärer utvecklade under 1800-talet Finlands nationella symboler
med ord och bilder. Efter 1809 hade en ny geografisk och statlig helhet uppstått,
Storfurstendömet Finland, som var underställt den ryska kejsaren. För detta område måste
man från nolläge skapa en egen nationell identitet, som då ansågs vara en nödvändighet.
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
66
t Grundtypen av det finska sjölandskapet hittades
redan under den svenska tiden. På bilden en vy från
Vermasvuori i Hauho socken i Tavastland. Bilden ingick
som kopparstick i S.G. Hermelins kartbok utgiven
1799 i Stockholm. I svenskarnas ögon skiljde sig inte
Österbotten, Egentliga Finland och Nyland så värst
mycket från landskapen i Sverige, språket var också
ganska likadant. Resenärernas intresse väcktes först i det
inre av Finland, där man fick se en särpräglad och finsk
natur och ett dito folk. Bild: Nationalbiblioteket.
p På order av kejsar Alexander I reste den kände
landskapsmålaren Carl von Kügelgen sommaren 1818
till Finland för att sammanställa en serie karakteristiska
landskapsbilder av det nya storfurstendömet. Bilderna
gavs ut i S:t Petersburg 1823–1824 som litografier. I
dessa framträder Finland som ett romantiskt grönskande
och harmoniskt land, där det finns idylliska småstäder
som Ekenäs på bilden. Bild: Nationalbiblioteket.
R
löstes officiellt efter 1917, i det självständiga
Finland, genom att fastställa den ännu gällande
samexistensen mellan finskan och svenskan i
samma stat.
edan på 1700-talet hade man i furstarnas och ständernas ställe lyft folket till
den kraft som var den egentliga bäraren
av historien och kulturen. Folket definierades i
allmänhet utifrån språket, vilket genast 1809 i
Finland gav anledning till att diskutera framtiden: vilket språk skulle bli nationalspråk för befolkningen i Finland – svenska, finska eller det
stora riksspråket ryska? Frågan försökte man lösa
på en ideologisk, politisk och praktisk nivå och
även genom tvister under hela 1800-talet. Frågan
Folket, historien och landskapet
Finlands folk, landet och de grundläggande dragen i dess historia tog gestalt under den första
hälften av 1800-talet utifrån den romantiska idealismen. De traditionella nationella stormännen,
67
betydelsefull när det gällde att finna det finska
språket och folkdiktningen, sammanställde sin
första Kalevala 1835 till ett enhetligt skriftligt
epos. Från detta epos fick man bevis på det finska folkets lysande förhistoria – från gränslandet
mellan diktning, myt och historia, men med ord
förmedlade av folket. Kalevala betraktades länge
som uttryckligen ett historiskt källmaterial.
Runeberg, Snellman, Lönnrot och Topelius, skapade i sina verk och med sin verksamhet grunderna för nationens självkänsla. Folket, historien
och landskapet bildade den treklang av vilken
temat Finland ständigt varierades. Denna grundtanke härstammade från det i statligt hänseende
splittrade Tyskland, som var det första land där
nationalitetsidén och nationalitetsfilosofin genomfördes i form av ett politiskt program.
Folket, historien och landskapet behövde någon som fann dem och någon som fostrade
dem för att alla medborgare skulle bli bekanta
med dem. För att det nationella självmedvetandet
skulle bli väckt krävdes i och för sig olika fakta,
men kanske ännu mer annan offentlighet, ändrade föreställningar och myter – om det förgångna
för framtiden. Elias Lönnrot, som var mycket
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
Runeberg och finska folket
J.L. Runeberg var den andra betydelsefulla gestalten när det gällde att finna folket, historien och
landskapet. Han skrev på svenska om det finska
folkets gemensamma erfarenheter, som historieberättare och observatör av dåtida fenomen.
Runeberg skrev 1833 det numera nästan helt
68
t I de 120 litografierna i Topelius verk Finland
framstäldt i teckningar gavs för första gången i
offentligheten en helhetsbild av Finlands landskap och
sevärdheter. Historiska sevärdheter, ruiner och borgar
samt gamla herrgårdar presenterades som kulturella
minnesmärken på ett programmässigt sätt, likaså typiska
naturlandskap i de olika landsdelarna. På bilden Haga
fornborg i Tavastland. Bild: Nationalbiblioteket.
q Runebergs Fänrik Ståls sägner har illustrerats
flera gånger. Albert Edelfelts illustration för en ny
praktupplaga gjordes 1898–1900, då dikterna och
illustrationerna fick en ny slags politisk laddning under
åren av förryskningspolitik. Edelfelts illustration följdes
också noggrant i den första Fänrik Stål -filmen, som blev
klar i Sverige 1926. Kriget och krigshjältemodet som
grundläggande faktorer i det finska folkets historia är av
runebergskt ursprung och via Edelfelts bilder etablerade.
Filmens scen Björneborgarnas marsch ur verket Idyll och
hjältemod. J.L. Runeberg i bokkonsten.
bortglömda eposet Älgskyttarne, vilket på sätt och
vis var ett parallellverk till Kalevala. Runebergs
epos var skrivet på hexameter och handlade om
finska bönders enkla och lyckliga liv i en avkrok
av Tavastland, i Kuru. Runeberg hade hittat sin
egen finskhet, folket och landskapet när han under sin studenttid på 1820-talet var informator i
Saarijärvi och Ruovesi. Den kända dikten Högt
bland Saarijärvis moar återspeglar Runeberg idealistiska uppfattning om det finska folket och har
levt kvar som en bestående idealbild av en finsk
nybyggare i ödemarken.
Runeberg återkom till finska folkets gemensamma erfarenheter i Fänrik Ståls sägner (1:a delen 1848, 2:a delen 1860). Finska kriget 1808–
1809 var för Runebergs samtida på samma sätt
69
en vändpunkt i historien som vinter- och fortsättningskriget för senare generationer. Kampen
för fosterlandet, tapperhet och heder har i runebergsk bemärkelse varit ett av de stora kontinuerligt återkommande ämnena i Finlands historia.
Männen i Fänrik Ståls sägner var sin tids okända
soldater, Väinö Linna citerar i själva verket ofta
Runeberg i sin bok. Sången Vårt land (1848)
betonar däremot fredlighet: Finlands natur, dess
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
skönhet och folkets gemensamma öde.
Topelius och landet Finland
Även landet Finland och dess geografi, scenen
för folket och dess historia, bringades till allmän kännedom på 1830–1840-talen. Den unge
Zacharias Topelius var i fråga om detta en viktig
person. Han skrev sagor, berättelser och romaner,
70
t Runebergs sång Vårt land som landskapsmålning:
Magnus von Wrights Vy från Haminanlaks från 1853 visar
konstnärens hembygd i Savolax som ett runebergskt
färgat panorama. Sommarlandskap med sjöar, öar,
berg och skog hör fortfarande till de grundläggande
faktorerna i den finska landskapsuppfattningen, som en
motsats till stadsbornas livsform. Bild: Centralarkivet för
bildkonst/Jukka Romu.
Topelius framför redan här tanken om Finland
som gemensamt fosterland för folkgrupper med
olika språk (finska, svenska och samiska). Den
förenande faktorn är själva landet, dess historia
och kultur. Denna grundläggande uppfattning
blev vedertagen som grund för skolundervisningen i Finland för hundra år framöver genom
Topelius bok Boken om Wårt Land (1:a upplagan
1875).
Den allmänna historieuppfattningen under
första hälften av 1800-talet baserade sig på en stor
utvecklingsberättelse, där varje folk, inklusive finnarna, med Guds ledning hade fått en världshistorisk uppgift att genomföra. Utvecklingen gick
via historiska vändpunkter och förmedlades av
stormän, men för folkets bästa. Om vändpunkterna och deras betydelse tvistade man: hade anslutningen av Finland till Sverige som följd av
det första korståget varit välsignelsebringande eller hade den lett till att den gamla blomstrande
stamkulturen utplånades och att det finska folket fick utstå förtryck under flera århundraden?
Hade Finlands skilsmässa från Sverige 1809 varit
till fördel för det finska folket? Topelius väckte
1844 den grundläggande frågan i sitt föredrag
Äger finska folket en historie? Fastän Finland i historien inte hade uppträtt som en egen stat hade
dess folk, språk och kultur sitt berättigande och i
synnerhet sin framtid.
men han var också en tidningsman, geograf och
historiker. Under 1840-talet publicerade han
det första stora illustrerade verket om Finlands
landskap och sevärdheter, Finland framstäldt i
teckningar, som innehöll en omfattande textdel.
I detta verk ger Topelius den första översikten
över Finland. Först behandlas forntiden och mytologin och till slut beskrivs landskapen, orterna, olika stamgrupper och befolkningsgrupper.
Finskhetens tradition i målarkonsten
Författarna och vetenskapsmännen byggde sitt
eget Finland, men samtidigt uppkom också en
tradition inom målarkonsten vad gäller landet
och dess landskap. Målarkonsten stödde och illustrerade författarnas landskapsdiktning, men
71
p R.W. Ekman skildrade i sina målningar Finlands folk i ljuset av den tidens ideal, på ett överromantiserat men
symboliskt viktigt sätt. I målningen Kreeta Haapasalo spelande kantele i bondstuga (1868) är den kända folkkonstnären
medelpunkt och symboliserar folkets skapande förmåga och diktning. Vid sidan står representanter för det harmoniska
ståndssamhället: ett bondepar, en ståndsfru och en soldat. På väggen hänger ett porträtt av kejsaren som representant
för överheten, kaffekokandet och porslinskopparna symboliserar välstånd och nymodigheter. Pojken som täljer en pilbåge
håller på att växa upp till jägare. Bild: Centralarkivet för bildkonst/Antti Kuivalainen.
dikt En sommardag i Kangasala – vida vyer som
domineras av sjöar, öar och skogar – blev norm
även i konstnärernas visioner och val. Det historiska kulturlandskapet med sina kyrkor, herrgårdar eller historiska minnesmärken utgjorde
en annan huvudgrupp när det gällde landskapsbilderna. Den treenighet som landskapet, historien och folket bildade är under första hälften av
1800-talet starkt närvarande även i målarkonsten
– av dem som fann folket var bildkonstnärerna
också de första som avbildade folkets klädsel.
det var i synnerhet de serier och illustrerade verk
med landskapsbilder som trycktes som litografier
och utgavs i stora upplagor som förde fram budskapet i offentligheten. Bildframställningarna
både beskrev och skapade föreställningarna om
Finland och dess folk. Även här var det viktigt att
en särskild finsk landskapstyp befästes – en landskapstyp som inte kunde identifieras som svensk
eller rysk, utan uttryckligen som finsk.
Det förhärskande landskapet i Finlands inland
som beskrivs i sången Vårt land eller i Topelius
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
72
Uppgifter baserade på artikeln
Kombinera rätt:
o En sommardag i Kangasala
Runeberg
o
o Boken Vårt land
Lönnrot
o
o Bonden Paavo från Saarijärvi
Topelius
o
o Kalevala
o Fänrik Ståls sägner
o Finland framstäldt i teckningar
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Ta reda på vad följande betyder: identitet, epos, myt, idealistisk, litografi, kopparstick,
norm.
2. Vilka kännetecken eller drag har ett nationallandskap eller ett kulturlandskap? Vilka
nationallandskap finns i din egen hembygd?
3. Finns i Fänrik Ståls sägner beskrivningar av din hembygd? Finns i illustrationerna i de olika
upplagorna bekanta landskap och landskap som man ännu kan känna igen? (Illustrationer:
C.T. Staaff 1862, R.W. Ekman 1869, A. Malmström 1883 och A. Edelfelt 1900).
4. Finns det i Topelius illustrerade verk (Finland framstäldt i teckningar och En resa i Finland)
landskap som förekommer i er egen hembygd? Hur har landskapen förändrats i miljö- och
naturvårdshänseende?
5. Teckna eller måla de vackraste och mest typiska landskapen i din hembygd. Arbetena kan
sedan sammanställas till en utställning.
6. Ta reda på hur Boken om vårt land kom till och vad den innehåller. Analysera verkets
betydelse när vår Finlandsbild och nationella identitet formades.
73
Läs mera
Suomen karttakirja 1799. Porvoo 2005.
Historiallisia kuvia. Suomi vanhassa grafiikassa. Toim. Rainer Knapas ja Pertti
Koistinen. SKS 1993.
Maisemia Suomesta. Toim. Matti Klinge ja Aimo Reitala. Keuruu 1995.
Hirn, Märta, Finland framställt i teckningar. SLS 1988.
Z. Topelius. Vanha kaunis Suomi. Hämeenlinna 1981.
Knapas, Rainer, Idyll och hjältemod. J.L. Runeberg i bokkonsten. Jyväskylä 2004.
Klinge, Matti, Runebergs två fosterland, Söderströms 1983.
Rahikainen, Agneta, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi. SLS
2004.
www.edu.fi/hankkeita/1809
www.edu.fi/projektit/tammi
www.sls.fi/topelius
www.runeberg.net
www.snellman200.fi
www.finlit.fi/tietopalvelu/elias
Virtual Finland, Picture Book: Finland in 19 th Century Drawings och Travels in
Finland (bilderna i Topelius illustrerade verk)
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
74
p
Albert Edelfelts teckning (1898–1900) i Fänrik Ståls sägner av J.L. Runeberg. Bild: Nationalbiblioteket.
75
t Den tyskbördige Fredrik Pacius (1809–1891) var
en central person inom Finlands musikliv, musiklärare,
dirigent och upphovsman till många nationellt
betydelsefulla kompositioner. u Kung Carls jagt, en opera som Topelius skrev
texten till och som Pacius tonsatte, var den första
opera som komponerades i Finland och som
handlade om Finland. Den fick sitt uruppförande
1852. R.W. Ekmans omslagsbild till sångnoterna med
pianoarrangemang 1853. Bild: Nationalbiblioteket.
Finland var ännu i början av 1800talet en avkrok i Europa, dit de nyaste
strömningarna inom konstmusiken kom
långsamt. Musiklivets centrum låg till en
början i Åbo, där musicerande studenter
och musikutövare fick de första intrycken
från den europeiska konstmusiken. Åbos
betydelse som vårt lands musikcentrum
minskade i slutet av 1820-talet, då
tyngdpunkten inom musiklivet försköts
till Helsingfors.
Med kraft från musiken
– från Vårt land till Björneborgarnas marsch
N
Kari Laitinen
FM, forskare
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
är universitetet efter branden i Åbo flyttade till Helsingfors 1828, överfördes
också traditionerna inom det akademiska musikutövandet dit. I Helsingfors grundades
enligt Åbomodell också flera musiksällskap, som
bidrog till att musikaktiviteter inleddes.
Klassicismen från den gustavianska tiden gick
över i en period av romantik och biedermeier i
början av den autonoma tiden, men på grund av
musikkulturens underutveckling fick inte de djupaste formerna av romantiken fotfäste här. Många
76
finska kompositörer var amatörer, vars musikstil
högst nådde en hemvävd biedermeiernivå.
överklassflickas fostran, såg man inte positivt på
att spelandet skulle leda till ett yrke, eftersom det
hade betytt att den sociala ställningen sjönk.
De viktigaste uttrycksmedlen för den vaknande nationalkänslan var ändå körsång och
speciellt manskörsång. Manskörsången hade
kommit till Finland i början av århundradet från
universitetsvärlden i Sverige, och snart grundades också här studentkörer i de olika nationerna.
Studentkörernas repertoar bestod i huvudsak av
fosterländska sånger, som började komponeras
Hemmamusicerande och körsång
Musiken under biedermeiertiden karakteriserades av hemmamusicerande och körsång.
Musikutövandet spridde sig till en allt större
del av befolkningen och särskilt pianospelandet
blev en väsentlig del av musicerandet i borgarhemmen. Fastän pianospelandet ingick i varje
77
u Soldatgossen är en populär solosång
tonsatt av Pacius med text från en dikt
i Runebergs Fänrik Ståls sägner. Albert
Edelfelt har gett Soldatgossen gestalt i sin
illustration till sägnerna 1898–1900. Bild:
Nationalbiblioteket.
uu Sången Vårt land, som Fredrik Pacius
tonsatte, fick status som nationalsång redan
under kompositörens livstid. Sången baserade
sig på en dikt i Runebergs Fänrik Ståls sägner.
Den fick sitt uruppförande under det ”galna
året” i Europa 1848 när studenterna firade
Floradagen den 13 maj på Gumtäkts äng.
Titelsidan till en notutgåva från 1863.
Bild: Nationalbiblioteket.
av amatörer i vårt land under 1800-talet. Bland
annat Fredrik August Ehrström, Axel Gabriel
Ingelius, Karl Collan, Johan Filip von Schantz,
Gabriel Linsén och Ernst Fabritius hörde till
dessa. Av dem som skrev fosterländska sånger var
ändå Fredrik Pacius den mest betydelsefulla.
stadens militärmusiker och yrkesmusiker en orkester och en kör. Med hjälp av dem ordnade
han under flera års tid orkester- och oratoriekonserter som blev mycket populära. Pacius
grundade också Akademiska Sångföreningen, för
vars behov han komponerade största delen av sin
körproduktion.
Förutom att verka för kör- och orkestermusiken hade Pacius höga mål även när det gällde
musik till skådespel. Operan Kung Carls jagt,
som han hade komponerat till Topelius text, uruppfördes den 24 mars 1852. Detta blev en nationell märkeshändelse i Finlands musikhistoria,
och inte enbart på grund av att det var den första opera som komponerades i Finland och hade
ett tema med nära anknytning till Finland, utan
också därför att operan framfördes nästan uteslutet med amatörkrafter.
Fredrik Pacius
Helsingfors musikliv fick en efterlängtad vitamininjektion år 1835 då den tyskfödde violinisten Fredrik Pacius blev musiklärare i Kejserliga
Alexanders-Universitetet i Finland. Fastän Pacius
ursprungligen anställdes för att ta hand om det
akademiska musikutövandet, åtog han sig snart
uppgiften att omorganisera hela stadens musikliv. Pacius samlade stadens musikutövare och
spelande studenter och bildade av dessa samt
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
78
bad arrangörerna att Pacius skulle komponera en
ny melodi till Runebergs dikt Vårt land, som besjunger fosterlandet. Dikten hade redan ett par
gånger tonsatts, bland annat diktaren själv hade
gjort en melodi till dikten, men dessa tonsättningar blev inte särskilt populära.
Pacius Vårt land framförd av studentkörerna
och Gardets Musikkår väckte redan vid uruppförandet en stor fosterländsk entusiasm och på
festerna krävdes flera omtagningar av den. Vid
firandet av Floradagen skålade man i patriotisk
anda för både Finland och Rysslands kejsare.
Vårt land framfördes först bara på svenska,
men den blev hela folkets sång när den fick finsk
text. Under 1850- och 1860-talen gjordes flera
översättningar av den, men sin slutgiltiga form
fick sången först på 1890-talet genom Paavo
Cajanders förbättrade översättning. Vårt land etablerade sig snabbt som Finlands nationalsång och
gick förbi de tidigare: Suomalaisten Laulu Suurelle
Ruhtinaalle (Hymn till den store fursten), som
var en översättning av Storbritanniens kungahymn, Lippulaulu, som skrevs till Marseljäsens
melodi, och Suomis sång, som Pacius också hade
tonsatt. I motsats till Finlands flagga och vapen
har Vårt lands ställning som nationalsång aldrig
formellt fastslagits, utan användningen av den
vid internationella idrottstävlingar och vid statliga evenemang baserar sig enbart på praxis.
Bäst kända av Pacius kompositioner är emellertid några av hans fosterländska sånger, exempelvis Hymn till Finland och O barn af Hellas,
som blev kända från hans teaterverk, och den ofta
framförda solosången Soldatgossen samt framförallt sången Vårt land, som redan under kompositörens livstid fick status som nationalsång.
Fosterländska sånger och Björneborgarnas
marsch
Uppkomsten av Vårt land
Av de fosterländska sånger som komponerades i
mitten av 1800-talet är utöver Pacius sånger också Karl Collans Savolaisen laulu (Savolaksarens
sång) och Vasamarsch kända. Dessa båda har
etablerats som landskapssånger. Collans övriga
sångproduktion representerade biedermeierstilen, som var typisk under denna tid, och till
några tyska dikter komponerade han även melodier som närmade sig stilidealen inom den tyska
Bakgrunden till uppkomsten av Vårt land
var händelserna under ”det galna året” 1848.
Revolutionsidéerna hade inte fått så starkt fotfäste i Finland som i det övriga Europa och studenterna fick efter en paus på 12 år igen tillstånd
att samlas och fira sin traditionella vårfest på
Floradagen. För att säkerställa att firandet inte
skulle få separatistiska drag i Marseljäsens anda
79
lieden. Collans intresse för fosterländska ämnen
kommer också till synes i de sånger som han tonsatte till Runebergs och Topelius texter, och utöver detta var han bland de första som samlade in
finska folkmelodier.
Till skillnad från de ovannämnda nationella
och fosterländska sångerna komponerades inte
Björneborgarnas marsch till en färdig dikt, utan
texten skrevs till en färdig melodi. Melodin
Björneborgarnas marsch är av gammalt mellaneuropeiskt ursprung och känd i Finland redan på
1700-talet, och den hade från början inget att
göra med Björneborgsregementet. I Finland kände man till marschen bland annat under namnet
Bonapartes marsch och Marsch Maestoso af Kress
enligt den tyske organisten Christian Fredric
Kress, som verkade i Helsingfors i början av
1800-talet. Kress har ibland felaktigt ansetts vara
den som komponerade marschen. I Finland blev
marschen känd egentligen först på 1850-talet,
då dirigenten för Musikaliska Sällskapet i Åbo
Konrad Greve använde den i musikalen Ur livets
strid, som handlade om Finska kriget.
Marschen blev snabbt mycket populär i fosterländska kretsar och den sjöngs först med ord
av Topelius. Runeberg skrev emellertid snart nya
mera krigiska ord till den och publicerade dem i
den andra upplagan av Fänrik Stål år 1860, och
i denna form har Björneborgarnas marsch sjungits till våra dagar. Nuförtiden används marschen
både som försvarsmaktens honnörsmarsch och
som republikens presidents ceremonimarsch.
Patriotismen vid 1800-talets mitt gav upphov
till en hel del musikverk som fått ställningen av
nationella symboler och som har blivit en del av
vår finska identitet. De nationella dragen i den
finska musiken började dock synas först under
nationalromantiken på 1890-talet, när kompositörerna började söka inspiration ur Kalevala och
Karelen. I den finska musikhistorien överträffades Pacius Kung Carls jagt som nationell märkeshändelse först 40 år senare, när Sibelius Kullervosymfoni uruppfördes.
Frågor baserade på texten
1. Bland vilka ständer var pianospelande populärt på 1800-talet?
2. Vilken betydelse har körsång haft som uttryck för nationalkänslan?
3. Vilken var den första opera som framfördes i Finland? När fick den sitt uruppförande? Vem
var kompositör? Vem var textförfattare? Motsvarar handlingen verkligheten?
4. Räkna upp den ovannämnda kompositörens andra betydande prestationer.
5. Ta reda på vad som hände vid vårfesten på Floradagen 1848.
MED KRAFT FRÅN BILDNING OCH KULTUR
PÅ VÄG MOT ETT NATIONELLT UPPVAKNANDE
80
Fördjupade frågor – Ta reda på och analysera
1. Vad är landskapssånger och för vilka landskap har det komponerats en egen sång?
Ta också reda på bakgrunden till två landskapssånger och deras historia. Vem har
komponerat eller skrivit texten till sången och vid vilken tidpunkt har sången komponerats?
2. Vilken är din egen landskapssång? Vad berättar sången om och vilken tidsbild återspeglar
sångens ord?
3. Bekanta dig med skedena i Karl Collans liv och hans produktion. Vilka sånger tonsatta
av honom känner du till? Vem har skrivit texten till sångerna och vilka ämnesområden
behandlar de?
4. Sök fakta om vilka skeden Musikaliska Sällskapet i Åbo har genomgått och vilken
verksamhet det haft. Vilken betydelse har sällskapet haft med tanke på utvecklingen av
Finlands musikliv?
5. Bekanta dig med Vårt lands historia och text. Analysera innehållet och budskapet i J.L.
Runebergs dikt. Ta också reda på vilken andel skådespelare Ella Eronen hade i sångens
historia. (Jfr. Ylen elävä arkisto/Aatteen ja hengen laulut)
Läs mera
Dahlström, Fabian–Salmenhaara, Erkki, Suomen musiikin historia 1: Ruotsin vallan ajasta
romantiikkaan. Porvoo 1995.
Klinge, Matti, Finlands blåvita färger. Schildts 1988.
Latvakangas, Eva, Musikaalihitistä kunniamarssiksi. Turun Sanomat 5.2.2006.
Soi sana kultainen: Maamme-laulun viisitoista vuosikymmentä / Vårt land: vår nationalsång
150 år. Red. Kolbe, Laura–Valjus, Risto–Wrede, Johan. Helsingfors 1998.
Sibelius-Akademins webbplats Musiikinhistoriaa verkossa: http://muhi.siba.fi/
Se även www.1809.fi
www.kansallisbiografia.fi
www.edu.fi/hankkeita/1809 (stimulansmaterial, länkar mm.)
www.edu.fi/projektit/tammi (kulttuuriperintö)
www.helsinki.fi/maamme/vland (Vårt land 150)
www.pacius.fi/sv (Pacius 200)
81
t Märkesåret 1809 i skolorna: Mika Launis har utformat och
illustrerat affischen för bildkonsttävlingen Möten. Bilderna
har publicerats i Helsingin Sanomats serie om Finska kriget
2008–2009.
Pärmbild: Gavril Sergejevs akvarell av Svartholms fästning 1811.
Bild: Museiverket/Timo Syrjänen.
ISBN-978-952-13-4107-6
Nationen
växer fram
– vi firar autonomin
Tidsresor, bilder och möten
