Att kunna se, att våga se
En studie om ungdomar som begått sexuella övergrepp anmälda
till socialtjänst i Malmö, Lund och Kristianstad under 2011
Materialet är framtaget av Sexuell hälsa inom
Sociala resursförvaltningen i Malmö stad och
i samverkan med Cecilia Kjellgren, socionom/
dr med vet Linnéuniversitetet, Institutionen för
socialt arbete
Materialet är framtaget med ekonomiskt stöd från
statsanslaget, Insatser mot hiv, aids och andra
smittsamma sjukdomar, som syftar till att nå
målen i den Nationella strategin mot hiv/aids och
vissa andar sjukdomar. (Prop, 2005/06:60)
Inledning
Verksamheten Sexuell hälsa inom Malmö Stad arbetar efter en handlingsplan- och strategi som beslutats av kommunfullmäktige. För att nå de
mål som finns inom de olika områden som innefattas krävs samverkan,
dialog och ny kunskap. Ett av de programmål som inkluderas är Sexuellt
våld där unga som begått sexuella övergrepp får anses som en viktig
målgrupp.
Detta är något som även Malmö kommissionens rapport (2013) understryker genom att uttala vikten av att prioritera förebyggande arbete
mot sexuella övergrepp, samverkan och ökad kompetens kring barn i
risk för ohälsa och som far illa.
De som ofta möter dessa barn och unga i risk för ohälsa och som far
illa är yrkesverksamma inom socialtjänsten. Ett styrdokument för deras
arbete är Individ och familjeomsorgsplanen (2010). I planen framgår att
det måste finnas olika arbetssätt och metoder som möter brukarens
individuella behov utifrån en evidensbaserad praktik.
Gällande unga som begått sexuella övergrepp finns idag en mycket
begränsad kunskap då det endast tidigare har genomförts en större
undersökning i Sverige 2001. En undersökning som författats av Cecilia
Kjellgren som dessutom samlat in, sammanställt och analyserat materialet som ligger grund för denna undersökning.
Förhoppningen är att resultatet kan bidra med en pusselbit som kan
medverka till att förverkliga de intentioner som uttrycks i Handlingsprogrammet för Sexuell hälsa, Malmö Kommissionens rapport och Individ
och familjeomsorgens plan. Vilket i praktiken innebär en början till
utveckling av förbyggande metoder, en möjlighet till tidigare upptäckt
och bättre förutsättningar för rätt insatser för de barn unga som begått
sexuella övergrepp.
Tidigare forskning
Uppmärksamheten kring att ungdomar (12-17 år) begår sexuella
övergrepp har ökat under de senaste femton åren. Studier med olika
metodologi har undersökt antalet ungdomar som självrapporterar
att de tvingat någon till sex, antalet ungdomar som självrapporterar att
de varit utsatta av en ung förövare och antalet unga som begått övergrepp och anmälts till socialtjänsten som sammantaget kan kunskap
om fenomenet.
I en svensk gymnasiestudie (n= 4217) uppger 5,2% av de 18-åriga
pojkarna och 1,0 % flickorna att de begått någon typ av penetrerande
sexuellt övergrepp under tonåren (Kjellgren et al., 2010). Malmö var en av
fem deltagande städer i studien. Prevalenstalet för gymnasiepojkar
i Malmö ligger något högre, 6,6 %, än för den totala undersökningsgruppen och för gymnasieflickor i Malmö något lägre, 0,9 %, än för den
totala undersökningsgruppen. Antalet ungdomar som rapporterar att
de varit utsatta för en ung förövare är betydande. I en svensk gymnasiestudie (Priebe & Svedin, 2009) uppger omkring 40 % av de som varit
utsatta för penetrerande sexuella övergrepp att förövaren var en ung
person. I en tidigare studie har antalet unga (12-17 år) som begått sexuella övergrepp och som anmälts till socialtjänsten i samtliga kommuner
i Sverige undersökts. Totalt anmäldes 197 pojkar under undersöksåret
(2000) och incidenstalet beräknades till 0,06 % bland pojkar i de aktuella
åldrarna (Kjellgren & Wassberg, 2002). Polisanmälningar om unga som
begått övergrepp har fyrdubblats från år 2000, då den tidigare socialtjänstundersökningen genomfördes, till år 2011.
Den aktuella undersökningen genomfördes under 2012, och samma formulär användes som i tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002).
Socialsekreterare i samtliga stadsdelar i Malmö ombads besvara enkäten.
Frågorna är fokuserade på ärenden aktualiserade under 2011 som rör
unga flickor och pojkar (11-17 år) som misstänks ha begått sexuella övergrepp. Enkäten föregicks av muntlig och skriftlig information till chefer
och annan personal. För att få in optimalt med enkäter skickades också
ett antal påminnelser.
Resultat
Stadsdelarna i Malmö rapporterade att totalt sex pojkar aktualiserats
under undersökningsåret för misstanke att de begått sexuella övergrepp.
För att undvika att enskilda individer skulle kunna identifieras i resultatredovisningen och för att få möjlighet att jämföra förekomsten mellan
kommuner genomfördes en liknande datainsamling i Kristianstads
kommun och vid Barnahus i Lund (upptagningsområde är kommunerna:
Eslöv, Hörby, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund och Staffanstorp).
Kristianstads kommun rapporterade att nio pojkar aktualiserats och
Lunds Barnahus att tio pojkar aktualiserats det aktuella undersökningsåret. Undersökningsgruppen består av totalt 25 individer.
Bakgrundsfaktorer
Ungdomarna var mellan 11-17 i genomsnitt 14.4 år (sd=1.9). Vissa skillnader mellan orterna identifierades med lägre medelålder i Kristianstad
13,7 och högst i Malmö 15,0. I tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg,
2002) var genomsnittsåldern 14,9 år.
Tio av ungdomarna (40%) hade invandrat till Sverige eller hade föräldrar
som invandrat. Två av ungdomarna hade själva kommit från ett annat
land (ensamkommande flyktingbarn eller adopterad). Fem har invandrat
tillsammans med föräldrar och tre har föräldrar som invandrat till Sverige.
Sex av ungdomarna av annan härkomst kom från Malmö och fyra från
Lund. I tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002) var andelen
ungdomar som hade föräldrar och/eller själva hade annan härkomst 26%.
En tredjedel av ungdomarna (36 %) var inte tidigare kända av socialtjänsten. Bland de som tidigare haft kontakt med socialtjänsten var tio (40 %)
kända pga egen utsatthet för skadlig behandling/försummelse. Sex var
tidigare kända pga ett eget utagerande beteende. För fyra ungdomar
var både eget beteende och egen utsatthet orsak till tidigare kontakt. I
tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002) var färre tidigare kända
av socialtjänsten och majoriteten pga utagerande beteende.
Bland ungdomarna som begått övergrepp hade en fjärdedel gått i
särskola. Nio (36 %) hade en neuropsykiatrisk diagnos som ADD, ADHD,
autism. Elva (44 %) hade antingen utvecklingsstörning eller neuropsykiatrisk diagnos.
Det sexuella övergreppet
Två tredjedelar, 16 (67 %) av offren var flickor. Flickorna som varit utsatta
för övergrepp var i genomsnitt något äldre m=10,1 år än pojkarna m=8,6
år, en icke-signifikant skillnad. Offren var i genomsnitt m=9,6 år gamla
från 4-16 år. Offren kan delas in i två åldersgrupper, barnoffer (0-11 år) respektive jämnåriga offer (12-16 år). Drygt hälften (55 %) kan karaktäriseras
som barnoffer och övriga som jämnåriga offer. I gruppen barnoffer var
medelåldern 6 år och bland jämnåriga offer är medelåldern 14 år. Av de
åtta pojkar som var offer för övergrepp var fem barn. I tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002) var resultaten likartade vad gäller
könsfördelning och åldersgrupper bland offren.
En fjärdedel av ungdomarna (n=6) hade utsatt mer än ett offer för
sexuella övergrepp, fem av dessa hade begått övergrepp mot barnoffer
och en hade utsatt ett jämnårigt offer. I tidigare enkätstudie (Kjellgren
& Wassberg, 2002) var andelen likartad och det var också i den undersökningen vanligare att de som utsatt barn hade begått övergrepp mot
flera offer.
Fem (21 %) av ungdomarna hade begått övergrepp tillsammans med
andra (gruppförövare). I denna grupp av ungdomar var det vanligare
att man hade haft tidigare kontakt med socialtjänsten och att man
hade annan härkomst (fyra av fem ungdomar i gruppen). Inget offer för
övergrepp med mer än en förövare var i åldersgruppen barn (0-11 år).
Medelåldern för offren för denna typ av övergrepp var 13 år. I tidigare
enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002) var andelen som hade begått
övergrepp i grupp något högre 35 %.
Bland de som begått övergrepp mot yngre offer hade förövaren ofta en
relation till offret som syskon (42 %) eller släkt (33 %). Bland de som av de
som utsatt en jämnårig, var 80 % en bekant. Resultat är likvärdiga med
de i tidigare enkätstudie.
Samtliga hade utsatt sitt offer för ett övergrepp med fysisk kontakt
(sexuella beröringar, samlag eller försök till samlag). I några fall angavs
även andra alternativ som blottning och andra oroande sexuella beteenden som djursex. Sju (28 %) hade utsatt sitt offer för våld.
Handläggning
En tredjedel av fallen anmäldes till socialtjänsten av polisen och en
tredjedel av andra professionella. I övriga fall var det offret eller offrets
anhöriga som anmälde. För sjutton (68 %) föranledde anmälan att
utredning inleddes hos socialtjänsten. Det fanns ingen skillnad i typ av
övergrepp eller annan information som förklarar varför man i åtta fall
inte inlett utredning. En skillnad som kunde konstateras var att det i
samtliga fall när barn (<12år) blivit utsatta för övergrepp inleddes utredning. När det gäller ungdomar som begått övergrepp i grupp har
tre av fem blivit föremål för utredning.
I tidigare enkätstudie (Kjellgren & Wassberg, 2002) inleddes utredning
för 77 % av ungdomarna. I de fall utredning inte inleddes kunde inte
orsaken till det förklaras av övriga data i kartläggningen. I den aktuella
undersökningen blev sjutton av de tjugofem ungdomarna polisanmälda
av socialtjänsten pga övergreppen.
För 15 av ungdomar hade man i samband med utredning haft kontakt
med barnkriscentrum/barnahus. Utredningen har lett till olika typer av
bistånd. För tre av ungdomarna har riskbedömning angetts. Ytterligare
fyra har hänvisats till barnkriscentrum/barnahus för samtal, tre har placerats på HVB eller i familjehem och åtta har erhållit individuell behandling
och/eller familjebehandling i öppenvård. För två av ungdomarna har
behandlingssamtal erbjudits men avböjts.
Samråd med BUP förekom för tre (15 %) av ungdomarna och två blev
remitterade till BUP. För sex (30 %) av ungdomarna fanns redan en BUPkontakt. För ett av offren förekom samråd med BUP och fem av offren
remitterades till BUP för behandling.
Diskussion
Antalet anmälningar beräknat på befolkning inom de tre olika verksamheterna under undersökningsåret varierar kraftigt. Kristianstad har
den minsta befolkningen (ca 80 000) och där aktualiserades nio ärenden,
i Lunds Barnahus upptagningsområde som är ca tre gånger större aktualiserades tio ärenden. Malmö som har en totalbefolkning som är knappt
fyra gånger större än Kristianstads aktualiserades sex ärenden. Om man
använder denna förenklade beräkningsgrund borde det i Malmö ha
varit ca 36 ärenden som aktualiserades. Prevalensen i Malmö har tidigare
mätts genom en gymnasiestudie (Kjellgren et al., 2010) och där självrapporterar något fler i Malmö än i den totala undersökningsgruppen
att de under tonåren begått sexuella övergrepp. Mörkertalet har uppskattats till att nio av tio unga som begått sexuella övergrepp inte blir
uppmärksammade av myndigheter (Kjellgren, 2009). Med resultat från
aktuell och tidigare undersökning av ungdomar i Malmö kan man anta
att mörkertalet minst ligger på den nämnda nivån eller kan vara ännu
större.
Bakgrundsfaktorer som ålder, etnicitet och tidigare kontakt med socialtjänst avviker inte ifrån tidigare studie. Neuropsykiatriska diagnoser och
utvecklingsstörning förekom hos elva (44 %) av ungdomarna. Det understryker behov av att man utformar riskbedömningar, utredning och
behandling för ungdomarna medvetet utifrån deras svårigheter. En ökad
risk för återfall hos gruppen med kognitiva svårigheter har konstaterats i
tidigare forskning, vilket också understryker angelägenheten i att identifiera gruppen och utforma effektiva interventioner.
Majoriteten av offer är flickor och de flesta kan karaktäriseras som barnoffer, d.v.s. är yngre än 12 år. En fjärdedel av ungdomarna har utsatt
mer än ett offer och det är vanligare bland dem som begått övergrepp
mot barn. Barnoffer är ofta syskon eller släkt till den unge förövaren och
pojkar som blir utsatta för övergrepp tillhör oftare denna.
Knappt 70 % av ungdomarna som anmälts till socialtjänsten pga att
de begått övergrepp blev föremål för socialtjänstens utredning. Det
finns inga förklarande variabler i materialet till att utredning inte inletts.
Samtliga ungdomar har begått allvarliga övergrepp, inga handlingar kan
betraktas som bagatellartade. Det är förvånande att man inte inleder
utredning för att skapa en stabil grund för sitt ställningstagande för fortsatt handläggning. Man kan kanske konstatera efter utredning att några
ungdomar inte behöver någon ytterligare intervention. För de flesta kan
man anta att det krävs att man planerar mer eller mindre omfattande
stödinsatser. Utredningsarbete med denna typ av ärenden är komplicerat, motstridigt och krävande.
Den slutsats som Socialstyrelsen drog 2002 av tidigare kartläggning var
att det är anmärkningsvärt att man inte alltid inleder utredning i dessa
ärenden. Förhållandet har inte förändrats när man sammanfattar resultatet från denna kartläggning, vilket är förvånande. Denna kartläggning
identifierar bättre än tidigare kartläggning gruppens egen sårbarhet i
form av kognitiva svårigheter hos närmare hälften av ungdomarna. Det
förstärker argumenten att det behövs ett ansvarsfullt och kvalificerat arbete med problematiken ytterst för att förebygga och minska förekomsten av att barn och ungdomar blir utsatta för sexuella övergrepp
Referenser
Kjellgren, C. Adolescent sexual offending. Prevalence, risk factors and
outcome. Lund University, Faculty of Medicine Doctoral Dissertation Series
2009:82. Lund: Lund University.
Kjellgren, C., Priebe, G., Svedin, C.G., & Långström, N. (2010). Sexually coercive
behavior in young men: Population survey of general and specific risk factors.
Archives of Sexual Behavior, 39,1161- 69.
Kjellgren, C. & Wassberg, A. (2002). Unga förövare – unga offer, en kartläggning av sexuella övergrepp, Socialstyrelsen.
Priebe, G., & Svedin, C. (2009). Prevalence, characteristics, and associations of
sexual abuse with sociodemographics and consensual sex in a populationbased sample of Swedish adolescents. Journal Of Child Sexual Abuse, 18(1),
19-39
