Vår 2008 - Projektarbete

MadeInChina
Vår 2008
Ett
projektarbete om klädindustrin
Ledare
Alla har vi kläder som vi kan
relatera till på ett eller annat sätt.
Vissa har det endast för att det
fyller en funktion, vissa har det
till och med som ett intresse. Då
och då får vi höra om de kassa
förhållandena i klädindustrin. Vi
ställde oss frågan om det verkligen
alltid måste se ut såhär. Kan man
köpa den där snygga tröjan utan
att ha dåligt samvete för att man
stödjer en industri där människor
får slava bara för att vi ska få se
snygga ut?
I och med den här tidningen
vill vi informera främst ungdomar,
men även andra intresserade om
hur förhållandena i klädindustrin
ser ut och vad vi kan göra för att
förbättra dem. Att göra den här
tidningen är vårt projektarbete
på gymnasiet, något som ofta
beskrivs som en process. Under
den här processen har vi arbetat
i olika steg. Vi har gått från att
samla in fakta och intervjua
människor till att ha skrivit artiklar.
Vi har haft mycket hjälp av
varandra och vi har gett varandra
respons. Vi har helt enkelt jobbat
som på en tidningsredaktion. En
av våra metoder vi då har använt
oss av är att jobba med deadline,
alltså att sätta ut datum för när
respektive artikel ska vara klar.
Därmed har vi också smidigare
kommit vidare i processen. Efter
att ha skrivit alla artiklar satte vi
oss för att redigera tidningen, fixa
bilder och korrekturläsa.
Under hela den här processen
har vi också vridit och vänt – vad
är egentligen fairtrade-kläder, vad
är egentligen bra arbetsförhållanden
och hur vet man egentligen att man
gör någon skillnad? På samma
sätt som den här tidningen
förhoppningsvis öppnar ögonen
hos dig som läser vår tidning, har
tidningen på samma sätt öppnat
våra ögon medan vi gjort den.
Den har fått oss att tänka att
det inte bara handlar om vad vi
köper, utan också hur mycket vi
köper. Kanske handlar problemet
lika mycket om att vi helt enkelt
efterfrågar för mycket kläder.
Vart gränsen går mellan schysst
producerade kläder och motsatsen
kanske inte alltid är så tydlig, vilket
också kan ses som ett problem.
Desto mer vi har satt oss in i
problemet, desto svårare har vi
märkt att det är att lösa det. Vi
har också märkt hur man kan lösa
problemet på olika nivåer. Alla
människor har ett ansvar, och
tillsammans kanske vi också kan
komma ett steg närmre en lösning.
Alla har vi olika förutsättningar,
men alla kan göra något.
Klädföretagen kan sätta press på
sina leverantörer att förbättra för
arbetarna, samtidigt måste vi sätta
press på klädföretagen så att de
tar tag i detta. När du shoppar,
efterfråga rättvisa kläder och var
en medveten konsument.
En sak vi kände att vi kunde
för att förbättra var att göra den
här tidningen och efter att nu ha
tryckt tidningen vill vi självklart
få respons på vårt arbete, som en
metod för att se om vårt mål med
tidningen har uppnåtts.
Att jobba med den här
tidningen har varit väldigt
roligt, men vi har också stött på
problem. Dessa problem har vi
löst med uppfinningsrikedom och
fantasi. Ibland har vi märkt hur
mycket hjälp vi har av varandra,
och har därför blivit bättre på
att kommunicera. Kanske är det
också så vi löser problemen i
klädindustrin.
Trevlig läsning hälsar redaktionen!
Vi som gjort tidningen...
Från vänster: Amanda Lindén, Poneh Motai, Jennifer Mokko och Katarina Steijer
Vi är fyra tjejer som går
sista året på Rudbecks
gymnasium i Sollentuna på
samhällsvetenskapliga linjen.
Under sista året på gymnasiet gör
alla treor ett projektarbete och den
här tidningen om klädindustrin
utgör vårt projektarbete. Vi har
gått från artikelskrivande till att
redigera själva tidningen. Det
sista steget är att få respons på
det vi gjort. Vad tycker du om vår
tidning? Maila oss och berätta!
[email protected]
Innehåll
Kina
4 Vem betalar för dina
kläder?
7 Analys: En ond cirkel?
9 Ett steg i rätt riktning
Filmtips: China Blue
Sverige
10 Hennes & Mauritz
inifrån
11 “Pinsamt Fjällräven!”
Fair Fashion
18 Vad är rättvist?
20 Modereportage: Shoppa med gott samvete
26 Ta en titt i mormors
garderob och var
miljövänlig samtidigt
12 Analys: Företagens
sociala ansvar
28 Göteborg, Sveriges
framsida för rättvist
mode?
Rena Kläder
Till sist...
14 Organisationen kämpar för bättre arbetsvillkor
16 Analys: Mycket snack,
lite verkstad?
Sida 4
Sida 11
30 Folket svarar: Brukar
du handla eko- och
fairtradevaror?
Bra att känna till
På omslaget: Ellinore Erichsen
Foto: Amanda Lindén
31 Källor
Sida 14
Sida 18
Kina
Kinesiska arbetare i en klädfabrik. Arbetarna på bilden har inget med arbetarna i texten att göra.
Foto: Jay Vega
Vem betalar för dina kläder?
För de flesta är det ingen
nyhet att arbetsförhållanden
i klädfabriker världen över
är bedrövliga. Minimal lön,
usla arbetsförhållanden och
ingen övertidsersättning,
MadeinChina ger dig den sanna
bilden av hur livet som arbetare
på en klädfabrik i Kina är.
I Sverige är den vanliga
arbetsveckan på runt 40 timmar,
vilket de flesta ser som tillräckligt.
Enligt lag ska det också se ut
så i Kina, men de flesta av oss
är medvetna om att det är långt
ifrån hur det ser ut verkligheten.
I Kina arbetar de flesta
klädfabriksarbetarna så mycket
som 80-90 timmar. Det är svårt att
ens föreställa sig hur det är möjligt
att jobba upp till det dubbla
antalet timmar per vecka. På en
månad bli det hela 400 timmar
vilket är runt 200 timmar mer
än vad som är lagligt. Då de inte
heller får några lediga dagar bidrar
dessa ohumana förhållanden till
hög skadestatistik, ökat missnöje
bland arbetarna och inte minst
sämre effektivitet, vilket gör att
inte ens klädfabriken tjänar på det.
När arbetsförhållandena inte ens
gynnar produktionen är det inte
tid för att tänka om då?
Arbetarna tvingas också mer
än ofta till övertidsarbete och
timantalet överskrider i princip
alltid vad som är tillåtet.
– Är det mycket att göra måste
vi jobba övertid runt 26 eller 27
dagar i månaden. Vi får bara en
dag ledigt i slutet av månaden,
berättar en arbetare på en
klädfabrik i kinesiska Dongguan.
Om de ber oss att jobba övertid
måste vi göra det. Om vi inte
jobbar övertiden klassas det som
att skippa jobbet, och en avgift
dras då från våra löner. Det är
alldeles för mycket övertid, och
många oss vill inte jobba så
mycket. Jag vet vissa kvinnor som
har svimmat bara för att de var så
utmattade.
Enligt den kinesiska lagen så
ska en vanlig arbetsdag ligga på
Kina
åtta timmar. I speciella fall så kan
arbetsdagen utökas med en timme
eller i mycket speciella sådana med
mer. Det får dock inte enligt lagen
överskrida 3 timmar. Lagen är
också relativt tydligt vad det gäller
hur övertid ska betalas. En vanlig
veckodag så ska arbetaren få 50
procent mer betalt än grundlönen,
på helger dubbelt så mycket
och vid arbete under allmänna
högtider ska lönen tredubblas.
I en undersökning gjord av
China Labour Bulletin uttrycker
majoriteten av de intervjuade
kvinnorna ett stort missnöje
med deras långa arbetstimmar
och låga löner. De berättar hur
de är tvungna att acceptera
situationen eftersom att övertiden
är obligatorisk. Att få tillstånd
att gå tidigare är i stort sett aldrig
beviljat och att inte komma till
arbetet resulterar alltid i någon
slags bestraffning. Endast arbetare
på två av de 16 fabrikerna som
ingick i undersökningen uppgav
att de sällan arbetade övertid. I
alla de andra fabrikerna arbetar
kvinnorna övertid nästan varje
dag.
Normal övertid kan innebära
allt från två upp till åtta
timmar per dag och ofta så
jobbar kvinnorna enda in på
småtimmarna. I vissa fall kan
därför arbetsdagen bli så lång
som upp till 16 timmar och under
högsäsong berättar några arbetare
att de ibland är tvungna att jobba
så mycket som 16 timmar i övertid
och därmed arbetar 24 timmar i
sträck.
Vill arbeta övertid
Trots alla dessa timmar av arbete
så är lönen så pass dålig att de
flesta arbetarna faktiskt vill arbeta
övertid, i ett försök att tjäna
ihop så pass mycket pengar till
att kunna försörja både sig själv
och familj. De flesta företag
försöker se till att minst minimilön
betalas ut men i stort sett ingen
kontrollerar att det går upp till
någon levnadslön. Vanligast är
att arbetarna betalas efter ett
ackordsystem, det vill säga per
avklarat plagg. Ett av de största
problemen är att de flesta har
mycket osäkra anställningsformer
och tvingas med låga löner arbeta
övertid under högsäsong och
sedan stängs ute från fabriken
under lågsäsong.
I en fabrik i Kina som tillverkar
sportkläder åt bland annat Nike
och Adidas tjänar arbetarna
vad som motsvarar mellan 155232 svenska kronor i månaden
under lågsäsong, detta trots
att minimilönen i Kina är 271
kronor månaden. Köper du ett
klädesplagg här hemma i Sverige
räknas det vanligast med att
det mellan 0,5 till 5 procent av
den summan går till lön till dem
bakom produktionen. Lönerna är
så låga att de är mycket svåra att
leva på.
Farlig arbetsmiljö
Det finns stora brister i
arbetsmiljön i klädfabrikerna.
Ventilation, belysning och
skyddsutrustning är bara några av
de delar som är under all kritik.
Vid bleking och färgning av kläder
används även starka kemikalier
som är farligt både för människan
och för naturen. Från bomullen
fylls luften med mycket små
fibrer som är omöjliga att urskilja
med blotta ögat. Människorna i
fabriken andas in dessa fibrer och
det är mycket skadligt.
Temperaturen i vissa fabriker
kan vara så hög som uppåt 35
grader. När fabriksledningen
förbjuder arbetarna att dricka
vatten på grund av att det inte
finns tid till att gå på toaletten
bidrar det till ett fullständigt
orimligt mönster. Tempot
är mycket högt och raster
förekommer sällan.
Unga kvinnor utnyttjas
Majoriteten av arbetarna är unga
kvinnor i åldrarna 16 till 25. De
ses ofta som mer lätthanterliga
än män och just därför motiverar
de flesta företag till varför det är
så mycket kvinnlig arbetskraft i
klädfabrikerna. Diskriminering
förekommer och många unga
kvinnor blir trakasserade av de
manliga arbetsledarna.
De arbetare som råkar mest illa
ut i fabrikerna är den invandrade
arbetskraften eller oregistrerade
arbetskraften utan ID. Dessa
arbetare är de med i särklass sämst
arbetsförhållanden samtidigt
som de också är de som är minst
benägna att säga upp sig, då de
på papper inte ens existerar.
Ofta handlar det om barn
under 15 som arbetar illegalt, då
minimiåldern ligger på 16 år. Om
arbetsförhållandena i en fabrik är
såpass dåliga att arbetarna säger
upp sig, ersätts de ofta av denna
arbetskraft.
Fackföreningar förbjudna
Fackliga rättigheter är också
något som fabriksarbetarna
saknar. I Kina har det enligt lag
länge varit strängt förbjudet att
organisera sig i fack. På senare
tid har regeringen ändrat lagen
och tillåter nu fackförbund, men
endast sådana kontrollerade av
det statliga organet ACFTU. Det
är fortfarande förbjudet med
oberoende fackförbund och
Kina
Fortsättning...
frågan är om den ändrade lagen är
för arbetarnas skull eller mest är
för att försvara sitt internationella
rykte.
Trots att vissa fackföreningar
nu är tillåtna är det sällan
arbetarna själva som har något
att säga till om. Kvinnorna står
därför fortfarande utan reellt
inflytande och oförmögenhet att
kunna ändra deras livssituation.
Bristfällig granskning
Fabrikerna får ständiga besök
av auditörer som är där för att
inspektera och se till alla regler
följs. Då förhållandena på de
flesta klädfabrikerna inte alls
lever upp till de lagar och regler
som finns har det bildats ett väl
utvecklat system för att gå runt
systemet och lura inköparna.
En populär metod för detta
är att ha en slags modellfabrik
dit auditörerna får komma,
medan de lägger största delen
av produktionen i andra
fabriker. I en rapport av Clean
Clothes Campaign beskriver
de situationen. I en grupp
med fyra stycken fabriker
som är sammankopplade av
samma ägare så är det endast
en av dem som har certifikat
för bra arbetsförhållanden.
Certifikatet är en stor hjälp för
fabriken och hjälper dem att
få kontrakt med många stora
internationella köpare som har
tagit tag i problemet med dåliga
arbetsförhållanden, men sedan
flyttas ändå den produktionen
till de tre andra fabrikerna med
mycket sämre arbetsförhållanden.
I rapporten ifrågasätts även
hur välvilliga dessa auditörer är
gentemot fabriksarbetarna. De
gör inspektionerna eftersom att
dem är förpliktigade att göra det.
Samtidigt så är dem ju där för
att se till att produktionen sker
så smidigt som möjligt för att
kunna dra in så mycket pengar
som möjligt. Så fakta är att de är
mycket partiska. En fabrikschef
på en stor fabrik i Kina säger
följande i en intervju med
Clean Clothes: ”Jag berättar för
auditörerna att jag inte kan svara
sanningsenligt på vissa av deras
frågor, då ler dem och går vidare
till någonting annat.”
Olagliga knep hindrar
uppsägning
Fabrikerna har också olika knep
för att förhindra att arbetarna
säger upp sig. Genom att hålla
inne lönen och hota med avdrag
betyder en uppsägning alldeles
för mycket förlorade pengar för
den fabriksarbetande kvinnan så
att det i slutändan inte blir värt
det. I China Labour Bulletins
rapport uttalar sig en kvinna om
just det här problemet, ”Det är
mycket svårare att säga upp sig
idag än vad det har varit tidigare,
eftersom att fabriken haft det
svårt att hitta folk som vill arbeta
och det är jättemycket att göra
just nu. Om du vill sluta måste du
lämna fabriken samma dag som
du säger upp dig och om du säger
upp dig innan månadsskiftet, då
drar fabriken av halva din lön den
månaden”.
Om den lönen man har för
tillfället knappt är tillräcklig att
leva på finns det inte en chans
att man har råd att förlora halva
sin lön den månaden. Trots
förskräckliga arbetsförhållanden
är det just därför de allra flesta
stannar kvar på fabrikerna. Det är
olagliga metoder som fabrikerna
använder sig av för att hindra
kvinnorna att säga upp sig och ta
jobb på en bättre fabrik. De flesta
kvinnor har heller inga skrivna
kontrakt och det kan resultera
att dem förlorar upp till flera
månaders löner. Det är en mycket
oviss tillvaro dem lever i.
Fotnot: Alla citat i artikeln är
hämtade från China Labour
Bulletins rapport Falling Through
The Floor från september 2006.
Samt Clean Clothes Campaigns
rapport Looking for a quick fix.
Kina
ANALYS
En ond cirkel?
Du betalar 300 kronor för en ny
tröja. Dyrt tycker du, men det
mänskliga priset blir som oftast
ännu högre.
De usla arbetsförhållandena
i klädfabrikerna är inte längre
någon nyhet, och ju längre tiden
går blir det allt tydligare hur svårt
problemet tycks vara att lösa.
Fabriksledningens järngrepp kring
arbetarna gör att de enda som
har en ordentlig möjlighet att
förbättra är de stora klädföretagen,
och därmed inte minst vi
konsumenter. Genom att köpa
kläder från företag som utlovar
goda arbetsförhållanden för dem
som tillverkar våra kläder stödjer
vi en mer rättvis klädindustri.
Samtidigt blir allt till en ond
cirkel. Desto mindre vi handlar
av ”vanliga” klädföretag, utan
en utarbetad policy och koll på
produktionen, desto mindre
behövs alla dessa arbetare som
jobbar under dåliga förhållanden
för en nästintill obefintlig
lön. De utsatta kvinnorna på
klädesfabrikerna förlorar sina
jobb och tvingas ta ett nytt på
en fabrik med kanske ännu värre
förhållanden. Så i ett försök
att förbättra blir utgången i
många fall raka motsatsen till en
början. I det långa loppet blir
dock utvecklingen positiv, då
fabriksägarna ser det ohållbara i
att fortsätta ”slaveriet”.
Problemet är inte heller så
komplext och lättlöst att man
skulle kunna säga att om alla
lagar följdes skulle problemet
vara löst. Arbetarna skulle
förvisso få en mer acceptabel
livssituation, men samtidigt
skulle fabrikernas lönsamhet
minska, vilket ofrånkomligt
skulle leda till uppsägningar och
därmed en ännu mer försämrade
livsförhållanden. Valet mellan att
ha ett dåligt jobb på en klädfabrik
eller att gå arbetslös är antagligen
det som håller kvar arbetarna
på fabrikerna. Utan några
som en avgörande faktor att
skapa en sammanhållning och
”vi”-anda inom företaget för
att öka lönsamheten, försöker
man nå samma mål genom helt
andra metoder i Kina. Genom en
hierarki som utan undantag låter
alla veta var dem står försöker
man nå framgång genom hot.
Foto: Meghan Reidy
Vad kan vi göra åt de dåliga förhållandena? Arbetarna på bilden har inget med
texten att göra.
skrivna kontrakt och tradition av
organisering i fackförbund blir
det inte heller en självklarhet för
kvinnorna på fabriken att själva ta
tag i problemen. Sannolikt spelar
könsfördelningen på fabrikerna
också en betydande roll. De
arbetande kvinnorna underordnas
av männen på chefsposterna och
de traditionella könsrollerna sitter
i och gör det ännu svårare för
arbetarna att kräva sin rätt till okej
arbetstider och minst minimilön.
Medan man i Sverige ser det
Men vad skapar egentligen den
bästa lönsamheten? Går det inte
att hitta samma produktion som i
till exempel svenska företag utan
att förlora vinsten och riskera de
anställdas jobb?
Det är tydligt att detta är ett
spel utan schyssta regler. Den
utomstående bevakningen i form
av auditörer räcker uppenbarligen
inte heller till. Frågan är om det
beror på bristande resurser eller
om helt enkelt auditörerna blundar
för problemen, på något sätt är
Kina
Fortsättning...
mutade eller inte är tillräckligt
kompetenta för att upptäcka alla
kryphål som fabriksägarna har.
Auditörer som är anställda av
samma företag vars produktion
de ska kontrollera kanske inte
är helt opartiska i sitt arbete.
Auditörer från oberoende
organisationer skulle då snarare
vara lösningen. Frågan är väl den
om företagen egentligen vill ha
bättre arbetsförhållanden eller om
partiska auditörer helt enkelt är
en slags täckmantel för att behålla
den goda produktion de har? När
man talar om Kina är det också
viktigt att ha i åtanke att Kina inte
är ett fritt demokratiskt land. Saker
som vi kan se som självklarheter
i Sverige återfinns bara som en
fjärran dröm i Kina.
Om Kina skulle införa helt
rättvisa arbetsförhållanden för
alla skulle det betyda omfattande
kostnader i omorganisering och
också inom sin tid betyda att
arbetarna kommer kräva högre
lön. Krasst, om Kina blev som
alla andra länder skulle företagen
inte se någon vinst i ett behålla sin
produktion där. Är klädfabrikerna
och kanske till och med Kinas
regering beredda att uppoffra
det? Arbetsförhållandena skulle
minska om företagen försvann
och leda till arbetslöshet. Kanske
är situationen i Kina obrytbar
och kanske kan det vara så att
mönstret är så inövat att allt annat
skulle betyda katastrof på sitt håll?
Mänskliga rättigheter har inget
valutaanknutet värde.
Micha Peled, regissören till
dokumentären China Blue som
handlar om förhållandena i
Kinas klädfabriker berättar i
en intervju med Clean Clothes
Campaign hur de behövt smuggla
in filmutrustningen i landet, och
sedan ljuga för fabriksägarna om
syftet med filmen. Detta säger
en hel del om hur klimatet i
Kina är, och indikerar också hur
statsskicket i landet kan spela
en betydande roll i jobbet att
försöka förbättra villkoren får
den del av befolkningen som
itne får ta del av Kinas tillväxt.
Frågan är väl egentligen om det
är någon som vill, kan och vågar?
Kanske låter man hellre arbetarna
i Kinas fabriker fortsätta betala
det mänskliga priset som dagens
arbetsförhållanden innebär, än att
risken att förlora säkerheten som
de stora internationella företagen
medför.
FAKTARUTA
Auditör – betyder ”gransking”
eller ”inspektion”. En Auditör
är en etisk kontrollant som
sänds ut av företag för att
kontrollera fabriker.
Uppförandekod/Code Of
Conduct – Där ett företag kan
skriva sina egna regler om miljö
och sociala aspekter. De kan
därför se mycket olika ut och är
inte heller juridiskt bindande.
Foto: Mark Finney
Kina
Ett steg i rätt riktning
– CWWN stärker kvinnliga arbetare i Kina
Kina, ett land knappast präglat
av jämställdhet mellan könen.
Dagligen förtrycks kvinnor
genom deras vanmakt att
ensamma förändra sin situation,
men tillsammans kan man
komma en bit på vägen. Det
har inte minst den kinesiska
kvinnoorganisationen Chinese
Working Women Network
bevisat.
Sedan 1996 har organisationen,
uppbyggd och till för kvinnliga
arbetare i Kina, arbetat för bland
annat fackföreningsrätt, hälsa–
och yrkessäkerhet och en mer
feministiskt medvetenhet hos de
kvinnliga arbetarna. Man vill helt
enkelt förbättra deras livssituation.
CWWN är en av de få ideella
organisationer som arbetar för
detta i Kina, vilket bara bevisar
hur viktigt deras arbete är. Bakom
arbetet ligger fabriksarbetare
själva.
För att nå ut till arbetare åker
ett team från organisationen
ut till själva fabrikerna i en
buss försedd med utrustning
för enkla hälsoundersökningar
samt flertalet böcker, tidningar
och informationsblad om de
arbetande kvinnornas rättigheter.
Organisationen har även en egen
tidning – Sweet Words Among Sisters
som delas ut gratis under bland
annat lunchraster till de kvinnliga
fabriksarbetarna.
Förutom att informera
arbetarna om deras rättigheter så
arbetar man även med att stärka
banden mellan arbetarna och
på så sätt mobilisera dem för att
tillsammans kunna förbättra sin
livssituation.
För att skapa gemenskap och
solidaritet anordnar CWWN
också evenemang och speciella
tillställningar för de arbetande
kvinnorna, t ex vid kinesiska
nyåret och internationella
kvinnodagen. Genom sitt arbete
skänker CWWN livskvalité till
hundratals arbetande kvinnor i
Kina.
För att kunna driva
organisationen har både vilja
och tid krävts av de kinesiska
kvinnorna, och de som engagerat
sig i organisationen på ett eller
annat sätt har arbetat gratis och
frivilligt. CWWN blir ett bevis på
att en grupp kvinnor, till och med
i ett land som Kina, faktiskt kan
förändra.
FILMTIPS: CHINA BLUE
Alla äger minst ett par jeans.
Finns det egentligen någon som
tänker två gånger innan man
betalar 700-1000 kronor per par?
Regissören Micha Peled bestämde
sig för att titta närmare på
vem som producerar alla dessa
jeans, i förhoppning om att
väcka uppmärksamhet bland
konsumenterna. Filmen China
Blue avslöjar de innersta
hemligheterna i en jeans fabrik i
staden Shaxi och visar förhållandet
mellan arbetare, ägare, västvärlden
och kostnaderna av den globala
ekonomin.
I filmen får vi följa den unga
tonåringen Jasmine Lee i hennes
resa från ett lantligt hem till Shaxi,
i hopp om att kunna försörja
hennes familj. China Blue visar
vilka förhållanden de flesta unga
kvinnor tvingas jobba under i
Kina. Filmen får dig att vilja skapa
förändring, så se den du också.
Foto: Peter Wagener
Sverige
Hennes & Mauritz inifrån
– så jobbar H&M för att förbättra för sina arbetare
Hennes & Mauritz, världskänt
klädföretag, moderiktiga kläder
till billigt pris och Sveriges
stolthet. Eller?
Hur går egentligen H&Ms
produktion till? Är den verkligen
så dålig som alla säger?
Madeinchina berättar hur det
går till.
Inte mindre än 700 000 människor
arbetar dagligen hos H&M’s
underleverantörer. Fabrikerna
ligger främst i Asien – Taiwan,
Sydkorea och framförallt i Kina
(som du kan läsa mer om på s.
3-8).
Hennes & Mauritz tillhör ett
av Sveriges största företag, med
ansvar för alla dess arbetare.
Detta innebär en enorm makt
hos företagets styrelse, samtidigt
som det också innebär ett stort
ansvar. H&M är ett företag som
arbetat mycket med att förbättra
arbetsförhållandena för arbetarna
på sina fabriker, och har bland
annat en uppförandekod och
ca 40 etiska auditörer som
kontrollerar så att arbetet går
rätt till på fabrikerna. År 2004
gjordes över 2 700 inspektioner
av fabriker där H&Ms kläder
tillverkades och en tredjedel av
dessa var helt oannonserade. I
slutet av året hade H&M stoppat
sin produktion i 147 fabriker då de
inte följde H&Ms uppförandekod
om hur arbetsförhållandena ska
se ut. Några leverantörer blev
permanent avvisade då de bland
annat använde sig av barnarbete
och/eller hade tillverkning i
fabriker som på pappret ”inte
fanns”. H&M säger själva att
de har problem med för mycket
övertidsarbete vilket de inte
accepterar, samtidigt är det
H&M själva som sätter press på
leverantörerna att tillverka stora
mängder kläder. Detta skyller
de på att de inte har tillräckligt
med kapacitet att klara den stora
produktion som H&M står för.
Hennes & Mauritz går inte
ut med vilka leverantörer de
har, något som de får kritik för
av organisationen Rena Kläder.
H&M menar att det är en av deras
affärshemligheter.
I november 2007 kom det
fram i SvTs program Agenda att
H&M använder sig av bomull
som plockats av barnarbetare.
H&M säger själva att de endast
ansvarar för arbetsförhållandena
hos deras leverantörer, alltså
de som tillverkar själva
kläderna. De ansvarar inte
för underleverantörerna som
tillverkar tyget, plockar bomullen
etc. H&M jobbar alltså ständigt
för att förbättra och se till att
arbetsförhållandena är bra hos sina
leverantörer, men det garanterar inte
att arbetsförhållandena är bra i alla
led av produktionen.
Hos H&Ms leverantörer ska
minst minimilön betalas ut för
att uppförandekodens krav ska
vara uppfyllda. Rena Kläder
menar dock att stora företag,
inte bara H&M, betalar sina
leverantörer för dåligt för att en
schysst lön ska kunna betalas ut
till arbetarna. H&M kontrollerar
alltså sin produktion och ser till
att den uppfyller deras krav. De
Foto: Katarina Steijer
Hennes & Mauritz...
gör mycket, men frågan är om
det är tillräckligt. Om det är bra
eller dåligt att handla på Hennes
& Mauritz blir därför svårt att
svara på. Egentligen är det upp
till konsumenten – Var drar du
gränsen för vad som är okej
producerade kläder?
Sverige
”Pinsamt, Fjällräven!”
– Hur etiska är de egentligen?
Fjällräven vägrar att svara på
frågor om hur deras kläder
produceras. Ställer du frågan i
en av klädmärkets butiker svarar
personalen att de inte vet.
...eller Fjällräven?
Foto: Katarina Steijer
I en undersökning gjord av Rena
Kläder kontaktade de Johan
Wikman som är verkställande
direktör för företaget. Han
berättar att i stort sett all
tillverkning har flyttats till några
få stora leverantörer i Kina. Men
vill sedan inte säga något mer,
utan hänvisar till etikansvarige
Martin Axelhed. Rena Kläder är
övertygade om at det borde finnas
något att berätta om ”Fjällrävens
stora leverantörsfabriker i Kina”.
Rena Kläder får inte heller
något svar från Martin Axelhed.
Han går från att vara tveksam till
postitiv, för att sedan inte vilja
svara på några frågor som helst.
Han säger, taget ur Rena Kläders
rapport, att ”jag känner att det här
upplägget inte är tillfredställande”
och han motiverar sitt beslut med
att ”Rena Kläder har ju kritiserat
andra företag”.
Företaget heter inte Fjällräven
Vill du läsa mer om H&M’s arbete?
utan Fenix Outdoor. Det är Fenix
Outdoor som Johan Wikman är
VD inom och hans eget märke
heter just Fjällräven. Företaget har
växt snabbt och är börsnoterat
i Sverige, men de har också
marknadsandelar i flera länder.
Den största försäljningen sker i
Tyskland där företaget säljer tre
gånger mer än i Sverige.
I ett mail som Rena Kläder
fått av Martin Axelhed redogör
han för en uppförandekod, men
Rena Kläder kan inte hitta någon
sådan. Den finns inte redovisad
på hemsidan och organisationen
ställer sig frågan om den finns
offentligt redovisad någon
annanstans.
En organisation som Rena
Kläder får inte svar på en enda
fråga. Produktionen har flyttat till
Kina, där många undersökningar
visar att missförhållanden råder.
Stora företag så som H&M vågar
stå för vad de gör, trots att de
har sina brister. Det är allt annat
än vad man kan säga om Fenix
Outdoors.
Läs hela Rena Kläders rapport om Hennes & Mauritz på www.renaklader.org/dokument/pdf/
Rapport%201%20HM.pdf eller gå in på www.hm.com/se och klicka på Företagsansvar eller Om H&M.
Sverige
ANALYS
Företagens sociala ansvar
– vad har de för skyldighet gentemot de
Som vi nämnt i föregående artiklar
så ligger ett stort ansvar hos
företagen. Var de väljer att lägga
sin produktion har en avgörande
betydelse för både företaget och
andra inblandades framtid. Om
de nu väljer att lägga den i Kina
växer yttligare problem fram.
Är företaget medvetet om hur
arbetsförhållandena ser ut på
deras fabrik ställs de inför ett
dilemma. Stänga fabriken och
göra som påtryckningarna, som
kommer av de krav som det
internationella samfundet för
mänskliga rättigheter enats kring,
men samtidigt då vara medvetna
om att de kanske ställer till det
ännu mer för arbetarna som
jobbade där. Samtidigt som deras
egen produktion och lönsamhet
minskar.
I dagens samhälle är konkurrensen
så hård att många stora företag
helt enkelt måste lägga sin
produktion i lågprisländer så
som Kina för att behålla sin
lönsamhet. När i stort sett alla
andra företag väljer att lägga sin
produktion där kan man inte
vara sämre själv. Ingen kan väl
egentligen säga att det inte är ett
smart drag att producera i Kina.
Företagen utsätts nog för ett slags
”grupptryck”, ju större marknad
desto mer behövs produceras
och för att hålla priserna nere
på varorna kan inte heller
produktionen kosta för mycket. Så
vad finns det egentligen för andra
alternativ?
Svenska företag granskas
dagligen av organisationer så
som Rena Kläder och allt oftare
av allmänheten i och med att det
blir ett mer aktuellt ämne. Med
ständiga brott mot mänskliga
rättigheter i arbetslivet är det bra
att frågan lyfts upp. Summan av
verket blir att många människor
får skador för livet eller till och
med mister sina liv efter arbete i
den hårda branschen. Frågan är
vad företagen faktiskt gör för att
förbättra situationen och om de
ens är medvetna om att det finns
en ”situation”.
Hennes & Mauritz är ett företag
som kanske inte alltid erbjuder
fantastiska arbetsförhållanden
för sina arbetare, men H&M är
ett företag som aktivt arbetar för
förbättra dem. Gör det H&M
till ett bra eller dåligt företag?
Det finns företag som inte
arbetar aktivt för att förbättra
arbetsförhållandena och som
offentligt inte vill gå ut och
erkänna sina brister. Frågan är
hur högt vi ska värdera företagens
vilja att förändra, även om
arbetsförhållandena kan vara
precis lika dåliga utan att varken
företaget eller konsumenterna vet
om det.
Vi som konsumenter har makten
och kan bestämma om vi tycker
att H&M är bra för att de i alla
fall jobbar med sina problem, eller
så kan vi bojkotta dem helt för
att de ännu inte har 100 % bra
Sverige
Foto: David Dong
människor som berörs av deras verksamhet?
arbetsförhållanden.
Något som H&M kan och kanske
bör kritiseras för är deras policy
om att de bara kontrollerar sina
egna leverantörer och inte sina
underleverantörer. Det gäller för
konsumenterna som vill köpa
rättvisa kläder att inte låta sig luras
av att ett steg i produktionen sköts
på ett bra sätt medan de andra
leden kan skötas på ett ytterst
inhumant sätt med barnarbete,
farliga arbetsplatser och långa
otillåtna arbetspass. Om H&M
vill stå för att deras kläder är
schysst producerade borde det
väl innebära att H&M garanterar
att alla led i produktionen är
rättvisa? Så är inte fallet idag, och
det är inte heller något som H&M
arbetar för. Efter avslöjanden
om hur barnarbete används vid
bomullsplockning till H&Ms
kläder är det kanske på sin plats
att H&M agerar mot detta om de
vill framställa sig själva som ett
företag som bryr sig om hur deras
kläder produceras.
Dock är H&M ett företag som i
alla fall erkänner sina brister, vilket
borde värderas högre än de som
försöker dölja dem. Fjällräven
har kritiserats av Rena Kläder
och avslöjar ingenting. Frågan är
väl egentligen om de nu inte har
något dölja så borde de inte vara
så hemlighetsfulla? Men faktum
att de har sagt att de producerar
i Kina gör det svårt att tro att de
inte har för avsikt att dölja något.
I och med att företaget gör på det
här sättet stödjer de indirekt de
missförhållanden som råder för
många arbetare i Kina.
Företagen spelar en avgörande
roll i hur den här industrin
har utvecklats och fortfarande
gör, i och med hur den utökas
och utbudet blir större för oss
konsumenter så blir indirekt
konsekvenserna mycket dåliga för
arbetarna i alla lågprisländer där
företagen lägger sin produktion
för att kunna tjäna så mycket
pengar som möjligt. I och med
företag som H&M blir viljan till
en förändring synlig och det är en
viktig utgångspunkt. I och med
att konsumenternas krav börjar
ge verkan så kan fler krav ställas
och utvecklingen mot en rättvisare
handel kan ta fart.
Men som en stoppkloss
kommer företag så som fjällräven
och stoppar upp utvecklingen.
Man kan hoppas att ju mer
medvetna konsumenterna blir
desto mer oacceptabelt kommer
det att bli för sådana företag och
fortsätta som de gör. Och att vi
sakta men säkert kommer att inse
att man med makt borde uträtta
stora ting, inte få världen att
tveka på det mänskliga värdet och
ifrågasätta människans rättigheter.
Rena Kläder
Organisationen kämpar för bättre arbetsvillkor
En printscreen av Rena Kläders hemsida.
Här kan du hitta fakta om klädindustrin.
De flesta i Sverige har ingen
aning om i vilka förhållanden
deras kläder är producerade.
Många köper utan att
tänka på vilka arbetsvillkor
arbetarna i fabrikerna ställs
inför. Organisationen Rena
kläder strider för att förbättra
arbetsvillkoren för människorna
inom klädindustrin.
De anser att om företagen vill
komma åt kränkningar av fackliga
och mänskliga rättigheter i
produktionsleden bör företagen
följa deras åtgärdsplan.
Det första ett företag måste
göra är att definiera målet som
görs i en så kallad uppförandekod
eller code of conduct.
Uppförandekoden är ett verktyg
för att uppnå målen. (se faktaruta)
För att dessa olika steg i
uppförandekoden ska omsättas
i praktiken måste både
klädföretagen och leverantörerna
se till konkreta förändringar av
arbetsvillkoren för människorna.
Det är viktigt att man följer
upp de åtgärder som vidtas av
företagen. Det går att kontrollera
de synliga förhållandena
bland annat brandsäkerhet,
skyddsutrustning och barnarbete.
Däremot är det mycket svårare
att ha uppsikt över osynliga
förhållanden som t ex sexuella
trakasserier, övertid, rätten till
organisation och kollektiva
förhandlingar.
Rena Kläder bedömer att
arbetarna själva kan följa upp och
kontrollera både de synliga och
de osynliga arbetsförhållandena
på arbetsplatsen vilka är mer
trovärdiga än vanliga kontroller.
För att kraven ska uppnås
nationalitet, etnisk, religiöst,
politiskt eller social tillhörighet
• Barn under 15 år får inte arbeta
• Det skall finnas
organisationsfrihet och rätten att
teckna kollektiva avtal
• Arbetare ska ha rätt till levnads
löner alltså minimilön
• Arbetstiden ska inte vara mer än
48 timmar per vecka
• Säker och hälsosam arbetsmiljö
• Riktiga anställningsvillkor
Rena Kläder tillhör en
organisation som heter Clean
Clothes Campaign som är
ett internationellt nätverk av
solidaritets-, kvinno-, ungdoms-,
och fackliga organisationer. Clean
Clothes Campaign’s huvudkontor
ligger i Amsterdam och nätverket
består av cirka 300 organisationer.
Rena Kläder kämpar för att
förbättra arbetsvillkoren för
människor som syr kläder och
skor. De är angelägna om att
arbetarna ska ha rätt till att bilda
egna fackföreningar eller bli
medlem i en fackförening. Genom
dessa åtgärder tycker de att
människorna kan få makt över sin
egen livssituation. För att uppnå
Foto: Amanda Lindén dessa mål arbetar Rena Kläder på
Bilder från Rena kläders modevisning under fyra olika arbetssätt.
”Schysst jul”, en julmarknad som hölls i
Stockholm 8-9 december 2007.
Rena Kläders krav
FAKTARUTA
I uppförandekoden ingår en
mängd olika steg:
• Inget tvångsarbete, slavarbete
eller fängslad arbetskraft få
förekomma
• Ingen diskriminering av kön,
Rena Kläder
tycker organisationen att man bör
komplettera dem med samarbete
med lokala fackföreningar
och andra organisationer,
uppmuntran och bestraffning
av företag, utbildning av de
anställda, företagens positiva
attityd till fackliga organisationer,
redovisning av affärs- och
inköpsstrategier, aktiv stöd till den
fortsatte processen och öppenhet
från företagen vad de sysslar med.
Olika vägar till förbättring
Rena kläder arbetar för att
förbättra arbetsförhållandena i
världen. För att uppfylla målet
arbetar de på fyra olika arbetssätt.
Organisationen arbetar med att
sprida kunskap och information
om hur klädindustrin fungerar.
De informerar om hur arbetarna
har det i klädfabrikerna genom
media, men även genom olika
fackföreningar. Angående
arbetsförhållandena försöker de
sätta press på klädföretagen.
Organisationen bevakar att
företagen ifrågasätter och inser
hur viktigt det är att ta ansvar
för hur de varor de säljer är
producerade. De kontaktar
företagen för att klargör sina
åsikter gentemot klädindustrin.
Företagen får en mängd mejl från
organisationen där de uppmanas
till förbättringar.
I kampanjen Play Fair Beijing
2008 deltog 40 länder under
år 2004. De riktade sig mot
sportklädesindustrin och släppte
en rapport om det. Rapporten
byggde på intervjuer, information
och åsikter av hundratals arbetare
från sex länder. Varje år uppmanar
Rena Kläder genom information
till 50 företag att sätta press på
fabrikerna vilket oftast inte lyckas.
Det arbetarna har att säga
spelar en stor roll. Organisationen
vänder sig till fackföreningar på
fabrikerna samt har kontakt med
dem. Rena Kläder har en policy att
inte bojkotta företagen, om så sker
kan arbetarna bli av med sina jobb.
Genom att starta fackföreningar
får arbetarna information om vilka
olika rättigheter dem har. Men
när de startar fackföreningar blir
oftast arbetsgivarna hårdare.
– Då går arbetarna till Clean
Clothes i Amsterdam och ber om
hjälp, säger Joel Lindfors som
arbetar på Rena Kläder. Ibland
funkar det, men oftast sker inga
förvånansvärda förbättringar.
I Sverige handlar det mycket
om vad offentlig upphandling,
vad staten, kommunerna och
landstingen köper in. De sätter
press och vill att kommun,
landsting och myndigheter ska
ställa krav på sina leverantörer.
Grundläggande mänskliga
rättigheter ska respekteras i
produktionen. Rena kläder arbetar
även med EU:s handelspolitik och
försöker få EU att ändra på sina
regler.
Organisationer som ligger bakom Rena
Kläder i Sverige är:
Svenska Kyrkans Unga
Röda Korsets Ungdomsförbund
IF Metall,
Handelsanställdas Förbund
Fair Tade Center
Vad Rena Kläder inte gör
Rena Kläder står inte bakom
någon slags bojkott, som i
sin tur gör att arbetarna inte
blir arbetslösa. De vill skapa
konsumenter som är kritiska mot
klädföretagen. Klädföretagen
som har dåliga förhållanden ska
förändra och förbättra istället
för att dra sig undan och slippa
ansvaret. Organisationen står inte
för att märka kläder ”rena”. De
verkar för en förändring och lyfter
inte fram alternativ på vilka kläder
som ska köpas.
Rena Kläder kan inte göra listor
på bra eller dåliga klädföretag.
En sådan lista är omöjlig att göra
på grund av att det är en svår
uppgift att säga vilken fabrik som
är ”schysst”. Kränkningarna kan
uppkomma när som helst och kan
variera från dag till dag.
Organisationen visar olika
vägar till att förstärka kläd- och
skoföretag och ställer krav. Det
ansvar som krävs för förbättringar
och att arbetstagarna inte
kränks ligger i klädföretagarnas
händer. Rena Kläder kan pressa
klädföretagarna att förbättringar
kan ske, men det går inte att
garantera att så sker.
Förbundet Vi Unga
LO-TCO Biståndsnämnd
Kooperation Utan Gränser/Rättviseakademin
SKTF
Emmaus Stockholm.
Rena Kläder
ANALYS
mycket snack, lite verkstad?
Rena Kläder arbetar med att
informera om sin verksamhet och
förhållandena i klädindustrin men
det verkar som att de inte når ut
ända fram till den målgrupp de
riktar sig till. Trots att de upplyser
människor bland annat via media
och ordnar arrangemang finns det
många som inte känner till deras
existens. Vad kan det beror på?
Det finns många orsaker till
detta problem, vilka kan vara
bland annat att det inte finns
tillräckligt med aktiva människor
som kan föra fram organisationens
budskap. Samtidigt som media
är inte tillräckligt intresserade
av Rena Kläders budskap då de
endast skriver om sådant som
deras läsare vill läsa om.
Arbetarna har betydlig svårare
att hävda sina rättigheter i
företagen, speciellt i tredje världen.
Det verkar som organisationens
stöd till arbetarna går delvis i
motvind.
För att Rena Kläder ska kunna
sprida sina idéer vidare bör man ta
hänsyn till orsakerna och därefter
vidta nödvändiga åtgärder.
Det positiva med
organisationen är att de upplyser
och informerar oss människor
vad som sker inom klädindustrin.
Deras tankar är att konsumenterna
ska få inblick i hur kläderna
tillverkas. Men fortfarande räcker
det inte till, de flesta konsumenter
nås inte av informationen. Det
bör sägas att utan organisationens
arbete skulle vi inte ha möjlighet
till att förstå vad som sker bakom
tillverkningen av kläderna.
Rena Kläder säger själva
att de inte märker kläder
”rena”, samtidigt har de en
uppförandekod som de menar ska
följas. Detta skulle kunna ses som
en sorts Rena Kläder-märkning,
dock måste man göra skillnad på
vad som är okej arbetsförhållanden
och vad som faktiskt är bra
arbetsförhållanden.
På ett sätt skulle det vara bra
om Rena Kläder faktiskt hade
en Rena Kläder-märkning. Det
skulle vara ett konkret bevis
på bra arbetsförhållanden.
Dessutom skulle märkningen
sprida Rena Kläders budskap
i större utsträckning än vad
det gör nu, och organisationen
skulle lättare kunna nå ut till
klädkonsumenterna. Detta
skulle helt klart vara till nytta för
organisationen, och skulle öka
chansen till fler aktiva.
Dock finns det positiva saker
även med att inte märka kläder
”rena”. Organisationen skulle
vara tvungen att definiera vad
”rena” kläder är för något, och
då även ha så pass bra koll på
produktionen att de kan garantera
de bra villkoren som Rena Klädermärkningen skulle innebära.
Detta skulle bli ett enormt arbete
för en så pass liten organisation
som Rena Kläder. Lösningen blir
snarare då att överlåta den här
sortens märkning till exempelvis
Rättvisemärkt. Som det ser ut idag
skulle man också kunna ifrågasätta
syftet med uppförandekoden då
organisationen som vi ser det inte
har chans att ens följa upp den.
Vad de skulle kunna göra är att
i likhet med deras uppförandekod
sätta upp högre krav som skulle
gälla för ”rena” kläder, men
inte direkt märka något speciellt
företag och/eller fabrik.
Just nu fokuseras Rena Kläders
arbete mest på att publicera
rapporter om olika klädföretag.
Men vad händer egentligen efter
rapporten Rena Kläder skriver?
Hur är man säker på att det
faktiskt skapar en förändring?
Är det tillräckligt många som tar
del av rapporten för att det ska
kunna vara möjligt? Kanske är
det så att organisationen förlitar
sig för mycket på allmänheten, att
dem ska föra budskapet vidare.
Men den mängden som känner
till Rena Kläder kanske inte räcker
till för att nå upp till det målet.
Rena Kläder
Man kan ju fråga sig var förändringen
egentligen sker, om det nu sker någon
vill säga. För vi har inte sett något
konkret, vilka följder fick egentligen
Fjällräven som underkändes totalt
av Rena Kläder. Om Fjällräven står
för förskräckliga arbetsförhållanden
i Kina borde väl något göras? Om
det nu konstateras att det finns ett
allvarligt problem, följs då inte den
nyfunna kunskapen av skyldigheten att
göra någonting åt det?
Hur hållbart är det egentligen att
bara konstatera att det finns en massa
problem men aldrig gör någonting
åt det? Förvisso är det bra att sprida
medvetenheten om situationer som
äger rum, men saken är väl den att
om man vill få någonting gjort gör
man bäst i att göra det själv. Om Rena
Kläder nu tagit på sig ansvaret att
informera om detta borde de också se
till att deras önskemål träder i kraft,
om inte av Rena Kläder då av någon
annan konkret organisation.
Kanske kunde medvetenheten om
Rena Kläder och stödet öka om folk
faktiskt såg en förändring. Frågan är
väl bara hur den förändringen ska ske
och vem man ska lägga ansvaret på.
Hur stora krav kan vi egentligen ställa
på Rena Kläder och hur stora krav
ställer de på oss? Många frågor, färre
svar.
Foto: Amanda Lindén
Vi intervjuade en praktikant, Tone Alin från Rena
Kläder på ”Schysst jul” som är en julmarknad
anordnad av flera olika organisationer.
Hur länge har julmarknaden funnits?
– Detta är andra året vi arrangerar julmarknaden.
Vad tyckte besökarna om julmarknaden förra året?
Vad var responsen?
– Många människor var positivt inställda och responsen har
varit bra.
Vilken målgrupp riktar ni till?
– Vi riktar oss mest till ungdomsgrupper genom att gå
ut på stan och informera. Media är ändå den största
informationskällan.
Vilka möjligheter finns om man vill jobba med Rena
kläder?
– T ex att kan man gå en utbildningskurs och bilda en grupp
därefter. Det är öppet för alla, men det lättaste är att gå med i
en organisation som redan finns.
Fair Fashion
VAD ÄR RÄTTVIST?
I en allt mer medveten värld
spelar inte bara vad du har på
dig roll utan också var och hur
dina kläder har producerats. I
och med ökat intresse har också
antalet butiker med eko- och
fairtrade-kläder ökat. Butikerna
RikkiTikki, Ekovaruhuset och
Red Fairy är tre av dem.
Ekovaruhuset är den butik som
funnits längst av de tre. Hela 3,5
år har ägaren Johanna Hofring
med personal drivit butiken.
– Det gick trögt i början, det
var svårt att hitta varor och så.
Men nu har allt bara exploderat
och intresset har ökat enormt,
säger Benita Ben Jama, anställd
men även god vän till Johanna
Hofring.
De andra affärerna, RikkiTikki
och Red Fairy har bara funnits
i några veckor, men de är också
överens om att intresset för
rättvisa kläder ökar. Vilka som
köper kläderna varierar lika
mycket som kläderna i sig.
– Alla möjliga brukar besöka
vår butik, det är roligt! Speciellt
många mammor titta förbi, men
även allt från skolungdomar till
80-åringar. Många kommer för att
de har ett intresse för de rättvisa
kläderna, unga kommer för att
det helt enkelt är snyggt mode,
berättar Benita Ben Jama.
Vid frågan om varför de tror
att inte fler köper rättvisa kläder
menar både Charlie Aronsson
från RikkiTikki och Vidar Egnér
från Red Fairy att marknaden inte
existerat så länge, och tror att det
kan vara en av anledningarna.
– Sen kan det också bero på
att priset är för högt, menar
Charlie Aronsson. Den ekologiska
bomullen är för dyr helt enkelt,
och företagen som säljer är
fortfarande ganska små.
Alla tycker dock att trenden är
positiv och Benita Ben Jama anser
att intresset för fairtrade-kläder
också har växt i och med Al
Gores film En obekväm sanning och
FN:s klimatdebatt.
– Även modemagasin spelar
en viktig roll när de har med
fairtrade-kläder i sina reportage,
fortsätter hon.
Frågan är om medvetenheten
hos människor bara är en
modefluga som det mesta inom
mode eller om fairtrade är här för
att stanna. Alla tre affärer påstår
sig sälja rättvisa kläder, men vad
är det för något egentligen? Finns
det någon hårfin gräns?
Enligt Vidar Egnér på
Red Fairy handlar det om en
helhetsbedömning.
– Är kläderna mer etiska än
andra? Gör företaget sociala
insatser? Det är sådana frågor
man får ställa, menar han. Vi
förlitar oss på olika institutioner
som kontrollerar detta och
köper helt enkelt kläder vi tror
är producerade under rättvisa
arbetsförhållanden.
Charlie Aronsson tycker
Fair Fashion
Vill du hjälpa till och bidra till
en förändring? Här följer några
förslag på affärer i Stockholm
som säljer fairtrade- och ekokläder:
Ekovaruhuset
www.ekovaruhuset.se
Eko- och fairtrade-kläder
Österlånggatan 28
Åhléns
Säljer Camilla Norrbacks ekologiska
kollektion
Klarabergsgatan 50
snarare att det viktiga är att kunna
berätta vart kläderna kommer
ifrån.
– Man ska kunna berätta
vilken lön arbetarna har och så
vidare, info om hur kläderna har
producerats är viktigt. Det är ju
självklart att de ska ha minimilön.
Sen är det upp till konsumenterna,
säger han.
Benita Ben Jama menar
att arbetarna inte bara ska ha
minimilön, utan att de också
ska kunna spara undan om de
vill det. Det är alltså tydligt att
definitionerna i vissa avseenden
går isär, och det är väl detta
som gör det så svårt. Dessutom
berättar alla tre att de som
inköpare inte kan kontrollera
att det verkligen är schyssta
arbetsförhållanden.
– Självklart kan vi inte kolla upp
fabrikerna. Vi kollar upp märkena,
men sen får vi helt enkelt tro på
deras ord, säger Benita Ben Jama.
Fairtrade betyder rättvis handel
men kallas även etisk handel.
Som konsument kan du faktiskt
påverka sociala och miljömässiga
förhållanden för arbetarna.
I Göteborg och i Stockholm
finns några av de affärer som
säljer fairtrade-kläder. Priserna
skiljer sig lite från vad man kanske
är van vid i sin vanliga klädaffär.
En vanlig tröja kanske kostar 500
kronor istället för 99 eller 199
kronor. Handlar man här vet man
dock att arbetarna har fått en okej
lön för arbetet.
När man säger fairtrade tänker
många på eko-kläder. Det är
inte riktigt samma sak, men eko
är också ett sätt att förbättra
arbetsmiljön för arbetare världen
över. Bomullsindustrin idag har
stora miljöproblem och kemikalier
släpps ut. Detta kan ge livslånga
skador och användningen av
ekologiskt framtagen bomull bör
stödjas.
Bazoueira
www.bazoueira.com
Ekologiska designkläder
Bondegatan 70
H&M
Liten kollektion med eko-kläder
Kappahl
Mindre kollektion ekotextmärkta
kläder
Street
www.streetinstockholm.se
På marknaden vid Hornstull säljs
ibland eko-kläder
Hornstull Strand 4
Tjallamalla
www.tjallamalla.com
Eko-kläder från Jadu
Bondegatan 46
American Apparel
www.americanapparel.net,
”Sweatshop free” och en del av
deras kollektion är även ekologisk.
Götgatan 36
Fair Fashion
Shoppa med gott samvete
Jeans, AOKI Jeans
producerade i USA
Hoodtröja, Denimwear
producerad i Sri Lanka
Skor, Veja
producerade i Brasilien
Fair Fashion
Jeans, Loomstate
producerade i USA
Tunika, Three as four
Skor, PJUX
producerade i Spanien
Fair Fashion
Klänning, Righteous
producerad i Mauritius
Leggings, Johanna Hofring
producerade i Sverige
Fair Fashion
Klänning, Camilla Norrback
producerad i Litauen
Jeans, Loomstate
producerade i USA
Skor, PJUX
producerade i Spanien
Fair Fashion
Byxa, Loomstate
producerade i Tunisien
T-shirt, Misericordia
producerad i Peru
Skor, Veja
producerade i Brasilien
Fair Fashion
Fotograf / Amanda Lindén
Modeller / Poneh Motai,
Katarina Steijer
Alla kläder kommer från
Ekovaruhuset
Jeansshorts, Camilla Norrback
producerade i Estland
T-shirt, Misericordia
producerad i Peru
Fair Fashion
Foto: Denises privata
I och med att Denise handlar second hand får hon en alldeles unik och egen stil som inte går att köpas i en vanlig klädbutik.
Ta en titt i mormors garderob
Denise är en spontan tjej som
handlar second hand-kläder.
Det bästa är att ta en titt i
mormors garderob och hon tror
att den stora hysterin angående
de miljövänliga produkterna
kommer att lugna ner sig inom
en tid.
När jag kliver in i Denise rum
snappar jag fort upp hur hennes
liv har sett ut de kommande
åren och hur hon är som person.
Väggarna är fulla av olika bilder
från olika sammanhang, affischer
och planscher, och texter. Denise
Gabrielsson, 18 år, är en person
som är öppen för nya saker och
gärna provar på alla möjliga prylar.
Festivalerna på somrarna är ett
måste och konserter flera gånger
per år.
- Folk som inte känner mig kan
uppfatta mig som tokig, säger hon.
En sak både Denise och många
andra har som intresse är second
hand. Det började redan år 20052006 med att hon började handla
lite second hand saker, men då var
det mest spontanköp. Det kunde
ske att hon ibland handlade någon
penna eller att hon lyckades roffa
åt sig något plagg, men hon gjorde
ingen större sak av handlandet.
Ju mer tiden gick desto mer
intressantare blev second handen
för Denise. Hon började få saker
från hennes mormor som har en
walk in closet enbart med gamla
sparade kläder. Hon började inse
att det är tråkigt med kläder från
vanliga affärer.
- De flesta affärerna följer ett slags
stråk och kläder folk använder
går lätt att gissa sig till varifrån de
kommer.
Det som är bra med second
hand enligt henne är att det
är billigt och har en retro och
gammeldags känsla i sig. Att
kunna hitta unika plagg som är
originella och speciella som bara
finns i ett exemplar är någonting
som får henne att känna sig lite
egen. De bästa second hand
affärerna tycker hon är när
affärerna är välplockade. Då finns
allting som är trendigt och roligt,
samtidigt som det finns allting för
alla. När jag frågar henne om hon
tänkt på att handla second hand
kläder för att det är miljövänligt
förvandlas hon till ett frågetecken
i henne ansiktsuttryck. Hon påstår
att hon aldrig tänkt på att det är
miljövänligt, men att det är bra att
återanvända saker. Varför handla
nymoderna kläder som redan finns
i någon av din släktings garderob?
Varför ska fabriksarbetarna
behöva slita ännu en gång med att
sy upp någonting som redan finns
när det finns alternativ som att
handla återanvända saker i second
hand affärer?
Fair Fashion
och var miljövänlig samtidigt
Hennes största inspirationskälla
skulle jag säga är hennes mormors
garderob. Om hennes mormor
t ex handlar ett par skor som
inte passar ringer hon genast till
Denise och säger att det finns ett
par nya skor i garderoben som
väntar på att omhändertas.
Varför folk handlar second
hand tror hon är just för att
kläderna är speciella ting som
ingen annan än du själv kan få tag
på. Second hand-kläderna har med
tiden blivit populärare, men hon
tror inte att det är på grund av att
det dem klassas som miljövänliga.
- Jag tror att människor fortsätter
att handla second hand för att
de är miljövänliga, men att det
miljövänliga inte var grunden till
handlandet.
Dessutom har second
handen kommit som en stor
våg med ekologiska kläder. De
två miljövänliga klädtyperna
har blivit den stora hysterin på
modemarknaden. Både H&M och
Topshop och andra märken har
lanserat egna ekologiska linjer och
Cheap Monday och Topshop har
second hand-kläder i affärerna
som går att köpas. Allt blir mer
miljövänligt nu och snart finns det
väl miljövänliga produkter överallt.
Det är positiva förändringar som
gynnar. Arbetarna på fabrikerna
i de fattiga u-länderna vinner
på att vi handlar second hand
och ekologiskt samtidigt som
konsumenterna kan leva med ett
gott samvete.
Denise tror att det finns två
grupper när det gäller de som
inte köper second hand. Den
ena gruppen är de som tycker att
kläderna är äckliga och den andra
gruppen vill köpa second hand,
men att de inte hittar plaggen de
söker.
Men om nu second är så
miljövänligt och bra, varför
handlar inte folk second hand på
grund av det?
- Jag tror att informationen
är för dålig. Om människor
informerades om att second hand
är miljövänligt skulle de köpa mer.
I framtiden tror hon att det
kommer bli miljövänligt, men att
hysterin lugnar ner sig om 10-20
år. Ekomodet kommer att lyckas,
men det är inte hållbart i längden.
Kläderna är dyra och de finns inte
så många exemplar av kläderna.
Just nu vill modemänniskorna
hjälpa till i världen, men det har
sina brister.
Tips på second hand affärer:
Stadsmissionen, Skånegatan
Pingstkyrkans second hand,
Upplands Väsby
Emmaus, Götgatsbacken
Fair Fashion
Foto: Daniel Grizelj
Fair Fashion
Göteborg, Sveriges framsida för rättvist mode?
I det underbara och sköna
Göteborg pågår en utställning
som inte får missas. På
utställningen Fair fashion möter
man de osynliga problemen
som arbetarna på fabrikerna får
utsätta sig för varje dag
I två mellanstora rum en trappa
ner i byggnaden håller just nu Fair
Fashion-utställningen på för fulla
muggar. Utställningen öppnade
portarna den 20 september
år 2007 och hittas i centrala
Göteborg på Världskulturmuseet.
Utställningen planeras att hålla
på enda fram till våren, men
var först beräknad att bara hålla
på till årsskiftet. Syftet med
utställningen är att berätta med
olika texter, föremål och bilder
om de osynliga problemen som
sker i klädindustrin. Utställningen
öppnades med en modeshow
med eko-reko tema och en
rättvisemärkt spoken Dj och
Pure fashion performance crews
dansare satte igång festen. En
rekordpublik på 1500 personer
hade förstått vitsen med att handla
miljövänligt och under hösten
har det funnits miljömedvetna
program.
Utställningen består främst
av olika stationer där texter och
material tillsammans visar upp
osynliga och dagliga problem
i klädindustrin. I början av det
viktigaste rummet där allt det
materiella ting syns finns t ex en
text om våra jeans och en faktatext
om hur våra jeans tillverkas idag.
Bakom texten står en stor låda
full med jeans med olika märken.
Bredvid jeansen finns ett stort
bord med tiotals shoppingkassar
med olika typer av kläder och
produkter. Där står det om hur
mycket vi svenskar handlar.
Längst en vägg från det
ena sidan av rummet till det
andra står det olika provdockor
som har på sig de kläder som
klädföretagen har sponsrat. I
utställningen finns både små
och stora klädföretag som vill
stödja och hjälpa till. Klädföretag
som Nudie Jeans, Polarn o Pyret
och H&M organic collection så
som små företag som Spirit of
Maya, Zion clothing och Men in
Maxramé Emma Persson. På så
sätt visar de hur snyggt det kan
vara med ekologiska och organiska
kläder och gör det modernt för
besökare. Utställningen är till för
vem som helst och under hela
tiden utställningen genomförs
knivskarpa seminarier med
forskare, politiker och företrädare
från klädindustrin, helt gratis! Om
man som student eller ungdom
är intresserad erbjuds det även
skolprogram.
Lördagen och söndagen den 9
december år 2007 pågick till och
med en Fair Fashion Market som
var ett alternativt och annorlunda
julmarknad. Eko-reko modet
ställdes i centrum och det fanns
eko-reko kläder från västsvenska
uppstickardesigners. Allt från att
inspireras av second hand eller
designa din egen tröja till ljuva
toner från Dj Clara Stjärna var i
full gång under hela julmarknaden.
Foto: Världskulturmuseet
Klänning på modevisning av återanvända
jeans från Nudie Jeans Co.
Det var fri entré och det fanns
chans till att äta en jullunch på
museets restaurang.
I Sverige överkonsumerar
vi kläder för drygt 44 miljarder
kronor per år. Svenskarna släpar
hem drygt 24 kilo nya kläder
varje år och risken finns att det
kommer bli allt tyngre genom
åren. Alla människor, särskilt
svenska som lättare kan ta sig till
Göteborg, borde åka dit och titta
på utställningen. Där sätts du in
i det verkliga -och osynliga livet
inom klädindustrin. Julmarknaden
är lite för sent, men utställningen
är nästan gratis och det ger en
bra syn på det som händer ute
i u-länderna och på fabrikerna.
En röst är inte mycket, men flera
röster kan påverka.
Till sist...
Folket svarar: Brukar du handla
eko- och fair tradevaror?
Lotta Schneider & Lisa
Dörflinger
- Vi försöker att titta runt men
det finns inte jättemycket att välja
mellan. Vi köper ekologisk mat och
rättvisegrejer.
Anna Ramsten
- Inte så ofta. Det finns inte ett så
stort utbud ännu.
Ebba Sundberg
- Jag försöker så gott det går. Det
är viktigt att det blir mer rättvist
och bättre för miljön. Jag är
mer uppmärksam på om det är
miljövänligt producerat än om det är
rättvist.
Stina & Mattias Segerlund
- Vi försöker så ofta som möjligt,
men det är ganska dyrt.
Bra att känna till
Kriterier för rättvis/etisk handel:
• arbetare och odlare får skäligt betalt för det
arbete de utför
• de har reglerad arbetstid och riktiga
anställningar
• de garanteras en säker arbetsmiljö
• barn- och tvångsarbete motverkas
• ekologiskt odlande uppmuntras
• rätten till fackföreningsfrihet främjas
• diskriminering på grund av kön, hudfärg och tro
motarbetas
Fler och fler vill ha rättvist tillverkade produkter
och allt fler kämpar för saken, några av dem som
valt att göra detta är:
Sångaren Bono från gruppen U2 bildade får några
år sedan ett rättvist klädmärke som heter Eden.
Märket lanserades både i London och New York
Gruppen REM höll en konsert i London för att
stödja Oxfams kampanj Make Trade Fair, som
handlar om att upplysa om de orättvisa villkor
arbetarna lever under.
Linda Israelsson
- Ibland, beror på om det finns
varor som jag vill ha.
Foto: Amanda Lindén
Till sist...
KÄLLFÖRTECKNING:
Sverige
Tidningsartiklar: Munck, Anders, ”Barnarbete
bakom H & M-plagg”, Svenska Dagbladet 2007-11-25
Kina
Olsson, Caroline, ”H&M köper bomull från
Webbsidor: Fakta från Rena Kläder om arbetsmiljö,
hämtat från http://www.renaklader.org/?articleId=126 barnarbete”, Aftonbladet, 2007-11-25
Webbsidor: Lista över Nordens största företag,
Hämtat 13/11 2007
Fakta från Rena Kläder om löner, hämtat från http:// hämtat från http://www.largestcompanies.se/
default$/cc-SE/lev2-TopList/lev2Desc-De_
www.renaklader.org/?articleId=132
st%F6rsta_f%F6retagen_i_Norden_exkl._nationella_
Hämtat 13/11 2007
dotterbolag_%28oms%E4ttning%29/AdPageId-102/
Fakta om Kina från Landguiden, hämtat från www.
fromRec-1/uid-20071227160586004/tab-/list-2/
landguiden.se
Hämtat 27/12 2007
Hämtat 13/11 2007
Rapporter: Rena Kläder, Rapport #1: Hennes &
Fakta om Kina (sökord: Kina) från
Mauritz, hämtat från http://www.renaklader.org/
Nationalencyklopedins webbupplaga, hämtat från
dokument/pdf/Rapport%201%20HM.pdf
www.ne.se, Hämtat 13/11 2007
Hämtat 12/11 2007
CWWN’s hemsida, www.cwwn.org
Rena Kläder, Rapport #4: Polarn O. Pyret, Fjällräven
Besökt 5/12-07 och 8/12-07
och Gudrun Sjödén, hämtat från http://www.
Rapporter: Clean Clothes Campaign, Looking for a
renaklader.org/dokument/pdf/Rapport_4.pdf
quick fix, 2005
Hämtat 27/12 2007
China Labour Bulletin, Falling Through The Floor,
september 2006
Fair Fashion
The Impactt Overtime Project, Changing Over Time,
Webbsidor: Björling Hanna, Järn Strömberg Cornelia,
september 2005
Neguisse Rebecca, ”Rädda världen på shoppingturen!”
Clean Clothes Campaign, Made By Women - Gender,
Hämtat från http://www.ung08.nu/default.
the global garment industry and the movement for
asp?id=42429 Hämtat 28/12 2007
women workers rights, hämtat ifrån http://www.
Bazoueiras hemsida, www.bazoueira.com, Besökt 5/1
renaklader.org/dokument/pdf/made_by_women.pdf
2008
Hämtat 12/11 2007
Ekovaruhusets hemsida, www.ekovaruhuset.se, Besökt
China Blue Study Guide, hämtat från www.
5/1 2008
bullfrogfilms.com/guides/chinablue.pdf
Åhléns hemsida, www.ahlens.com, Besökt 5/1 2008
Hämtat den 16/10 2007
Streets hemsida, www.streetinstockholm.se, Besökt 5/1
Tidskriftsartikel: ”Organisering och förhandlingsrätt
2008
är centrala mål”, UNI Report 2007:2 s. 2-3, Hämtat
American Apparels hemsida, www.americanapparel.
från http://www.union-network.org/uniflashes.
net, Besökt 5/1 2008
nsf/e6b6391ed587d2d6c12571c3002fd064/$FILE/
http://www.kulturvast.se/kulturvast_templates/
UNIreportChina-Sv.pdf
Kultur_Event.aspx?id=136&prodid=54920, besökt
28/12 2007
Fair Fashion?, http://www.varldskulturmuseet.se/
Rena kläder
smvk/jsp/polopoly.jsp?d=851&a=10338, besökt
Tidningsartikel: ”Nätverket Rena kläder hjälper
arbetarna på klädfabrikerna”, http://www.sesam.nu/ 28/12 2007
Rapporter: Fair Unlimited, Make Trade Fair – Guide
artikel/3647
för inköpare, hämtat från http://www.fairunlimited.
Webbsidor: http://www.renaklader.
se/make_trade_fair.pdf, Hämtat 28/12 2007
org/?articleId=139
Intervjuer: Intervju med Benita Ben Jama,
http://www.renaklader.org/?articleId=160
Ekovaruhuset 2007-12-08
Besöksdatum: 2007-10-28
Intervju med praktikanten Tone Alin från Rena kläder, Intervju med Charlie Aronsson, RikkiTikki 2007-12-08
Intervju med Vidar Egnér, Red Fairy 2007-12-08
2007-12-08
TACK TILL...
Kopieringshuset
Jay Vega
Meghan Reidy
David Dong
Mark Finney
Peter Wagener
Rena Kläder
Ekovaruhuset
Red Fairy
Rikki Tikki
Denise Gabrielsson
Lena Bergström
Jenny Green
Ellinore Erichsen
Oscar Jansson