Kritisk utbildningssituation för det samiska språket
RADIKALA BESLUT MÅSTE TAS NU!
Utredare: Ol-Johán Sikku
Omslagsbild: Anna Skielta. På bilden Patricia Fjellgren
© Sametinget (30 november 2015)
Innehållsförteckning
1. Uppdraget
2
2. Sammanfattning av förslag till åtgärder enligt kapitel 5
2
3. Nuläget – identifiering av grundproblemen
4
4. Vuolggasadji
6
4.1 Utgångspunkt från samisk kultur och grundläggande värden
6
4.2 Utgångspunkt från samisk kulturförståelse
7
4.3 Utgångspunkt från Internationella konventioner och deklarationer
8
4.4 Utgångspunkt från samerna som urfolk och egen nation
11
4.5 Utgångspunkt från kolonisering till dekolonisering
12
5. Åtgärder för att förbättra utbildningssituationen för det samiska språket!
14
5.1 Sametingets roll utifrån en Samisk utgångspunkt – Vuolggasadji
14
5.2 Ändra attityder bland samer
15
5.3 Samisk språklag utifrån samerna som urfolk
16
5.4 Rätta till systemfel i undervisningen
17
5.5 Organisering av samisk utbildning i språk och kultur
20
5.6 Anpassa lärarutbildningen till det samiska behovet
22
5.7 Ändra attityder bland den svenska befolkningen
23
6. Strategier, metoder och redskap för utvecklingen av det samiska språket
24
6.1 Statushöjning av språk och utbildning utifrån en samisk norm
24
6.2 Starka undervisningsmodeller via språkbad och samiska språkmiljöer
26
6.3 Didaktik utifrån samisk pedagogik
30
6.4 Organisering av undervisningen
31
6.5 Sameskolans läroplan
33
6.6 Läromedel
34
6.7 Lagar och regler som styr olika skolformer
35
6.8 Sex olika skriftspråk och alfabet – eller ett?
38
Källförteckning
40
1
1. Uppdraget
Utredningsuppdraget från Sametingets Språk- och kulturavdelning lyder enligt följande: ”Belysa
samisk utbildningsväg från förskola till universitet utifrån nuläge till önskeläge och visa på vilka behov
som finns och peka ut vilka åtgärder ska vidtas och vilka ändringar som behöver göras i
lag/förordning. Definition på önskeläge är då undervisningen säkerställer att språkinlärning och
språkutveckling är optimal.”
Gudrun Kuhmunen, lärare i pedagogik vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu, har fungerat som referensperson till utredningen.
2. Sammanfattning av förslag till åtgärder enligt kapitel 5
5.1 Sametingets roll utifrån en Samisk utgångspunkt –Vuolggasadji
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att bestämma en samisk Vuolggasadji för det vidare arbetet med det samiska språket och kulturen.
Att en genomförandeplan och en kostnadsberäkning görs för förslagen i sin helhet utifrån denna
utredning för att åtgärda de allvarliga systemfelen i organiseringen av utbildningssystemet för det
samiska språket och kulturen.
Att införa samiska som förstaspråk i administrationen och politiken.
Att uppmana andra samiska institutioner att införa samiska som förstaspråk.
5.2 Ändra attityder bland samer
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att påbörja en dekoloniseringsprocess för att skapa en attitydförändring till samisk kultur och revitalisera grundläggande samiska värden, vilken är en förutsättning för att utveckla det samiska språket
och kulturen.
Att skapa ett kontinuerligt informationsarbete med aktiviteter i varje område där samer bor för att
öka medvetenheten samt undanröja missuppfattningar och fördomar kring det samiska språket och
kulturen.
Att resurserna för samisk media i ekonomiska resurser och sändningstid i etermedia förstärks betydligt.
5.3 Samisk språklag utifrån samerna som urfolk
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att följa upp det initiativ Sametinget har tagit till en etablering en samisk språklag utifrån samernas
urfolksstatus.
2
5.4 Rätta till systemfel i undervisningen
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att Skolverket och Sametinget får ett gemensamt uppdrag att utarbeta en ny läroplan, som ska antas
nationellt av Sverige på vederbörlig nivå, för Sameskolan och den samiska förskolan utifrån den
samiska kulturen och samhället samt att ge förslag till anpassning av utbildningssystemet så att
Grundskolans och Gymnasiets läroplaner uppgraderas utifrån samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller för att främja en reell undervisning i samiskt språk, kultur och samhälle.
Att kommunerna tillämpar flexiblare anställningsvillkor för lärare i samiska. Det kan t.ex. ske genom
olika arbetsuppgifter inom kommunen som fyller upp till hel- eller deltid i så hög grad att kompetensen kan behållas mer långsiktigt.
Att göra en översyn av måluppfyllelsen för det samiska språket inom Sameskolan, förskola och fritidshemmet enligt gällande läroplan och kursplan.
Att implementera samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller i all samisk undervisning, oavsett utbildningsanordnare, i enlighet med befintlig forskning.
Att påbörja en kompetensutveckling av all samisk personal i den pedagogiska verksamheten och
administrationen kring kunskapsmodeller som kopplar ihop traditionell och ny pedagogisk kunskap
med tanke på utbildning för framtidens samiska samhälle.
Att säkerställa medel till produktion av läromedel via statsbudgeten samt från Sametinget, Sameskolstyrelsen och kommunernas minoritetsspråksanslag.
Att harmonisera Skollagen, Skolförordningen och Minoritetsspråklagen i enlighet med den föreslagna
nya samiska språklagen med samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller, vilket innebär att de
delar som begränsar undervisning i samiska språket och kulturen samt att rätten till endast ett
modersmål, tas bort.
Att en kontinuerlig kompetensutveckling ges till myndigheter och kommuner med berörd personal
angående samiskt språk och kultur samt om de rättigheter samerna som urfolk har enligt internationella konventioner och deklarationer samt nationella lagar och förordningar.
5.5 Organisering av samisk utbildning i språk och kultur
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att Sameskolstyrelsen organiseras in under Sametingets organisation med en samordning och utökning av uppdragen till Sameskolstyrelsen och Samisk språkcentrum samt att Sameskolsstyrelsens
styrelse och Sametinget språknämnd organiseras till en sammanhållen enhet.
Att lägga förslag till svenska regeringen att Sametinget får ett övergripande samordnade ansvar för
grundskolan vad gäller utbildning i samiska språket och kulturen, oavsett utbildningsinstitution.
Att Sametinget och Skolverket får ett gemensamt uppdrag att både organisera och upprätthålla en
hög utbildningsnivå för samiska elever som följer den samordnade röda tråden beskriven ovan i fem
punkter.
Att Skolinspektionens som tillsynsmyndighet utökas med samisk kompetens för tillsyn av undervisning för samiska elever på alla utbildningsnivåer.
Att undervisningen av samiska språket och kulturen inom de kommunala och friskolorna utvecklas
med mål att förändra utbildningens kvalitet utifrån att stärka inlärningsmöjligheter och främja samisk
pedagogik i enlighet med ambitionerna i den föreslagna nya samiska språklagen.
Att påbörja en utveckling av Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk till en samisk högskola/universitet.
3
5.6 Anpassa lärarutbildningen till det samiska behovet
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att beakta utbildningsbehovet av samiska lärare för förskolan, sameskolan, grundskolan samt gymnasiet för att kunna etablera lärarutbildningar utifrån det reella behovet.
Att utöka uppdraget för bl.a. Umeå Universitet att anordna grundlärarutbildningar där samiskt språk
och kultur ingår utifrån det behov som finns i det samiska samhället.
Att utöka uppdraget till Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu samt Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk att organisera nödvändiga utbildningar i språk och kultur.
Att minska det akuta behovet av lärare i samiska och samisk kultur genom att skapa en stipendieordning samt anordna fortbildning i samiska för befintliga lärare, att ge pedagogisk kompetensutveckling
till språkkunniga potentiella lärare samt att engagera och fortbilda språkmentorer t.ex. äldre modersmålstalare.
5.7 Ändra attityder bland den svenska befolkningen
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att det i hela det svenska skolväsendet införs en obligatorisk utbildning med hög kvalitet i samisk
kultur och samhälle.
Att samisk kultur och samhälle blir en obligatorisk del i lärarutbildningarna i hela Sverige.
Att de ekonomiska resurserna till Samisk informationscentrum förstärks betydligt.
3. Nuläget – identifiering av grundproblemen
Efter de intervjuer som genomförts - med personal i Sameskolorna, de kommunala skolorna, universitet och högskolor samt på administrativ nivå på Sameskolstyrelsen, Sametingets språkcentrum, kommunerna m.fl. - står det klart att det finns en oerhörd vilja och engagemang att både utveckla språkarbetet och undervisningen för de samiska eleverna. Både metodutveckling och framtidsplanering står högt upp på dagordningen och det finns därför många bra exempel på hur undervisningen av det samiska språket ska utvecklas mera. De forskningsresultat om språkinlärning
m.m. som har funnits en längre tid medan nya har tillkommit, har nu börjat få fäste i allt högre
grad i det utvecklingsarbete som genomförs.
Den bild som också framkommer - bl.a. i Lägesrapporterna 2013 samt 2014: De samiska språken i
Sverige från Samiskt Språkcentrum, Sametinget, forskningsrapporter och de lagar som styr den
samiska språkundervisningen samt intervjuerna med personer på olika nivåer vid språkutbildningsinstitutionerna - brister det mycket i samordning, i enhetliga samiska mål och en tydlig röd
tråd från den samiska sidan och att det i styrningen från statens sida samt organiseringen och
engagemanget från kommunerna vad gäller samisk språkundervisning inte alls fungerar på ett tillfredställande sätt.
I hela världen finns det ca 7000 språk idag. 95 procent av dem har färre än en miljon talare. I genomsnitt är det ca 6000 talare för varje språk. Enligt UNESCO riskerar 50-95 procent av språken att dö ut
före år 2100. I UNESCO;s “Atlas of the World’s Languages in danger” beskrivs språksituationen för de
samiska språken. För umesamiskan är det kritiskt, detsamma för pite-/arjeplogsamiskan. Sydsamiskan och lulesamiskan är svårt hotade medan situationen för nordsamiskan kan beskrivas som osäker.
(http://www.unesco.org/languages-atlas/)
4
Det finns goda exempel i Sápmi och övriga världen där språkutbildningen lyckas och att det finns
många exempel i Sápmi som visar att någonting är fel när det finns samiska elever som inte har uppnått målet att läsa och skriva på samiska, även om de t.ex. har genomgått sex år på Sameskolan och
att det i de kommunala skolorna finns återkommande problem att rekrytera lärare och organisera
undervisningen i samiska.
Därmed infinner sig frågan vad som gör att vissa lyckas bättre och vad som gör att andra inte lyckas
så bra eller inte alls i undervisningen av samiskt språk och kultur? En fråga som måste besvaras är
varför både det samiska och det svenska utbildningsväsendet tillåts att inte lyckas med sitt utbildningsuppdrag fullt ut i alla sammanhang? Detta är en berättigad fråga särskilt med tanke på det
engagemang som personal och lärare visar i det samiska utbildningssystemet!
De frågeställningar som är aktuella har också preciserats - i FÖRSTUDIE: Kartläggning av de samiska
språken, 2015 kap 5.1.1, sid 36, gjord av Samiskt Språkcentrum vid Sametinget – enligt följande:
● Vilka förutsättningar (möjligheter och hinder) ger svensk lagstiftning för användning av samiska
språk?
● Vilka förutsättningar (möjligheter och hinder) har barn och unga att utveckla sitt samiska språk
inom skolsystemet?
● Vilka insatser för revitalisering har genomförts? Vilka har deltagit? Där ingår även en utvärdering i
syfte att identifiera vilka metoder som gett bäst resultat.
● Vilket material i form av böcker, tidningar, digitala resurser etc. finns på samiska?
● Hur ser det språkliga landskapet ut? Hur används samiska språk i det offentliga rummet och i sociala medier?
Dessa frågeställningar sammanfattar problemet på ett bra sätt. Denna utredning kommer att ge svar
på vilka åtgärder som är nödvändiga för att utbildningen av språk och kultur för samiska elever ska
börja fungera på ett bra sätt.
Eftersom medvetenheten om vilka problem som finns vad gäller undervisning i samiskt språk och
kultur redan är stor finns det anledning att göra en fördjupning i de grundstrukturer som är rådande i
hela organiseringen av utbildningen i samiskt språk och kultur. Den målbild som tecknas av väldigt
många av intervjupersonerna är att språkets status måste höjas, organiseringen bli betydligt bättre
och metoderna måste utvecklas.
Kapitel 4. Vuolggasadji, är den samiska utgångspunkt jag valt att arbeta ifrån med en samisk grundsyn som sätter värde i den kunskap och kulturella insikt som samerna själva besitter. Den kunskapen
är förvärvad under mycket lång tid och har stakat ut både de kulturella värdena, den samiska traditionella kunskapen samt de normer och förhållningssätt vi har som människor med tillhörighet till det
land och de platser vi har ärvt från tidigare generationer. Därifrån kommer den kulturförståelse som
inte alltid är helt självklar, men som samernas själva hela tiden måste underbygga. En kunskap om
både koloniseringens effekter på samerna som urfolk och dekolonisering i Sápmi som har en stor
betydelse för att komma tillbaka till de samiska grundvärderingarna. Detta leder vidare till den status
samerna har som urfolk i sitt eget land och som samisk nation. Allt detta verifieras av de mänskliga
rättigheter samerna har enligt folkrätten och som tydliggjorts av FN;s och EU;s konventioner, deklarationer och dokument.
Kapitel 5. Åtgärder för att förbättra utbildningssituationen för det samiska språket är huvudkapitlet
där de förslag som läggs ska ses som en helhet om det ska vara möjligt att nå målen utifrån kapitel 1.
Uppdraget och den samepolitiska visionen ”Alla samer kan tala, läsa och skriva samiska. De samiska
språken är levande och välmående språk som används och värdesätts i samhället.” som Sametingets
Språknämnd föreslår i Sametingets språkpolitiska handlingsprogram (s8, s13)
5
Att förslagen ska ses som en helhet har att göra med den situation det samiska språket befinner sig i
och där systemfelen är allvarliga i hela organiseringen av utbildningssystemet för det samiska språket
och kulturen. Om endast enskilda åtgärder vidtas kommer huvudproblemet inte att åtgärdas utan
det blir en tillfällig lindring av symtomen. Sametinget är den som har huvudansvaret att ta initiativ för
en genomförandeplan i sin helhet inklusive kostnadsberäkning.
Kapitel 6. Strategier, metoder och redskap för utvecklingen av det samiska språket, beskriver problematiken ytterligare och är ett underlag till de slutsatser som är dragna.
4. Vuolggasadji
4.1 Utgångspunkt från samisk kultur och grundläggande värden
”Vårt språk är ett uttryck för vårt förhållningssätt till naturen och till varandra. Det är ett nödvändigt
redskap vid överföringen av kunskaper från generation till generation. Språket bibehåller kontinuitet
vid kulturella förändringar. Att bryta språkstrukturen gör det svårare, ibland omöjligt, att föra vidare
den så viktiga kunskapen om hur vi bevarar vår miljö. Språket är den främsta förutsättningen för att
uttrycka allas vårt ansvar i upprätthållandet av den ekologiska balansen i naturen.”
Ur Sametinget Eallinbirasprogram
För att få en bra ingång för Vuolggasadji har jag valt att träffa Mihkkal Niilas Sara, forskare vid Sámi
Allaskuvla i Guovdageaidnu som länge forskat i traditionell kunskap, samisk filosofi och de grundvärden som den samiska kulturen bygger på.
Utgångspunkten för det samiska tankesättet är - enligt Mihkkal Niilas Sara – att sätta värde på hur
vårt eget tankesätt är, vad vi sätter värde på och att vår egen samiska kultur är grunden för oss.
Språket har en självklar koppling till den samiska kulturen och miljön där den har en kontinuitet och
en egen drivkraft, iešbirgejupmi, och ett eget självförtroende, iešluohtámus, som är mycket viktigt
för att kunna utvecklas.
Det sätt vi kan föra dessa traditioner vidare och de normer som det samiska bygger på, är att sätta
stort värde på den kultur, de normer och den kunskap som våra tidigare generationer byggt upp.
Dessa värden lever fortfarande i det samiska samhället och är mycket starka i stora delar av Sápmi,
medan det i andra samiska sammanhang har gått så långt så att det har försvunnit. Vi vet att det
beror på den kolonisering vi har utsatts för hundratals år. Vi har ändå behållit vår samiska kultur och
vårt tankesätt vilket visar styrkan i vår kultur.
Då kan vi identifiera de drivkrafter som finns i vår kultur och som gör att både enskilda och grupper
av samer ständigt för en kamp för att behålla och utveckla samisk kultur och de värden den bygger
på. Mihkkal Niilas Sara tar ett exempel ur renskötseln och frågar sig varför så många för en hård
kamp för att fortsätta fast den ekonomiskt i förhållande till arbetsinsatsen inte alls har samma betydelse som ett vanligt jobb och att man ständigt är i konflikt med någon utomstående. Det betyder att
det finns andra värden som är större än enbart ekonomin, som i sammanhanget får en mindre betydelse. Bekvämlighet och ekonomisk standard har mindre värde än att fortsätta med den livsstil renskötseln innebär
Det resonemanget kan direkt överföras på andra områden i det samiska samhället. Vad gäller det
samiska språket så är frågan varför samiska föräldrar, sameungdomar och äldre har ett så stort engagemang och vill ha ett levande språk, vill ha en bra utbildning för eleverna och vill höja statusen på
samiska i samhället i stort? Det skulle vara mycket enklare att bara låta svenskan ta över och bara
6
lägga kraft på andra delar i den samiska kulturen. Men så är det inte. Det finns andra drivkrafter
bakom som gör att det samiska språket är så viktigt så ingen ger upp. Samerna har både kämpat för
att behålla och utveckla språket för framtiden. Det är språkets stora betydelse i den samiska kulturen
som helhet, som vi både kommunicerar med, identifierar oss med och skapar ett liv kring.
Det är med andra ord denna samiska drivkraft som är så viktig, som bygger upp de samiska normerna
och som anger vad vår kultur är för något. Det är denna samiska drivkraft som vi kan bygga vårt självstyre kring. Det är vår skyldighet att ta tillvara på den kunskapen och föra den vidare. Vi kan inte låta
andra nedvärdera våra kulturella värden.
Mihkkal Niilas Sara menar också att vi samer måste själva se när vi hamnar i konflikt med storsamhällets normer. Den oförståelse för det samiska samhället som finns kommer i uttryck via lagar, myndighetsbeslut och ageranden från företrädare för det andra samhället som ofta inte alls passar för
hur vi själva skulle ha format samma regelverk. När vi följer dessa beslut, fast vi är missnöjda, hamnar
vi en förnorsknings- eller försvenskningsstruktur som i förlängningen är en fortsatt kolonisering av
Sápmi. Dessa strukturer uppbyggda efter det andra samhällets normer är till hinder för en samisk
utveckling. Dessa konflikter med storsamhället belyser på ett tydligt sätt att vi samer har en annan
kulturell värderingsnorm som vi lever utifrån. För att lösgöra det samiska är det nödvändigt att
samerna själva tar ansvar för sin egen utveckling och formar sin egen utveckling.
Utifrån detta resonemang kan vi utan problem identifiera den situation som det samiska språket
befinner sig i. Organiseringen av det samiska språket är uppbyggt bl.a. kring dokument såsom skollagen och skolförordningen, minoritetsspråklagen, läroplaner m.m. samt den organisation kring detta
som är uppdelad mellan Sameskolstyrelsen, kommuner samt Sametinget. Till detta kommer lärarutbildningsfrågorna som återfinns hos Umeå- och Luleå universitet samt Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu. En del av utbildningsutbudet har formats på uppdrag av Skolverket och andra delar utifrån
samiska initiativ. Läroplan för sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 är också skriven
utifrån ett svenskt perspektiv, möjligen med undantag av avdelningen Samiska språket. I övrigt finns
ingenting som kännetecknar att det skulle vara ett samiskt styrdokument. Här finns också ett
tilläggsdokument med rubriken ”Samiskt perspektiv” skriven av Skolverket som är menad att uppfylla
det samiska behovet där lärarna själva ska föra in det perspektivet utifrån egen erfarenhet.
Allt detta skapar det missnöje från samisk sida som Mihkkal Niilas Sara menar kommer från vår
samiska värdegrund som skiljer sig från det svenska. De samiska föräldrarna, lärarna, eleverna m.fl.
har helt enkelt andra förväntningar på hur det samiska språket och kulturen ska värderas och hur det
ska hanteras. Det saknas ett samiskt självstyre i den grad som är nödvändigt för att lägga saker till
rätta.
4.2 Utgångspunkt från samisk kulturförståelse
En förutsättning för att kunna ta utgångspunkt i den samiska kulturen är också att det finns en kulturförståelse, en höjd medvetenhet om vårt kulturarv för att göra det möjligt att handla i enlighet
med de kulturella premisserna. Man kan förvärva kulturkunskap genom att läsa om den samiska kulturen eller att man har en kulturbakgrund som same som innebär kulturkunskap. Enligt Liv Östmo
och Asta Mitkijá Balto handlar kulturförståelse om en förmåga att förstå samiska frågor utifrån de
kulturella värdena, traditionerna och normerna som samekulturen vilar på. Detta sker förstås inte
per automatik utan kräver också utbildning och kompetensutveckling i den samiska kulturen. Från
samisk sida, t.ex. från Sametingets och Sameskolstyrelsens sida, kräver det ett så pass högt värdesättande av den egna kulturen så att den samiska kulturella förståelsen tas på allvar. Med det menas
t.ex. att en samisk utgångspunkt såsom Vuolggasadji, som är beskriven i detta dokument, värdesätts
7
och förs vidare som en riktningsvisare i en anpassning av det samiska utbildningsväsendet utifrån
samiska behov.
4.3 Utgångspunkt från Internationella konventioner och deklarationer
Folkrätten har genomgått en kontinuerlig utveckling sedan 1945 då av Förenta Nationerna, FN etablerades. Det internationella arbetet med mänskliga rättigheter intensifierades och principen om
självbestämmande utvecklades till en rättighet för alla folk. Vi den tiden tolkades självbestämmande
för alla folk att det gällde stater. Koloniernas frigörelse utvecklade självbestämmandet ytterligare och
Urfolkens och minoriteters rättigheter har uppmärksammats och erkänts allteftersom när kunskapen
har ökat och världssamfundet har insett att världen består av många fler folk och kulturer än bara de
stater som har haft makten genom tiderna. Detta har utmynnat i alltfler konventioner och deklarationer från FN och EU som tydliggör de rättigheter som t.ex. samer som urfolk har vad gäller rätt till
sin egen kultur, sitt land, sitt eget språk och utbildning utifrån den egna kulturen.
Utgångspunkten för de många konventioner är FN;s Konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR) som i Sverige trädde i kraft 1976, där artikel 1 tydliggör att alla folk har rätt till
självbestämmande och där artikel 27 ger rätt till alla kulturer att använda sitt eget språk.
Artikel 1
1. Alla folk har rätt till självbestämmande. Med stöd av denna rätt får de fritt
bestämma sin politiska ställning och fritt fullfölja sin ekonomiska, sociala och kulturella
utveckling.
Artikel 27
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, skall de som tillhör
sådana minoriteter inte förvägras rätten att i gemenskap med andra medlemmar av
sin grupp ha sitt eget kulturliv, bekänna sig till och utöva sin egen religion och använda
sitt eget språk.
I FN;s Deklaration om urfolkens rättigheter som blev antagen av FN:s generalförsamling i september 2007 framgår i artikel 14 att Urfolken har rätt att upprätta och driva sina utbildningssystem och
institutioner för utbildning på sitt eget språk och utifrån egna kulturella undervisningsmetoder och
lärande. Staten ska dessutom tillhandhålla effektiva åtgärder så att, särskilt barn, får tillgång till utbildning i sin egen kultur och i sitt egen språk.
United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples, 2007.
Article 14
1. Indigenous peoples have the right to establish and control their educational systems
and institutions providing education in their own languages, in a manner appropriate
to their cultural methods of teaching and learning.
2. Indigenous individuals, particularly children, have the right to all levels and forms of
education of the State without discrimination.
3. States shall, in conjunction with indigenous peoples, take effective measures, in
order for indigenous individuals, particularly children, including those living outside
their communities, to have access, when possible, to an education in their own culture
and provided in their own language.
(https://www.sametinget.se/urfolksdeklarationen)
Motsvarande text finns också i ILO-konvention 169 i artiklarna 27, 28, 29 samt 30.
8
FN;s Världskonferens om urfolk 15 september 2014 följde upp FN:s Deklaration om urfolkens rättigheter med ett slutdokument som i punkt 7 samt 8 tydliggjorde både det ansvar staterna har och att
de förbinder sig att vidta åtgärder för att öka medvetenheten om deklarationen i alla samhällssektorer samt att i samarbete med urfolken implementera nationella handlingsplaner, strategier,
eller på annat sätt arbeta för att uppnå målen i FN:s Deklaration om urfolkens rättigheter.
I slutdokumentet, punkt 11, 14 och 15 tydliggörs vad gäller säkerställande av högkvalitativ utbildning
enligt urfolkens egna premisser samt rätten till överföring av traditionella kunskaper, språk och
metoder.
11. Vi förbinder oss att säkerställa lika tillgång till högkvalitativ utbildning som erkänner urfolkens kulturella mångfald, och till hälsa, bostäder, vatten, sanitet och andra
ekonomiska och sociala program för att förbättra deras välbefinnande, bland annat
genom initiativ, strategier, och tillhandahållande av resurser. Vi ämnar ge urfolken
förutsättningar att själva utforma dessa program så långt det är möjligt.
14. Vi förbinder oss att främja varje urfolksbarns rätt, att tillsammans med medlemmar av sin grupp kunna bejaka sin egen kultur, bekänna sig till och utöva sin egen religion eller använda sitt eget språk.
15. Vi stödjer urfolksungdomars egenmakt och kapacitetsuppbyggnad, inklusive deras
fulla och verkliga deltagande i beslutsprocesser i frågor som berör dem. Vi förbinder
oss att, i samråd med urfolken, utveckla strategier, program och möjligheter, där det
är relevant, som syftar till välbefinnande hos urfolkens ungdomar, särskilt vad gäller
hälsa, utbildning, sysselsättning och överföring av traditionella kunskaper, språk och
metoder, och att vidta åtgärder för att främja medvetenhet och förståelse för deras
rättigheter.
Ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter trädde i kraft den 1 februari 1998
efter godkännande av Europarådets ministerkommitté den 10 november 1994. Konventionens syfte
är att skydda nationella minoriteter och deras rättigheter och friheter som utgör en del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter. Staterna som tillträtt konventionen har åtagit sig att
erkänna rätt till nationella minoriteter att fritt och utan hinder använda sitt eget språk privat och
offentligt både muntligt som skriftligt. Konventionen garanterar minoriteter en rad grundläggande
mänskliga rättigheter och friheter såsom skydd från diskriminering, fientlighet och våld, mötes-,
förenings-, yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet och åsikts- och yttrandefrihet på det egna
språket. Sverige har ratificerat konventionen åtagandena trädde i kraft den 1 juni 2000. I samband
med ratifikationen angavs att de nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och
tornedalingar. (http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gorvad/europaradet/ramkonventionen-till-skydd-for-nationella-minoriteter)
Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk
Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, minoritetsspråkskonventionen, trädde i kraft
den 1 mars 1998. Rätten att få använda landsdels- eller minoritetsspråk i det privata och offentliga
livet är en omistlig rättighet utifrån principerna i FN;s konvention om medborgerliga och politiska
rättigheter och Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Minoritetsspråkskonventionens syfte är att skydda Europas kulturella mångfald
och bygger på det faktum att det finns ett stort antal minoriteter i Europa och att en del av minoritetsspråken är på väg att försvinna. Värnandet språken bidrar till utvecklingen och ett upprätthållande av Europas kulturella rikedom och traditioner. Det är staterna själva som väljer vilka nationella minoritetsspråk och vilka geografiska områden som ska skyddas i enlighet med konventionen .
9
(http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/europaradet/europeisk-stadga-om-landsdels-ellerminoritetssprak)
Ramkonventionen och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk ligger till grund
för bl.a. Minoritetsspråklagen och den satsning Sverige har gjort på de nationella minoriteterna för
att upprätthålla och dessa språk.
FN:s konvention om barnets rättigheter antagen av FN s generalförsamling den 20 november 1989
Barnkonventionens artikel 30 stadgar att ”Barnet, som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar, har rätt till sitt språk, sin kultur och religion.”
Artikel 29 och 30 i FN;s Barnkonvention stadgas att barnets utbildning ska syfta till att uppnå respekt
för de mänskliga rättigheterna, för barnets egen kulturella identitet, eget språk med förståelse för
urfolkens kulturer och respekt för naturmiljön. Inga hinder skall finnas för att driva egna utbildningsinstitutioner utifrån den egna kulturen eller att ha sitt eget kulturliv, sin egen religion eller att
använda sitt eget språk.
Artikel 29
1. Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning skall syfta till att
(a) utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga;
(b) utveckla respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt
för de principer som uppställts i Förenta nationernas stadga;
(c) utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet, eget
språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandets nationella värden
och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;
(d) förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse,
fred, tolerans, jämlikhet mellan könen och vänskap mellan alla folk, etniska, nationella
och religiösa grupper och personer som tillhör urbefolkningar;
(e) utveckla respekt för naturmiljön
2. Ingenting i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i
den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsanstalter, dock
alltid under förutsättning att de i punkt 1 i denna artikel uppställda principerna iakttas
och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa anstalter skall stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angivits som minimistandard.
Artikel 30
I de stater där det finns etniska, religiösa eller språkliga minoriteter eller personer som
tillhör en urbefolkning skall ett barn som tillhör en sådan minoritet eller urbefolkning
inte förvägras rätten att tillsammans med andra medlemmar av sin grupp ha sitt eget
kulturliv, att bekänna sig till och utöva sin egen religion eller att använda sitt eget
språk.
FN:s konventionen om biologisk mångfald, artikel 8j
I konventionen om biologiskt mångfald, artikel 8j framgår vikten av urfolkens traditionella kunskap i
förhållande till den biologiska mångfalden. Där kommer språket in som en viktig faktor i både kunskapsöverföring och bevarandet av traditioner och sedvänjor .
”De undertecknande parterna bör:
respektera, bevara och bibehålla kunskaper, innovationer och sedvänjor hos ursprungliga och lokala samhällen med traditionella livssätt som är relevanta för bevarandet
och det hållbara nyttjandet av biologisk mångfald, och främja en bredare tillämpning
av dessa, med godkännande och deltagande av innehavarna av sådana kunskaper,
10
innovationer och sedvänjor, samt att främja rättvis fördelning av nyttan som uppkommer vid utnyttjandet av sådana kunskaper, innovationer och sedvänjor.”
Konvention för skydd av det immateriella kulturarvet (Convention for the Safeguarding of the
Intangible Cultural Heritage) instiftades av UNESCO år 2003och den trädde i kraft 2006 då 30 länder
hade ratificerat den. Konventionens syfte är att bevara icke-materiella kulturella komponenter såsom
muntlig tradition som inkluderar språk och uttryck, performancekonst som traditionell musik, dans
och teater, sociala seder och ritualer, kunskap om naturen, universum och traditionellt hantverk.
Bl.a. har de baltiska länderna, Norge och Island ratificerat konventionen. Sverige har dock inte gjort
det ännu, men det minskar inte betydelsen för det samiska språket, kulturen och dess vikt för det
samiska folket. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Immateriellt_kulturarv)
4.4 Utgångspunkt från samerna som urfolk och egen nation
Samernas är ett urfolk ur alla internationella aspekter och ska respekteras för det. Samerna som folk
är också en egen nation utifrån en egen kultur, eget språk och ett eget geografiskt område. Likaväl
har Sverige inte varit konsekvent i hållningen till samernas status efter koloniseringen av Sápmi.
Sveriges Riksdag erkände samerna som urfolk 1977 som uttalade att samerna är ett urfolk som har
folkrättsliga krav på en kulturell särbehandling i Sverige. (prop 1976/77:80, 1976/77:KrU43).
Sedan 2011 anges även i grundlagen att det samiska folkets och andra minoriteters möjligheter att
behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas. Även om Sveriges Riksdag för första gången nämner det samiska folket i sin grundlag ville man inte erkänna samerna som urfolk utan
degraderade samerna som en bland andra minoriteter i Sverige.
Regeringsformen 1 kap, 2§
Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att
behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas
Vid upprättande av Minoritetsspråklagen (2009:724) följer Sveriges Riksdag denna lägre nivå av status och återigen nedgraderar samerna som urfolk till en av de fem nationella minoriteterna i Sverige.
Samer är urfolk
I enlighet med de FN- och EU konventioner och deklarationer som Sverige har ratificerat(se kap 4.5)från FN;s Konvention om medborgerliga och politiska rättigheter till de tydliggörande som skett
angående urfolkens status i Urfolksdeklarationen, i slutdokumentet vid FN;s Världskonferens om
urfolk 15 september 2014, i FN:s konventionen om biologisk mångfald, artikel 8j, i FN:s konvention
om barnets rättigheter 1989 m.fl. - är samernas status som urfolk nog tydliggjord så att Sverige borde
kunna erkänna samerna som urfolk slutgiltigt.
”Ett urfolk härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i ett geografiskt
område, som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställande
av nuvarande statsgränser och vilka har behållit en del eller alla sina egna sociala,
ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.
Urfolks rättigheter har ett förstärkt skydd jämfört med övriga minoritetsrättigheter.
Folkrättsligt går regelverket för urfolk längre än för övriga minoritetsgrupper i ett
land.”
(http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheterfinns-det/urfolkens-rattigheter)
11
Minoritet
”En minoritet är en grupp som har färre medlemmar i förhållande till en konkurrerande
grupp (majoriteten). Ordet används ofta för en befolkningsgrupp inom en större (nationell) gemenskap som på något sätt behöver försvara sin egenart och existens gentemot majoritetsbefolkningen. Till dessa hör etniska, språkliga, religiösa, nationella
och sexuella minoriteter.”
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Minoritet)
Nation
Samernas som folk med en egen kultur, eget språk och ett eget geografiskt område är också en egen
nation i likhet med urfolken i t.ex. Nordamerika, som både betraktar sig själv och är erkända som
egna nationer. Det är en skillnad mot nationalstat där stater har bildats utifrån en geografisk grund
med i stort sett enhetlig kulturell och språklig bakgrund. (Kuhmunen/Balto sid 42)
En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, religion, etnicitet, härstamning, historia, kultur, traditioner, gemensam
styrelseform och sociala normer. Uttryckande av nation är nationalism. Ordet nation
används ofta i betydelsen av geopolitiska entitet (det vill säga land i den politiska
betydelsen, eller stat i den geografiska betydelsen.”
”Språket uppfattades ofta som nationens själ. Devisen "Ett land, ett folk, ett språk"
kunde användas av många nationella rörelser. Språkliga minoriteter betraktades därför med misstänksamhet och kan utsättas för påtryckningar om språkbyte. Denna typ
av indelning kallas Kulturnation och avspeglar vanligtvis mer sentida förändringar. En
stat baserat på denna formation är exempelvis Frankrike vars politik om enhetlig
språkdräkt har påverkat franska språket. Många indiannationer har även detta som en
typisk del.” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Nation)
Befolkning
Ofta benämns samer och urfolk i termen av urbefolkning i sammanhang där man uppenbart menar
urfolk. Detta är en begreppsförvirring som tyvärr dyker upp i många sammanhang. Befolkning, i
vetenskapliga termer demografi, avser fördelningen av en folkmängd inom ett geografiskt begränsat
geografiskt område. Statistiska centralbyrån, SCB för statistik över befolkningen i Sverige.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Befolkning)
Demografi, synonymt med befolkningsstatisktik, är vetenskapen om fördelningen av en befolknings
storlek och sammansättning. Det kan avse ålder, kön, yrke, inkomst, religion, etnicitet, intressen,
utbildning, civilstånd m.m. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Demografi)
4.5 Utgångspunkt från kolonisering till dekolonisering
Kolonisering av Sápmi
Samerna har en mycket lång tid av sammanhängande historisk anknytning till Sápmi, långt före då
koloniseringen av Sámi påbörjades och de nuvarande staterna började bildas. Koloniseringen av
Sápmi har aktivt pågått under mer än 700 år då kronan började driva in skatt från samerna. Intresset
för de rikedomar som fanns i Sápmi ökade alltmer och olika regleringar av landområden började införas såsom lappskatteland och skattefjäll vilket gjorde beskattningen lättare. I mitten av 1600-talet
började den första gruvbrytningen då silvret i Nasafjäll i Arjeplog hade upptäckts. Samer tvångsrekryterades till bl.a. transporter av malmen. Under 1700-talet uppmuntrades koloniseringen genom skattefrihet under en viss tid till de som ville flytta uppåt i landet och ta upp bosättningar. Samernas land
12
minskade och allteftersom konflikterna ökade började svenska staten i allt högre grad vilja reglera
förhållandet mellan samer och nybyggare. I slutet av 1800-talet börjar kronan allt tydligare betrakta
samernas land som statens egendom. Sverige har genom de renbeteslagar som riksdagen beslutat
och förändrat sedan den första år 1886, ända fram till dagens Rennäringslag från 1971, gjort åtskillnad på renskötande samer och icke renskötande. Samer förlorade med införandet av renbeteslagarna äganderätten till land och den individuella renbetesrätten gjordes till en kollektiv rätt för
samebyarna. Från början skulle de icke renskötande samerna assimileras in i det svenska samhället
och därmed inte upprätthålla några rättigheter som urfolk och samer. Det var t.ex. bara de renskötande fjällsamernas barn som skulle gå i nomadskola. Bofasta- och skogssamers barn skulle gå i
svensk skola eftersom de inte ansågs som riktiga samer. Det rådde också ett förbud att tala samiska i
skolan. Assimileringen tog sig uttryck även i nomadskolorna där i huvudsak svenska skulle vara
undervisningsspråk. (Lundmark, Lennart, 1998)
Kolonisation är inte enbart om att ta över landet, det är också att nedvärdera kulturen och ta över
folkets kunskapssystem och utbildningssystemet är ett område där koloniseringen av samisk kunskap
fortsätter. Under en lång tid av förtryck ändras också normerna från att värdera det samiska till att
börja värdera majoritetens normer högre än sitt eget. När nomadskolorna skapades var det just för
att skapa ett sämre utbildningssystem för samerna samtidigt som en assimileringsstrategi infördes,
bl.a. genom att göra olika kategorier av samer. Idag lever denna inställning fortfarande kvar till stora
delar både bland samer och svenskar.
Dekolonisering av Sápmi
Majoritetssamhället måste här erkänna och respektera urfolkets kunskaper och sätt att tänka. Ett
exempel där resultatet är positivt är Maorierna på Nya Zeeland vars dekoloniseringsprocess lett till
en revitalisering av Maoriernas kultur och utbildning. Idag finns det en hel del forskning kring koloniseringens konsekvenser för urfolk över hela världen och de dekoloniseringsprocesser som påbörjats
på många håll.
Den samiska forskaren Rauna Kuokkanen skriver att kolonialism har gjort att urfolk nedvärderar sin
egen kultur och allt som tillhör den. Detta har pågått flera hundra år överallt på jorden, så även i
Sápmi, och att urfolk placeras i en marginell position. Urfolk blir därmed tvingade att se sig själva
med andras ögon, genom ”vita linser”. För att motverka koloniseringens effekter och börja främja
dekolonisering istället genom att åter sätta urfolkets egna värderingar och kulturyttringar i centrum,
är viktigt. Det är också viktigt att reflektera över vilken påverkan koloniseringen har haft på både
tankesätt och beteende för att kunna göra en förändring. (Kuokkanen Rauna, 2000. Towards an
”Indigenous Paradigm” From a Sámi Perspective. Canadian Journal of native Studies)
I Máhttáhit – Omskola dem och oss - Samisk själbestämmande och samisk ledarskap gör Asta Mitkijá
Balto och Gudrun Kuhmunen en bra sammanställning av den forskningskunskap som finns om dekolonisering och självbestämmande samt om den transformeringsprocess som är nödvändig för att
kunna utveckla det samiska samhället utifrån samernas egna normer och den kulturella värderingsgrund i traditionell kunskap och de sedvänjor som finns. Slutsatsen är, för att undvika att assimileringsprocessen fortsätter, att omskola den samiska nationen genom Máhttáhit – kunskapsuppbyggande – att göra människor självständiga som individer och i gemenskap som en hel samisk
nation. Samiskt ledarskap har här en nyckelroll att ta ansvar för nationsbyggandeprocessen där ett
brett deltagande förutsätts från samiska institutioner, organisationer och det politiska etablissemanget.
Utbildningssystemet för samer utifrån samisk kultur, samisk pedagogik och samiska som undervisningsspråk har inte varit självklart för varken samer eller det svenska utbildningssystemet fram till
idag. Den nivå av samiskt lärande som förutsätts inom det nuvarande utbildningssystemet, även om
Minoritetsspråklagen har tillkommit och rätten till modersmålsundervisning har stärkts, så har
13
utbildningssystemet en bra bit kvar innan alla samiska förskolebarn och alla samiska elever har en
utbildning i samiska språket och kulturen där utbildning sker på samiska i princip i alla ämnen och att
alla elever kan använda samiska i tal och skift när de går ut skolan. Inte förrän detta blir en realitet
helt och hållet kan vi säga att koloniseringen av samiskt lärande är bruten och att den dekoloniseringsprocess som redan har inletts har lyckats.
5. Åtgärder för att förbättra utbildningssituationen för det
samiska språket!
Det krävs en hel del åtgärder för att eliminera grundproblemen i undervisningen av det samiska
språket och kulturen. Det finns strukturella och organisatoriska problem som måste lösas först
innan det kan skapas förutsättningar för de goda krafterna, ambitionerna och de utmärkta undervisningsmetoderna att blomma ut i sin fulla kraft. Ansvaret ligger både på samerna själva, framförallt Sametinget och Sameskolstyrelsen, samt svenska staten, kommuner, landsting och andra
svenska myndigheter. Samerna som folk måste själva ta huvudansvaret att visa att det är de
samiska värdena som ska vara utgångspunkt för den samiska utvecklingen. Sametinget är därför
den som har huvudansvaret att ta initiativ så att de strukturella och organisatoriska problem som
finns åtgärdas.
5.1 Sametingets roll utifrån en Samisk utgångspunkt –Vuolggasadji
Utifrån Sametingets språkpolitiska handlingsprogram (s8 och s13) föreslår Sametingets Språknämnd
en samepolitisk vision enligt följande:
”Alla samer kan tala, läsa och skriva samiska. De samiska språken är levande och välmående språk som används och värdesätts i samhället.”
Utifrån detta har Sametinget att ta utmaningen att bestämma sig för vilken roll Sametinget ska spela
och vilket utveckling som är önskvärd. Därför är det viktigt att se saker utifrån en tydlig samisk utgångspunkt lik den som är beskriven i kapitel 4. Vuolggasadji, där den samiska filosofin, kulturförståelsen, de internationella konventionerna och samernas som urfolk, är grunden.
Det är också viktigt att Sametinget tar ett helhetsgrepp över hela språksituationen vilket har att göra
med den situation det samiska språket befinner sig i och där systemfelen är allvarliga i hela organiseringen av utbildningssystemet från den samiska förskolan, sameskolan, grundskolan, gymnasiet till
universitetsnivå. Vid fall där delar tas ut för enskilda åtgärder kommer huvudproblemet inte att
åtgärdas utan det kan ses som en lindring av symtomen utan att själva sjukdomen botas. Sametinget
är den som har huvudansvaret att ta initiativ för en genomförandeplan i sin helhet inklusive kostnadsberäkning.
Det innebär också att föregå med gott exempel och införa samiska som förstaspråk i administrationen och politiken samt uppmana andra samiska institutioner att göra samma sak. Sámi Allaskuvla i
Guovdageaidnu är ett utmärkt exempel som visar att det är fullt möjligt att införa samiska som
förstaspråk i en samisk institution. Redan vid utannonsering av tjänster och i anställningskontraktet
är det tydliggjort att samiska är förstaspråk. Om den anställde inte har språket krävs att vederbörande lär sig det under en tid av två år med stort bistånd av arbetsgivaren med kompetensutveckling,
tolkning vid möten m.m. (kap 6.1)
14
Utvecklingen av Laponiatjuottjudus, förvaltningen av världsarvet Laponia. Är ett bra exempel på hur
man kan bygga upp verksamhet utifrån en samisk idé och arbeta utifrån samiska kulturella värden,
från kulturarvet, kulturmiljön samt traditionell samisk kunskap i förvaltningen av ett område. Sametinget kan ta mycket lärdom här för att bygga in en samisk filosofi i den verksamhet som Sametinget
bedriver.
Attitydförändring hos samerna själva, hos samiska politiker och hos personalen i de samiska institutionerna är den grund som en förändring till att värdera det samiska högst av allt. Att börja värdera
den i konkret handling är en akut handling idag. Det är sista generationen av äldre som har vuxit upp
i den djupa traditionella samiska kunskapen som har en bakgrund och en empiri av kunskap samlad
under tusentals år. Vi ska ta tillvara på den kunskapen, kulturen, traditionerna, etiken och naturmoralen i dagens samiska samhälle. (se 5.2)
När Sametinget har bestämt sig för vilken roll Sametinget ska spela och utifrån vilken plattform som
arbetet ska utföras, då är det betydligt enklare att veta vad som ska prioriteras. Utifrån en samisk
Vuolggasadji och en självstyrelseinställning kan Sametinget med självförtroende gå vidare med att
driva nödvändiga åtgärder och lägga konkreta förslag till Svenska regeringen, kommuner, landsting
och andra berörda för att skapa de förutsättningar som behövs för en reell utveckling av det samiska
språket, kulturen och undervisningen av dessa.
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att bestämma en samisk Vuolggasadji för det vidare arbetet med det samiska språket och kulturen.
Att en genomförandeplan och en kostnadsberäkning görs för förslagen i sin helhet utifrån denna
utredning för att åtgärda de allvarliga systemfelen i organiseringen av utbildningssystemet för det
samiska språket och kulturen.
Att införa samiska som förstaspråk i administrationen och politiken.
Att uppmana andra samiska institutioner att införa samiska som förstaspråk.
5.2 Ändra attityder bland samer
En tydlig attitydförändring kan skönjas bland samiska ungdomar där viljan att lära sig samiska har
ökat betydligt. Det är dock en bit kvar till att det samiska samhället som helhet och samer i allmänhet
tilltror samiska språket och kulturen en så hög status så att man kan använda den i de flesta sammanhang både skriftligt och muntligt. Det är mycket troligt att språkbytesprocessen från samiska till
svenska inte har brutits ännu, möjligen har det saktat in på vissa områden och det finns också positiva exempel som ger framtidstro.
Den negativa utvecklingen beror på den långvariga koloniseringen av den samiska kulturen och språket där den nedvärderande inställningen har ändrat normerna även för samerna själva för vad man
sätter värde i. Detta är ett väl känt fenomen bland alla urfolk i hela världen och ett arbete med
dekolonisering såsom hos Maorierna på Nya Zeeland, att åter värdera sin egen kultur, har börjat ge
frukt. Att skapa en dekoloniseringsprocess är ett ansvar för samerna själva. Däremot har svenska
staten ett ansvar att skapa förutsättningar så att det samiska samhället får möjlighet att återta sitt
språk och sin kultur. Det kan t.ex. ske genom ett erkännande av samiskt självstyre och en betydande
budgetförstärkning som kan ses som en återbetalning till det samiska samhället. ( kap 4.5)
Missuppfattningar och fördomar kring språket, kulturen och undervisningen måste informeras bort
och negativa attityder brytas för att skapa förutsättningar för en reell revitalisering. Ett självförtroende måste byggas upp igen hos hela det samiska folket. En metod för att nå resultat är att skapa ett
15
informationsarbete där aktiviteter anordnas i varje by och varje samhälle där samer bor för att nå så
många som möjligt. Informationsverksamheten måste därutöver vara återkommande med en kontinuitet för en lång tid framåt. Attitydarbetet ska utgå från de samiska värden som byggts upp under
tusentals år och som kännetecknar den samiska kulturen där traditionell kunskap förmedlar förhållningssättet till naturen och de traditioner den samiska kulturen har.
Även samisk media är en mycket viktig informationskanal som i det samiska samhället har mycket
begränsade resurser. Den normala sändningstiden varje vecka är för SVT Sápmi en timme och 15
minuter, för Sameradion 8,5 timmar och den skrivna media som finns är Samefolket med ca tio
nummer per år och den samiska ungdomstidningen Nuorat med ca fyra utgivningar per år. Det
samiska behovet av media som både hörs och skriver på det samiska språket är betydligt större än de
mycket begränsade resurserna som finns idag.
Samiskt språkcentrum planerar redan nu att påbörja en ettårig informationskampanj för det samiska
språket. Därefter måste en mer fast finansiering finnas för att få till den kontinuitet som behövs för
att det ska kunna ge en långsiktigt stabil effekt. Attitydarbetet har en nära koppling till Sametingets
egen process att komma fram till beslut och konkret handling för att allt arbete ska utgå från en
samisk utgångspunkt - Vuolggasadji! Detta är den grundläggande förutsättningen om det samiska
samhället själv ska kunna revitalisera det samiska språket och kulturen samt den utbildning som ska
led till det resultatet.
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att påbörja en dekoloniseringsprocess för att skapa en attitydförändring till samisk kultur och revitalisera grundläggande samiska värden, vilken är en förutsättning för att utveckla det samiska språket
och kulturen.
Att skapa ett kontinuerligt informationsarbete med aktiviteter i varje område där samer bor för att
öka medvetenheten samt undanröja missuppfattningar och fördomar kring det samiska språket och
kulturen.
Att resurserna för samisk media i ekonomiska resurser och sändningstid i etermedia förstärks betydligt.
5.3 Samisk språklag utifrån samerna som urfolk
FN:s definition av ursprungsfolk (enligt Cobo-studien) säger att ursprungsfolk är de som har en historisk kontinuitet med samhällen i det territorium som senare invaderades eller koloniserades av
andra. Anser sig själva skilda från den allmänna befolkningen som nu lever i detta territorium samt
strävar efter att bevara, utveckla och överföra sitt traditionella territorium och sin etniska identitet
till framtida generationer. (https://www.sametinget.se/1097)
Att samerna är ett urfolk i Sverige bekräftas bl.a. av Urfolksdeklarationen med flera konventioner och
resolutioner i FN. I enlighet med Urfolkdeklarationens (United Nations Declaration on the Rights of
Indigenous Peoples, 2007) 3e artikel har urfolk rätt till självbestämmande och att själva få bestämma
över politisk status och att fritt få driva sin ekonomiska, sociala och kulturella utveckling.
“Article 3
Indigenous peoples have the right to self-determination. By virtue of that right they
freely determine their political status and freely pursue their economic, social and cultural development.”
16
Samerna har också ett erkännande i regeringsformens §2 där det framgår att
”Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att
behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.”
Samtidigt har Sverige degraderat samerna till en nationell minoritet enligt Minoritetspråklagen vilket
innebär att samernas status som urfolk och rättigheter som följer med det, har tonats ner. Här
behövs en mer konsekvent linje från Sveriges sida för att uppfylla de internationella åtaganden man
gjort i olika sammanhang. Allt arbete och all behandling av ärenden som berör det samiska samhället
på något sätt måste utgå från den urfolksstatus samernas har. (kap 4.5 samt 4.4)
Sametinget har redan tagit initiativ till en etablering en samisk språklag utifrån samernas urfolksstatus. Ambitionsnivån för den nya samiska språklagen ska vara att lagen uttrycker Sveriges nationella vilja att det samiska språket skall ha en reell möjlighet att revitaliseras och att den har en tydlig
samhörighet med de utbildningsinstrument, såsom starka utbildningsmodeller och samisk pedagogik,
som den samiska kulturen som helhet behöver. (kap 6.2, 6.3)
”Sametinget arbetar för en lagstiftning och strukturer som bidrar till, och främjar
språkrevitalisering och urfolksrätt. Därför anser Sametinget att en samisk språklag är
nödvändig, för att säkerställa såväl dessa rättigheter som de samiska språkens existens. Genom en sådan lag ska Sametingets språkmål gällande samernas grundläggande rättigheter och samiskans ställning som huvudspråk säkerställas.”
(Sametingets språkpolitiska handlingsprogram Insats 1. Sid 17-18)
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att följa upp det initiativ Sametinget har tagit till en etablering en samisk språklag utifrån samernas
urfolksstatus.
5.4 Rätta till systemfel i undervisningen
Undervisningen av samiskt språk och kultur lider av allvarliga systemfel som gör att det inte är möjligt
för alla samiska elever att lära sig det samiska språket eller få kunskap om kulturen på ett tillfredställande sätt.
Den samiska förskolan är den allra viktigaste institutionen för att få en bra språkutveckling för
samiska barn. Det lägger grunden till alla framgång för vilken uppväxt och vilket lärande de samiska
eleverna ska ha vad gäller kunskap i det samiska språket och kulturen. Situationen för de samiska
förskolorna överlag är att det inte finns tillräckligt med personal med utbildning i samisk pedagogik
och det samiska språket. Både utbildningssituationen för personalen och en tydlig målbild om starka
utbildningsmodeller och samisk pedagogik måste in i organisationen som helhet. Exempel på detta
finns beskrivet både vad gäller arbetet med Anarsámigiella samt i den erfarenhet Carina Sarri vid den
samiska förskolan i Jokkmokk förmedlar. (kap 6.2)
Sameskolan har de bästa förutsättningarna för undervisning till samiska elever där den samiska profilen ska vara tydlig. Det arbete som görs är många fall en förebild för hur undervisning i samiskt
språk och kultur kan utformas. Möjligheterna för Sameskolan att nå alla elever är dock begränsad
med tanke på att Sameskolan endast finns på fem ställen och erbjuder undervisning för årskurs 1-6.
Det innebär att de flesta samiska elever genomgår grundskolan på kommunala eller privata skolor.
Grundskolans uppdrag har sina begränsningar utifrån nuvarande lagar och förordningar vilket gör att
utbildningen är mycket beroende av respektive skolas/rektorsområdes förmåga att rekrytera lärare
och organisera undervisningen på ett tillfredställande sätt. (kap 6.4)
17
Den läroplan som finns för Grundskolan måste uppgraderas utifrån den föreslagna samiska ambitionsnivån där utbildning för samiska elever ska ges utifrån samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller. (se förslag till åtgärd nedan) Här är det naturligt att Skolverket och Sametinget får ett
gemensamt uppdrag att göra en uppdatering som resulterar i en anpassning till samiska utbildningsmål. En samisk utbildning inom de kommunala skolorna skulle kunna organiseras så att vissa ämnen
byts ut eller kombineras med de ämnen som svenska elever får. Exempelvis skulle undervisningen i
historia kunna ske utifrån den samiska historien utan att det skulle förminska andra delar inom det
ämnet. En flexibilitet på det sättet skulle ge de samiska eleverna möjlighet att ha egna timmar i nästan alla ämnen utan att de känner att de ”missar” något annat. Samisk historia skulle också kunna
vara en obligatorisk del även för de svenska eleverna vilket skulle berika hela ämnet och ge bredare
kunskaper för alla elever. Likadant skulle man kunna göra med i princip alla ämnen. Både ambitionsnivån, målsättningarna och uppföljningen måste ha en betydligt högre nivå än idag om det ska vara
möjligt att revitalisera det samiska språket. Därför ska denna ambitionsnivå knytas till den föreslagna
nya språklagen där samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller ska vara grunden. (kap 6.2, 6.4)
Den timanställning som tillämpas av ett flertal av kommunerna är inte alls tillfredställande. Istället
måste heltidsanställningar erbjudas alla lärare som har samisk kompetens. Sådana tjänster skulle
kunna ha en kombinationslösning där alla elever på respektive skola skulle få en möjlighet att få
utbildning i samisk kultur och samhälle. Den samiska kompetensens ska också värderas genom ett
lämpligt påslag i lönen. Detta är i linje med förslaget i kapitel 5.7 att utbildning om samisk kultur och
samhälle införs som en obligatorisk del i hela det svenska skolväsendet.
För Sameskolans del finns en Läroplan som inte är skriven utifrån samiska värderingar och utifrån den
samiska kulturens- och samhällets realitet utan det ”samiska perspektivet” är upp till respektive
lärare att tolka och utforma. Även om de samiska lärarna gör ett bra arbete och lägger all energi på
detta så är de formella förutsättningarna svaga för att upprätthålla en hög och stabil nivå, om undervisningen ska lyckas på bästa möjliga sätt. Likaväl är det viktigt att de mål som finns idag för undervisningen i det samiska språket uppfylls. (Läroplan för sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet
2011, kap 3.16) Med tanke på det missnöje som ändå finns bland föräldrar och elever som genomgått Sameskolan utan att de känner att de fått den nivå av utbildning i samiska språket som de förväntat, finns det fog att se över om de mål som finns för samiska språket verkligen uppfylls både i
uppnådd kunskap och i betygshänseende, när en elev går ut i sjätte klass. (kap 6.4, 6.5)
De samiska pedagogiska inslagen har utvecklats betydligt under de senaste åren och de forskningsmetoder (samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller) som utvecklats för bl.a. språkundervisning m.m. har börjat tillämpas alltmer. Det är en positiv utveckling men det behövs fortfarande ett
arbete där en övergripande samisk pedagogik utvecklas för både förskolor, sameskolan och grundskolan i övrigt samt gymnasiet och tas i användning. En samisk pedagogik, som tar tillvara på samiska
grundvärderingar, traditionell kunskap i barnuppfostran och kulturella värden, i kombination med
starka utbildningsmodeller skapar en utbildning som bygger framtidstro och stärker de värden den
samiska kulturen är uppbyggd på. (kap 6.2, 6.3)
Idag finns alldeles för lite medel till produktion av samiska läromedel. Denna situation har rått alldeles för länge utan att det har gjorts något radikalt. Den situation som alla informanter vittnar om och
det som framgår av Samiskt Språkcentrums lägesrapporter både 2013 och 2014, är under all kritik
och måste tas på största allvar. Situationen som helhet kan inte räddas endast genom att Sameskolsstyrelsen avsätter ytterligare några hundra tusen ur sin begränsade budget. Men kortsiktigt kan
en ytterligare prioritering därifrån tillsammans med omprioritering av t.ex. minoritetsspråksanslaget
vara en början. Det samiska samhället måste också göra egna prioriteringar och visa att behovet är
reellt. Sametingets och Sameskolsstyrelsens ledningar, både de administrativa och de politiska måste
18
ta ansvar att driva frågan mot staten med argument både folkrättsligt samt utifrån de lagar Sverige
har skapat och åtagit sig att genomföra. Bristen på läromedel är en allvarlig begränsning för undervisningen. Det behöver man inte nog understryka. (kap 6.6)
För att kunna ändra på systemfel i undervisningen krävs en harmonisering till den föreslagna nya
samiska språklagen av ett flertal lagar som styr undervisningen i det samiska språket. Idag finns det t.
ex. begränsningar där undervisning helt på samiska i alla ämnen inte är möjligt och att samiska barn
med föräldrar från olika språkområden, t.ex. syd- och nordsamiska, inte har rätt att få undervisning i
båda utan måste välja ett av dem. Detta kommer från en bristfällig kunskap om andra kulturer än
den svenska och är diskriminerande då det än idag förutsätts att försvenskningsprocessen fortsätter.
Detta strider mot de mänskliga rättigheterna där alla folk har rätt till självstyre vilket också gäller
utbildningssystemet. Detta har tydliggjorts bl.a. i Urfolksdeklarationen med flera konventioner,
deklarationer och resolutioner. (kap 4.3) Den lösning som redan föreslagits är att skapa en samisk
språklag där samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller ska vara grunden.
En ändring av lagar och det regelverk som styr undervisningen är inte tillräckligt. Detta måste
kompletteras med kompetensutveckling som riktar sig till svenska myndigheter samt kommunadministrationerna, rektorerna, lärarna och förskolepersonalen i de olika skolorna. Informationen ska ha
ett innehåll både om det samiska språket och kulturen samt inte minst om de rättigheter samerna
som urfolk har enligt internationella konventioner och deklarationer samt de nationella lagar och
förordningar som styr detta. (kap 4.3, 6.7)
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att Skolverket och Sametinget får ett gemensamt uppdrag att utarbeta en ny läroplan, som ska antas
nationellt av Sverige på vederbörlig nivå, för Sameskolan och den samiska förskolan utifrån den
samiska kulturen och samhället samt att ge förslag till anpassning av utbildningssystemet så att
Grundskolans och Gymnasiets läroplaner uppgraderas utifrån samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller för att främja en reell undervisning i samiskt språk, kultur och samhälle.
Att kommunerna tillämpar flexiblare anställningsvillkor för lärare i samiska. Det kan t.ex. ske genom
olika arbetsuppgifter inom kommunen som fyller upp till hel- eller deltid i så hög grad att kompetensen kan behållas mer långsiktigt.
Att göra en översyn av måluppfyllelsen för det samiska språket inom Sameskolan, förskola och fritidshemmet enligt gällande läroplan och kursplan.
Att implementera samisk pedagogik och starka undervisningsmodeller i all samisk undervisning, oavsett utbildningsanordnare, i enlighet med befintlig forskning.
Att påbörja en kompetensutveckling av all samisk personal i den pedagogiska verksamheten och
administrationen kring kunskapsmodeller som kopplar ihop traditionell och ny pedagogisk kunskap
med tanke på utbildning för framtidens samiska samhälle.
Att säkerställa medel till produktion av läromedel via statsbudgeten samt från Sametinget, Sameskolstyrelsen och kommunernas minoritetsspråksanslag.
Att harmonisera Skollagen, Skolförordningen och Minoritetsspråklagen i enlighet med den föreslagna
nya samiska språklagen med samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller, vilket innebär att de
delar som begränsar undervisning i samiska språket och kulturen samt att rätten till endast ett
modersmål, tas bort.
Att en kontinuerlig kompetensutveckling ges till myndigheter och kommuner med berörd personal
angående samiskt språk och kultur samt om de rättigheter samerna som urfolk har enligt internationella konventioner och deklarationer samt nationella lagar och förordningar.
19
5.5 Organisering av samisk utbildning i språk och kultur
Sametinget har enligt Sametinglagen(1992:1433,) det övergripande ansvaret att ”fastställa mål för
och leda det samiska språkarbetet”. (2 kap, 1§ 3p). Detta måste tydliggöras ytterligare så att Sametinget tar ett eget initiativ till ett samordnande ansvar för all organisering och undervisning av det
samiska språket. Det innebär att tydlig utvecklingslinje – en röd tråd – ska kunna identifieras där
undervisning i det samiska språket och kulturen ska vara likvärdig och på en hög lärandenivå (enligt
samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller) för alla samiska elever från förskola till universitet,
oavsett i vilken utbildningsinstitution utbildningen sker, Sameskola, kommunal skola, friskola eller
statlig skola. För att detta ska vara möjligt är det nödvändigt att Sametinget som ansvarig för samisk
utbildning tar initiativ till en högre nivå av ansvar för att kunna driva den utveckling som är nödvändig.
Sameskolstyrelsen bör därför inordnas under Sametingets organisation och få ett utökat uppdrag att
vara ansvarig för all samisk undervisning. Sameskolsstyrelsens resurser kan därmed samordnas med
Sametingets på ett bättre sätt och inriktas på Sametingets övergripande ansvar för alla utbildningsnivåer. En samordning av Samisk språkcentrums- och Sameskolstyrelsens uppdrag blir också en
naturlig följd i en omorganisering av detta slag, där den diskussionen också ska inbegripa ett uppdrag
för språkcentrum på lule- och nordsamiskt område. Samiskt språkcentrums uppdrag idag är att tillgodose alla samers – både ungas och äldres – behov av att återta sitt eget språk. Med samiska avses
samtliga varieteter av språket inom den svenska delen av Sápmi där man aktivt ska främja och stimulera ökad användning av samiska, bistå med sakkunskap, utveckla metoder för att stärka enskildas
förutsättningar att återta och använda samiskan samt att sprida kunskap om revitalisering. Barn och
ungdomar ska prioriteras särskilt. Sameskolstyrelsens styrelse och Sametinget språknämnd kan därmed också bli en enhet men med ett utöka övergripande ansvar för samisk utbildning som helhet.
Allt detta är på den nivån som internationella konventioner förväntar sig.
Det långsiktiga målet är att all undervisning för samiska elever i Sameskola, grundskola eller gymnasium skall få undervisning utifrån samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller.
För Sameskolan och de samiska förskolorna bör ett genomförande kunna påbörjas inom två år.
För de kommunala skolorna som gör avtal med Sameskolstyrelsen kan samisk pedagogik och starka
utbildningsmodeller införas successivt enligt en planerad utveckling. Beroende på tillgång till framförallt lärarresurser kan utvecklingsplanen för olika skolor vara varierat framskridande. Anledningen
till den successiva utvecklingsmodellen är att utbildningen av samiska lärare ska hinna komma ikapp.
Utvecklingsplanen bör ha en planeringstid på tio år med regelbundet återkommande avstämningar
där planen revideras utifrån den förväntade progressiva utvecklingen av utbildningen i samiska språket, kulturen och samhället.(kap 6.2, 6.3)
Skolinspektionen har uppdrag att regelbundet granska alla skolor så att lagar och regler som finns
uppfylls. Granskningen utgår från skollagen, förordningar, läroplaner, kursplaner och andra
bestämmelser som skolorna är skyldiga att följa. Målet är att bidra till alla barns och elevers lika rätt
till god utbildning i en trygg miljö, där alla når minst godkänt i alla ämnen. Den granskning som skolinspektion har gjort i kommuner med samiska elever med modersmålsundervisning har i ett flertal
fall utmynnat endast i ett föreläggande att se till att modersmålundervisning i grundskolan eller gymnasiekolan erbjuds. Det finns ingen granskning på kvalitet eller omfattning. Detta beror i sin tur på att
lagkraven inte är högre än så. Kritiken från samiskt håll är dock entydig att det i de flesta fall är för
lite och för undermålig undervisning i det samiska språket och kulturen i de kommunala skolorna.
(kap 6.4)
20
Organiseringen av undervisningen utifrån en samordnande röd tråd kan se ut på följande sätt:
1. Samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller införs i Sameskolan och de samiska förskolorna.
2. Sameskolstyrelsen gör avtal med kommunerna om integrerad undervisning med alla grundskolor för undervisning i samiska språket, kulturen och samhället. Utbildningen ska genomföras utifrån samisk pedagogik och starka utbildningsmodeller. Kommunerna bör erhålla
budgetförstärkning för att kunna ha möjlighet att göra avtal med Sameskolstyrelsen för
Samisk undervisning.
3. Sameskolstyrelsen ska ha ett uppdrag att sätta mål och skapa utbildningsmetoder (samisk
pedagogik och starka utbildningsmodeller) som utgår från en viss nivå av lärande.
4. För att säkerställa att organiseringen av utbildningen för samiska elever i samiskt språk och
kultur både i Sameskolan, grundskolan i övrigt samt gymnasiet utifrån samisk pedagogik och
starka utbildningsmodeller, krävs att Skolverkets och Sametingets uppdrag samordnas i
denna fråga. Dessa två myndigheter bör få ett samordnat uppdrag att både organisera och
upprätthålla en hög utbildningsnivå för samiska elever.
5. För att säkerställa en miniminivå för utbildningen i av samiska elever i samiskt språk och kultur både i Sameskolan, grundskolan i övrigt samt gymnasiet utifrån samisk pedagogik och
starka utbildningsmodeller bör Skolinspektionens verksamhet kompletteras med samisk
kompetens. Anledningen är att det samiska samhället ska vara delaktig och ta ansvar för
både utveckling och uppföljning av samiska utbildningar på ett reellt sätt. Sametinget bör
själv inte vara tillsynsmyndighet eftersom man inte ska kontrollera sin egen verksamhet. Till
detta måste knytas en möjlighet för Skolinspektionen att utdöma vite eller att ha möjlighet
att förminska eller frysa avsatta medel som ska utgå till samisk undervisning, vid fall då t.ex.
huvudmannen såsom kommunen, inte uppfyller de utbildningsmål som är uppsatta.
I kapitel 5.6 nedan beskrivs de organisatoriska problem som finns vad gäller utbildning av samiska
lärare, vilket är en följd av de specifika uppdrag Umeå universitet har fått från Utbildningsdepartementet och Skolverket. Uppdragen utgår inte från de reella behov som det samiska samhället
uttrycker. Detta måste rättas till om det ska vara möjligt att uppnå det behov som finns av samiska
lärare både i förskolan, sameskolan, grundskolan samt gymnasiet.
De universitet som på svensk sida erbjuder kurser i samiskt språk, kultur och historia är universiteten
i Umeå, Luleå samt Uppsala. Vidare finns det möjligheter samiska studenter att söka sig till universitet och högskolor på norsk eller finsk sida såsom Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu, Tromsö universitet eller Oulu/Uleåborg universitet.
Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk är en bra resurs i samisk vuxenutbildning där det idag
erbjuds kurser i både nord-, syd- och lulesamiska samt duodji, samisk mat, rennäring m.m. Utbildningscentret skulle också kunna bli en än viktigare utbildningsaktör i många samiska utbildningsområden genom en utveckling till att bli en samisk högskola/universitet. En sådan utveckling skulle vara
välkommet för hela det samiska samhället på svensk sida av Sápmi och bli ett bra komplement till
Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu samt andra universitet med samiska utbildningar. En sådan utveckling skulle kunna starta med alltmer utvecklade samarbeten på kursnivå med de andra universiteten.
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att Sameskolstyrelsen organiseras in under Sametingets organisation med en samordning och utökning av uppdragen till Sameskolstyrelsen och Samisk språkcentrum samt att Sameskolsstyrelsens
styrelse och Sametinget språknämnd organiseras till en sammanhållen enhet.
Att lägga förslag till svenska regeringen att Sametinget får ett övergripande samordnade ansvar för
grundskolan vad gäller utbildning i samiska språket och kulturen, oavsett utbildningsinstitution.
21
Att Sametinget och Skolverket får ett gemensamt uppdrag att både organisera och upprätthålla en
hög utbildningsnivå för samiska elever som följer den samordnade röda tråden beskriven ovan i fem
punkter.
Att Skolinspektionens som tillsynsmyndighet utökas med samisk kompetens för tillsyn av undervisning för samiska elever på alla utbildningsnivåer.
Att undervisningen av samiska språket och kulturen inom de kommunala och friskolorna utvecklas
med mål att förändra utbildningens kvalitet utifrån att stärka inlärningsmöjligheter och främja samisk
pedagogik i enlighet med ambitionerna i den föreslagna nya samiska språklagen.
Att påbörja en utveckling av Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk till en samisk högskola/universitet.
5.6 Anpassa lärarutbildningen till det samiska behovet
Umeå Universitet har från med 2015 en femårig ämneslärarutbildning med samiska som huvudämne
för årskurs 4-9 samt Gymnasiet. Ingen utbildning ges för åk 1-6. Det finns dock ingen samisk
sökande. En anledning är troligtvis att det inte finns någon tydlig arbetsmarknad efter examen. Idag
är elevunderlagt för att anställa ämneslärare i samiska för litet. Detta i sin tur beror på att det brister
i utbildningen av samiskt språk och kultur längre ner i årskurserna både för Sameskolan samt integreringen på kommunerna.
Detta är en satsning som inte utgår från de behov som det samiska samhället uttrycker. Det rätta
hade varit att göra en större satsning mot Grundlärarutbildningar där samiskt språk och kultur ingår.
Inriktningarna där är mot fritidshem, förskola och grundskola åk 1-3 eller grundskola åk 4-6. Efter
examen finns möjlighet för kommunerna att anställa vederbörande på heltid. Då kan den anställningen bli en resurs för skolan som helhet. Kommunen kan då på ett enklare sätt lösa problemet med
att hitta lärare i samiskt språk och kultur och denna lösning kan också bli ett tillskott i lärarkompetensen för den kommunala skolan. Detta medför både en anställningstrygghet för läraren och stabilare
utbildningsnivå som ger en kontinuitet som idag i många fall inte finns. Idag försöker kommunerna
lösa det genom ständiga rekryteringar av lärare på timbasis.
Detta skulle innebära att långt fler samiska elever skulle får kunskaper och betyg i samiskt språk och
kultur vilket ökar behovet av lärare senare för årskurs 7-9 samt gymnasiet. Det är först då behovet av
en ämneslärarutbildning blir aktuell. Här har man alltså börjat i fel ände.
Modersmålsutbildningen vid Umeå Universitet är en uppdragsutbildning från Skolverket. Utbildningen sker genom att eleverna kommer in i kurserna på den ordinarie lärarutbildningen. Modersmålslärare har dock låg status i kommunerna bl.a. eftersom de i många fall inte är legitimerade lärare
och modersmålundervisningen ligger utanför ordinarie skoltid och då utanför de nationella kraven på
utbildning.
Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu är en av de viktigaste samiska institutionerna som erbjuder utbildningar både för lärare, om samisk kultur m.m. som är anpassad till den samiska kulturen och dess
värden. Sameskolstyrelsen har påbörjat ett samarbete med utbildning av förskollärare inom sameskolorna, vilket är ett viktigt steg i utvecklingen. Ett ytterligare utökat samarbete med Sámi Allaskuvla
skulle göra att bristen på utbildade lärare utifrån samiska språket och kulturen skulle minska och på
sikt kunna åtgärdas helt och hållet. För att effektivisera utbildningen skulle ett samarbete mellan
Sámi Allaskuvla och Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk vara en bra möjlighet. Då skulle fler
elever kunna gå kurser och längre utbildningar där långa resor kan vara ett hinder.
22
Läraryrkets status måste höjas för att kunna rekrytera fler samiska lärare. Det finns även ett akut
behov av lärare i samiska språket och kulturen som måste tillgodoses med tanke på det råder en
eftersläpning i utbildningen av samiska lärare och de åtgärder som föreslås för att förbättra situationen inte kommer att ge effekt förrän om tidigast några års sikt. Detta skulle kunna ske med ett antal
koncentrerade kompetensutvecklingsinsatser som skulle förbättra läget. Det är t.ex. att höja
modersmålslärarnas status i grundskolan och gymnasiet genom att erbjuda pedagogisk utbildning,
anordna fortbildning av befintliga lärare som vill undervisa i samiska och samisk kultur, att erbjuda
utbildning till potentiella lärare som har språkkunskaperna men inte den pedagogiska utbildningen,
att engagera och fortbilda språkmentorer, t.ex. äldre modersmålstalare, till både lärare och elever
samt att dessa mentorer skulle kunna medverka som resurser vid sidan av den pedagogisk utbildade
läraren, vid lektioner på skolan. För att förstärka incitamentet för vidareutbildning skulle en stipendieordning och/eller bidrag till korttidstudier vara bra instrument som ger möjlighet till fler att studera.(LÄGESRAPPORT De samiska språken i Sverige 2014, sid 20) Detta kan också ses som helandeprocess och revitalisering för de äldre modersmålstalarna som genom sin egen skolgång och uppväxt
fått lära sig att nedvärdera sitt eget språk. (se exempel i kapitel 6.2 angående s.k. språkmästare för
Enaresamiskan)
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att beakta utbildningsbehovet av samiska lärare för förskolan, sameskolan, grundskolan samt gymnasiet för att kunna etablera lärarutbildningar utifrån det reella behovet.
Att utöka uppdraget för bl.a. Umeå Universitet att anordna grundlärarutbildningar där samiskt språk
och kultur ingår utifrån det behov som finns i det samiska samhället.
Att utöka uppdraget till Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu samt Samernas utbildningscentrum i Jokkmokk att organisera nödvändiga utbildningar i språk och kultur.
Att minska det akuta behovet av lärare i samiska och samisk kultur genom att skapa en stipendieordning samt anordna fortbildning i samiska för befintliga lärare, att ge pedagogisk kompetensutveckling
till språkkunniga potentiella lärare samt att engagera och fortbilda språkmentorer t.ex. äldre
modersmålstalare.
5.7 Ändra attityder bland den svenska befolkningen
I den svenska grundskolan överlag är utbildning för de svenska eleverna om den samiska kulturen
undermålig utifrån en samisk utgångspunkt (Vuolggasadji). Detta är en stor brist och osynliggörande
av den samiska kulturen och de samiska eleverna. Den konsekvens som detta medför är en allmän
okunskap om samer och den samiska kulturen, även om samerna är urfolket i Sverige, hela Skandinavien samt Ryssland. Okunskapen i sin tur gör att den samiska kulturen möter motstånd och fördomar
i väldigt många sammanhang och samhällsområden där en större kunskap skulle eliminerat detta
från början. Det gäller t.ex. inom utbildningsväsendet där kommunernas okunskap och normer gör
att många samiska föräldrar och elever upplever en nedvärderande syn. Konsekvensen blir en institutionell diskriminering som är inbyggd i strukturerna, men är nödvändigtvis inte personbaserad. Om
dessa negativa strukturer ska brytas är information och kunskap den allra viktigaste åtgärden. Långsiktigt sett är det därför oerhört viktigt att det börjar i den svenska skolan, från förskola till gymnasium, där den samiska kulturen ska vara obligatorisk. (kap 6.4)
För att ytterligare skapa dessa goda förutsättningar är det också nödvändigt att samisk kultur blir en
del i lärarutbildningarna i hela Sverige. I Norge har detta redan införts där den samiska kulturen är en
del i all lärarutbildning.
23
Samiskt informationscentrum, SIC (www.samer.se) har ett övergripande uppdrag att skapa information riktad framförallt mot det svenska samhället. Detta är en bra verksamhet som fyller sitt syfte.
Behovet av information är dock betydligt större än de resurser som finns tillgängliga idag. Det finns
även tillsammans med ungdomsorganisationen Sáminuorra föreslaget en åtgärd med samiska ungdomar som s.k. vägvisare som kan informera om samer på skolor m.m. Kampanjer av olika slag är bra
som intresseväckare men det som behövs i realiteten är årliga informationsresurser som är integrerade i samhället som en naturlig del. Därför skulle det vara naturligt att öka resurserna till Samisk
informationscentrum så att utrymme skulle finnas både att skapa kampanjer t.ex. gemensamt med
samiska ungdomar men också att aktivt kunna delta på större event som drar mycket människor över
hela Sverige och att samtidigt upprätthålla en kontinuerlig informationsverksamhet riktad till det
svenska samhället.
Samisk men även svensk media har här ett mycket viktigt uppdrag men de resurser och den kunskap
som finns skapar inte möjligheter till en opinionsbildning som det samiska samhället behöver.
(kap 5.2)
Förslag till åtgärder
Att Sametinget tar initiativ till följande förslag:
Att det i hela det svenska skolväsendet införs en obligatorisk utbildning med hög kvalitet i samisk
kultur och samhälle.
Att samisk kultur och samhälle blir en obligatorisk del i lärarutbildningarna i hela Sverige.
Att de ekonomiska resurserna till Samisk informationscentrum förstärks betydligt.
6. Strategier, metoder och redskap för utvecklingen av det
samiska språket
6.1 Statushöjning av språk och utbildning utifrån en samisk norm
För att nå en stabilitet av hög nivå på den samiska utbildningen krävs en så stark organisering av
språkstrukturen så att den blir väl förankrad både i det samiska utbildningssystemet liksom det
svenska- där utbildning av samiskt språk och kultur genomförs. Det som brister idag är att nivån på
den samiska utbildningen och kulturmedvetenheten bygger på enskilda personers intresse och kunskap såsom lärare, skolledningar och Sameskolchef som måste tolka diffusa dokument för att själva
införa ett samiskt perspektiv i en läroplan som är skriven utifrån en svensk norm.
Det krävs en tydlig medvetenhet om Vuolggasadji, de samiska värdena och normerna hos alla
samiska aktörer såsom Sametinget, Sameskolstyrelsen, andra samiska institutioner och aktörer samt
inte minst i det samiska utbildningssystemet. De samiska normerna och kulturella värderingarna
måste formaliseras i lagar och förordningar, Sameskolans läroplan samt byggas in i de metoder och
redskap som används och tydliggöras i verksamhetsplanerna. I annat fall uppnås aldrig den nivå av
samisk utbildning som de samiska kulturvärdena anger. En organisering utifrån den samiska kulturella utgångspunkten -Vuolggasadji- med samiska normer och värden i botten ger en stabilitet och
statushöjning eftersom den kräver en hög nivå av inbyggd samisk struktur - en röd tråd - på både
kunskapsbasen, utformningen av utbildningar, metoder och de redskap som ska användas med tydliga krav på måluppfyllelse i läroplan och kursplaner.
Även i Asta Mitkijá Baltos och Gunilla Johanssons forskning i sameskolorna i Gällivare och Jokkmokk
publicerad i Diedut 4/2008 efterlyses en förändring av hela det offentliga och formella systemet med
24
myndigheter, politiker, lagar och dokument så att det anpassas till samiska behov och utifrån samiska
grundvärderingar. Jon Todal, språkforskare vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu efterlyser också en
mer fast ordning där långvariga forskningsprojekt som genomförs och som ger bra resultat bör
övergå i en mer fast ordning i det samiska utbildningssystemet. Annars tenderar de goda resultaten
inte leda till en utvecklad samisk utbildnings- och språkutveckling överlag.
Samiskt språkcentrum vid Sametinget har tagit upp dessa frågor vid ett flertal tillfällen. I lägesrapporten De samiska språken i Sverige 2014, Kapitel 6. Vilka förutsättningar för språkundervisning som
finns, redovisas utförlig, utifrån befintlig forskningskunskap, vilka brister och behov av åtgärder som
finns för att det samiska språket ska ha en reell möjlighet att revitaliseras. Det är t.ex. begränsningar i
lagtexterna vad gäller revitalisering genom starka utbildningsmodeller i förskola och skola, behov av
ökade möjligheter för Sameskolstyrelsen att driva en effektivare utbildning, att förbättra universitetsutbildningarna i samiska, utökad utbildningssatsning för lärare i samiska m.m.
Samiskt språkcentrum gjorde en rapport Samiska ungdomars delaktighet i språkrevitalisering 2012.
Där är en av slutsatserna att det svenska utbildningssystemet inte fungerar vad gäller det samiska
språket. I kap 8. Avslutande diskussion skriver utredaren Anna-Maria Fjellström följande:
”Oavsett samtals ämne så återkommer ungdomarna som deltog i referensgruppen till
problematiken med det svenska utbildningssystemet. Man lyfter problem både med att
det nuvarande systemet inte fungerar, men även att många av de som redan passerat
grundskolan inte fått den undervisning som skulle behövas för att de ska räknas som
samisktalande. Att skolsystemet inte fungerat som det ska gör att man befarar att
många som idag tillhör den äldre ungdomskategorin har begränsad kunskap i samiska,
utvecklat språkspärrar och/eller inte utvecklat sitt språk i tillräckligt hög grad om man
jämför med kunskaper i andra språk, till exempel engelska. Detta innebär att det finns
behov för starka utbildningsalternativ som riktar sig till unga vuxna både på universitet
nivå och för de som vill lära sig samiska på annat sätt till exempel på mindre orter
och/i de samiska näringarna.”
I kapitel 4. Undersökning av barns och ungas språkanvändning i FÖRSTUDIE: Kartläggning av de
samiska språken redovisas resultaten av forskningsprojektet Literacitet i Sápmi: flerspråkighet, revitalisering och literacitetsutveckling i ett globaliserat Norden (VR 2011-6153) gjord av Eva Lindgren,
Asbjørg Westum, Hanna Outakoski och Kirk Sullivan, Institutionen för språkstudier vid Umeå universitet.
I undersökningen konstateras att det finns ett behov av både kompetensutveckling inom skolan om
utbildningen av samiska elever och att utbildningen måste organiseras på ett bättre sätt om det ska
leda till en utveckling av det samiska språket. Det krävs också en attitydförändring i det svenska skolsystemet och samhället som helhet så att samiska elever får det stöd och uppmuntran som behövs
för att kunna lära sig sin egen kultur och sitt eget språk utan att möta olika hinder. För det behövs en
förändring både institutionellt och attitydmässigt.
”Svaren pekar dock på ett stort behov av ytterligare kunskap om förutsättningarna för
samiska språk i skolmiljön och hur de relaterar till barnens övriga språkliga miljöer
utanför skolan. För de äldre barnen finns ingen garanterad timplan för samiska språk;
timantalet för undervisning i samiska språk beror på hur respektive skola väljer att
erbjuda undervisning i språken.” (sid 23)
”Dock visar resultaten också att det inte verkar finnas tillräckligt stöd för deras språkanvändning i det omgivande samhället. De läser lite, ser lite på TV och pratar mer
svenska än samiska i skolan. (sid 24)
25
”Idag verkar samhället inte i tillräcklig utsträckning kunna erbjuda möjligheter för barn
och unga att exponeras för samiska i form av böcker, TV, filmer, spel etc. Tidigare
forskning har visat att exempelvis TV, datorspel och musik är viktiga redskap för språkutveckling (Lindgren & Muñoz, 2013; Sundqvist, 2009).” (sid 25)
Det som är positivt är att sameungdomarna idag har en framtidstro och vilja att återta det samiska
språket. Det är en viktig framgångsfaktor som måste tas tillvara genom att skapa de arenor för
utbildning och språkmiljöer som ungdomarna förväntar sig.
”Samtidigt som många av enkätsvaren bekräftar tidigare bilder av hur samiska språk
används, visar svaren också någonting nytt. Samiska är ett språk man är stolt över att
kunna, man vill inte längre gömma sitt språk och det är inte många som är rädda för
att använda språket. Samiska är i hög grad ett modersmål, även om man inte talade
samiska innan man började skolan. Detta visar att barn och unga har skapat en identitet där både svenska och samiska inryms och där samiskan fyller en viktig funktion.
Resultaten visar en komplex bild av hur barn och ungas attityder till samiska är positiva
och där de också tar makten över språket där de har möjlighet, till exempel via chat.”
(sid 24)
Sametinget som det politiska och förvaltande organet för samerna måste också föregå med gott
exempel även i det praktiska arbetet, efter att beslut om högre målsättningar tagits. En åtgärd som
kan ingå i hur Sametinget organiserar sin verksamhet är att ta beslut om att samiska språket ska vara
huvudspråk i administrationen och politiken. Där kan Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu vara en bra
förebild. Där är samiska huvudspråk vilket innebär att all verksamhet genomförs på samiska, såsom
dokument skrivna på samiska och att möte genomförs på samiska. Redan i anställningskontraktet
finns avtalat att den anställde, om man inte kan samiska, måste börja lära sig det och ska kunna
använda det i sitt arbete inom två år. Den anställde har därmed också tillgång till resurser såsom
utbildning i språket och daglig tolkhjälp vid möten m.m. Detta visar att det är fullt möjligt om man
beslutar att genomföra det. Det skulle också visa att Sametinget tar sitt uppdrag på fullaste allvar
även i praktisk mening. Detta kan också genomföras i fler samiska myndigheter och arbetsplatser,
såsom Sameskolstyrelsen, Samernas utbildningscenter, Sameslöjdstiftelsen och de samiska riksorganisationerna, samiska kulturcenter såsom Gaaltije m.fl. Sametinget kan även här ta initiativet med en
dialog och uppmaning att påbörja ett brett och konkret arbete med revitaliseringen av det samiska
språket.
6.2 Starka undervisningsmodeller via språkbad och samiska språkmiljöer
Annika Pasanen, språkforskare vid Helsingfors Universitet, menar att språkets status har en stor
betydelse. Om språket behandlas som en omistlig del i kulturen har den en given plats i helheten och
därmed ska den vara undervisningsspråk i alla ämnen. Det är då den har en chans att revitaliseras
och bli ett levande språk i samhället. Om det istället behandlas som ett objekt, ett skolämne vilket
som helst får det ingen bra status varken i det samiska- eller i det andra samhället. Språkinlärningen
blir då inte heller på den nivån att eleverna lär sig ett fungerande språk.
Språköverföringen måste för att lyckas vara en aktiv inlärning redan som barn. Barn lär sig ett språk
aktivt bara om man regelbundet pratar språket och om barnet själv förväntas använda språket. Det
ska användas som ett regelrätt kommunikationsspråk för aktiv inlärning. Språköverföring kan ske i
hemmet, vilket ger de bästa förutsättningarna, via Giellabeassi-Språkbon och Giellalávgun-Språkbad
och som undervisningsspråk i skolan. Detta är exempel på starka språkmodeller som ger bra resultat i
26
språkundervisningen. Utifrån detta är en satsning på samiska förskolor det allra viktigaste för att få
en framtida utveckling som är godtagbar.
Enligt Annika Pasanen måste man tydligt bestämma målen för språkrevitaliseringen, om det ska vara
ett fullvärdigt språk för barn och vuxna eller inte. Vill man det så måste man bestämma metoder och
strategier som leder till de mål man har satt upp.
Annika Pasanens råd utifrån den forskning och det lyckade arbetet som gjort för Enaresamiskan är
att:
Göra Giellabeassi och Giellalávgun över hela språkområdet.
Göra språket till undervisningsspråk i skolan.
Anordna intensivkurser i samiska för unga vuxna, småbarnsföräldrar och lärare i förskola och
skola för att öka språkanvändningen i hemmet.
Informera bort missuppfattningar och fördomar kring språket och undervisningen, såsom att
barn blir halvspråkiga, att barn inte kan lära sig flera språk samtidigt, att det inte går att
undervisa i ett minoritetsspråk, att eleverna inte blir nog duktiga i t.ex. matematik för att
klara sig vidare i det andra samhällets skolsystem o.s.v.
Om man ska lyckas med revitalisering av ett språk finns ett antal kriterier som måste uppfyllas.
En förståelse måste finnas hur språköverföring går till. Det är t.ex. en vanlig missuppfattning
att det räcker med några timmars språkundervisning i veckan på förskola och skola.
Språkrevitaliseringen måste också vara viktig för fler än språkaktivisterna och lärarna. Om de
”vanliga” människorna och föräldrarna inte är engagerade utan lämnar över ansvaret till
andra är förutsättningarna mycket sämre.
Språköverföringen måste prioriteras högst upp. Om den grunden och förståelsen saknas att
full satsning på språkinlärningen måste göras fungerar inga andra metoder heller.
Man måste prata språket. Många språkförespråkare och språkpolitiker pratar om språket
men pratar inte språket. Det är ett vanligt fenomen bland minoritetsspråken, vilket ofta blir
tydligt på möten och konferenser. Detta ger inget förtroende och de blir inga goda förebilder
för språkets utveckling.
Tolerans måste finnas att språket inte är och inte blir som förr. Det blir en förändring med
nya generationer som lever ett annat liv än man gjorde tidigare. Språket är inte statiskt utan
förnyas i ett nytt samhälle. Den acceptansen och förståelsen måste finnas. Samtidigt måste
den äldre generationen börja prata samiska med barn igen.
Varför Enaresamiskan har lyckats är att både aktivister och ”vanliga” talare har insett att de måste
tala samiska i alla situationer. Detta måste göras trots risken att utesluta någon i sällskapet som inte
pratar språket. Men det är ändå mindre dåligt än att alltid prata majoritetsspråket. Tolerans har
hjälpt till att revitalisera språket.
Även Jon Todal, språkforskare vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu är tydlig med att målet med vad
man vill med språket måste vara tydligt. Vill man revitalisera språket måste det till politiska beslut
som sedan ska genomföras metodiskt, utifrån modeller som man har bestämt och som har prövats
på andra ställen, inte skapa egna oprövade modeller som bygger mer på tro än vetande. Det finns
mycket kunskap om starka och svaga modeller i språkinlärningen genom den forskning som bedrivits
på olika håll i världen.
Både Jon Todals forskning som genomfördes som ett språkrevitaliseringsprojekt i Elgå (DIEDUT Nr 1,
2007 Samisk språk i Svahken Sijte)på sydsamiskt område år 2001-2006 och Torkel Rasmussens forskning i Deatnu och Ohcejohka ( DIEDUT Nr 5, 2014, Go ealáska, de lea váttis dápmat) på nordsamiskt
område i början av 2000-talet bekräftar att metoderna som fungerar bäst är Giellabeassi, språk27
badsmodellen och att språket ska vara huvudspråk i förskolan för att sedan föras in i skolan. Den
modellen som användes bl.a. i Svahken Sijte har från början utvecklats speciellt hos maorierna på
Aotearoa/Nya Zeeland. Arbetet måste vara väl förankrat bland föräldrar och lokalmiljön i övrigt samt
att det också ska ha koppling till den kulturella miljön där traditionell kunskap och medverkan i traditionella aktiviteter är viktig. Språkbaden är idag extra viktiga för elever som inte inryms i sameskolorna eller integreringen. Det finns ytterligare forskning som stödjer detta sätt att arbeta med språkvitalisering. I detta sammanhang kan Colin Baker nämnas som 2011 gav ut sin bok Foundation of
Bilingual Education and Bilingualism.
Goda exempel
För att visa att det är möjligt att revitalisera det samiska språket fullt ut, genom att bestämma sig och
mer långsiktigt hålla fast vid en modell som visat sig fungera i andra sammanhang, kan även följande
exempel vara belysande .
Enaresamiskan
Den revitalisering som har skett med Enaresamiskan i nordöstra delen av Sápmi är ett bra exempel
på att det är fullt möjligt att ta tillbaka ett språk som är på utdöende. Enaresamiskan har idag 300350 talare efter en lång tid av negativ utveckling p.g.a. nedvärderande behandling av det finska samhället och utbildningssystemet. Detta gjorde att språket tappade status vilket gjorde att alltfler yngre
övergav språket till förmån för finskan. Enaresamiskan har som mest haft ca 1000 talare i början av
1900-talet.
1997 kan sägas vara ett brytningsår för Enaresamiskan då det arbete som gjorts för att revitalisera
språket resulterade i att två s.k. Giellabeassi, Språkbon etablerades i Enare och ett i Ivalo. Ett Giellabeassi är en form av tidigt Giellalávgun, språkbad för förskolan där språket används konsekvent vilket
gör att barn som inte kan språket lär sig snabbt. Målet är att alla barn i Giellabeassi ska vara tvåspråkiga när de börjar skolan. Resultaten av detta arbetssätt har varit betydelsefulla och radikala, enligt
Annika Pasanen, språkforskare vid Helsingfors universitet som forskar om enaresamiskan revitalisering.
Sedan år 2000 har Enaresamiskan varit undervisningsspråk i nästan alla ämnen i Grundskolan. På
lågstadiet har all undervisning skett på Enaresamiska. På mellanstadiet är det i mindre omfattning
medan undervisningen på högstadiet ännu är mest på finska.
Detta har också resulterat i att familjerna ha börjat använda samiska i hemmet, i sociala sammanhang och umgänget i övrigt, efter att det tidigare endast skett på finska. Den samiska dräkten har
börjat synas mer konsekvent, samebarn har börjat döpas med samiska namn och alltfler samer har
börjat studera språket. Enaresamiska har blivit ett högstatusspråk i området vilket innebär att även
etniska finska medborgares barn lär sig Enaresamiska i skolan tillsammans med de samiska eleverna.
Medvetenheten om språket har ökat markant i området men också i Finland som helhet.
Idag har 60 barn lärt sig Enaresamiska via Giellabeassi vilket är mycket med tanke på att det endast
har funnits 350 talare av språket. Ytterligare en effekt av de goda resultaten via Giellabeassi blev
problemet med de förlorade generationerna, eftersom samiskan talades av barn och gamla med få
vuxna i medelåldern. Alltså de som skulle ha varit lärare och läroboksförfattare. Den åtgärd som
gjordes var att det arrangerades en kompletterande intensivutbildning på ett år via Uleåborgs Universitet, det lokala utbildningscentret samt Anargiela Serviin. 17 personer, de flesta lärare, tog den
möjligheten och tog ledigt från sin respektive arbeten. Utbildningen genomfördes på akademisk nivå
med komplettering via ett lärlingssystem med ”Språkmästare”. Detta innebär att studenterna fick
vara med i vardagslivet tillsammans med äldre talare av språket där de enbart talade samiska med
varandra. Detta var en viktig del i utbildningen eftersom studenterna inte bara lärde sig språket utan
även kulturen, traditionerna och det sammanhang språket hade i verkliga livet.
28
Den samiska förskolan i Jokkmokk
Vid den samiska förskolan i Jokkmokk har personalen sedan hösten 2014 påbörjat ett tydligare
arbete som ska leda till att fler samebarn lär sig samiska på ett bättre sätt än tidigare. Den arbetsmetod som förskolan nu arbetar med följer den modell som finns i Colin Bakers forskning och som
också har använts av Jon Todal i Svahken Sijte på sydsamiskt område. På Förskolan finns idag 52 barn,
både lulesamiska och nordsamiska. Den fasta personalen är samisktalande.
Tidigare var den nordsamiska och lulesamiska gruppen uppdelad i olika avdelningar, men i båda
grupperna var blandade med barn med samiska som hemspråk och barn med samiska som andraspråk. Idag är barnen är uppdelade i olika avdelningar. De barn med samiska som hemspråk, oavsett
om det är lulesamiska eller nordsamiska, är i en avdelning. De barn som har samiska som andraspråk
återfinns i en nordsamisk avdelning och en lulesamisk avdelning.
I avdelningen med hemspråktalare är all verksamhet på samiska och det faktum att det finns två olika
dialekter i avdelningen är inget hinder utan det har istället visat sig vara positivt då barnen lär sig
både förstå och kommunicera med varandra obehindrat. De två andra avdelningarna har organiserats utifrån modellen med Giellabeassi. Där är också samiska huvudspråket men med svenska som
stödspråk eftersom barnen inte har samiska som sitt hemspråk.
Detta har gjort att båda grupperna lär sig samiska på ett bättre sätt än tidigare. Barnen med samiska
som hemspråk har möjlighet att utvecklas ytterligare eftersom språket används konsekvent i kommunikationen och har möjlighet att bli mer avancerat på det sättet. I avdelningarna med andraspråkstalare är också språkutvecklingen positiv. Alla barn är på samma nivå vilket gör och att utvecklingen sker i en egen takt och att ingen av barnen hämmas av andra barn som har språket från sin
hemmiljö.
Föräldrarna har ett stort intresse att barnen ska utvecklas i det samiska språket. Oavsett vilken nivå
de befinner sig från början. Föräldrarna har själva också dragits med i utvecklingen och vill lära sig
och utveckla sin egen samiska. Förskolan har därför producerat en folder med olika begrepp och
meningar på samiska till stöd för föräldrarna så att samiskan kan börja utvecklas mer även i hemmiljön. Personalen är också nöjda med det nya arbetssättet och de ser att det finns en tydlig utveckling i barnens lärande både i språket och också kulturellt. Fram till idag har det varit en positiv
utveckling överlag, även om det har funnits en liten oro att just uppdelningen av barnen i olika kunskapsgrupper kan ha en negativ inverkan. Förändringen började med att Sameskolstyrelsen gav möjlighet till personalen att vidareutbilda sig inom det samiska språket. Samtidigt skapades en föräldrasamrådsgrupp där verksamheten diskuterades och man kom gemensamt fram till att pröva detta
arbetsätt.
Enligt Carina Sarri, avdelningsledare för den lulesamiska Giellabeassi, räcker det inte med att följa
den läroplan som finns idag. Genom att bara uppfylla de mål som är uppsatta där får vi ingen utveckling av det samiska språket och den samiska kulturen. Det måste till en utveckling av både läroplaner
och tydligare målsättningar för hur vi ska nå upp till ett levande samiskt språk. Utvecklingen ska inte
endast vara beroende av att det finns intresserad personal, det måste finnas inbyggt i systemet vart
den samiska undervisningen ska leda till.
Sameskolstyrelsen
Sameskolstyrelsen och Samiskt språkcentrum vid Sametinget har under hösten 2015 anordnat språkbadsveckor för eleverna i årskurserna 5 och 6 för sameskolorna och samisk integrering. Språkbadsveckorna som bekostas av Sameskolstyrelsen och Samiskt Språkcentrum genomförs i samband med
ordinarie samisk undervisning och är en del av den långsiktiga samiska språkutvecklingen från förskoleklass till och med årskurs 9.
29
Sameskolstyrelsen har gjort en strategisk satsning sedan 2013 på kompetensutveckling av lärare och
förskolepersonal i bl.a. språkbadsmetodik. Sameskolstyrelsen har bl.a. studerat ULPAN-modellen
som utvecklats i Israel för hebreiska och som också använts i Skottland och Wales med goda språkundervisningsresultat. (LÄGESRAPPORT: De samiska språken i Sverige 2014, sid 16)
Behovet av fortbildning har identifierats vid Sameskolorna och gemensamma arbetssätt har fastställts för språkinlärning för flerspråkliga barn och elever. Detta har lett till satsning på samiska samt
offensiv systematisk kvalitetsutveckling som är de två strategiska kompetensutvecklingsområdena de
närmaste åren. Efter fortbildning ska deltagarna kunna planera, genomföra och utvärdera samiskt
språkbad inom sameskolan, samiska förskolan och den samiskt integrerade undervisningen. Fortbildningen ger deltagarna 10 studiepoäng vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu med möjlighet till fortsatt
fördjupning på egen hand, vilket ger ytterligare 20 studiepoäng.
(http://www.sameskolstyrelsen.se/sv/news/kurs-i-samisk-sprakbadsmetodik-strategisk-satsning)
Svenska Riksdagens beslut den 1 juli 2015 att öppna för möjlighet till distans- och fjärrundervisning
har gjort att Sameskolstyrelsen sedan hösten 2015 kunnat erbjuda kommunerna ett avtal där fler
samiska elever får möjligheter till en bättre undervisning i samiska. Denna möjlighet för kommunerna
att uppfylla sina utbildningsåtaganden har dock inte nyttjats av alla kommuner ännu. Detta är första
terminen den möjligheten finns så det finns en stor utvecklingspotential här. Samtidigt ska Sameskolstyrelsen hinna med att utveckla sin organisation både administrativt, ekonomiskt och att kunna hitta
behöriga lärare för att fylla upp behovet.
6.3 Didaktik utifrån samisk pedagogik
Idag finns ingen uttalad samisk pedagogik som används i de samiska förskolorna eller sameskolan. I
intervjuerna med sameskolans rektorer och Sameskolchefen framgår att det finns en samisk grundtanke i verksamheten som utgår från ett samiskt perspektiv beroende på personalens egen kunskap
och samiska identitet. Den kompetensen är oerhört viktig och håller idag upp den samiska inriktningen och innehåller självklart samisk pedagogiska inslag i de samiska förskolorna och sameskolorna. Samtidigt är verksamhetens samiska nivå mycket beroendet av de enskilda lärarnas kompetens och intresse. Därför är det stor skillnad mellan förskolornas och sameskolornas undervisning på
om verksamheten bedrivs utifrån samiska eller svenska som huvudspråk. Detsamma gäller de
samiska pedagogiska inslagen.
Under åren 2005-2007 genomfördes ett forskningsprojekt vid sameskolorna i Gällivare och Jokkmokk
om att införa ett mer tydligt samiskt perspektiv i undervisningen. (Diedut, 4/2008) Forskningsledare
var Asta Mitkijá Balto, Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu och Gunilla Johansson, Luleå Tekniska Universitet. Projektet genomfördes enligt aktionsmodellen där forskare och personal gemensamt förnyade och förändrade existerande praxis med grund från Baltos teori om sámi árbevirolas bajásgessin,
samisk traditionell uppfostran.
Forskningsprojektet kunde konstatera att även om den samiska politiska viljan funnits i nära hundra
år att skapa en samisk plattform för den samiska undervisningen, så har det inte lyckats. Forskning
har visat att en orsak kan vara att det andra samhällets kultur är mycket starkare och kraftigt påverkar både det samiska samhället och tankesättet liksom de samiska lärarnas mentalitet. Detta är ett
resultat av den långvariga kolonisering samerna har utsatts för. För att ändra på det är det nödvändigt med en dekoloniseringsprocess där konsekvenserna rivs upp genom upplysning och att vända ett
koloniserat tankesätt till börja värdesätta sin egen kulturs värden. Dekolonisering är mycket aktuell
bland urfolken över hela världen och det var därför en av utgångspunkterna för den forskning som
genomfördes på sameskolorna.
30
Resultatet av forskningsprojektet blev en konkretisering av vad samisk kulturell och traditionell kunskap är för något, vilka traditionella upplärningsmetoder som finns och hur dessa kan anpassas till
skolan som ett pedagogiskt verktyg. Lärarnas uppgift var att transformera den samiska kulturen in i
skolarbetet genom att lyfta fram samiska traditioner i pedagogiken, systematisera, analysera och
förnya arbetsmetoderna.
Enligt Carina Sarri, som var en av förskollärarna som deltog i forskningsprojektet, gav det en djupare
kunskap om vikten av- och kopplingen till den samiska kulturen måste vara mycket tydligare i verksamheten. Tyvärr, menar hon, var intresset från ledningen i Sameskolstyrelsen svagt och det verkade
som de inte förstod vilken utveckling som förskolorna i Jokkmokk och Gällivare genomgick. Arbetet
med ytterligare utveckling av samisk pedagogik fick då inget fortsatt stöd från ledningens sida.
Carina Sarri menar att det samiska etablissemanget med Sametinget och Sameskolstyrelsen tydligare
måste bestämma vart vi vill med det samiska språket, samisk barnuppfostran och den samiska skolan. Förskolan är allra viktigast om vi i framtiden ska se den samiska kulturen och språket utvecklas .
Det är där det börjar och vet vi inte vart det samiska samhället vill, vet vi inte heller vilken grund vi
ska ge de samiska barnen, säger Carina Sarri.
Den forskning som bedrevs vid sameskolorna i Gällivare och Jokkmokk är ett bra exempel att samisk
pedagogik både existerar och är till stor nytta för undervisningen och de samiska elevernas utveckling. Den är grunden för det samiska samhällets utveckling där den samiska filosofin med språket och
de samiska värdena har ett direkt samband med både den samiska historien, det samiska landskapet
och framtiden.
Det är på sin plats att nämna några ytterligare forskare, förutom Asta Mitkijá Balto och Gunilla
Johansson, som forskat kring samisk upplärning och pedagogik bland urfolk och minoriteter. Det är
bl.a. Vuokko Hirvonen, Jon Todal, Torkel Rasmussen, Tove Skutnab-Kangas, Robert Dunbar, Colin
Baker m.fl. Det finns med andra ord tillräckligt med kunskap att bygga den samiska pedagogiken
kring. Här finns en hel del forskningsmaterial att tillgå och det finns intresserade forskare som kan
bidra med sin kunskap. Det handlar om att bestämma sig att det är samisk pedagogisk inriktning som
ska vara grunden i all samisk utbildning från förskola till universitet.
För att kunna utveckla samisk pedagogik och få ett bredare resultat behövs en kompetensutveckling
för all samisk personal både i den pedagogiska verksamheten och också i administrationen där kunskapsmodeller utvecklas som kopplar ihop traditionell och ny pedagogisk kunskap med tanke på
framtidens samiska samhälle.
6.4 Organisering av undervisningen
Den samepolitiska visionen enligt Sametingets språknämnd föreslår lyder: Alla samer kan tala, läsa
och skriva samiska. De samiska språken är levande och välmående språk som används och värdesätts
i samhället. (Språkpolitiskt handlingsprogram sid 8) Det innebär att den utbildning de samiska barnen
och ungdomarna ska få, ska leda till ett levande samisk språkanvändande i samhället. Utbildningen
på alla nivåer och alla skolor ska med andra ord utformas utifrån den ambitionsnivån.
Undervisning av samiska i kommunerna
I Sametingets språkcentrums Lägesrapport. De samiska språken i Sverige 2014, konstateras att det i
Sverige fortfarande används s.k. svaga språkmodeller i den samiska språkundervisningen. Det inne-
31
bär att samiska elever bl.a. i de kommunala skolorna endast får ett fåtal timmar språkundervisning i
veckan.
En av orsakerna som anges är bl.a. skollagstiftningen och minoritetsspråklagen inte ställer nog höga
krav på utbildningsanordnaren (Se avsnitt Lagbestämmelser) där det bl.a. i Minoritetsspråklagen ges
rätt att i ”hela eller delar av” verksamheten bedrivs på samiska. Detta ger möjlighet till förvaltningskommunerna att uppfylla sitt uppdrag i undervisningen av samiskt språk och kultur utan att eleverna
i verkligheten får en fullgod utbildning.
Med anledning av de låga kraven enligt lagen väljer många kommuner miniminivån som innebär att
det t.ex. i förskolan räcker med samisktalande personal en del av tiden medan verksamheten i övrigt
helt och hållet är svenskspråkigt och utifrån svenska normer. Enligt Skolinspektionens rapport från
2012 ”I marginalen - En granskning av modersmålundersvisning och tvåspråklig undervisning i de
nationella minoritetsspråken” visar många kommuner brister i undervisningen av språk och kultur för
de nationella minoriteterna. Det framkommer både negativa attityder, bristande intresse, dålig
information samt dålig kvalitet på undervisningen. Detta visar att förutsättningarna för att utveckla
en bra utbildningsmiljö för samiskt språk och kultur inte är på nog bra nivå. Det måste ändras radikalt
för att uppnå en så god standard i hela organiseringen och utbildningen så att användandet av det
samiska språket och kulturen utvecklas.
Kommunerna har också stora svårigheter att hitta samisktalande lärare. Många föräldrar har omvittnat att undervisningen i samiska i många kommuner inte fungerar. Antingen finns ingen lärare
anställd eller så börjar undervisningen i samiska när skolterminen redan är långt gången. Det innebär
bl.a. att eleverna inte hinner genomföra hela kurser under ett skolår vilket inverkar på både inlärning
och betyg. Mycket av dessa problem redovisas i den reportageserie Sameradion gjort under sommaren och hösten 2015.
En anledning är att endast timanställningar erbjuds utifrån de få timmar som samiskundervisning är
tänkt att ske. De samiska eleverna kan dessutom befinna sig i olika skolor och olika rektorsområden
inom kommunen. Den arbetssituation som lärarna i samiska erbjuds är under all kritik och verkar inte
vara ämnad att utveckla det samiska språket och kulturen. Lärarna har ofta ingen fast arbetsplats
eftersom de måste resa mellan olika skolor för att få ihop nog många timmar arbete, om det överhuvudtaget lönar sig. Situationen med få timmar utspridda på olika skolor innebär att läraren kan
uppleva att de inte hör hemma i något lärarkollegium. Sedan beror det på hur den enskilda skolan
har organiserat lektionerna i samiska. Oftast ligger de efter ordinarie skoltid. I en del skolor ersätter
samiskan andra ämnen vilket inte sällan innebär att det upplevs som en konkurrenssituation med
andra lärare. Även eleven kan uppleva att de ”missar” lektioner i andra ämnen vilket beror på vilken
inställning som förmedlas av skolan och lärarna, om den är stöttande eller kritiserande. Konsekvensen blir att samiskan status blir låg inför både elever och lärare vilket inverkar negativt på intresset
att delta vid undervisningen av samiskt språk och kultur.
I lärande är den positiva och goda situationen där lusten att lära en av hörnstenarna inom utbildning.
Att etablera goda situationer är också en av hörnstenarna i samisk barnuppfostran vilket överstämmer med bra ledarskap där en kärleksfull atmosfär är förutsättningen för en bra läromiljö. (Kuhmunen, Balto sid 48)
Sameskolorna
Den situation som råder i de fem Sameskolor som finns är att undervisning på samiska i alla ämnen
bedrivs på Karesuando sameskola samt på förskolan. Svenska språket används som ett komplement i
undervisningen. Alla lärare utom en är helt samisktalande vilket är en förutsättning för undervisning
på samiska. I alla de andra Sameskolorna, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Tärnaby bedrivs undervisningen till stora delar på svenska i alla ämnen utom i samiska språket. De samiska förskolorna har en
32
hög andel samiskspråklig personal och en i många fall utvecklad ambition att arbeta utifrån en samisk
pedagogik.
Det finns en hel del synpunkter från föräldrar till barn i sameskolorna, att eleverna inte lär sig läsa
och skriva samiska i den grad som kan förväntas. Detta gäller även barn som har en helt samiskspråkigt hemmiljö. Här finns en hel del mer att undersöka i grundorsakerna eftersom Sameskolorna
borde vara den allra bästa miljön för samiska barn att lära sig tala, läsa och skriva helt flytande när de
går ut skolan. Med tanke på detta finns det anledning att göra översyn av måluppfyllelsen i uppnådd
kunskap och i betygshänseende för det samiska språket enligt Sameskolans Läroplan och kursplan,
kap 3.16. Här sätts också grunden för den fortsatta utbildningen i samiska från årskurs sju och vidare
in i gymnasiet. Även rekryteringen till Högskola/Universitet med samiska språket som bas blir lidande
om undervisningen i de lägre årsklasserna är bristfällig.
6.5 Sameskolans läroplan
Charlotta Svonni, forskare vid Umeå Universitet har gjort en innehållsanalys av Läroplan för Sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 utifrån ett urfolksperspektiv med granskning om och
hur den samiska kulturen, värderingar, traditioner och kunskap är synliga i läroplanen. Hon skriver att
resultaten visar att det samiska bara har en liten plats i Läroplanen. I förhållande till förväntningarna i
internationella konventioner och nationell lagstiftning finns behov av en högre grad av samiskt innehåll. Sameskolan har nationell läroplan som är nästan identisk med den obligatoriska läroplanen för
alla elever i Sverige. Den enda skillnaden är kursplanen för det samiska språket. I det sammanhanget
tar hon utgångspunkt från kunskapen att utbildning, för att vara meningsfull, ska innehålla lust som
är en av hörnstenarna i lärande och vara i harmoni med den egna kulturen.
(Svonni 2015, kap 2.5, sid 900-901)
Charlotta Svonni anger ett flertal forskningskällor som behandlar kolonial maktobalans mellan ett
majoritetsfolk och urfolk och där det är viktigt att båda sidor blir medvetna om förhållandet och att
det erkänns som ett problem som måste lösas. (sid 902)
Charlotta Svonnis slutsats är bl.a.
att det är brist på samiskt innehåll i kursplanerna och att det inte finns utvärderingsbara kunskapskrav som behandlar det samiska folkets kultur, historia och levnadsförhållanden,
att samerna inte har något inflytande över läroplanen Lpo 11. Detta tyder på en marginalisering av
samerna och de kunskaper de besitter samt en maktobalans där samerna är i underläge,
att det också är viktigt att lyfta samisk kunskap i svensk utbildning som helhet. Det gagnar inte bara
det samiska folket utan även det svenska, eftersom det för in både kunskap och förståelse för olika
kulturer,
att författarna till en läroplan ska ha en god förståelse för både internationella konventioner och
nationella lagar om minoriteter och urfolk samt om samisk historia, kultur och nutida samiska samhälle och hur detta kan stödjas i utbildningssystemet,
att det behövs tydliga reformer för att få ett samiskt inflytande över utbildningen och att anpassa
läroplanen efter de behov urfolket samerna har.
Med utgångspunkt från Charlotta Svonnis analys av Sameskolans läroplan är det tydligt att den är
utformad som en svensk läroplan i sin helhet, utom vad gäller samiska språket.
Till Läroplanen finns ett diskussionsunderlag från Skolverket med rubriken Samiska perspektiv.
Användningen av dokumentet beskrivs enligt följande:
”I läroplanen för sameskolan står det att Sameskolan ska förmedla det samiska
33
samhällets och urfolket samernas normer, värdegrund, traditioner och kulturarv till
eleverna. Vad samiska inslag i integrerad samisk undervisning omfattar
regleras inte närmare i författningarna, men en rimlig tolkning är att också
samiska elever som inte kan gå i sameskolan ska ges möjlighet att i grundskolan
få en undervisning som förmedlar dessa aspekter av den samiska
identiteten. Förutom undervisning i och på det samiska språket innebär
samisk inriktning och samiska inslag att ett samiskt perspektiv kan anläggas
på undervisningen i alla skolämnen.”
Liksom läroplanen för Sameskolan är dokumentet Samiska perspektiv lika vagt ur samisk synvinkel
och de exempel om fördjupningar i det samiska samhället som ges, ser det samiska utifrån ett
svenskt utifrånperspektiv.
Med tanke på den samiska utgångspunkt -Vuolggasadji- som denna utredning tar sin ansats ifrån, är
Sameskolans läroplan inte ett redskap som tillnärmelsevis uppfyller de krav det samiska samhället
bör ställa på ett så viktigt dokument som en läroplan för samiska barn. Sametinget och Sameskolstyrelsen måste här ta ett eget ansvar för en utformning av läroplaner som tar sin utgångspunkt från
den samiska kulturen, árbediehtu-traditionell kunskap samt de samiska grundläggande värdena.
6.6 Läromedel
Bristen på läromedel och bristen på medel för produktion framgår av Samiskt Språkcentrums lägesrapporter både 2013 och 2014 samt omvittnas av alla som är berörda av samisk undervisning, Sameskolchefen, Sameskolans rektorer, lärare, forskare m.fl. Idag tillverkar lärarna sina egna läromedel för
att kunna hålla lektioner på en så hög nivå som möjligt. Bristen gör också att mycket av lärarnas tid
går åt till produktionsarbetet, även om det i sig kan innehålla en viss pedagogisk utveckling. Men i det
stora hela är situationen inte alls tillfredställande. På norsk sida av Sápmi finns betydligt fler böcker
att välja på, men det problem som omvittnas är att den dialektala skillnaden ändå är så pass stor så
att de läromedel som används måste förberedas bl.a. genom komplettering av synonymer för olika
ord och begrepp.
Sameskolstyrelsen har hittills avsatt en halv miljon kronor årligen till läromedelsproduktion. Enligt
Sameradion 2015-10-12 har regeringen föreslagit en förstärkning av läromedelsbudgeten med 1,5
miljoner kronor årligen tre år framåt. På finsk sida har läromedelsproduktionen haft 4,6 miljoner per
år och norsk sida har för 2015 en budget på 22.5 miljoner kronor.
Samiskt Språkcentrum skriver i sin lägesrapport 2013 att den största delen av produktionen av
böcker på samiska sker på norsk och att det är få böcker utgivna på svensk sida av Sápmi. Språkcentrum menar att det är viktigt att det kommer ut böcker skriva av författare från svensk sida som
kan skildra förhållandena i dessa områden. Det är viktigt för modersmålstalarna att få läsa berättelser som är förankrade i den egna samekulturen och språket för att utvecklas. (sid 35-36)
Detta bekräftas av Elisabeth Utsi-Gaup vid Sámi Allaskuvla som menar att de läromedel som fram till
idag producerats gjorts som alltför universala läromedel för ett helt dialektområde, t.ex. det nordsamiska området, med tanken att läromedlen då ska kunna användas över hela det nordsamiska
området. I verkligheten är det samiska språket mer knutet till lokala språkdomäner kopplat till det
egna landskapet med egna ord till samiska begrepp (doahpagat) som mer eller mindre finns i hela
Sápmi. Därför måste också läromedlen i större grad produceras utifrån en variation av ord och
begrep så att än fler kan känna igen sig. Det samiska språket kan på det sättet sägas vara universell
över ett större område eftersom samer kan förstå och kommunicera med varandra muntligt över
34
mycket stora områden, även över de s.k. språkgränserna mellan t.ex. nord-, lule- och sydsamiska. Det
samiska språket visar en rikedom i synonymer för samma begrepp (doahpagat)som är mycket viktiga
i ett identitetsskapande för människorna i ett område. Det är på det sättet också ett känslospråk för
det egna området vilket gynnar ett lärande på ett bättre sätt.
Det är naturligt att framhäva den koppling som språket har till den lokala miljön och landskapet som
anförs av både Elisabeth Utsi- Gaup och Mihkkal Niilas Sara. Produktionen av läromedel måste självklart ha en stringens i det gällande skriftspråket men det är samtidigt viktigt att produktionen görs så
varierat så att hänsyn tas så mycket som möjligt till den ord- och begreppsrikedom som finns och
används lokalt i byar och dalgångar. Om produktionen av läromedel, t.ex. begränsas endast till
användning ett fåtal ord och synonymer samt taget från ett område, kan det i längden riskera att
förminska den samiska språkrikedomen. Språkrikedomen och bejakandet av även lokala varieteter
skapar självklart en större inspiration till lärande för eleverna genom den igenkänningseffekt och
hemmahörande det kan skapa.
6.7 Lagar och regler som styr olika skolformer
Den övergripande målsättningen för språket enligt Sametingets språkpolitiska handlingsprogram är:
”Alla samer kan tala, läsa och skriva samiska. De samiska språken är levande och
välmående språk som används och värdesätts i samhället.
I delar av lagstiftningen och läroplaner har dock begränsningar byggts in som gör det svårt att kunna
uppnå ett lärande fullt ut utifrån den samiska kulturen.
För Grundskolan och Sameskolan finns regleringarna i Skollag (2010:800), 13 kapitlet, 13§, i kap 3, 812§§ samt bl.a. i Skolförordningen (2011:185) kap5, där skolan ska tillsätta de resurser som behövs
för att eleven ska nå kunskapskraven.
Sameskolan
Det finns ingenting i lagstiftningen i övrigt som begränsar att utbildningen i Sameskolan inte kan
anordnas helt på det samiska språket och med utgångspunkt från samisk kultur, förutom att det i
Skolförordningen, 12 kap, 4§ anges att undervisningen ska ges på svenska och samiska. Begränsningarna är istället inbyggda i Läroplanen för Sameskolan där skolans ansvar efter genomgången sameskola framgår.
I Läroplanen kan man redan i målformuleringen hitta en indikation på att lärande i det samiska språket prioriteras lägre än det svenska språket. I målformuleringen står att ”Skolan ska ansvara för att
varje elev efter genomgången sameskola
·
kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt,
·
kan tala, läsa och skriva samiska samt är funktionellt tvåspråkig,
Vad gäller kunskap om samisk kultur finns även här en tydlig skillnad genom den betoning som
uttrycks på svensk kultur
·
har fått kunskaper om och insikt i det svenska, nordiska och västerländska kulturarvet samt fått
grundläggande kunskaper om de nordiska språken,
·
har fått kunskaper om urfolket samernas kultur, språk, religion och historia.
Enligt Charlotta Svonni, forskare vid Umeå Universitet, finns det en brist på samiskt innehåll i kursplanerna och att kunskapskrav som behandlar det samiska språket samt samernas kultur, historia
och levnadsförhållanden är för låga. (kap 6.5)
35
Om det samiska utbildningsväsendet accepterar den nivån av samiskt lärande blir utbildningsstatusen lägre än det av föräldrar och elever förväntade och förmodligen också lägre än det som den
samiska lärarkåren förväntar sig.
Integrering på grundskolan
För den samiska integrerade undervisningen kan kommunerna göra ett avtal med Sameskolstyrelsen
för genomförande. Enligt lagen är det dock inte tvingande för kommunerna att ordna integrerad
samisk undervisning, inte ens för de kommuner som är samiska förvaltningskommuner. (Skolförordningen 12 kap, 13 §)
Möjligheten till samisk undervisning begränsas till högst hälften av undervisningstiden som sedan ska
fasas ut till förmån för en successiv ökning av svensk undervisning. (9 kap §§ 12-13) Enligt Hanna
Antonsson på Skolverket borde det inte finnas en begränsning i undervisningstid på samiska med
tanke på att undervisningen ska genomföras utifrån ett avtal med Sameskolstyrelsen. Lagen anger att
det är den enskilda kommunen som tar beslut om omfattningen. Ofta är den samiska undervisningen
endast ett fåtal timmar per vecka, vilket är för lite för att kunna tillgodogöra sig tillräcklig kunskap i
samisk kultur och att utvecklas i det samiska språket, enligt språkforskningen.
(kap 5.2)
Oavsett om man skulle kunna tolka lagen med tillämpning utifrån Samekolans Läroplan så finns
begränsningarna ändå inskrivna även där att undervisningen ska ges på svenska och samiska och att
målsättningarna är för lågt satta. (kap 6.5)
Modersmålsundervisning
Enligt Skollagen (2010:800) 13 kap. 7 § måste samiska elever, eftersom de tillhör en nationell minoritet i lagens mening, erbjudas undervisning i sitt modersmål. Huvudmannen, vilken oftast är kommunen, kan välja olika alternativ för att uppfylla lagens krav. Undervisning får enligt Skolförordningen(2011:185) 5 kap. 8§ ordnas
1. som språkval i grundskolan och specialskolan,
2. som elevens val,
3. inom ramen för skolans val, eller
4. utanför den garanterade undervisningstiden.
Den som beslutar är rektorn för aktuellt rektorsområde och den kursplan som ska följas är den som
gäller för ämnet samiska i sameskolan(§13). Modersmålsundervisningen får inte omfatta mer än ett
språk för en elev.(9§)
Modersmålsundervisningen har i likhet med samisk integrering begränsningar i undervisningstid och
att undervisningen är avsedd i första hand för undervisning i det samiska språket. Bristen är att
undervisning i samisk kultur och samhälle saknas eller är en mycket liten del eftersom antalet undervisningstimmar är begränsat till ett fåtal per vecka, oavsett i vilken form undervisningen erbjuds.
Dessutom har samiska barn med föräldrar från olika språkområden, t.ex. syd- och nordsamiska, ingen
rätt att få undervisning i båda utan måste välja ett av dem. Detta är en begränsning som också kommer från en bristfällig kunskap om andra kulturer än den svenska.
Om samiska språket hade återfunnits på samma utbildningsspår som Moderna språk, hade samiskans status varit högre utifrån den fastställda nationella läroplanen. I Moderna språk har huvudmannen för grundskolan ett tydligare obligatoriskt krav på uppfyllelse av utbildningsmål för högstadiet
och gymnasiet. Eleverna är också garanterade minst fyra utbildningstimmar varje vecka.
36
Fjärrundervisning
Från och med den 1 juli 2015 regleras Fjärrundervisning i Skollagen (2010:800) Fjärrundervisning är
interaktiv undervisning som bedrivs med informations- och kommunikationsteknik där läraren och
eleven befinner sig i olika lokaler. Huvudmannen får anordna fjärrundervisning då skolan inte har en
legitimerad eller behörig lärare för undervisningen ifråga och när elevunderlaget är otillräckligt.
Gymnasieskolan
För gymnasieskolan gäller samma bestämmelser som för grundskolan.
Gymnasieförordning (2010:2039) 4 kap, §§15-21.
Läroplanen för förskolan Lpfö98
Förskolan ska sträva efter att varje barn; utvecklar sin identitet och känner trygghet i
den, känner delaktighet i sin egen kultur och utvecklar känsla och respekt för andra kulturer samt att
barn med ett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet och sin
förmåga att kommunicera såväl på svenska som på sitt modersmål.
Förskola och äldreomsorg
I likhet med integrering och modersmålsundervisning finns för förskola och äldreomsorg samma
begränsningar i lagarna mot användning av samiska fullt ut. I Skollagen (8 kap. 10§) framgår att förskolan ska medverka till att barn får möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt
modersmål. Här tillkommer bestämmelserna i Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk, 17§ där de kommuner som erbjuder förskola på samiska uppfyller lagkravet om ”hela eller
delar av” verksamheten bedrivs på samiska. Inte här heller finns något om verksamhet som ska
bedrivas utifrån den samiska kulturen i övrigt.
Här kan skrivningen ”hela eller delar av” som den utformats i minoritetsspråklagen ifrågasättas eftersom det i den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk har formulerats på ett starkare
sätt.
Article 8
ii) att tillhandahålla en väsentlig del (substantial part) av förskoleundervisningen på
ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk.
(LÄGESRAPPORT De samiska språken i Sverige 2013, sid21)
Även för äldreomsorgen(18§) finns samma möjlighet för kommunerna att endast uppfylla miniminivån i lagen, vilket för båda grupperna ur samisk lärandesynpunkt och tillgängliggörande av den
samiska kulturen är en otillräcklig nivå. Dessutom tillkommer begränsningen ”om kommunen har
tillgång till personal som är kunnig i språket.”
Förvaltningsmyndigheter och domstolar
Enligt och Lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar(1999:1175)
samt Minoritetsspråklagen (2009:724) har samerna rätt att använda samiska i kontakterna med förvaltningsmyndigheter och domstolar. Även här är rätten till att använda samiska begränsad till godkända förvaltningskommuner för samiska i båda fallen. Utanför förvaltningsområdet har enskilda rätt
att använda samiska om personal finns som kan språket.
Dessa begränsningar geografiskt innebär att inte ens alla samer i Sápmi har en självklar rätt att
använda samiska i kontakterna med det offentliga utan är beroende av de enskilda kommunernas
vilja att ansöka om status som förvaltningskommun. Utöver detta är det samiska också beroende av
om staten har möjlighet att bevilja förvaltningsstatus med hänvisning till budgetläget eller någon
annan orsak. Aktuella exempel på detta finns just nu där staten inte har godkänt ansökningar om att
bli förvaltningsområde för samiskan från ett flertal kommuner. Med dessa begränsningar inskrivna i
37
lagarna har hänsyn inte tagits till Sápmi som en enhetlig nation där alla samer ska behandlas lika
inför lagen enligt de demokratiska principer som ska råda.
6.8 Sex olika skriftspråk och alfabet – eller ett?
För Sápmi finns inget enhetligt skriftspråk (ortografi) idag. Samiska språket har idag sex olika sätt att
skriva samiska på och fler är under etablerande. De olika skrivsätten finns för sydsamiska, lulesamiska, nordsamiska, enaresamiska, skoltsamiska och kildinsamiska. På svensk sida av Sápmi
används sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska. Det har sedan 1950-talet funnits ett nordsamiskt
skriftspråk på svensk och norsk sida. Under 1970-talet gjorde den samiska språknämnden ett nytt
nordsamiskt skriftspråk gemensamt med finsk sida och började användas 1979. Sedan 1983 har man
haft ett gemensamt skriftspråk för lulesamiska och 1978 antogs en gemensam sydsamisk ortografi på
norsk och svensk sida. (www.samer.se)
Ortografi kan översättas med skriftspråk och med stavning. För varje språk som har en skrift finns
regler för hur talspråket ska överföras till skriften, och därför har varje skriftspråk sin egen ortografi.
Ibland finns olikheter i ortografin mellan olika länder som har samma språk. Ett exempel är engelskt
skriftspråk, där vissa olikheter beror på i vilket land språket skrivs.
Bland de ljudbaserade skriftspråk, talar man om "djupa" och "grunda" ortografier.
De grunda ortografierna har en hög grad av direkta och regelbundna relationer mellan bokstav
och språkljud (fonem) så att en bokstav oftast representerar samma ljud och att ett ljud i princip alltid skrivs med samma bokstav. Grunda ortografier har bland andra spanskan och finskan. För de
flesta är grunda ortografier lättare att avkoda. I djupa ortografier kan en bokstav representera flera
olika ljud, eller bokstäver som inte uttalas som är kvar av historiska skäl, inte sällan beroende på
omgivning. Vissa ljud kan också stavas på många olika sätt. En del språk har också bokstäver som inte
uttalas, men finns kvar i språken av historiska skäl. Ett exempel är d i det svenska orden djup, djur
m.fl. ord. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Ortografi)
Samiskans skriftspråk är i sammanhanget väldigt ny och kan därför hänföras till de grunda ortografierna. Samtidigt är det inte möjligt att skapa ett skriftspråk där ljud och bokstav alltid är exakt lik även
om man i de samiska dialekterna kommit en bra bit på väg.
Jon Henrik Eira, högskolelektor vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu menar vi har byggt in språkbarriärer i ett språk som endast har ca tjugo tusen talare. Han säger att det är ett misstag att skilja de
samiska dialekterna så myckets så att man talar om olika språk. Det är olika dialekter även om det
kan skilja en hel del. Inte heller grammatiska olikheter hindrar att skriva med samma bokstäver,
menar han. Vi borde betona likheterna och inte skillnaderna som det görs idag. De samiska dialekterna är strukturellt ganska enhetliga där orden i de olika dialekterna inte skiljer sig väsentligt ljudoch formmässigt. Han menar det är olyckligt att se att samma ljud idag skrivs på olika sätt beroende
på var i Sápmi du är. Č och TJ är samma ljud även vi skriver det på olika sätt. Gemensamma bokstäver
kan få en bättre språkutveckling i Sápmi överlag när fler får lättare att lära sig läsa och skriva och att
samiskan kan användas som kommunikationshjälpmedel i större omfattning i hela det samiska samhället. Eira hänvisar också till det kulturpolitiska program som antogs vid Samekonferensen i Gällivare
1971 då en enig samepolitisk vilja manifesterades med orden ”Vi är samer, utan att därför vara varken mer eller mindre än andra folk i världen. Vi är ett folk med eget bosättningsområde, ett eget
språk och en egen kultur…..” Eira anför att den politiska viljan betyder något och det fanns en medvetenhet om hur vi ska se på den samiska kulturen och språket.
38
Även den samiska författarföreningen Bágo har reagerat på de svårigheter alla de olika skriftspråken
för med sig. De menar att det finns många samiska skriftspråk. Den 30 juli 2015 säger Anne Wuolab,
ordförande i Bágo, i Sameradion att de har erfarit att fastän det går lätt att prata med samer från
andra områden så är det omöjligt att förstå texter på de andra samiska språken.
– Det är väldigt många märkliga situationer som vi har skapat i Sápmi, där vi har dragit upp gränser
och regler och organiserat människor på ett märkligt sätt. Det får ganska tuffa konsekvenser. Om
man ska vara helt funktionell idag måste man kunna minst tre-fyra skriftspråk och kanske känna till
de andra. Det betyder att i Sápmi, med en befolkning på kanske 100 000, så har vi sju eller åtta skriftspråk om man godkänner alla. Den här uppdelningen i olika skriftspråk har skapat onödiga gränser
samer sinsemellan, menar Wuolab.
Ole Henrik Magga, professor i samiska språk vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu, menar dock att det
är för stor skillnad mellan de olika samiska dialekterna både grammatiskt och ljudmässigt. Vi har
dessutom kommit för långt och redan producerat mycket tryckt litteratur i samiska för att det ska
vara praktiskt möjligt att idag börja revidera skriftspråket. Rent teoretiskt är möjligt att göra skriftspråk och ett alfabet för alla dialekterna mer lika varandra än idag. Att påbörja ett sådant arbete idag
ser han som praktiskt och politiskt övermäktigt. Det skulle inte leda till en förbättring utan stoppa
upp den utveckling som finns i olika dialektområden. Drivkraften att få tillbaka språket finns i den
kraft som människorna i olika områden själv skapar och de måste få driva detta själva.
De olika samiska dialekterna har grammatiska skillnader så det kan vara en språkvetenskaplig (lingvistisk) utmaning att uppnå ett helt samordnat och likt skriftspråk som möjligt för alla de olika
samiska dialekterna. Skriftspråken har dessutom funnits ett bra tag nu och etablerats i medvetandet
hos människor i det samiska samhället. En hel del böcker har trycks och en revitalisation av det
samiska språket är tydlig i alla dialektområden.
Upplevelsen bland en många av användarna och författarna är likaväl en frustration att det just är
olika skriftspråk, skärskilt när språkets olika dialekter bara skiljer sig gradvis mellan närliggande
områden, medan det skiljer mer mellan områden som ligger långt ifrån varandra. Många upplever att
de olika skriftspråken gjort språkgränser som i verkligheten inte finns. Frågan är varifrån den frustrationen kommer ifrån? Är det verkligen de olika skriftspråken eller är det i verkligheten den dåliga
utbildningssituationen för språket som rått ända till idag. Det har inte funnits någon skola eller
utbildningsinstitution som har erbjudit undervisning på samiska i alla ämnen och undervisningen i det
samiska språket har varit undermålig.
Vi kan också konstatera att de samiska språkexperter som skapade de olika skriftspråken för dialekterna en gång i tiden inte alltid hade det samiska språkets bästa som helhet framför ögonen utan
drevs kanske av en politisk agenda lika mycket för att visa skillnaderna istället för likheterna.
Men med tanke på vad den här utredningens resultat visar utifrån förslagen i kapitel 5 om vad
huvudproblemet är och vad som bör prioriteras så är det inte realistiskt att idag lägga resurser på att
skapa ett nytt skriftspråk. Att revidera alfabetet så att bokstäverna blir mer enhetliga mellan de olika
samiska dialekterna bör tas upp till diskussion och utvärdering i ett bredare perspektiv.
39
Källförteckning
Baker Colin, 2011, Foundation of Bilingual Education and Bilingualism. McNaughton & Gunn Ltd.
Balto Asta Mitkijá, Kuhmunen Gudrun. 2014, Máhttáhit – Omskola dem och oss! - Samisk självbestämmande och samisk ledarskap. Cálliid lágaidus,
Balto Asta Mikitjá, Sámi oahpaheadjit sirdet árbevirolas kultuvrra boahttevas buolvvaide. Diedut 4,
2008. Sámi Allaskuvla. Fagtrykk Idé, Alta.
Fjellström Anna-Maria, 2012, Samiska ungdomars delaktighet i språkrevitalisering, Samiskt Språkcentrum.
Gáldu cála, Nr 1, 2010, Utdanning av urfolkbarn som språklig folkemord og en förbrytelse mot menneskeheten? Et globalt perpektiv.
Hirvonen, Vuokko, 2003, Samisk skole i plan og praksis. Cálliid Lágádus.
Samiskt Språkcentrum. Fjellström Anna-Maria. 2012. Samiska ungdomars delaktighet i språkrevitalisering,
Kuhmunen Gudrun, Sarri Carina, 2008: Kan Samisk traditionell kunskap överföras i en ny tid i den
Samiska förskolan och i så fall hur. Luleå tekniska universitet, Pedagogiska institutionen, Sverige.
Kuokkanen Rauna. 2000, Towards an ”Indigenous Paradigm” From a Sámi Perspective. Canadian
Journal of native Studies..
Lundmark, Lennart (1998), Så länge vi har marker. Samerna och staten under sexhundra år. Stockholm: Rabén Prisma.
Nuorat, Artikel, Varför just i Aanaar? Januari 11, 2014.
http://nuorat.se/reportasat/varfoer-i-aanaar/
Ombudsmannen mot etniskt diskriminering. Rapport: Diskriminering av samer – samers rättigheter
ur ett diskrimineringsperspektiv.
Rasmussen Torkel, DIEDUT Nr 5, 2014, Go ealáska, de lea váttis dápmat. Sámi Allaskuvla.
Sameskolstyrelsen, (http://www.sameskolstyrelsen.se/sv/news/kurs-i-samisk-sprakbadsmetodikstrategisk-satsning)
Sameradion. Reportageserie angående det samiska språket samt utbildningen under sommaren och
hösten 2015.
Sametingets Livsmiljöprogram, Eallinbiras, 2009-02-19.
Sametinget, Samiskt språkcentrum. 2015. FÖRSTUDIE: Kartläggning av de samiska språken.
Sametinget, Samiskt språkcentrum. LÄGESRAPPORT, De samiska språken i Sverige 2013.
Sametinget, Samiskt språkcentrum. LÄGESRAPPORT, De samiska språken i Sverige 2014.
Sametinget, Samisk utbildningspolitik, handlingsprogram, 2012-10-23.
Samiskt informationscentrum. Artikel: Att skriva på samiska. http://www.samer.se/1190.
Samiskt informationscentrum, SIC (www.samer.se)
Sametingets Språknämnd, 2015, Sametingets språkpolitiska handlingsprogram.
Sametingets websida, https://www.sametinget.se/urfolksdeklarationen
40
Sara, Mikkel Nils, Maina lágiin galget siiddat joatkahuvvat? Siidda sulladallama gazaldagat. Sámi
diedálas áigecála 2, 2010
Sara, Mikkel Nils, 2009, Siida and Traditional Sámi Reindeer herding Knowledge, Northern review.
Skolinspektionen, 2012, ”I marginalen - En granskning av modersmålundersvisning och tvåspråklig
undervisning i de nationella minoritetsspråken”
Svonni Charlotta, 2015, At the Margin of Educational Policy: Sámi/Indigenous Peoples in the Swedish
National Curriculum 2011. Creative Education, 2015, 6, 898-906 Published Online June 2015 in
SciRes. http://www.scirp.org/journal/ce
http://dx.doi.org/10.4236/ce.2015.69091
Todal Jon, DIEDUT Nr 1, 2007 Samisk språk i Svahken Sijte. Sámi Allaskuvla.
UR Samtiden. Språk så mycket mer än ord. Föreläsning. Återuppliva hotade språk, Annika Pasanen,
språkforskare vid Helsingfors universitet. http://www.ur.se/Produkter/163539-UR-Samtiden-Spraksa-mycket-mer-an-ord-Ateruppliva-hotade-sprak
Utsi Gaup Elisabeth, Artikel Duovdagiid giella, Sámi Dedalas Áigecála, 1-2, 2009. Sámi Allaskuvla.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Demografi)
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Befolkning)
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Minoritet)
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Nation)
Konventioner, deklarationer, lagar, förordningar och regelverk
Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, 1998.
(http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/europaradet/ramkonventionen-till-skydd-fornationella-minoriteter)
Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk (1 mars 1998)
(http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/europaradet/europeisk-stadga-om-landsdels-ellerminoritetssprak)
FN, Deklaration om urfolkens rättigheter, United Nations Declaration on the Rights of Indigenous
Peoples, 2007.
FN, Konventionen för skydd av det immateriella kulturarvet, 2003 (engelska: Convention for the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage).
FN, Konvention om barnets rättigheter, 1989.
FN, Konventionen om biologisk mångfald, artikel 8j.
FN, Konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR)
FN, 69/. Slutdokument från toppmötet i Generalförsamlingen: Världskonferensen om urfolk den 15
september 2014.
Gymnasieförordning (2010:2039)
ILO-konvention 169.
Lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. (2009:724)
41
Lag om rätt att använda samiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar. (1999:1175)
Sameskolstyrelsen. Verksamhetsplan för Sameskolstyrelsen 2015/2016.
Skolverket. Läroplanen för förskolan Lpfö98.
Skolverket. Läroplan för sameskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (SKOLFS 2010:251)
Skolverket, Samiska perspektiv, diskussionsunderlag för grundskolan.
Skolförordning (2011:185)
Skolinspektionen, Beslut för huvudman, Dnr 401-2012:5910, 2013-10-11 samt 12013-10-15.
Språklag (2009:600)
Sveriges Riksdag, (prop 1976/77:80, 1976/77:KrU43).
UNESCO, Atlas of the World’s Languages in danger. (http://www.unesco.org/languages-atlas/)
Utbildningsutskottets betänkande 2014/15:UbU3, Möjligheter till fjärrundervisning.
Regeringsformen 1 kap, 2§.
Regeringens webplats om mänskliga rättigheter, Europeisk stadga om landsdels- eller minoritetsspråk (1 mars 1998) http://www.manskligarattigheter.se/sv/vem-gor-vad/europaradet/europeiskstadga-om-landsdels-eller-minoritetssprak
Intervjuer och uppgiftslämnare
Antonsson Hanna, Skolverket.
Brandén Ann Chatrin, chef vid Sameskolstyrelsen i Jokkmokk.
Eira Jon Henrik, högskolelektor vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu.
Labba Elsy, rektor vid Sameskolan i Jokkmokk.
Magga Ole Henrik, professor i samiska språk vid Sámi Allaskuvla i Guovdageidnu.
Sara Mihkkal Niilas, forskare vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu.
Utsi Gaup Elisabeth, Assistant professor of Education vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu
Pirak Mikael, rektor vid Sameskolan i Gällivare.
Sarri Carina, avdelningsledare för lulesamiska Giellabeassi vid den samiska förskolan i Jokkmokk.
Stenberg Laila, rektor vid Sameskolan i Karesuando.
Todal Jon, professor vid Sámi Allaskuvla i Guovdageaidnu.
Vinka Mikael, professor i samiska vid Umeå universitet.
Intervjuer har också skett med några föräldrar och några av de anställda samordnarna som är
anställda vid kommunerna vilka inte är namngivna på begäran.
42
