Kallade, men inte galna

missionären
NOVEMBER
11 | 2006
OKTOBER 2006
58 NYA MEDLEMMAR / 304 DAGAR
Kallade,
men inte galna
Vi synar återstodstänket
| 7-10
Församlingsliv | 4-6
ADRA får utnämning | 11
INBLICK
Valet är över –
låt oss vara uppriktiga
Björn Ottesen är
Adventistsamfundets
missionsföreståndare
När jag skriver detta har Sverige precis fått
en ny regering. Som adventist undrar man
hur den nya regeringen kommer att förhålla
sig till vår kyrkas verksamhet. Innan valet
gav de intryck av att vara positiva till konfessionella friskolor. Det är positivt. Vi hoppas
att de är öppna för att skattebefria gåvor till
frivilligorganisationer. Samtidigt oroas vi av
att de kan komma att sänka biståndet till utvecklingsländer.
Kommer vallöftena att hållas? Redan någ-
missionsföreståndare | [email protected]
ra dagar efter valet vände vissa politiker helt
i frågan om trängselskatten i Stockholm. Det
är komplicerat att förändra system, organisationer och funktioner i ett rike. Politiker har
en svår roll. I valdebattens hetta frestas de
att överdriva sina resultat och möjligheterna
till förändring; de kan försköna sina insatser
och sin förmåga.
Att sminka sanningen för att göra ett bra
intryck är inte bara en frestelse för politiker.
Även i kyrkan finns denna frestelse.
En förskönad bild?
av |
BJÖRN OTTESEN
I år har det känts extra bra att vara ledare för
Adventistsamfundet i Sverige.
Antalet dop är ovanligt högt i år. Mellan
januari och september hade vi tagit in 56 nya
medlemmar (vanligtvis döper vi 38-42 människor under ett helt år). Många av dessa nya
medlemmar är unga och brinner för att få
engagera sig i församlingens mission. ADRA
Hjälpaktion ser ut att kunna matcha förra
årets rekordresultat. Adventistsamfundets
medlemmar gav väsentlig mer i tionde under 2005 och fortsatte den positiva tiondetrend som vi har sett under de senaste 8 åren
– den trenden ser ut att hålla även i år. Trots
att försäljningen av Nutana på några sätt är
en förlust – för samfundet och de anställda
– så har vi nu ett kapital på 50 miljoner som
kan förvaltas för framtiden och ge bra avkastning. Ekebyholm har startat skolåret på
ett mycket positivt sätt med väsentligt fler
elever i grundskolan, en bibellinje med 11
studenter, hela 44 elever på internatet och en
första gymnasieklass med många nya adventistelever.
Vi motiveras alla av det som går bra och
är positivt, vi tackar Gud och vill vara delaktiga.
Inte hela sanningen
Sanningen är att vi samtidigt står inför stora
utmaningar som vi inte utan Guds ingripande och vår överlåtelse kan övervinna. Vad är
56 döpta i ett land med 9 miljoner invånare?
Tiondegivandet ökar och det vittnar om engagemang, men är 14,2 miljoner kronor det
maximala 2 000 aktiva adventister kan ge?
Om ytterligare 20 personer gav ett trofast tionde till Gud skulle vi kunna anställa ännu
en pastor och betala alla dennes kostnader.
Vi har sålt Nutana och resultatet blev bra.
Men hur kan vi i framtiden vara med och öka
våra medmänniskors livskvalitet? Lika lätt
som att måla en förskönad bild av verkligheten är det att ställa svåra frågor.
Vi måste alltid lyfta våra blickar högre.
Tänk dig att du är medlem i en församling i
en stad med 80 000 invånare. I kyrkan finns
85 sittplatsar, varav många har stått tomma.
Om dagen kom då kyrkan blev fylld, skulle vi
vara nöjda då? Nej, det skulle fortfarande finnas över 79 900 grannar som behöver höra
evangelium och bli lärjungar.
Gud ser inte först till resultat och statistik. Han frågar efter våra hjärtan. Är vi helhjärtade i det vi gör? Får hans rikes principer
forma våra liv? Får Guds Ande leda oss? Att
organisationen växer är inte det samma som
att Guds rike växer. Bygger vi ett andligt rike
med Jesus som hörnsten? Eller söker vi synliga framgångar med världsliga motivering?
Inför Gud kan vi inte sminka sanningen.
Inga valmanifest hjälper. Sanningen är det
bästa vi kan förhålla oss till.
Björn Ottesen
KOMMANDE NUMMER AV MISSIONÄREN
Nr
Manusstopp
Skickas ut (B-post)
December2 november28 november
Januari 07 30 november27 december
Februari 07 4 januari29 januari
Mars 07
1 februari26 februari
| MISSIONÄREN nr 11 2006
Viktig information till alla som skriver
Allt material för publicering måste vara hos redaktören senast på manusstoppdagen! Allt material redigeras och publiceras även på www.adventist.se. Undantag
från detta måste meddelas redaktören när material skickas till redaktionen (se
adress till redaktören, sidan 3). Läs mer om text och bild i Missionären på vår hemsida www.adventist.se/econtent/2951/.
Det är dop. Pastorn lyfter handen över en
ung människas huvud och säger de kända
doporden. Han har knappt avslutat i Faderns,
Sonens och den helige Andes namn och
personen sänkts ned i vattnet, förrän ett ”tjo”,
”waw” utbryter och kompisarna till den nydöpte
klappar i händerna. Fotoblixtarnas ljud blandas
med vad jag kallar busvisslingar. Förundrad
frågar jag mig själv: ”Upplevs dopet som en
show?”
Jag blir rörd, när unga människor döps.
Det är vackert, högtidligt, gripande, men för
mig finns helighet och andakt i stillheten och
tystnaden.
Att klappa i händerna har med människors
prestation att göra. När Stefan Holm lyckats
ta sig över ribban, när musikerna gett en fin
konsert, då vill jag klappa i händerna för att visa
min uppskattning.
Dopet är ingen prestationshandling. Det är
en troshandling. I glädje får jag ta emot Kristus
som min frälsare. Måste den glädjen skrikas
ut som på en rock-konsert och måste dopet
dokumenteras med massor av foton? Före
fotoblixtarnas tid bar människor dopet som ett
minne inom sig. De gömde det i sitt innersta.
MÖTESPLATSEN
Dopet – en show?
Hälsningar från en undrande
Kerstin Christiansen
Malmö
påverka vår hälsa genom vår livsstil. Dessutom har
ju Gudstron många
positiva effekter,
både mentala och
fysiska... Det
skulle vara
mycket intressant
att få läsa vad
andra tycker och
tänker i denna svåra fråga.
Prenumerationspris: 330 kronor
PlusGiro: 9 34–0
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige
Tryckt hos:
Bergslagens Grafiska AB
Lindesberg
Kontakt: Carsten Leth
BILD PÅ FRAMSIDAN:
RAINER REFSBÄCK
Rose-May Smårs
Ekebyholm
SJUNDEDAGS
ASAMFUNDET
DVENTIST-
Foto: Audrey Andersson
Adventistsamfundets ledare samlas till
Generalkonferensens höstmöte
Från Transeuropeiska divisionen (TED) anlände
20 delegater till den 300 män och kvinnor
starka verkställande styrelsen för Generalkonferensen som möts i början på oktober varje
år. Adventistsamfundets missionsföreståndare i
Sverige, Björn Ottesen, är en av dessa delegater.
– Första dagen av förhandlingar var fokus
satt på vårt samfunds mission i världen och det
uppdrag vi fått av Jesus, berättar Björn från
Silver Spring, Maryland. Sammantaget har Adventistsamfundet runt jorden satt som mål att
nå alla människor i världen med någon form av
inbjudan till år 2010.
– I alla rapporterna ser vi hur medlemmarna
engagerar sig på olika sätt, fortsätter Björn. Det
Ansvarig utgivare:
Audrey Andersson
audrey.andersson@
adventist.se
Prenumeration:
Roland Brothén
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
prenumeration@
adventist.se
08–54 52 97 70
08–20 48 68 (fax)
är väldigt tydligt att medlemmarna har en nyckelposition i vår rörelse. Utan alla medlemmars
bidrag och insatser kan samfundet aldrig utföra
sin mission.
Idag har Adventistsamfundet över 14,8
miljoner medlemmar och har växt med nästan
500 000 bara det senaste året. En tredjedel
av adventisterna bor i Sydamerika, en annan i
Afrika och även stora grupper i delar av Asien.
Adventister bor som tätast i södra Afrika med 1
adventist per 74 invånare och glesast i TED (som
också innefattar många muslimska länder) med
1 adventist per 5 896 invånare.
Läs mer om höstmötets beslut och frågeställningar på www.adventist.se.
Missionären
Säg din mening om något i Missionäreneller Adventistsamfundet med 150 ord
verkligen behövs (Missionären 09 | 2006). Det
är så lätt att vi fastnar i framgångsteologiska
tankar utan att kanske ens vara medvetna om
det. Men det var en aspekt som jag tycker att
artikelförfattaren inte tog upp, nämligen att vi
alla lever under naturlagarna och styrs av både
arv och miljö. Jag har svårt att tro att vi enbart
är brickor i en andlig maktkamp. Själv har jag
i alla fall upplevt att troende lever under samma
villkor som alla andra människor. Vi lever helt
enkelt i en ofullkomlig värld där sjukdom och
olyckor är en oundviklig del. Vilket ju inte
betyder att vi inte åtminstone till en del kan
Redaktör: Rainer Refsbäck
Skarphagsgatan 14-16,
603 80 Norrköping
missionaren@
adventist.se
011–12 86 63
Layout: Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
sdamedia@
adventist.se
026–18 38 72
026–18 69 86 (fax)
Framgång eller inte...
Tack för en intressant artikel som jag tror
Nummer 11
NOVEMBER 2006
Årgång 110
ISSN 0349-6996
SVENSKA UNIONEN
www.adventist.se
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Audrey Andersson
Ekonomichef:
Ronny Hermansson
Kontor:
Olof Palmes gata 25
Stockholm
08–54 52 97 70 (växel)
08–20 48 68 (fax)
Postadress:
Box 536, 101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
PlusGiro: 15 13 78–7
Bankgiro: 269-9973
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
www.adventkyrkan.fi
Tf föreståndare: Atte Helminen
Ekonomichef/sekr: Ben Greggas
Kontor:
Annegatan 7C 19
FI-00120 Helsingfors
00358-9-6120 3640
00358-9-6120 3633 (fax)
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
MISSIONÄREN nr 11 2006 | FÖRSAMLINGSLIV
Ungdomar döptes in i Borås och
Hultafors församlingar
Närmare 150 personer samlades på Sjöbonäs friluftsgård vid Frisjön söder om Borås,
sabbaten den 26 augusti. Fyra av ungdomarna är uppvuxna i Hultafors församling:
Heidi Sjöblom, Louise Roslin, Sara Pihl och
Simon Pihl.
– När jag var liten brukade jag och min
familj gå till kyrkan, men det har vi inte gjort
på senare år, berättade Silas Medina, äldst
i en syskonskara av tre och den femte dopkandidaten denna sabbat.
När Silas tillbringat ett år hos sin farfar
som är pastor i Bolivia bestämde han sig för
att bli döpt och följa Jesus Kristus genom
livet. Han har precis som de övriga studerat
tillsammans med pastor Jovan Dedic, som
också döpte alla fem ungdomarna.
Innan dopet hölls en gudstjänst i kyrkan
på platsen med mycket musik och sång och
samtal om vår tro med ungdomarna.
Karin Pihl,
Hultafors församlings sekreterare
Foto: Sven Sparavec
Dop i Hultsfred
Söndagen den 27 augusti var en glädjedag
för Benny Weideskog, 59 år, Hultsfred, och
för de 10 som kommit för att vara med från
kringliggande församlingar. Benny har sett
på LifeStyleTV sedan starten i januari och
tagit till sig budskapet. Han fick kontakt med
pastor Jan Johansson i Kalmar som sedan
studerat med honom. Från första dagen har
hans beslut varit att bli döpt.
Högtiden började hemma hos Benny
eftersom det regnade lite, men när det var
dags för dop i den närliggande Stora Hammarsjön slutade det att regna.
Benny hade redan på 1970-talet upplevt
Guds kallelse i starka drömmar. En lång
”gestalt” som han upplevde ”såg rakt igenom” honom, vilket skrämde, grep tag i
honom och sa: ”Jag är vägen, sanningen
och livet!” Drömmarna har varit svåra att
glömma.
– Efter dopet åkte vi tillbaka till Bennys
hus för att äta och vara glada tillsammans,
berättar pastor Jan som fick döpa honom.
Precis så som det ska vara när en människa
gett sitt liv till Jesus och vill följa honom. Det
blir fest!
Foto: Irma Johansson
Ungdomsledarutbildning i Madrid
I början av september åkte 10 ungdomar
och 2 ledare från Sverige till en ungdomsledarutbildning som hölls på Adventistsamfundets ungdomsgård utanför Madrid,
Spanien. Veckan arrangerades av Englands
sydkonferens och drog över 150 ungdomsledare.
– Jag är jätteglad att jag fick möjlighet
att åka, berättar Jennica Löfgren som åkte
från Stockholm. Även om det kostade mig
en del att ta igen den missade skolveckan
här hemma. Men det var det värt! Jag kom
hem full av inspiration, som jag längtar att
få göra något av!
Seminarierna som hölls av närmare 30
olika ledare och lärare från hela världen tog
upp alltifrån adventisternas historia till dagens ungdomskultur.
– De olika delarna lade flera pusselbitar
i ungdomsarbetet på plats, berättar Jennica.
Vi fick reflektera över frågor
som: Varför gör vi detta?
Hur möter vi tonåringarna
där de befinner sig? Hur
kan vi hjälpa dem att utveckla en personlig, aktiv
och utåtriktad tro?
– Något jag fastnade
för särskilt var ”mentoring” som byggs upp i alla
församlingar i England,
säger Jennica.
Alla tonåringar erbjuds en mentor som
de träffar en gång i veckan. Mentorn ska finnas där som ett stöd, och vara någon de kan
anförtro sig åt som lyssnar, uppmuntrar och
som ber för dem. Det har fått fler ungdomar
att stanna kvar i kyrkan samtidigt som det
suddar ut gränserna mellan generationerna
och ökar självförtroendet hos de unga.
– Jag hoppas att vi kan starta något
liknande även i Sverige snart! fortsätter Jennica entusiastiskt.
Missionären
Foto:Marianne Kolkmann
Skandinaviskt Kvinnorforum
I Norge inbjuds varje år till Kvinnoforum
i september. I år riktades inbjudan också
till systrarna i Danmark och Sverige. Man
träffades på Hornsjø Høyfjellshotell utanför
Lillehammer. Temat ”Det är inte hur du har
| MISSIONÄREN nr 11 2006
det, utan hur du gör det” presenterades
genom deltagarnas erfarenheter från det
personliga livet och yrkeslivet. På sabbaten
predikade Anne-May Wollan, ledare för
Women’s Ministries i divisionen, om de val
Ester behövde göra.
– Förutom en fantastisk god vegetarisk
buffé hade vi flera olika rörelsepass som
promenad och gymnastik, berättar Caisa
Berglund från Norrköping så var med. Jag
Norrköpings församling har under de senaste tre sensomrarna haft som tradition att fira
en eller två gudstjänster i en trakt som heter
Foto: Rainer Refsbäc
Flasbjörke, i skogarna nordöst om
Finspång. Där finns Sanduddens
kapell som sägs ha lite av adventistkoppling.
– Kapellet byggdes av ”Cittra
Lasse” vars son utvandrade till New
York och tillhörde en svensk adventistförsamling där, berättar Lage Johansson som
har kontakter i bygden och som fått detta
berättat för sig av Maria Petterson, bibelarbetare som arbetat i New York och som dog
1993, 103 år gammal.
”Cittra Lasse” kallades han p.g.a. av
sin uppfinning ackordcittran och som var
mycket populär bland väckelsekristna och
dansorkestrar i början av 1900-talet. Adventistsonen i Amerika arbetade hårt för att
lansera sin pappas ackordcittra på andra
sidan Atlanten under namnet
”cord harp”. Patentet och cittrans popularitet gjorde familjen lite förmögen. Adolf Larsson (1857-1935), som ”Cittra
Lasse” egentligen hette, var
själv aktiv i Risinge Missionsförsamling livet ut, bl.a. som föreståndare. När pingstvännerna
uppförde kapellet i Sandudden
1924 gav han sitt stöd. Idag är
kapellet en angelägenhet för hela
bygden och drivs ekumeniskt.
Öppet hus
och ny
barnverksamhet
För andra året öppnade
Adventkyrkan i Norrköping sitt hus första
helgen i september.
Flygblad delades ut i
hela stadsdelen med
en inbjudan till Öppet hus och KyrkSkoj
– församlingens nya
barnverksamhet.
– Under
många år har våra
barnledare upplevt situationen
för barnverksamheten allt svårare, berättar
pastor Rainer Refsbäck. Det var dags att göra
något radikalt, antingen lägga ner det helt
eller göra något stort och satsa.
KyrkSkoj innebär att församlingen ger
varannan sabbat till barnen. Församlingens
Foto: Åse Lene Myklebust
är glad att jag hade förmånen att få vara med i denna
trevliga gemenskap och att
återse kvinnor som jag mött
tidigare i livet.
Foto: Rainer Refsbäck
förmågor ägnar sig då
helt åt barnen med Bibelkul och scoutverksamhet.
De vuxna har då bibelsamtal
som vanligt och ser sedan på
dvd-programmet ”Mind the
Gap” som gudstjänst.
– Vår ambition är att få
med oss barn även från omgivningen, avslutar Rainer. Ett barn kom en
kort stund till första KyrkSkoj. Får verksamheten stöd av församlingen i fortsättningen
kommer vi att jobba ännu mer på att inbjuda barnen från Skarphagen.
Bibellinjen är
igång igen!
Bibellinjen har äntligen kommit tillbaka efter
några års uppehåll. Elva elever går nu på
bibellinjen som startade den 5 september.
– Bibellinjen har designats som ett
praktiskt evangelisationscenter för lekmän,
berättar Tobias Edlund, Ekebyholms församlingspastor och en av lärarna på bibellinjen.
Elevernas förväntningar varierar, men alla
längtar efter att fördjupa sin relation med
Gud och förståelsen av Bibeln och att lära
sig att dela med sig av
evangeliet.
– Jag valde att gå
bibellinjen därför att
jag vill lära känna Gud
ännu bättre och dela
med mig av honom
till andra, säger Kim
Majholm. Att få studera tillsammans med
Kim
andra som har samma
intresse känns bra och
uppbyggande.
– Jag har aldrig
hört talas om sjundedagsadventisterna
tidigare. Det är helt
nytt för mig. Men det
som fick mig hit var
Henrik
Guds vägledning, berättar Henrik Ullander.
Man kan säga att jag
kom hit för att pröva
min tro, var jag står i
förhållande till Gud.
– När jag fick mitt
antagningsbesked till
universitetet visade det
Anneli
sig att jag inte hade
kommit in på den utbildningen jag ville gå, så jag tänkte att Gud
vill att jag ska gå bibellinjen, förklarar Anneli
Rudholm. Och här är jag och jag har inte
ångrat det.
Läs mer om
bibellinjen och vad
eleverna gör på
www.adventist.se.
Missionären
MISSIONÄREN nr 11 2006 | FÖRSAMLINGSLIV
Utflykt till missionskapell
FÖRSAMLINGSLIV
Ytterligare två svenska studenter på Newbold
I år har Newbolds studentkår
Förutom dessa två fortsätter
utökats med två tjejer från
Mats Gille sitt andra år av teoloSverige. Johanna Petrovic från
gistudier, Marianne Ottesen sitt
Borås har börjat studera teoandra år och Linda Sigurdardotlogi.
tir på sitt tredje år av beteende– Jag vill använda den här
vetenskapliga studier.
tiden för att låta Gud förbereda
mig att bygga upp församlingar
INtressanta magisterdär människor som vanligtvis
föreläsningar. David CeJohanna Petrovic
inte kommer till kyrkan får en
derström och Rainer Refsbäck
chans att lära känna honom,
fortsätter sina magisterstudier
säger Johanna.
i teologi för andra året. Denna
Audrey Andersson har återtermin studerar de vilka filosoupptagit sina magisterstudier
fiska idéer som styr människans
i teologi efter ett antal års upreflektioner kring livet och tron.
pehåll. Hon studerar på deltid
Läraren Gunnar Pedersen , som
vid sidan om sina 75 % som
leder teologiavdelningen vid
samfundssekreterare.
Newbold College och som un– Jag tror att min tid på
dervisar i systematisk och biblisk
Audrey Andersson
Newbold kommer att ge mig
teologi, menar att en kristen
fler verktyg så att jag på ett
livsåskådning måste bygga på
bättre sätt kan tjäna Gud och
de förutsättningar som läggs i
samfundet, säger Audrey. Jag har redan fått
Bibelns tre första kapitel. Målet och motivanya kunskaper som jag vill använda mig av.
tionen för en kristen teologi måste drivas av
Jesus återkomst, då dessa grundförutsättningarna återupprättas.
– Även vi adventister har till viss del
gjort oss beroende av de utgångspunkter
som Platon och naturvetenskapen gett
oss och som omedvetet påverkar våra
tankebanor, förklarar Rainer Refsbäck.
När nu det postmoderna tänkandet utmanar modernismens sanningsanspråk och i
förlängningen kanske också våra trosförklaringar, då får vi problem.
– Gunnar visar i sin undervisning hur
viktigt det är att vi istället gör Bibelns
utgångspunkter
och verklighetsGunnar Pedersen
uppfattning till
våra egna och
låter dessa styra
våra reflektioner
kring livet och
tron, avslutar
Rainer.
Missionären
Pastorerna talar om
Naturlig Församlingsutveckling
I mitten av september samlades pastorerna i två regionala pastorsträffar, vilket inträffar ett par
gånger per termin. Bl.a. fick pastorerna tillfälle att samtala med Klas Eriksson, som är anställd
av frikyrkorna som samordnare för Naturlig Församlingsutveckling (NFU). Klas presenterade
också det material som arbetas fram för att hjälpa församlingar att fördjupa sig i Andliga gåvor
och Kärleksfulla relationer.
I övrigt är det alltid bra för våra pastorer att få träffas, be tillsammans och samtala om
viktiga och inte så viktiga saker som berör deras arbete ute i församlingarna.
Foto: Rainer Refsbäck
Europas första Valuegenesis!
Nu är den här, den första grundliga undersökningen av adventistungdomars värderingar och inställning till livet, familjen,
församlingen, samhället och deras religiösa
och sociala föreställningar.
Det är 16 år sedan amerikanska adventistungdomar deltog i den första valuegenesis (≈värderingsgrunder). Många viktiga
kunskaper om kyrkan upptäcktes då. Så
denna undersökning för Europa kommer att
ha stor betydelse för vårt samfund här.
Ett konkret exempel på vilken påverkan
undersökningen har haft kommer från
en av de amerikanska undersökningarna.
Där upptäckte man till sin sorg att alltför
många ungdomar inte hade upplevt vad
räddningen i Jesus betydde. De flesta hade
uppfattningen att man behövde prestera
något för att bli räddad – förutom att tro.
| MISSIONÄREN nr 11 2006
Upptäckten ledde bl.a. till att samfundet
utvecklade ”Bibelkul”, barnmaterialet
vi idag använder. Där är ett tydligt mål
att barnen verkligen ska konfronteras
med Guds nåd och gåva.
Vem får delta i undersökningen? Alla ungdomar
i åldern 14-25 är välkomna
att delta. Är du döpt och aktivt involverad i församlingen
är din åsikt viktig, liksom om
du ännu inte tagit ställning men finns med i
församlingens gemenskap. Även ungdomar
med adventistbakgrund, men som inte är
särskilt regelbundna är välkomna att delta
om de haft kontakt med församlingen under
de senaste 2 åren.
Under oktober månad har undersök-
ningen testats i Portugal, men i mars 2007
är det dags för alla svenska deltagare att
logga in och fylla i de ca 250 frågorna. Gå
redan nu in på www.valuegenesis.org och
se vad det handlar om.
Rainer Refsbäck
GOD JORD
Kallade,
men inte galna
Adventister är inte de enda som för-
vränger Bibelns tanke om ”återstoden”
för att uppmuntra nedbrytande beteenden. När den tionde boken Remnant i
serien Left Behind kom ut, marknadsfördes den i stora montrar på stormarknaden. När jag bläddrade igenom boken la
jag märke till blandningen av såpastjärnor, bibelcitat och aktuella händelser.
Resultatet blev ett mästerligt men ytligt
litterärt verk, med en del sanning och
mycket spekulationer.
Så vilken version av återstoden ska
vi tro på? Tim LaHayes Left behind-version? Adventistversionen? I så fall, vil-
Min personliga erfarenhet
Jag har personligen upplevt den goda
kraft och den onda kraft som kan komma
till uttryck hos dem som söker en återstod. Jag växte upp som adventist men
gick i den vanliga kommunala grundskolan och gymnasiet. Sabbatsfirandet
och den vegetariska maten var två av
flera traditioner som utmärkte mig och
min tvillingbror som annorlunda bland
klasskompisarna. Det var positivt att påminnas om att vi var annorlunda. Tänket hjälpte oss att hålla oss borta från
sånt som inte var bra. Det hjälpte oss att
”marschera efter en annan trumma”.
Abraham Heschel noterade att det inte
var judarna som bevarade sabbaten
utan sabbaten som bevarade judarna.
Religiösa åtaganden eller åtaganden till
Gud gör att vi förblir unika. De får oss
att fokusera vår vision och vår energi. På
små omärkliga sätt vittnar dessa åtaganden om värderingar som är annorlunda
än andras. Guds nåd kan på så sätt skina
genom sprickorna i våra livs lerkärl.
Men jag har också upplevt den onda
kraft som kan smyga sig in i tankarna
hos den som söker en återstod. Under
mina tonår skakade (och så småningom
stängde) en konflikt min hemförsamling
i norra Kalifornien. Tvingad att välja
sida, valde jag att gräva mig ner i en rigid adventism som kallades ”historisk”.
Den kan ha varit historisk, men den saknade det ”historiska” budskapet om rättfärdighet genom tro. När jag tänker på
det så är ju egentligen det budskapet det
allra äldsta, det mest historiska, det är
ju därför som det kallas ett ”evigt evangelium”.
När jag grävde mig ner allt djupare i
en nådebefriad syn på Gud och adventismen, utvecklades en alltmer outhärdlig
tillvaro som vad fixerad vid märkliga föreställningar om kost och andliga skyldigheter. I tidig 20-årsålder levde jag i
en helt annan värld, trogen i all ”mynta
och dill och kummin” och andra andliga
småsaker, men helt ur balans när det
gällde de djupare och tyngre frågorna
om kärlek och nåd och det underbara
i att vara funnen i Kristus utan minsta
fläck eller skrynkla (Ef. 5:27). Jag försvarade adventistplattityder till sista
blodsdroppen, jag var en återstodskrigare och en sanningens prickskytt.
Endast genom omsorgen hos visa
vänner och familjemedlemmar och
många års kamp har Gud kunnat spola
bort många av dessa vingklippta idéer.
Nu försöker jag odla ett annorlunda
återstodstänk. Men jag känner med dem
som fortfarande är fast i ett allvar som
är välment om än vilselett, en uppriktighet som strävar efter tydlighet men
som bara leder till en bisarr, förvrängd
och nådebefriad erfarenhet. Jag kän-
Jag försvarade adventistplattityder till sista blodsdroppen ...
Nu försöker jag odla ett annorlunda återstodstänk.
MISSIONÄREN nr 11 2006 | DUANE COVRIG
Men så finns det adventister som vänder kallelsen att vara ”annorlunda” till
ett mål i sig själv. Genom deras extrema
och bisarra idéer och livsstil, ställer de
inte bara adventismen i dålig dager,
utan vad värre är också Kristus. Det var
bara något år sedan ett australiensiskt
adventistpar dömdes till fängelse för
dråp sedan de vägrat sjukvård till deras
baby som led av undernäring p.g.a. en
alltför strikt diet. Vi glömmer inte heller
att många av David Koreshs efterföljare
hade adventistbakgrund.
ken adventistversion? Eftersom varje religiös grupp formar sina egna föreställningar om vad det innebär att vara Guds
utvalda återstod, är det inte konstigt att
varje grupp fördjupar sig i sitt eget bibelcitat och i sina egna egendomligheter.
Medlemmarna blir annorlunda och försvarar detta annorlundaskap som gudagivet.
av |
Jesus sa att världen kommer att
behandla oss på samma sätt som
den behandlade honom, eftersom
vi kommer att vara annorlunda.
Han sa att vi ska vara glada när vi
blir behandlade som han, för det
är ett sätt att visa att vi följer honom.
lärare vid Andrews University, Berrien Springs, USA
Vi synar återstodstänket – vad det ofta är och vad det borde vara
GOD JORD
ner mycket väl den rigida mästare som
de tjänar. Han liknar en gud, men inte
nådens Gud, som är en god mästare, till
och med en kär och nära vän (se Joh.
15:15).
Jag tror det finns tre frestelser som
gör allt för att förstöra upplevelsen för
den som söker en återstod. Dessa är (1)
elitism, (2) en anda av att kunna och veta
allt (3) en böjelse för alla slags oanvändbara konspirationsteorier och kittlande
spekulationer om Guds eller Satans
verk. Jag tror att Guds sanna återstod
motsätter sig dessa frestelser genom att
växa i tre viktiga karaktärsdrag: de (1)
utvecklar en vårdande inställning och
engagerar sig i självutgivande tjänst för
andra, (2) odlar en profetisk skärpa som
visar på Guds uppenbara makt och (3)
fortsätter bygga på kunskapen att den
enda konspirationsteori som slutligen
kommer att räknas i den kristna striden
är ”den stora striden”.
Låt mig fokusera lite på de tre återstodsfrestelserna.
1
Elitism
Elitism kan orsaka dödlig utgång för
den som söker en återstod eftersom den
skapar en falsk upplevelse av jaget, en
falsk upplevelse av framgång och en förvrängd bild av Kristus. Den som är ute
efter att vara en del av återstoden riskerar att förväxla känslan av utvaldhet
med medfödd godhet. Man hänvisar till
en hjältemodig tidpunkt då man valde
Kristus eller adventbudskapet vilket
förmodas ge en självklar rätt att bli behandlad som elit. Eller så pekar man på
en god uppfostran eller en stamtavla av
adventistgenerationer som sin födslorätt. Vilka saker man än pekar på för att
bli sedd som elit, så skapar de en falsk
självkänsla. Man glömmer att hjärtat,
Återstoden, liksom
alla som räddas,
plockas ut av Guds
egen mäktiga hand.
De rekryteras inte av
Gud på grund av
överlägsna kvaliteter
eller imponerande
referenser.
Bibelläsning för den som söker en återstod
1 Mos. 7:23: Noa ”och de som var med honom i arken” var en återstod.
1 Mos. 45:7: Josef var en återstod: ”Gud skickade mig före er för att trygga
er fortlevnad på jorden och för att bevara er vid liv och rädda många.”
Återstoden håller Guds räddande närvaro levande.
Jes. 1:9: återstodens människor är överlevare, inte elitister.
Jes. 43: vi kallas att vara vittnen och hålla utkik efter hans nya underverk.
Rom. 12: vi kallas att inte anpassa oss till världen utan att förvandlas genom att
låta Guds rikes principer förnya våra tankar.
Andra bibelställen: Jes. 10:19-21; 11:11-16; 42:1-7; Jer. 6:9, 10; Esra 9:7-15;
Upp. 12:17; 14:12.
| MISSIONÄREN nr 11 2006
även hos människor i återstoden, är fullt
av ondska och behöver Guds renande
kraft. Återstoden, liksom alla som räddas, plockas ut av Guds egen mäktiga
hand. De rekryteras inte av Gud på
grund av överlägsna kvaliteter eller imponerande referenser.
Elitism förvanskar också inställningen till framgång. I en extrem riktning tror återstodselitister att framgång
kommer automatiskt för dem. Men då
väntar stora besvikelser. Felaktigt tror
man att ens särskilda status gör en immun mot problem som alla människor
drabbas av. Man blir överraskad när
mental eller fysisk sjukdom drabbar,
ekonomin inte går ihop, familjen går
igenom kriser eller andra sociala problem uppstår. Man har inte förstått att
regn och solsken faller över återstoden
lika mycket som över de orättfärdiga.
Motgångar förvånar elitister, vilket kan
leda till att de lägger skulden på någon
annan för situationen.
I den andra extrema riktningen arbetar elitister hårt och får uppleva stora
framgångar som kan göra dem dryga.
De glömmer att framgång endast är till
någon nytta så länge Gud får äran.
Slutligen, elitismens mest ödesdigra
effekt är att den som söker en återstod
förlorar siktet som är inställt på Gud.
Precis som ormarna i öknen ständigt
bet, så kommer alltid dåliga tankar och
destruktiva idéer att bita våra liv i kanten. Ormbetten kommer att besegra oss
om vi inte ständigt hänger våra hjälplösa jag på Kristus. Vi måste stanna inför
hans godhet. Det har alltid varit vår enda
trygghet. Guds återstod kommer inte att
skapa grandiosa bilder av sina framgångar, sitt växande antal, sina framgångsrika institutioner eller sin fysiska
överlägsenhet och goda hälsa. De vet att
en sådan fokusering lockar blicken bort
från Gud. Att endast se Kristus kommer
att hjälpa återstoden från att falla eller
förtrollas av sin egen skönhet.
En sann upplevelse av att vara återstoden är ett botemedel mot elitism.
Botemedlet ligger i en inställning till
andra som uttrycker sig i omsorg och
tjänst. Återstodens speciella kallelse är
att tjäna på ett unikt sätt, som bygger
på relationen och upplevelsen med Gud.
Återstoden förmedlar de tre änglarnas
budskap och drivs av en längtan att ge
människor omsorg och helande. För
återstoden ger inte kärleken framgång,
utan är framgång i sig själv. Uppenbarelseboken 14:12 påminner oss om att
2
Kan allt, vet allt
Övermod, tron på att man vet allt, förstör för den som söker en återstod. Jag
blir så trött av att höra adventister som
högtidligt deklarerar att vi har hela sanningen. Stolta och överlägsna uttalanden som dessa tyder på en mycket ytlig
förståelse av universums komplexitet
och överdriver vår egen och vår gemensamma förmågan att helt omfatta komplexiteten. Något fruktansvärt händer
med den människa som slutar lyssna
och lära. Likt Balaam är dessa så förblindade av envishet att de inte hör varningens och hoppets budskap. Frestelsen att tro att man kan allt kommer lätt.
Som universitetsprofessor umgås jag
med många forskare och jag har insett
att de verkligt visa forskarna är de som
ständigt ställer frågor, ständigt lyssnar
och arbetar hårt för att förstå problemen. Trots deras hårda arbete vet de att
de kan ha fel och mycket mer att lära.
Oförståndiga är de vars övermod övergår förmågan att lyssna. Låt oss aldrig
upphöra att främja ett hälsosamt tvivel
om att vi kan ha fel, även i teologiska
frågor. Det är bästa sättet att fortsätta
lärandet och befästa det som är riktigt
och kasta bort det som är falskt.
Det spirar redan,
märker ni det inte?
Jag gör en väg genom öknen,
stigar i ödemarken.
Profeter bevakar Guds rörelser idag.
Och hur gör de det? De söker efter vatten i öknen. De söker efter nåd på de
mest uttorkade platser och i de längsta
torrperioderna. De är eviga optimister, för de har sett Guds kraft att skapa
och omskapa inför sina ögon. De inser
att deras fäders och mödrars Gud kommer att fortsätta vara deras söners och
döttrars. De vet att Gud lever och har
hälsan och verkar i nuet. De söker hans
närvaro. De söker hans floder i sina egna
ökenliv. De söker efter nådens vattenfall
i sina uttorkade församlingar. De är de
mest hoppfulla människor som lever på
jorden, därför att de har anden som upplyste profeterna.
3
En böjelse för
konspirationsteorier
Även de som motsätter sig elitismen
och tjänar andra och bejakar profetians ande riskerar trots det den tredje
frestelsen. De kan drabbas av svaghet
för konspirationsteorier. Apokalyptisk feber driver många
goda människor till dåligt underbyggda
slutsatser. Ingen vill ju lämnas kvar, så
de smyglyssnar med ett öra och håller
en viss beredskap att tro på dolda hemligheter och långsökta föreställningar.
Jesus varnade oss och sa att vi måste
vaka och be så att vi inte blir lurade.
Han varnade oss därför att han vet att
religiösa människor har en tendens att
söka efter övernaturlig mening på fel
ställen. Han varnade oss för att många
kommer att säga att Kristus finns gömd
i en kammare, eller befinner sig i en avlägsen öken. Vi måste kämpa mot frestelsen att tro att hemligheter och isolering var kännetecknande för Kristus liv
och verksamhet. Glöm kammare i det
fördolda. Glöm långsökta och avlägsna
idéer. Kristus har alltid bott mitt ibland
sitt folk, och hans folk har alltid tjänat
en förlorad värld (se Matt. 25).
Återstodens tänkare motsätter sig
böjelsen att tro på alla nyheter. De prö-
Låt oss aldrig
upphöra att främja
ett hälsosamt tvivel
om att vi kan ha fel,
även i teologiska
frågor.
Jag tror att den sanna återstoden
bejakar en annorlunda ande än övermodets ande, nämligen ”profetians ande”
(Upp. 19:10), en ande som Ellen White
delade. Det är inte fråga om någon magisk förmåga att se genom väggar, avslöja onda detaljer i människors liv eller
ens förutspå framtiden. Det är egentligen inte profetians största ”grej”. Den
främsta avsikten med profetian är att se
Guds väg i världen och se hur han leder
oss i nya riktningar. Det är en ande som
upplyser alla dem som ”följer Lammet
vart det än går” (Upp. 14:4).
Jag tror att Jesaja 43:18, 19 är ett
motto för återstoden:
Men glöm det som förut var,
tänk inte på det förgångna.
Nu gör jag något nytt.
Illustrationer: Ralph Butler
MISSIONÄREN nr 11 2006 | GOD JORD
återstoden, de heliga, bevarar Guds
bud. Jesus sammanfattade dessa bud
som (1) kärlek till Gud av hela hjärtat,
hela själen och hela förståndet och (2)
kärlek till vår nästa. Att dagligen uppleva denna kärlek i vår andakt (läsa om
den, be om den och sjunga om den) och
dela kärleken med dem närmast oss är
det främsta botemedlet mot elitism.
GOD JORD
Apokalyptisk feber
driver många goda
människor till dåligt
underbyggda slutsatser.
Ingen vill ju lämnas
kvar...
var andarna. De finner alltid trygghet i
att ta alla frågor och problem tillbaka
till den centrala problemställningen
– den stora striden mellan den heliga
treenigheten och Satans onda treenighet (Upp. 12-14). De vet att striden
handlar om vem och hurdan Gud är. De
använder sig av de enkla verktygen bön
och studium och gemenskap med Gud
och med varandra för att urskilja Herrens väg. De prövar andar, för de vet att
Gud inte har något emot att bli prövad
när vi försöker värja oss för Satans förvillelser. De diskuterar sinsemellan på
ett kristligt sätt för att försäkra sig om
Guds vilja. De vet att Satans idéer inte
klarar av sanningens genomlysande frågor och att Satan inte kan hantera delade meningar. Däremot vet de att Gud
och hans sanning kan hantera en sådan
granskning.
När vi läser om, gottar oss åt och spri-
der konspirationsteorier blir vi distraherade bort från det Paulus säger är den
viktigaste striden för oss kristna. ”Ty det
är inte mot varelser av kött och blod vi har
att kämpa utan mot härskarna, mot mak-
terna, mot herrarna över denna mörkrets
värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna” (Ef. 6:12). ”Himlarymderna”
innefattar vår tillbedjan och våra tankar. Här har du de verkliga slagfälten.
Många krafter är ute efter att förvränga
Gud och hans längtan efter att ha en relation med oss. Gud vill bli tillbedd för
vem han verkligen är. Men Satan har
utfört underverk för att förvanska den
tillbedjan.
Den stora striden handlar om förvillelse. Det finns vitt spridda falska
föreställningar om Guds regering och
ledarskap, lögner djupt nergrävda i våra
sociala nätverk och i våra egna sinnen.
De förknippas med Gud, men är i själva
verket förfalskningar av honom. Där har
du den stora konspirationen. Men Gud är
bättre än vi kan föreställa oss och hans
vägar mer rättfärdiga än vår noggrannaste granskning kan finna ut.
Många går i graven med sina sinnen
fyllda av falska föreställningar – föreställningar som hindrat dem att tillbe
Gud. Att stå upp för en god och kärleksfull Gud, vars avbild och vilja har förvanskats i en värld av makt och religion,
är tillräckligt stort för att hålla återstoden sysselsatt och engagerad. Alla andra
konspirationsteorier drar uppmärksamheten bort denna centrala fråga.
När Guds återstod tar sig an sin kal-
lelse och profeternas ande, kommer
en nyfiken inställning till vad Gud gör
i världen att skingra Satans falska anklagelser. De kommer att strida i tro,
inte som jordens kungar, utan i Anden.
Då kommer de att vara öppna och läraktiga, mottagliga och användbara. De
vet att de inte behöver vara fastlåsta för
att stå stadigt. Istället kommer de mest
fastlåsta att förvränga historien och bli
vad många tidiga judiska ledare blev på
Jesus tid, Guds egna förföljare.
Återstoden är försiktig med att tolka
alla nya händelser som Guds verk, för
den vet att andarna måste prövas. Men
återstoden är ett profetiskt folk, redo
och villigt att ta emot Guds uppenbarelse i sina liv. Det är den återstod som jag
hoppas få vara en del av.
Duane Covrig undervisar i ledarskap vid Andrews University och har
tidigare undervisat i teologi vid Loma Linda University. Han har kört
Volvo och älskar IKEA, uppger han som enda anknytning till Sverige.
Annars springer han gärna och musicerar med sin fru och sina döttrar.
10 | MISSIONÄREN nr 11 2006
U
nder många år har Evert Johansson
mött en företagare när han samlat
in till ADRA Hjälpaktion i Piteå. Men
förra året kände Evert att åldern börjat
ta ut sin rätt under de långa resorna från
Jönköping, där han bor. Han hade med
sig ett brev till alla sina trogna givare
där han berättar om sitt beslut att inte
längre samla in pengar i Piteå – han är
ju ändå 84 år gammal.
– Den här företagaren har jag alltid
träffat på i hans brådska utomhus, säger
Evert. Han ber mig alltid att gå in till
kassörskan för att få hans gåva. Jag lämnade mitt avskedsbrev hos henne.
Några dagar senare gick Evert förbi
företaget och företagaren fick syn på honom och kom fram.
– Du måste komma tillbaka nästa år,
sa han vädjande medan Evert försökte
förklara sina skäl att inte komma.
Företagaren var inte nöjd och tog
tag i Evert och avkrävde honom ett löfte
Bild: Britt-Inger Lillbäck
att komma tillbaka. Så det var med stor
glädje som företagaren detta år mötte
Evert igen.
– Jag sa åt honom lite på skämt att
jag tyckte han var en riktig hårding som
tvingade mig att komma tillbaka, säger
Evert. När jag närmade mig 80 så började jag förvarna mina trogna givare att
jag skulle hålla på till jag fyllde 80 år.
ADRA
Det är inte lätt att sluta
med Hjälpaktion
Evert har under senaste året haft
mycket ont i sin höft och utsikterna för
en operation är inte särskilt stora. När
Evert förklarar detta såg företagaren
bekymrad ut, men gav sig inte utan vädjade till Evert att fortsätta tills han fyller
90 år.
– Jag kommer att öka min gåva med
500 kronor varje år du kommer tills du
fyller 90, lovade han. Det blir 3 500 kronor om 5 år.
När Evert gick därifrån ville företagaren att de skulle hålla kontakt under
året.
– Så nu vet jag vad jag har att rätta
och packa mig efter fram till 90, skojar
Evert och berättar hur lillebror kommenterat saken på sitt västerbottniska
vis: ”Om du inte fått rita upp stövlarna
mot vintergatun”.
Det får vi verkligen inte hoppas.
Missionären
Pakistans president ger medalj till ADRA
Pakistans president, general Pervez Musharraf, har personligen överlämnat Sitarai-Eisaar-medaljen till ADRA International.
ADRA fick ta emot medaljen som ett erkännande för det arbete som ADRA har gjort för
att hjälpa dem som drabbades av jordbävningen i Kashmir i oktober 2005. Medaljen
överlämnades vid en ceremoni som hölls på
Pakistans ambassad i Washington DC den 21
september 2006.
Medaljen togs emot av Charles Sandefur,
som är ledare för ADRA International. I en
kommentar säger han att det var en ära för
ADRA att bli uppmärksammat på detta sätt.
– ADRA International är också glad att
kunna ta emot utmärkelsen som ett erkännande av de många givarkontor och privata
givare som bidrog till ADRA:s insats, säger
han.
Jordbävningen var den värsta i Pakistans historia. Mer än fyra miljoner människor drabbades. Många hjälporganisationer
deltog i arbete med att rädda och hjälpa de
drabbade. För att uppmärksamma arbetet
som dessa hjälporganisationer gjorde instiftade Pakistan medaljen Sitara-i-Eisaar.
Den akuta hjälpinsatsen avslutades under
våren 2006, men ADRA Pakistan fortsätter
nu arbetet för att hjälpa de drabbade. Bl.a.
återuppbygger man skolor som raserats av
jordbävningen. Den julgåva som togs upp i
Adventistsamfundets församlingar i Sverige
julen 2005 bidrar till att göra detta arbete
möjligt.
Per Bolling
Människorna i Mallack, Pakistan, var
ivriga att få uttrycka sin uppskattning
till ADRA för deras hjälp med att
bygga upp deras samhällen igen efter
jordbävningen som drabbade Kashmir
förra året.
Sameena och hennes bror Javed
förlorade sin äldre syster i
jordbävningen. ADRA kommer att
ersätta deras tillfälliga bostad med
ett riktigt hus.
Foto: Julio Munoz, ADRA International
Foto: Julio Munoz, ADRA International
MISSIONÄREN nr 11 2006 | 11
KÄLLAN
Reflektioner
i svampskogen
Lars Gille är pastor i
Arvika-Karlstads
adventistförsamling
och bor i Nyhyttan
med sin hustru
Margaretha och
yngste sonen
Jag berättade förtjust för en vän om de fina
Karl-Johansvamparna jag plockat. Orsaken
till min entusiasm var att jag under flera år
tagit med mig hem dessa soppar från skogen.
Men när jag rensat dem har jag varit tvungen
att slänga det mesta. När jag den här dagen
hade sett ett bestånd av dem, gick jag därför
helt enkelt förbi dem. Jag tyckte det inte var
någon idé att plocka dem. Jag skulle säkert
bara bli besviken. Även om de såg fina ut,
skulle det säkert vara massa mask i dem i år
också. På vägen hem kunde jag ändå inte låta
bli att ta en närmare titt på en av dem. När
jag bröt isär den upptäckte jag inte ett enda
maskhål. Fortfarande skeptisk, tog jag en till
och en till, alla utan mask.
människor och känt att det inte tjänar något
till att bry sig, att göra något för dem. Det
du gjorde kändes otacksamt, du kanske blev
missförstådd eller t.o.m. utskälld. Karl-Johansvamparna påminde mig om att inte
ge upp och om att Herren har ett oändligt
stort tålamod med oss.
När min vän hört om min glädje
över de nyplockade sopparna, sa
han: ”Jag håller mig till kantareller.
De känner jag och vet vad de går
för.”
Vi är nog många som begränsar vår ”svampplockning”
till kantareller. Det känns tryggt
att umgås med människor jag känner
och vet vad de går för.
Fo t
o
nt
: Gu
er K
len
k
av |
LARS GILLE
| pastor i Arvika-Karlstad
Har du som jag blivit besviken på andra
12 | MISSIONÄREN nr 11 2006
Att gå utanför tryggheten
På väg i bilen till Karlstad i förra veckan
satte jag på radion. I programmet berättade
man om ett projekt i Göteborg. Svenskfödda
familjer fick anmäla sitt intresse för att bli
introducerade till en invandrarfamilj som
de sedan fick träffa och förhoppningsvis bli
vänner med.
En invandrarfamilj de intervjuade, hade
bott i Sverige i åtta år men aldrig varit hemma hos en enda svensk familj. Det var härligt att höra om människor som lämnade sin
trygghetszon för att skapa nya kontakter. De
vågade sig på något annat än de välkända
och trygga kantarellerna.
Är det inte just det som vi kristna är upp-
manade att göra. Fariséerna sa till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans
med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde
det och sa: ”Det är inte de friska som behöver
läkare utan de sjuka” (Matt. 9:11-12).
När vi läser om den första kristna församlingen så är det en beskrivning av hur de judekristna med stora svårigheter bröt ner de
barriärer som då fanns till andra grupper av
människor. Herren fick vara extra tydlig för
Petrus för att han skulle våga ta ett första steg
på den vägen. Petrus sa till Cornelius: ”Som ni
vet är det förbjudet för en jude att umgås med
någon som tillhör ett annat folk eller besöka
honom. Men mig har Gud visat att man inte
ska betrakta någon människa för ohelig eller
oren.” Men problemet var på inga sätt löst när
Paulus tjugofem år efter Jesus uppståndelse
besökte Jerusalem och blev fängslad. Se Apg.
21:17-26.
Vi har inte den sortens barriärer idag men
många gånger tycker vi nog ändå att det är
bäst att vi håller oss till kantareller.
Jag fascineras av hur Frälsningsarmén
startade i England. Dessa kristna var beredda
att lämna den trygga kristna miljön och möta
människor där de fanns, i slumområden och
på pubar för att dela med sig
av den Jesus de lärt känna
och älska.
För de flesta av oss finns
det fler fina matsvampar
i skogen än vi vågar
plocka.
FAMILJELIV
FÖDD
Välkommen
vår älskade son
Anton
Född den 26 augusti 2006
i Örebro
Marita och
Christer Fors
Bild: Marita Fors
VIGDA
Vigsel har
ägt rum
mellan
Marlén Larsson
och
Martin Smårs
den 22 juli
i Järnboås kyrka
Vigselförrättare
var
Rainer Refsbäck
Foto: Christer Fors
HÖGTIDSDAG
100 år
Mallan Bohnmark
Uddevalla,
5 november
I stället för ev. uppvaktning
önskar Mallan en gåva till
ADRA Hjälpaktion
(pg 90 07 21-2)
MISSIONÄREN nr 11 2006 | 13
FAMILJELIV
I Guds stora rum…
Det lilla ljus
jag har
Du har sett dem överallt, nödutgångsskyltarna som talar
om hur man lättast hittar vägen ut.
Jesus är vägen, sanningen och livet (Joh. 14:6). Vi är
inte vägen, men vi kan som nödutgångsskylten visa på rätt
väg ut genom vår tids allt mer tätnande mörker.
Just nu, behövs just du, i din församling som ledare för
barn och ungdomar. Du kan vara den goda förebilden
som är närvarande, som lyssnar, reagerar och vägleder.
Du behövs som den som låter barnen få ta sin rättmätiga
plats i kyrkan. Du kanske till och med är den som vill göra
kyrkan bättre anpassad för barn och ungdomars andliga
behov.
Nödutgångsskyltar kan bestå av en färg innehållande
zinksulfitkristaller. När kristallerna exponeras för ljus
drar de åt sig och lagrar ljuset för att sedan, när ljuset inte
finns, lysa upp skylten trots mörkret. Men om den här
nödutgångsskylten är uppsatt i ett rum som nästan hela
tiden är mörk så har den inte tillräckligt med kraft att lysa
och kan därmed inte heller rädda liv.
Du och jag måste kontinuerligt ”samla” på oss ljus genom att ha kontakt och umgås med Gud genom bön, Bibeln och hans församling. Då får vi kraft till att återreflektera det ljus vi har fått.
En orsak till att nödutgångsskyltar behövs är brän-
der. Rummet fylls med kvävande rök och det blir svårt att
orientera sig. Då behövs en skylt på rätt ställe som gör att
den som är instängd och håller på att förlora livet, snabbt
hittar ut.
Livet är fullt av kvävande rök på alla nivåer. Din uppgift är att vara en nödutgångsskylt. Du kan vara en nödutgångsskylt när du minst anar det. Någon gång får du bara
kanske ett tillfälle. Men din funktion är att alltid lysa.
”I begynnelsen var ordet, och ordet var hos Gud, och ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom
har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som
är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och
ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det”
(Joh. 1:1-5).
Elisabet Almqvist
förebygger vårdrelaterade
infektioner i sitt dagliga
värv. Är aktiv i Stockholms
församling i barn- och
scoutarbetet och gift med
Rolf och har två barn, Lina
och Sebastian.
14 | MISSIONÄREN nr 11 2006
AVSOMNADE
Vår kära solstråle Asta Gustafsson har fått gå till vila
i en hög ålder av 92 år. Hon
blev döpt av Gösta Berglund
i maj 1942 i Linköping, och
hon var trogen medlem i
Linköpings församling ända
till sin bortgång. Asta var
en glad och uppmuntrande
medmänniska, och hon
sprudlande livsglädje och
tacksamhet. Hennes trosvissa kärlek till Jesus lyste igenom allt hon sade och gjorde,
och hon hade ett stort hjärta
för barn och ungdomar. Asta
fick gå till vila den 30 maj efter en tids sjukdom, och sörjs
av hennes son med familj. Vi
som i församlingen fick dela
hennes vandring med Jesus
saknar också skrattet och de
glittrande ögonen, och vi ser
fram emot att en dag på nytt
få dela livet och glädjen tillsammans med Asta och med
vår Herre.
Paul Annala,
Adventkyrkan
i Linköping
Ruth Bengtsson har avlidit
i en ålder av nära 92 år. Hon
föddes den 20 maj 1914 och
bodde som ung i Eskilstuna.
Där kom hon också i kontakt
med adventbudskapet i en
serie möten om Bibeln som
hölls av pastor Ragnar Svensson. 1944 döptes hon och förenades med församlingen.
Hon flyttade senare med
man och dotter till Solna. Där
skötte hon sin sjuke make under lång tid innan han gick
bort. Hennes egen vacklande
hälsa gjorde att hon under
många år inte kunde komma
till kyrkan, men hon hade
hela tiden kontakt med trossyskon och gladde sig över Bibelns underbara sanningar.
Hennes dotter tog väl
hand om sin mor intill slutet.
Begrav ningsgudstjänsten
hölls i Allhelgonakyrkan den
1 juni 2006 och leddes av familjens vän, kyrkoherde Olof
Karlman. Ruth Bengtsson uttryckte sitt hopp när hon sa
att hon såg fram emot att få
se Jesus komma på himlens
skyar och möta hans kärleksfulla blick. Välsignat vare
hennes minne!
Brigitta Norlin,
Stockholms församling
Sig-Britt Frejde har gått till
vila. Hon föddes den 20 januari 1919 i Kalmar och blev
87 år. Hennes föräldrar var
måna om att ge henne, systern och de två bröderna en
kristen grund att bygga på.
I sin ungdom köpte Sig-Britt
Den stora striden av en kolportör och fick hon kontakt
med adventistförsamlingen
i Kalmar. Hon flyttade till
Stockholm och döptes där
den 3 april 1948 av Eric Erenius. Hon älskade adventbudskapet och tog varje tillfälle att berätta för andra om
sin tro.
Sig-Britt var en erkänt
duktig kokerska och mycket
uppskattad av sin arbetsgivare. Hennes konstnärliga
begåvning kom till uttryck i
porslinsmålning och tavlor.
Vid
begravningsgudstjänsten den 28 juli påminde
Berny Carlsson om Bibelns
ord om döden som en vila
från plågor och bekymmer.
Sången Blott en dag och avslutningspsalmen från Ps.
103:11 gav uttryck för den
tillit och förtröstan som hör
en kristen till: ”Så hög som
himlen välver sig över jorden,
så väldig är hans nåd över dem
som fruktar honom.”
Sig-Britt sörjs närmast av
sonen Leif och en bror.
Brigitta Norlin,
Stockholms församling
la natten till den 14 augusti
2006.
Bertil föddes den 15 maj
1922 och blev 84 år. Han
döptes 1948 av pastor Eric
Erenius efter möten på Söder i Stockholm, dit hans
flickvän och senare hustru,
Ruth, inbjudit honom. Han
var målare till yrket och fick
göra många hem ljusare och
satte även färg i Riksdagshuset och Kungliga slottet.
”Tänk inte på bara på ert
eget bästa, utan också på andras” var något Bertil prioriterade. Utöver tionden och
gåvor till församlingen gav
han 50 öre för varje timme
som Gud gav honom hälsa
och krafter att arbeta. Dessa
medel växte med åren och
användes till att göra tillvaron ljusare för blinda och
handikappade.
Bertils sista besök i Adventkyrkan var en nattvardsgudstjänst som ordnats för
rörelsehindrade.
Begravningsgudstjänsten den 30
augusti i Skogskapellet på
Skogskyrkogården präglades av ljus och hoppet om ett
återseende. Paul Sundquist
påminde om att det bästa är
kvar, ty han som har nycklarna till döden och dödsriket
har lovat att komma igen och
ta oss till sig.
De närmast sörjande är
hustrun Ruth och en bror och
brorsbarn.
ANNONSER
Bertil Andersson avled stil-
Brigitta Norlin,
Stockholms församling
Från vårt grannland Danmark meddelas att pastor
Jens K Jensen avlidit den 7
juli efter en tids sjukdom, 69
år gammal. ”Jens K”, som han
ofta kallades, föddes i Norge
men kom att ägna stor del av
sitt liv i Danmark. Han blev
känd för sin orädda förkunnelse som samtidigt hade en
akademiskt hög nivå. Han
brann för adventbudskapet
och adventismens särdrag,
samtidigt som han utmanade
många vanföreställningar.
Många adventister i Skandinavien kan vittna om den inspiration och glöd för att vara
adventist med Bibeln som
grund som Jens K spred.
Jens K förlorade 1999 sin
hustru Andreé efter en lång
kamp mot cancer. Redan då
hade Jens K förstadierna av
Parkinsons sjukdom. Begravningsgudstjänsten hölls den
14 juli i Nærums Adventkyrka av den gode vännen och
pastorn Sigve Tonstad. Jens
K sörjs närmast av barnen
Vanja, Vibe och Julian, samt
hans andra hustru Merete
Vedelø.
17-19 november:
Tonårsträff i Norrköping med Risto Paananen
Anmälan senast 9/11, se info: www.ung.adventist.se
24-26 november:
Djupdykning i tron med Reinder Bruinsma
Profetior för vår tid
Nyhyttans Adventkyrka
Anmälan senast 17/11, se info: www.adventist.se
PulsE – en ungdomsgudstjänst
för och av ungdomar.
Alla åldrar är välkomna och mötena passar unga sökare.
Varje fredagskväll i Aulan på Ekebyholmsskolan kl. 19.30.
10 november: Puls | ”Milk and Cookies”
17 november: Puls | ”Life Sentence”
19-25 november: Inspirationsvecka med Dejan Stoicovic
1 december: Puls | ”Are You a Cheapskate?”
Missionären/
Sigve Tonstad/Adventnytt
16-18 mars 2007:
Djupdykning i tron med Daniel Duda
Adventistkvinna sökes
Frånskild adventistman, 55 år, med rötterna i Bolivia söker
adventistkvinna att dela resten av livet med. Mjuk personlighet
som söker dito med kunskaper i spanska, tycker om romantisk
musik, pratar lite svenska, men mest spanska och quechua.
Svar önskas till Missionärens redaktion.
Adventistidentitet – varför tror vi så här
och hur kom vi fram till det?
Göteborgs Adventkyrka
Anmälan och info: www.ung.adventist.se
Solens nedgång
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
3 nov
16.22
16.19
15.48
15.42
14.56
16.19
15.50
10 nov
16.08
16.04
15.31
15.21
14.31
16.02
15.26
17 nov
15.55
15.50
15.16
15.01
14.07
15.46
15.04
24 nov
15.45
15.38
15.03
14.44
13.45
15.33
14.44
1 dec
15.38
15.30
14.53
14.29
13.25
15.22
14.26
8 dec
15.33
15.24
14.46
14.19
13.08
15.15
14.12
MISSIONÄREN nr 11 2006 | 15
BRÄNNPUNKT
POSTTIDNING B
ECONOMIQUE
Avsändare:
SDA media
Box 10036
SE-800 10 Gävle
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen
med den nya adressen på
baksidan (ej adressidan).
Mediebrus och
informationsstress
Eller, vad gör vi av vår fritid
för att hänga med?
Och måste vi göra det?
V
i fick nyligen ett erbjudande om att
prenumerera på Dagens Nyheter
för halva priset. Tänk att få vara först
att läsa om det senaste i Stockholm,
för det mesta tycks ju hända där.
Det pulserande hjärtat av Sverige.
Trendsättaren nummer ett. Huvudet
och inte den komplexfyllda svansen som
bara hänger efter alla andra. Du blir en
cool typ med den rätta analysen och de
trendiga åsikterna, eller...?
Lugna ner dig, tänker jag då. Varför
ska man vara först, störst, vackrast,
starkast och snabbast? Varför? Om
ingen driver utvecklingen framåt kan
vi ju hamna i stenåldern och börja växa
bakåt som korumpan. Hur skulle det
sluta om alla tappar greppet?
av | ALICE JOHANSSON
fritidspedagog i Linköping
Jag minns barndomen i min kära hemby
Moån. Jag gick ofta längs vägen. Det
var sommar, precis som det alltid var på
1950-talet.
Där kom Herman gående. Herman
hade inte ens en cykel, men han hade en
speciell gångstil. Det såg så lätt ut när
han gick, benen var liksom fjädrande.
Han var alltid klädd i blåställ.
Han hade bestämda åsikter om sin
samtid. Kvinnor skulle inte gå omkring
i bikini. När Domus öppnade i tätorten
Kalix trodde Herman att Konsum
skulle konkurreras bort. Han var inte
uppdaterad om att det var samma
företag.
16 | MISSIONÄREN nr 11 2006
Herman var en
symbol för att tiden står
stilla, en fossil helt enkelt. Han var dock
inte dum som man skulle kunna tro. Nej,
han utstrålade en air av förkroppsligad
energi. Man tordes knappast närma sig
honom, han var nästan overklig.
Inte ville man bli som Herman eller
hans fru, med långa kjolar som på
1800-talet. Ingen elektricitet och inget
rinnande vatten hade de i sin stuga.
Stugan är nu en mysig sommarstuga
som ägs av en journalist. Vilket scoop
hade inte journalisten kunna göra om
han gjorde research om Herman och
skrev en artikel? Tänk att hitta ett sånt
original i en avkrok? Vilken paradox? I
vårt framåtsträvande samhälle skulle
en bakåtsträvare som Herman vara en
nyhet.
Tv:n är väl ändå ett bra sätt att hänga
med på? Är det inte välförtjänt att kunna
sjunka ner i soffan framför tv:n och bara
softa efter en dag full av arbete? Tänk
att få ”koppla av” med Simpsons eller
någon galen dokusåpa där någon alltid
skall röstas ut. Vår tävlingsiver byggs på
hela tiden.
Vi måste sträva framåt hela tiden!
Även vi kristna vill visa världen att vi
duger, eller hur? Så inte folk får för sig
att vi är gamla stofiler från förr. Tänk på
Herman, ett original från stenåldern.
Vem vill vara sån?
Men vad är det
egentligen vi söker efter? Kan
det vara något som Herman hade?
Ett filter som gör det lättare för oss att
sovra?
I Johannes ev. 14:27 läser vi: ”Frid
lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er.
Jag ger er inte det som världen ger. Känn
ingen oro och tappa inte modet.”
Varje dag är överfylld av nyheter,
men de får inte hindra oss från att leva
autentiska liv, uppleva livsglädje och
framtidstro genom att bara vara. För
vår familj så kom tonårsdottern med en
lösning.
– Det räcker väl om vi ser på tv en
timme i veckan - nu när vi har DN.
Det funkar faktiskt jättebra.
Mediebruset har tystnat och vi har nu
mer tid för att bara vara. Tiden står
aldrig stilla det är en sak som är säker
och vi behöver ha tid för att se på
varandra också.
Alice Johansson
är fritidspedagog
som bor i
Linköping och
arbetar med
arbetslösa
ungdomar.