Rättsgenetisk analys av mitokondrie-DNA i Sverige
Hanna Gradin
En kvinna blir våldtagen och mördad i sitt eget hem. För att få fram vem den skyldige är så
krävs en rättsgenetisk analys av de bevismaterial som polisen fann på platsen. Normalt brukar
DNA som finns i cellens kärna analyseras, men i det här fallet fanns inte tillräckligt med kärnDNA i proverna för att en sådan analys skulle fungera. Då används en annan typ av DNA som
kallas för mitokondriellt DNA. Mitokondrier finns i alla djur och växter. De kallas ibland för
”cellens kraftstationer” eftersom de tillverkar den molekyl som används som energikälla i de
flesta processerna i cellen; ATP. Mitokondriellt DNA är mitokondriernas eget DNA. Denna
typ av DNA är cirkulärt och förekommer i hundratals till tusentals kopior i varje cell vilket
ökar möjligheten att lyckas med DNA-analysen. Exempel på material som ofta analyseras
med analys av mitokondrie-DNA är tappade hårstrån, tänder, ben och andra nedbrutna
material som exempelvis utsatts för diverse kemikalier.
En region på mitokondrie-DNA:t skiljer sig mycket mellan olika individer och
är därmed mycket användbar vid rättsgenetiska analyser. Denna region kallas D-loopen och
består av två delar, HVI och HVII. När man finner identiska ordningsföljder av byggstenarna
mellan en misstänkt och ett bevismaterial så kan denna överensstämmelse bero på att de båda
materialen kommer från samma person eller vara slumpmässig. För att räkna ut sannolikheten
för slumpmässig överensstämmelse så behöver man ha kunskap om hur vanlig eller ovanlig
den aktuella mitokondriesekvensen är, t.ex. genom en databas som består av slumpmässigt
utvalda individer av befolkningen. I Sverige finns idag en mitokondrie-DNA databas som är
under uppbyggnad vid Uppsala universitet.
I min studie fortsatte uppbyggnaden av den svenska mitokondrie-DNAdatabasen som nu består av DNA från 339 frivilliga blodgivare från Sverige.
Ordningsföljderna av byggstenarna i HVI och HVII regionerna bestämdes för alla 339
individerna. Själva processen gick till så att DNA utvinns ur blodprovet. Sedan kopierades
vissa delar av DNA molekylen i tillräckligt stort antal och ordningsföljden av alla byggstenar
i området (A,T,C,G) bestämdes. Sekvensresultaten lades sedan in i databasen. I fallet med den
våldtagna och mördade kvinnan beräknades risken för slumpmässig överensstämmelse till
mindre än 1 på 300 individer med hjälp av databasen, vilket speglar bevisvärdet för den
erhållna matchen till ett bevismaterial.
En annan del av studien var att utföra statistiska analyser över de resultat som
fåtts i de fall som analyserats för mitokondrie-DNA vid Uppsala universitet under åren 2000
till 2005. 20 % av alla material var referensmaterial, medan 80 % var bevismaterial.
Bevismaterialen bestod främst av främst hår och hudceller, medan referensmaterialet i de allra
flesta fall var blod eller hår. Ungefär hälften av alla fall visade en informativ inklusion, dvs.
överensstämmelse mellan misstänkt (eller offer) och bevismaterial som var viktig för polisen i
deras fortsatta utredning. Detta visar att denna typ av analyser kan vara betydelsefulla i
brottsutredningar och att det är viktigt det är med fortsatt utveckling för att analyserna ska
kunna utföras snabbare och med högre bevisvärde.
Examensarbete i biologi, 20p, HT 2005.
Institutionen for biologisk grundutbildning och Institutionen för medicinsk genetik och
patologi, Uppsala Universitet.
Handledare: Marie Allen.
