Var finns rum för våra barn?

Boverket
Var finns rum för våra barn?
- en rapport om trångboddhet i Sverige
Var finns rum för våra barn?
– en rapport om trångboddheten i Sverige
Boverket september 2006
Titel: Var finns rum för våra barn? en rapport om trångboddheten i Sverige
Utgivare: Boverket september 2006
Upplaga: 1
Antal ex: 400
Tryck: Boverkets kopiering, Karlskrona 2006
ISBN: 91-7147-979-7
Sökord: trångboddhet, orsaker, konsekvenser, bostadspolitik, statistik, barnfamiljer, ungdomar,
ensamboende, samboende, hyresrätt, bostadsrätt, småhus, svensk bakgrund, utländsk bakgrund,
disponibel inkomst, Sverige
Diarienummer: 212-3079/2003
Omslagsbild: Helena Närä/IMS
Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona
Telefon: 0455-35 30 50
Fax: 0455-819 27
E-post: [email protected]
Webbplats: www.boverket.se
©Boverket 2006
2
3
Förord
Syftet med denna rapport är att uppmärksamma hur trångboddheten
utvecklats framförallt de senaste tjugofem åren, samt att analysera
orsakerna och konsekvenserna av trångboddhet för olika grupper i
samhället. I rapporten redovisas offentlig statistik om trångboddhet i
Sverige.
Idag är trångboddheten inte lika omfattande som under första halvan av
1900-talet, men det är fortfarande stora skillnader i utrymmesstandard
mellan olika typer av hushåll, inkomstgrupper, upplåtelseformer och mellan
människor med svensk och utländsk bakgrund.
Enligt Boverkets bostadsmarknadsenkät råder det bostadsbrist i drygt 100
av landets 290 kommuner och ekonomiskt svaga grupper har svårt att
konkurrera på bostadsmarknaden. Trångboddhet är inte enbart en
boendefråga utan berör även integrations- och välfärdsfrågor.
Boverket vill härmed ge en bild av den trångboddhet som finns i Sverige
idag.
Rapporten är skriven av Annette Rydqvist, Björn Olsson, Anna
Andersson och Åsa Karlsson vid Boverkets analysenhet. Ansvarig
enhetschef är Martin Hedenmo.
Karlskrona, september 2006
Ines Uusmann
generaldirektör
4
Var finns rum för våra barn?
5
Innehåll
Sammanfattning ............................................................................. 7
Inledning ......................................................................................... 9
Disposition............................................................................................ 9
1 Trångboddheten som problem................................................. 11
Vad menar vi med trångboddhet? ................................................ 11
2 Orsaker och konsekvenser ...................................................... 15
Orsaker till trångboddhet .............................................................. 15
Konsekvenser av trångboddhet ......................................................... 17
3 Bakgrund: Politik och normer................................................... 23
Fram till år 1950: En social bostadspolitik växer fram ....................... 23
Åren 1950–2000: Politiska målsättningar och bostadsbyggande...... 24
Vilken betydelse har målen i praktiken? ............................................ 29
4 Trångboddhet i statistiken........................................................ 33
Trångboddheten inom EU ............................................................ 33
Trångboddhet i Sverige: Officiell statistik och andra källor ................ 34
Trångboddhet och jämställdhet.......................................................... 34
Trångboddhet och hushållstyp........................................................... 35
Högre trångboddhet bland personer med utländsk bakgrund ........... 37
Tre av tio hushåll med låg inkomst är trångbodda............................ 39
Ungdomar är trångbodda i högre grad än andra åldersgrupper........ 41
Trångboddheten är mest utbredd i storstadsregionerna ................... 41
Barnfamiljer ........................................................................................ 42
Boendetäthet i Stockholms stad ........................................................ 60
Ger statistiken en rättvisande bild av trångboddheten?..................... 61
Sammanfattning av trångboddheten i statistiken............................... 62
5 Avslutande diskussion ............................................................. 67
Bilaga 1
Tabeller ....................................................................... 71
Bilaga 2
Fakta om Hushållens Ekonomi (HEK)......................... 75
Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)....... 75
Referenser.................................................................................... 77
6
Var finns rum för våra barn?
7
Sammanfattning
Denna rapport ger en bild av trångboddheten i dagens Sverige samt
utvecklingen de senaste decennierna. Politiska normer och målsättningar på
området diskuteras och detaljerad statistik över trångboddhet bland olika
hushållsgrupper redovisas. Konsekvenser av trångboddhet bland barn och
vuxna, samt vilka faktorer som kan antas ligga bakom trångboddheten
diskuteras.
Under 1900-talet som helhet har utrymmesstandarden förbättrats kraftigt,
men under de senaste tjugo åren har trångboddheten legat relativt konstant
kring 15 procent av befolkningen i åldern 16-84 år, eller drygt en miljon
vuxna personer. Men det är stora skillnader i utrymmesstandard mellan
olika grupper av människor och i vissa grupper verkar trångboddheten ha
ökat. Bland ensamföräldrar med barn har trångboddheten ökat med cirka tio
procentenheter det senaste decenniet. Under 1990-talet fick de yngre
åldersgrupperna en något högre andel trångbodda. I gruppen utrikes födda
verkar trångboddheten ha förvärrats sedan mitten av 1980-talet.
Ekonomiskt svaga hushåll, familjer med många barn, ensamföräldrar och
familjer med utländsk bakgrund är trångbodda i högre utsträckning än
genomsnittet. Gruppen av trångbodda är emellertid heterogen med många
hushåll även från andra grupper.
Räknat i antal hushåll är närmare 700 000 hushåll trångbodda, varav
240 000 är barnfamiljer.1 Knappt hälften av de trångbodda barnfamiljerna
har tre eller fler barn, vilket betyder att det även är många familjer med få
barn som är trångbodda. Gällande utrymmesnorm definierar även
ensamhushåll i enrummare som trångbodda men det är framförallt bland
barnfamiljerna som trångboddheten är ett reellt problem. Målsättningen är
att varje barn skall ha tillgång till ett eget rum.
Cirka en halv miljon barn bor i familjer som saknar möjligheter att ge
varje barn eget rum. Mer än 100 000 barn i åldrarna 10–18 år saknar eget
rum och i hela gruppen skolbarn är antalet ännu större. Genom att inte
kunna få ro och avskildhet i ett eget rum berövas alltså många barn
ordentliga möjligheter till läxläsning och skolarbete. Forskning har visat att
barn från trångbodda hem presterar sämre i skolan.
Förutom många praktiska problem innebär trångboddheten en långvarig
stressfaktor som är påfrestande för både barn och vuxna och kan leda till
såväl fysiska som psykiska besvär. Ofta är den ekonomiska situationen
dessutom pressande för trångbodda hushåll vilket innebär ytterligare stress
och påfrestningar. Genom att problemen drabbar de boendes koncentrationsförmåga och förmåga till såväl arbete som planering påverkas också
möjligheterna att hitta vägar att bryta trångboddheten, vilket leder till
inlåsningseffekter.
Trångboddhet drabbar framförallt hushåll i de lägre inkomstgrupperna.
Av den fjärdedel av befolkningen med lägst inkomst är tre av tio hushåll
trångbodda. Detta betyder att bostadsbidrag är ett viktigt tillskott för många
trångbodda. Studier har visat att andelen trångbodda har ökat bland
barnfamiljer med bostadsbidrag. Bostadsbidrag har framförallt kommit att
bli ett stöd till ensamföräldrar i hyresrätt. Familjer med flera barn,
1
SCB, HEK
8
Var finns rum för våra barn?
sammanboende föräldrar, stora boendeutgifter och låga inkomster hänvisas
idag till försörjningsstöd. De flesta större bostäder finns i egnahem.
Familjer med många barn är därför hänvisade till egnahem för att ge varje
barn ett eget rum. Eftersom det är ytterst få hushåll i egnahem som får
bostadsbidrag är det svårt för familjer med många barn och stor
försörjningsbörda att minska trångboddheten med hjälp av bostadsbidragen.
Kommunerna har ansvar för att planera bostadsförsörjningen så att alla i
kommunen kan leva i goda bostäder. Planeringen för detta måste ske
genom kunskap om tillgång på bostäder och de behov av bostäder som
finns i kommunen. För att bostadsförsörjningen ska fungera behövs det
också tillräckligt med bostäder. Investeringsstöden, både nybyggnad och
ombyggnad, är idag fokuserade mot mindre bostäder. Det är också viktigt
att förmedlingen av bostäder sker på ett rättvist sätt och efter hushållens
behov. Samverkan såväl mellan förvaltningarna inom en kommun som
mellan kommun och fastighetsägare har visat sig öka möjligheterna att lösa
boendesituationen för grupper med en svag ställning på bostadsmarknaden.
Sammanfattningsvis finns fortfarande en diskrepans mellan de
målsättningar om utrymmesstandard som satts upp och mängden
trångbodda hushåll. Framförallt drabbas många barn av att inte ha ett eget
rum.
9
Inledning
Syftet med den här rapporten är att i enlighet med Boverkets uppdrag i
regleringsbrevet för budgetåret 2006:
• redovisa hur trångboddheten utvecklats över tiden
• redovisa hur trångboddheten varierar mellan olika grupper
• redovisa följderna av trångboddhet, särskilt ur barn- och
jämställdhetsperspektivet, samt
• analysera orsakerna bakom trångboddheten.
Begreppet ”trångbodd” har enligt Nationalencyklopedin funnits sedan 1734
och trångboddhet räknas som ”en av de centrala välfärdsindikatorerna inom
boendesektorn”2. Boendet och boendesituationen är en grundläggande del
av välfärden och har stor betydelse för känslan av trygghet och förankring i
tillvaron. Boendesituationen påverkar vår förmåga att fokusera på och
utföra ett arbete, få möjlighet till vila och rekreation, samt våra möjligheter
till socialt umgänge och kontakter. Frågor rörande bostadsutrymme har
dock varit relativt lågprioriterade inom svensk välfärdsforskning under
senare tid. Boendeförhållanden diskuteras oftare i termer av segregering,
skatter och subventioner. Även inom folkhälsoforskning har man ofta
fokuserat på människors val av livsstil som alkoholvanor och rökning
snarare än strukturella faktorer som t.ex. boendemiljö.
Senast ämnet utrymmesstandard genomgick en mer fördjupad diskussion
var för tjugo år sedan då Bostadskommittén behandlade den så kallade
norm 3 för trångboddhet och de definitioner och målsättningar som
fortfarande gäller.3 Sedan dess har andelen trångbodda enligt norm 3 legat
relativt oförändrat runt 15 procent av befolkningen. Befolkningsökningen
under perioden har emellertid gjort att antalet trångbodda människor i
Sverige har ökat. SCB uppskattar att det idag finns närmare 700 000
trångbodda hushåll med tillsammans mer än en miljon trångbodda vuxna
och cirka en halv miljon trångbodda barn, varav drygt 300 000 i åldern 6
till 17 år. Därutöver finns många inneboende och andra barn och vuxna
som inte kommer med i statistiken av olika skäl.
Många internationella studier har visat vilka negativa påfrestningar
trångboddhet innebär för de boende. I dagens läge när bostadsfrågan
återigen diskuteras är det viktigt att uppmärksamma de trångbodda
hushållen i Sverige och de styrmedel som finns för att förbättra deras
situation.
Disposition
Kapitel 1 innehåller en analys av trångboddheten som problem. Vi
diskuterar anledningen till att den norm som definierar trångboddhet inte
stadfästs utan istället omvandlats till en målsättning inom bostadspolitiken.
Kapitlet tar också upp väsentliga dimensioner av trångboddhet som är
viktiga att kommas ihåg.
2
3
Vogel et al. 1987
SOU 1986:5
10
Var finns rum för våra barn?
I kapitel 2 tar vi upp de orsaker och konsekvenser som trångboddhet
medför. Trångboddhet har mycket att göra med hushållets ekonomiska
möjligheter att skaffa en större bostad. Därför är en viktig faktor
bostadsbidragens utformning, vilket också visat sig i studier som gjorts. En
annan viktig faktor är givetvis utbudet av större lägenheter till rimliga
hyror. Kapitlet redovisar de konsekvenser av trångboddhet som forskare
har funnit i de många studier som gjorts. De samband forskningen funnit
bekräftas också i de intervjuer Boverket gjort på egen hand i Tensta i
Stockholm.
Kapitel 3 presenterar en bakgrund och översikt hur trångboddheten har
utvecklats över tiden sedan den först började uppmärksammas i
bostadspolitiska sammanhang. Kapitlet blir samtidigt en presentation av hur
bostadspolitiken är utformad idag och innehåller även frågan om vilken
betydelse målsättningar och normer kring trångboddhet har i praktiken.
Kapitel 4 beskriver statistiken över de trångbodda hushållen mer i detalj.
Vi redovisar också statistik över trångboddheten i andra EU-länder. Vi
använder och bearbetar statistik från SCB och redovisar även resultat från
undersökningar inom närliggande områden. Tyngdpunkten i redovisningen
ligger på situationen för barnfamiljerna.
Kapitel 5 innehåller en avslutande diskussion där vi samlar upp våra
slutsatser om trångboddheten.
11
1
Trångboddheten som problem
Vad menar vi med trångboddhet?
Begreppet trångboddhet ligger nära begreppet boendetäthet, som båda är
mått på relationen mellan antalet boende och antalet rumsenheter i en
bostad, dvs. antalet personer per rum (P/R).4 Som rumsenhet räknas såväl
bostadsrum som kök. Medan boendetäthet är ett värdeneutralt begrepp,
innebär trångboddhet en bedömning som görs utifrån en fastslagen norm
och alltså pekar på förhållanden som inte uppfyller vissa uppställda kriterier
gällande utrymmesstandard. I de normer som gäller för trångboddhet
exkluderas kök och ett (vardags-)rum i beräkningen. För en översikt över
normerna se tabell 1 i bilagan.
Objektiv och subjektiv trångboddhet
Studier som gjorts av trångboddhet delar upp begreppet i objektiv
respektive subjektiv trångboddhet. Med objektiv trångboddhet avses
därmed boendeförhållanden som inte når upp till en viss utrymmesstandard.
Med subjektiv trångboddhet avses den upplevda trångboddheten, dvs.
känslan av trängsel i hemmet. Den subjektiva trångboddheten består i sin
tur av två ömsesidigt beroende faktorer; dels brist på avskildhet för
personlig utveckling, och dels överskott på stimulans och interaktion.
Man skulle kunna tänka sig att antalet personer per bostad eller per
ytenhet skulle vara rimliga mått på trångboddhet, men de problem som har
identifierats i samband med trångboddhet är förknippade med möjligheterna att kunna avskilja delar av bostaden och antalet personer per rum
blir därför det relevanta måttet. Studier har gjorts kring hur väl olika
objektiva mått på trångboddhet motsvaras av subjektiv trångboddhet och
resultaten har pekat på att personer per rum är det bästa måttet i allmänhet.5
Detta är det vedertagna måttet på trångboddhet och används även i
internationella jämförelser.
4
5
Boendetäthet uttrycks ibland som ”rumstillgång”, dvs. det inverterade måttet R/P.
Gove 1979
12
Var finns rum för våra barn?
Bedömningen av vilken grad av trångboddhet som kan anses som rimlig
eller normal har utvecklats allteftersom boendet och bostadspolitiken har
utvecklats. Vad som idag anses innebära trångboddhet fördes på tal redan i
mitten 1970-talet av en utredningen Solidarisk Bostadspolitik,6 men
formulerades som utrymmesnorm först cirka tio år senare av
Bostadskommittén:
”Norm 3 innebär således att hushåll skall anses vara trångbodda i de fall då inte varje
barn och ensamstående vuxen kan disponera ett eget rum, kök och ett rum oräknade.”
(SOU 1984:36, s 277)
Sedan dess har de exakta formuleringarna skiftat i olika sammanhang, men
innebörden har varit densamma; alla hushållsmedlemmar inklusive barn har
rätt till eget rum och ensamstående i enrumslägenheter definieras som
trångbodda. Om det finns samboende i hushållet reduceras rumskravet med
ett rum, dvs. samboende förväntas dela rum.
Andel barn med eget sovrum används också som en internationell
indikator på trångboddhet, framförallt vid undersökningar om barns hälsa
och sociala förhållanden.7 Mot bakgrund av norm 3 är detta ett viktigt mått
och det görs två oberoende undersökningar i Sverige för att ta fram detta
mått. Dels görs undersökningar i samarbete mellan SCB och Institutet för
social forskning (SOFI), dels tar Folkhälsoinstitutet fram måttet inom
ramen för sina undersökningar av barns hälsa.
Normen som blev en målsättning
Bostadskommittén formulerar således norm 3, men förordar inte att den ska
ersätta den gamla norm 2. Istället bör normen uppfattas som riktmärke och
målsättning för bostadspolitiken. En anledning till varför norm 3 aldrig
fastställts formellt är de konsekvenser som blir av en strikt tolkning av
normen. Definitionen av norm 3 innebär att den minsta lägenhet som kan
godtas för permanent boende är en tvårumslägenhet.8 Om målet är att
minska trångboddheten blir konsekvensen att alla enrummare på sikt ska
byggas om till större lägenheter. Detta kommer givetvis i konflikt med det
faktum att det finns efterfrågan på även de allra minsta bostäderna.
”Även om efterfrågan troligen sammanhänger mera med låga priser än med små
lägenhetsstorlekar, torde enrumslägenheterna inom överskådlig tid komma att utgöra en
viktig resurs i bostadsförsörjningen. Eftersom dessa lägenheter företrädesvis finns i
storstadsregionerna och ofta är relativt centralt belägna betyder lägesfaktorn sannolikt
lika mycket som lägenhetsstorleken.” (SOU 1984:36, s 277)
Bostadskommittén menar att för t.ex. ungdomar torde enrummare utgöra ett
gott alternativ till att bo kvar i föräldrahemmet. Det som enligt kommittén
talar emot enrumslägenheterna är det faktum att de inte främst bebos
tillfälligt av ungdomar, utan att de bebos av äldre eller medelålders personer
under relativt lång tid. Därför ”måste en stor del av boendet i
enrumslägenheter anses innebära en reell trångboddhet”.9 Det nya med
6
SOU 1974:17
WHO 2004
8
SOU 1986:5, s 45
9
SOU 1984:36, s 278
7
1 Trångboddheten som problem
norm 3 var att den definierade enpersonshushåll i enrummare som
trångbodda, vilka tidigare aldrig ansetts kunna vara trångbodda.
Idag är situationen annorlunda och omsättningen på de minsta
lägenheterna är relativt hög. Dessutom efterfrågas många av dessa centralt
belägna lägenheter av unga barnlösa hushåll vilka sannolikt ger större
betydelse åt det geografiska läget hos lägenheten mer än dess storlek.
Mot bakgrund av vår diskussion om objektiv respektive subjektiv
trångboddhet anser vi att enboende i enrummare inte kan anses vara ett
allvarligt trångboddhetsproblem. Det innebär visserligen per definition en
objektiv trångboddhet, men det är den subjektiva trångboddheten som utgör
ett reellt problem och den drabbar inte enpersonshushålll. De problem som
har identifierats i samband med trångboddhet drabbar framförallt barn och
barnfamiljer.
”[Bostadskommitténs] bedömning är att trångboddhet framför allt är ett problem för en
betydande del av barnhushållen… [Bostadkommittén] anser att på sikt skall inga
barnhushåll av ekonomiska skäl tvingas acceptera en så liten bostad att inte varje barn
har möjlighet att disponera ett eget sovrum.” (SOU 1986:5, s 47-48)
Denna målsättning identifierar med andra ord en grupp hushåll där
trångboddhet kan förväntas. Enpersonshushåll utgör emellertid en stor
grupp bland de hushåll som definieras som trångbodda och därför kommer
de grupper som målsättningen identifierar i skymundan. Definitionen av
trångboddhet enligt norm 3 döljer alltså en del av problemet genom att den
marginaliserar de grupper där trångboddheten utgör ett reellt problem.
Detta innebär en svaghet hos norm 3. Att använda den gamla normen är
emellertid inget lämpligt alternativ. Vad som återstår är därför att använda
norm 3 som en definition av trångboddhet men upplysa om dess svaghet.
Normens funktion
Trots att utrymmesnormen har vissa svagheter, och trots att den inte är
kodifierad, har den ett berättigande om den uppfattas som en
rekommendation till de statliga och kommunala organ som ansvarar för
bostadsförsörjning och bostadsförmedling. Normen har därigenom två
principiellt skilda funktioner:
• För det första fungerar normen som ett enkelt men entydigt riktmärke
för vad som är en eftersträvansvärd lägsta godtagbar
utrymmesstandard, dvs. en precisering av det bostadspolitiska målet.
• För det andra fungerar normen som ett kriterium för att avgöra vad som
är ett rimligt utrymmesbehov i samband med t.ex. bostadsförmedling
eller vid utformning av regler för bostadsbidrag, dvs. som ett
informativt styrmedel.10
Genom att studera fördelningen av de trångbodda hushållen kan vi därmed
också studera hur effektiv normen är som ett informativt styrmedel med
syfte att nå det bostadspolitiska målet. För att vara effektivt som styrmedel
gäller att de styrande aktörerna på bostadsmarknaden tar till sig normen och
målsättningen.
10
SOU 1986:5, s 44-45
13
14
Var finns rum för våra barn?
Det faktum att graden av trångboddhet bland befolkningen legat relativt
konstant de senaste tjugo åren skulle kunna bero på att aktörerna inte tagit
till sig normen och målsättningen i önskad utsträckning.
Frivillig och ofrivillig trångboddhet
Något som gör att trångboddhet troligen aldrig kan elimineras fullständigt
är att en stor bostad ofta medför stora kostnader och att hushåll därför
frivilligt väljer att bo i en liten bostad. Hushållets efterfrågan på bostad
beror på dess egna preferenser i förhållande till dess budgetbegränsning och
valet av bostad blir en avvägning mellan vad hushållet har råd med och
bostadens läge, storlek och andra egenskaper. Medan vissa hushåll
prioriterar en låg kostnad, kan andra hushåll sätta större värde på bostadens
läge, vilket i sin tur kan innebära kortare restider, minskade reskostnader,
större närhet till serviceställen eller liknande. Trångboddheten kan alltså
vara resultatet av ett frivilligt val. Den frivilliga trångboddheten kan dock
övergå i en ofrivillig trångboddhet, t.ex. när familjen utökas och man
behöver en större bostad, men tvingas bo kvar på grund av bristen på
tillräckligt stora och tillräckligt billiga bostadsformer.
Även stora barnfamiljer kan frivilligt välja att bo trångt för att få tillgång
till vissa nyttigheter. Ett exempel skulle kunna vara en familj med utländsk
bakgrund från Boverkets egna undersökningar i Tensta som väljer att bo
kvar trots att de skulle kunna få en större bostad på en annan ort. De väljer
att stanna på grund av att där finns ett utbud av varor och tjänster som på en
annan ort kan vara svåra att få tag på. Genom att det finns många med
utländsk bakgrund i storstäderna finns också ofta en större öppenhet för
etnisk och religiös mångfald – det kan finnas t.ex. moskéer och ett mer
varierat utbud av matbutiker. Med andra ord kan hushåll som karaktäriseras
av subjektiv trångboddhet trots allt välja att bo kvar i en trång bostad. Detta
betyder att efterfrågan på större lägenheter bland trångbodda hushåll kan
överskattas om man enbart ser till antalet hushåll av en viss storlek. Dessa
olika dimensioner av trångboddhet är viktiga att komma ihåg när vi
presenterar statistik över trångboddhet.
15
2
Orsaker och konsekvenser
Orsaker till trångboddhet
Medan det har bedrivits en hel del forskning kring trångboddheten och dess
konsekvenser, finns det inte lika mycket systematisk kunskap om vilka
faktorer som ligger bakom trångboddheten. Orsakerna till varför människor
bor som de gör är till viss del slumpmässiga eftersom man inte helt kan
välja sin bostad. För att bättre utröna orsakerna till trångboddhet skulle
djupundersökningar behöva göras där de boende blev intervjuade.
Några faktorer kan dock framhållas. Dessa faktorer finns dels på efterfrågesidan, dels på utbudssidan av bostadsmarknaden. På efterfrågesidan
handlar det om vad hushållen efterfrågar i förhållande till deras ekonomiska
möjligheter. På utbudssidan handlar det om hur utbudet av bostäder i olika
pris- och storleksklasser ser ut och vad som styr byggandet av olika typer
av bostäder.
Ser vi till efterfrågesidan är det viktigt att komma ihåg vår diskussion om
att trångboddhet kan vara i viss utsträckning frivillig. Ett större hushåll kan
behöva en större bostad för att inte vara trångbodd, men samtidigt kan
hushållets sammansättning och budgetbelastning göra att hushållet inte har
råd att efterfråga en större bostad. Tittar vi på den trångboddhet som
drabbar barnfamiljer och som inte är frivilligt vald, är den viktigaste faktorn
hushållskassan. För ekonomiskt starka hushåll finns det ofta möjlighet att
köpa en bostad, dvs. bostadsrätt eller småhus.
Många gånger drabbas barn av trångboddhet på grund av ekonomisk
utsatthet bland olika grupper av hushåll, till stor del ensamstående föräldrar.
I en studie på uppdrag av Rädda Barnen har man undersökt den
ekonomiska utsattheten bland barn till ensamstående föräldrar. Antalet barn
till ensamstående har ökat med drygt 38 procent. I en jämförelse mellan
åren 1991 och 2003 finner man att andelen barn till ensamstående föräldrar
ökat från 16 till 22 procent av samtliga barn.
Vidare var 2003 andelen ekonomiskt utsatta barn bland samboende
föräldrar 8,6 procent, medan samma andel bland ensamstående föräldrar var
27,6 procent, dvs. mer än 3 gånger större.11
11
Salonen 2006
16
Var finns rum för våra barn?
Men även om hushållet får ökade ekonomiska resurser betyder inte det
automatiskt att utrymmesstandarden prioriteras. För att minska
trångboddheten bland ekonomiskt svaga hushåll behöver det skapas
incitament för hushållen att lägga mer resurser på utrymmesstandard i
förhållande till andra utgiftsposter. Denna typ av incitamentsskapande finns
till viss del i dagens bostadsbidragssystem.
Bostadsbidragen
I en studie gjord av Cecilia Enström Öst (2006) har man även undersökt
bostadsbidragssystemets effekter på trångboddheten i Sverige. Det visar sig
bland annat att de reformer som gjordes år 1997 har påverkat andelen
trångbodda hushåll negativt. Hushåll flyttar in i trångboddhet som en effekt
av de förändringar som gjordes i bostadsbidragssystemet. Hushåll som
bodde trångbott redan innan reformen flyttar vidare till trångboddhet istället
för att öka sin bostadsyta. Det är främst de nya reglerna om ytbegränsning
som har medfört att andelen hushåll som flyttar in i trångboddhet har ökat.
Ökningen är 45 procent högre än för de hushåll som inte påverkades av
regelförändringarna. De hushåll som påverkades av skilda inkomstgränser
är betydligt fattigare än de hushåll som påverkades av ytbegränsningen och
var redan trångbodda innan reformen. En möjlig effekt av
inkomstbegränsningen för makar är därför att hushåll som redan var
trångbodda tenderar att bo in sig i trångboddhet på grund av att de inte har
råd att öka sin bostadsyta.12
Dålig förankring på arbetsmarknaden och bristande integration
Dålig förankring på arbetsmarknaden minskar hushållskassan och
möjligheterna till större bostad. Riskaversionen bland hyresvärdar kan göra
att hushåll utan fast arbete inte tillgodoses i full utsträckning. T.ex. kan
ungdomar tvingas bo kvar hemma längre på grund av att de inte hittar en
egen bostad. Även bankernas riskaversion kan hindra hushållen från att få
tillgång till kreditmarknaden.
Som Boverket visat i sin lägesrapport Välkommen till bostadsmarknaden
(2005) om integration på bostadsmarknaden, har många grupper av
människor med utländsk bakgrund sämre möjlighet att komma in på
bostadsmarknaden och få inflytande över sin boendesituation. En förklaring
till dessa skillnader kan vara att människor födda utomlands haft kortare tid
att etablera sig i samhället och inte hunnit ifatt när det gäller att lära sig
språket, hitta ett arbete, få värdefulla kontakter, och tillgodogöra sig sina
utländska utbildningar i Sverige. Denna bristande integration är ofta
självförstärkande och människor som står utanför sociala nätverk riskerar
att stigmatiseras och få ännu svårare att komma in på arbets- och
bostadsmarknaden. Detta försvårar möjligheterna att undkomma
trångboddhet.
Ofta är familjer med utländsk bakgrund är också större än familjer med
svensk bakgrund och efterfrågar därmed större lägenheter. Dessa grupper
missgynnas därför också genom att det i bostadsfinansieringssystemet finns
inslag av strukturell diskriminering, främst då bostadsbidragen och
12
Enström Öst, kommande 2006
2 Orsaker och konsekvenser
investeringsstöden inte ger stöd till större hushåll med behov av större
bostäder.
Investeringsstöden riktade mot små bostäder
Investeringsstöden är kanske den främsta faktorn på utbudssidan som
påverkar vilka typer av bostäder som byggs. Demografiska faktorer har
också betydelse för vilken storlek på lägenheter man vill bygga.
Byggkostnader påverkar det allmänna utbudet av bostäder, men är inte
specifikt relaterade till trångboddhet. Flexibla bostäder som kan anpassas
för olika hushåll kan ha betydelse för trångboddhet, t.ex. genom
möjligheten att förändra antalet rum i en bostad. Denna typ av bostäder är
generellt sett dyr att bygga.
Konsekvenser av trångboddhet
Trångboddhet ger konsekvenser för såväl hushållet och dess individer som
för samhället i stort. Medan konsekvenserna för hushållet är direkta och
omedelbara, kan trångboddheten ge såväl direkta som indirekta konsekvenser för individen. För samhället i stort kan konsekvenserna vara mer
långsiktiga och svårare att se. Genom att studera de direkta och indirekta
konsekvenserna som trångboddheten har på individen kan vi lättare se de
effekter trångboddheten har för samhället på lång sikt.
Praktiska konsekvenser
Boendet innefattar allt från utrustning, hushållsapparater och annan
teknologi i hushållet till utrymmen och inomhusmiljön. Ser vi på gruppen
trångbodda hushåll är en stor del av dessa enboende hushåll. Konsekvenserna av trångboddheten för ensamstående hushåll är framförallt
praktiska, dvs. man får inte plats med den hushållsutrustning man skulle
önska. I små enrummare blir rummet ett allrum, dvs. man tvingas sova och
äta i ”vardagsrummet”. Detta kan innebära att man avstår från att bjuda
hem gäster eftersom man kanske inte har tillräckligt med möbler. Fördelen
för ett ensamstående hushåll är att det inte finns något behov av att
kompromissa med andra hushållsmedlemmar om hur saker och ting ska
vara beskaffade i hushållet.
För ett större hushåll innebär trångboddheten också större praktiska
bekymmer. Större mängd sängplatser, möbler, hushållsartiklar, och kläder
kräver större förvaringsutrymmen. Dessutom kan större hushåll kräva
kompromisser eller överenskommelser mellan hushållsmedlemmar, vilka i
sin tur kan bli suboptimala och ineffektiva och därmed innebära ökade
praktiska bekymmer istället för minskade.
Utrymmesbristen kan innebära att hushållsmedlemmar tvingas sova på
madrasser på golvet, vilka kräver förvaringsutrymme dagtid. Förvaring av
kläder kräver också utrymme, liksom leksaker, mat, dokument, pärmar,
böcker, mm. Små köksutrymmen kan innebära att förtäring av måltider får
ske i omgångar, på grund av att alla inte får plats runt bordet. Alternativet är
kanske att man får sitta i sängen, i soffan eller på golvet och äta sin mat.
Utrymmesbrist och trängsel betyder också svårigheter med att upprätthålla
17
18
Var finns rum för våra barn?
bostadens hygien på grund av att det är belamrat med saker överallt.13 Dålig
inomhusmiljö kan i sin tur leda till luftvägsproblem och liknande.
Trångboddheten kan också innebära problem för barnen att hitta en plats
för skolarbete och läxläsning. I brist på bord kan läxläsning tvingas ske i
sängen och med dålig belysning.14 I Sverige hänger ofta skolprestationerna
intimt samman med möjligheterna till läxläsning utanför skoltid, oftast i
hemmet. Möjligheter till läxläsning finns i viss utsträckning på kommunala
bibliotek, men det är inte alltid öppettiderna svarar mot barnens och
ungdomarnas behov och trängseln kan flytta in även där. Statistik visar
också att barn som inte har tillgång till eget rum ägnar mindre tid åt läxor
än barn med rum. Brist på möjligheter till läxläsning i hemmet kan givetvis
få långtgående konsekvenser för såväl individen som för samhället.
Trängsel i hemmet kan göra att barn mer eller mindre uttalat tvingas
spendera mycket av sin fritid utanför hemmet. Ofta är det äldre pojkar som
väljer att tillbringa sin fritid i de centrala delarna av staden. Detta minskar
den sociala kontrollen från föräldrar, släktingar och vänner.15 Många av
dessa praktiska bekymmer bekräftas av de hushåll som Boverket besökt i
Tensta.
Materiell förslitning
Fastigheter och lägenheter är anpassade för ett visst antal personer och ett
stort hushåll medför större slitage på lägenheten. Kök och våtutrymmen
utsätts för hög belastning och dessutom kan för mycket väta leda till fukt,
mögel och svampangrepp. En stor familj kan behöva installera egen
tvättmaskin och torktumlare i lägenheten vilket medför ytterligare
belastning och minskat utrymme. Inredning, som tapeter, dörrar, golv, lister
och trösklar slits också, särskilt om möbler behöver flyttas för att ge
utrymme för sovplatser.
Denna förslitning innebär höga kostnader i samband med renovering och
underhåll. Dessa underhållskostnader kan givetvis vara till nackdel för stora
barnfamiljer på bostadsmarknaden, och bidra till svårigheter att hitta en
bostad.16 Förslitningen och dess kostnader kan även skapa konflikter med
grannar eller fastighetsägare, vilket i sin tur medför ökad risk för vräkning
eller svårigheter att hitta ny bostad. Ett stort hushåll kan därför drabbas av
diskriminering på grund av den förslitning och dess medföljande kostnader
som hushållet orsakar.
Psykiska och fysiska hälsoproblem
Till stor del hänger problemen med trångboddhet ihop med den personliga
integriteten hos de boende. Trångboddhet innebär en stressfaktor för
individen i situationer där kontakt mellan hushållsmedlemmar är oundviklig
och där personer inte kan kontrollera närvaron av andra. Psykologiska
mekanismer gör att det uppstår sociala krav på kontakt och interaktion,
”situationen kräver det”. Omvänt innebär det att personer känner ökade
krav på att svara mot andras beteende. Trångboddhet kan också leda till
brist på intim integritet, dvs. man känner sig exponerad.
13
Boverkets egna intervjuer av boende i Tensta
Boverkets egna intervjuer av boende i Tensta
15
Popoola 1999
16
Berglund och Company 2002
14
2 Orsaker och konsekvenser
Maktstrukturen inom ett hushåll och socialt definierade roller gör också att
vissa personer kan kontrollera sin närmaste omgivning bättre än andra. En
person med flera roller kan känna större krav på social interaktion och
därför lättare känna brist på ro och privatliv. Ett hushåll med inneboende
släktingar eller vänner kan betyda komplexa relationer mellan personer och
lättare leda till invasion av den personliga integriteten. Det kan också lättare
leda till att normerna som styr interaktionen bryter samman eller att
konflikter mellan sociala krav uppstår. På grund av givna könsroller kan
kvinnor oftare än män känna större sociala krav på interaktion, t.ex. för lek,
konfliktlösning, hjälp med läxläsning eller för att ge tröst vilket innebär att
man ofta blir avbruten i det man håller på med. 17 Kvinnor tillbringar
dessutom ofta en större del av tiden i hemmet. Ensamstående föräldrar är
också till största delen kvinnor.18 Ur ett jämställdhetsperspektiv kan man
därför säga att kvinnor löper större risk att drabbas mer av trångboddheten
pga. sina könsroller i hushållet och i samhället.
Socialstyrelsen redovisar också siffror över folkhälsan i Sverige på 1990talet, där det visar sig att kvinnor i högre grad än männen uppger sig vara
besvärade av svår ängslan, oro eller ångest, dvs. psykiska besvär. Hushåll
med barn har i högre utsträckning psykiska besvär jämfört med hushåll utan
barn. Ensamstående hushåll har oftare besvär jämfört med sambohushåll
och personer med utländsk bakgrund har oftare psykiska besvär än personer
med svensk bakgrund. Den högsta andelen hushåll med psykiska besvär
finner man bland ensamstående kvinnor med barn.19 Dessa siffror är inte
direkt kopplade till trångboddhet, men den typ av hushåll som har hög
andel psykiska besvär sammanfaller med de typer av hushåll som har hög
andel trångbodda. Sannolikt är trångbodda hushåll oftare besvärade av svår
ängslan, oro eller ångest jämfört med andra hushåll.
Förutom psykiska problem kan trångboddheten direkt och indirekt leda
till också fysiska hälsoproblem. På grund av de praktiska problemen kan
bostadshygienen vara svår att upprätthålla. Dessutom innebär
trångboddheten en stressfaktor som påverkar motståndskraften och
immunförsvaret hos de boende. Inom den medicinska forskningen har man
funnit samband mellan dåliga bostadsförhållanden såsom trångboddhet och
hälsoproblem som t.ex. luftvägsproblem, tuberculos, magcancer och
minskad livslängd.20 Luftvägsproblem och migrän bland de trångbodda
bekräftas också av de hushåll Boverket besökte i Tensta.
Många studier har visat att barn drabbas hårt av trångboddhet.21 Barn får
ryggbesvär av att behöva sova på golvet och drabbas också av
sömnsvårigheter och trötthet när de inte får sova ordentligt.22 Trångbodda
barn har en sämre relation till sina föräldrar än andra barn och erfar fler
konflikter med föräldrar och syskon. I en stor familj måste de dela
föräldrarnas uppmärksamhet med övriga syskon. Försämrade relationer
leder i sin tur till problem med fysisk och mental hälsa, högt blodtryck, och
17
Gove et al 1979
SCB 2004b
19
Socialstyrelsen 2004
20
Britten et al 1987, Barker et al 1990, Mann et al 1992, Dedman et al 2001, McCulloch
2001, Wanyeki et al 2006.
21
Se t.ex. Gove et al 1979, Evans et al 1998, Evans et al 2002, Goux och Maurin 2005
22
Berglund och Company 2002
18
19
20
Var finns rum för våra barn?
sämre prestationer i skolan. Man har också sett att samband existerar
oavsett storleken på familjen eller dess socioekonomiska status, vilket
betyder att problemen inte bara gäller stora barnfamiljer bland
låginkomsttagare.
Dessa effekter av trångboddhet kan också relateras till Storstadskommitténs delbetänkande ”Att växa bland betong och kojor” där det
visade sig att andelen sjukdagar var nästan dubbelt så stor i de socialt och
ekonomiskt belastade områdena.23
Dessutom finns andra faktorer som har betydelse för känslan av
trångboddhet, t.ex. hushållets sammansättning, hur situationen ser ut, och
individens egenskaper.24 Dock är det viktigt att understryka att det inte
finns några vetenskapliga belägg för skillnader i ”trängsel-tolerans” mellan
olika kulturer. Även i kulturer som skulle kunna uppfattas som mer
toleranta mot trängsel än andra kulturer har trångboddheten negativa
konsekvenser för barn.25
Samtidigt som ett stort hushåll med många familjemedlemmar kan leda
till relativt mer stress och psykologiska påfrestningar, har studier visat att
det är mycket betydelsefullt med stöd från familj och sociala kontakter för
trångbodda människor med flera trängselrelaterade stressfaktorer.26 Man
kan tänka sig att socialt stöd från familj och hushåll är generellt sett
betydelsefullt gentemot stressfaktorer i samhället. En stor familj kan alltså
innebära såväl en källa till potentiella konflikter som ett stöd i en situation
som kännetecknas av ekonomisk och psykologisk stress.
De psykologiska effekterna av trångboddheten påverkar också förmågan
till effektiv planering negativt och minskar därigenom möjligheterna för
hushållet att hitta en större bostad. Situationen blir därmed självförstärkande och hushållet riskerar att bli inlåst i trångboddheten. Är den
ekonomiska situationen för hushållet dessutom dålig innebär det ytterligare
stress och påfrestningar.
Trångboddhet kan leda till hemlöshet
I en nyligen utgiven rapport av Socialstyrelsen uppmärksammar man att
nya grupper riskerar hemlöshet, framförallt barnfamiljer. Av dessa hemlösa
barnfamiljer har 48 procent två eller fler barn. Bland orsakerna bakom
hemlösheten finns bland annat vräkning, konflikter och bostadsbrist. 27
Genom att trångboddhet kan leda till konflikter och andra problem inom
hushållet eller med grannar innebär detta att det ibland kan finnas ett
samband mellan trångboddhet och hemlöshet. En nyligen publicerad
utredning visar också att antalet vräkningar av barnfamiljer i Sverige har
ökat och att kommunernas bostadspolitiska instrument används i för liten
utsträckning för att hjälpa dessa familjer.28
Trångboddheten kan också bli ett resultat när den vräkningshotade
familjen lyckas undkomma hemlöshet men kommunen inte har möjlighet
att erbjuda en tillräckligt stor bostad. På grund av de problem som
23
SOU 1997:61
Gove et al. 1979
25
Evans et al 1998
26
Gomez-Jacinto och Hombrados-Mendieta 2002
27
Socialstyrelsen 2005
28
SOU 2005:88
24
2 Orsaker och konsekvenser
trångboddhet kan medföra tillhör trångbodda familjer de grupper som
riskerar att fastna i den sekundära bostadsmarknaden och att stängas ute
från den ordinarie.
Förebyggande av hemlöshet är en viktig åtgärd som också förstärker
vikten av att uppmärksamma trångbodda familjer i Sverige. Förebyggande
kräver både en förståelse för de direkta faktorer som kan orsaka hemlöshet
och vilka vägar som indirekt kan leda till hemlöshet.29 Genom att minska
trångboddheten kan man även minska risken för ökad hemlöshet.
Trångboddheten påverkar familjebildningen
Det är en relativt liten grupp av barnfamiljerna som är trångbodda men de
psykiska och fysiska problemen som förknippas med trångboddhet är
allvarliga. Tittar man på ungdomar och ensamstående hushåll består de av
en större andel trångbodda hushåll men de psykiska och fysiska problemen
är inte lika allvarliga. Men denna trångboddhet bland unga och ensamstående kan få konsekvenser för den långsiktiga demografiska utvecklingen
i Sverige genom att unga människor skjuter upp familjebildningen eller
skaffar färre barn än de ursprungligen önskat.
Från 1990-talet och framåt har inflyttningen av unga till storstadskommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö ökat. På grund av att
andelen som flyttat ut ifrån storstäderna har varit relativt konstant, har
andelen unga i storstäderna stadigt ökat. En allt större andel av barnen i
Sverige föds således i storstäderna och dess närområden. Men delvis på
grund av den stora andelen barnlösa hushåll har storstäderna fortsatt låga
födelsetal, dvs. i förhållande till antalet kvinnor i fertil ålder så föds det få
barn.
Bostaden har stor betydelse för beslutet att skaffa barn. Eftersom
arbetsmarknaden till stor del styr de ungas bosättningsort och barnfamiljer
sällan flyttar utanför det arbetsmarknadsområde de har etablerat sig i så är
de hänvisade till den bostadsmarknad som finns inom pendlingsavstånd. En
familj kan laborera med storleken och belägenheten på bostaden. Till
samma pris kan de välja en större bostad som är sämre belägen eller en
mindre bostad som är bättre belägen.
Bostadsmarknaden och trångboddheten inom storstadskommunerna får
därigenom konsekvenser för den demografiska utvecklingen. Fler barnfamiljer än tidigare väljer kortare reseavstånd för att kunna vara längre tid
med sina barn, men samtidigt kan det leda till att de skaffar färre barn på
grund av att bostaden är liten. Man prioriterar bostadens läge framför dess
storlek och blir därmed inlåsta i trångboddhet när familjen växer.30
29
30
www.feantsa.org
SCB 2005
21
22
Var finns rum för våra barn?
23
3
Bakgrund: Politik och normer
Trångboddhet har varit vanligt förekommande i Sverige ända in på 1960talet då miljonprogrammet (1965-1974) bidrog till att andelen trångbodda
personer minskade. På 1940-talet formulerades det första måttet på
trångboddhet. Därefter har ytterligare trångboddhetsmått formulerats men
alla har inte införts som officiella politiska mål.
Fram till år 1950:
En social bostadspolitik växer fram
Folkräkningar har genomförts i Sverige från 1860 men det var först 1945
som en totalundersökning av den svenska befolkningens levnadsförhållanden gjordes (Folk- och bostadsräkningen 1945). Hur utrymmesstandarden i det svenska bostadsbeståndet var innan dess och hur vanligt
det var med trångbodda hushåll vet vi inte.
Redan under 1800-talet blev dock trångboddheten i de snabbt växande
industristäderna uppmärksammad genom ögonvittnesskildringar och
rapporter. Exempelvis beskrev en offentlig utredningskommitté under
1850-talet hur.
”...även uthus, stallar och dylikt inredas till boningsrum; och i vartdera av dessa
inpackas ofta flera familjer, så att osnyggheten och osundheten bliva upprörande för
varje ofördärvad människokänsla.” (Johansson och Karlberg, 1979, s.14)
Insatserna från kommunernas sida för att förbättra bostadsförhållandena
inskränkte sig vid denna tid till akuta nödåtgärder. De statliga insatserna
under århundradet var främst upprättandet av byggnadsstadga och hälsovårdsstadga år 1874. Efter sekelskiftet påbörjades mer aktiva åtgärder från
statens och kommunernas sida. Bostadsbyggande i kommunal regi, med
syftet att lindra bostadskrisen, påbörjades och en del städer förvärvade mark
för bostadsbyggande. De statliga och kommunala insatserna inom
bostadsområdet var dock begränsade och de kunde inte förhindra en ny
bostadskris med svår bostadsbrist runt 1920. 31
31
Johansson & Karlberg, 1979
24
Var finns rum för våra barn?
På 1930-talet uppmärksammades problemen med trångboddhet i allt större
utsträckning och 1934 publicerades rapporten ”Kris i befolkningsfrågan” av
Alva och Gunnar Myrdal. Enligt ett förslag från den bostadssociala
utredningen, som inrättades 1933, gjordes från regeringens sida en satsning
på bostäder för mindre bemedlade barnrika familjer och så kallade
barnrikehus byggdes. 32 Några år senare utökades stödet till att även omfatta
bostadsförsörjning för familjer som skaffade egna hem. Stödet var inte
inriktat på att i största allmänhet öka tillgången på bostäder utan på att
motverka trångboddhet och enligt bestämmelserna för stödet skulle inte
lägenheterna understiga en viss storlek, närmare bestämt två rum och kök. 33
1940-talet har betecknats som födelsetiden för en ny bostadspolitik; det
bostadsfinansieringssystem som funnits sedan tidigare sågs över och politiska mål fastslogs. Den nya politiken var nödvändig eftersom en stor del av
bostadsbeståndet var i dåligt skick. I den bostadspolitiska utredningen 1956
uppmärksammades till exempel, med hjälp av folk- och bostadsräkningen
1945, den dåliga utrymmesstandarden i det svenska lägenhetsbeståndet
jämfört med standarden i flertalet andra västeuropeiska länder.34 Av alla
lägenheter i landet bestod då nära 40 procent av ett rum och kök och
trångboddhet var ett utbrett problem.
I slutet av 1940-talet lanserades den första definitionen på vad som skulle
kunna anses vara trångbott. Det var den Bostadssociala utredningen35 som
definierade detta mått på trångboddhet som innebar att det fick vara högst
två boende per rum, kök oräknat, för att hushållet inte skulle definieras som
trångbott. Enligt denna utrymmesnorm 1 (se tabell B1 i bilaga 1) skulle
normal utrymmesstandard inte medge att någon skulle behöva sova i köket.
Exempelvis skulle en tvåbarnsfamilj bo i minst två rum och kök för att inte
anses vara trångbodda enligt denna norm.
Åren 1950–2000:
Politiska målsättningar och bostadsbyggande
År 1945 var cirka 30 procent av alla svenskar trångbodda enligt norm 1. I
mitten på 1950-talet började bostadsbyggandet öka och under perioden
1955 och 1960 byggdes runt 70 000 bostäder per år. År 1960 hade
trångboddheten enligt norm 1 minskat till 13 procent.36 I början av 1960talet hade Sverige en god ekonomisk tillväxt, konsumtionen ökade och
industrin gick på högvarv och skapade sysselsättning till den arbetskraft
som inte längre behövdes i det till allt större del stordriftsanpassade
jordbruket. Landet var beroende av arbetskraftsinvandring från exempelvis
Italien, Finland och Jugoslavien. 37 Invandringen och en oväntat stor
ungdomskull spädde på bostadsproblemen. Nära 60 procent av bostäderna i
Sverige bestod av två rum och kök eller mindre.
32
Lundevall 1993
Johansson och Karlberg, 1979
34
SOU 1956:40
35
SOU 1945:63 och SOU 1947:26
36
FoB 1960
37
Boverket, 1999
33
3 Bakgrund: Politik och normer
Samtidigt var det bostadsbrist och bostadsköerna var långa på grund av
ökad inflyttning till städerna och en snabb ökning av antalet enpersonshushåll. 38 Nivån på de svenska bostadsförhållandena låg vid denna tid fortfarande långt efter västeuropeiska länder.
Vid mitten av 1960-talet slutfördes en rad bostadspolitiskt inriktade
utredningar, bland annat Bostadsbyggnadsutredningen, Markpolitiska
utredningen, Byggindustrialiseringsutredningen och Bostadspolitiska kommittén.39 På grundval av dessa gjordes en allmän översyn av bostadspolitiken. Som ett led i denna översyn bedömdes 1966 att det under perioden 1965-1974 var rimligt att bygga omkring en miljon nya lägenheter för
att avskaffa bostadsbristen och förbättra bostadsförhållandena. Det
underströks att behovet av ökat byggande i storstadsområden och orter med
växande näringsliv måste tillgodoses. Målsättningen med det så kallade
Miljonprogrammet kom att uppfyllas nästan exakt då andelen trångbodda
enligt norm 1 var nere i en procent år 1975.
Samtidigt som miljonprogrammet lanserades föreslogs också en
målsättning för utrymmesstandard av Bostadsbyggnadsutredningen.40 I en
bostadspolitisk proposition 1967 föreslog regeringen ett handlingsprogram
för bostadsbyggandet, delvis i syfte att förbättra bostadsstandarden och
avhjälpa bostadsbristen. I denna proposition lanserades ett kvalitativt och
kvantitativt mål:
”hela befolkningen skall beredas sunda, rymliga, välplanerade och ändamålsenligt
utrustade bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader”. (Proposition 1967:100)
Med rymliga avsågs att man inte skulle behöva bo mer än två personer per
rum, kök och ett rum oräknat. Detta mål kom sedermera att utvecklas till
utrymmesnorm 2. Det är fortfarande ofta denna norm som används vid
internationella jämförelser. Norm 2 innebar i praktiken att exempelvis en
tvåbarnsfamilj skulle bo i minst en trerumslägenhet för att inte anses vara
trångbodd. Figur 1 visar utvecklingen av trångboddheten enligt norm 2 från
1960 till 1990. Den omfattande nyproduktionen av bostäder under 1960och tidigt 1970-tal medförde att bostadsbristen och trångboddheten
minskade. År 1965 var 25 procent av alla hushåll i Sverige trångbodda
enligt norm 2 och 1975 hade denna andel sjunkit till 7 procent.41
38
Andersson 2001
Johansson & Karlberg, 1979
40
SOU 1965:32
41
SCB, 2003
39
25
26
Var finns rum för våra barn?
Figur 1.
Andel trångbodda personer enligt utrymmesnorm 2
Procent
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
1960
1965
1970
1975
1980
1985
1990 År
Figur 1 visar utvecklingen av trångboddheten enligt norm 2 från 1960 till 1990. År 1960 var
drygt 40 procent av befolkningen trångbodd. År 1990 hade andelen trångbodda personer
enligt denna norm sjunkit till tre procent.
Källa: SCB, Folk- och bostadsräkningarna
År 1974 formulerades norm 3 av Boendeutredningen med syftet att varje
barn skulle få ett eget rum.42 Enligt denna norm definieras ett hushåll som
trångbott om det finns fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat.
Om hushållet innehåller samboende vuxna reduceras rumskravet med ett
rum. En tvåbarnsfamilj skulle alltså enligt denna norm ha fyra rum och kök
för att inte betraktas som trångbodd. Det helt nya med utredningens förslag
var att man intresserade sig för enpersonshushållens boende.
1982 års bostadspolitiska kommitté föreslog i sitt betänkande år 1986
trångboddhetsnorm 3 som ett mål för att reducera trångboddheten:
”Norm 3 innebär att varje barn och ensamstående vuxen skall disponera eget sovrum”
(SOU 1984:35, s 51)
Bostadskommittén menade att utrymmesstandarden förbättrats avsevärt
under de tjugo år som gått sen norm 2 antogs av riksdagen. Utrymmesstandarden var emellertid fortfarande mycket ojämnt fördelad. Störst var
skillnaderna mellan flerbostadshus och småhus samt mellan barnfamiljer
och mindre hushåll. Till de mest trångbodda hörde barnfamiljerna i
flerbostadshus.43 Boendekommitten ansåg att det fanns goda skäl att höja
riktmärket för vad som skall vara rimlig utrymmesstandard och skriver:
42
43
SOU 1974:17
SOU 1984:36
3 Bakgrund: Politik och normer
”Vi vill därvid i princip ansluta oss till boendeutredningens förslag från år 1974 och
kallar den nya normen för norm 3. … Norm 3 innebär således att hushåll skall anses vara
trångbodda i de fall då inte varje barn och ensamstående vuxen kan disponera ett eget
rum, kök och ett rum oräknade”. (SOU 1984:36, s 276 understrykningar i original)
Detta motiveras av att trerumslägenheten inte längre kan anses vara
tillräckligt stor för tvåbarnsfamiljerna och att ”enrumslägenheten är
otillräcklig för många ensamboende”. Målet fastställdes av statsmakterna i
en proposition år 1987 och målet att varje barn ska ha ett eget sovrum har
inte ändrats sedan dess.44 Även i en proposition 1989/90 nämns målet att
varje barn ska ha eget rum:
”Bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt svaga hushåll möjligheter att hålla sig
med goda och rymliga bostäder. Det mål som riksdagen ställde upp år 1987… innebär att
bostadsbidragen på sikt skall byggas ut så att även de familjer som är beroende av
bostadsbidrag skall kunna hålla varje barn med ett eget rum”.45
I början av 1990-talet påverkades hushållens boendekostnader av två
viktiga händelser. Det ena var skatteomläggningen som innebar dels att fler
tjänster momsbelades och dels till minskade underskottsavdrag. Dessa
förändringar ledde till att hushållen fick bära en större andel av
boendekostnaderna själva. 46 Bostadsbidragen byggdes då ut för att
kompensera för de ökade boendekostnaderna Även bostadskostnadsgränserna höjdes för att anpassas till hyrorna i nyproducerade bostäder.
Det andra var den ekonomiska krisen som samtidigt drabbade Sverige
och den påföljande nedmonteringen av räntebidragen till bostäder. Krisen
ledde till ytterligare påfrestningar på ekonomiskt svaga hushåll. I takt med
detta och i enlighet med beslutet från 1987 höjdes inkomst- och
boendekostnadsgränserna successivt fram till och med 1996 för att ge även
barnfamiljer med låga inkomster möjlighet att kunna efterfråga
nyproducerade bostäder. Ambitionen var fortfarande att säkra den
bostadsstandard som man på sikt vill nå för hela befolkningen och inte bara
den standard som kortsiktigt klarar hushållens behov.
I en proposition 1995/96 skriver man att de principiella utgångspunkterna
för nya regler om bostadsbidrag är att:
”[Bostadsbidragen] har haft till mål att höja bostadsstandarden, särskilt för barnfamiljer,
att minska trångboddheten och att utjämna kostnadsskillnader… De ekonomiskt sämst
ställda barnfamiljerna bör prioriteras”.47
Samtidigt innebar lågkonjunkturen att belastningen på statsbudgeten blev
stor och 1995 tillsattes en utredning i syfte att ge förslag på hur utgifterna
skulle minska. Utredningens förslag ledde fram till 1997 års regeländringar
i bostadsbidragssystemet. Bidragsreglerna skulle konstrueras så att
överutnyttjande kunde förebyggas och bättre kontroll underlättas, samtidigt
skulle de fördelningspolitiska målen värnas och träffsäkerheten skärpas.
Regeländringarna var bland de sista åtgärderna i 90-talets budgetsanering.
44
Proposition 1986/87:48
Proposition 1989/90:144, s 12.
46
Englund, Hendershott och Turner, 1995
47
Proposition 1995/96:186, s 19-20.
45
27
28
Var finns rum för våra barn?
Regeringen motiverade förändringarna med att alla grupper måste drabbas
när statens utgifter skulle skäras ned.
En av de ändringar som genomfördes år 1997 var att införa individuella
inkomstgränser för makar och sammanboende med barn. Skilda
inkomstgränser innebär att det årliga bostadsbidraget minskar med 20
procent av den del av vardera makens inkomst som överstiger 58 500
kronor. 48 Tidigare var inkomstgränsen 117 000 kronor för alla familjer
inklusive ensamstående föräldrar. Motivet till uppdelningen var att man inte
ville finansiera hushåll där en av makarna valde att stanna hemma och inte
arbeta.
Bostadsbidraget är även beroende av bostadskostnaden, som får vara
högre ju fler barn familjen har. I det tidigare regelverket före 1997
uppräknades inkomstgränsen och bostadskostnadsgränsen vid beräkningen
av bostadsbidraget för att bidraget inte skulle urholkas. Inkomstgränsen
anpassades till löneutvecklingen och bostadskostnadsgränsen anpassades
till hyresutvecklingen i samhället. I det nuvarande systemet har ingen
uppräkning skett sedan 1996 och man har i praktiken avskaffat
anpassningen av bostadsbidraget till hyres- och inkomstutvecklingen. Detta
är en nyhet och ett stort trendbrott i ett behovsprövat system, och har lett till
avsevärda konsekvenser för bidragshushållen.49
En annan ändring i reglerna för bostadsbidrag var den nyinstiftade
begränsningen av bostadsytan. I det tidigare regelsystemet fanns ingen
begränsning av boytan. Ytrestriktionen innebär att man vid beräknandet av
den bidragsgrundande bostadskostnaden bortser från den del av
bostadskostnaden som avser bostadsytor vilka överstiger en viss gräns.
Denna gräns är beroende av antal barn i hushållet.50 Motiveringen till
införandet var att man inte ville finansiera bostadsytor som i betydande
grad översteg trångboddhetsnorm 3, dvs. bostäder där varje barn har eget
sovrum. Ytbegränsningen ansågs alltså motsvara norm 3 översatt till antal
kvadratmeter. Den bidragsgrundande bostadsytan var dock 10 kvadratmeter
generösare i propositionen än i det slutgiltiga regelverket. 51
Norm 3 nämns även i budgetpropositionen för år 2000 i samband med
redovisning av utgifterna för bostadsbidrag:
”Den mest generösa av de standardnormer som preciserats i fråga om en bostads
utrymmesstandard innebär att varje barn ska kunna erbjudas ett eget rum, föräldrarna ett
sovrum, kök och vardagsrum oräknade. Det innebär att t.ex. en familj med ett barn,
enligt normen, skall bo i tre rum och kök”. (Proposition 1999/2000:1 bilaga för
utgiftsområde 18, 19)
När det gäller barn anser många det rimligt att små barn delar rum, men för
äldre barn kan trångboddhet vara mer problematiskt, med tanke på t.ex.
skolarbete och läxläsning. Med anledning av detta har också andel skolbarn
som har eget rum kommit att användas som en nationell
trångboddhetsindikator. Denna indikator presenteras i SCB:s undersökningar av levnadsförhållanden för barn (Barn-ULF).
48
Försäkringskassan 2004
Boverket / Enqvist 2006
50
Försäkringskassan 2004
51
Proposition 1995/96:186
49
3 Bakgrund: Politik och normer
29
Mot bakgrund av denna historiska översikt kan vi studera utvecklingen de
senaste 25 åren i figur 2 som visar andelen trångbodda enligt norm 3. Sedan
normen formulerades som ett mål för bostadspolitiken i mitten av 1980talet har den genomsnittliga andelen trångbodda legat relativt konstant
kring 15 procent.
Figur 2.
Andel trångbodda personer 16–84 år enligt norm 3
Procent
25
20
15
10
5
0
20
04
-0
3
-0
1
20
02
-9
9
20
00
-9
7
19
98
-9
5
19
96
-9
3
19
94
-9
1
19
92
-8
9
19
90
-8
7
19
88
-8
5
19
86
-8
3
19
84
19
82
19
80
-8
1
År
Figur 2 visar utvecklingen de senaste 25 åren. Sedan norm 3 formulerades som ett mål för
bostadspolitiken i mitten av 1980-talet har den genomsnittliga andelen trångbodda legat
relativt konstant runt 15 procent.
Källa: SCB, ULF
Vilken betydelse har målen i praktiken?
Förutom Försäkringskassans föreskrifter är det två lagar som påverkar de
trångboddas situation, Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
och Socialtjänstlagen. Här följer en kortfattad sammanfattning av i vilken
mån dessa tillsammans med Socialtjänstens allmänna råd, reglerar
individens eller hushållets rätt till en viss utrymmesstandard.
Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar
Lagen om kommunernas bostadsförsörjningsansvar (SFS 2000:1383)
förtydligar kommunernas skyldighet att planera för sin bostadsförsörjning
för att alla i kommunen ska kunna leva i goda bostäder:
”Varje kommun skall planera bostadsförsörjningen i syfte att
skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda
bostäder och för att främja att ändamålsenliga åtgärder för
bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.”
Denna lagstiftning formulerar ett vitt förhållningssätt till boendefrågor och
trångboddhet men någon målsättning för minsta acceptabla
utrymmesstandard nämns inte.
30
Var finns rum för våra barn?
Socialtjänstlagen
I Socialtjänstlagens kapitel 4 ”Rätten till bistånd” nämns att den person som
mottar bistånd ska kunna tillförsäkras en skälig levnadsnivå:
”Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig
levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans
eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv.” (SFS 2001:453)
Lagen definierar dock inte vad en ”skälig levnadsnivå” innebär och det
finns inte någon definition av vad en skälig utrymmesstandard skulle kunna
vara.
Socialstyrelsens allmänna råd om ekonomiskt bistånd
I dessa allmänna råd ges rekommendationer till stöd för bedömningen av
den enskildes rätt till bistång enligt Socialtjänstlagen. Här nämns att extra
ekonomisk hjälp ska kunna ges till dem som får ekonomiskt bistånd vid
bland annat trångboddhet:
”Om den som får ekonomiskt bistånd har ett önskemål om att flytta till ett dyrare boende,
bör socialnämnden ge bistånd beräknat på den nya boendekostnaden under förutsättning
att flyttningen är nödvändig för att den enskilde skall uppnå en skälig levnadsnivå. Det
kan t.ex. gälla vid trångboddhet
…För att ett hushåll inte skall anses trångbott bör det, utom för ensamstående utan
barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn bör kunna dela
sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet, bör barn emellertid
inte behöva dela sovrum. Vuxna som inte är sambor bör inte behöva dela sovrum
…Vid bedömningen av vad som är skälig boendestandard vid byte till dyrare bostad
bör utgångspunkten vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att
kosta på sig.” (SOSFS 2003:5)
Boendekostnaderna tillhör alltså skäliga kostnader som ligger utanför
riksnormen. Man bedömer att två små barn bör kunna dela rum och lämnar
till socialförvaltningen att bedöma vilka barn som kan få sova i eget rum.
Inom socialförvaltningen gör man bedömningen att barn även vid sju års
ålder kan dela rum. Varje enskilt fall innebär en unik bedömning och några
fasta gränser för vid vilken ålder barn bedöms behöva eget rum finns inte.
Faktorer som syskon, om barnen är av samma kön, åldersskillnad, m.m.
påverkar bedömningen i hög grad.
När det gäller bedömning av skälig boendestandard görs inte heller i
förarbetena någon närmare precisering av begreppen ”låginkomsttagare”
eller ”orten”.52 Det kan vara så att de enda lediga bostäderna finns i
nybyggda områden med höga hyror. Därför rekommenderar Socialstyrelsen
att man utgår från de faktiska kostnaderna och behovet av boende. Detta
innebär dock ingen rättighet för den som får bistånd att få ekonomisk hjälp
vid höjda boendekostnader i samband med flytt på grund av exempelvis
trångboddhet.
Sammanfattning
Det bostadspolitiska målet om att det inte bör vara fler än två boende per
rum, kök och ett rum oräknade, vilket motsvarar trångboddhetsnorm 2, ger
ingen juridisk rättighet för den enskilde och det finns ingen myndighet som
52
Prop. 1996/97:124 s. 83 och s. 169
3 Bakgrund: Politik och normer
ansvarar för att det uppfylls för varje enskilt hushåll. I vissa kommuner har
trångboddhet periodvis ansetts vara ett skäl till förtur i bostadskön, men
detta har i så fall varit något som kommunen själv beslutat.
Det har funnits målsättningar om utrymmesstandard, men dessa har aldrig
haft karaktär av formell rättighet för individer eller skyldigheter för staten
och kommunerna.53 Tabell B1 i bilaga 1 visar en översikt över hur dessa
målsättningar har omformulerats till definitioner av trångboddhet vilka i sin
tur har använts som mått på trångboddhet i statistiska sammanhang.
53
Bengtsson, 2001
31
32
Var finns rum för våra barn?
33
4
Trångboddhet i statistiken
Trångboddheten inom EU
Det genomsnittliga antalet personer per lägenhet (dwelling) var 2.9 bland
25 länder i Europa år 1980. Sverige hade lägst siffra med 2.3 personer per
lägenhet, medan Spanien låg högst med 3.9. År 2003 hade genomsnittet
inom EU minskat till 2.4 personer per lägenhet. Sverige låg återigen lägst
med 2.1 och Polen högst med 3.0 personer per lägenhet.54 Även om det är
ett annat jämförelsemått än trångboddhetsnormen uppvisar denna statistik
alltså en svag trend i Europa mot minskad trångboddhet de senaste drygt
tjugo åren. Dessutom ligger siffrorna väldigt nära varandra mellan länderna.
Tittar vi på europeisk statistik över trångboddhet (fler än 1 person per
rum) ligger Sverige relativt väl till i ”trångboddhetsligan”. För samtliga
hushåll är EU-genomsnittet 10 procent år 1999 och Sverige ligger
tillsammans med Belgien och Tyskland på delad tredje plats med 5 procent
efter Nederländerna och Storbritannien. Statistik för samtliga hushåll är inte
tillgänglig efter 1999, men däremot statistik för gruppen av hushåll med en
inkomst som ligger under 60 procent av medianinkomsten.
Statistik visar att för denna grupp av låginkomsthushåll ligger Sverige på
femte plats (se bilaga 1, tabell B3). Observera att detta ger en grov bild av
läget inom EU när det gäller trångboddhet. Intressant att notera är att de
mycket tätbefolkade länderna Nederländerna och Belgien har en lägre andel
trångbodda än Sverige, samtidigt som de har i stort sett lika många personer
per lägenhet. Detta skulle kunna bero på att dessa länder har mindre rum i
lägenheterna och fler rum per lägenhet, men enligt statistiken ligger antalet
rum per lägenhet ganska jämnt med 3.8 för Danmark, 4.2 för Sverige och
Nederländerna, 4.3 för Belgien, 4.4 för Tyskland och 4.7 för Storbritannien.
Antalet kvadratmeter per person ligger på runt 40 för Tyskland och
Nederländerna, runt 44 för Sverige och Storbritannien och runt 50 för
Danmark.55
När det gäller hur stor andel barn som har eget rum finns internationell
statistik från år 2001/2002 i en studie utgiven av Världshälso54
55
Boverket 2005, tab 3.6
Boverket 2005, tab 2.2
34
Var finns rum för våra barn?
organisationen, där den studie av Statens Folkhälsoinstitut ingår som vi
hänvisade till tidigare.56 Där framgår det att i Danmark och Norge har 93.6
respektive 92.9 procent av barnen eget rum. Sverige ligger på tredje plats
med 91.3 procent. Därefter ligger Nederländerna (90.6 procent), Finland
(85.4 procent) och Tyskland (83.5 procent). Genomsnittet för de drygt
trettio länder som är med i studien ligger på 74.7 procent. Längre fram i
detta kapitel redovisar vi mer detaljer kring trångboddhet bland barn i
Sverige.
Trångboddhet i Sverige:
Officiell statistik och andra källor
Den officiella statistik över trångboddhet som redovisas för perioden 19451990 baseras på folk- och bostadsräkningarna från Statistiska centralbyrån.
Denna typ av totalundersökningar har inte genomförts sedan 1990 och
den officiella statistiken över trångboddhet för perioden efter 1990 bygger
på urvalsundersökningar. Två undersökningar vilka tar upp trångboddhet är
Hushållens ekonomi (HEK) med redovisning på hushållsnivå och
Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) med redovisning på
individnivå. Observera att undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
bygger på intervjuer i ett rikstäckande sannolikhetsurval av personer mellan
16-84 år. De redovisade siffrorna är således skattningar med en viss
felmarginal som beror dels på procenttalets storlek och dels på antalet
intervjuade. Detta innebär begränsningar, i synnerhet vid nedbrytning av
statistiken på mindre grupper. Med trångboddhet menar vi alltså
trångboddhet enligt norm 3 (se tabell B1 i bilaga 1).
Trångboddhet och jämställdhet
Som vi beskrivit tidigare kan en högre grad av subjektiv trångboddhet
förväntas bland kvinnor på grund av de könsroller kvinnor har inom
hushållet och samhället. Statistiken visar emellertid att i genomsnitt är
andelen trångbodda högre bland män (16 procent) än bland kvinnor (14
procent). Andelen trångbodda ligger något högre bland män än bland
kvinnor för alla åldersgrupper utom två. I åldern 25–34 år ligger andelen
trångbodda högre bland kvinnor, vilket kan förklaras med att det är den
barnafödande åldern. I åldern 75–84 år ligger också andelen högre bland
kvinnor, vilket är svårare att förklara. Möjligen kan det ha att göra med att
livslängden är högre bland kvinnor. I gruppen ensamstående utan barn är
andelen trångbodda 29 procent bland män jämfört med 21 procent bland
kvinnor. Förhållandet är omvänt i gruppen ensamstående med barn, där
andelen trångbodda är 40 procent bland kvinnor och 26 procent bland män.
I övriga hushållstyper finns inga tydliga skillnader mellan könen.
56
WHO 2004
4 Trångboddhet i statistiken
35
Trångboddhet och hushållstyp
Vi har sett att under 1900-talet har trångboddheten i Sverige minskat
kraftigt, men under de senaste decennierna har den legat relativt konstant
kring 15 procent. Emellertid döljer sig stora skillnader mellan olika
hushållsgrupper bakom det genomsnittliga värdet. Figur 3 visar att bland
samboende personer utan barn är det ett fåtal procent som bor trångt.
Samboende med barn ligger närmast genomsnittet och är också den största
hushållsgruppen. Gruppen ensamstående utan barn innefattar i hög
utsträckning unga som flyttar in till städerna.
Andelen trångbodda är högst bland ensamstående med barn. I den
gruppen har trångboddheten ökat med cirka tio procentenheter det senaste
decenniet. Det är den minsta gruppen vilket innebär problem i
urvalsundersökningar med begränsat urval och kan ge stora skiftningar i
värdena. Eftersom barnen inte kan välja boendeform själva kommer vi
längre fram att återkomma till hur situationen ser ut när det gäller
trångboddhet bland barnfamiljer.
Figur 3.
Andel trångbodda personer 16–84 år enligt norm 3 fördelat på hushållstyp
Procent
45
40
35
30
25
20
15
10
5
Ensam utan barn
Sambo utan barn
Samtliga
20
04
-0
3
-0
1
20
02
-9
9
20
00
-9
7
Ensam med barn
19
98
-9
5
19
96
-9
3
19
94
-9
1
19
92
-8
9
19
90
-8
7
19
88
-8
5
19
86
-8
3
19
84
19
82
19
80
-8
1
0
År
Sambo med barn
Andelen trångbodda är högst bland ensamstående med barn. I denna grupp har
trångboddheten ökat med cirka tio procentenheter det senaste decenniet. Samboende utan
barn är sällan trångbodda.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Närmare 700 000 trångbodda hushåll
Även om andelen trångbodda hushåll kan uppfattas som förhållandevis låg,
16 procent, innebär det inte att det rör sig om ett fåtal hushåll. Enligt
skattningar i Statistiska centralbyråns undersökning ”Hushållens ekonomi
(HEK)”, som redovisar uppgifter på hushållsnivå, är 687 000 hushåll
trångbodda enligt norm 3 år 2004.
36
Var finns rum för våra barn?
Det är framförallt enboende och barnfamiljer som är trångbodda. Sex av tio
trångbodda hushåll (drygt 400 000) består av en person, vilket innebär att
personen bor i en etta. Närmare 240 000 barnfamiljer är trångbodda. Sex av
tio av de trångbodda barnfamiljerna – eller cirka 147 000 hushåll – består
av samboende par med barn. Cirka 93 000 ensamföräldrar med barn är
trångbodda. Samboende utan barn är sällan trångbodda. Av dem är det bara
de som bor i en etta som räknas som trångbodda.
Tabell B4 (Bilaga 1) visar antalet och andelen trångbodda hushåll enligt
skattningar i undersökningen ”Hushållens ekonomi 2004” inom olika
hushållsgrupper. Den största gruppen trångbodda är enboende. Ensamföräldrar har en hög andel trångbodda i synnerhet om de har två eller fler
barn. Även samboende/makar med tre eller fler barn är trångbodda i hög
utsträckning. Grupperna övriga ensamstående och övriga makar med barn
är grupper där det finns ytterligare minst en person som är 20 år eller äldre.
Det kan vara såväl hemmavarande barn som inneboende.
Drygt två tredjedelar av de trångbodda hushållen bor i hyresrätt
Om vi fokuserar på gruppen av trångbodda hushåll, som utifrån skattningen
i HEK består av 687 000 hushåll, kan vi studera hur dessa är fördelade
mellan olika upplåtelseformer. Trångboddhet förekommer i samtliga
upplåtelseformer men är betydligt vanligare i hyresrätt än i bostads- eller
äganderätt. En halv miljon av de trångbodda hushållen bor i hyresrätt,
110 000 i bostadsrätt och cirka 55 000 i egnahem. Ytterligare en grupp som
ofta glöms bort i de här sammanhangen är inneboende som enligt dessa
skattningar uppgår till cirka 17 000 hushåll.
Figur 4.
Trångbodda hushåll enligt norm 3 efter upplåtelseform
Inneboende
3%
Ägt småhus
8%
Bostadsrätt
16%
Hyresrätt
73%
Trångboddhet förekommer i alla upplåtelseformer men är betydligt vanligare i hyresrätt än i
bostadsrätt eller ägt småhus. Närmare tre av fyra trångbodda hushåll bor i hyresrätt.
Källa: SCB, HEK 2004
4 Trångboddhet i statistiken
Trångbodda familjer i olika upplåtelseformer
Enboende i hyresrätt är den till antalet största gruppen av trångbodda
hushåll och omfattar 300 000 hushåll, vilket är cirka 45 procent av alla
trångbodda hushåll i Sverige. Många enboende är också trångbodda i
bostadsrätt, närmare bestämt 61 000 personer. Det rör sig då om en person
som bor i en enrumslägenhet. Sammanboende med barn och ensamföräldrar i hyresrätt är också stora grupper som omfattar 79 000 respektive
71 000 hushåll. Det bor fler trångbodda barnfamiljer med sammanboende
föräldrar i äganderätt än i bostadsrätt. Se även tabell 5 i bilaga 1.
Högre trångboddhet bland personer med
utländsk bakgrund
Trångboddheten varierar också med vilken bakgrund man har. Figur 3 visar
utvecklingen av trångboddhet sedan år 1980 bland personer fördelat på
bakgrund. Ryckigheten i kurvorna påverkas av storleken på
redovisningsgruppen, vilket gör att små grupper får ryckigare kurvor.
Bland de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar är andelen
trångbodda idag högst med 33 procent. Dessa är barn till invandrade
föräldrar och är alltså både unga och med utländsk bakgrund, två faktorer
som båda inverkar negativt på möjligheterna till god utrymmesstandard.
Gruppen utrikes födda har en något lägre andel trångbodda, 30 procent,
men där verkar å andra sidan trångboddheten ha förvärrats sedan andra
halvan av 1980-talet. Bland de inrikes födda med svenska föräldrar har
andelen trångbodda minskat och är idag lägst med endast 12 procent. Bland
inrikes födda där en förälder är född utrikes uppmättes andelen trångbodda
senast till 24 procent. Med andra ord ser vi inga tendenser till utjämning
sedan 1993, snarare tvärtom.57
Vogel och Hjerm (2003) har studerat invandrarnas levnadsförhållanden
under 1990-talet och visar att trångboddhet är mer förekommande i alla
utrikesfödda grupper än bland personer födda i Sverige oavsett tid i
Sverige. Tidsbegränsade anställningar och svag position på
arbetsmarknaden är också vanligare bland utrikes födda, vilket inverkar
negativt på möjligheter att skaffa en bra bostad. Personer från norra och
västra Europa har ett bättre utgångsläge än andra utrikesfödda grupper.
57
SCB, Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF)
37
Var finns rum för våra barn?
Figur5.
Trångbodda personer fördelat på utländsk bakgrund
Procent
40
35
30
25
20
15
10
5
20
04
-0
3
-0
1
20
02
-9
9
20
00
-9
7
19
98
-9
5
19
96
-9
3
19
94
-9
1
19
92
-8
9
19
90
-8
7
19
88
-8
5
19
86
-8
3
19
84
19
82
-8
1
0
19
80
38
År
Utrikes födda
Inrikes född, 2 utrikes föräldrar
Inrikes född, 1 utrikes förälder
Inrikes födda, 2 inrikes förädrar
Bland de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar är andelen trångbodda idag högst med 33 procent.
Dessa är barn till invandrade föräldrar och är alltså både unga och med utländsk bakgrund, två faktorer
som båda inverkar negativt på möjligheterna till god utrymmesstandard. Gruppen utrikes födda har en
något lägre andel trångbodda, 30 procent, men där tycks å andra sidan trångboddheten ha förvärrats
sedan andra halvan av 1980-talet.
Källa: ULF
På grund av att begreppet invandrare är otydligt använder man istället
begreppet utländsk bakgrund. Med utgångspunkt från de fyra grupper som
redovisas i figur 29 definierar SCB två av grupperna som personer med
utländsk bakgrund; utrikes födda personer samt personer med två utrikes
födda föräldrar. Svensk bakgrund har således inrikes födda personer med
minst en inrikes född förälder. Tabell 1 nedan visar andelen trångbodda
kvinnor och män med svensk respektive utländsk bakgrund.
Tabell 1.
Andel kvinnor och män (16–84 år) med svensk respektive utländsk
bakgrund som är trångbodda enligt norm 3, år 2004
Kvinnor
Utländsk
bakgrund
Män
Totalt
Trångbodda
Totalt
Trångbodda
antal
Antal
antal
Antal
511 000 147 000 29%
464 000 149 000
32%
Svensk
bakgrund
2 994 000
352 000
12%
3 005 000
409 000
14%
Samtliga
3 505 000
499 000
14%
3 469 000
559 000
16%
Utländsk
bakgrund
15%
30%
13%
27%
Källa: ULF 2004
4 Trångboddhet i statistiken
Bland samtliga kvinnor i befolkningen har 15 procent utländsk bakgrund.
Bland kvinnor med utländsk bakgrund är andelen trångbodda 29 procent,
jämfört med endast 12 procent bland kvinnor med svensk bakgrund. För
männen är mönstret likartat. Bland de trångbodda är andelen kvinnor och
män med utländsk bakgrund 30 procent respektive 27 procent. Personer
med utländsk bakgrund är således överrepresenterade bland gruppen
trångbodda personer. Sammanlagt är knappt 300 000 personer 16–84 år
med utländsk bakgrund trångbodda.
Närmare hälften av alla barn födda utomlands eller med båda föräldrarna
födda utomlands har två eller fler syskon. Motsvarande andel för barn
födda i Sverige med båda föräldrarna födda här är en tredjedel. 58 En av
anledningarna till skillnaderna i utrymmesstandard kan därför vara
familjestorleken.
Som vi redovisat tidigare är hushåll med tre eller fler barn trångbodda i
mycket hög utsträckning. I gruppen av trångbodda hushåll med tre eller fler
barn har 41 procent utländsk bakgrund. Bland trångbodda samboende
hushåll med ett barn är andelen med utländsk bakgrund hela 45 procent.
Bland de trångbodda hushållen med utländsk bakgrund utgör de stora
barnhushållen en större andel än bland de trångbodda svenska hushållen.
Av de 166 000 trångbodda hushållen är 59 000 samboende med barn vilket
utgör knappt 36 procent, jämfört med 18 procent som är motsvarande siffra
för svenska hushåll. Utförligare uppgifter finns i tabell B6 i bilaga 1.
Andra faktorer som förankring på arbetsmarknad och diskriminering på
arbets- och bostadsmarknaden påverkar bostadssituationen för familjer med
utländsk bakgrund.
Tre av tio hushåll med låg
inkomst är trångbodda
Förekomsten av trångboddhet har en stark koppling till den disponibla
inkomsten. Den fjärdedel av befolkningen som har de lägsta disponibla
inkomsterna hade en ökande andel av trångbodda från slutet av 1980-talet
fram till år 1996-97. Under krisen på 1990-talet ökade andelen kraftigare,
vilket tyder på att låginkomsttagare i högre grad tvingades anpassa
utrymmesstandarden under krisåren, medan de övriga inkomstgrupperna
klarade sig bättre.59 År 2004 var tre av tio hushåll i inkomstkvartil 1, dvs.
den fjärdedel av befolkningen som har lägst disponibel inkomst,
trångbodda. Det kan jämföras med att endast var tjugonde hushåll är
trångbott i kvartil 4, den högsta inkomstkvartilen (figur 6).
58
59
SCB, Barn och deras familjer 2002
SCB 2004, Så bor vi i Sverige, Levnadsförhållanden rapport 107, sidan 36.
39
40
Var finns rum för våra barn?
Figur 6.
Andel trångbodda efter disponibel inkomst år 2004
Inkomstkvartil 4
Inkomstkvartil 3
Inkomstkvartil 2
Inkomstkvartil 1
0
5
10
15
20
25
30
35 År
År 2004 var tre av tio hushåll i inkomstkvartil 1, den fjärdedel av befolkningen som har lägst
disponibel inkomst, trångbodda. Det kan jämföras med att endast var tjugonde hushåll är
trångbott i kvartil 4, den högsta inkomstkvartilen.
Källa: SCB, HEK
Figur 7 visar det totala antalet trångbodda hushåll fördelat på disponibel
inkomst. Knappt hälften av de trångbodda hushållen tillhör kvartil 1, dvs.
den fjärdedel av befolkningen som har lägst disponibel inkomst. Förmodligen har en hel del av dessa hushåll inte råd att flytta till en större
bostad och tvingas till en lägre utrymmesstandard än vad de önskar.
Samtidigt finns bland de trångbodda hushållen en liten klick som tillhör
den högsta inkomstkvartilen. Dessa hushåll har förmodligen frivilligt valt
en liten bostad som kanske har ett mycket attraktivt läge.
Figur 7.
Trångbodda hushåll fördelade på disponibel inkomst, 2004
Inkomstkvartil 4
8%
Inkomstkvartil 3
16%
Inkomstkvartil 1
48%
Inkomstkvartil 2
28%
Figuren visar det totala antalet trångbodda hushåll fördelat på disponibel inkomst. Knappt
hälften av de trångbodda hushållen tillhör kvartil 1, den fjärdedel av befolkningen som har
lägst disponibel inkomst. Förmodligen har en hel del av dessa hushåll inte råd att flytta till
en större bostad och tvingas till en lägre utrymmesstandard än vad de önskar.
Källa: SCB, HEK
4 Trångboddhet i statistiken
Bland hushållstyperna utgör enboende den största gruppen, 379 000 hushåll
eller drygt 55 procent av de trångbodda hushållen. Av dessa enboende
hushåll tillhör 47 procent inkomstkvartil 1, dvs. den fjärdedel av
befolkningen med lägst disponibel inkomst. Vi ser att av de trångbodda
hushåll som tillhör kvartil 4 är den absolut största delen (knappt 84 procent)
hushåll utan barn. Tabell B7 i bilaga 1 visar mer i detalj totala antalet
trångbodda hushåll fördelade på hushållstyp och disponibel inkomst år
2004.
Ungdomar är trångbodda i högre grad än
andra åldersgrupper
Ungdomar är trångbodda i betydligt högre utsträckning än övriga
åldersgrupper. Mer än var tredje person i åldersgruppen 16–24 år är
trångbodd, vilket kan jämföras med knappt var tjugonde i åldersgruppen
55–64 år. Skillnaderna i boendet mellan generationerna har ökat.
Bristen på bostäder är kanske inte det främsta skälet till detta, utan brist
på rätt typ av bostäder. För många unga är boendekostnaden för en lägenhet
som motsvarar trångboddhetsnorm 3 för hög för att de ska kunna ha
möjlighet att hyra den. Andelen ensamboende har också ökat under de
senaste 30 åren vilket man kan anta ökar konkurrensen om de mindre
bostäderna i bostadsbeståndet.
Bland ungdomar med eget boende är sex av tio trångbodda, vilket innebär
att de bor i studentrum eller i en enrumslägenhet. Det här är inte något
anmärkningsvärt. Förmodligen orsakar trångboddheten bland ungdomar
som bor kvar i föräldrahemmet större problem. Närmare en tredjedel av de
ungdomar som bor kvar i föräldrahemmet är trångbodda och denna andel
har ökat under den senaste tioårsperioden
Trångboddheten bland ungdomar har ökat något sedan år 1990. En förklaring kan vara att ungdomar studerar i högre utsträckning och att de har
fått allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Möjligheterna att kunna
skaffa sig en bra bostad har därigenom minskat. Under krisen i början på
1990-talet var det främst de unga som kom på efterkälken i välfärden –
bland annat kunde man se att unga kvinnor i högre utsträckning blev
kvarboende hemma60
Ungdomars etablering i vuxenvärlden har fördröjts vilket kan kopplas
samman med en fördröjning av boendekarriären.
Trångboddheten är mest
utbredd i storstadsregionerna
Tillgången till bostäder av olika storlekar är en av många faktorer som
påverkar förekomsten av trångboddhet. Trångboddheten är mest utbredd i
storstadsregionerna, främst Stockholm. I Stockholmsområdet är närmare 22
procent av befolkningen trångbodd enligt norm 3. För Göteborg och
Malmö är motsvarande siffra knappt 16 procent respektive 11 procent.
60
Se vidare ”Ungdomars etablering i vuxenvärlden 1975-2002” kapitel 5 i rapport nr 100
”Välfärd och ofärd på 1990-talet”, i serien Levnadsförhållanden, SCB
41
42
Var finns rum för våra barn?
Figur 8.
Andel trångbodda 16–74 år efter H-region år 2002.
Norra glesbygden (H6)
Norra tätbygden (H5)
Södra mellanbygden (H4)
Större städer (H3)
varav - Malmö (H2)
varav - Göteborg (H2)
Göteborg & Malmö (H2)
Stockholm (H1)
0
5
10
15
20
25
Procent
Trångboddheten är mest utbredd i storstadsregionerna, främst Stockholm. I
Stockholmsområdet är närmare 22 procent av befolkningen trångbodd enligt norm 3.
Källa: ULF 2002
Barnfamiljer
Vi inleder detta avsnitt med en allmän presentation av hur barnfamiljerna
ser ut idag. Hur länge är man barn, hur många barn har dagens barnfamiljer,
skiljer sig antalet barn åt beroende på i vilken typ av familj man lever och
var man kommer ifrån? Vi studerar därefter de trångbodda barnfamiljerna
ur olika aspekter för att till sist koncentrera oss på barnens situation.
Hur länge är man barn?
Enligt FN:s barnkonvention är människor barn till och med 17 år ålder. När man är 18 år
räknas man som vuxen. Den här definitionen överensstämmer också med myndighetsåldern i
Sverige. I realiteten är de flesta ungdomar fortfarande beroende av sina föräldrar för sin
försörjning vid 18 års ålder. Gymnasieskolan avslutas normalt vid nitton års ålder vilket
innebär att nio av tio ungdomar bor kvar i föräldrahemmet vid nitton års ålder. De ingår
därmed fortfarande i det ursprungliga föräldrahushållet. I flera undersökningar (ULF, HEK)
definierar man därför en barnfamilj som ett hushåll med barn upp till och med 19 års ålder.
Hur många barn har barnfamiljerna idag?
Den vanligaste familjestorleken är ett eller två barn. Det här gäller fyra av
fem familjer. Medelantalet hemmaboende barn i barnfamiljer är 1,8.
Familjer med två sammanboende föräldrar har fler barn, i genomsnitt 1,9,
än familjer med en ensamstående förälder. I barnfamiljer med en ensamstående mamma finns det i genomsnitt 1,6 barn mot 1,4 i barnfamiljer med
en ensamstående pappa.
En familjetyp som kan ha speciella behov men som ofta glöms bort är de
ombildade familjerna. En ombildad familj är en familj där ett
sammanboende par har ett eller flera barn som är enbart mannens eller
enbart kvinnans inklusive eventuellt gemensamma barn. De ombildade
familjerna utgör uppskattningsvis 15 procent av alla barnfamiljer. Knappt
4 Trångboddhet i statistiken
43
hälften av dessa, de med gemensamma barn, identifieras i den statistik som
vi får från befolkningsregistren. De ombildade familjerna har i genomsnitt
flest barn, 2,3, av alla familjetyper. Familjer där båda föräldrarna är födda
utomlands har i genomsnitt 2,0 barn. Detta kan jämföras med barnfamiljer
där båda föräldrarna är födda i Sverige, som i genomsnitt har 1,9 barn. 61
En kvarts miljon barnfamiljer är trångbodda
I Sverige finns det totalt cirka 1 150 000 familjer med hemmaboende barn
upp till 19 år. I de flesta fall är föräldrarna sammanboende, antingen som
gifta eller som sambo. Av alla barnfamiljer utgör fyra av fem, eller närmare
900 000, sammanboende par med barn. En av fem, dvs. drygt 250 000
familjer består av en ensamstående förälder med barn. 62
Barnfamiljerna utgör drygt en tredjedel av de trångbodda hushållen.
Statistiska centralbyrån har skattat antalet trångbodda barnfamiljer till
240 000 år 2004, vilket motsvarar två av tio familjer med barn.
Sammanlagt 147 000, eller sex av tio trångbodda barnfamiljer består av
samboende par med barn medan 93 000 eller fyra av tio är ensamföräldrar
med barn. Förekomsten av trångboddhet ökar med antalet barn. Cirka
57 000 eller drygt hälften av ensamföräldrarna med två eller flera barn är
trångbodda och utgör därmed en fjärdedel av samtliga trångbodda
barnfamiljer. Närmare 65 000 av de trångbodda familjerna består av
samboende par med tre eller flera barn.
Figur 9.
Antal barnfamiljer efter familjetyp och förekomst av trångboddhet 2004
Antal familjer
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
Ensamförälder Ensamförälder
med 1 barn
med 2+ barn
Ej trångbodda hushåll
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Trångbodda hushåll
En majoritet av barnfamiljerna består av två samboende vuxna med ett eller två barn. Av de
trångbodda hushållen är 147 000 av samboende par med barn och 93 000 en ensamförälder med barn.
Källa: SCB, HEK 2004
Av figur 10 framgår hur hög andel av familjerna som är trångbodda inom
respektive typ. Trångboddhet förekommer i alla familjetyper och familje61
62
SCB, Barn och deras familjer 2004
SCB, Hushållens ekonomi 2004, (HEK)
44
Var finns rum för våra barn?
storlekar men rent allmänt kan man säga att ju fler barn en familj har desto
större är sannolikheten att familjen är trångbodd. Det är i första hand
ensamföräldrar, i synnerhet med två eller flera barn, och samboende med
tre eller flera barn som är trångbodda i högre utsträckning än övriga
grupper.
Figur 10.
Andel trångbodda barnfamiljer inom respektive familjetyp
Procent
60
50
40
30
20
10
0
Ensamförälder Ensamförälder
med 1 barn
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Drygt hälften av ensamföräldrarna med två eller flera barn är trångbodda. Detta gäller även
en dryg tredjedel av familjerna med två samboende vuxna och tre eller flera barn.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Hur bor de trångbodda barnfamiljerna?
Barnfamiljer bor i hög utsträckning i ägt småhus. Drygt 600 000 barnfamiljer bor i småhus och av dessa är 50 000 hushåll eller knappt var tionde
familj trångbodd. En tredjedel av barnfamiljerna bor i hyresrätt men här är
fyra av tio, sammanlagt 149 000 familjer trångbodda. Barnfamiljer i
bostadsrätt är en relativt liten grupp, drygt var tionde barnfamilj återfinner
vi i denna boendeform. Här är var fjärde barnfamilj trångbodd.
Det är betydligt fler familjer som är trångbodda i hyresrätt än i de övriga
upplåtelseformerna. En majoritet av de trångbodda barnfamiljerna, drygt
sex av tio familjer, bor i hyresrätt. Två av tio trångbodda barnfamiljer bor i
ägt småhus och en av sex familjer i bostadsrätt. Se vidare i tabell B5, bilaga
1.
Bland de trångbodda barnfamiljerna utgör samboende par med barn
boende i hyresrätt den största gruppen. Barn med ensamföräldrar utgör en
förhållandevis liten del av samtliga barnfamiljer men bor i hyresrätt i
betydligt högre utsträckning än barn till samboende föräldrar och är också
oftare trångbodda än barnfamiljer med samboende föräldrar.
4 Trångboddhet i statistiken
45
Figur 11A.
Trångbodda barnfamiljer efter familjetyp och upplåtelseform
Antal
barnfamiljer
90 000
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
Hyresrätt
Bostadsrätt
Ensamförälder med barn
Ägt småhus
Samboende med barn
Samboende par med barn och ensamföräldrar med barn boende i hyresrätt utgör den
största gruppen trångbodda.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Om vi övergår från antalet (figur 11A) till andelen (figur 11B) trångbodda
familjer blir bilden delvis en annan. Andelen trångbodda barnfamiljer är
högst i hyresrätt men är också förhållandevis hög i bostadsrätt. Ensamföräldrar med barn har den högsta andelen trångbodda i samtliga
upplåtelseformer.
Figur 11B.
Andel trångbodda barnfamiljer efter familjetyp och upplåtelseform
Procent
50
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
Hyresrätt
Bostadsrätt
Ensamförälder med barn
Ägt småhus
Samboende med barn
Andelen trångbodda barnfamiljer är högst i hyresrätt men är också förhållandevis hög i
bostadsrätt. Ensamföräldrar med barn är trångbodda i högre utsträckning än samboende
par med barn i samtliga upplåtelseformer.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Var finns rum för våra barn?
Hur många barn har de trångbodda barnfamiljerna och var bor de?
I det förra avsnittet konstaterade vi att en majoritet av de trångbodda
barnfamiljerna bor i hyresrätt. I det här avsnittet tar vi in ytterligare en
frågeställning och undersöker i vilka boendeformer trångbodda familjer
med olika antal barn företrädesvis bor.
Trångboddheten ökar med antalet barn i hushållet. Flest trångbodda
hushåll finner vi bland ensamföräldrar med två eller flera barn och
samboende par med tre eller flera barn som bor i hyresrätt. Men även i
äganderätt finns det många trångbodda hushåll bland hushåll med tre eller
flera barn. Relativt få barnfamiljer bor i bostadsrätt, antalet trångbodda
hushåll är därför förhållandevis få i denna boendeform.
Figur 12A.
Trångbodda barnfamiljer efter upplåtelseform, familjetyp och antal barn
2004
Antal familjer
45 000
40 000
35 000
30 000
25 000
20 000
15 000
10 000
5 000
Hyresrätt
Bostadsrätt
Ensamförälder
med 1 barn
Ensamförälder
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Ensamförälder
med 1 barn
Ensamförälder
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
0
Ensamförälder
med 1 barn
Ensamförälder
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
46
Ägt småhus
Trångboddheten ökar med antalet barn i hushållet. Flest trångbodda hushåll finner vi bland
ensamföräldrar med två eller flera barn och samboende par med tre eller flera barn som bor
i hyresrätt. Men även i äganderätt finns det många trångbodda hushåll bland hushåll med
tre eller flera barn. Relativt få barnfamiljer bor i bostadsrätt, antalet trångbodda hushåll är
därför förhållandevis få i denna boendeform.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Om vi övergår från att studera antalet trångbodda barnfamiljer till andelen
trångbodda i olika boendeformer blir bilden delvis annorlunda. I hyresrätt
är tre av fyra samboende par med tre eller fler barn trångbodda. Detta gäller
också sex av tio ensamföräldrar med två eller fler barn. I bostadsrätt är två
av tre barnfamiljer med samboende vuxna och tre eller fler barn trångbodda. Hälften av ensamföräldrarna med två eller fler barn är trångbodda i
denna boendeform. I äganderätt är två av tio stora barnfamiljer trångbodda
och tre av tio ensamföräldrar med två eller fler barn.
4 Trångboddhet i statistiken
47
Figur 12B.
Trångbodda hushåll efter familjetyp, upplåtelseform och antal barn.
Procent
80
70
60
50
40
30
20
10
Hyresrätt
Bostadsrätt
Ensamföräldrar
med 1 barn
Ensamföräldrar
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Ensamföräldrar
med 1 barn
Ensamföräldrar
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Ensamföräldrar
med 1 barn
Ensamföräldrar
med 2+ barn
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
0
Ägt småhus
I hyresrätt är tre av fyra samboende par med tre eller flera barn trångbodda. Detta gäller
också sex av tio ensamföräldrar med två eller flera barn. I bostadsrätt är två av tre
barnfamiljer med samboende vuxna och hälften av ensamföräldrarna trångbodda.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Som framgår av figurerna 12A och 12B ökar förekomsten av trångboddhet
med antalet barn. Som tidigare nämnts är tre av fyra familjer med tre eller
fler barn som bor i hyresrätt trångbodda, vilket inte är förvånande med
tanke på bostadsbeståndets fördelning på lägenhetsstorlekar. Det totala
beståndet av flerbostadshus uppgick till 1 500 000 lägenheter 2005. En
familj med två barn behöver en fyrarumslägenhet för att kunna ge barnen
egna rum. Fyrarumslägenheterna utgör endast tio procent av det totala
beståndet av lägenheter i flerbostadshus. En familj med tre barn behöver en
femrumslägenhet för att inte räknas som trångbodd. Endast 2 procent av det
totala beståndet av lägenheter i flerbostadshus består av fem rum eller fler.63
Svårigheterna att hitta en tillräckligt stor bostad inom hyresbeståndet och
inte minst att kunna bära kostnaderna är betydande. Samboende par med
barn bor inte oväntat i mycket hög utsträckning i egnahem, mellan 70–80
procent.64 Trångboddhet är ett vanligt förekommande problem bland
barnfamiljer som av olika skäl inte har möjlighet att skaffa sig ett egnahem.
Nära 80 procent av barnen med samboende föräldrar bor i villa, radhus eller
kedjehus, jämfört med endast 37 procent av barnen med ensamstående
föräldrar.65
63
SCB: Hyror i bostadslägenheter 2005 (BO39SM0601)
SCB 2006: Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2006
65
SCB: Barn och deras familjer 2004
64
48
Var finns rum för våra barn?
Figur 13.
Lägenheter i flerbostadshus efter bostadens storlek 2005
Antal lägenheter
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
1 rum och
kök
2 rum och
kök
3 rum och
kök
4 rum och 5+ rum och
kök
kök
övriga
Fyrarumslägenheterna utgör endast tio procent av det totala beståndet av lägenheter i
flerfamiljshus. Endast två procent av beståndet består av lägenheter med fem rum och kök
eller större.
Källa: SCB
Trångbodda barnfamiljer med utländsk bakgrund
Av de trångbodda barnfamiljerna har 155 000 hushåll svensk bakgrund
vilket innebär att hushållsföreståndaren är född i Sverige och har minst en
förälder som är född i Sverige. Drygt en tredjedel av de trångbodda
barnfamiljerna, 84 000 familjer, har utländsk bakgrund, dvs. hushållsföreståndaren är utrikes född eller har två föräldrar som är födda utomlands.
Bland samtliga barnfamiljer har två av tio familjer utländsk bakgrund vilket
innebär att familjer med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de
trångbodda hushållen.
I samtliga familjetyper är det fler hushåll med svensk än med utländsk
bakgrund som är trångbodda. Flest trångbodda barnfamiljer med utländsk
bakgrund finns det i familjer med två samboende vuxna och tre eller flera
barn.
4 Trångboddhet i statistiken
49
Figur 14A.
Antal trångbodda barnfamiljer efter familjetyp och bakgrund 2004
Antal familjer
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
Ensam-föräldrar Ensam-föräldrar
med 1 barn
med 2+ barn
Svensk bakgrund
Samboende
Samboende
med 1 barn
med 2 barn
Utländsk bakgrund
Samboende
med 3+ barn
Två av tio barnfamiljer har utländsk bakgrund vilket innebär att de är en förhållandevis liten
grupp. I samtliga familjetyper är det också fler barnfamiljer med svensk än med utländsk
bakgrund som är trångbodda.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Barnfamiljer med utländsk bakgrund är trångbodda i högre utsträckning än
familjer med svensk bakgrund och detta gäller för samtliga familjetyper och
oavsett antal barn. Skillnaden är minst mellan ensamföräldrar som är
trångbodda i hög utsträckning oavsett om de har svensk eller utländsk
bakgrund. Skillnaden mellan familjer med olika bakgrund ökar ju fler barn
familjen har. Sju av tio familjer med utländsk bakgrund som har tre eller
flera barn är trångbodda vilket kan jämföras med knappt tre av tio familjer
med svensk bakgrund.
Figur 14B.
Andel trångbodda barnfamiljer efter familjetyp och bakgrund 2004.
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
EnsamEnsamföräldrar med 1 föräldrar med
barn
2+ barn
Svensk bakgrund
Samboende
med 1 barn
Samboende
med 2 barn
Samboende
med 3+ barn
Utländsk bakgrund
Barnfamiljer med utländsk bakgrund är trångbodda i högre utsträckning än familjer med
svensk bakgrund och detta gäller för samtliga familjetyper och oavsett antal barn. Bland
barnfamiljer med utländsk bakgrund som har tre eller flera barn är sju av tio familjer
trångbodda.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
50
Var finns rum för våra barn?
Hur bor barnfamiljer med olika bakgrund?
I hyresrätt bor 82 000 trångbodda barnfamiljer med svensk bakgrund och
67 000 barnfamiljer med utländsk bakgrund. I ägt småhus dominerar
svenska barnfamiljer bland de trångbodda hushållen.
Cirkeldiagrammen i figur 15 visar hur de trångbodda barnfamiljerna
fördelar sig i olika boendeformer beroende på bakgrund.
Figur 15.
Trångbodda barnfamiljer med svensk och utländsk bakgrund efter
boendeform
Hyresrätt
Ägt
småhus
Bostadsrätt
Ägt
småhus
Hyresrätt
Bostadsrätt
Svensk bakgrund
Utländsk bakgrund
Drygt hälften av de trångbodda hushållen med svensk bakgrund bor i hyresrätt. Knappt en
tredjedel av de trångbodda barnfamiljerna bor i ägt småhus.
Källa: SCB, HEK2004
En betydligt högre andel av de trångbodda barnfamiljerna med utländsk
bakgrund bor i hyresrätt. Åtta av tio barnfamiljer med utländsk bakgrund
bor i hyresrätt, drygt en av tio bor i bostadsrätt och knappt en av tio i ägt
småhus.
Drygt hälften av barnfamiljerna med utländsk bakgrund som bor i
hyresrätt är trångbodda. Bland barnfamiljer med svensk bakgrund är cirka
en tredjedel trångbodda. I bostadsrätt är mer än var tredje barnfamilj med
utländsk bakgrund trångbodd vilket kan jämföras med var fjärde med
svensk bakgrund. I ägt småhus är skillnaderna mellan familjer med olika
bakgrund inte så stora, knappt var tionde barnfamilj är trångbodd oavsett
bakgrund.
Skillnaderna kan förmodligen till viss del förklaras av valet av
boendeform. Barnfamiljer med svensk bakgrund bor i mycket hög
utsträckning i ägt småhus, knappt tre av tio barnfamiljer med svensk
bakgrund bor i hyresrätt. För familjer med utländsk bakgrund gäller det
omvända förhållandet. Endast vad gäller boende i bostadsrätt är andelen
med svensk eller utländsk bakgrund förhållandevis lika. Som vi tidigare
konstaterat finns det få stora lägenheter i det svenska flerbostadshusbeståndet och i den mån de finns är kostnaden för att hyra dessa ofta hög.
För en familj med flera barn som av olika anledningar inte kan eller vill
köpa ett småhus är trångboddhet ofta den enda utvägen.
4 Trångboddhet i statistiken
51
Figur 16.
Andel barnfamiljer efter boendeform och bakgrund 2004
Procent
70
60
50
40
30
20
10
0
Hyresrätt
Svensk bakgrund
Bostadsrätt
Ägt småhus
Utländsk bakgrund
Barnfamiljer med svensk bakgrund bor i mycket hög utsträckning i ägt småhus, knappt tre
av tio barnfamiljer med svensk bakgrund bor i hyresrätt. För familjer med utländsk bakgrund
gäller det omvända förhållandet. Endast vad gäller boende i bostadsrätt är andelen med
svensk eller utländsk bakgrund förhållandevis lika.
Källa: SCB, HEK
Många barnfamiljer med låga inkomster är trångbodda
Den ekonomiska krisen i Sverige under 1990-talet var kännbar för alla
grupper, men flera samverkande orsaker gjorde att barnfamiljer och barn
drabbades i hög grad. Det höga arbetskraftsdeltagandet bland föräldrar som
kännetecknar den svenska arbetsmarknaden gjorde att den snabbt ökande
arbetslösheten närmast ofrånkomligt drabbade barnfamiljer. Sysselsättningskrisen ledde till en statsfinansiell kris som föranledde såväl
skattehöjningar som åtstramningar, av inte minst familjestöden.
Under krisen kom också resurserna att minska inom barnomsorg och
skola. Dessutom var det så att medan återhämtningen för befolkningen i
stort påbörjades igen efter 1995 fördröjdes återhämtningen för
barnfamiljerna av åtstramningarna i både barn- och bostadsbidrag som
följde åren 1996 och 1997. En nominell sänkning av barnbidragen trädde i
kraft 1996, vilket var en historiskt unik åtstramning.66 Regelförändringar
inom bostadsbidragssystemet från och med 1997 fick också mycket
kännbara följder för barnfamiljerna.67
Familjens ekonomi är en mycket viktig faktor när det gäller barn välfärd.
Kommittén Välfärdsboksluts68 analyser visar också entydigt att andelen
barn som lever i hushåll med mycket låga inkomster ökade under 1990talet. 1996 levde vart femte barn under sju år i en familj med inkomster
under normen för försörjningsstöd. Även om det skett en nedgång under
66
Fritzell och Östberg, 2003
Boverket/Enqvist, 2006
68
SOU 2001:55
67
52
Var finns rum för våra barn?
slutet av 1990-talet har risken att tillhöra en låginkomstfamilj ökat för
barnen inte bara absolut utan också i relation till befolkningen i stort.
Bristande resurser hänger samman med barns hälsorelaterade beteenden,
psykosomatiska besvär och psykiska hälsa. Dessa barn har i högre grad
bristande sociala relationer, sämre matvanor, är mindre fysiskt aktiva och
röker mer.69
Barnfamiljer med låga inkomster är överrepresenterade bland de
trångbodda hushållen. Drygt hälften av de trångbodda hushållen återfinns
inom inkomstkvartil 1, dvs. de tillhör den grupp som har de lägsta
inkomsterna i dagens Sverige. Drygt åttio procent av de trångbodda
barnfamiljerna återfinns i de två lägsta inkomstkvartilerna. Endast tre
procent av de trångbodda barnfamiljerna tillhör inkomstkvartil 4, dvs. den
fjärdedel av hushållen som har de högsta inkomsterna.
Figur 17.
Trångbodda barnfamiljer efter inkomstkvartil (disponibel inkomst per
konsumtionsenhet)*
Inkomstkvartil 4
3%
Inkomstkvartil 3
14%
Inkomstkvartil 1
51%
Inkomstkvartil 2
32%
Drygt hälften av de trångbodda barnfamiljerna befinner sig i inkomstkvartil 1, dvs. de tillhör
den grupp som har de lägsta inkomsterna i dagens Sverige. Drygt åtta av tio av de
trångbodda barnfamiljerna återfinns i de två lägsta inkomstkvartilerna.
* Disponibel inkomst per konsumtionsenhet är hushållens disponibla inkomst dividerat med
summan av hushållens konsuntionsenheter. Syftet är att kunna göra jämförelser mellan
hushåll av olika storlek och sammansättning. De konsumtionsvikter som använts är: 1:a
vuxen 1,0; nästa vuxen 0,55; barn 0–17 år 0,47.
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Drygt hälften av de trångbodda barnfamiljerna i inkomstkvartil 1 är
ensamföräldrar med barn. Två av tre ensamföräldrar tillhör den lägsta
inkomstkvartilen. Endast 6 procent av de trångbodda ensamföräldrarna har
en disponibel inkomst som motsvarar inkomstkvartil 3 eller 4, dvs. 94
procent av ensamföräldrarna återfinns i den halva som har de lägsta
69
Fritzell och Östberg, 2003
4 Trångboddhet i statistiken
53
inkomsterna. Även de trångbodda samboende föräldrarna med barn är
överrepresenterade i de lägre inkomstkvartilerna, fyra av tio tillhör
inkomstkvartil 1 och tre av fyra trångbodda barnfamiljer med samboende
föräldrar återfinns inom inkomstkvartil 1 och 2.
Figur18.
Trångbodda barnfamiljer efter inkomst* och familjetyp 2004
Procent
80
70
60
50
40
30
20
10
0
Inkomstkvartil 1 Inkomstkvartil 2 Inkomstkvartil 3 Inkomstkvartil 4
Ensamföräldrar
Samboende med barn
Drygt hälften av de trångbodda barnfamiljerna i inkomstkvartil 1 är ensamföräldrar med
barn. Två av tre ensamföräldrar tillhör den lägsta inkomstkvartilen. Även trångbodda
barnfamiljer med samboende föräldrarna är överrepresenterade i de lägre
inkomstkvartilerna.
*Med inkomst avses disponibel inkomst per konsumtionsenhet
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
Ungefär lika många trångbodda ensamföräldrar och samboende med barn
återfinns i den lägsta inkomstkvartilen. I de högre inkomstkvartilerna är
barnfamiljer med samboende föräldrar fler. Mer detaljerade uppgifter om
inkomstfördelningen finns i tabell B7 i bilaga 1.
Cirka en halv miljon barn lever i trångbodda familjer
Tidigare har vi studerat de trångbodda familjerna men i det här avsnittet
kommer vi att gå närmare in på vad vi i den här rapporten ser som det mest
centrala, nämligen de trångbodda barnen. Barns välfärd är i hög grad
förknippad med var de bor och därmed också till bostadspolitik,
stadsplanering och trafiklösningar. Boendet innefattar en mängd
dimensioner, från hushållsapparater och transportmedel till platser och
närmiljöer som skänker djupa känsloupplevelser. Barn relaterar ofta platser
med en känsla av tillhörighet, nära förknippad med förankring och
trygghet. Vid sidan av utrustningsstandard är utrymmesstandard den
viktigaste aspekten av en bostads bekvämlighet. Trångboddhet är en
klassisk ofärdsindikator.
54
Var finns rum för våra barn?
I de följande figurerna redovisar vi antalet barn som lever i familjer som
saknar utrymme för eget rum åt varje barn. De är med andra ord trångbodda
enligt norm 3 (se bilaga 1, tabell B1). En halv miljon barn, eller var fjärde
barn, lever i familjer som saknar utrymme för ett eget rum åt varje barn.
Brist på utrymme är vanligast förekommande när barnen är små men trots
detta lever lågt räknat 325 000 barn i skolåldrarna i familjer som inte har
möjlighet att ge varje barn eget rum utan att själva tränga ihop sig i
vardagsrummet eller köket. Vi har endast möjlighet att redovisa barn upp
till och med 17 års ålder men i realiteten bor nio av tio ungdomar kvar i
föräldrahemmet under hela gymnasietiden, dvs. åtminstone fram till 19 års
ålder. I själva verket rör det sig med andra ord om fler barn eller snarare
ungdomar än vad vi redovisar här.
Förekomsten av trångboddhet ökar med antalet barn i familjen. Närmare
hälften av de trångbodda barnen bor i familjer med tre eller flera barn. Men
det kan också vara värt att notera att cirka 260 000 barn bor i trångbodda
familjer med endast ett eller två barn.
Figur 19.
Barn i olika familjer efter antal barn 2003/2004
Antal barn
800 000
700 000
600 000
500 000
400 000
300 000
200 000
100 000
0
1 barn
2 barn
Ej trångbodda
3+ barn
Trångbodda
Förekomsten av trångboddhet ökar med antalet barn i familjen. Närmare hälften av de
trångbodda barnen bor i familjer med tre eller flera barn.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Två av tre barnfamiljer bor i småhus
Drygt två tredjedelar av barnen i åldern 0–19 år bor i småhus. Skillnaden är
dock stor mellan barn i olika typer av familjer. Fyra av fem barn med
sammanboende föräldrar bor i småhus, medan motsvarande andel bland
barn med ensamstående föräldrar är en på tre.70
Möjligheten till eget rum är större om man har sammanboende föräldrar.
Närmare fyra av fem barn till sammanboende föräldrar har utrymme för
eget rum medan detta gäller drygt hälften av barnen med ensamföräldrar.
Men det är betydligt fler barn med samboende föräldrar som saknar
utrymme för eget rum, 350 000, än med ensamföräldrar, 165 000. Det beror
på att endast ett av fyra barn bor med en ensamförälder, de utgör med andra
ord en förhållandevis liten grupp.
70
SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) 2003/2004
4 Trångboddhet i statistiken
55
Figur 20.
Barn i olika familjer efter familjetyp, 2003/2004
Antal barn
1 400 000
1 200 000
1 000 000
800 000
600 000
400 000
200 000
0
Barn med samboende föräldrar
Ej trångbodda
Barn med ensamförälder
Trångbodda
Sannolikheten att ett barn har eget rum är större om barnet har samboende föräldrar, men
samtidigt är det betydligt fler barn med samboende föräldrar som bor i trångbodda familjer.
Det beror på att ensamföräldrarna utgör en förhållandevis liten grupp. Cirka 350 000 barn
med sammanboende föräldrar bor i trångbodda familjer, detsamma gäller 165 000 barn med
ensamföräldrar.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Barn i arbetarhushåll är trångbodda i högre utsträckning, detta gäller fyra av
tio barn, än barn i tjänstemannahushåll, där två av tio barn är trångbodda.
Men i absoluta tal är skillnaden inte så stor eftersom betydligt fler barn bor i
tjänstemannahushåll.
Figur 21.
Barn i olika familjer efter socioekonomisk indelning*, 2003/2004
Antal barn
1 000 000
800 000
600 000
400 000
200 000
0
Arbetarhushåll
Ej trångbodda
Tjänstemannahushåll
Övriga
hushåll
Trångbodda
Barn i arbetarhushåll är trångbodda i högre utsträckning än barn i tjänstemannahushåll,
men i absoluta tal är skillnaden inte så stor eftersom betydligt fler barn bor i
tjänstemannahushåll. Cirka 200 000 barn i arbetarhushåll och cirka 190 000 barn i
tjänstemannahushåll bor i trångbodda familjer.
* SCB:s standard för Socioekonomisk indelning (SEI)
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
56
Var finns rum för våra barn?
Barn som bor i storstäder är trångbodda i högre utsträckning än barn som
bor i övriga delar av landet. Drygt fyra av tio barn i storstäder bor i
trångbodda familjer, vilket kan jämföras med var fjärde barn i
förortskommuner, större och medelstora städer samt i glesbygden och var
femte i övriga kommuner. Å andra sidan bor tre av fyra trångbodda barn,
närmare bestämt 380 000 barn, utanför storstäderna.
Figur 22.
Barn i olika familjer efter kommuntyp, 2003/2004
Antal barn
400 000
350 000
300 000
250 000
200 000
150 000
100 000
50 000
0
Storstäder
Förortskommuner
Större
städer
Ej trångbodda
Medelstora
Industristäder
kommuner
Landsbygd GlesbygdsÖvriga
skommuner kommuner
kommuner
Trångbodda
Cirka 130 000 barn i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö bor i trångbodda
familjer, vilket innebär att fyra av tio barn i storstäderna är trångbodda. Å andra sidan bor tre
av fyra trångbodda barn, närmare bestämt 380 000, i övriga delar av landet.
Källa: SCB, Undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF)
Barns tillgång till eget rum
I tidigare avsnitt har vi studerat hur barns utrymmesstandard ser ut enligt
norm 3 som har som målsättning att det ska finnas möjlighet att ge alla barn
eget rum. Så länge barnen är små kanske detta inte är så viktigt. Det
uppfattas nog av många som rimligt att jämnåriga förskolebarn delar rum.
När barnen blir äldre är trångboddheten mer problematisk.
År 2003 saknade 9 procent av barnen i åldern 10–18 år ett eget rum vilket
i absoluta tal motsvarar närmare 100 000 barn.71 Ungdomar i högstadieoch gymnasieålder har eget rum i högre utsträckning än barn i årskurs 3–6.
Bland de barn i urvalet vars föräldrar var födda i Sverige hade 94 procent
eget rum medan motsvarande andel bland barn med utlandsfödda föräldrar
var 66 procent.
Andelen barn som har eget rum är betydligt högre i Barn ULF än vad
som framkommer om man utgår ifrån trångboddhet enligt norm 3. En halv
miljon barn 0-17 år bor i familjer där föräldrarna saknar möjlighet att ge
varje barn eget rum utan att själva behöva sova i vardagsrummet eller
71
SCB, Barn-ULF 2003
4 Trångboddhet i statistiken
57
köket. 72 Det är långt vanligare bland barn att ha eget rum, än vad antalet
rum i bostaden borde tillåta. Detta tyder på att föräldrar försakar egen
konsumtion eller anpassar sina egna förhållanden för att hålla barnen
skadeslösa.73
Figur 23.
Andel skolbarn (10–-18 år) som har eget rum 2003. Viktade avrundade
procent
Procent
0
20
40
60
80
100
Samtliga 10-18 år
ÅRSKURS
3-6
7-9
Gymnasiet
KÖN
Pojkar
Flickor
FAMILJETYP
Båda föräldrarna
En förälder
Ombildad familj
SAMHÄLLSKLASS
Högre tjänsteman
Tjänsteman (medel/lägre)
Företagare
Arbetare
FÖRÄLDRARS FÖDELSELAND
Sverige
Annat land
År 2003 saknade 9 procent av barnen i åldern 10-18 år eget rum vilket i absoluta tal
motsvarar närmare 100 000 barn. Bland de barn i urvalet vars föräldrar var födda i Sverige
hade 94 procent eget rum medan motsvarande andel bland barn med utlandsfödda föräldrar
var 66 procent.
Källa: Barn-ULF
Bostadsbidrag
I det föregående avsnittet framkom det att en majoritet av de trångbodda
hushållen har låga inkomster. Bostadsbidragen har haft till mål att höja
72
73
SCB, Barn och deras familjer 2004, Undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF)
Fritzell & Östberg, 2003
58
Var finns rum för våra barn?
bostadsstandarden, särskilt för barnfamiljer, att minska trångboddheten och
att utjämna kostnadsskillnader för de boende. Bostadsbidragen har
dessutom haft till mål att allmänt stärka de ekonomiskt svaga hushållens
bärkraft.
Det långsiktiga målet med det svenska bostadsbidragssystemet är att
barnfamiljer ska kunna efterfråga bostäder så att varje barn ska kunna ha
möjlighet till ett eget rum och att detta ska vara möjligt även i
nyproducerade bostäder (prop. 1986/87:48). Syftet med det svenska
bostadsbidraget är således att minska antalet barn som bor trångbott.
I Boverkets rapport ”Bostadsbidrag, ett neutralt bostadsstöd – långsiktiga
effekter av 1990-talets besparingar” framkommer att de besparingsåtgärder
som genomfördes i bostadsbidragssystemet 1997 har försvårat för
barnfamiljer med låg ekonomisk bärkraft att efterfråga en bostad med
rimlig standard.
De mest väsentliga ändringarna var:
• Ett nytt inkomstprövningssystem med preliminära bidrag som fastställs
i efterhand mot den slutliga taxeringen och möjligheter till retroaktiva
återkrav.
• Skilda inkomstgränser för makar/samboende med barn; den s k
arbetslinjen.
• Ändrade regler för beräkning av den bidragsgrundande
boendekostnaden för boende i egnahem och bostadsrätt.
• Begränsning av den bidragsgrundande boendeytan.
Det uttalade syftet med regelförändringarna år 1997 var att bromsa
utgiftsökningen för bostadsbidrag. Utöver regeländringarna minskade
dessutom utgifterna automatiskt genom att angivna inkomstgränser och
boendekostnader i regelverket därefter inte har räknats upp som tidigare.
De flesta som idag har rätt till bostadsbidrag är trångbodda.
Ytbegränsningen i bidraget har gjort att det är förbundet med betydande
marginalkostnader att bryta denna trångboddhet. Resultaten från studien
visar också att ytbegränsningen, i betydande grad har ökat andelen hushåll
som hamnar i trångboddhet, en ökning med cirka 45 procent. Istället för att
ytrestriktionen fasar ut bidragshushåll vars bostadskonsumtion anses för
hög, skapar den en inlåsningseffekt, vilken till en viss grad skulle ha kunnat
förutses.
Antalet familjer med bostadsbidrag har minskat från 347 000 år 1994 till
165 000 familjer 2002. Färre ensamföräldrar erhåller bostadsbidrag 2002 än
1994 men det är i synnerhet makar med barn som i stort sett förlorat
möjligheten till detta bidrag. Under samma tidsperiod har andelen
trångbodda hushåll ökat inom gruppen som fortfarande erhåller
bostadsbidrag. En utförligare redovisning finns i tabell 8 i bilaga 1.
Eftersom detta regelverk, med små justeringar, fortfarande är i kraft så är
effekterna av 1997 års reform i högsta grad verksamma. Både inkomster
och boendekostnader har ökat sedan år 1996, men varken inkomst eller
boendekostnadsgränserna i bostadsbidragssystemet har anpassats till detta
utan är fortfarande kvar på 1996 års nivå. Regeländringarna innebar att
utsatta familjer fick det svårare att hålla sig med goda bostäder till rimliga
kostnader.
4 Trångboddhet i statistiken
59
De flesta större bostäder finns i egnahem. Familjer med många barn är
alltså hänvisade till egnahem om varje barn ska ha eget rum. Eftersom det
numera är ytterst få hushåll i egnahem som får bostadsbidrag blir det alltså
svårare för familjer med många barn och stor försörjningsbörda att minska
trångboddheten med hjälp av bostadsbidragen.
Sex av tio ensamstående småbarnföräldrar är trångbodda
Genom att gå till undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF) kan man
bland annat få en uppfattning om hur andelen trångbodda fördelar sig på
olika åldrar, ur ett familjecykelperspektiv och med hänsyn till etnisk
bakgrund. Men till skillnad från HEK som bygger på uppgifter om
hushållen, baserar sig uppgifterna i ULF på individdata
Figur 24. Andel trångbodda personer 16–74 år (enligt norm 3) ur ett
familjecykelperspektiv
Procent
0
10
20
30
40
50
60
70
Ungdomar 16-24år Kvarboende hos
föräldrarna
Ungdomar 16-24år Enboende
Ungdomar 16-24år Samboende
Yngre barnlösa 25-44år Samboende
Yngre barnlösa 25-44år Enboende
Samboende småbarnsföräldrar (barn 0-6år)
Ensamföräldrar, småbarn (barn 0-6år)
Samboende föräldrar, äldre barn (7-18 år)
Ensamföräldrar, äldre barn (7-18 år)
Äldre barnlösa 45-64år Samboende
Äldre barnlösa 45-64år Enboende
Pensionärer 65-84år Samboende
Pensionärer 65-84år Enboende
Ur ett familjecykelperspektiv är trångboddheten mest utbredd bland ensamboende
ungdomar (16-24 år) och ensamföräldrar med små barn. För båda grupperna gäller att sex
av tio är trångbodda.
Källa: ULF 2002
60
Var finns rum för våra barn?
Enligt ULF-undersökningarna är sammanlagt strax över en miljon
människor i åldern 16–84 år trångbodda enligt norm 3 år 2004, vilket
motsvarar drygt 15 procent av befolkningen. Detta inkluderar alltså enbart
vuxna, förutom de allra äldsta. I ULF är det möjligt att studera
trångboddheten ur ett familjecykelperspektiv där ålder och familjetyp vägs
samman. Sett ur detta perspektiv är trångboddheten mest utbredd bland
ensamstående ungdomar och ensamstående småbarnföräldrar. I figur 24 ser
vi att för båda grupperna gäller att sex av tio är trångbodda.
Boendetäthet i Stockholms stad
I det föregående avsnittet såg vi att trångboddheten är mer utbredd i
storstadsområdena och då i synnerhet i Stockholm. Men skillnaderna är
även stora mellan olika bostadsområden inom storstäderna.
Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm (USK) tillhandahåller områdesspecifik boendestatistik för samtliga stadsdelar i Stockholm stad.
Bland annat finns statistik över boendetäthet (tabell 12).74 År 2001 var
boendetätheten för hela Stockholms stad 0,53 personer per rum. Ett
exempel på ett område som har hög boendetäthet i Stockholm är
miljonprogramsområdet Tensta. Under perioden 1980 till 2001 ökade
boendetätheten i Tensta från 0,67 personer per rum till 0,78 personer per
rum. Invånarna i Tensta har således generellt sett färre rum per person än
genomsnittet av de boende i hela Stockholms stad. Observera skillnaden
mellan boendetäthet och trångboddhet. Vid beräkning av trångboddhet
enligt normerna bortser man från 1 rum och kök. Vid beräkning av
boendetäthet är samtliga rum inräknade i bostaden.
Tabell 2. Boendetäthet i Stockholm
Allmännyttan Östermalm (SB)
Hela Stockholm (USK)
Hela allmännyttan (SB)
Hela Tensta (USK)
Allmännyttan i Tensta (SB)
1980
2001
0.45
i.u.
0.50
0.53
i.u.
0.59
0.67
0.75
0.78
0.95
Fotnot: SB=Svenska Bostäder, USK=Utrednings- och statistikkontoret i Stockholm
Det kommunala bostadsbolaget Svenska Bostäder (SB), med cirka 46 000
bostäder i Stockholmsområdet, för statistik över boendetäthet i sitt bestånd.
Jämfört med boendetäthetsuppgifterna från Stockholms stad, vilka inkluderar boende hos såväl privata som kommunala bostadsbolag och alla
typer av upplåtelseformer, är boendetäthetssiffrorna från SB generellt sett
högre. Exempelvis var år 2001 boendetätheten för hela SB:s hela bestånd i
Stockholm 0,59 boende per rumsenhet medan motsvarande siffra från USK
är 0,53. En jämförelse av boendetäthet i Svenska bostäders bestånd i Tensta
74
Boendetäthet beräknas som antal boende per rumsenhet, kök inkluderat.
Boendetäthetsstatistiken baseras på folk- och bostadsräkningar, uppskrivningar av
lägenhetsbeståndet och statistik över folkmängd. .
4 Trångboddhet i statistiken
och på Östermalm75 visar markanta skillnader. År 1980 var boendetätheten i
beståndet på Östermalm 0,45 boende per rumsenhet och år 2001 var siffran
0,50. I Tensta var boendetätheten 0,75 boende per rumsenhet år 1980 och
0,95 år 2001 (tabell 2, ovan).
Dessa siffror över trångboddhet kan jämföras med hur nöjd man är med
bostadens storlek. Denna fråga ställdes första gången i ULF 1999. En av tio
personer i åldrarna 16–84 var missnöjd med storleken på sin bostad, åtta av
tio var nöjda. Störst missnöje förekommer bland barnfamiljerna, där 17–18
procent är missnöjda. Bland småbarnsföräldrarna är drygt 20 procent
missnöjda. Bland de som bor i hyresrätt är mer än dubbelt så många (15
procent) missnöjda, jämfört med de som bor i äganderätt (7 procent). Bland
H-regionerna tycks det största missnöjet finnas i Stockholmsområdet med
knappt 14 procent missnöjda och Göteborg, 11 procent. Övriga delar av
landet har 9–10 procent som är missnöjda med storleken på bostaden.76
Ingen utjämning mellan grupperna
För de flesta grupper har det inte skett några större förändringar sedan
mitten av 1980-talet. Undantagen är ensamföräldrar med barn där
trångboddheten har ökat med cirka tio procentenheter det senaste decenniet
samt de yngre åldersgrupperna som under 1990-talet fick en något högre
andel trångbodda. Många ungdomar drabbades också hårt under krisen i
början av 1990-talet, både när det gäller sysselsättning och inkomster. I
gruppen utrikes födda verkar trångboddheten ha förvärrats sedan mitten av
1980-talet.
Det mest slående är att det inte har skett någon utjämning av de skillnader
i utrymmesstandard mellan olika grupper som beskrivits i den här rapporten
sedan mitten av 80-talet. Skillnaderna är fortfarande stora mellan olika
typer av hushåll, inkomstgrupper, upplåtelseformer och mellan människor
med svensk och utländsk bakgrund.
Ger statistiken en rättvisande bild av
trångboddheten?
Eftersom det inte gjorts några totalundersökningar (folk- och bostadsräkningar) i Sverige sedan 1990, finns inte ett heltäckande statistikunderlag
vad gäller trångboddhet tillgängligt. I urvalsundersökningar (som till
exempel HEK och ULF) är det ofta svårt att tillräckligt väl fånga upp
mindre grupper, till exempel trångbodda. Möjligheterna att redovisa
uppgifter på regional nivå är också mycket begränsade. Dessutom är
bortfallet i urvalsundersökningarna tämligen stort. Med andra ord finns det
många felkällor som gör att statistiken skiljer sig från verkligheten.
Ytterligare en faktor som medverkar till att trångboddhet är svår att fånga
statistiskt är att många människor som är extremt trångbodda har utländsk
bakgrund och språksvårigheter som kan medföra problem med att besvara
såväl enkäter som frågor ställda i muntliga intervjuer.
75
Från och med år 1985 motsvarar ”Östermalm” i vår sammanställning ”Övriga
Östermalm” i Svenska bostäders statistiksammanställning.
76
SCB 2004: Så bor vi i Sverige
61
62
Var finns rum för våra barn?
Ytterligare ett skäl till att befintlig statistik över trångboddhet inte fångar
hela verkligheten är att ”svartboende” inte syns i statistiken. Hushåll kan bli
extremt trångbodda genom att släktingar och vänner, vilka har en hemadress någon annanstans i Sverige, bor inneboende.
Ett annat problem med statistik över andel/antal trångbodda personer/hushåll är att det ofta är ett medelvärde för ett antal olika bostadsområden som redovisas. Andelen trångbodda personer kan skifta mellan
olika områden – till och med mellan olika kvarter.
I gruppen samboende med tre eller fler barn är en hög andel av hushållen
trångbodda. Vi vet samtidigt att det inte är ovanligt att hushåll som är
extremt trångbodda har utländsk bakgrund, men dels är urvalet begränsat i
urvalsundersökningar (sannolikheten för att just en extremt trångbodd
familj ska komma med i urvalet är liten) och dels kan eventuella
språksvårigheter medverka till att svarsfrekvensen bland dessa hushåll är
låg. Det förefaller således som att de extremt trångbodda hushållen är extra
svåra att få med i statistiken.
Eftersom de mest trångbodda hushållen inte kommer fram ordentligt i
statistiken, är antagligen trångboddheten mer utbredd än vad som framgår
av den offentliga statistiken, och i synnerhet bland hushåll med utländsk
bakgrund.
Sammanfattning av trångboddheten i
statistiken
Under de senaste två decennierna har utvecklingen stannat upp och
trångboddheten har legat relativt konstant runt 15 procent av befolkningen.
Enligt Statistiska centralbyråns skattningar är närmare 700 000 hushåll
trångbodda enligt norm 3 år 2004.
Det är framförallt enboende och barnfamiljer som är trångbodda. En
tredjedel av de trångbodda hushållen är barnfamiljer, vilket innebär att
närmare 240 000 barnfamiljer är trångbodda. Av dessa är sex av tio, eller
147 000 barnfamiljer med samboende föräldrar och fyra av tio, eller 93 000
ensamföräldrar med barn.
Trångboddhet förekommer i alla upplåtelseformer men är betydligt
vanligare i hyresrätt än i bostadsrätt eller ägt småhus. Tre av fyra
trångbodda hushåll bor i hyresrätt. En halv miljon av de trångbodda
hushållen bor i hyresrätt, 110 000 i bostadsrätt och cirka 55 000 i egnahem
dessutom tillkommer 17 000 inneboende.
Andra generationens invandrare ofta trångbodda
Bland de inrikes födda med två utrikes födda föräldrar är andelen trångbodda idag högst med 33 procent. Gruppen utrikes födda har en något lägre
andel trångbodda, 30 procent, men där tycks å andra sidan trångboddheten
ha förvärrats sedan andra halvan av 1980-talet. Bland de inrikes födda med
svenska föräldrar har andelen trångbodda minskat och är idag lägst med
endast 12 procent. Personer från norra och västra Europa har ett bättre
utgångsläge än andra utrikesfödda grupper. Sammanlagt är knappt 300 000
personer 16–84 år med utländsk bakgrund trångbodda.
4 Trångboddhet i statistiken
Bland gruppen av trångbodda hushåll med tre eller fler barn har 41 procent
utländsk bakgrund. Bland trångbodda samboende hushåll med ett barn är
andelen med utländsk bakgrund hela 45 procent.
Andra faktorer som förankring på arbetsmarknad och diskriminering på
arbets- och bostadsmarknaden påverkar bostadssituationen för familjer med
utländsk bakgrund.
Hälften av de trångbodda hushållen i inkomstkvartil 1
År 2004 var tre av tio hushåll i inkomstkvartil 1, den fjärdedel av befolkningen som har lägst disponibel inkomst, trångbodda. Det kan jämföras
med att endast var tjugonde hushåll är trångbott i kvartil 4, den högsta
inkomstkvartilen.
Knappt hälften av de trångbodda hushållen tillhör kvartil 1, den fjärdedel
av befolkningen som har lägst disponibel inkomst. Förmodligen har en hel
del av dessa hushåll inte råd att flytta till en större bostad och tvingas till en
lägre utrymmesstandard än vad de önskar.
Skillnaderna i boende mellan generationerna har ökat
Mer än var tredje person i åldersgruppen 16–24 år är trångbodd, vilket kan
jämföras med knappt var tjugonde i åldersgruppen 55–64 år. Bland
ungdomar med eget boende är sex av tio trångbodda, vilket innebär att de
bor i studentrum eller i en enrumslägenhet. Det här är inte något anmärkningsvärt. Förmodligen orsakar trångboddheten bland ungdomar som bor
kvar i föräldrahemmet större problem. Närmare en tredjedel av de
ungdomar som bor kvar i föräldrahemmet är trångbodda och denna andel
har ökat under den senaste tioårsperioden
Trångboddheten bland ungdomar har ökat något sedan år 1990. En förklaring kan vara att ungdomar studerar i högre utsträckning och att de har
fått allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden.
Trångboddheten ökar med antalet barn
Trångboddhet förekommer i alla familjetyper och familjestorlekar men rent
allmänt kan man säga att ju fler barn en familj har desto större är sannolikheten att familjen är trångbodd. Det är i första hand ensamföräldrar, i
synnerhet med två eller flera barn, och samboende med tre eller flera barn
som är trångbodda i högre utsträckning än övriga grupper.
Flest trångbodda hushåll finner vi bland ensamföräldrar med två eller
flera barn och samboende par med tre eller flera barn som bor i hyresrätt.
Men även i äganderätt finns det många trångbodda hushåll bland
barnfamiljer med tre eller flera barn. Relativt få barnfamiljer bor i
bostadsrätt, antalet trångbodda hushåll är därför förhållandevis få i denna
boendeform.
I hyresrätt är tre av fyra samboende par med tre eller fler barn trångbodda. Detta gäller också sex av tio ensamföräldrar med två eller fler barn.
I bostadsrätt är två av tre barnfamiljer med samboende vuxna och tre eller
fler barn trångbodda. Hälften av ensamföräldrarna med två eller fler barn är
trångbodda i denna boendeform. I äganderätt är två av tio stora barnfamiljer
trångbodda och tre av tio ensamföräldrar med två eller fler barn.
En familj med två barn behöver en fyrarumslägenhet för att kunna ge
barnen egna rum. Fyrarumslägenheterna utgör endast tio procent av det
63
64
Var finns rum för våra barn?
totala beståndet av lägenheter i flerfamiljshus. Endast två procent av
beståndet består av lägenheter med fem rum och kök eller större.
Drygt var tredje trångbodd barnfamilj har utländsk bakgrund
Drygt en tredjedel av de trångbodda barnfamiljerna, 84 000 familjer, har
utländsk bakgrund, dvs. hushållsföreståndaren är utrikes född eller har två
föräldrar som är födda utomlands. Bland samtliga barnfamiljer har två av
tio familjer utländsk bakgrund vilket innebär att familjer med utländsk
bakgrund är överrepresenterade bland de trångbodda hushållen och detta
gäller för samtliga familjetyper och oavsett antal barn.
I hyresrätt är drygt hälften av barnfamiljerna med utländsk bakgrund
trångbodda vilket kan jämföras med var tredje familj med svensk bakgrund.
I ägt småhus är skillnaderna inte så stora, knappt var tionde familj är
trångbodd oavsett bakgrund.
Låga inkomster
Familjens ekonomi är en mycket viktig faktor när det gäller barn välfärd.
Barnfamiljer med låga inkomster är överrepresenterade bland de
trångbodda hushållen. Drygt hälften av de trångbodda hushållen återfinns
inom inkomstkvartil 1, dvs. de tillhör den grupp som har de lägsta
inkomsterna i dagens Sverige. Drygt åttio procent av de trångbodda
barnfamiljerna återfinns i de två lägsta inkomstkvartilerna. Endast tre
procent av de trångbodda barnfamiljerna tillhör inkomstkvartil 4, dvs. den
fjärdedel av hushållen som har de högsta inkomsterna.
Drygt hälften av de trångbodda barnfamiljerna i inkomstkvartil 1 är
ensamföräldrar med barn. Två av tre ensamföräldrar tillhör den lägsta
inkomstkvartilen. Även trångbodda barnfamiljer med samboende
föräldrarna är överrepresenterade i de lägre inkomstkvartilerna.
Drygt 300 000 barn i skolåldrarna bor i trångbodda familjer
En halv miljon barn, eller var fjärde barn, lever i familjer som saknar
utrymme för ett eget rum åt varje barn. Ungdomar i högstadie- och
gymnasieålder har eget rum i högre utsträckning än barn i årskurs 3-6 men
trots detta lever lågt räknat 325 000 barn i skolåldrarna i familjer som inte
har möjlighet att ge varje barn eget rum utan att själva tränga ihop sig i
vardagsrummet eller köket. År 2003 saknade 9 procent av barnen i åldern
10-18 år ett eget rum vilket i absoluta tal motsvarar närmare 100 000
barn.77 Närmare hälften av de trångbodda barnen bor i familjer med tre eller
flera barn. Men det kan också vara värt att notera att cirka 260 000 barn bor
i trångbodda familjer med endast ett eller två barn.
Möjligheten till eget rum är större om man har sammanboende föräldrar.
Närmare fyra av fem barn till sammanboende föräldrar har utrymme för
eget rum till varje barn medan detta gäller drygt hälften av barnen med
ensamföräldrar. Men det är betydligt fler barn med samboende föräldrar
som saknar utrymme för eget rum, 350 000, än med ensamföräldrar,
165 000. Det beror på att endast ett av fyra barn bor med en ensamförälder,
de utgör med andra ord en förhållandevis liten grupp.
77
SCB, Barn-ULF 2003
4 Trångboddhet i statistiken
Andelen barn som har eget rum är betydligt högre i Barn ULF än vad som
framkommer om man utgår ifrån trångboddhet enligt norm 3. Detta tyder
på att föräldrar försakar egen konsumtion eller anpassar sina egna
förhållanden för att hålla barnen skadeslösa.78
Barn i storstäder oftare trångbodda
Barn som bor i storstäder är trångbodda i högre utsträckning än barn som
bor i övriga delar av landet. Drygt fyra av tio barn i storstäder, totalt
134 000 barn, bor i trångbodda familjer, vilket kan jämföras med var fjärde
eller var femte barn i övriga kommuner. Å andra sidan bor tre av fyra
trångbodda barn, närmare bestämt 380 000 barn, utanför storstäderna.
Färre familjer med bostadsbidrag
En majoritet av de trångbodda hushållen har låga inkomster. Syftet med det
svenska bostadsbidraget är att minska antalet barn som bor trångbott. I en
kommande rapport från Boverket ”Bostadsbidrag, ett neutralt bostadsstöd –
långsiktiga effekter av 1990-talets besparingar” framkommer att de
besparingsåtgärder som genomfördes i bostadsbidragssystemet 1997 har
försvårat för barnfamiljer med låg ekonomisk bärkraft att efterfråga en
bostad med rimlig standard. Antalet familjer med bostadsbidrag har
minskat från 347 000 år 1994 till 165 000 familjer 2002. Färre ensamföräldrar får bostadsbidrag 2002 än 1994 men det är i synnerhet makar med
barn som i stort sett förlorat möjligheten till detta bidrag. Under samma
tidsperiod har andelen trångbodda hushåll ökat inom gruppen som
fortfarande får bostadsbidrag.
Ingen utjämning mellan grupperna
För de flesta grupper har det inte skett några större förändringar sedan
mitten av 1980-talet. Undantagen är ensamföräldrar med barn där
trångboddheten har ökat med cirka tio procentenheter det senaste decenniet
samt de yngre åldersgrupperna som under 1990-talet fick en något högre
andel trångbodda. Många ungdomar drabbades också hårt under krisen i
början av 1990-talet, både när det gäller sysselsättning och inkomster. I
gruppen utrikes födda verkar trångboddheten ha förvärrats sedan mitten av
1980-talet.
Det mest slående är att det inte har skett någon utjämning av de skillnader
i utrymmesstandard mellan olika grupper som beskrivits i den här rapporten
sedan mitten av 80-talet. Skillnaderna är fortfarande stora mellan olika
typer av hushåll, inkomstgrupper, upplåtelseformer och mellan människor
med svensk och utländsk bakgrund.
78
Fritzell & Östberg, 2003
65
66
Var finns rum för våra barn?
67
5
Avslutande diskussion
Rapporten inleddes med en diskussion kring den norm 3 som utgör dagens
definition av trångboddhet och som fungerar som ett informativt styrmedel
med syfte att minska trångboddheten. Det faktum att trångboddheten legat
relativt konstant de senaste tjugo åren kan bero på att de kommunala och
statliga organ som ansvarar för bostadsförsörjning och bostadsförmedling
inte i önskad utsträckning tagit till sig normen som ett styrmedel.
Vi har också diskuterat indelningen av trångboddhet i en objektiv
respektive subjektiv form av trångboddhet. Denna uppdelning underlättar
när man bedömer för vilka grupper trångboddheten är ett allvarligt
problem. Här ansluter vi oss till Bostadskommitténs bedömning ”att
trångboddhet framför allt är ett problem för en betydande del av
barnhushållen.”79 Detta visar också den internationella forskning om
trångboddhet som gjorts. Detta gör att rapporten i hög utsträckning har
fokuserat på barnhushållen i redovisningen av trångboddheten bland olika
grupper.
Trångboddheten skiljer sig åt mellan olika hushållstyper och mellan olika
grupper av människor i samhället. Andelen trångbodda är högst bland
ensamstående kvinnor med barn, familjer med utländsk bakgrund, bland
barnfamiljer i allmänhet, och bland barn. Bland barn är trångboddheten 25
procent, vilket betyder att det finns ungefär en halv miljon trångbodda barn
i åldern 0 till 17 år. I genomsnitt är andelen trångbodda något högre bland
män än kvinnor, utom i åldrarna 25–34 år och 75–84 år. I gruppen
ensamstående med barn är andelen trångbodda 40 procent bland kvinnor
och 26 procent bland män.
Samtidigt är det viktigt att se till gruppen av trångbodda och dess
sammansättning. Det är stor skillnad på att se till andelen trångbodda i olika
grupper jämfört med att se till det verkliga antalet trångbodda hushåll.
Majoriteten av de trångbodda barnfamiljerna är samboende föräldrar med
barn och de flesta har svensk bakgrund.
Vi har också uppmärksammat att trångboddhet kan var i viss grad
frivillig. Detta gäller företrädesvis i storstadsregionerna och relativt centralt
belägna lägenheter, där läget betyder minst lika mycket som lägenhets79
SOU 1986:5, sid 47-48
68
Var finns rum för våra barn?
storleken. Förutom unga, barnlösa hushåll kan emellertid även barnfamiljer
välja att inte flytta till en större lägenhet på grund av de fördelar som finns
med att bo kvar. Detta kan man se bland familjer med utländsk bakgrund
för vilka etnisk och religiös öppenhet, nyttigheter som närhet till religiösa
byggnader (t.ex. moskéer) och butiker med exotiskt utbud av varor kan ha
stor betydelse.
Denna frivilliga trångboddhet innebär att det är svårt att uppskatta efterfrågan på större lägenheter om man enbart ser till antalet hushåll av en viss
storlek. Det vore mycket värdefullt att närmare undersöka anledningarna till
varför hushållen bor som de gör. Den informationen finns inte tillgänglig.
Bostadsbidragen
Trångboddhet drabbar framförallt hushåll i de lägre inkomstgrupperna. Av
den fjärdedel av befolkningen med lägst inkomst (inkomstkvartil 1) är tre
av tio hushåll trångbodda. Mer än 80 procent av de trångbodda barnfamiljerna tillhör antingen inkomstkvartil 1 eller 2. Detta betyder att
bostadsbidrag är ett viktigt tillskott för många trångbodda.
Studier har visat att andelen trångbodda har ökat bland barnfamiljer med
bostadsbidrag. Bostadsbidraget anses vara det sista skyddsnätet före
försörjningsstöd från socialtjänsten. Men gränserna för bostadsbidragen
ligger nu så lågt att många familjer som har inkomster under normen för
försörjningsstöd inte ens är berättigade till bostadsbidrag utan är hänvisade
till kommunernas ekonomiska bistånd för att kunna efterfråga en god
bostad.
Bostadsbidrag har framförallt kommit att bli ett stöd till ensamföräldrar i
hyresrätt. Familjer med flera barn, sammanboende föräldrar, stora
boendeutgifter och låga inkomster hänvisas idag till att bli beroende av
försörjningsstöd.
De flesta större bostäder finns i egnahem. Familjer med många barn är
därför hänvisade till egnahem för att ge varje barn ett eget rum. Eftersom
det är ytterst få hushåll i egnahem som får bostadsbidrag är det svårt för
familjer med många barn och stor försörjningsbörda att minska trångboddheten med hjälp av bostadsbidragen.
Bostadsförsörjning och bostadsförmedling
De trångbodda familjer som inte har råd att skaffa egnahem har svårt att
hitta en tillräckligt stor hyresrätt till överkomligt pris. Kommunerna har
ansvaret för bostadsförsörjningen och för att utbudet av bostäder som svarar
mot kommuninvånarnas efterfrågan. Enligt bostadsförsörjningslagen ska
varje kommun planera bostadsförsörjningen så att alla i kommunen kan
leva i goda bostäder.
Planeringen för detta måste ske genom kunskap om tillgång på bostäder
och de behov av bostäder som finns i kommunen. För att bostadsförsörjningen ska fungera behövs det också tillräckligt med bostäder.
Investeringsstöden, både vad gäller nybyggnad och ombyggnad, är idag
fokuserade mot mindre bostäder.
Hur förmedlingen av bostäder går till har stor betydelse för möjligheterna
att motverka trångboddhet. Det är viktigt att lediga hyresrätter förmedlas
effektivt och på ett rättvist sätt.
5 Avslutande diskussion
69
70
Var finns rum för våra barn?
71
Bilaga 1
Tabeller
Tabell B1.
Målsättningar och definitioner kring trångboddhet
Norm
År
Målsättning
Definition av trångboddhet
Bostad som krävs
för att 2 vuxna och 2
barn ej ska anses
trångbodda
Norm 1
1945
Mer än 2 boende per rum,
köket oräknat.
2 rum och kök
Norm 2
1965
Ingen ska behöva sova i
köket. Högst 2 personer i
varje rum.
Ingen ska behöva sova i kök
eller vardagsrum (gäller ej
enpersonshushåll). Högst 2
pers i varje sovrum.
Norm 3
1974
Ingen ska behöva sova i kök
eller vardagsrum.
Eget sovrum till varje
hushållsmedlem med
undantag av
gifta/samboende par.
4 rum och kök
Fler än en boende per rum,
kök och ett rum oräknade samt
enpersons-hushåll i ett rum
och kök eller mindre.
Finns samboende i hushållet
reduceras rumskravet med ett
rum.
Fler än två boende per rum,
3 rum och kök
kök och vardagsrum oräknade.
Gäller ej enpersonhushåll.
Källa: Thiberg (1985), SCB och Boverket(1993)
Tabell B2.
Antal rum som krävs för att inte anses trångbodd enligt norm 3
Hushållstyp
Enboende
Ensamförälder och Samboende med
”
”
”
1 barn*
2 barn
3 barn
4 barn
Antal rum som krävs för att
inte anses trångbodd
2
3
3
4
5
6
72
Var finns rum för våra barn?
Tabell B3.
Andel trångbodda hushåll enligt EU. Hushåll med inkomst < 60 procent av
medianinkomsten för landet.
Land
1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001
Nederländerna
2,6
2,9
3
4,1
7,7
6,1
3,9
2,6
4
5,5
5
6,3
3,6
3,7
8,8
3,5
7,5
7,2
7,3
7,1
5,3
5
5,3
5,2
12,9
13
12,6
13,8
12,1
11,1
12,1
6
5,9
7
5,8
5,2
6,1
15,8
14,4
10,7
8,9
10,4
9,3
9,7
9,1
8,4
8,1
11,1
8,1
10
Danmark
Storbritannien
Belgien
Sverige
Österrike
Finland
Tyskland
11,7
16,8
11,7
14,4
11,8
11,3
13,3
14,4
Irland
45,1
37,8
35,9
25,3
21,4
19
19,1
15
Frankrike
17,4
16,7
18
16,6
15,4
14,8
15
15,8
Spanien
23,3
24,7
30,1
28
25,1
24,1
19,2
18,5
19,1
18
18,7
26,3
21,6
23,5
22,1
22,3
22,1
20,7
21
24,8
26,1
21,5
22,8
Luxemburg
Portugal
Grekland
29,8
27,1
28,5
26,9
25,5
25,6
25,4
23,4
Italien
41,9
42,1
38,7
37,8
36,7
38
38,3
36,7
18
19,1
17,9
17,5
16,1
15,9
15,9
15,7
EU-genomsnitt
Källa: EUROSTAT (2003)
Tabell B4.
Trångbodda hushåll i Sverige 2004
Enboende 18-64 år
Antal
Antal
Andel
hushåll
trångbodda trångbodda
totalt
hushåll
i procent
1 252 000
379 000
30
Enboende 65- år år
621 000
37 000
6
Samboende utan barn 18-64 år
706 000
15 000
2
Samboende utan barn 65- år
393 000
500
0
Ensamförälder med barn
252 000
93 000
37
143 000
36 000
25
varav med 1 barn
varav med 2+ barn
109 000
57 000
52
Samboende med barn
896 000
146 000
16
varav med 1 barn
324 000
30 000
9
varav med 2 barn
396 000
52 000
13
varav med 3+ barn
177 000
64 000
36
Övriga ensamboende*
58 000
14 000
23
Övriga samboende*
SAMTLIGA HUSHÅLL
82 000
2 500
3
4 260 000
687 000
16
Källa: SCB, HEK 2004
*”Övriga” hushåll inkluderar minst en person över 20 år i hushållet, antingen hemmavarande
barn eller inneboende.
Bilaga 1 Tabeller
73
Tabell B5.
Trångbodda hushåll fördelade på hushållstyp och bostadstyp
Hyresrätt
Bostadsrätt
Antal
Andel Antal
trångbodda i %
trångbodda
300 000
37
61 000
Enboende 18 -64 år
Ägt småhus
Andel Antal
Andel
i%
trångbodda
i%
22
3 700
3
Enboende 65- år
30 000
9
6 400
4
0
0
Samboende utan barn 18-64 år
10 000
5
4 000
3
400
0
400
0
200
0
0
0
71 000
44
14 500
32
7 000
16
29 000
31
5 000
20
800
3
Samboende utan barn 65- år
Ensamstående med barn
varav 1 barn
varav 2+ barn
42 000
61
9 000
49
6 000
28
79 000
38
22 500
23
43 500
8
varav 1 barn
21 000
22
5 500
11
3 500
2
varav 2 barn
27 000
38
9 000
24
16 000
6
varav 3+ barn
31 000
75
8 000
67
24 000
21
10 500
40
1 500
31
1 100
5
1 800
12
250
2
600
1
502 000
27
110 000
14
56 000
4
Sammanboende med barn
Övriga ensamstående*
Övriga samboende*
SAMTLIGA HUSHÅLL
Källa: HEK 2004
*”Övriga” hushåll inkluderar minst en person över 20 år i hushållet, antingen hemmavarande
barn eller inneboende.
Tabell B6.
Gruppen av trångbodda hushåll fördelade på svensk och utländsk
bakgrund.
Svensk
bakgrund
Ensamboende 18 -64 år
Utländsk bakgrund Totalt
71 000
Procent Andel
av
utländsk
samtliga bakgrund
379 000
55
19
265 000*
61 000
327 000
48
19
43 000
10 000
53 000
8
19
308 000*
Varav ej studentboende
Varav studentboende
Ensamboende 65- år
Samboende utan barn 18-64 år
Samboende utan barn 65- år
35 000*
2 000
37 000
5
5
11 000
4 000
15 000
2
26
450*
200
650
0,1
32
67 000
26 000
93 000
14
28
varav 1 barn
26 000
10 000
36 000
5
27
varav 2+ barn
41 000
16 000
57 000
8
28
88 000
59 000
147 000
21
40
varav 1 barn
17 000
13 000
30 000
4
45
varav 2 barn
33 000
19 000
52 000
8
37
varav 3+ barn
38 000
26 000
64 000
9
41
Övriga ensamstående
11 000*
3 000
14 000
2
22
Ensamstående med barn
Sammanboende med barn
Övriga samboende
SAMTLIGA HUSHÅLL
Procent av totalt antal
1 500*
1 200
3 000
0,4
44
495 000
166 000
687 000
100
24
72
24
100
* Inklusive inrikes födda med okänd bakgrund
Källa: SCB, HEK
74
Var finns rum för våra barn?
Tabell B7.
Trångbodda hushåll fördelade på disponibel inkomst år 2004.
Procent
Hushållstyp
Enboende
Varav studentboende
Kvartil 1
Kvartil 2
Kvartil 3 Kvartil 4
178 000
93 000
65 000
*
*
Totalt
43 000
kvartil 1
379 000
47
43 000
8 000
1 000
0
53 000
82
Enboende pensionärer
20 000
12 000
3 000
2000
37 000
55
Samboende utan barn
3 000
4 000
5 000
4 000
15 000
19
250
400
0
0
650
37
*
93 000
67
36 000
58
Samboende pensionärer
Ensamstående med barn
varav 1 barn
62 000
25 000
5 000
570
21 000
11 000
3 000
400*
*
*
varav 2+ barn
41 000
14 000
2 000
200
57 000
7
Samboende med barn
60 000
51 000
29 000
7 000
147 000
41
11 000
7 000
10 000
2 000
30 000
37
varav 1 barn
varav 2 barn
18 000
20 000
11 000
3 000
52 000
35
varav 3+ barn
31 000
24 000
8 000
2 000
64 000
48
Övriga ensamstående
5 000
6 000
2 000
900*
14 000
35
*
200
960
1000
3 000
19
SAMTLIGA HUSHÅLL
329 000
191 000
109 000
58 000
687 000
Andel av totalt antal
48
28
16
8
100
Övriga samboende
500
*
Baseras på väldigt få observationer
Källa: SCB, HEK
Tabell B8.
Antal trångbodda barnfamiljer efter inkomst* och familjetyp 2004
Inkomstkvartil 1
Inkomstkvartil 2
Inkomstkvartil 3
Inkomstkvartil 4
62 000
25 000
5 000
600
60 000
50 000
29 000
7 000
Ensamföräldrar med barn
Samboende med barn
Källa: SCB, Hushållens ekonomi 2004 (HEK)
*Med inkomst avses disponibel inkomst per konsumtionsenhet
Tabell B9.
Trångboddhet bland familjer med bostadsbidrag
Barnfamiljer
1994
1995
1996
1997
1998
1999
2000
2001
2002
347 091
175 110
354 144
178 763
339 297
163 862
264 523
99 198
240 833
79 810
219 070
63 689
196 823
50 572
178 665
41 663
165 622
36 714
171 981
175 381
175 435
165 325
161 023
155 381
146 251
137 002
128 908
Antal trångbodda
Varav:
Makar
Ensamföräldrar
113 655
62 207
121 638
67 915
122 164
66 238
110 761
51 757
103 940
43 979
96 372
36 803
87 953
30 339
81 261
25 839
77 109
23 399
51 448
53 723
55 926
59 004
59 961
59 569
57 614
55 422
53 710
Trångbodda
Varav:
Makar
Ensamföräldrar
33%
36%
34%
38%
36%
40%
42%
52%
43%
55%
44%
58%
45%
60%
45%
62%
47%
64%
31%
32%
36%
37%
38%
39%
40%
42%
Totalt
Varav:
Makar
Ensamföräldrar
30%
Källa: Boverket
75
Bilaga 2
Fakta om Hushållens Ekonomi (HEK)
Syftet med undersökningen är att kartlägga den disponibla inkomstens
fördelning bland olika hushåll samt belysa inkomststrukturen och den
inkomstomfördelning som sker genom skatter och bidrag. Fr.o.m. 2003 års
undersökning redovisas även boendestatistik i HEK. Detta ersätter
hushållsdelen i Bostads- och hyresundersökningen (BHU) som lagts ner.
BHU publicerades för sista gången 2002.
Målpopulation utgörs av samtliga personer som varit folkbokförda i
Sverige någon gång under inkomståret samt deras hushåll. Den
huvudsakliga redovisningen görs för de personer/hushåll som var
folkbokförda i Sverige både den 1 januari och den 31 december
inkomståret. Institutionshushåll ingår inte i redovisningen.
Skattningar redovisas för ett flertal redovisningsgrupper som skapas med
hjälp av olika bakgrundsvariabler och hjälpvariabler. Det hushållsbegrepp
som redovisas är kosthushåll. Hushållets sammansättning avser förhållandet
den 31 december 2004. För övriga uppgifter som ingår i undersökningen
utgörs referensperioden i allmänhet av kalenderåret.
Undersökningarna av levnadsförhållanden
(ULF)
Syftet med undersökningarna är att belysa välfärden. ULF genomförs
årligen och utgår från intervjuer med ett urval på mellan 6 000 och 14 000
individer ur befolkningen 16–84 år. Huvudmätmetod är besöksintervjuer
och bortfallsuppföljningarna sker i form av telefonintervjuer. Utifrån
intervjudatan skapas en mängd härledda variabler och till detta kommer en
mycket omfattande registerinsamling. Uppräkningstalen bygger på
efterstratifiering efter kön, ålder, civilstånd och H-region (regional
indelning efter lokalt och regionalt befolkningsunderlag).
76
Var finns rum för våra barn?
77
Referenser
Andersson, Roger, (2001) i Den delade staden (redaktör Lena Magnusson),
sidan 127, Boréa Bokförlag Umeå ISBN 91-89140-16-8
Barker, D.J., Coggon D., Osmond, C. Whickham, C. (1990), Poor housing
in childhood and high rates of stomach cancer in England and Wales.
British Journal of Cancer 61 (4), pp.575-578
Britten, N., Davies, J.M., Colley, J.R., (1987), Early respiratory experience
and subsequent cough and peak expiratory flow rate in 36 year old men
and women. British Journal of Medicine 294, pp.1317-1320
Bengtsson, Bo. (2001). Bostaden som social rättighet. Ingår i Anders
Lindbom (red). Den nya bostadspolitiken. Umeå: Boréa. ISBN 9189140-17-6
Berglund, Sara och Company, Marie. (2002). Var ska vi bo och hur ska vi
få plats? – En studie om trångboddhet i Hjällbo, Institutionen för socialt
arbete. Göteborgs universitet
Boverket (1994), Hedman, Eva (red.), Bostadsmarknaden och 90-talets
förändringar. Karlskrona: Boverkets Publikationsservice.
Boverket (1996). Vem bor hur till vilket pris?. Karlskrona: Boverkets
Publikationsservice. ISBN 91-7147-329-7
Boverket (1999), Hall, T. (red) Rekordåren – en epok i svenskt
bostadsbyggande, Karlskrona: Boverkets Publikationsservice
Boverket (2000). Vilka hushåll är trångbodda? – Var bor de?. Bearbetning
av SCB:s Bostads- och hyresundersökning 1997, bostadssocial
kartläggning av bostadsmarknaden 1989-97
Boverket (2005). Housing Statistics in the European Union 2004.
Karlskrona: Boverkets publikationsservice, ISBN 91-7147-865-5
Boverket / Enqvist (2006), Bostadsbidrag, ett neutralt bostadsstöd? –
Långsiktiga effekter av 1990-talets besparingar, Boverket, Karlskrona
Dedman, D.J., Gunnel D., Smith, G.D., Frankel, D.,(2001), Childhood
housing conditions and later mortality in the Boy Orr cohort, Journal of
Epidemiology and Community Health 55, pp. 10-15
Englund, P., Hendershott, P. och Turner, B. (1995), The Tax Reform and
the Housing Market, Uppsala: Reprocentralen HSC
Enström Öst, C. (kommande), Bostadsbidrag och trångboddhet, Inst för
bostads- och urbanforskning
EUROSTAT (2003), Living Conditions in Europe-Statistical pocketbook,
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
Evans, Gary W.; Lepore, Stephen J. (1998), Chronic Residential Crowding
and Children’s Well-Being: An Ecological Perspective, Child
Development 69:6, December, pp 1514-1523.
Evans, G. W., P. Lercher, W.W.Kofler (2002), Crowding and children’s
mental health: The role of house type, Journal of environmental
psychology, 22, pp 221-231
FEANTSA, European Federation of National Organisations working with
the Homeless, www.feantsa.org
Fischer, C., Baldassare, M., Ofshe, R., Crowding studies and urban life: a
critical review. Journal of the American Institute of Planners 41:406-18
Folk- och bostadsräkningen 1945
78
Var finns rum för våra barn?
Folk- och bostadsräkningen 1960
Folk- och bostadsräkningen 1990
Fritzell, J. och Östberg, V. (2003), Ekonomi och barns välfärd,
Socialmedicinsk tidskrift nr 3.
Frykman, Tofte (1984), ’Boendeförhållanden 1968-1981’, i Eriksson, R.
och Åberg, R. (red.), ’Välfärd i förändring: Levnadsvillkor i Sverige
1968-1981’, Prisma i samarbete med Institutet för social forskning.
Försäkringskassan (2004), Bostadsbidrag.
Gómez-Jacinto, L., Hombrados-Mendieta, I. (2002), Multiple Effects of
community and household crowding, J of Environmental Psychology
22, pp 233-246.
Goux, D. & Maurin, E. (2005), The effect of overcrowded housing on
children’s performance at school, Journal of Public Economics 89, pp.
797-819.
Gove, W., Hughes, M., Galle, O., (1979), Overcrowding in the home: an
empirical investigation of its possible pathological consequences.
American Sociological Review 44, pp.59-80.
Johansson och Karlberg (1979), Bostadspolitiken.
Jonsson och Brolin Låftman (2001), ’Boende, närmiljö och trygghet’, kap 5
i SOU 2001:55 Barns och ungdomars välfärd
Lundevall, Owe. (1993). HSB och bostadspolitiken: 1930-talet. Stockholm:
HSB:s riksförbund. ISBN 91-86462-18-0
Mann, S.L., Wadsworth, M.E., Colley J.R., (1992), Accumulation of
factors influencing respiratory illness in members of a national birth
cohort and their offspring. Journal of Epidemiology and Community
Health 46, pp. 286-292
McCulloch, A. (2001), Teenage childbearing in Great Britain and the
spatial concentration of poverty households, Journal of Epidemiology
Community Health 55, pp. 16-23
Popoola, Margareta. (1999). Trångt i Herrgårdsmiljö. Institutionen för
internationell migration och etniska relationer, Malmö högskola
Proposition 1967:100
Proposition 1986/87:48
Proposition 1989/90:144 om räntebidrag, bostadsbidrag mm.
Proposition 1995/96:186
Proposition 1996/97:124
Proposition 1999/2000:1, Budgetpropositionen
Salonen, T. (2006), Skilda uppväxtvillkor – En studie av ekonomisk
utsatthet bland barn till ensamstående ur ett storstadsperspektiv, Rädda
Barnen rapport
SCB, Barn-ULF, Undersökningarna om barns levnadsförhållanden
SCB, HEK, Hushållens ekonomi
SCB, ULF, Undersökningarna om levnadsförhållanden
SCB (2003a). Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok 2003, Örebro
SCB (2003b) Ungomars etablering i vuxenvärlden 1975-2002, kap 5 i
’Välfärd och Ofärd på 1990-talet’, rapport 100, serien om
levnadsförhållanden
SCB (2004a.), Barn och deras familjer, Örebro
SCB (2004b.), Inkomstfördelningsundersökningen
SCB (2004c.), Så bor vi i Sverige, rapport 107, serien Levnadsförhållanden
Referenser
SCB (2005a), Bostaden, storstaden och barnfamiljen
SCB (2005b), Hyror i bostadslägenheter
SCB (2006), Bostads- och byggnadsstatistisk årsbok
SCB och Boverket (1993), Boende 1975-1991, SCB-Tryck Örebro
SFS (Statens Författningssamling) 2000:1383
SFS (Statens Författningssamling) 2001:453
Socialstyrelsen (2004), Folkhälsa och sociala förhållanden – Lägesrapport
2003.
Socialstyrelsen (2005), Hemlöshet i Sverige 2005.
SOSFS (Socialstyrelsens Författningssamling) 2003:5, Socialstyrelsens
Allmänna råd om ekonomiskt bistånd
SOU 1945:63, Bostadssociala utredningen. Slutbetänkande I. Allmänna
riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Stockholm 1945,
SOU 1947:26, Bostadssociala utredningen. Slutbetänkande II. Allmänna
riktlinjer för den framtida bostadspolitiken. Stockholm 1945-47.
SOU 1956:40. Riktlinjer för bostadspolitiken. Betänkande av
bostadspolitiska utredningen. Stockholm: Iduns tryckeriaktiebolag
Esselte AB
SOU 1965:32, Bostadsbyggnadsutredningen, Stockholm 1965
SOU 1974:17. Solidarisk bostadspolitik. Betänkande av boende- och
bostadsfinansieringsutredningarna. Stockholm: Allmänna förlaget.
SOU 1984:36, Bostadskommitténs delbetänkande, Bostadsdepartementet,
Stockholm: Allmänna förlaget
SOU 1986:5, Bostadskommitténs slutbetänkande, Bostadsdepartementet,
Stockholm: Allmänna förlaget
SOU 1997:61, Att växa bland betong och kojor, delbetänkande. Ersatt (?)
av SOU 1997:118, Delade städer, Betänkande av Storstadskommittén.
SOU 2001:55. Barn och ungdomars välfärd. Delbetänkande från
Kommittén Välfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes. ISBN 91-38-21482-2
SOU 2005:88. Vräkning och hemlöshet – drabbar också barn, Stockholm:
Fritzes
Thiberg, S. (1985). Bostadsboken. Stockholm: BFR. ISBN 91-540-4369-7
Vogel, J., L-G Andersson, U. Davidsson, L. Häll (1987), Ojämlikheten i
Sverige, Rapport 51 om Levnadsförhållanden 1975-85, SCB
Vogel, J. och M. Hjerm, (2003). Integration till svensk välfärd? Om
invandrarnas levnadsförhållanden på 1990-talet. Kap 7 i Välfärd och
ofärd på 90-talet, SCB rapport 100 om Levnadsförhållanden.
Wanyeki, I., S.Olson, P.Brassard, D.Menzies, N.Ross, M.Behr,
K.Schwartzman (2006), Dwellings, crowding, and tuberculosis in
Montreal, Social Science & Medicine, Volume 63:2, July, pp 501-511
WHO (2004), Young People’s Health in Context. Health Behaviour in
School-aged Children (HBSC) Study: international report from the
2001/2002 survey. http://www.euro.who.int/
Elektroniska källor:
www.usk.stockholm.se
www.feantsa.org
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/
http://www.euro.who.int/
79
Box 534, 371 23 Karlskrona
Tel: 0455-35 30 00. Fax: 0455-35 31 00
www.boverket.se