1
Denna rapport är en sammanställning grundad på Utrikesde
bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild a
mänskliga rättigheterna i landet. Information bör sökas
andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Moldavien 2011
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och
trendanalys
Moldavien har ratificerat alla de viktigaste FN-konventionerna om mänskliga
rättigheter och flera åtgärder för att reformera rättssystemet och förbättra
situationen för de mänskliga rättigheterna har vidtagits de senaste åren, inte
minst inom ramen för landets ambition att närma sig EU inom ramen för EU:s
Östliga partnerskap. I samband med att förhandlingarna om ett
associeringsavtal mellan EU och Moldavien inleddes 2010 har förväntningarna
på genuina reformer inom dessa områden höjts ytterligare och tempot i
reformarbetet har ökat. Reformer av rättsväsendet och respekt för mänskliga
rättigheter utgör fortsatt en mycket viktig del av EU-integrationsprocessen.
Samtidigt har Moldavien från 2009 och fram till våren 2012 genomlevt en
långvarig politisk och konstitutionell kris, då man misslyckats med att välja en
ny president. Detta har delvis även bidragit till en långsammare reformtakt på
vissa områden. Samtidigt har reformarbetet trots allt fortgått och Moldavien
har gjort framsteg, framför allt på lagstiftningsområdet. Förväntningarna har
samtidigt ökat på att beslutade reformer också verkligen genomförs.
Moldaviens nya regering sedan hösten 2009 har med internationellt stöd
utarbetat planer för att reformera de rättsvårdande myndigheterna. Detta har
delvis skett mot bakgrund av händelserna i samband med parlamentsvalet och
oroligheterna i Chisinau i april 2009, då misshandel, tortyr och trakasserier från
polisens sida förekom. Det praktiska genomförandet av rättsreformerna går
dock långsamt, av både institutionella och politiska skäl.
2
Det har på kort tid skett en stor omdaning av framförallt elektronisk media i
Moldavien. Efter parlamentsvalet i juli 2009 ökade antalet aktörer som erbjöd
samhälls- och politisk rapportering kraftigt, och i nuläget finns det privata
radio- och tv-kanaler som erbjuder en plattform för politiska aktörer med olika
politiska åskådningar. Moldavisk public service-media har under ny ledning gått
från att ha varit i grunden regeringskontrollerad till ett större oberoende.
Samtidigt har chefen för tv-kanalen Moldova 1 avgått i protest mot bristande
stöd från ledningen för ytterligare reformer.
Situationen mellan Moldavien och utbrytarregionen Transnistrien förbättrades
under slutet av 2011, men Moldavien är fortsatt ett delat land och situationen
vad gäller de mänskliga rättigheterna är sämre i den transnistriska regionen.
Befolkningen där åtnjuter inte det skydd som landets internationella åtaganden
ger i övriga delar av Moldavien, delvis på grund av reservationer som
Moldavien utfärdat om tillämpligheten av olika konventionsåtaganden i
regionen, och delvis på grund av den moldaviska statens avsaknad av de facto
kontroll över regionen. Det ”presidentval” som hölls i regionen i december
2011 vanns överraskande av den före detta talmannen Jevgenij Sjevtjuk.
Regimskiftet har skapat förutsättningar för ett förbättrat klimat mellan de olika
sidorna i konflikten och kan leda till framtida förbättringar av situationen för
mänskliga rättigheter i regionen.
Under 2011 bedrev kyrkan, oppositionen och vissa företrädare för
regeringsalliansen omfattande kampanjer mot homosexuella, bisexuella och
transpersoner (HBT). Under början av 2012 togs också flera beslut på lokal
nivå som inskränker HBT-personers rättigheter. En mycket omdiskuterad antidiskrimineringslag kunde dock slutligen antas. Denna innebär ett steg i rätt
riktning även om arbete vad gäller implementeringen återstår.
Romerna är en särskilt utsatt grupp och drabbas också i högre grad av
diskriminering. Även personer som tillhör vissa religiösa grupper utsätts för
diskriminering och trakasserier.
Människohandel kvarstår som ett problem, även om statistik från bland annat
organisationen La Strada visar att färre fall rapporteras in än tidigare.
Människohandelns inriktning och verkliga omfattning förblir oklar. Ett flertal
organisationer bedriver både förebyggande verksamhet och ger stöd till offer.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Bland de centrala konventionerna på området mänskliga rättigheter har
Moldavien ratificerat följande:
3
-
-
-
-
-
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), samt de fakultativa
protokollen om avskaffandet av dödsstraffet och om enskild klagorätt.
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD).
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against
Women (CEDAW), samt det fakultativa protokollet om enskild
klagorätt.
Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT), samt det fakultativa
protokollet om förebyggande av tortyr. Konventionen om barnets
rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), samt de tillhörande
protokollen om barn i väpnade konflikter och handel med barn,
barnprostitution och barnpornografi.
Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, undertecknades i
februari 2007 och ratificerades i juli 2010. Det fakultativa protokollet är
inte undertecknat.
Konventionen mot påtvingade försvinnanden, Convention for the
Protection of All Persons from Enforced Disappearances, undertecknades i
februari 2007 och är inte ratificerad.
Flyktingkonventionen, Convention Relating to the Status of Refugees, samt
det tillhörande protokollet från 1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International
Criminal Court (ICC), undertecknades 2000 och ratificerades i oktober
2010.
Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Europadomstolen), dock med en
reservation om att landet inte kan garantera uppfyllandet av
konventionen i utbrytarrepubliken Transnistrien. Det fakultativa
protokollet angående avskaffande av dödsstraffet ratificerades i oktober
2006.
År 1996 slog Högsta domstolen fast att internationella avtal och konventioner
som Moldavien anslutit sig till, har företräde framför inhemsk lagstiftning i
händelse av en konflikt mellan inhemsk lag och ett konventionsåtagande.
FN:s råd för mänskliga rättigheter företog i oktober 2011 en granskning av
Moldavien beträffande respekten för mänskliga rättigheter (Universal Period
Review, UPR). Inför och efter granskningen har samråd hållits med
4
representanter för det civila samhället. Av 122 rekommendationer godtog
landet 119, medan tre accepterades delvis. Moldavien har rapporterat och
granskats i enlighet med rapporteringsplanerna för ovanstående konventioner.
Moldavien har besökts av specialrapportörerna mot tortyr, och om våld mot
kvinnor, som gemensamt besökte landet i juli 2008, samt specialrapportören
för religionsfrihet som besökte landet i september 2011. I samtliga fall besöktes
även Transnistrienregionen. Specialrapportörerna har uttryckt uppskattning för
det goda samarbetet med moldaviska myndigheter, samtidigt som man har
påtalat brister som behöver åtgärdas inom respektive område.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Det förekommer inga trovärdiga uppgifter om förekomsten av politiskt
sanktionerade mord eller avrättningar. Representanter för människorättsorganisationer tillåts normalt besöka fängelser.
Enligt representanter för det civila samhället förekommer det att poliser
använder tortyr för att få fram erkännanden. Faktorer som bidrar till att tortyr
kvarstår som ett problem är, enligt inhemska människorättsorganisationer,
bland annat otillräcklig utbildning av domare, åklagare och poliser, som arbetar
i en miljö där fokus ligger på bestraffning snarare än på rehabilitering, liksom
ett ineffektivt system för att hantera klagomål om tortyr.
En speciell enhet mot tortyr etablerades 2010 av den moldaviska överåklagaren, och i varje region utsågs en särskild åklagare med ansvar för att
utreda tortyrfall.
Europarådets kommitté mot tortyr, CPT, besökte Moldavien i juni 2011. Enligt
den rapport som publicerades efter besöket uppgav en tredjedel av de
frihetsberövade som intervjuades att de hade utsatts för tortyr eller misshandel
under de föregående månaderna.
I utbrytarregionen Transnistrien har människorättsorganisationer mycket
begränsade möjligheter att besöka fängelser och dokumentera fall av tortyr.
Situationen i regionen bedöms som särskilt bekymmersam då rapporter om
tortyr, våld, pennalism och andra svåra trakasserier är vanligt förekommande.
CPT, avbröt sitt tredje besök till regionen i juli 2010 efter att man, till skillnad
från vid tidigare besök, inte fått tillstånd att hålla enskilda och konfidentiella
samtal med häktade i en av institutionerna som besöktes.
5
Det saknas uppgifter om att personer utvisats i strid mot förbudet om
utlämning till länder där de kan komma att utsättas för tortyr eller annan grym
behandling.
4. Dödsstraff
Moldavien avskaffade dödsstraffet 2006. I Transnistrienregionen finns
dödsstraffet formellt kvar, även om ett moratorium för verkställighet infördes
1999.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Det finns inga trovärdiga uppgifter om ofrivilliga försvinnanden i Moldavien,
men godtyckliga frihetsberövanden har förekommit i Transnistrienregionen. I
april 2010 greps journalisten Ernest Vardanyan och skatteinspektören Ilie
Cazac och dömdes till långa fängelsestraff för påstått spioneri för den
moldaviska säkerhetstjänstens räkning. De benådades under 2011 av dåvarande
”presidenten” Smirnov.
En gripen får kvarhållas högst 72 timmar av polis innan en domstol måste
besluta om häktning, något som enligt CPT i allmänhet respekteras. En av de
rekommendationer till Moldavien som landet inte fullt ut accepterade i
samband med den universella periodiska granskningen 2011, var att minska
tiden mellan gripande och häktningsförhandling.
Resor mellan Transnistrien och övriga Moldavien sker relativt obehindrat för
vanliga medborgare, även om transnistriska de facto myndigheter ibland söker
begränsa resandet till och från regionen. Kontrollen i säkerhetszonen mellan
regionen och övriga Moldavien skapar även möjligheter till korruption för
myndighetsföreträdare från båda sidor, som ofta genomsöker ut- och
inpasserande fordon. Efter tillträdet av Sjevtjuk som de facto president i
Transnistrien har vissa förenklingar i gränspassagen observerats även om till
exempel moldaviska myndighetspersoner ännu inte kan resa in i regionen utan
särskilt tillstånd.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Det moldaviska rättsväsendet består av tre instanser, motsvarande tingsrätt,
hovrätt samt Högsta domstolen. En särskild författningsdomstol övervakar
lagstiftningens förenlighet med konstitutionen. Det finns separata domstolar
för militär personal och dessutom en särskild ekonomisk domstol. Den
regering som tillträdde i augusti 2009 har haft som mål att upplösa de
ekonomiska domstolarna, vilka har beskrivits som särskilt korrupta, och att
överlåta deras uppgifter på de allmänna domstolarna. Denna reform har hittills
misslyckats.
6
Den moldaviska författningen föreskriver ett oberoende rättsväsende och att
medborgarnas mänskliga rättigheter ska respekteras. Rättsystemet har
emellertid ännu en god bit kvar innan det kan sägas vara väl fungerande och
oberoende. Korruptionsanklagelser mot företrädare för domstolsväsendet är
vanligt förekommande och i en opinionsundersökning (genomförd 2012)
angav endast en procent av de tillfrågade att de litar på domstolsväsendet.
Moldavien har ett mycket begränsat bruk av prejudikat. Detta innebär att det
tar längre tid att genomföra förändringar i straffrätten och att anpassa nationell
praxis, till exempel efter beslut från Europadomstolen. Jurister söker i princip
uteslutande svar i antagna lagar och det sker ingen förändring av praxis förrän
lagen ändras. Därför har det funnits en stor oklarhet om ifall Moldavien ansåg
sig bundet att följa rättspraxis från Europadomstolen gentemot andra länder i
Europa. Att så är fallet klargjordes dock av konstitutionsdomstolen i april
2010.
På förslag från Domarnas högsta råd, CSM, utnämner presidenten domare för
en femårsperiod. Mandatet kan förlängas ytterligare tio år och därefter fram till
pensionen. Sedan år 2000 finns det krav i lagen på att domare genomgår
regelbunden vidareutbildning och examineras.
Riksåklagarämbetet är en självständig myndighet underställd parlamentet som
ansvarar för översynen av brottsundersökningar, polisens verksamhet, samt för
åtalsframställningar till domstol. Åklagare utfärdar tillstånd för
husundersökningar.
Polisväsendet är uppdelat i regionala och kommunala kommissariat som lyder
under inrikesministeriet och den lokala borgmästaren. Förekomsten av
korruption inom polisväsendet är fortsatt ett stort problem.
Enligt lagen måste myndigheterna informera den häktade om anledningen till
frihetsberövandet och misstankarna mot densamme. Detta sker dock inte
alltid. Efter att åtal väckts kan en misstänkt släppas fri under särskilda
omständigheter, och lagen medger även frisläppande mot borgen. Författningen medger häktning i högst 30 dagar med möjlig förlängning upp till ett år
under särskilda omständigheter, efter beslut av domstol. Trots detta är det
fortfarande vanligt med häktningstider på flera månader upp till ett år.
Under de senaste åren har flera lagändringar genomförts i syfte att öka
transparensen och rättssäkerheten i domstolsväsendet. Lagen öppnar även för
ett varierande utbud av försvarare bestående av dels allmänna försvarare, dels
representanter för enskilda organisationer. Information om samtliga domslut
läggs sedan 2008 ut på internet. Från 2010 publiceras även listor på kommande
rättegångar.
7
Ansvaret för fängelsesystemet i Moldavien ligger hos Justitieministeriet. I slutet
av 2011 uppgavs 6 476 personer vara frihetsberövade, varav 38 procent
häktade. Av de dömda var 290 kvinnor. Fängelsesystemet saknar tillräckliga
finansiella resurser och förhållandena är fortsatt svåra. Detta gäller i synnerhet i
landets häkten, där cellerna sällan motsvarar krav enligt lokala regler eller
internationell standard. Rehabiliteringsmöjligheter är ovanliga och internerna
tillbringar den mesta tiden i cellen.
Det finns inget särskilt rättssystem för minderåriga utan dessa prövas i
allmänna domstolar och sitter ofta i häkten eller fängelser tillsammans med
vuxna. Enligt FN i Moldavien har antalet barn som är frihetsberövade i
fängelse minskat under de senaste åren från 363 under 2006 till endast 68
under de första 10 månaderna av 2011. Tiden som en minderårig person kan
vara anhållen av polis har också minskat, från 72 till 24 timmar. Enligt
UNICEF förekommer det emellertid att minderåriga hålls häktade långt utöver
den lagenliga tiden, i synnerhet vid överklagan till högre instans. Det finns ett
ungdomsfängelse i Lipcani, liksom en nyöppnad ungdomsavdelning på
fängelse nr 13 i Chisinau. Det finns särskilda domare för fall som rör
minderåriga i alla regioner, men dessa saknar ofta den nödvändiga specialkunskap som krävs för dylika fall. I sin rapport om situationen för mänskliga
rättigheter i landet 2010 krävde ombudsmannen att särskilda förhörsrum för
minderåriga skulle inrättas. Under 2010 utlovade moldaviska myndigheter att
isoleringsceller för barn ska förbjudas, vilket ännu inte genomförts.
Maximistraff för minderåriga är tolv år, trettio för övriga. För smärre brott har
möjligheten att utdöma alternativa straff istället för frihetsberövande för
minderåriga introducerats.
Medborgare kan vända sig till Centret för mänskliga rättigheter, en statligt
finansierad ombudsmannainstitution med fyra ombudsmän utsedda av
parlamentet med uppgift att anmäla myndigheters brott mot de mänskliga
rättigheterna. Ombudsmännen kritiseras dock ofta för att inte vara tillräckligt
självständiga och kritiska.
Moldavien har hittills fällts 227 gånger i Europadomstolen i Strasbourg och
4 261 mål är under behandling. Målen omfattar bland annat olaga
frihetsberövanden, omänsklig behandling, rätten till rättvis rättegång,
yttrandefrihet, fria sammankomster samt skydd av egendom.
Ett parallellt de facto domstolsväsen existerar i Transnistrien utan koppling till
det moldaviska rättsystemet. Ett flertal fall från regionen har lämnats vidare till
Europadomstolen, med Moldavien och Ryssland som svarande.
8
7. Straffrihet
Misshandel och kränkningar av de mänskliga rättigheterna begångna av poliser
och fångvårdare leder enligt uppgifter sällan till utredningar eller åtal. Ett flertal
förundersökningar mot poliser i samband med oroligheterna i april 2009 har
dock gått vidare till åtal och i några slutligt avgjorda fall har poliser dömts för
att ha överskridit sina befogenheter i samband med gripanden. Vid sitt besök i
Moldavien i oktober 2011 riktade Europarådets kommissionär för mänskliga
rättigheter, Thomas Hammarberg, kritik mot det rättsliga efterspelet efter
kravallerna i april 2009 och uppmanade landet att vidta åtgärder för att
förebygga tortyr.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på nätet.
Inom yttrande- och tryckfrihetsområdet har det skett stora förändringar med
början i juli 2009. Lagstiftningen om mediafrihet har förbättrats, men
framförallt har förändringar skett i det praktiska genomförandet av regelverket.
Utbudet av media som erbjuder sändningstid för representanter för olika
politiska synsätt har ökat väsentligt då nya kanaler etablerats samtidigt som
andra har utökat sitt utbud av sociala och politiska program. Avsaknad av
transparens i ägarförhållandena för de privata tv-kanalerna är fortsatt
besvärande.
OSSE:s representant för mediafrihet kritiserade i juli 2011 Moldavien för att
den ryske bloggaren Bagirov hölls häktad under fyra månader utan att åtal
väcktes och uppmanade att han skulle släppas fri. Bagirov flydde i oktober från
husarrest till Ryssland. Mediarepresentanten har uttryckt förhoppningar om att
åtalet ska läggas ned. I augusti uttryckte OSSE:s representant för mediafrihet
oro över att den oberoende tidningen Ziarul de Garda i ett civilrättsligt
förtalsmål dömts till böter på 30 000 Euro för att ha publicerat en artikel där
två åklagare anklagades för korruption. Mediarepresentanten ansåg att
bötesstraffet var oproportionerligt, i synnerhet då de två åtalade var
statstjänstemän.
Under 2009 kritiserades public service-bolaget Teleradio Moldova för att ha
favoriserat den dåvarande regeringen i sin rapportering. Teleradio Moldova fick
dock beröm för de förbättringar av rapporteringen som noterades vid
parlamentsvalet i november 2010. Företaget fortsätter, med stöd från flera
givare, att omstrukturera bolaget för att bli ett modernt pluralistiskt och
konkurrenskraftigt public service-bolag. Under 2011 avgick chefen för public
service-kanalen Moldova 1 och chefen för dess nyhetsprogram då de ansåg att
Teleradio Moldovas ledning motarbetar nödvändiga reformer på TV-kanalen.
Internet har blivit en av allmänheten alltmer använd kanal för informationsinhämtning. Enligt Internationella teleunionen (ITU) hade 40 procent av
befolkningen regelbunden tillgång till internet under 2010. Traditionella media
9
fokuserar alltmer resurser på sin närvaro på internet, som därmed ökar i
popularitet.
Det finns tecken på att den nya transnistriska regimen visar intresse för att öka
tillgången till alternativa media för befolkningen i regionen, och flera
moldaviska tv-kanaler har nyligen dykt upp i kabelnäten i regionen.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Församlings- och föreningsfrihet garanteras enligt lag i Moldavien.
Frivilligorganisationer och politiska partier måste registreras hos justitieministeriet, och med vissa undantag (främst religiösa och högerextrema
organisationer) finns få uppgifter om svårigheter med att erhålla registrering.
Enligt gällande lag tillämpas anmälningsplikt till respektive borgmästarkontor
istället för tillståndsplikt vid anordnande av demonstrationer och möten.
Sedan 2002 arrangeras årligen Gay Pride-festivaler i Chisinau med inbjudna
deltagare från flera länder, däribland Sverige. Det har mötts av öppet motstånd
från myndigheter som försökt att förbjuda eller stoppa festivalerna. I april 2011
nekade en domstol på begäran av Chisinaus borgmästare arrangörerna att hålla
en fredlig demonstration i stadens centrum, och erbjöd istället en avskild plats
utanför centrum. Även tidigare års manifestationer har försvårats och deltagare
har trakasserats.
Under 2011 har grupper i samhället, inklusive kyrkan, oppositionen och vissa
politiska företrädare, även inom den regerandealliansen, bedrivit omfattande
anti-HBT-kampanjer som bland annat har inneburit spridande av skrifter och
demonstrationer. I februari 2012 beslutade fullmäktige i Moldaviens näst
största stad Balti att förbjuda ”aggressiv HBT-propaganda”. Efter beslutet i
Balti har liknande beslut tagits på lokal nivå i andra delar av Moldavien. Från
offentligt håll har endast ombudsmannen kritiserat beslutet och pekat på att
det är oförenligt med landets åtaganden vad gäller mänskliga rättigheter.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Religionsfrihet råder i Moldavien, med vissa inskränkningar. I religionslagen
som senast ändrades 2011 kvarstår vissa problematiska restriktioner, däribland
det svårtolkade ”kränkande missionerande”. Det är fortsatt svårt för vissa
religiösa minoritetsgrupper, främst muslimer, och vissa protestantiska kristna
församlingar att registrera samfund. Efter sitt besök i Moldavien 2011 riktade
FN:s särskilda rapportör om religionsfrihet kritik mot den ortodoxa kyrkans
privilegierade roll, uttryck för intolerans i samhället, religionens roll i
skolsystemet och möjligheterna att på samvetsgrund slippa värnplikt.
10
Även i Transnistrien är den religiösa friheten inskränkt. Olika kristna samfund
är verksamma i regionen, men vid sitt besök i regionen 2011 riktade FN:s
särskilda rapportör om religionsfrihet kritik mot att religiösa organisationer
genomgår en prövoperiod om tio år efter registrering under vilken de har
begränsade möjligheter att agera offentligt.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Moldavien är ett starkt centralstyrt land och den lokala demokratin och
självstyret uppvisar klara brister. Kommuner vars borgmästare tillhör de
styrande partierna anses ha större möjlighet att erhålla statlig finansiering för
sin verksamhet än de kommuner som styrs av oppositionen. I den autonoma
provinsen Gagauzien råder lokalt självstyre med en folkvald guvernör, kallad
Basjkan, och en folkförsamling.
I Moldavien vilar makten i första hand hos parlamentet, som utser
premiärministern och presidenten. OSSE har bedömt att valen under de
senaste tio åren överlag har reflekterat folkviljan, även om brister kvarstår
bland annat vad gäller sammanställningen av röstlängderna. Så var även fallet
vid det senaste parlamentsvalet den 28 november 2010, som i övrigt av
OSSE/ODIHR bedömdes som relativt väl genomfört. Särskilt positivt
bedömdes valkampanjen och mediernas balanserade rapportering som föregick
valet, vilket bidrog till en mer öppen politisk debatt.
Under hösten 2009 antogs lagen om transparens i beslutsfattande, som främst
har inneburit att antagna lagar ska publiceras inom tio dagar på regeringens
eller parlamentets webbplats. Ett nationellt samarbetsråd inrättades under
våren 2010 som en del av den nya lagstiftningen. Rådet består av 30 oberoende
civila samhällsorganisationer som har till uppgift att vara rådgivande till
regeringen. Rådet har hittills haft visst inflytande, även om det inte alltid haft
tillträde till regeringssammanträden i den utsträckning som stipuleras i lagen.
Lagen efterlevs dåligt på lokal nivå.
Sedan 2009 kan allmänheten följa parlaments- och regeringssammanträden på
tv och internet. Den ökade transparensen i Moldavien har en stor betydelse
även avseende situationen för mänskliga rättigheter, då trycket från civila
samhället och allmänhetens ökade insyn bidrar till en förbättring av
lagstiftningen på området.
Det finns inga restriktioner för personer som tillhör minoriteter att delta i det
politiska livet, men minoritetsgrupper är trots det underrepresenterade inom
offentliga institutioner. Det finns inte heller några formella restriktioner för
kvinnor att delta i det politiska livet. Kvinnor är emellertid
underrepresenterade, särskilt i ledande befattningar. Regeringen har endast en
kvinnlig minister och tjugo av 101 ledamöter i parlamentet är kvinnor.
11
Transnistrien höll ”presidentval” i december 2011, utan närvaro av
internationella observatörer då regionen inte är internationellt erkänd. I valet
blev ”presidenten” sedan 1990 Igor Smirnov ersatt av Jevgenij Sjevtjuk. Den
politiska situationen kan ses som konkurrensutsatt då olika politiska intressen
kontrollerar olika institutioner – bland annat kontrollerar de facto ”presidenten”
Jevgenij Sjevtjuk exekutivmakten medan större ekonomiska intressen som står
bakom partiet Obnovlenye ”Renässans”, kontrollerar parlamentet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Den moldaviska ekonomin har återhämtat sig starkt efter den finansiella krisen
2008-2009. Arbetslösheten har dock kontinuerligt ökat under de senaste tre
åren och ligger idag på 9,4 procent. Arbetslöshet drabbar i högre utsträckning
unga personer och är mer omfattande på landsbygden.
Den lagstadgade arbetstiden är 40 timmar per vecka, med kompensation för
övertid och med minst en ledig dag. Minimiåldern för anställning är 18 år, men
ungdomar kan anställas från 16 år under särskilda former. Lagen reglerar
förutsättningarna för barnarbete, inklusive antal arbetstimmar och föreskriver
10 till 15 års fängelse för överträdelser. Barnarbete förekommer detta till trots
och till följd av svåra ekonomiska förhållanden, särskilt på landsbygden, skickar
föräldrarna ofta barnen att arbeta på fälten eller till annat arbete.
Enligt ILO deltog två tredjedelar av barnen från den moldaviska landsbygden i
jordbruksarbetet vid 14 års ålder. Det finns uppgifter om skolor som ingår
avtal med kooperativ och bondgårdar och att barn arbetar under skördesäsongen, dock mot betalning. Ett initiativ av föreningen för arbetsgivare inom
livsmedelsproduktion och jordbruk tillkom under 2008, och har tagit fram en
gemensam uppförandekod som förbjuder barnarbete inom industrin.
Moldavien är medlem i ILO sedan 1992 och har ratificerat samtliga av
organisationens åtta centrala konventioner om förbud mot tvångsarbete och
barnarbete, icke-diskriminering i arbetslivet samt föreningsfrihet och
förhandlingsrätt.
Ungefär hälften av arbetskraften är fackligt ansluten. Fackförbunden har rätt
att förhandla kollektivt och lönerna bestäms av en kommission med
representanter för regering, arbetsgivare och fackliga representanter. Anställda
inom regeringen och vissa samhällsbärande funktioner är undantagna från den
allmänna strejkrätten.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
12
Författningen garanterar en rad rättigheter vad gäller hälsovård. I praktiken gör
dock den allmänt svåra ekonomiska situationen att hälsovården lider brist på
resurser. Särskilt på landsbygden är tillgången till sjukvård begränsad. Romer
och personer som tillhör andra minoritetsgrupper har sämre tillgång till
sjukvård, vilket delvis beror på en sämre ekonomisk situation och delvis på en
strukturell diskriminering.
Statens utgifter på hälsoområdet utgör 12 procent av BNP (2010). Det finns ett
allmänt och obligatoriskt sjukförsäkringssystem, där arbetstagare och
arbetsgivare betalar två procent var av arbetstagarens lön till sjukförsäkring.
Staten finansierar sjukvårdsförsäkringen för icke arbetande, såsom pensionärer,
personer med funktionsnedsättning, barn och studenter. Trots den allmänna
sjukförsäkringen täcks långt ifrån allt och det finns mycket som tyder på att
korruptionen inom sjukvården är utbredd.
14. Rätten till utbildning
Trots att skolutbildningen i Moldavien är gratis och obligatorisk från sex till
femton år förväntas föräldrar i praktiken ofta betala betydande summor för
sina barns utbildning i form av ”frivilliga” avgifter till skolan.
Utbildningssektorn står för en fjärdedel av statens årliga löneutgifter men
samtidigt är de flesta skolor nedgångna och många saknar värme och rinnande
vatten. Då antalet elever har sjunkit under de senaste åren påbörjades 2011 en
reform med syfte att effektivisera skolsystemet. Antalet skolor kommer att
minska, och färre personer kommer att vara anställda inom utbildningsområdet. Detta går hand i hand med den planerade decentraliseringsreformen
som håller på att utarbetas och som sannolikt kommer att innebära att
kommunerna får ett större ansvar för skolorna.
Cirka 12 procent av barnen i skolåldern avslutar inte grundskolan, men det
finns stora skillnader mellan sociala grupper. Läskunnigheten är hög, 99
procent, och bara marginellt lägre bland kvinnor än män.
En femtedel av befolkningen i Moldavien, med undantag för Transnistrien,
definierar sig som av annan etnisk härkomst än moldavisk/rumänsk. De
största grupperna är ukrainare, ryssar, gagauzier och bulgarer. Personer
tillhörande minoritetsgrupperna har enligt lag rätt till undervisning på sitt eget
språk och lagen ger föräldrar rätt att välja på vilket språk deras barn ska
undervisas. Detta följs dock inte alltid fullt ut på grund av bristande resurser.
Skolor i Transnistrien erbjuder undervisning i regionens tre officiella språk:
ryska, ukrainska och moldaviska med kyrilliska bokstäver. Det finns sex skolor
i regionen som kontrolleras från Chisinau och som bedriver undervisning på
moldaviska med latinskt alfabet och som följer den moldaviska läroplanen.
13
Deras verksamhet har under lång tid försvårats av de transnistriska de factomyndigheterna, som framför allt motsätter sig den historie- och geografiundervisning som bedrivs i skolorna och som inte erkänner Transnistriens
självständighet.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Moldavien är det fattigaste landet i Europa och placerar sig på plats 111 bland
176 länder i UNDP:s Human Development Index. Landet har en stark tillväxt, om
än från en låg nivå, och som kan väntas öka i samband med reformer inom
ramen för landets europeiska integrationssträvan.
Fattigdomen har lett till att en stor del av befolkningen söker anställning
utanför landet gränser. Enligt IOM arbetade 2009 omkring 16 procent av den
arbetsföra befolkningen utomlands, eller hade nyligen återvänt. Den största
delen av dessa personer arbetade i länder inom Oberoende staters samvälde
(OSS) och i Italien. Då dessa personer ofta har familj kvar i Moldavien innebär
deras remitteringar ett viktigt tillskott till landets ekonomi och uppgår till
ungefär en tredjedel av BNP. Den massiva migrationen har samtidigt fått
negativa konsekvenser, eftersom de som lämnar framförallt är i arbetsför ålder.
Situationen för barn som lämnas kvar hos släkt, bekanta eller på egen hand är
ett stort socialt problem, liksom situationen för äldre som lämnas utan
försörjning eller hjälp från sina barn.
Det finns stora klyftor mellan olika samhällsgrupper i Moldavien. Generellt har
befolkningen i städerna det bättre ställt än den på landsbygden. Familjer med
flera barn, ensamstående kvinnor med barn, arbetslösa, pensionärer, personer
med funktionsnedsättning och romer hör till de fattigaste och mest utsatta i
Moldavien.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Trots att kvinnor enligt författningen har samma rättigheter som män, saknas
uttryckliga förbud eller sanktioner mot diskriminering av kvinnor i
lagstiftningen. Kvinnor innehar inte i lika hög grad kvalificerade jobb och har i
genomsnitt 76,4 procent av männens lön. Kvinnor innehar generellt lägre
positioner och enbart 5 procent av alla chefer är kvinnor. Enligt ”International
Fund for Agricultural Development”, (IFAD) utgörs tre fjärdedelar av den obetalda
arbetskraften av kvinnor.
Enligt lagen har kvinnor och män i en familj samma ansvar för barnen. Dock
är det enbart kvinnor som kan erhålla moderskapsersättning. I praktiken är det
ofta svårt att kombinera små barn med ett heltidsarbete, och många kvinnor
14
har svårt att behålla sitt arbete när de går på mammaledighet. Enligt lagen har
mamman rätt till flera års ledighet, dock utan ersättning, utan att hon ska
behöva sägas upp från sitt arbete. Detta följs ofta inte i praktiken, utan många
kvinnor blir av med sina jobb under graviditet eller under mammaledighet.
Särskilt på landsbygden, där tillgången till hälsovård och utbildning är sämre,
har kvinnor det svårt och statistiken visar att kvinnors hälsa på senare år har
försämrats i Moldavien.
Det finns en jämställdhetslag som förstärker skyddet mot diskriminering av
kvinnor i allmänhet och lägger ansvaret för jämställdheten på Arbets-, socialoch familjeministeriet. Dessutom ska det inom varje ministerium och offentlig
förvaltning finnas en person som fokuserar särskilt på genusfrågor. Kvinnor är
fortsatt underrepresenterade i parlamentet, regeringen och på höga
tjänstemannaposter. En nationell strategi ör åren 2010-2015 är antagen. Det
största problemet är att erhålla finansiering av strategin.
Våld och övergrepp mot kvinnor i hemmet är ett utbrett problem i Moldavien.
Det finns en lag mot våld mot kvinnor i hemmet, och vissa förbättringar har
gjorts i andra lagar under 2010, med syfte att öka skyddet för kvinnor. I
praktiken har detta dock inte inneburit någon större förändring. Skyddet för
kvinnor som utsatts för våld i hemmet brister fortfarande. Enligt Arbets-,
social- och familjeministeriet har drygt 200 så kallade ”skyddsorder” skrivits ut
till kvinnor i enlighet med lagen fram till 2011. Kvinnor som utsatts för våld
inom familjen har rätt att gå till domstol, men de har i praktiken små
möjligheter till upprättelse och skydd. Det finns inga särskilda skrivningar i
strafflagen som reglerar misshandel eller våldtäkt mellan makar och
anmälningar av sådana brott leder sällan till åtal. Straffsatserna för
kvinnomisshandel är låga, maximalt sex månader. Ett problem är att män och
kvinnor, av ekonomiska skäl, efter en skilsmässa ofta tvingas fortsätta leva
tillsammans.
I Moldavien är prostitution straffbart, men inte sexköp. Prostitutionen är
utbredd. Moldavien har under 2000-talet fått mycket uppmärksamhet som
ursprung för främst kvinnor och barn i människohandel för sexuella ändamål.
Organisationer som IOM, OSSE, UNDP och flera andra har haft verksamhet
som syftat till att förbättra möjligheterna för kvinnor att stanna kvar i landet,
att hjälpa återvändande och att stärka gränskontrollerna i deras kapacitet att
identifiera och avhjälpa fall av människohandel.
17. Barns rättigheter
Den moldaviska regeringens rapport 2009 till FN:s kommitté för efterlevnad
av barnkonventionen fick kritik för att inte lägga tillräcklig vikt vid genom-
15
förandet av barnkonventionen i moldavisk lagstiftning. Barn med romskt
ursprung, barn med hiv/aids, barn från religiösa minoriteter och barn med
funktionshinder är fortsatt utsatta för diskriminering.
Den plan för inkluderande utbildning i skolorna som antogs 2011syftade till att
inkludera i synnerhet barn från utsatta grupper såsom handikappade barn och
barn från minoritetsgrupper i utbildningen i större utsträckning. I Moldavien
finns en omfattande lagstiftning för skydd av barn men efterlevnaden är
bristfällig. Fysisk och psykisk misshandel är förbjuden enligt lag men aga är
trots detta utbredd och allmänt accepterad i såväl hemmet som i skolan. Den
särskilde barnombudsmannens uppdrag består i att företräda barns intressen,
ge råd till myndigheter om barns rättigheter, samt ta emot och föra vidare
klagomål för utredning.
Mer än 6 900 barn beräknas växa upp på någon form av statlig institution, men
endast en bråkdel av dessa saknar biologiska föräldrar. Kvaliteten på statliga
barnhem är låg och många skolor är otillräckligt finansierade, särskilt på
landsbygden. En nationell strategi och handlingsplan för avinstitutionalisering
ska bidra till att finna alternativ för institutionaliserade barn. För
Transnistrienregionen saknas tillförlitliga siffor, men enligt Unicef är andelen
barn som växer upp på statliga institutioner betydligt högre i regionen än i
övriga Moldavien.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Moldavien, tillsammans med regionen Transnistrien, beräknas idag ha en
befolkning på drygt 4,3 miljoner. Enligt den senaste folkräkningen från 2004,
exklusive Transnistrien, är 76 procent moldaver. Andelen ukrainare uppgår till
8,4 procent och ryssar till 5,8 procent. Gagauzierna, en turkisk kristen minoritet, som utgör 4,4 procent av befolkningen, lever huvudsakligen i den gagauziska autonoma republiken i södra Moldavien. De etniska bulgarerna utgör
ungefär 2 procent. Antalet romer uppskattas till mellan 50 000 och 200 000.
En av anledningarna till den stora osäkerheten kring antalet romer är att många
inte vill utge sig för att vara romer i officiella sammanhang av rädsla för
ytterligare diskriminering.
Romerna är en utsatt etnisk minoritet i Moldavien. Bland romer är fattigdomen
generellt högre jämfört med andra grupper. Arbetslösheten är hög,
levnadsstandarden är avsevärt sämre och långt färre romska barn går i skolan i
jämförelse med övriga grupper. Det finns uppgifter om att strukturell
diskriminering har bidragit till att romer inte har fått köpa mark eller bosätta sig
inom vissa områden. Det officiella språket i Moldavien är moldaviska, även
kallat ”det statliga språket”, vilket i praktiken är identiskt med rumänska. I
autonomin Gagauzien är även gagauziska och ryska officiella språk. I
16
utbrytarregionen Transnistrien är moldaviska, ryska och ukrainska officiella
språk enligt de facto konstitutionen. Personer som tillhör de etniska
minoriteterna i landet talar ofta ryska, parallellt med egna minoritetsspråk.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Diskriminering, trakasserier, våld och utpressning från polis och andra
myndigheter förekommer och HBT-personer i Moldavien uppträder därför
ogärna öppet. Avsaknad av erkännande i samhället, negativ mediabevakning
och inte minst kyrkans fördömande leder till diskriminering och isolering. Flera
fall har rapporterats om unga HBT-personer som har begått självmord på
grund av sin svåra situation.
Sedan 1998 finns en enskild organisation, ”Gender Doc-Moldavien”, som arbetar
med att stärka HBT-personers rättigheter. Organisationens jurister och
volontärer hjälper till vid fall av diskriminering mot HBT-personer och
rapporterar om förekomsten av sådana fall. Sverige stöder organisationens
arbete.
Ett förslag till en anti-diskrimineringslag utarbetades med stöd från bland annat
OSSE, men drogs tillbaka av regeringen i februari 2011 då det blev uppenbart
att parlamentet inte skulle acceptera den. Orsaken var att HBT inkluderades
som en diskrimineringsgrund, något som saknar acceptans i breda folklager i
allmänhet, och från ortodoxa kyrkan i synnerhet. Efter mycket debatt antogs i
maj 2012 en ”Law on Equality” innebärande ett steg i rätt riktning. Lagen har
dock kritiserats av bland andra Europarådet, UNDP samt enskilda EUmedlemsländer för bristande skydd mot diskriminering på basis av sexuell
läggning och en hel del arbete vad gäller implementeringen återstår.
20. Flyktingars rättigheter
Moldavien har ratificerat FN:s flyktingkonvention och dess tilläggsprotokoll.
En flyktinglag antogs 2002 och ger rätt till asyl och flyktingstatus. En nationell
myndighet, ansvarig för migrations- och asylfrågor, finns under inrikesministeriet, medan arbetskraftsinvandring ligger under finansministeriet.
Flyktingar med uppehållstillstånd ges rätt att arbeta och asylsökande, vars
ansökningar inte hunnit behandlas inom sex månader, kan få ett tillfälligt
arbetstillstånd. Dock ges inte några förmåner såsom moderskapsersättning till
flyktingar.
De moldaviska myndigheterna ger i praktiken skydd mot återsändande av
personer till länder där de riskerar förföljelse. Myndigheterna tillhandahåller
även tillfälligt skydd för individer som inte räknas som flyktingar enligt
konventionerna. Regeringen samarbetar med UNHCR och humanitära
organisationer som ger stöd till flyktingar och asylsökande. Enligt UNHCR
17
fanns i januari 2011 totalt 229 flyktingar och asylsökande registrerade och
2 031 statslösa personer, varav den större delen bosatta i den transnistriska
regionen och som saknar ett erkänt lands medborgarskap.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Lagstiftningen garanterar funktionshindrades rättigheter och förbjuder
diskriminering av personer med fysiska eller psykiska funktionshinder. En lag
från 2002 föreskriver förbättrade villkor för funktionshindrade barn och visst
stöd för deras familjer eller målsmän.
Officiellt utgör personer med funktionshinder fem procent av befolkningen
(exklusive Transnistrien), men i verkligheten förmodas siffran vara högre. I
praktiken görs mycket lite för att underlätta livet för dessa och
diskrimineringen är utbredd. Många mentalt och fysiskt funktionshindrade
barn och vuxna lever fortfarande undanskymda, utan möjligheter att delta i
normal skolundervisning och många får ingen undervisning alls. Andelen
personer med funktionshinder som arbetar är liten, vilket ytterligare bidrar till
utanförskap och fattigdom. Ungefär 80 procent av personer med utvecklingsstörning är placerade i särskilda boenden, vilka generellt anses vara undermåliga
vad gäller vård och andra förhållanden.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns flera inhemska och internationella grupper som arbetar för mänskliga
rättigheter och det finns bland dessa få klagomål på ovälkommen inblandning
från myndigheter. Amnesty International är representerat i landet och producerar
en årsrapport om mänskliga rättigheter i Moldavien. De senaste årens
förändringar har inneburit ett närmande mellan myndigheter och det civila
samhället. Upprättandet av det nationella samarbetsrådet (se avsnitt 8) har
ytterligare stärkt det civila samhällets roll.
Situationen för människorättsorganisationer i Transnistrien är svår men
regimskiftet i slutet av 2011 har medfört vissa förhoppningar om att
påtryckningar och trakasserier från de facto-myndigheterna ska minska.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
Det internationella samfundet, inklusive Sverige, har bidragit till utarbetandet
av en nationell handlingsplan för mänskliga rättigheter som antogs i september
2010. IOM, OSSE, UNHCR, UNICEF och många andra internationella
organisationer och ambassader bedriver verksamhet som främjar mänskliga
rättigheter. Europarådets institutioner besöker regelbundet Moldavien. Rädda
18
Barnen och UNICEF är aktiva i barnrättsfrågor, liksom ett stort antal enskilda
organisationer.
Sverige har sedan september 2010 en ambassad i Chisinau och hör till de
största bilaterala givarna i Moldavien. Sverige bedriver sedan 1996 ett
omfattande utvecklingssamarbete inom mänskliga rättigheter, stöd till civila
samhället, demokratisk samhällsstyrning och jämställdhet. Även inom ramen
för Östliga partnerskapet som, sedan lanseringen 2009, utgör grunden för en
fördjupad relation mellan EU och Moldavien, är mänskliga rättigheter
prioriterade.
Insatser görs även i Transnistrien. Sverige stödjer bland annat Civil Rights
Defenders, East Europe Foundation och Soros-stiftelsen.
Den svenska organisationen Individuell Människohjälp har ett kontor i Chisinau
och arbetar med förbättringar för personer med funktionshinder, romer och
barn.
