Etiska riktlinjer
Inledning
Etiska hänsyn ska tas i övervägandena om vilka placeringar som ska göras. I denna
bilaga utvecklas vilka dessa hänsyn bör vara. De områden som tas upp nedan är de rent
arbetsmarknadsrelaterade, de som berör ett bolags produkter samt hänsynen till den yttre
miljön. Reglerna anges i fet text följda av kommentarer som redogör för respektive
regels bakgrund.
Arbetsmarknaden
TCO ska inte placera överskottslikviditet i företag som bryter mot Internationella
Arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner (nr. 29, 87, 98, 100, 105,
111 och 138).
Kommentar:
Grunden för de etiska restriktionerna i TCOs placeringsreglemente ska utgå från ILOs
grundläggande konventioner om arbetsmarknaden. Det huvudsakliga innehållet i dessa
konventioner ”core labour standards” redogörs för nedan. Konventionerna är grupperade
efter innehåll och inte efter numrering. Uppgifterna om antal länder som ratificerat
respektive konvention avser mars 19981.
Konvention 87
Konventionen om föreningsfrihet och skydd för rätten att organisera (1948)
Denna konvention är ratificerad av 121 länder.
Konventionen lägger fast rätten för alla arbetare och arbetsgivare att bilda och ingå i den
organisation de själva önskar utan att för detta begära tillstånd. Konventionen
innehåller dessutom ett antal garantier för att dessa organisationer får agera fritt utan
inblandning av myndigheterna.
Konvention 98
Konventionen om rätten att organisera och att kollektivförhandla (1949)
Denna konvention är ratificerad av 137 länder.
Konventionen lägger fast skydd mot antifacklig diskriminering och för hinder för
arbetares och arbetsgivares organisationer att verka genom inblandning i den andras
organisation. Konventionen lägger också fast den fria förhandlingsrätten.
Konvention 87 och 98 är grunden för fria fackföreningar att kunna agera.
Konvention 29
Konventionen om tvångsarbete (1930)
1
ILO hade vid detta tillfälle 174 medlemsländer.
D:\265339684.doc/LAbP/1998-10-08
Denna konvention är ratificerad av 146 länder.
Konventionen kräver ett motarbetande av alla former av tvångsarbete eller av
obligatoriskt arbete. Vissa undantag är tillåtna som militärtjänstgöring, rimligt
övervakat arbete i fängelser och arbetet påkallat vid tvingande omständigheter som krig
och naturkatastrofer.
Konvention 105
Konventionen om utrotande av tvångsarbete (1957)
Denna konvention är ratificerad av 128 länder.
Konventionen förbjuder alla former av tvångsarbete eller obligatoriskt arbete som en del
av politiskt tvång eller utbildning, straff för uttryckande av politiska eller ideologiska
åsikter, mobilisering av arbetskraft, straff för deltagande i strejker eller diskriminering.
Konvention 100
Konventionen om lika lön (1951)
Denna konvention är ratificerad av 137 länder.
Konventionen uttalar att lika lön och lika rättigheter bör gälla för kvinnor och män som
utför arbete av lika värde.
Konvention 111
Konventionen mot diskriminering i sysselsättning och yrkesval (1958)
Denna konvention är ratificerad av 130 länder.
Konventionen uppmanar till nationell politik som strävar till att eliminera
diskriminering baserad på ras, hudfärg, kön, religion, politiskt uppfattning, nationell
tillhörighet eller social bakgrund till arbete och yrkesutbildning och värdiga
arbetsförhållanden. Konventioner uppmanar till likabehandling.
Konvention 138
Konventionen om minimiålder (1973)
Denna konvention är ratificerad av 60 länder.
Konventionen kräver av de stater som ratificerar att genomföra en nationell politik så
utformad att den garanterar en utrotning av barnarbete och att stegvis höja minimiåldern
för lönearbete. Denna konvention tillåter stor flexibilitet och säger till exempel att ”en
medlemsstat vars ekonomiska och administrativa system är otillräckligt utvecklade kan,
efter konsultationer med berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer, till en
början begränsa omfattningen av denna konvention”.
Inom ILO pågår arbetet med nya konventioner som kan tänkas få en sådan ställning, att
de bör inkluderas i framtiden på denna lista. Som exempel härpå är arbetet med en ny
konvention om barnarbete.
Överskottslikviditet ska inte placeras i företag som inte har kollektivavtal eller i
företag som aktivt motarbetar tecknandet av kollektivavtal.
Kommentar:
Vidare ska överskottslikviditet inte placera i företag, eller för förvaltning företag
användas, som inte har tecknat kollektivavtal i Sverige. Det är ytterligare olämpligt att
D:\265339684.doc/LAbP/1998-10-08
inneha aktier i företag som i sin verksamhet har en negativ inställning till fackliga
organisationer i länder där de är verksamma. Om ett företag - i vilket TCO, direkt eller
indirekt, innehar aktier - aktivt motarbetar tecknandet av kollektivavtal (till exempel
genom union busting) ska detta påtalas för ledningen i företaget i fråga och om inget
positivt händer bör uppmaning utgå till TCO, till förbunden och till organisationer där
TCO har representanter som medverkar i placeringsärenden att sälja sina innehav i
företaget i fråga.
För att detta ska fungera är informationsspridningen central. Den, TCO eller förbund,
som har eller får kännedom om problem inom någon koncern, i vilket TCO eller
förbund kan äga aktier, har en skyldighet att informera övriga om dessa problem.
Vapen, alkohol, tobak och läkemedel
Restriktivitet bör gälla med placeringar av överskottslikviditet i företag som
producerar alkohol eller tobak. Överskottslikviditet ska inte heller placeras i
företag uppförda på WHOs svarta lista.
Den på marknaden absolut vanligaste restriktionen av etisk art, som läggs fast i
placeringsreglementen, är att inte äga aktier i företag som producerar alkohol, tobak
eller vapen,. För TCO är det emellertid svårt att på detta sätt negativt diskriminera dessa
företag. Motiven härför är av olika slag och utvecklas separat.
Vad gäller alkohol och tobak är det av organisationsskäl svårt att diskriminera företag
som producerar sådana varor. Dock bör TCO kunna reagera på former för
marknadsföring av dessa varor gentemot vissa grupper i samhället eller i
utvecklingsländer. TCO bör emellertid ålägga sig återhållsamhet när det gäller att inneha
aktier i företag som producerar alkohol eller tobak. Vid direktägande i Sverige torde
detta inte utgöra något problem, men kan mycket väl göra detta i samband med ägande i
fonder och investmentbolag, vilka i sin tur placerar kapital i andra länder.
Frågan om återhållsamhet med placeringar i företag som producerar läkemedel kan
också diskuteras. Ägande i företag som producerar läkemedel eller liknande produkter
och som är uppförda på Förenta Nationernas (WHO) svarta lista ska inte ske. Vad som
sagts ovan angående indirekt ägande och alkohol och tobak är giltigt även för
läkemedel.
Beträffande vapenproduktion kan TCO, för sin del, inte motivera att diskriminera dessa
företag, bland annat då TCO är en organisation som är positivt till ett svenskt militärt
försvar. Att på samma gång förespråka ett militärt försvar och diskriminera
vapenproduktion låter sig inte göras. Dessutom både organiserar och företräder TCOs
medlemsförbund anställda i dessa företag. Denna principiella ståndpunkt bör dock inte
tolkas som ett hinder för TCO att reagera mot produktion av vissa vapen, vars verkan
främst är inriktad mot civilbefolkning och som terrormedel (till exempel trampminor).
D:\265339684.doc/LAbP/1998-10-08
Miljö
Överskottslikviditet ska kunna placeras med hänsyn tagen till miljön. Det betyder
att företag som bedriver en dokumenterat progressiv miljöpolitik ska prioriteras
allt annat lika.
Det finns starka skäl att finna metoder för att ge placeringarna en miljöprofil.
Svårigheten är dock att formulera ett kriterium som enkelt kan tillämpas i den löpande
förvaltningen. Då grundsynen är att eftersträva en bättre yttre och arbetsmiljö så bör ett
miljökriterium i placeringsreglementet ha en positiv inriktning.
Skrivningen ovan ska tolkas så att företag som arbetar för en bättre miljö i den egna
verksamheten ska prioriteras, dock under förutsättning att avkastningskravet ges fortsatt
hög prioritet. Om utgångspunkten är att enbart rena företag ska vara möjliga att placera i
kommer vissa branscher helt att diskvalificeras. Valet av vilka företag som ska föredras
som placeringsobjekt bör därför väljas utifrån ett ”bäst i klassen”-perspektiv, där
branscherna betraktas var för sig.
Uppföljning
Etiska riktlinjer måste för att vara verkningsfulla kunna följas upp. På detta område
återstår fortfarande mycket arbete att göra. TCO bör därför, i samarbete med förvaltare
och andra organisationer som har kunskap och intresse på området, utarbeta metoder för
att förbättra urval och uppföljning. Detta är inte minst väsentligt när dessa etiska
riktlinjer gäller förhållanden i andra länder.
I denna uppföljning ligger att de etiska riktlinjerna med regelbundenhet (årligen)
utvärderas. Det är också viktigt att förteckningar på företag som inte får placeras i,
regelbundet gås igenom och uppdateras. Förändrade beteenden hos företag ska noteras
och ge effekt på den befintliga listan. Detta kan gälla både tillägg av företag från
förteckningen liksom borttagande av företag från densamma.
Det åligger TCOs ordförande att tillse att denna uppföljning kommer till stånd.
Revisorerna rekommenderas vidare att också revidera tillämpningen av de etiska
riktlinjerna.
D:\265339684.doc/LAbP/1998-10-08
