Nationella självskadeprojektet

Sjuksköterskans bemötande
gentemot kvinnor med
självskadebeteende
En litteraturstudie med fokus på psykiatrisk
omvårdnad
Författare:
Julia Pommer & Karolina Johansson
Handledare: Marie Cedereke
Kandidatuppsats
Våren 2015
Lunds universitet
Medicinska fakulteten
Nämnden för omvårdnadsutbildning
Box 157, 221 00 LUND
Sjuksköterskans bemötande
gentemot kvinnor med
självskadebeteende
En litteraturstudie med fokus på psykiatrisk
omvårdnad
Författare:
Julia Pommer & Karolina Johansson
Handledare: Marie Cedereke
Kandidatuppsats
Våren 2015
Abstrakt
Problemområde: Mellan 2010 och 2012 vårdades 4312 kvinnor inom
slutenvården för självskadebeteende i Sverige. Studier har visat på ett bristande
bemötande från sjuksköterskan gentemot kvinnor med självskadebeteende.
Bakgrund: Studiens omvårdnadsteoretiska utgångspunkt grundas i ett holistiskt
människoperspektiv. Brister har tidigare uppmärksammats i kunskap och
kommunikation kring självskadebeteende. Syfte: Syftet med studien är att
belysa upplevelserna hos kvinnor med självskadebeteende av sjuksköterskans
bemötande, samt sjuksköterskans upplevelser i mötet med dessa kvinnor.
Metod: En litteraturstudie har genomförts och en integrerad dataanalys har
tillämpats. Resultat: Resultatet omfattar tre huvudrubriker; Känslor, Inställning
och Handling, vars underrubriker presenterar respektive perspektiv.
Slutsats: Bra bemötande leder till ett ökat välmående ett dåligt bemötande
grundar sig i okunskap, oförståelse och leder till bristande kommunikation.
Nyckelord
Kvinnor med självskadebeteende, psykiatri, sjuksköterska, bemötande,
integrerad datanalys
Lunds universitet
Medicinska fakulteten
Nämnden för omvårdnadsutbildning
Box 157, 221 00 LUND
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning .............................................................................................................. 1
Introduktion ........................................................................................................................... 2
Problemområde ................................................................................................................. 2
Bakgrund ........................................................................................................................... 3
Perspektiv och utgångspunkter ...................................................................................... 3
Självskadebeteende ...................................................................................................... 4
Nationella självskadeprojektet ........................................................................................... 6
Kommunikation .......................................................................................................... 7
Syfte .................................................................................................................................. 9
Metod .................................................................................................................................... 9
Inklusionskriterier och exklusionskriterier ........................................................................... 9
Urval .................................................................................................................................. 9
Datainsamling ...................................................................................................................11
Data analys ......................................................................................................................12
Forskningsetiska avvägningar ..........................................................................................12
Resultat ................................................................................................................................13
Känslor ............................................................................................................................13
Känslor i ett självskadebeteende ......................................................................................13
Sjuksköterskans känslor i mötet med kvinnor med självskadebeteende ...........................14
Inställning .......................................................................................................................16
Patientens intention med självskadebeteende ..................................................................16
Sjuksköterskans förståelse av ett självskadebeteende .....................................................17
Handling ..........................................................................................................................18
Patienternas upplevelse av sjuksköterskans bemötande ..................................................18
När känslor blir till handling hos sjuksköterskan ................................................................21
Diskussion ............................................................................................................................23
Diskussion av vald metod .................................................................................................23
Diskussion av framtaget resultat .......................................................................................25
Slutsats och kliniska implikationer ........................................................................................28
Författarnas arbetsfördelning ............................................................................................28
Referenser........................................................................................................................29
Bilaga 1 (2) ...........................................................................................................................32
Bilaga 2 (2) ...........................................................................................................................35
Introduktion
Problemområde
Självskadebeteende som resulterat i heldygnsvård har ökat radikalt sedan 1990- talet för att nå
en kulmen 2007. Därefter visar statistik från Folkhälsomyndigheten (2014) en nedåtgående
trend gällande heldygnsvård av kvinnor med självskadebeteende. Mellan 2010 och 2012
vårdades 4312 kvinnor inom slutenvården jämfört med 2753 män för självskadebeteende i
Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2014). En del kvinnor med självskadebeteende upplever sig i
sin roll som patienter ignorerade och stigmatiserade av vårdpersonal inom psykiatrin (Bosman
& van Meijel, 2008). I en review av Bosman och van Meijel (2008) rapporteras att mindre än
25 procent av patienterna upplever sig vara tillfredsställda med den erhållna omvårdnaden.
Det framgår även av Bosman och van Meijel (2008) att patienter med självskadebeteende kan
upplevas vara en tung patientgrupp, då det upplevs finnas svårigheter med att skapa en god
vårdrelation. En bidragande faktor kan vara en bristande tillgång till strategier och riktlinjer
för vård av personer med självskadebeteende (Bosman & van Meijel, 2008). Det förekommer
studier som tyder på en obalans och osäkerhet i kommunikationen mellan patient med
självskadebeteende och vårdpersonal (McCabe, 2004; McCarthy, O’Donovan & Twomey,
2008; Eriksson & Åkerman, 2012). Kool, van Meijel, Koekkoek, van der Bijl och Kerkhof
(2014) drar slutsatsen att, ett bemötande som upplevs fördelaktigt, bidrar till framsteg i
patienternas välmående.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har startat Nationella Självskadeprojektet med
syfte att öka kunskapen samt beredskapen om självskadebeteende i landet. Nationella
Självskadeprojektet syftar till att sprida kunskap och förbättra strukturen för handledning, stöd
och råd samt tillgodose behoven av vård för personer med självskadebeteende. Problemet
med den höga förekomsten av självskadebeteende är identifierat och SKL har samordnat
nationella insatser för att tillgodose vårdbehovet (Nationella Självskadeprojektet, 2013).
Avsikten med studien är att belysa upplevelser hos kvinnor med självskadebeteende av
sjuksköterskans bemötande, samt sjuksköterskans upplevelser i mötet med dessa kvinnor
genom att sammanställa tidigare resultat inom omvårdnadsforskning. Intentionen är att öka
2
blivande sjuksköterskors förståelse för förekommande problematik i mötet mellan kvinnor
med självskadebeteende och sjuksköterskan.
Bakgrund
Perspektiv och utgångspunkter
Omvårdnad utgår från ett humanvetenskapligt perspektiv. I en humanistisk människosyn
ligger fokus på patienten som en unik individ ur ett holistiskt perspektiv (Ehrenberg &
Wallin, 2009). Med ett holistiskt perspektiv ses individen utifrån en helhet av kropp, själ och
ande. Istället för att se olika delar betraktas helheten av människan som en enhet. Människans
upplevelse av hälsa beror på individens erfarenhet och välbefinnande samt en upplevelse av
mening och sammanhang i sitt varande. För att omfatta hela människan och förstå dennes
upplevelse av hälsa alternativt ohälsa är en holistisk utgångspunkt väsentlig i omvårdanden
(Friberg & Öhlén, 2009). Innebörden i humanvetenskapen är att skapa en förståelse och
kunskap om individen, omvårdnaden intresserar sig av alla aspekter av en individs
livsuppfattning och upplevelse av sin hälsa (Ehrenberg & Wallin, 2009). Humanismens syn
på människan grundar sig på en övertygelse om alla människors lika värde, rättvisa, förnuft,
frihet och autonomi. Varje individ har rätt att bli bekräftad och respekterad i sin självbild.
Respekten för individens värdighet uppstår i mötet och kommunikationen mellan
sjuksköterskan och patient (Friberg & Öhlén, 2009).
En av sjuksköterskans kärnkompetenser är att omvårdnad ska utföras på personnivå (Svensk
sjuksköterskeförening, 2010). Omvårdnadens riktpunkt är att stärka individen med underlag
för att vara självständig och oberoende och utgå från individens villkor (Svensk
sjuksköterskeförening, 2010). I relationen mellan sjuksköterska och patient uppstår ett
moraliskt och etiskt ansvar hos sjuksköterskan, då omvårdnadsrelationen sätter patienten i
beroendeställning till sjuksköterskan (Friberg & Öhlén, 2009).
Som grundsten till den goda omvårdnaden finns etiska och moraliska dimensioner.
Omvårdnad har etiska utgångspunkter då en god omvårdnad förutsätter en humanistisk
inställning till den unika individen och dennes värdighet, autonomi och integritet
(Socialstyrelsen, 2005). Det är i omvårdnadshandlingar som det etiska förhållningssättet
kommer till uttryck i avsikten att göra gott, trösta, lindra samt bevara värdighet och integritet.
3
Sjuksköterskans etiska kompetens visar sig i bedömningar, beslut, tillvägagångsätt,
förhållningssätt samt en medvetenhet om påföljande konsekvenser (Friberg & Öhlén, 2009).
För sjuksköterskan är det grundläggande att bilda sig en uppfattning om patientens upplevelse
eftersom endast patienten kan lägga en mening i sin situation. Vad som skapar begriplighet i
situationen hos patienten beror på vilken kultur personen befinner sig i. Patienten och dennes
upplevelse samt meningsskapande är stommen i Joyce Travelbees omvårdnadsteori.
Travelbee belyser ett antal aspekter som är av vikt vid sjuksköterskans förhållningssätt till
patienten i omvårdnaden. En av de aspekterna fokuserar på etableringen av en
mellanmänsklig relation mellan sjuksköterskan och patienten. Det är en interaktionsprocess
som innebär ett första möte, framväxt av identitet, empati samt sympati. Kommunikationen
lyfter Travelbee fram som den mest värdefulla delen i etableringen av en mellanmänsklig
relation. Sjuksköterskans personlighet kommer till användning när denne använder sig själv
terapeutiskt i sin mellanmänskliga relation till patienten. Även en intellektuell målinriktad
ansats är en förutsättning för sjuksköterskans i dennes omvårdnadsarbete. En god omvårdnad
är utgången ifrån patientens behov (Kristoffersen, Nortvedt & Skaug, 2007).
I kompetensbeskrivningen för en specialistsjuksköterska inom psykiatri nämns ett antal
förhållningspunkter som är relevanta vid omvårdnad av kvinnor med självskadebeteende.
Omvårdnaden bör baseras på ett bemötande som utgår från en fördjupad kunskap med respekt
och empati gentemot patienten. För att optimera patientens delaktighet och beslutsfattande bör
sjuksköterskan agera med hänsyn till patientens hälsotillstånd när information och kunskap
ska förmedlas. Psykiatrisjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivning ha fördjupad
kunskap och förmåga att identifiera och tillgodose patientens behov samt inge trygghet och
tillit för att främja patientens välbefinnande. En annan förhållningspunkt; Främjande av hälsa
och förebyggande av ohälsa, tar upp vikten av att motivera till en förändrad livsstil samt
främja egen förmåga till återhämtning och egenvård i samband med psykisk ohälsa för att
lindra lidande (Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor, 2014).
Självskadebeteende
Det finns olika definitioner av självskadebeteende och det pågår fortlöpande diskussioner
angående vad som skall inkluderas och exkluderas i begreppet (Nationella
Självskadeprojektet, 2013). Favazza (2011) definierar självskadebeteende som något en
4
person medvetet gör för att skada den egna kroppen utan suicidsyfte. Det kan handla om att
bränna, rispa, skära eller slå den egna kroppen. Favazza (2011) förklarar skillnaden mellan
självskadebeteende och suicidförsök som att självskadebeteende är ett sätt att hantera och stå
ut med tankar som är smärtsamma. Favazza (2011) beskriver självskadebeteendet som en
livsuppehållande åtgärd. Orsaken till ett självskadebeteende är individuellt, dock är lindring
av akut psykisk smärta en gemensam nämnare. Självskadebeteendet kan pågå under kortare
alternativt under längre perioder och Favazza (2011) delar upp beteendet i impulsiva- &
tvångsmässiga uttryck. Det tvångsmässiga självskadebeteendet beskrivs som ritualiserat och
exempel kan vara att riva sig själv eller Trichotillomani, en impulsstörning där personen
rycker av sitt hår. Det impulsiva självskadebeteendet innebär rispningar, hudskärning,
bränning eller slag mot den egna kroppen. Favazza (2011) har utvecklat fyra kriterier för det
impulsiva självskadebeteendet:
- Personen har en upptagenhet av att skada sig.
- Saknar förmåga att stå emot impulsen att skada sig.
- Personen upplever en ökad spänning i direkt anslutning till självskadehandlingen.
- En känsla av välbefinnande/lättnad infinner sig efter handlingen.
Självskadebeteende är inte en diagnos i något av de två diagnossystemen som används i
Sverige; Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) (American Psychiatric
Association, 1987) eller International Statistical Classification of Diseases and Related Health
Problems (ICD) (World Health Organization, 2009). Självskadebeteende är däremot ett av
flera kriterier för diagnosen Instabil personlighetsstörning (DSM).
Självskadebeteende är ett fenomen som under de senaste åren fått mycket uppmärksamhet
inom såväl forskning som media, men beteendet i sig är inte något nytt. Beskrivningar på
självskadebeteende har återfunnits långt tillbaka i tiden, bland annat i bibeln där det berättas
om Jesus möte med en man som skär sig med stenar (Nationella Självskadeprojektet, 2013).
”Att slita sitt hår i förtvivlan” är ett gammalt uttryck som kan förknippas med ett
självskadande beteende (Skärsäter, 2010). Fenomenet förknippas allt som oftast med någon
bakomliggande psykisk sjukdom såsom depression, instabil personlighetsstörning eller
ätstörning men så behöver inte vara fallet för självskadebeteendet (Eriksson & Åkerman,
2012).
Forskning har visat att den vanligast förekommande typen av självskada är rispning alternativt
skärskador på huden (Klonsky, 2007). Det är svårt att mäta prevalensen av
självskadebeteende då det dels finns en bred terminologi och dels att beteendet definieras på
5
olika sätt. Vidare är mörkertalet inom självskadebeteende stort då den forskning som finns
angående prevalensen till största delen är grundad på personer som sökt hjälp inom
sjukvården (Skärsäter, 2010).
Psykisk ohälsa har genom forskningsstudier, befolkningsstatistik samt patientstatistik visat sig
vara mer utbredd bland kvinnor (Kunskapscentrum för jämlik vård, 2014). Årsrapporten från
2014 på Folkhälsan i Sverige redovisar att inläggning på psykiatrisk slutenvård är vanligast
bland unga kvinnor i samband med självskadebeteende. Det rapporteras även att sjukhusvård
för självskadebeteende är vanligast bland kvinnor i åldersgruppen 15-24 år, och i en
jämförelse med män i samma åldersgrupp är prevalensen mer än det dubbla bland kvinnor.
Mellan 2010 och 2012 var 1646 kvinnor i åldersgruppen 15-24 år inneliggande för sitt
självskadebeteende, jämfört med samma åldersgrupp bland män där siffran är 733 personer.
Enligt folkhälsorapporten från 2014 är självskadebeteende vanligare bland kvinnor inom
samtliga åldersgrupper, baserat på de som vårdas för ett självskadebeteende inom
slutenvården (Folkhälsomyndigheten, 2014).
Nationella Självskadeprojektet (2013) har i en av sina kunskapsöversikter visat att
genusskillnaderna inte är så stora som tidigare forskning visat på. Det presenteras flera
anledningar till varför kvinnor ansetts överrepresenterade bland de som har ett
självskadebeteende (Kunskapscentrum för jämlik vård, 2014). Dels råder det en uppfattning
om ett stort mörkertal, inte minst bland män med självskadebeteende och dels har många
studier som tidigare gjorts fokuserat på inneliggande patienter med självskadebeteende. I den
gruppen är kvinnor överrepresenterade, vilket kan bero på en ökad tendens att söka sig till
vården samt vilken sorts självskada det handlar om. Bland kvinnor är skärskador vanligt,
vilket oftare är mer akuta tillstånd än rivmärken, blåmärken eller brännmärken – som är
vanligare självskadande tillvägagångssätt bland män. Dessutom är ovanstående självskadande
handlingar lättare att förklara som olyckshändelser (Kunskapscentrum för jämlik vård, 2014).
Nationella självskadeprojektet
I samband med det ökade antalet unga patienter med självskadebeteende inom slutenvården
har även efterfrågan på mer kunskap, strategier och rekommendationer ökat från inblandade
aktörer. Detta låg till grund för att Sveriges kommuner och landsting (SKL) och regeringen
2011 beslutade att utveckla och koordinera insatser för att minska självskadebeteende hos
6
unga personer (Nationella självskadeprojektet, 2013; SKL, 2013). Satsningen omfattar ett
antal aktiviteter med syfte att utveckla kunskapen om samt vården av unga personer med
självskadebeteende (SKL, 2013). Syftet med projektet är som ovan nämnt att öka kunskapen
om samt utveckla vården, och även att förebygga ett självskadande beteende och skapa
strukturer som bättre tillgodoser personens behov av vård i ett tidigt omhändertagande. I
projektet anordnas olika aktiviteter så som kunskapsdagar om självskadebeteende och
bemötandestrategier. Projektet arbetar även med implementering och utvärdering av olika
behandlingsmetoder (SKL, 2013).
Kommunikation
Självskadebeteende har en ångestlindrande effekt, och det råder även en uppfattning om att
det hos en del individer är ett sätt att kommunicera (Nationella självskadeprojektet, 2013).
Kommunikation är det fundamentala i det sociala samspelet mellan individer.
Kommunikation skapar en gemensamhet och syftar till en ömsesidig förståelse utifrån delade
tankar, känslor, kroppsspråk och attityder. Kommunikation innebär att signaler överförs
mellan individer. På vilket sätt kommunikationen förmedlas är viktigt för hur det uppfattas av
den andre parten samt vilken betydelse de kommunikativa signalerna får. Det är en ständig
process med signaler fram och tillbaka mellan individer där innebörden av signalerna
tillskrivs via uttryck, tonläge, kroppshållning och situation. Det finns olika modeller i hur
kommunikation kan betraktas. Den ena benämns överföringsmodellen och innebär att ett
budskap överförs från en sändare till en mottagare. Det finns även en dialogisk modell, i
vilken kommunikationen skapar en gemensam mening och förståelse mellan individer.
Kroppsspråk ger en entonig bild, kan inte så lätt förklaras men är likväl meningsfull. Den kan
tolkas olika samt avslöja känsloyttringar som attityder och ömhetsbetygelser (Friberg &
Öhlén, 2009).
Attityder kommer från franska ordet attitude vilket betyder hållning och tillskrivs meningen
av en kroppshållning, inställning och förhållningssätt. Definitionen av en attityd enligt
Nationalencyklopedin (2014) beskrivs som ett beteende som kan observeras. Altmann (2008)
genomför en närmare analys av konceptet attityd och det resulterade i flera aspekter av
egenskaper och innebörd i konceptet attityd. Attityder har en kognitiv, affektiv och
beteendemässig egenskap som påverkas av objektet i sig, den förekommande grundtanken,
den gällande situationen samt åsikter (Altmann, 2008). Skärsäter (2010) beskriver attityder
7
som ett sätt att bemöta individer, och har en etiskt och estetisk dimension. Den estetiska
innebörden i en attityd reflekterar hur vårdaren ser den andres lidande utifrån en visuell
föreställning av människan. Vid lidande väcks vårdarens nyfikenhet via kroppsspråk, det vill
säga vad den andre personen uttrycker visuellt. Hur vårdaren ger gensvar till detta visar sig i
den etiska attityden. En individs moraliska utgångspunkt reflekteras i individens attityder och
handlingar, samt utifrån dennes etiska uppfattning om vad som bör besvaras (Skärsäter,
2010).
En del patienter med självskadebeteende upplever en negativ attityd i bemötandet hos
vårdpersonal. Upplevelsen finns av att inte bli sedda, ifrågasatta samt känslan av att upplevas
som besvärliga. Sjuksköterskan, och vårdpersonal inom psykiatrin kan emellertid uppleva
personer med självskadebeteende som en betungande patientgrupp, vilket kan bero på
känslopåverkan, bristande kunskap samt bristande stöd från ledningen (Bosman & van Meijel,
2008). Studier visar på bristande kommunikationsförmågor hos sjuksköterskor i deras
professionella bemötande. Det rapporteras om en bristande uppmärksamhet, empati och
vänlighet i mötet med vårdtagare (McCabe, 2004; McCarthy et al., 2008). McCarthy et al.
(2008) menar att det är av stor vikt för sjuksköterskan att hen i sitt bemötande gentemot
patienten använder sig av en personcentrerad kommunikation. Friberg och Öhlén (2009)
skriver att i bemötandet bör sjuksköterskan utgå från patientens livstolkning i vad patienten
känner, tänker och handlar.
Kommunikationen är en central och bärande konstruktion i omvårdnad, som är ett redskap för
sjuksköterskan att förstå, utvinna information genom. Kommunikation är en förutsättning för
att göra patienten delaktig i sin vård (Socialstyrelsen, 2005). Hur en person uppfattar sitt
hälsotillstånd är unikt och det är genom kommunikationen som sjuksköterskan kan skapa sig
en förståelse för en annan persons uppfattning av sitt hälsotillstånd, samt dennes behov.
Kommunikationen i en vårdmiljö pågår oavbrutet och det är av särskild vikt att vara medveten
om hur den ter sig, hur sjuksköterskan kommunicerar tillika hur patienten kommunicerar för
att utveckla en tillitsfull relation (Friberg & Öhlén, 2009).
8
Syfte
Syftet med studien är att belysa upplevelserna hos kvinnor med självskadebeteende av
sjuksköterskans bemötande, samt sjuksköterskans upplevelser i mötet med dessa kvinnor.
Metod
En litteraturstudie innebär en strukturerad sammanställning av vetenskaplig litteratur inom ett
specifikt ämnesområde. Denna utförs med en avgränsning av ett kunskapsområde förankrat i
ett tydligt syfte, som kan kombineras med en eller flera undersökningsfrågor. Därefter sker en
systematisk litteratursökning och sammanställning av resultatet som granskas, kategoriseras
och analyseras (Kristensson, 2014). En litteraturstudie lämpar sig för denna studie då det
redan finns publicerad forskning inom området.
Inklusionskriterier och exklusionskriterier
De granskade vetenskapliga artiklarna som inkluderades hade som inklusionskriterie att vara
publicerade från år 2000 fram till 2015. Andra inklusionskriterier var kvinnor, över 18 år samt
att artiklarna skulle vara på engelska. Valet av inklusionskriterien kvinnor syftar till att
avgränsa och endast studera självskadebeteende hos kvinnor. Detta då utövandet av
självskadebeteendet ter sig olika mellan män och kvinnor, samt eftersom det är dubbelt så
vanligt att kvinnor vårdas i slutenvården för självskadebeteende än män (Socialstyrelsen,
2013). För att motsvara syftet skulle artiklarna inkludera ett patientperspektiv alternativt ett
sjuksköterskeperspektiv. Två artiklar skildrar perspektivet hos kvinnor med
självskadebeteende och fem artiklar redogör för sjuksköterskans. Ytterligare två artiklar
redogör för båda parters aspekter. En av de inkluderade artiklarna med sjuksköterskan i fokus
innefattar även övrig omvårdnadspersonal. Hädanefter kommer det dock benämnas
sjuksköterskan även om en studie innefattar annan personalkategori, samt behandla
perspektiven utifrån psykiatrisk omvårdnad.
Urval
Artiklarna som valdes ut efter sökningar på begreppen som presenteras under rubriken
9
Datainsamling granskades med direktiv utifrån Kristensson (2014). I första urvalet
granskades rubriker och abstrakt för att avgöra om artiklarna var relevanta för studien eller ej.
I andra urvalet lästes artiklarna i sin helhet för att avgöra om innehållet i artiklarna var av god
kvalitet samt om de var av relevans för syftet. I urval tre kvalitetsgranskades artiklarna med
stöd av William, Stoltz och Bahtsevani (2006) bedömningsmallar för kvalitativa och
kvantitativa studier.
Efter sökningar i PubMed och PsychINFO, efter urval och kvalitetsbedömning fanns det
sammanlagt sex artiklar att inkludera till resultatet. Den första sökningen gav bäst resultat och
redovisas i ett sökschema. För att utöka antalet artiklar genomfördes sekundära sökningar.
Friberg (2012) belyser användbarheten och effektiviteten av sekundära sökningar. Sekundära
sökningars tillvägagångsätt kan vara genom granskning av referenslistor i redan funna artiklar
som vidhåller hög kvalitet, eller en viss framträdande forskare i ämnesområdet samt ämnesord
som är specifika för ämnet. Därefter söks de framtagna begrepp och nyckelord i databaser.
Friberg (2012) poängterar nödvändigheten av sekundära sökningar för att få ett optimalt
slutresultat. Artiklar som hade hög relevans för det aktuella ämnesområdet hittades efter
granskningar av referenslistor i artiklar som också berörde området samt i referenslista till
material som förekom på Nationella Självskadeprojektets hemsida. De sekundära sökningarna
gav även möjlighet till att ytterligare avgränsa och specificera sökningen allt mer eftersom
ämnet under sökningens gång preciserades ytterligare.
För att kvalitetsbedöma artiklarna användes William et al. (2006) kvalitetsbedömningsmallar
för kvalitativa och kvantitativa studier. Kvalitetsbedömningsmallarna kompletterades med ett
poängsystem. Där artiklarna redovisade de efterfrågade punkterna i bedömningsmallarna gavs
de ett poäng, medan ett poäng uteblev om artikeln inte kunde redovisa de efterfrågade
punkterna. En modifiering genomfördes av kvalitetsbedömningsmallarna för att anpassas efter
forskningsämne, metod och design. De artiklar som redovisade 16- 20 poäng bedömdes vara
av hög kvalitet, 15- 12 poäng var av medel kvalitet och 11-8 poäng var av låg kvalitet. Sju av
artiklarna skattades av hög kvalitet medan två artiklar skattades av medel kvalitet.
10
Datainsamling
Litteratursökningen genomfördes huvudsakligen via PubMed eftersom vårt huvudområde
berör omvårdnadsforskning. Litteratursökningen kompletterades med PsychINFO och
sekundär sökning. Sökorden utformades i relation till vad som eftersträvades att studera samt
syftet av studien. Sökorden som valdes är följande: Psychiatric nursing (MeSH), Attitude
(MeSH), Self- injuries behavior (MeSH), Self- harm samt Attitude of Health personnel.
MeSH- termer användes för översättning av svenska begrepp till engelska samt som en
thesaurus till att öka precisionen inom valt ämne (Karolinska institutet, 2015). Sökningen
breddades och specificerades med Boolesk sökteknik genom att kombinera sökorden med
sökoperatören AND för att koppla ihop och avgränsa sökningen (Friberg, 2012).
Tabell 1:1 PubMed
Sökord
Antal
träffar
Lästa
abstrakt
(Urval 1)
Lästa i
fulltext
(Urval 2)
Granskade
Inkluderade i
resultatet
(Urval 3)
“Psyciatric
1002
nursing”
(MeSH)
#2
“Attitude”
69934
(MeSH)
#3
“Self-injuries 11026
behavior”
(MeSH)
#4
#1 AND #2
32
12
7
5
AND #3
Limits: English, aged 19+, female, published in the last 15 years. Sökdatum: 150408.
#1
Tabell 1:2 Sekundär sökning
Antal lästa
Lästa abstract
(Urval 1)
7
7
Tabell 1:3 PsycINFO
Sökord
Antal
träffar
Lästa i fulltext
(Urval 2)
7
Lästa
abstract
(Urval 1)
7
Granskade
(Urval 3)
4
Lästa i
fulltext
(Urval 2)
3
Inkluderade i resultatet
3
Granskade
(Urval 3)
“Self-harm”
16
2
AND
“Attitude of
health
personnel”
Limits: English, aged 18+, female, published in the last 15 years. Sökdatum: 150413
#1
11
5
Inkluderade i
resultatet
1
Data analys
En integrerad analys utfördes av det vetenskapliga underlaget såsom Kristensson (2014)
redogör för tillvägagångssättet av en integrerad analys. Båda författarna läste artiklarna ett
flertal gånger för att bli bekanta med innehållet. Därefter diskuterades och noterades likheter
och skillnader i det vetenskapliga materialet som motsvarade syftet med litteraturstudien. De
teman och meningarna som relaterade till litteraturstudiens syfte valdes ut och kategoriserades
efter hur de förhöll sig till varandra. Materialet som kategoriserades summerades i tre
huvudämnen; Känslor, Inställning och Handling. Känslor innefattar Känslor i ett
självskadebeteende och Sjuksköterskans känslor i mötet med självskadebeteende. Inställning
inbegriper Patientens intention med självskadebeteende och Sjuksköterskans förståelse av ett
självskadebeteende. Handling inkluderar Patientens upplevelse av sjuksköterskans bemötande
och När känslor blir till handling.
Sju av de nio artiklar som inkluderats i resultatet är av kvalitativ design, och en kvantitativ
design. En övervägande majoritet av de valda artiklarna är av kvalitativ design och grundar
sig på en strävan efter förståelse om fenomenet av bemötande kring självskadebeteende.
Kvalitativ design innebär en studie som fokuserar på mänskliga levda erfarenheter där
materialet är subjektivt och personligt förankrat (Polit & Beck, 2014). Den kvantitativa
artikeln inkluderades då den ansågs vara relevant för syftet samt redovisade för frekvensen av
olika attityder hos sjuksköterskorna i studien (Gibb, Beautrais & Surgenos, 2010).
Forskningsetiska avvägningar
De Nordiska riktlinjerna för omvårdnadsforskning deklarerar den humanistiska inriktningen i
att forskningen skapar en förståelse för människan, samhället och naturvetenskapen (Northern
Nurses' Federation, 2003). God insikt och kunskap om de etiska principerna är fundamentala i
forskning gällande människans sårbarhet (Northern Nurses' Federation, 2003). I
Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (2005) ingår det för sjuksköterskan
att tillämpa gällande forskningsetiska konventioner.
12
Den aktuella patientgruppen som är i fokus under föreliggande studie har en potentiell ökad
sårbarhet. I den föreliggande litteraturstudien har underlaget etiskt granskats enligt Polit &
Beck’s (2014) riktlinjer för kritisk granskning av etiska aspekter i en studie. Ett av
huvudkriterierna är att studien godkänts av en etisk kommitté. Det är viktigt att beakta
följande etiska principer:
- Studien ska vara godkänd av en etisk kommitté.
- Åtgärder ska ha tagits för att minimera risken för eventuella skador, obehag eller
psykologisk stress. Fördelarna med studien ska överväga eventuella risker.
- Frivilligt deltagande, informerat samtycke från deltagarna. Deltagarna ska vara
välinformerade om studiens syfte och utformning.
- Deltagarnas integritet respekteras samt att konfidentialitet vidhålls (Polit & Beck, 2014).
Flertalet av artiklarna uttrycker ett godkännande av en etisk kommitté. Samtliga artiklar
redogör för att alla deltagare i studierna har fått information om frivillighet samt lämnat
samtycke. En del av studierna nämner vikten av respekt för integritet och konfidentialitet och
för en diskussion kring etiska aspekter relaterat till en potentiellt ökad sårbarhet hos kvinnor
med självskadebeteende. Sårbarheten låg i kvinnornas tidigare svåra upplevelser och
intervjuerna riskerade att väcka upp känslor kring tidigare trauman. Detta försökte minimeras
med samtycke och en öppenhet då kvinnorna kunde välja att avsluta intervjun. Det nämns
även att intresset för kvinnornas liv upplevdes positivt under intervjun (Schoppmann,
Schröck, Schnepp & Büscher, 2007; Lindgren, Öster, Åström & Hällgren-Graneheim, 2011).
Resultat
Känslor
Känslor i ett självskadebeteende
Kvinnornas känslor i samband med självskadebeteende beskrivs i studierna av Reece (2005)
och Schoppmann et al. (2007) som en eskalering av överväldigande känslor, så till den grad
att kvinnorna tar till självskadande handlingar för att uthärda och lätta på känslorna. Känslan
av ensamhet, en uppfattning om en hotfull och skrämmande omgivning samt ett stegrande
självhat är exempel på vanligt förekommande känslor kvinnorna upplever precis innan en
13
självskadande handling (Reece, 2005; Schoppmann et al., 2007). Ensamhet blir en
dominerande känsla hos de kvinnliga patienterna som erfarit försummelse och motgångar
genom livet. Kvinnorna förklarar ensamheten som ett vakuum där de tillslut tappar
verklighetsförankring och där självskadehandlingen blir en livboj för att hålla sig kvar i
verkligheten (Schoppmann et al., 2007). Många av kvinnorna upplever att ångest, stress och
inre smärta dämpas till hanterbara nivåer vid självskada och nämns som främsta anledningen
till en självskadande handling (Reece, 2005; Schoppmann et al., 2007).
Tidigare upplevda trauman rapporteras av Reece (2005) vara en tämligen vanlig
bakomliggande faktor till utveckling av ett självskadebeteende. Personer med
självskadebeteende beskrivs i studierna ha försummats de grundläggande behoven såsom
trygghet och bekräftelse, under uppväxten (Reece, 2005; Schoppmann et al., 2007; Kool, van
Meijel & Bosman, 2009). Reece (2005) nämner ytterligare orsaker, som missbruk, psykisk
ohälsa, alkoholism, mycket bråk i familjen och skilsmässor. Även sexuella övergrepp
understryks vara ett relativt vanligt förekommande trauma i studien av Reece (2005).
De kvinnliga patienterna med självskadebeteende som deltog i studien av Lindgren et al.
(2011) beskriver en vardag där de känner sig misstrodda och ifrågasatta av omgivningen.
Detta rapporteras av Lindgren et al. (2011) i sin tur leda till ett provokativt agerande och en
obalans samt en växande distans till yttervärlden. Kvinnorna som utstått trauma, sexuella
övergrepp och missbruk har ett anklagande förhållningssätt gentemot sig själva och kan
utveckla ett självhat. De här livserfarenheterna kan leda till känslor av skuld och skam
(Schoppmann et al. 2007).
Sjuksköterskans känslor i mötet med kvinnor med självskadebeteende
I ett flertal studier beskriver sjuksköterskor hur det är att arbeta med personer som har
självskadebeteende, det framkommer att patientgruppen upplevs som både svår och krävande
(O´Donovan & Gijbels, 2006; Thompson, Powis & Carradice, 2008; Gibb et al., 2010).
Patientgruppen uppfattades som besvärlig att samarbeta med, och ofta präglades patient- och
sjuksköterskerelationen av konflikter. Emellertid kunde de flesta sjuksköterskorna trots de
svåra utmaningarna känna en meningsfullhet i arbetet med kvinnorna som hade ett
självskadebeteende (Thompson et al., 2008). Det fanns möjlighet till att hjälpa, engagemang
14
och känna en hoppfullhet i omvårdnaden av kvinnorna (Wilstrand, Lindgren, Gilje &
Olofsson, 2007).
Gibb et al. (2010) fann i sin studie en föreställning hos personalen om att attityder gentemot
personer med självskadebeteende påverkade förekomsten av upprepade självskador. Studierna
(O´Donovan & Gijbels, 2006; Thompson et al., 2008; Gibb et al., 2010) visar att
omvårdnaden av kvinnor med självskadebeteende väcker varierande känslor hos
sjuksköterskor. De negativa känslorna bestod av frustration och hopplöshet, vilka var
kopplade till patienternas förbättring alternativt återfall och eskalerande av självskadande
handlingar. Det framkom i en studie av Thompson et al. (2008) känslor av ilska hos en del
sjuksköterskor, och patienterna uppfattades som manipulativa och uppmärksamhetssökande.
Åsynen av självskadorna provocerade fram många känslor hos sjuksköterskan som
chockerade och kunde i vissa situationer leda till att sjuksköterskorna kände sig äcklad. En del
sjuksköterskor redogjorde för en känsla av personligt ansvar till förbättring hos kvinnan med
självskadebeteendet (Thompson et al., 2008).
Rädsla var en stark känsla och likaså en osäkerhet som fanns närvarande vid omvårdnad av
kvinnorna. Det fanns en överväldigande rädsla för upprepningar av självskada med dödlig
utgång (Wilstrand et al., 2007; Thompson et al., 2008). Det ingav en känsla av maktlöshet och
sjuksköterskorna upplevde ett behov av ständig bevakning över patienten på grund av risken
för upprepade självskadehandlingar. Maktlösheten bestod även av en rädsla för att bli
manipulerad av kvinnorna (Wilstrand et al., 2007). Thompson et al. (2008) rapporterar om en
ytterligare form av rädsla, vilken bestod i sjuksköterskan föreställning om att hållas
personligen ansvarig för patientens handlingar och deras utgång. Sorg var en känsla som
uppstod i mötet med personer med självskadebeteende. Det var känslor kopplade till
patientens mående och det berörde sjuksköterskorna djupt (Thompson et al., 2008).
I en studie av Wilstrand et al. (2007) beskriver sjuksköterskorna akuta situationer, relaterade
till självskadehandlingar, som oerhört skrämmande. Det kunde ligga till grund för en
frustration och ilska mot de kvinnliga patienterna. Ilskan som då uppstår beskrivs vara svår att
hantera för sjuksköterskorna. De upplevde patienternas självskadebeteende som kraftfulla,
negativa handlingar riktade mot personer i deras omgivning (Wilstrand et al., 2007).
15
Inställning
Patientens intention med självskadebeteende
Självskadebeteende gestaltas i ett antal vetenskapliga artiklar som en copingstrategi,
överlevnadsstrategi och dämpning av ångest. Studierna betonar vikten av att skilja på
självskadebeteende och självmordförsök, självskadebeteende är inte en självmordshandling
(Schoppmann et al. 2007; Lindgren, Wilstrand, Gilje & Olofsson, 2004; Lindgren et al.,
2011). I en studie av Reece (2005) beskrivs självskadebeteende som ett sätt för kvinnorna att
återfå kontroll över den egna kroppen.
I en artikel av Wilstrand et al. (2007) skildras självskadebeteendet som ett sätt att hantera
psykisk smärta. Artikeln rapporterar om komplexiteten kring fenomenet självskadebeteende;
orsaken/orsakerna bakom ett självskadebeteende är högst individuella. Självskadebeteende
kan för vissa vara ett sätt att ta tillbaka kontrollen över sin kropp för en stund (Reece, 2005).
Vid skada på kroppen ökar den medvetna närvaron i stunden och avleder de känslor som
personen bär på och behöver få utlopp för (Schoppmann et al. 2007).
I en studie av Schoppmann et al. (2007) beskriver flera av de kvinnor som intervjuats att blod
vid självförvållat skadande inger en slags trygghet och bidrar till en verklighetsförankring.
Kvinnorna med självskadebeteende uttrycker självskadehandlingar som det mest effektiva sätt
till reducerad upplevelse av främlingskap i relation till sig själv. Ensamheten orsakar
rastlöshet och rädsla hos kvinnorna, något som de beskriver lättas med självförvållat skadande
(Schoppmann et al., 2007).
En faktor som kunde leda till en eskalering av självskadebeteendet nämns vara när
sjuksköterskorna visade överdriven mildhet i omvårdnaden av patienternas självförvållade
sår. I denna situation fick de uppmärksamhet, kärlek och omtanke. En del kvinnor upptäckte
då att självskadandet resulterade i omtänksamhet från sjuksköterskorna (Kool, van Meijel &
Bosman, 2009).
16
Sjuksköterskans förståelse av ett självskadebeteende
När sjuksköterskorna försöker förklara sin förståelse av självskadebeteende görs det med en
beskrivning av stora variationer (O´Donovan & Gijbels, 2006; Thompson et al., 2008). Enligt
sjuksköterskorna i O`Donovans och Gijbels (2006) studie framställs två olika former av
självskadebeteende, det som är socialt accepterat och det som inte är det. Det som anses
socialt accepterat är exempelvis riskfyllt beteende och ohälsosamma vanor.
Självskadebeteende i form av rispning, skärskador och brännskador anses däremot inte vara
socialt accepterat. Vid en ytterligare beskrivning av självskadebeteende uppstod tre
utformningar; Självskadande som en inre process, självskadande som ett specifikt,
upprepande beteende samt självskadande som ett suicidförsök. Sjuksköterskorna poängterade
att de urskilde självskadebeteende och självskador från suicidförsök, likväl agerade de likartat
gentemot de två patientgrupperna (O´Donovan & Gijbels, 2006).
Flera studier rapporterar om en kännedom hos sjuksköterskorna där självskadebeteendet
uppfattas ha en given funktion och det förekom ett behov hos kvinnorna att skada sig själva.
Funktionen av ett självskadebeteende beskriver sjuksköterskorna som ett sätt för personen i
fråga att hantera sina känslor, även kallat coping. Vid närmare förklaring av
självskadebeteendet beskrivs det som reglering av outhärdliga känslor såsom stress, ångest
och ilska. Skadan och smärtan lättar det inre trycket när fokus flyttas till den fysiska smärtan
istället för den psykiska (O´Donovan & Gijbels, 2006; Thompson et al., 2008).
Sjuksköterskorna förklarade självskadebeteendet som ett uttryck av ett inre illabefinnande ett rop på hjälp (O´Donovans & Gijbels, 2006; Thompson et al., 2008). Hos en del kunde de
självskadande handlingarna uppfattas negativt och kvinnorna med självskadebeteende ansågs
vara uppmärksamhetssökande och nyttjande av ett effektivt vapen till kontroll över personer i
sin omgivning (Thompson et al., 2008).
I Thompson et al. (2008) studie förmedlade sjuksköterskorna en vilja till förståelse varför
kvinnorna väljer att skada sig själva. I O´Donovans och Gijbels (2006) studie beskriver en
sjuksköterska hur hon försöker sätta sig in i patientens liv och frågar sig själv varför ett sådant
beteende kan uppstå. Wilstrand et al. (2007) skriver hur sjuksköterskorna medgav sig ha
bristande kunskap och förståelse av ett självskadebeteende. Detta upplevde dem påverka deras
känslor i mötet med kvinnorna. En del av dessa sjuksköterskor hade svårigheter med
förståelsen, eftersom de inte kunde relatera till det (Thompson et al., 2008). I både Wilstrand
17
et al. (2007) och Gibb et al. (2010) studie efterfrågade sjuksköterskorna mer kunskap för ökad
förståelse och kunna utveckla omvårdandens kvalitet i mötet med personer med
självskadebeteende.
Förståelse för orsaken och syftet med självskadebeteendet skapade empati gentemot
patienterna (Thompson et al., 2008). För sjuksköterskorna i studien av Thompson et al. (2008)
var empati en grundläggande faktor för att kunna bemöta och ge en god omvårdnad till
kvinnorna. Enligt deras erfarenhet förelåg ofta en obehaglig bakomliggande orsak i patientens
liv vilket låg till grund för självskadebeteendet och det var viktigt att komma ihåg samt känna
empati över. Empatin var även ett verktyg för att kontrollera känslor när patientens
självskadebeteende provocerade känslor av ilska, och istället försöka finna motivering till
hjälpande och stöttning. Sjuksköterskan kunde bidra med hjälp när det uppstod ett gott
samarbete mellan sjuksköterskan och patient, dock låg ansvaret och kontrollen hos patienten
(Thompson et al., 2008).
Handling
Patienternas upplevelse av sjuksköterskans bemötande
Kvinnorna med självskadebeteende återgav olika roller de antog i relationen till
sjuksköterskor i studien av Lindgren et al. (2011). De olika rollerna som kvinnorna antog var
offerrollen och expertrollen. I offerrollen var kvinnorna undergivna, styrda av restriktioner,
levde bakom stängda dörrar och fick inte den vård de behövde. Det kunde innebära ständig
väntan på mediciner och tillåtelser. Kvinnorna nämnde känslor av resignation, försöka vara
till lags och inte vara besvärliga för personalen. En orsak till det passiva tillståndet tillskrivs
som en bakomliggande rädsla hos patienterna. Rädslan grundades på en upplevelse av
stigmatisering, misstroende och övergivenhet hos patienterna gentemot sjuksköterskorna
enligt det som beskrivs i studien av Lindgren et al. (2011).
I expertrollen kunde en maktkamp uppstå över vem som hade rätt, patienten eller
sjuksköterskan. Kvinnorna upplevde många gånger oenigheter, på grund av brister i
förståelsen till självskadebeteendet. Kvinnorna menade att de skar sig för sin överlevnad, i
18
kontrast till sjuksköterskornas uppfattning, vilken var att självskadebeteendet gjordes i
suicidalt syfte (Lindgren et al. 2004). Kvinnorna i studien av Lindgren et al. (2004) menade
att det inte var samma sak att besitta kunskap om självskadebeteende, som en förståelse för
fenomenet. Kvinnorna ansåg att förståelse kräver en kännedom hos sjuksköterskan angående
patienternas individuella preferenser till självskada.
Kvinnorna i studien av Lindgren et al. (2011) beskrev upplevelser av ett bemötande med
negativ attityd från sjuksköterskorna. De negativa attityderna bestod i ett ständigt
ifrågasättande, misstroende och avvisande. Kvinnorna upplevde en rådande skepticism mot
deras motiv till självskadebeteendet från sjuksköterskorna. Enligt kvinnorna kunde en
bristande förståelse hos sjuksköterskan leda till starka uttryck som skrik och utskällning
(Lindgren et al., 2004).
Känslan av att vara missförstådd är återkommande även i O’Donovan & Gijbels (2006)
artikel. Det rapporteras om en frustration och osäkerhet hos kvinnorna samt en upplevelse av
att vara en börda (O’Donovan & Gijbel, 2006). Reece (2005) skildrar en obalans, eller
konflikt mellan sjuksköterskan och kvinnan med självskadebeteende, som i sin tur skapar
problem och till stor del verkar handla om synen på självskadebeteendet.
Negativt bemötande som kvinnorna beskrev förekom hos en del av sjuksköterskorna, i form
av exempelvis förödmjukande och utskällning, vilket sänkte deras självkänsla. När kvinnorna
förväntade sig bli sedda som unika varelser och istället upplevde sig objektifierade,
stigmatiserade och ignorerade kände de en bristande respekt och värdighet (Lindgren et al.,
2004). En del kvinnor upplevde det som att sjuksköterskorna ville undvika att prata om
självskadebeteendet och då förneka problemet. Sjuksköterskorna uttryckte även en rädsla till
kvinnorna för spridning av beteendet i de fall detta uppmärksammades. Kvinnorna uppfattade
att deras åsikter och värderingar vara betydelselösa i sjuksköterskans ögon. Det fanns en
föreställning om att sjuksköterskan betvivlade deras berättelser och mående samt uppvisade
en bristande förståelse (Lindgren et al., 2004).
Ett positivt bemötande från sjuksköterskorna, ur patienternas perspektiv, baserades på djup
förståelse och engagemang i kvinnornas värld såsom de upplever och erfar sina liv
(Schoppmann et al., 2007). När patienterna upplevde vänlighet och öppenhet från
sjuksköterskans sida kände de sig bekräftade, det ökade deras självkänsla (Lindgren et al.
2004). Det innebar också en visad respekt för kvinnornas kunskap och autonomi (Lindgren et
19
al., 2004; Schoppmann et al., 2007). Den förbättrade självkänslan ökade även tilltron till sig
själv och en lärdom om hantering av känslor på annat vis än via självskador. När kvinnorna
kände sig mer erkända och bekräftade bidrog detta till en inre styrka och ett upphörande av
självskadebeteendet (Kool et al., 2009).
Behov av bekräftelse hos kvinnorna är genomgående i studien av Lindgren et al. (2004) när
kvinnorna redogjorde för olika bemötande. Bekräftelsen uppstod även när sjuksköterskan
vågade möta kvinnan i hennes svåra situation, vågade tala om det, erkänner det som ett
problem och undersöker orsak samt förbättringar till kvinnornas handlingar i samråd med dem
(Lindgren et al., 2004). När rollerna mellan sjuksköterskan och kvinnorna upplevdes mer
jämlik skapades gemenskap. I ett flertal studier upplevdes bemötande som grundades på
gemenskap som det mest värdefulla, enligt kvinnorna med självskadebeteende (Lindgren et
al., 2004; Schoppmann et al., 2007; Kool et al., 2009; Lindgren et al., 2011). Det framgick en
hoppfullhet hos kvinnorna om acceptans och bekräftelse från sjuksköterskan och
medmänniskor, i studien av Lindgren et al. (2004).
Underlaget som var av vikt för en god relation mellan sjuksköterskan och kvinnorna var
sjuksköterskans självförtroende, pålitlighet och mod. Kvinnornas tillit till sjuksköterskan var
viktigast för utvecklandet av en god relation (Schoppmann et al., 2007; Lindgren et al., 2004).
Det fanns ett uttryckt behov av gränssättning för upphörande av självskadebeteende enligt
kvinnorna i studier av både Lindgren et al. (2004) och Kool et al. (2009). Det innebar
personliga gränser och gränser som sattes av vårdpersonalen. Enligt patienterna var personlig
ledning och guidning en viktig roll för sjuksköterskan att axla. Det var även viktigt med en
säker och trygg miljö för hjälpa dessa kvinnor. Emotionell säkerhet bidrog till att kvinnorna
vågade visa sina känslor utan rädsla för att bli dömda eller ifrågasatta. Kvinnorna vågade
erkänna sina svåra känslor för sig själva (Schoppmann et al., 2007). Förutsättningen för det
var en god och positiv relation patient och vårdgivare emellan (Lindgren et al., 2004;
Schoppmann et al., 2007; Kool et al., 2009).
En ytterligare positiv aspekt som belyses i studien av Schoppmann et al. (2007) och Kool et
al. (2009) var fysisk kontakt och beröring. Stunder då kvinnorna fylldes med ångest och
rädsla kunde fysisk kontakt, i form att hålla hand eller en omfamning, vara till stor hjälp för
lugnande och ångestlindring. Det krävdes att beröringen var varm och uppriktig samt en bra
och tillitsfull relation mellan sjuksköterska och patient, annars kunde den fysiska kontakten
20
kännas främmande och påtvingad. Vikten av en god personlig relation poängteras i flera
studier (Lindgren et al., 2004; Schoppmann et al., 2007; Lindgren et al,. 2011).
När känslor blir till handling hos sjuksköterskan
I undersökningen av Gibb et al. (2010) ansåg 86 procent av sjuksköterskorna att attityder
gentemot patienten hade en tydlig inverkan på upprepandet av självvållade skador hos
personer med självskadebeteende. Dessutom lade mer än häften av de tillfrågade extra vikt
vid betydelsen av personalens engagemang och ansträngning. Engagemanget betraktades göra
skillnad gällande fortsatt självskadebeteende alternativt ett upphörande av beteendet enligt
sjuksköterskorna (Gibb et al. 2010). Vikten av en god terapeutisk relation till kvinnorna lyfts
fram i studien av Thompson et al. (2008). Sjuksköterskan värdesatte en god relation till
kvinnorna för att kunna sätta gränser och säga stopp, när det krävdes (Wilstrand et al., 2007).
Thompson et al. (2008) rapporterar i sin studie om en emotionell inverkan i omvårdnaden av
självskadebeteende och hur detta kunde påverka hur sjuksköterskan agerade mot patienten.
De sjuksköterskor som hade en uppfattning om patienterna som manipulativa upplevde ilska
gentemot dem (Thompson et al., 2008). För en del vårdgivare kunde känslorna vara
svårkontrollerade och det resulterade i ett gormande beteende, förödmjukande samt fysiskt ta
ett hårt tag om patientens arm (Wilstrand et al., 2007). Medan sjuksköterskor i studien av
O`Donovan och Gijbels (2006) menade att negativa känslor som framkallades behövde
ignoreras då det inte resulterade i något bra uttryckssätt.
När sjuksköterskorna i studien av O´Donovan & Gijbels (2006) skulle beskriva sitt
tillvägagångsätt vid mötet med kvinnorna var det svårt för dem att definiera då de upplevde
en brist på framtagna riktlinjer. Istället var varje bemötande individuellt anpassat och termer
som personcentrerat- och lösningsfokuserat bemötande fanns i åtanke över hur bemötandet
borde formas (O´Donovan & Gijbels, 2006). Sjuksköterskorna upplevde sina förmågor
begränsade gällande i vilken utsträckning de kan bistå patienten. En sjuksköterska uttryckte
kvinnornas behov som omfattande och därmed överskrider deras personliga resurser till att
bemöta detta. Hos flera av sjuksköterskorna uttrycktes ett behov av ökad kunskap och träning
för att tillgodose bemötandet av kvinnorna, och därmed minska de negativa attityderna
21
(O´Donovan & Gijbels, 2006; Wilstrand et al., 2007; Thompson et al., 2008; Gibb et al.,
2010).
En del av sjuksköterskorna beskrev hur de berikades av självförtroende i omvårdnaden av
självskadebeteende då patienten blev bättre och upphörde med självskadande beteende. Det
resulterade i mindre ångest hos sjuksköterskorna. Andra sjuksköterskor menade dock att de
blivit härdade och berördes inte längre i samma utsträckning (Thompson et al., 2008).
Enligt sjuksköterskorna i studien av Wilstrand et al. (2007) fanns det en uttalad svårighet i
bemötandet när kvinnornas självvållade sår skulle skötas om. Dels skulle sjuksköterskan
hantera sina personliga känslor som dök upp i samband med detta och dels inte ”belöna”
patienten genom uppmärksamhet som sökts i självskadehandlingen. I vissa situationer
krävdes det att sjuksköterskan stängde av sina känslor och var ”kall och hård” i sitt
förhållningssätt (Wilstrand et al., 2007).
Lindgren et al. (2011) redogör för olika rollpositioner som sjuksköterskan antar i relationen
och bemötandet gentemot kvinnor med självskadebeteende. Två dominerande roller framgår;
den fostrande, samt den stödjande. Den fostrande rollen innebar en auktoritär roll hos
sjuksköterskan vars uppgift ligger i en inställning till att fostra kvinnorna. Det sker genom
upprättning av tydliga regler och förväntningar på kvinnorna som de i sin tur mer eller mindre
tvingas uppfylla för till exempel tillåtas utgång eller permission. Sjuksköterskorna besatt
ensamrätt på vetskapen över vad som var rätt och fel, hur kvinnorna fick bete sig, vad som var
normalt och vad som var oacceptabelt samt vad som hjälpte, respektive inte hjälpte kvinnorna
i deras situation. Det kunde uppstå en kamp mellan sjuksköterska och patient angående rätt
kunskap över beteendet. Sjuksköterskorna med den fostrande rollen upplevde ett ansvar och
vilja till att hjälpa kvinnorna med självskadebeteende, på sjuksköterskornas villkor, och kunde
motstrida vad kvinnorna själva uttryckte (Lindgren et al., 2011).
En annan roll som sjuksköterskorna kunde åta sig i bemötandet av kvinnor med
självskadebeteende var den stödjande rollen (Lindgren et al., 2011). Den stödjande rollen
innebar en jämlik nivå mellan patient och sjuksköterska. Den stödjande rollen avsåg stöttning,
skapande av en positiv atmosfär, engagemang och lyhördhet för kvinnan med
självskadebeteende och hennes omgivning. Det inkluderade även en förståelse för kvinnornas
22
ärr och föra deras talan när de inte själva förmådde göra det. Målet med den stödjande rollen
var att stärka kvinnornas självkänsla (Lindgren et al., 2011).
I O´Donovan & Gijbels (2006) studie fann de olika synsätt på hur sjuksköterskorna förhöll sig
till de känslor som väcktes i mötet med kvinnorna. En del sjuksköterskor stod fast vid en icke
dömande inställning till personerna med självskadebeteende. En annan grupp av
sjuksköterskor hävdade att det var oundvikligt att inte vara dömande i sitt förhållningssätt,
men menade att det däremot går känslorna att selektera i mötet med patienterna.
Sjuksköterskorna försökte bortse från sina egna värderingar och det krävdes hantering av
känslor samt acceptans i vårdandet av personer med självskadebeteende. Wilstrand et al.
(2007) beskrev istället ett annat förhållningssätt som sjuksköterskorna höll till känslorna som
väcktes. Förhållningssättet bestod i blockering och utestängande av känslorna. Skämt och
ironi i interaktionen med patienten var ett effektivt hanteringssätt av känslor.
Sammanfattningsvis visar studierna (Lindgren et al., 2004; Reece, 2005; O’Donovan &
Gijbels, 2006; Wilstrand et al., 2007; Schoppmann et al., 2007;) att känslorna som väcks i
mötet och förståelsen bakom självskadebeteendets funktion påverkar sjuksköterskornas
inställning och agerande gentemot de kvinnliga patienterna. Kvinnornas upplevelse av ett
negativt bemötande bestod av ifrågasättande, misstroende och försummelse. Bekräftelse
upplevdes av patienterna som det viktigaste i ett positivt bemötande.
Diskussion
Diskussion av vald metod
En litteraturstudie genomfördes och artiklarnas innehåll granskades enligt den metod som
beskrivs i Friberg (2012). En fördel med litteraturstudie är att sammanställa redan framtaget
vetenskapligt material som har granskats vetenskapligt innan publicering samt generera
information och utökad kunskap av kvinnors och sjuksköterskors upplevda erfarenheter i
bemötandet vid självskadebeteende. Det är av vikt att öppenhet och objektivitet förekommer
vid urval, granskning och analys av litteraturen så att studien inte blir partisk och vinklad,
23
speciellt i avseende gällande ämnesområde som belyser negativa upplevelser. En risk med
granskning av redan tolkat material är skapandet av en tredje tolkning. En tredje tolkning som
kan skilja sig markant från primärkällans indikationer och då förlora förankringen hos
populationen som studien avser att studera. Genom att ständigt återkomma till inkluderade
artiklar, minimerades risken för feltolkning. Dessutom fördes löpande diskussioner för att
uppnå konsensus.
Avsikten fanns hos författarna att endast inkludera artiklar med sjuksköterskans utsago
gällande vårdpersonalens perspektiv. En artikel (Recee, 2005) innefattar dock både
sjuksköterskans och övrig omvårdnadspersonals perspektiv. Trots detta valdes artikeln att
inkluderas i resultatet eftersom artikel berörda relevanta delar ur sjuksköterskans perspektiv
som motsvarade studiens syfte. Då en artikel (Recee, 2005) även innefattar övrig
omvårdnadspersonal, kan resultatet i föreliggande studie inte generalisera för
sjuksköterskornas upplevelse och agerande i strikt mening. Resultatet kan trots det vara
relativt representativt för sjuksköterskorna.
Artiklarna som inkluderades i resultatet varierade mellan psykiatrisk slutenvårdsavdelning,
psykiatrisk akutsjukvård samt psykiatrisk hemsjukvård. De olika vårdformerna kan tillföra en
mer nyanserad bild av hur sjuksköterskan och kvinnornas upplevelse av bemötandet är
sinsemellan.
Litteratursökningen genomfördes i databaserna Medline och PsychINFO för det publicerade
materialet är där förhandsgranskat och inriktningen var mot omvårdnadsforskning.
Datasökningarna avgränsades med inklusionskriterier för att motsvara syftet till att
representera upplevelser hos kvinnor och sjuksköterskor vid självskadebeteende. Författarna
upplevde att ett fåtal artiklar motsvarade syftet, endast sex artiklar. Ett flertal sökningar
genomfördes då även andra sökord inkluderades, men resulterade inte i fler artiklar som
motsvarade syftet. Därför genomfördes sekundära sökningar, för en utökning av väsentligt
material. Sekundära sökningar stöds av Friberg (2012) och resulterade i ytterligare tre
relevanta artiklar.
Under litteratursökningen gjordes sökningar som inkluderade studier som publicerats de
senaste 15 åren. Det ökade antalet användbara artiklar som var relevanta till studiens syfte.
Dock uppmärksammade författarna litteratur och forskningsresultat kring självskadebeteende
24
som i stor omfattning publicerades under 90- talet, dessa artiklar ansågs inte vara tillräckligt
uppdaterade för att inkluderas i studien.
Författarna läse var för sig artiklarna ett flertal gånger, därefter diskuterades och jämfördes
funna likheter och skillnader i studiernas resultat. Meningsbärande begrepp som motsvarade
studiens syfte selekterades ut och bildade underrubriker av sjuksköterskans respektive
kvinnans perspektiv. Därefter kategoriserades underrubrikerna och sammanfattades, i samråd
med handledaren, under de tre huvudrubrikerna; Känslor, Inställning och Handling.
Artiklarna som inkluderades till studiens resultat ger endast en inblick av hur mötet mellan
sjuksköterska och kvinnor med självskadebeteende upplevs. En inblick vars funktion är att
medvetandegöra bemötandets och kunskapens betydelse. Resultatet kan inte generaliseras till
att representera sjuksköterskor och personer med självskadebeteende som inte ingick i
studierna, men kan ge en representativ bild på hur vårdmötet upplevs av respektive part. Det
kan heller inte överföras till alla vårdkulturer världen över, eftersom majoriteten av studierna
är kvalitativa och visar på en individs unika upplevelse.
Diskussion av framtaget resultat
Syftet med studien var att belysa upplevelsen hos kvinnor med självskadebeteende av
sjuksköterskans bemötande, samt sjuksköterskans upplevelser i mötet med dessa kvinnor.
Resultatet visar på variationer i upplevelserna hos såväl sjuksköterskor som patienter.
Kvinnorna upplevde ett negativt bemötande när de känner sig missförstådda, försummade och
ifrågasatta av sjuksköterskan (Lindgren et al., 2004; Reece, 2005; O’Donovan & Gijbels,
2006; Lindgren et al., 2011). De rapporterade även om ett positivt bemötande i situationer där
de blir bekräftade, lyssnade på och känner sig delaktiga (Lindgren et al., 2004; Schoppman et
al., 2007; Kool et al., 2009; Lindgren et al., 2011). Sjuksköterskan upplevde att
självskadebeteendet provocerar fram starka och svårhanterliga känslor i mötet. Vilka känslor
som blir dominerande beror på vilken förståelse och inställning sjuksköterskan har till
beteendet. Till exempel de sjuksköterskor som uppfattade kvinnorna som manipulativa kände
en ilska gentemot dem (Thompson et al. 2008). Å andra sidan fanns en uttryckt vilja till
förståelse och engagemang för att hjälpa kvinnorna i deras situation (Wilstrand et al., 2007;
Thompson et al., 2008; Gibb et al., 2010).
25
Det sammanställda resultatet är i enighet med tidigare forskning av McCabe (2004), Bosman
och van Meijel (2008), McCarthy et al. (2008) och Eriksson och Åkerman (2012) gällande
upplevelsen av svårigheter i bemötandet mellan vårdgivare och patienter. Till exempel
beskrev kvinnorna en föreställning om att sjuksköterskorna upplever deras
självskadebeteende som ett suicidförsök (Lindgren et al., 2004). Å andra sidan visar studier ur
sjuksköterskans perspektiv att de var medvetna om skillnaden på självskadebeteende och
suicidförsök, men förhållningssättet var detsamma (O’Donovan & Gijbels, 2006). Detta tolkar
författarna i föreliggande studie som en av orsakerna till kvinnornas upplevelse av ett
bristande bemötande. Även om resultatet pekar på en tydlig obalans i kommunikationen
(Lindgren et al., 2004; O’Donovan & Gijbels, 2006; Schoppmann et al., 2007; Thompson et
al., 2008; Kool et al., 2009; Gibb et al., 2010; Lindgren et al., 2011) finns det ändå tydliga
likheter mellan hur sjuksköterskan ämnar bemöta och hur kvinnorna med självskadebeteende
önskar bli bemötta.
Sett ur sjuksköterskans perspektiv handlar det främst om problematik i kommunikationen,
förståelse och okunskap, i relation till orsaken av ett självskadande beteende (Lindgren et al.,
2004; Schoppmann et al., 2007; Kool et al., 2009; Lindgren et al., 2011). Liknande resultat
redovisas i studier av McCabe (2004) och McCarthy et al. (2008) där de poängterar vikten av
en personcentrerad kommunikation. Joyce Travelbees omvårdnadsteori betonar betydelsen av
att skapa en egen uppfattning om patientens upplevelse, eftersom endast patienten kan sätta
ord på sin situation. I Travelbees teori är den mellanmänskliga relationen den centrala
punkten inom omvårdnad. I likhet med Travelbee visar även det sammanställda resultatet
vikten av en mellanmänsklig relation, då både sjuksköterska och patienter värdesätter en god
sådan (Kristoffersen et al., 2007).
Patienterna beskrev förväntningar och inställningar gentemot omvårdnaden som kan ställa
höga, individuella krav på sjuksköterskans känslomässiga gensvar. Det efterfrågas en relation
som bygger på ett privat förhållningssätt snarare än ett professionellt (Lindgren et al., 2011). I
situationer där förväntningarna inte blir tillgodosedda upplevde kvinnorna ett dåligt
bemötande (Lindgren et al., 2004). Med det i åtanke reflekterar författarna i föreliggande
studie kring om de höga förväntningarna på sjuksköterskan från kvinnorna är grunden till
upplevelser av ett bristande bemötande. När kvinnornas förväntningar om ett nästintill privat
bemötande, som innebär ett högt krav på känslomässigt engagemang hos sjuksköterskan, inte
tillgodoses upplever de ett dåligt bemötande. En tydlig kommunikation är av vikt för att
26
förmedla sjuksköterskans roll och i vilken utsträckning ett engagemang kan förekomma inom
omvårdnaden. På grund av att patienten befinner sig i en beroendeställning till sjuksköterskan
uppstår ett moraliskt och etiskt ansvar, detta kommer till tydligt uttryck i relationen mellan
sjuksköterskan och den självskadande kvinnan (Svensk Sjuksköterskeförening, 2010).
Det är påtagligt att det råder en kunskapsbrist bland sjuksköterskor kring både
självskadebeteendet och strategier angående bemötandet av det. Kunskapsbristen är en faktor
som påverkar upplevelsen hos både sjuksköterskan och kvinnorna. Ett flertal av studierna som
inkluderats i resultatet tar upp det faktum att självskadebeteende väcker mycket känslor som
kan vara svårhanterliga, vilket i sin tur kan mynna ut i ett mindre lämpligt agerande gentemot
kvinnorna i form av negativa attityder (O’Donovan & Gijbels, 2006; Wilstrand et al., 2007;
Thompson et al., 2008; Gibb et al., 2010). Vid ett flertal tillfällen i de olika studierna som
presenteras i resultatet benämns personer med självskadebeteende som en tung patientgrupp
på grund av det känslomässiga engagemanget som erfordras av vårdpersonalen (O’Donovan
& Gijbels, 2006; Wilstrand et al., 2007; Thompson et al., 2008; Gibb et al., 2010).
Sjuksköterskor och vårdpersonal efterfrågade stöd och kunskap för att kunna leverera och
behålla ett engagemang i omvårdnaden av kvinnor med självskadebeteende (O’Donovan &
Gijbels, 2006; Wilstrand et al., 2007; Thompson et al., 2008; Gibb et al., 2010).
En framträdande känsla som påverkade sjuksköterskan och vårdpersonalens attityder samt
agerande gentemot patienterna var rädsla. En rädsla för ansvaret, en rädsla för patientens liv
och en rädsla för ett eskalerande av självskadebeteendet. Rädslan för ett eskalerande av
självskadehandlingar kunde förhindra att sjuksköterskan bekräftade, uppmärksammade och
talade om självskadebeteendet med patienten (Wilstrand et al., 2007; Thompson et al., 2008).
Samtidigt förmedlade patienterna en bild av ett omfattande behov av bekräftelse och
poängterar att en konversation om självskadebeteendet inte ökade risken för fler
självskadehandlingar (Lindgren et al., 2004; Schoppmann et al., 2007; Kool et al., 2009).
Gemensamma drag hos kvinnorna var att de grundläggande behoven av medmänsklig kärlek
försummats och eftersöktes hos rådande omgivning (Kool et al., 2009). Det visar tydligt att
det krävs vidare upplysning och hanteringsstrategier inom området som når ut till
sjuksköterskor och vårdpersonal. Likgiltighet omnämndes vara förödande för patienterna och
bör uppmärksammas (Lindgren et al., 2004; Schoppman et al., 2007; Kool et al., 2009;
Lindgren et al., 2011).
27
Avslutningsvis innebär ett gott bemötande ett ökat välmående hos kvinnor med
självskadebeteende. Omvårdnad i form av ett gott bemötande, bekräftelse, trygghet och
omtanke kan vara bidragande faktorer till ett reducerat självskadebeteende då patienterna
finner andra strategier för utlopp av sina starka känslor (Lindgren et al., 2004). Det visar på
hur betydelsefullt bemötandet från vårdpersonalens sida är och vilken inverkan ett gott
respektive ett dåligt bemötande har.
Slutsats och kliniska implikationer
Genom att belysa upplevelsen av vårdmötet ur både sjuksköterskan och den kvinnliga
patientens perspektiv, hoppas vi kunna bidra med kunskap som i sin tur kan tillföra en insikt i
det kliniska arbetet med patienterna. En insikt som innebär en medvetenhet kring
problematiken, bemötande gentemot kvinnor med självskadebeteende.
Bristande bemötande gentemot de kvinnliga patienterna är ett allvarligt problem eftersom
bemötandet har en stark bidragande inverkan på deras välmående. Gott bemötande främjar
hälsa hos individen, medan bristande bemötande i form av likgiltighet kan förstärka ett
självskadebeteende.
Mer resurser behövs på utbildning och stöd för att öka kunskapen och minska osäkerheten hos
vårdpersonalen. Studien lämnar en inblick hos författarna om att upplevelsen av ett dåligt
bemötande grundar sig i bristande kunskap och förståelse, vilket leder till en osäkerhet hos
vårdpersonalen.
Författarnas arbetsfördelning
Härmed intygas att båda författarna varit delaktiga genom hela arbetsprocessen av
föreliggande studie.
28
Referenser
Altmann,T.,K., (2008). Attitude: a Concept Analysis. Nursing Forum, 43(3), 144-150.
American Psychiatric Association. (3rd Ed. Rev. ed.). (1987). Diagnostic and statistical manual of mental
disorders APA, Washington, DC.
Bosman, M., & van Meijel, B. (2008). Perspectives of Mental Health Professionals and Patients on Self-injury in
Psychiatry: a literature review. Archives of Psychiatric Nursing, 22(4), 180-189.
Ehrenberg, A. & Wallin, L. (Red.). (2009). Omvårdnadens grunder – Ansvar och utveckling. Lund:
Studentlitteratur.
Eriksson, T & Åkerman, S. (2012). Patienters upplevelser av vården för självskadebeteende. Kunskapsöversikt
på uppdrag av Psykiatri Region Skåne. Hämtad 19 november, 2014, från:
www.nationellasjalvskadeprojektet.se/
Favazza, A. (2011). Bodies under siege. Baltimore: Johns Hopkins University Press.
Friberg, F. (2012). Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Studentlitteratur:
Lund.
Friberg, F. & Öhlén, J. (Red.).(2009). Omvårdnadens grunder – perspektiv och förhållningssätt. Lund:
Studentlitteratur
Folkhälsomyndigheten. (2014). Folkhälsan I Sverige – Årsrapport 2014. Stockholm: Folkhälsomyndigheten.
Gibb, S., Beautrais, A., & Surgenos, L. (2010). Health-care staff attitudes towards self-harm patients. The Royal
Australian and New Zealand College of Psychiatrists, 44(8), 713-720.
Klonsky, D., E. (2007) The functions of deliberate self-injury: A review of the evidence. Clinical Psychology
Review. 27(2), 226-239.
Kool, N., Van Meijel, B., & Bosman, M. (2009). Behavioral Change in Patients With Severe Self-Injurious
Behavior: A Patient’s Perspective. Archives of Psychiatric Nursing, 23(1), 25-31.
Kool, N., van Meijel, B., Koekkoek, B., van der Bijl, J & Kerkhof, A. (2014). Improving communication and
practical skills in working with inpatients who self-harm: a pre-test/post-test study of the effects of a training
programme. BMC Psychiatry, 14(64), 1-9.
Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom hälso- och
vårdvetenskap. Natur&Kultur: Stockholm.
Kristoffersen, N.,J., Nortvendt, F. & Skaug, E-A. (Red.).(2007). Grundläggande omvårdnad. Stockholm: Liber
Kunskapscentrum för jämlik vård. (2014). Normkritiska perspektivpå självskadebeteende [Broschyr]. Västra
Götalands regionen: Kunskapscentrum för jämlik vård.
Lindgren, B.-M., Wilstrand, C., Gilje, F., & Olofsson, B. (2004). Struggling for hopefulness: a qualitative study
of Swedish women who self-harm. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 11(3), 284-291.
Lindgren, B.-M., Öster, I., Åström, S., & Hällgren-Graneheim, U. (2011). ”They don’t understand…you cut
yourself in order to live”. Interpretative repertoires jointly constructing interactions between adult women who
self-harm and professional caregivers. Int J Qualitative Stud Health Well-being, 6(3).
McCabe, C. (2004). Nurse- patient communication: an exploration of patients´experiences. Journal of Clinical
Nursing, 13(1), 41-49.
29
McCarthy, B., O`Donovan, M. & Twomey, A. (2008). Person- centred communication: Design, Impelemtation
and evaluation of a communication skills module for undergraduate nursing students- an irish context.
Contemporary Nurse, 27(2), 207- 222.
Nationalencyklopedin [NE]. (2014). Attityd. Tillgänglig:
http://www.ne.se.ludwig.lub.lu.se/
Nationella Självskadeprojektet (2013) Insatser för minskat självskadebeteende: Rekommendationer för
utveckling av psykiatrisk vård. Skånenoden. Hämtad 15 april, 2015, från:
http://www.nationellasjalvskadeprojektet.se/
Northern Nurses´ Federation. (2003). Etiska Riktlinjer för omvårdnadsforskning i Norden [Broschyr]. Oslo:
Allservice AS. Hämtad 17 november, 2014, från:
http://www.sykepleien.no/
O’Donovan, A., & Gijbels, H. (2006). Understanding Psychiatric Nursing Care with Nonsuicidal Self-Harming
Patients in Acute Psychiatric Admission Units: The views of Psychiatric Nurses. Archives of Psychiatric
Nursing, 20(4), 186-192.
Polit, D., F. & Beck, C., T. (2014). Essentials of Nursing Research – appraising Evidence for Nursing Practice.
Lippincott Williams & Wilkins: Philadephia.
Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor. (2014). Kompetensbeskrivning: För legitimerad sjuksköterska
med specialistsjuksköterskeexamen, inriktning psykiatrisk vård [Broschyr]. Stockholm: Psykiatriska
sjuksköterskeföreningen för sjuksköterskor. Hämtad 23 april, 2015, från:
http://psykriks.se/
Reece, J. (2005). The language of cutting: Initial reflections on a study of the experiences of self-injury in a
group of women and nurses. Issues in Mental Health Nursing, 26(6), 561-574.
Schoppmann, S., Schröck, R., Schnepp, W., & Büscher, A. (2007). ”Then I just showed her my arms…” Bodily
sensations in moments of alienation related to self-injurious behaviour.* A hermeneutic phenomenological
study. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 14(6), 587-597.
SKL. (2013). Delrapport till Socialdepartementet: Nationella Självskadeprojektet. Sveriges Kommuner och
Landsting.
Skärsäter, I. (2010). Omvårdnad vid psykisk ohälsa – på grundläggande nivå. Lund: Studentlitteratur.
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Stockholm: Socialstyrelsen.
Svensk sjuksköterskeförening (2010). Svensk sjuksköterskeförenings strategi för utbildningsfrågor [Broschyr].
Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening. Hämtad 23 april, 2015, från:
http://www.swenurse.se/
Svensk Sjuksköterskeförening. (2010). Värdegrund för omvårdnad [Broschyr]. Stockholm: Svensk
sjuksköterskeförening. Hämtad 23 april, 2015, från:
http://www.swenurse.se/
Thompson, A., Powis, J., & Carradice, A. (2008). Community psychiatric nurses’ experience of working with
people who engage in deliberate self-harm. International Journal of Mental Health Nursing, 17(3), 153-161.
Willman, A., Stoltz, P. & Bahtsevani, C. (2006) Evidensbaseras omvårdnad. Studentlitteratur: Lund.
World Health Organization (10. rev., 2008 ed.). (2009). International statistical classification of diseases and
related health problems: ICD-10. Geneva: World Health Organization.
Wilstrand, C., Lindgren, B.-M., Gilje, F., & Olofsson, B. (2007). Being burdened and balancing boundaries: a
qualitative study of nurses’ experiences caring for patients who self-harm. Journal of Psychiatric and Mental
Health Nursing, 14(1), 72-78.
30
31
Bilaga 1 (2)
Författare
Land
År
Titel
Lindgren, Wilstrand, Gilje &
Olofsson (2004)
Sverige
Struggling for hopefulness: a
qualitative study of swedish
women who self-harm
Lindgren, Öster, Åström &
Hällgren-Graneheim (2011)
Sverige
”They don’t understand…you
cut yourself in order to live”
Interpretative repertoires
jointly constructing
interactions between adult
women who self-harm and
professional caregivers
Kool, Van Meijel & Bosman
(2009)
Nederländerna
Behavioral change in patients
with secure self-injurious
behavior: a patient’s
perspective
O’Donovan & Gijbels (2006)
Irland
Design
Deltagare
Metod
Datainsamling
Analys
Resultat
Kvalitativ
Nio kvinnor, vårdade inom
psykiatrin för
självskadebeteende
Narrativa intervjuer.
Utgick ifrån fyra
specifika frågor
angående patienternas
upplevelser av vården.
Personer med självskadebeteende (SB) kämpar
för att känna hoppfullhet och detta kan främjas
eller hämmas av hur sjuksköterskan bemöter
patienterna och bekräftar dem.
Hög
Kvalitativ
Sex kvinnor,
inneliggande patienter på
en psykiatrisk avdelning
pga. självskadebeteende.
Etnografisk
observation.
Observation på
interaktionen mellan
patienter och
sjukvårdspersonal samt
intervjuer.
Vårdpersonal behöver se förbi det
självskadebeteende som patienterna har och
möta individerna med respekt. Vårdpersonal
och patienter antar olika roller i interaktionen
med varandra.
Hög
Kvaltitativ
Tolv kvinnor, samtliga
med lång historia med
självskadebeteende.
Individuella
semistrukturerade
intervjuer.
För att reducera och sluta med
själskadebeteende genomgår patienten sex
olika faser. Tillfrisknandet kan hämmas av
olika negativa faktorer, bland andra
medicinering.
Hög
Kvalitativ
Åtta
psykiatrisjuksköterskor
(sex kvinnor + två män)
Djupa semistrukturerade
intervjuer.
Sjuksköterskorna hade svårigheter att beskriva
sin yrkesroll i arbetet med personer med
självskadebeteende. De uppgav att det fanns
Hög
Gradering
Understanding psychiatric
nursingcare with non-suicidal
self-harming patients in a
acute psychiatric admission
units: The views of psychiatric
nurses
Reece, J. (2005)
England
The language of cutting: initial
reflections on a study of the
experiences of self-injury in a
group of women and nurses
Schoppmann, Schröck,
Schnepp & Büscher (2007)
Tyskland
”Then I just showed her my
arms…” Bodily sensations in
moments of alienation related
to self-injurious behavior. A
hermeneutic phenomenological
study.
Gibb, Beautrais & Surgenor
(2009)
Australien
Health-care staff attitudes
towards self-harm patients
Thompson, Powis & Carradice
(2008)
Storbritannien
Community psychiatric nurses’
experience of working with
perople who engage in
deliberate self-harm.
Innehållsanalys och
tema-analys.
brist på såväl kunskap som lokala riktlinjer
samt struktur.
Kvalitativ
14 sjuksköterskor & elva
personer med
självskadebeteende.
Ostrukturerade
intervjuer. Grounded
theory.
Sjuksköterskorna brister i sin förståelse för
självskadebeteendet. Det behövs ett gemensamt
”språk” för att hjälpa personer med
självskadebeteende på bästa sätt.
Medel
Kvalitativ
Tio kvinnor, samtliga med
självskadebeteende.
Hermeneutisk
fenomenologi.
Observation och
kvalitativa
djupintervjuer.
Utanförskap kan upplevas i flera olika steg och
det är viktigt att sjuksköterskan är uppmärksam
på tecken för detta. Självskadebeteende kan
vara en effektiv strategi för att avsluta en
smärtsam upplevelse av utanförskap.
Medel
Kvantitativ
196 st omvårdnadspersonal
Frågeformulär med 18
påstående angående
arbete med personer
som har ett
självskadebeteende.
Vårdpersonal hade överlag en positiv attityd
gentemot personer med självskadebeteende
samt en stark vilja att hjälpa dem.
Vårdpersonalen uppgav även att de behövde
mer kunskap och träning inom området.
Hög
Kvalitativ
8 personer med erfarenhet
av att arbeta med personer
som har ett
självskadebeteende. (fyra
män + fyra kvinnor)
Semistrukturerade
intervjuer. Interpretativ
fenomenologisk
analys.
Självskadebeteende är väldigt komplext och
personer med SB är en tung patientgrupp.
Ansvaret som vårdpersonalen känner kan vara
en tung börda.
Hög
Willstrand, Lindgren, Gilje &
Olofsson (2007)
Sverige
Being burdened and balancing
boundaries: a qualitative study
of nurses’ experiences caring
for patients who self-harm.
Kvalitativ
Sex sjuksköterskor,
samtliga arbetade inom
psykiatrin. (tre män + tre
kvinnor)
Intervjuer
Kvalitativ
innehållsanalys
Vikten av att identifiera känslor i arbetet med
personer som har självskadebeteende samt
hantera detta för att må bättre själv och erbjuda
en bättre vård.
Hög
Bilaga 2 (2)