[Skriven för HBL 199? kanske 4]
TILLÄMPAD ETIK - PÅ GOTT OCH ONT
Martin Nybom
Den tillämpade etiken har under de senaste decennierna vunnit allt starkare fotfäste i den
västerländska moralfilosofin. Till den grad att man populärt tycks tro att det är just detta
som moralfilosofen i huvudsak sysslar med, eller åtminstone borde syssla med. Den
tillämpade etikens popularitet har också synts i en ökad användning av begreppen etik och
moral i alla möjliga och omöjliga sammanhang, så att man väl kunde tala om vårt
decenniums modeord. Det är ingen stor överdrift att säga att det inte går en dag då dessa
två ord inte nämns i massmedia. Detta kan å ena sidan tolkas som om vår kultur äntligen
börjat visa moralisk känsla och ansvar; för allt från döende noshörningsungar till statens
skattepolitik. Å andra sidan kan man se det som att denna inflation i begreppen etik och
moral snarare lett till att deras betydelse förvanskats så att de i stället för att uttrycka
moralisk känsla snarare uttrycker moralisk blindhet. Man kommer att tänka på ett barn
som lärt sig att yttra ett nytt fint ord som hon använder hela tiden oavsett mening och
sammanhang, bara för att visa att hon kan det.
Ett besläktat fenomen är uppkomsten av olika etiska råd och kommittéer som
erbjuder etisk expertis. Det finns tillämpade etiker som specialiserat sig på olika frågor
såsom medicinsk etik, bioetik, miljöetik, mediaetik, etc. På det stora hela kan det verka bra
att det finns någon som tar sig an svåra och viktiga problem i hopp om lösningar. Man
tenderar att betrakta moralfilosofen som innehavare av bättre etisk kunskap och utbildning
i problemlösning än andra och tycker att han därför borde axla sitt ansvar genom att lösa
våra olika etiska problem och konflikter. Detta utan att man desto mer reflekterat över vad
denna utbildning eller “etiska kunskap” är.
Moralfilosofer som axlat detta ansvar är bl.a. finländarna Heta Häyry (som förespråkat
dödshjälp) och Matti Häyry (fri abort). Bägge två har fått stor uppmärksamhet ute i
Europa, speciellt i England. Den kanske mest kända tillämpade etikern är den australiska
filosofen Peter Singer som väckte allmänhetens gillande med sitt verk Animal Liberation
(Djurens frigörelse) i vilken han argumenterade mot djurexperiment. Hans argumentering
baserade sig på en form av utilitarism. När han sedan, enligt samma åskådning,
förespråkade aktiv dödshjälp för nyfödda med vissa grava sjukdomar, i boken Should the
Baby Live? (Ska barnet leva?), mottog han i stället för rosor mordhot från olika
handikapporganisationer. Denna starka reaktion kom från människor som i motsats till
Singer ansåg sig ha full rätt att finnas till. Hans verk Practical Ethics (Praktisk Etik) ger en
överblick av vad den tillämpade etiken sysslar med.
En av nordens främsta filosofer inom tillämpad etik, den svenska utilitaristen
Torbjörn Tännsjö, har aktivt fört fram liknande tankegångar. Han har främst sysslat med
medicinsk etik och har i Finland fått ett visst anseende bl.a. genom sin lärobok Vårdetik
som olyckligtvis figurerat som undervisningsmaterial inom olika medicinska och
vårdvetenskapliga ämnen. I boken Vårdetik försvarar han i stort sett den utilitaristiska
moralsynen (lyckomoralen) så som den först formulerades av den brittiske 1700-tals
filosofen Jeremy Bentham.
2
*
Praktisk etik definieras vanligen som tillämpningen av etik på praktiska problem så som,
abort, eutanasi, rasism, miljöförorening, etc.. Utgående från denna definition kallas den
även för tillämpad etik. Dess huvudsakliga syfte antas vara att hjälpa människor finna
korrekta svar på moraliska problem och att komma på lösningar när man inte kan enas på
moraliska grunder över praktiska problem. Vanligen hävdar man också att för att
bestämma huruvida en handling är rätt eller fel så måste man se på dess konsekvenser. I
stora drag kan man se det som följande: Det finns moralfilosofer som försöker luska ut vad
som är nyttigt för majoriteten av människor i hopp om att skapa en etisk teori som kunde
tillämpas, och moralfilosofer som redan försöker tillämpa en viss etisk teori.
Idén om en etisk teori inbjuder oss att tala om en metod för lösandet av etiska
problem och konflikter. Många moralfilosofer menar att det är moralfilosofins viktigaste
uppgift att hitta eller skapa en sådan metod. Det finns olika argument för att de borde ta sig
an denna uppgift. Ett baserar sig på det faktum att det finns ett flertal sinsemellan
motstridiga etiska principer som gör det svårt (ibland omöjligt) att fatta beslut om hur man
borde handla i olika situationer.
Man tänker sig att det måste råda enighet om den moraliska princip enligt vilken
samhället skall fatta beslut. Och det är detta som anses vara målet för moralfilosofin; att
skapa en enhetlig moralisk teori (eller teorier) som kunde fungera som en stabil grund för
samhällets generella beslutsfattande. Om man tillämpar en given metod så är det lättare för
samhället att fatta beslut och att utfärda förmaningar eller regler för de enskilda
individerna i samhället. Om metoden baserar sig på en utilitaristisk teori, så skulle den
sannolikt påminna mycket om matematiskt kalkylerande. På så sätt, att man sätter ett
plustecken för saker som är och ett minustecken för saker som inte är, nyttiga eller bra för
samhället. Sedan är det bara att summera för att få rätt svar. Enkelt!
Utgående från denna syn är det tänkt att det skulle bli enklare för den enskilda
människan att lösa sina moraliska problem, eftersom samhället skulle förse henne med de
rätta svaren och lösningarna. Man tänker sig också att om man kunde fastslå en generell
metod som skulle basera sig på en allmän etisk teori, så skulle det minska på antalet
konflikter mellan olika kulturer och nationer, och leda till en fridfullare och skönare värld
...
*
Ett utmärkt bidrag till diskussionen kring tillämpad etik och utilitarism ger Anne Maclean
i sin bok The Elimination of Morality. Maclean argumenterar bl.a. mot tanken att
moralfilosoferna, dolda bakom filosofisk vältalighet, skulle kunna agera som experter i
lösandet av moraliska problem. Hela tanken är filosofiskt missvisande. Hon visar på ett
elegant och övertygande sätt hur själva idén om en etisk teori och om rationellt
resonerande i utilitaristisk anda, egentligen eliminerar det moraliska i etiska frågor.
Samtidigt ger hon en inblick i vad moralfilosofin meningsfullt kan och borde syssla med.
The Elimination of Morality är en välskriven bok och lämpar sig bra för såväl lärare,
studerande som allmänt intresserade. Speciellt bra lämpar den sig för studenter i vårdetik.
En av vår tids mest intressanta moralfilosofer är australiern Raimond Gaita. I
boken Good and Evil: An Absolute Conception ger han en heltäckande analys av dagens
moralfilosofi. Gaita förespråkar den form av moralfilosofisk verksamhet som var
3
utmärkande för den grekiska filosofen Sokrates. Enligt denna bild är det inte
moralfilosofens sak att komma med teorier och råd, utan det är frågan om att förmå
människor att uppnå en egen moralisk klarhet. Den tillämpade etikens filosoferande är
inget annat än sofistikerat moraliserande. Gaita visar hur moraliska värden skiljer sig från
bl.a. instrumentella värden (en skillnad som tillämpade etiker sällan tycks se), och vilken
roll dessa spelar i människors liv. Han motsätter sig starkt att det skulle kunna finnas
yrkesetiker med de rätta svaren. Good and Evil är ingen lättfattlig bok och den kräver
mycket av läsaren. Boken är definitivt värd att läsa, trots den akademiskt tunga
språkdräkten.
*
Ett förståeligt skäl till den tillämpade etikens växande popularitet är den lockelse den
utövar genom att erbjuda skenbart enkla svar och lösningsmodeller. I en kultur med
efterfrågan på snabbkaffe och snabbmat så tycks det också finnas en efterfrågan på
snabbetik så att vi slipper den plågsamma uppgiften att tänka själva.
Den tillämpade etiken för lätt tankarna till romaner där en galen vetenskapsman eller en
grupp superintelligenta människor haft möjligheten att skapa det perfekta samhället. Ett
samhälle där inga problem eller konflikter borde uppstå. Vanligen uppstår de dock, när en
del människor vaknar till insikten att de lever i en “bur” där allt är arrangerat för dem och
alla beslut redan är fattade av samhället. Ett gemensamt drag för dessa romaner är det
tomma liv personerna i de beskrivna samhällena tycks leva. Det finns inga svårigheter att
övervinna, inga obehagligheter och framförallt - inga moraliska problem eller konflikter.
Huvudpoängen är oftast den att detta “lätta liv” inte känns som att leva sitt eget liv, utan
snarare är det som att leva samhällets liv, om man nu kan kalla det för att leva ett liv
överhuvudtaget. De flesta av oss som läst romaner som Ira Levins En vacker dag,
Bradburys Fahrenheit 451, Huxleys Du sköna nya värld, osv., finner oftast de beskrivna
samhällena outhärdliga.
Naturligtvis är det få tillämpade etiker som anser sig vara dylika “galna
vetenskapsmän” i färd med att skapa denna “sköna nya värld”. De hävdar oftast att de
endast försöker lösa moraliska problem, inte skapa ett helt nytt samhälle. Inte desto mindre
tycks de trots allt i sitt lösande utgå från att moraliska problem är generella problem, dvs.
att de kan lösas utgående från vissa regler utan att ta i beaktande att det är frågan om
någons problem. Ur detta perspektiv framstår ett moraliskt problem som ett fel som kan
korrigeras genom att man anlitar en expert, på samma sätt som man anlitar en mekaniker
för att fixa ens bil. I fråga om moraliska problem tänker man sig uppenbarligen att
experten skulle vara moralfilosofen. Ett bra exempel på vad detta kan betyda ger Raimond
Gaita, här i fri översättning från hans essä ‘Ethical individuality’ (i Value &
Understanding; Essays for Peter Winch):
Antag att jag har ett etiskt problem. Det är fredag och jag måste fatta ett
beslut på måndag. Mitt veckoslut är fullspäckat med program. Du är så
rationell som tänkas kan och du är dessutom professor i praktisk etik. Jag
ger dig all tänkbar information angående mitt problem, naturligtvis,
inklusive all information om mig själv - mina önskningar, föreställningar,
osv. Jag ber dig sedan skynda dig så att du har åtminstone ett antal alternativ
klara för mig på måndag morgon. Under tiden fortsätter jag med att
förbereda föreläsningar om moraliska dilemman.
4
Detta är förstås, som Gaita också säger, en parodi på vad det är att hemsökas av ett
moraliskt problem. Vad den visar på är de absurditeter som den tillämpade etikens
antaganden leder till. Den tillämpade etiken betraktar moraliska problem som någonting
externt för människan, i stället för se dem som fundamentala uttryck för vad det är att
vara människa. Hela tanken om en moralisk expertis innebär att vi som individer inte
längre skulle behöva ta ansvar för våra beslut, ansvaret skulle vara experternas eller då i
sista hand “samhällets”. Dessutom leder hela idén om en etisk teori och en därpå baserad
metod för lösandet av moraliska problem, till tanken att det inte alls skulle behöva existera
några moraliska problem. Men skulle vi överhuvudtaget betrakta en individ utan moralisk
eftertanke som mänsklig?
Visst kan det te sig lockande att fantisera om ett liv utan moraliska problem där vi
alla skulle tänka lika. Men om det är det vi verkligen önskar oss och om det alls är möjligt,
är sedan en helt annan sak. Om en människa har ett moraliskt problem i sitt liv, då är det
just hennes problem och inte vems problem som helst. Och för att hon skall leva sitt eget
liv så är det hon själv som måste ta ställning till detta problem - både på gott och ont.
Litteratur:
Raimond Gaita Good and Evil: An Absolute Conception (London: Macmillan, 1991)
Raimond Gaita (ed.) Value & Understanding: Essays for Peter Winch (London:
Routledge, 1990)
Anne Maclean The Elimination of Morality: Reflections on Utilitarianism and Bioethics
(London: Routledge, 1993)
Peter Singer Praktisk Etik (Stockholm: Thales, 1991)
Torbjörn Tännsjö Vårdetik (2. uppl. Stockholm: Thales, 1993) Recenserad av professor
Lars Hertzberg i artikeln ‘Om tillämpad etik och moralisk förundran’ i Finsk Tidskrift
8/94.
Skribenten:
Martin Nybom, håller på med sitt slutarbete om tillämpad etik vid
Åbo Akademis filosofiska institution.
