The Synbiotic LifestyleTM
ab-sv-0005 [1]
Det stora och det lilla
genomet
Ester Nylöf,
September 13, 2014
Vi har relativt nyligen - på 2000-talet - blivit medvetna
om de miljarder encelliga organismer som lever i och på
människokroppen. Tidigare har våra vetenskapliga
hjälpmedel bara låtit oss se vad som kunnat odlas
framgångsrikt i ett laboratorium – vilket är fullt jämförbart
med att uteslutande kunna leta efter en borttappad nyckel
under en gatlykta. Allt har legat i mörker.
Det är inte längre självklart vad som är ”vi” och vad som är
”dem”.
Teknisk utveckling har ändrat på det och ställt oss inför en ny,
oupptäckt kontinent. Plötsligt kan gener sekvenseras i
blindo – och den information som hämtas fram ur den
osynliga världen är fascinerande och häpnadsväckande.
Interaktionen kan påverka uttrycket av våra gener och
antingen aktivera eller dämpa immunförsvaret. Vi påverkar
hela deras livsmiljö, vilket avgör vilka arter som dominerar och
vilka gener de uttrycker.
I vår kropp betyder det följande: Förhållandet mellan våra
egna celler och det mikrobiologiska ekosystemets celler är 10
till 1. Deras gener är hundratals gånger fler än våra egna.
Deras genom, summan av deras sammanlagda gener, är ”det
stora”. Vårt är det lilla. Deras genetiska repertoar är oändligt
mycket större än vår egen – och till vår tjänst, i utbyte mot att
det främmande ekosystemet får tillgång till en skyddad miljö
med jämn temperatur, fuktighet och tillgång på näring.
Inom deras eget ekosystem är utbytet vildare:
Mikroorganismernas gener blandas, skakas om och muterar
snabbt. Genetiskt material kan hoppa runt på DNA-molekylen.
Det kan bilda små ringar som bakterier skyfflar mellan sig, och
mellan arter.
En ständig kommunikation pågår mellan de artfrämmande
cellerna och de fria, cirkulerande kroppsceller som igår i
immunförsvaret - samt med de celler som ingår i fasta
vävnader, till exempel i tarmväggen.
Konkurrenskraftiga anlag, i värsta fall antibiotikaresistens, kan
därför spridas snabbt.
I själva verket är det urbilden för en lysande win-winsituation, och samexistensen är lika gammal som
ryggradsdjurens erövring av land.
Men vilka är de? Svaret är: främst bakterier, från tre stora
övergripande familjer: Firmicutes, Bacteriodetes och
Actinobacteria. De har olika egenskaper, olika lager som
omsluter dem, vilket påverkar hur de interagerar med
omgivningen. Dessutom: arkéer och encelliga organismer
med cellkärna – båda, rent evolutionärt, mer släkt med oss än
med de bakterier som omger dem. Sedan: virus, i stor mängd.
Främst virus som infekterar bakterier, så kallade bakteriofager.
Och hela tiden tillförs nya organismer utifrån, genom maten.
De passerar, förhoppningsvis obemärkt, utan att infektera eller
störa balansen. Mikrobiotans stamorganismer skyddar och
försvarar kroppen, i samarbete med immunförsvaret,
Den stora flexibiliteten, dynamiken och tänjbarheten i alla
system - kroppens och de främmande organismernas - gör att
gränserna på mikrobiologisk nivå verkar upplösas.
Det stora och det lilla genomet | 1
