Diabetes - ett hot mot hälsan
Uppdaterad 21.2.2017
Redan över en halv miljon finländare har
insjuknat i diabetes och antalet ökar snabbt
också bland yngre åldersklasser. Känner du
till att du själv kan fastställa din diabetesrisk
med ett diabetesrisktest? Testet finns på
Diabetesförbundets webbplats.
Diabetes, som tidigare kallades sockersjuka,
är en sjukdom där blodsockret (glukos) är
förhöjt. Med hyperglykemi avses högt blodsocker som kan bero på brist på insulin, på
försämrad verkan av insulin eller på båda.
Diabetes kan vara förenat med akuta eller
kroniska komplikationer och följdsjukdomar
som väsentligt påverkar livskvalitet och
prognos.
Undertyper av diabetes
Diabetes är inte någon enhetlig sjukdom utan
den kan indelas i undergrupper. Indelningen
är ändå så inexakt att den inte nuförtiden kan
vara den enda grunden för till exempel
behandlingsalternativ. Sjukdomens karaktär
kan också förändras när sjukdomen
framskrider. Viktigare än exakt klassificering
är därför att beakta sjukdomens svårighetsgrad och att sträva efter en behandling som
effektivt förebygger komplikationer.
Förekomsten av typ1-diabetes är i Finland
störst i hela världen. Patienten insjuknar i
allmänhet redan som barn eller ung. För
närvarande känner man inte till något sätt att
förebygga typ1-diabetes. Vid typ 1-diabetes
förstörs bukspottskörtelns betaceller helt och
producerar inte längre insulin, vilket gör att
det alltid krävs insulinbehandling vid typ 1diabetes. Ungefär 10–15 procent av
diabetikerna i Finland har typ 1-diabetes.
Typ 2- diabetes bryter vanligen ut hos vuxna.
De som insjuknar har ofta övervikt (bukfetma) och blodtrycket eller fettvärdena i
blodet är förhöjda. Ärftliga faktorer, hög
ålder, för litet motion eller betungande stress
som pågått en längre tid är andra riskfaktorer. I bakgrunden kan det också finnas
någon annan sjukdom eller läkemedelsbehandling för vissa sjukdomar. Vid typ- 2
diabetes finns störningen antingen i
produktionen av insulin, i insulinets verkan i
vävnaderna (så kallad insulinresistens) eller i
båda. Förändringar i levnadsvanorna är den
viktigaste delen av behandlingen, och vid
sidan av det används läkemedelsbehandling.
Cirka 75 procent av de finländska
diabetikerna har denna typ av diabetes.
Graviditetsdiabetes innebär avvikande
sockermetabolism som konstateras för första
gången under graviditet. Efter graviditetsdiabetes följer man regelbundet med
kvinnans blodsocker också efter
förlossningen, eftersom risken att insjukna i
typ 2-diabetes är förhöjd. Viktkontroll och en
motionsinriktad livsstil minskar också risken
att insjukna i graviditetsdiabetes.
Andra diabetestyper är LADA (latent
autoimmune diabetes in adults), MODY
(maturity-onset diabetes in the young),
sekundär diabetes, mitokondriell diabetes
och neonataldiabetes.
Hur diagnostiserar man diabetes?
Diabetes diagnostiseras antingen med hjälp av
fasteblodsocker, sockerbelastning eller HbA1cvärde.
Man ska inte äta på 12 timmar före fasteblodsocker- och sockerbelastningsprov. Före
sockerbelastningsprovet tas ett blodprov för
mätning av fasteblodsockervärdet. Sedan
dricker man en sockerhaltig vätska och två
timmar senare mäts blodsockervärdet på
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
1
nytt. HbA1c (långtidsvärdet för blodsockret),
som också mäts med ett blodprov, behöver
inte tas på fastande mage. I den tabellen
finns referensvärden för blodsockret.
Försämrad glukostolerans och förhöjt
fasteblodsocker är förstadier till diabetes.
Varför ska man behandla diabetes?
Målet med diabetesbehandling är att
förebygga följdsjukdomar samt trygga
symtomfrihet och god livskvalitet för
patienten.
Grunden för behandlingen av typ 2diabetes är alltid goda levnadsvanor:
hälsosam och mångsidig kost samt
motion
När det gäller kosten för diabetiker fäster
man uppmärksamhet vid kolhydrater, fett
och energimängd. För diabetiker
rekommenderas en likadan kost som för den
övriga befolkningen: rikligt med grönsaker
och fullkornsmjöl, så litet socker och vitt mjöl
som möjligt, litet hårt och måttligt med mjukt
fett samt litet salt och inte mer än måttliga
mängder alkohol. Som proteinkälla
rekommenderas fisk, baljväxter och mjölkprodukter med låg fetthalt. Energiintaget bör
stå i förhållande till konsumtionen, så att
normal vikt bibehålls eller uppnås. En
regelbunden måltidsrytm underlättar
behandlingen och stöder också viktkontrollen.
Mera information om hälsosam kost finns i
de nordiska och finländska näringsrekommendationerna.
Regelbunden motion förbättrar glukoskontrollen hos typ 2- diabetiker. Mera
information om ämnet finns i artikeln
Diabetes ja liikunta (på finska).
För typ 1-diabetiker är det viktigt att kost,
motion och insulinbehandling samverkar till
en helhet, för typ 2-diabetiker är viktkontrollen i särställning.
Patientens egna blodsockermätningar
är en väsentlig del av diabetesbehandlingen
När man konstaterat diabetes hos en patient
får denna en mätare och handledning i att
använda mätaren av diabetesskötaren på sin
egen hälsocentral. Hälsocentralens utdelning
av egenvårdsartiklar förser diabetikern med
teststickor för mätaren, nålar för insulinpennan och vid behov också andra vårdartiklar som behövs för diabetesbehandling.
På en gång får patienten ut vårdartiklar för
högst fyra månaders behov (år 2017). För
detta krävs läkarordination.
Vid den egna uppföljningen används i
allmänhet parmätningar: måltidsparmätning
innebär mätning före måltiden och två
timmar efter den och parmätning för natten
innebär mätning på kvällen vid läggdags och
på morgonen vid uppvaknandet. På så sätt
får man en uppfattning om hur blodsockret
förändras under olika tider på dygnet.
Målsättningarna för behandlingen uppställs
alltid tillsammans med den enskilda
patienten. Patienten bör ha klara numeriska
målsättningar:
• vid egna blodsockermätningar fastevärde
på morgonen under 7 mmol/l
• två timmar efter måltid 8–10 mmol/l och
blodtryck 140/80 mmHg.
Den allmänna målsättningen för HbA1c är <53
mmol/mol (<7 %).
Läkemedelsbehandling vid diabetes
Läkemedelsbehandlingen inleds genast när
diabetes har konstaterats.
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
2
Blodsocker (glukos)
Vid typ 2-diabetes är förstahandsläkemedlet
metformin, och behandlingen inleds med
detta läkemedel. I början ges en liten dos,
som sedan ökas med en till två veckors
intervall för att undvika biverkningar (oftast
magsymtom). När metforminbehandlingen
har pågått i flera år är det bra att kontrollera
halten av B12-vitamin.
Andra läkemedel i tablettform som används
vid behandling av typ 2-diabetes är DPP-4hämmare (gliptiner), sulfonylureor, glinider
(måltidstabletter), SGLT-2-hämmare
(dapagliflozin) och medel som ökar känsligheten för insulin (glitazoner, i Finland finns
endast pioglitazon på marknaden).
Läkemedel i gruppen inkretinmimetika och
insulin injiceras. Insulinbehandlingen kan
genomföras på flera olika sätt: basinsulin som
tas en till två gånger per dag, måltidsinsulin
som tas före måltiderna, effektiverad
insulinbehandling som är en kombination av
de föregående eller behandling med
blandinsulin. Inkretiner är hormoner som
utsöndras i tarmen när man har ätit och som
hjälper att kontrollera blodsockernivån
genom att öka insulinnivån. Inkretinmimetika
är injektionsläkemedel med motsvarande
verkan.
Typ 1-diabetes behandlas alltid med insulin.
Behandlingsformer är flerdosbehandling med
basinsulin och måltidsinsulin som injektioner
eller behandling med insulinpump.
Noggrannare information om läkemedelsbehandlingen finns i den egentliga God
medicinsk praxis-rekommendationen
Diabetes (på finska).
Högt blodtryck
Om diabetikerns blodtryck överskrider nivån
120/80 bör man fästa uppmärksamhet vid
levnadsvanorna: användning av salt, kostens
fetter, motion, vikt, rökfrihet, alkoholbruk.
Läkemedelsbehandling inleds vanligen om
blodtrycket stiger över 140/80 mmHg. Om
patienten har någon annan sjukdom som
sammanhänger med diabetes (näthinneeller njursjukdom eller albumin i urinen) är
målsättningen om möjligt ett ännu lägre
blodtryck.
Blodtrycksmedicineringen för diabetiker bör
alltid innefatta antingen en ACE-hämmare
eller en ATR-hämmare (utom för gravida).
Man har konstaterat att dessa läkemedel
minskar bland annat antalet hjärtinfarkter
och dödsfall i hjärtsjukdomar.
Störningar i fettmetabolismen
Man följer också med diabetikerns blodfettvärden (kolesterol) eftersom risken att
insjukna i en artärsjukdom (kranskärlssjukdom, cirkulationssjukdomar i hjärnan
eller artärsjukdom i benen) är förhöjd.
Målsättningen för LDL-kolesterolvärdet (det
så kallade dåliga kolesterolet) är under 2,5
mmol/l. Detta uppnås med levnadsvanor och
vid behov med läkemedelsbehandling
(statiner). För patienter med artärsjukdom är
målsättningen för LDL-värdet ännu striktare:
under 1,8 mmol/l eller minst 50 procents
minskning av ursprungsvärdet. Läkemedelsbehandling med statiner används alltid för
patienter med artärsjukdom även om
kolesterolvärdet inte är förhöjt.
Diabetes kan leda till följdsjukdomar
Hjärt-kärlsjukdomar
Risken för en diabetiker att insjukna i hjärtkärlsjukdomar är förhöjd: risken för
kranskärlssjukdom är tre till fem gånger och
risken för cirkulationsstörningar i hjärnan två
till fyra gånger så stor som för resten av
befolkningen. Risken att insjukna i artärsjukdom i benen är också ökad. Man kan
minska risken genom att låta bli att röka samt
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
3
genom god behandling av blodtryck och
störningar i fettmetabolismen.
Diabetisk nefropati (njursjukdom)
Diabetisk nefropati är en sjukdom som kan
leda till nedsatt njurfunktion och dialys. Ett
tidigt tecken på njurskada är mikroalbuminuri
som cirka 35–50 procent av diabetikerna får.
Vid mikroalbuminuri utsöndras fortlöpande
litet mera albumin (ett protein) än normalt
från blodet till urinen. Man följer med njurfunktionen hos diabetiker med blodprov och
urinsamling.
Diabetisk retinopati (näthinnesjukdom i
ögat)
Förändringar som kan ses i ögats näthinna
kallas retinopati. Diabetespatientens ögon
bör undersökas när sjukdomen
diagnostiseras, med undantag för barn under
tio år. Därefter görs uppföljningar för typ1diabetiker med två års och för typ 2diabetiker med tre års intervall.
Uppföljningarna görs oftare om
ögonbottenförändringar har konstaterats.
Av dem som har insjuknat i diabetes före 30
års ålder har 80 till 100 procent retinopati när
sjukdomen har varat i 20 år.
Neuropati (nervförändringar)
Nervförändringar som uppstår till följd av
diabetes kallas neuropati. Symtom på
neuropati kan vara bland annat stickningar,
domning, känslolöshet eller smärta till
exempel i foten. Andra möjliga symtom är
diarré, osedvanligt långsam tömning av magsäcken (gastropares) eller yrsel. Diabetisk
neuropati förekommer hos 30 till 50 procent
av diabetikerna.
Fotvård och god munhygien är viktiga för
diabetiker
Patienter som har neuropati i benen har
förhöjd risk att få bensår. Alla diabetikers
fötter måste undersökas minst en gång om
året, och vid behov bör patienten hänvisas till
en fotvårdare eller fotterapeut för
behandling.
Alla diabetiker bör ta väl hand om sina tänder
och besöka tandläkare regelbundet eftersom
risken för infektioner i munnen är förhöjd, till
exempel tandköttsinflammation, tandlossning (parodontit) och svampinfektion i
munnen. Infektionerna gör att blodsockerkontrollen blir sämre.
Diabetes hos specialgrupper
Gravida
En diabetikers graviditet bör planeras på
förhand. Det finns mera ingående material
om behandling av diabetes under graviditet i
Diabetesförbundets rekommendation.
Uppföljningen av både typ 1- och typ 2diabetes under graviditet sker inom
specialsjukvården.
Äldre
Målsättningarna för 75 år fyllda patienter
som är tämligen friska är desamma som för
yngre personer. Metformin har visat sig vara
ett tryggt och effektivt läkemedel också för
äldre personer, men vid doseringen bör man
beakta eventuellt nedsatt njurfunktion.
Då det gäller äldre patienter satsar man på
god livskvalitet. Man måste följa med njurfunktionen, och man ska försöka undvika
läkemedel som orsakar låga blodsockervärden, det vill säga hypoglykemi.
Uppföljning av diabetiker
Om diabetessjukdomen är välinställd kan
uppföljningsbesöken hos diabetesskötaren
ske med sex till tolv månaders intervall. Om
målsättningen för behandlingen inte uppnås
eller om det finns andra problem sker
uppföljningen oftare.
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
4
Vid uppföljningsbesöken går man igenom
egenvården, mäter HbA1c, det vill säga
långtidsvärdet för blodsockret (detta
blodprov som tas från fingerspetsen behöver
inte tas på fastande mage), diskuterar
motions- och levnadsvanor, kontrollerar
vikten och vid behov injektionsställena.
Diabetikern får årligen genomgå en mera
omfattande kontroll. Man tar blod- och
urinprov och kontrollerar också hur det står
till med tänder och fötter.
Med ett till tre års intervall kontrolleras
lever- och kolesterolvärden, ögonbottnen
avbildas och på vuxna diabetiker tar man
EKG.
Begrepp i anslutning till diabetes
Blodsocker (glukos)
HbA1c = långtidsvärde för blodsocker. Ett
blodprov för uppföljning av diabetikers
blodsockerkontroll. Blodprovet behöver inte
tas på fastande mage.
Hyperglykemi = förhöjt blodsocker. Det kan
bero på brist på insulin, på försämrad verkan
av insulin eller på båda. Man kan ha symtom
som törst, sömnighet eller försämrad syn.
Man måste urinera oftare och man är trött,
speciellt efter måltider.
Icke-ketotisk hyperosmolar koma (NKHK) =
ett allvarligt akut tillstånd vid högt blodsocker
hos typ 2-diabetiker. Vid NKHK är det vanligt
att blodsockervärdet är synnerligen högt
(över 20 mmol/l, upp till 100 mmol/l).
Patienten måste skickas till sjukhus, eftersom
det behövs vätskebehandling på
intensivvårdsavdelning.
Hypoglykemi = för lågt blodsocker. Orsaken
är att insulin eller något annat diabetesläkemedel inverkar för kraftigt. Hypo-
glykemin kan vara lindrig eller allvarlig. Vid
allvarlig hypoglykemi behövs hjälp av en
annan person. Symtom på hypoglykemi är
bland annat svettning, darrningar,
aggressivitet och medvetslöshet. Allvarlig
hypoglykemi kallas också insulinchock.
Ketoacidos = syraförgiftning. Ett tillstånd där
det samlas rikligt med ketonkroppar (ketos)
som leder till surhet (acidos) i blodet och
vävnaderna. Vid ketoacidos är det också
vanligt med allvarlig uttorkning (dehydrering). Orsaker till ketoacidos kan vara
brist på insulin, försummad insulinbehandling, infektion, annan akut sjukdom
eller kortisonbehandling. Patienten behöver
sjukhusvård.
Bekanta dig också med andra God
medicinsk praxis -patientversioner
som har med ämnet att göra (på
finska)
•
•
•
•
Fotproblem hos diabetiker
Nefropati hos diabetiker
Retinopati hos diabetiker
Graviditetsdiabetes
Författare
Patentversionen är uppdaterad utifrån Finska
Läkarföreningen Duodecims God medicinsk
praxis-rekommendation av den ansvariga
redaktören för patientversionerna
Kirsi Tarnanen.
Texten är granskad av ordföranden för
arbetsgruppen som har uppgjort
rekommendationen professor
Markku Laakso från Östra Finlands
universitet och redaktören för God medicinsk
praxis, specialistläkaren i internmedicin (som
specialiserar sig på kardiologi)
Tuula Meinander från Mellersta Finlands
centralsjukhus.
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
5
Ansvarsbegränsning
God medicinsk praxis-rekommendationerna
är sammandrag gjorda av framstående
experter gällande diagnostik och behandling
av bestämda sjukdomar. De ersätter inte
läkarens eller annan hälsovårdspersonals
egen bedömning av vilken diagnostik,
behandling och rehabilitering som är
bäst för den enskilda patienten då
behandlingsbeslut fattas.
I den vidstående tabellen finns referensvärden för blodsockret. Försämrad glukostolerans och förhöjt fasteblodsocker är förstadier till diabetes.
Normalt
värde
Fastevärde (mmol/l)
≤ 6,0
Belastningsprovsvärde
vid 2 timmar (mmol/l)
< 7,8
Försämrad
Förhöjt fasteglukostolerans blodsockervärde
6,1–6,9
7,8–11,0
Slumpmässigt värde hos
en person med symtom
(törst, stor urinmängd,
oförklarlig avmagring
mmol/l)
HbA1c (mmol/mol, %)
Diabetes
≥ 7,0
> 11,0
> 11,0
< 39
mmol/mol
5,7 %
39–47
mmol/mol
5,7–6,4 %
www.kaypahoito.fi > På svenska > För patienter
≥ 48
mmol/mol
6,5 %
6
