16 sönd e Tref 1 årg – Sorgens ansikten och Jesus
19Dina döda skall få liv igen,
deras kroppar skall uppstå.
Vakna och jubla, ni som vilar i mullen!
Ty din dagg är en ljusets dagg,
du låter den falla över skuggornas land. (Jes 26:19)
7Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte
komma från mig. 8Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös,
9förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad. 10Alltid bär jag med
mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min
kropp. 11Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att
också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. 12Alltså verkar döden i mig och livet
i er. 13Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar
jag. Också jag tror, och därför talar jag. 14Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus
skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er. (2 Kor 4:714)
28Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här
och kallar på dig.” 29När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta
honom. 30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade
träffat honom. 31Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon
hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta
där. 32När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans
fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” 33När Jesus såg
hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd
och skakad i sitt innersta, 34och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade:
”Herre, kom och se.” 35Jesus föll i gråt. 36Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av
honom.” 37Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den
blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?” 38Jesus blev åter upprörd och gick till
graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. 39Jesus sade: ”Ta bort stenen.”
Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.”
40Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds
härlighet?” 41De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader,
jag tackar dig för att du har hört mig. 42Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag
säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt
mig.” 43Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.” 44Och den döde kom ut
med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt
dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.” (Joh 11:28-44)
Vi som någon gång har varit med om att sörja någon som betytt mycket för oss,
kanske kan känna igen oss i ett och annat i den här texten? Själva upplevelsen av
sorg är nog ganska lik. Vi kanske känner igen oss i Marias ledsenhet och
besvikelse över att Lasaros dog?
Och kanske finns det ett och annat som vi skulle kunna lära av Marta, Maria och
Jesus?
I den här texten hamnar vi rätt in i en central fråga för vår kristna tro. Den om
uppståndelsen. Jag vet inte hur central du upplever att den är i din vardag?
Men om vi stannar upp och tänker ett varv till kan vi upptäcka att den skulle
kunna vara det. För dödens och uppståndelsens mönster går genom varje dag i
vårt liv. Om vi bottnar i Gud och att Han ska uppväcka oss kanske vi kan möta
varje dag med en större trygghet? Kanske skulle det till och med kunna ta bort
en del oro ur din vardag?
Många judar på Jesu tid tog för givet att de döda skulle uppstå. Alldeles
innan vår evangelietext idag, i vers 24, mötte Marias syster Marta
Jesus. 23Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” 24Marta svarade: ”Jag
vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”
Men Jesus verkar inte vara nöjd med bara att hon har en allmän tro på att de
döda ska uppväckas. Han verkar vilja henne något mer. Något som Han kanske
också vill oss?
Vers 25: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om
han än dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Jesus vet själv vem Han är. Att Hans uppgift i världen är att vara bron mellan
livet och döden och det eviga livet. Att makten över liv och död ligger i Hans
händer.
Och Jesus frågar Marta: Tror du detta?” Vad skulle du svara om Jesus
frågade dig? Marta svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds
son, han som skulle komma hit till världen.”
Kanske var det ett oväntat svar? Kanske är det inte en fråga som står för sig själv
om vi tror på att Gud ska uppväcka våra döda? Kan det vara så att kärnfrågan,
själva frågan bakom den om de dödas uppståndelse, i grunden är en fråga om
vem vi tror att Jesus är? Är det inte så att om Jesus är Gud har Han makt att göra
vad som helst? Till och med ge oss nytt liv.
Vi går tillbaka till när Maria möter Jesus i vår evangelietext. Vi kan väl
läsa från vers 33? 33När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade
följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta.
Först när jag läste detta tänkte jag att Jesus sörjer som vi: över att Lasaros var
död och att så många omkring honom var ledsna. Kanske skulle det för oss vara
det mest naturliga sättet att förstå texten?
Men varför blev Jesus då så upprörd över att judarna tyckte att han borde ha
förhindrat Lasaros död? Det var väl en vettig tanke?
Men tänk om det var så att Jesus grät för att de sörjande inte förmådde se döden
i sitt rätta perspektiv? Att de var så uppgivna och ledsna?
Visst måste vi få sörja och vara ledsna när någon dör. Vi behöver få bli arga och
besvikna. Vi kan till och med behöva få bli arga och klaga på Gud, som ju
ytterst var den som lät det ske. Och det är viktigt att vi verkligen får känna allt
vad vi känner och hitta sätt att kunna få släppa ut det.
För är det inte så: först då kan det bli rum i vårt inre för något nytt att börja gro.
Som när man fått gråta ut något som legat som en stor obehagshärva inuti. Eller
att släppa ut upplagrad vrede i joggingspåret eller när man pratar med någon.
Först då blir det lugnt inuti. Släpper vi inte ut sorgen kan den ligga kvar inuti
och blockera nya livsgroddar. Ungefär som en sån där plastduk man kan lägga
över jord för att hindra ogräs att få fäste.
Det mest troliga här är att Jesus blev ledsen över att människorna han mötte
sörjde som att döden var en katastrof, ett slut.
Jesus levde i en syn på livet där döden bara är en tillfällig och kort sömn i ett i
övrigt evigt liv. För Jesus var inte döden något som skiljer oss vare sig från
Honom eller från varandra. Den skiljer oss en kort tid från våra vänner och
familj som fortfarande lever, men sedan ska vi vara tillsammans igen.
För Jesus är döden ingen katastrof. Visst kan vi bäva för den. Det gjorde Jesus
också i Getsemane. Men det är också tydligt att för Honom är den en väg till ett
större liv.
Och jag har upptäckt. Det finns ett mönster nedlagt i skapelsen: ett mönster från
liv till död till nytt liv.
Dagens växling till natt för att sedan gry igen i en ny morgon.
Vårens och sommarens växling till höst och vinter och sedan till en ny vår igen.
Djurens och trädens vinterdvala och nya liv om våren.
Fjärilslarven som förpuppas så att den verkar död, men vaknar till nytt liv som
fjäril.
Nog finns det ett mönster på många plan i skapelsen?
Jesus levde här på jorden, han dog och uppstod till ett nytt liv. Ett större och
mindre begränsat liv. Och Bibeln säger att Han gjorde det som den förste av de
avlidna. (1 Kor 15:20) För att visa oss vad som ska komma.
Jag får känslan av att Gud har byggt upp världen såhär – med uppståndelsen som
ett grundtema för alla vårt livs dagar. För att Gud vill försöka ge oss trygghet
och visa oss att det är logiskt att tro att Jesus vill väcka oss till ett nytt liv efter
detta.
Titta igen på vers 36 och 37. De sade: ”Se, hur mycket han höll av
honom.” Verkar det inte som att Jesu ledsenhet blev misstolkad?
Och några av dem som var där sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen
på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?”
Vad tänker du? Visst kunde Jesus ha hindrat Lasaros från att dö. Om vi tittar i
vers 4 talade Jesus med sina lärjungar om just det. Han fick bud om
att Lasaros var sjuk. 4När Jesus hörde det sade han: ”Den sjukdomen leder
inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir
förhärligad genom den.” Här igen får vi ana Jesu syn att det är den eviga
döden som är en katastrof, inte den död ur vilken vi ska uppväckas till evigt liv.
Alltså var det ingen katastrof att Lasaros dog.
För Lasaros hade smakat att Jesus var Messias, att Jesus var Gud. I den
förvissningen hade Lasaros fått somna in. Han var i trygga händer. Kanske var
det så att Jesus valde att visa sin makt över liv och död just på Lasaros för
att Lasarosvisste att Jesus hade den makten?
Jesus sade: ”Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom
[...] Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag
inte var där. Men låt oss nu gå till honom.” (Joh 11:11, 14-15)
Han gör det för att hon ska få större tillit till Honom. 40Jesus sade till henne:
”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” Och
nog fick de det? När Jesus bad. Och när Lasaros kom ut.
Varför uppväckte Jesus Lasaros? Vi har det i vers 42: att alla skall tro på att du
har sänt mig.” Ytterst handlar vår text idag om att hjälpa oss att lita på Jesus.
Vi har Hans löfte i vers 25 och 26, som också är ett löfte till dig och mig:
Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än
dör, 26och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.
Efter döden väntar oss en ny morgon, en ny vår, ett nytt liv. Den tron har kyrkan
vågat livet för, alltsedan de första kristnas dagar. Den tron kan också du och jag
få bygga våra liv på.
Nu tänkte jag att vi skulle gå in för landning. Och vi gör det genom att återvända
till oss själva. Vi har gjort en resa i vår predikan idag. Vi har fått se ett av Jesu
ansikten som vi kanske är lite olika vana vid att möta: Jesus som upprörd och
ledsen.
Och jag tänkte att vi nu var och en skulle få möjlighet att stanna upp lite själva
och reflektera över vad vi hört och läst. Det finns en fråga på det andra bladet
med en följdfråga till.
Har du smakat eller upptäckt något nytt av vem Jesus är eller vill göra för dig?
Vad? Och hur vill du gensvara på det?
Blir du inte färdig nu kan du fortsätta efter gudstjänsten eller när du kommer
hem. Varsågoda!
