In- och Utvandrarna
en genusanalys av Kristina utifrån Troells filmer
Inledning
Den här uppgiften är den första i raden om Vilhelm Moberg (1898-1973) och handlar om genussyn.
Trots sitt engagemang i Hajby- och Kejne-affärerna, hävdar presshistorikern Anna-Karin Carlstoft
Bramell, att Moberg hade en konservativ och för den tiden typisk syn på homosexualitet och abort.
Är pjäserna ”Annan mans kvinna” och ”Vårt ofödda barn” exempel på det? I sitt utvandrarepos,
anser jag däremot, skildrar Moberg kvinnlig sexualitet och reproduktion med stor inlevelse och på
ett, för män av hans samtid, ovanligt sätt. För att exemplifiera detta, utgår jag från den viktigaste
karaktären, Kristina från Duvemåla (Liv Ullman), och hennes relationer till maken Karl-Oskar
(Max von Sydow), samt fienden men sedermera väninnan Ulrika i Västergöhl (Monica Zetterlund).
Det gör att jag utesluter andra spännande karaktärer som brodern Robert och hans livliga fantasi
eller morbrorn Danjel och hans religiösa tro.
Sexualitet och reproduktion
Något som utmärker karaktären Kristina, och många andra kvinnors liv på den tiden, är de många
graviditeterna. Nästan hela filmerna igenom är hon med barn. Det är inte så att de inte vet hur det
går till. I början vädjar Kristina till maken Karl-Oskar att ”om vi lät bli så blev vi inte fler”, men
han vägrar och hon underkastar sig. Det finns något tvetydigt i synen på reproduktion. Å ena sidan
är Kristina djupt troende och följer Bibelns uppmaning om att ”föröken eder och uppfyll jorden” (1
Mos 1:28)? Å den andra bannar hon Karl-Oskar för att han klagar över den växande barnaskaran.
”Ge inte vår Herre skulden för att du gör hustru din med barn.” Sammanlagt tror jag hon föder åtta
eller nio stycken och blir allt mera sliten.
Kristina vädjar till Gud om att slippa få fler barn, men för jäves. Missfallen (eller snedresorna som
de säger) kommer allt tätare och Kristina blir sängliggande. Prydheten förbjuder henne att meddela
maken, så det blir Ulrikas uppgift. Hon äger förmodligen handlingens mest fördomsfria och
frispråkiga syn på sexualitet och kroppens funktioner. Ulrika säger ofta det alla tänker, men ingen
vågar yppa. Hon knusslar inte utan säger det rakt ut: nästa barnsäng betyder döden för Kristina.
”Next childbed will be her death. Nu har du hört det på engelska också.” Kristina upplever det som
att hon är en oduglig kvinna, ingen riktig hustru längre. Efter en kort tid i avhållsamhet (stutabåset
som de säger) återvänder hon till Karl-Oskar och blir återigen med barn, får återigen missfall och
avlider slutligen.
Länge gjorde det mig oerhört provocerad. Varför återvänder Kristina till Karl-Oskar när hon vet
konsekvenserna? Och varför låter han, som säger sig måna om hustruns hälsa, henne göra det?
Sedan insåg jag att gåtans lösning heter sociobiologism. Enligt den existerar en kvinna enbart
genom att vara någons dotter, syster, hustru eller mor. Det är genom giftermål och barnafödande,
främst det senare, som hon får sitt mänskliga värde. Det finns många fall inom till exempel filmen. I
”Timmarna” berättar Kitty Barlow för Laura Brown att man inte kan kalla sig kvinna förrän man
blivit mor. Och det är mannens rätt att använda henne efter eget behag. Han är både ande och kropp,
medan hon reduceras till det senare.
Kristinas tro
Även om Karl-Oskar och Kristina tycker om, förstår och respekterar varandra, är det otvivelaktigt
han som bestämmer. Hennes invändningar (om emigrationen eller var i Amerika de ska bosätta sig)
är få och blir sällan eller aldrig hörsammade. Är det Bibelns tanke om att ”mannen är kvinnans
huvud” (1 Kor 11:1)? Kristina är djupt troende, medan maken tycks ha en mer vardagsnära syn på
livet. Karl-Oskar oroar sig för stenar i åkern, familjens dåliga ekonomi eller uteblivet regn. När höet
ett år bränns av den starka solen och han kastar tillbaks det mot himlen, utbrister Kristina förtvivlat:
”Karl-Oskar, du smädade Gud. Gud tröste dig för det du gjorde.” Hon skyller senare det nedbrända
ängahuset på maken och hans handling.
Statskyrkan framställs som överhetens redskap för myndighetsutövning. Den auktoritäre prosten
Brusander, som först vägrar låta Kristina och Karl-Oskar utvandra, kontrasteras mot den milde
baptistpastorn Jackson i Stillwater. Han dyker första gången upp i en genusöverskridande scen och
gör ”kvinnosysslor” som att laga mat och torka kläder. Religionsfriheten är större i USA än Sverige,
men det leder till nya konflikter. Nilssons grannar försöker få Kristina att bryta med Ulrika sedan
denna döpt sig till baptist och gift sig med pastor Jackson. Men Kristina vägrar, blir istället arg och
kör ut grannarna. Efter hand blev Svenska kyrkan oroliga över den stora strömmen och skickade
egna präster till Amerika. En sådan är Erland Thörner (Per Oscarsson).
När Amerikanska inbördeskriget bryter ut 1861, vill Karl-Oskar först gå ut på Nordstaternas sida.
Kristina blir upprörd och hänvisar till Bibelns femte bud om att ”du inte får döda din nästa” (Matt
19:18). Om du tar livet av andra, förlorar du ditt eget [eviga].” De för sedan en intressant debatt.
Karl-Oskar hävdar att det budet inte gäller i krig och att man har rätt till självförsvar. Kristina
invänder att det kan alla hävda, vilket är själva orsaken till krig. Intressant om man tänker på alla
krig som utkämpats i Guds namn eller med religion som förevändning. Allt faller emellertid med att
Karl-Oskar ratas på grund av ett dåligt ben.
Hora/madonna-komplexet
Statskyrkans hyckleri skildras när prosten och länsman avbryter en nattvard hos morbror Danjel och
Ulrika förbannad utbrister till Per Persson:”Minns du när du kom med riksdalerna i ena handen och
kuken i den andra och bad mig ligga på rygg en stund åt dig. Då var du beskedlig.” Han som köpt
henne får vara kyrkvärd, medan hon som sålt sig blir fördömd. Ulrika har en oäkta dotter som heter
Elin. Misstänksamt betraktar hon Karl-Oskars bror Roberts intresse för denna. Säkert fasar Ulrika
för att dottern ska gå samma öde till mötes som hon själv. Det hindrar henne dock inte från att stöta
på Karl-Oskar. På överresan till Amerika ligger Kristina sjuk och Ulrika hävdar att han spanat in
henne, något man anar förmodligen är sant.
Filmerna skildrar också det så kallade hora/madonna-komplexet, tydligast uttryckt mellan Kristina
och Ulrika. Ett fall är incidenten på båten, när Kristina finner kropp och kläder nedlusade och
anklagar Ulrika för att sprida dem. Lössen blir inte bara faktiska insekter, utan också en symbol för
den orenhet som Kristina tillskriver Ulrika. Den senare sliter upprörd upp blusen och blottar sina
bröst, vilket Kristina genast tar som belägg för att Ulrika är en hora. Troell berättar i extramaterialet
att amerikanerna ville censurera den scenen inför filmens premiär i USA. ”Det går tydligen att visa
hur mycket sex och våld som helst” konstaterar han ”men inte ett par nakna kvinnobröst.” Lustigt
nog finner till slut ingen några löss på Ulrika.
Handlingen utvecklas dock mot att Kristina och Ulrika blir väninnor. Det sker successivt och börjar
med att Ulrika hittar Kristinas dotter Lill-Märta, när denna försvinner på flodstranden under ett
uppehåll på resan. Men det är under en av Kristinas förlossningar, där Ulrika assisterar, som de två
kvinnorna slutligen förenas. Dittills hade Kristina behandlat Ulrika med förakt, för att värna sin
dygd inför männen och de andra kvinnorna. Vi får inte glömma att patriarkatets ivrigaste försvarare
inte sällan är kvinnor. Men det behövdes ett nytt land med nya sammanhang. I Amerika, the land of
opportunities, får Ulrika en andra chans. En revansch genom att gifta sig, till på köpet med en präst,
och få barn med honom.
Källförteckning
In- och Utvandrarna (DVD) (1971-1972), manus och regi av Jan Troell
