Linköpings Universitet
Interkulturell pedagogik, identitet och globalisering A
Halvfart ht.04 - vt.05
Filosofiska fakulteten
Institutionen för beteendevetenskap
Handledare: Staffan Roselius
Integrering av Guaranikulturen i Kawsays
verksamhet
Av:
Andreas Severinsson
[email protected]
Lisa Westholm
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ....................................................................................................... 2
1) Bakgrund .................................................................................................................... 3
2) Inledning .................................................................................................................... 4
3) Syfte ........................................................................................................................... 6
4) Frågeställning ............................................................................................................. 7
5) Teori ........................................................................................................................... 7
6) Perspektivproblematik ................................................................................................ 9
7) Metod ....................................................................................................................... 10
7.1 Intervjuerna............................................................................................................. 11
8) Generella begreppsanalyser...................................................................................... 12
8.1. Interkulturalitet – Intrakulturalitet ......................................................................... 12
8.2. Konstruerade identiteter ........................................................................................ 12
8.3. Uppbyggd kultur .................................................................................................... 14
8.4. Etnicitet.................................................................................................................. 15
8.5. Etnocentrism .......................................................................................................... 15
8.6. Tvärkulturella studier ............................................................................................ 15
8.7. Eurocentrism .......................................................................................................... 16
9) Kawsay ..................................................................................................................... 16
10) Guarani ................................................................................................................... 20
11) Värdet av att ha en identitet och värdet av att bevara en kultur ............................. 22
12) Vem sätter det kulturella värdet? ........................................................................... 25
13) Att delta i Kawsays kursverksamhet som guarani ................................................. 25
13.1. Inledande kommentarer ....................................................................................... 25
13.2. Konkreta fall från moduler och föreläsningar ..................................................... 26
13.3. Svar och kommentarer från intervjuer med kursdeltagare .................................. 27
13.4. Svar och kommentarer från intervjuer med personal på Kawsay ........................ 30
14) Slutsats ................................................................................................................... 32
15) Förslag .................................................................................................................... 34
16) Källförteckning....................................................................................................... 37
2
1) Bakgrund
Vi som skriver heter Andreas Severinsson och Lisa Westholm, och vi går en
praktikantkurs vid Färnebo folkhögskola som heter Hållbar utveckling och vi befinner
oss i skrivandets stund i Cochabamba, Bolivia, där vi arbetar för en organisation som
heter Kawsay. Kawsay ser sig som ursprungsfolksrörelsens tekniska gren och verkar
för att styrka ursprungsfolken identitet och då främst genom utbildning. Vi kom hit för
att först få en introduktion till Kawsays verksamhet för att sedan få tillbringa största
delen av våra åtta månader ute på landsbygden i Izozo. Izozo är en region som ligger i
sydöstra Bolivia på slätten El Chaco, nära gränsen till Paraguay. I Izozo är kulturen
guarani och större delen av befolkningen talar guarani som första språk och använder
spanskan endast som andra språk.
Just kulturskillnader och språkbehärskning blev något som vi tidigt i vårt arbete insåg
vara problematiskt. Det var inte särskilt problematiskt för vårt eget praktiska arbete
eftersom vi dels bodde och tillbringade mest tid i de något mer lättillgängliga delarna
av Izozo och en by som heter Isiporenda (där de flesta pratar flytande spanska) och att
vi dels kommit hit till Bolivia just för att ta del av en ny kultur och ta lärdom där av.
Däremot såg vi det som väldigt problematiskt för de som bor i Izozo och deltar i
Kawsays kurser. Kawsay som organisation inklusive deras kursverksamhet är
nämligen baserat på den andinska kosmovisionen. En kosmovision är lika med en
livsåskådning innehållande specifik symbolism, eget språk och andra för utomstående
svårförklarade och svårbegripliga syn- och tankesätt. Ofta räcker det inte med att
översatta begrepp rakt av, eftersom dess betydelse ar en del av den kultur de försöker
förklara.
Vi är lokala handledare i Izozo och vår främsta arbetsuppgift är att stödja
kursdeltagarna inom Kawsays kurser i regionen Izozo med att fullfölja sina studier. Vi
ger stod med att läsa och förstå texter och studiematerial, svara på
instuderingsuppgifter och göra undersökningar och skriva uppsatser. En given
arbetsuppgift har blivit att agera kommunikationslänk mellan Izozo och Kawsay då vi
3
på regelbunden basis reser mellan regionerna. Utöver detta har vi på plats i regionen
fungerat som opinionsbildare och som generellt stöd i lokala utvecklingsprojekt. En
stor och viktig del av vårt arbete har även bestått i att delta i det vardagliga arbetet
eftersom detta ger en god inblick i hur en kultur tar sig uttryck.
Vi är inskrivna i en kurs i interkulturell pedagogik, identitet och globalisering vid
Linköpings Universitet som vi läser på distans här i Bolivia. Kawsay driver nämligen
också kursen interkulturell pedagogik, med stöd från Linköpings universitet, och vi
deltar här i Bolivia som ordinarie kursdeltagare. Uppsatsen har härav kommit att bli ett
arbete som vi skriver för Linköpings universitet och som där utgör examenskriterie
men som samtidigt kommer att fylla en funktion för Kawsay och guaraniregionen.
Vi vill passa på att skriva att vi tycker att Kawsay genomför ett gediget arbete. Det är
inte en lätt uppgift att arbeta för ett starkt kulturdiversifierat Bolivia, speciellt inte när
samhällssituationen ser ut som den gör med extrema varieteter och motsättningar
kulturer och folk sinsemellan. Vi vågar påstå att Bolivia är ett extremfall när det
kommer till kulturella skillnader. Landet har 36 olika kulturer och det pratas lika
många språk inom landets gränser. Motsättningarna och protesterna är konstanta och
bara under vår tid i Bolivia har vi själva fått bevittna flera djupgående konflikter och
protester, en avgående president m.m. Alla dessa motsättningar till trots, har vi under
våra åtta månader hos Kawsay kunnat urskilja framsteg gentemot deras målsättningar
och vision såsom nya kursdeltagare, fler utexaminerade, fler initierade kurser och
projekt m.m.
2) Inledning
I Bolivia pågår en ständig diskussion om rätten till en egen identitet (identidad propia).
Det är en diskussion som handlar om rätten till en kollektiv identitet och som förs
framför allt av ursprungsfolksrörelsen. Ursprungsfolksrörelsen kamp för rätten till sin
identitet och kultur började för ca 500 år sedan, under kolonialtiden, då spanjorerna
4
kom till Latinamerika. Det är en kamp som har pågått sedan dess och som fortsätter än
idag. Förtrycket gentemot ursprungsfolken har varit konstant i 500 år, även om det
tagit sig olika former. Då bestod kampen i att kräva rattigheter gentemot den spanska
kronan och den katolska kyrkan. Idag består kampen, likväl som då, av att kräva
rättigheter, men gentemot regeringen och utländska aktörer. Idag talas om nyliberalism
och en globalisering av moderna kulturer som den nya ”fienden”, mycket på grund av
den moderna tidens utveckling och bidrag till en global kulturell likriktning.
Ursprungsfolken i Bolivia har ständigt fått kämpa mot diskriminering och rasism. En
av strategierna för ursprungsfolken att undgå diskriminering, har varit att förneka sin
kultur och de satt på vilka den tar sig uttryck; traditionella kläder, språk och
traditioner, och istället anamma den västerländska kultur som dominerar i städerna, en
process som kallas mestisisering. Detta har ofta varit en nödvändig strategi för att få
tillgång till skolor, universitet, banker och annan service, framförallt i städerna.
Kampen för en egen identitet handlar därför till stor del om rätten att själv få
bestämma, rätten att få välja och att inte tvingas anta en annan identitet för att kunna
njuta de rättigheter som man enligt lag har rätt till.
Eftersom diskrimineringen pågått i snart femhundra år och människor under lika lång
tid tvingats förneka sin kultur och sin identitet för att slippa utsattas för förtryck, har en
del kulturella element gått förlorade. Många människor har flyttat till städerna
och/eller lämnat sin kultur och uttrycken för den bakom sig eller mestisiserats och
därmed lämnat större delen av sin kultur och identitet därhän till förmån för en
integrering i det statliga samhället. Andra har lämnat vissa kulturella uttryck bakom
sig, fast utan att sluta identifiera sig med den kultur där de har sina rötter. Därför är en
viktig del av ursprungsfolkens kamp att återta och uppvärdera de kulturella uttrycken
och traditionerna men också att finna ett sätt att uttrycka sin kulturella identitet i det
moderna samhället. Ett exempel inom den moderna identitetskampen är att de
ungdomar, vars föräldrar, mor- och farföräldrar eller förfäder tvingats överge sin kultur
och valt att inte lära sina barn något annat språk än spanska, börjat lära sig sina
förfäders språk och utöva deras traditioner. Detta kan ses som ett steg mot
5
uppfyllandet av rätten att uttrycka sin identitet och sitt kulturella ursprung utan att
diskrimineras. Den moderna identitetskampen handlar om att hitta uttryckssätt för sin
kultur och identitet så att de blir en del av det moderna samhället. Det handlar alltså
inte om att återskapa tidigare existerande identiteter, utan ett skapande av ny identitet
som bevarar ursprungsfolkens traditioner samtidigt som den tacklar urbanisering och
modernisering.
Vad vi hoppas uppnå med vår uppsats, är att peka på guaranikulturens roll inom
Kawsay och förhoppningsvis driva på arbetet för organisationens egen måluppfyllelse.
Vi hoppas att vårt dokument ska belysa guaranifolkets situation inom Kawsay och leda
till ett ökat deltagande och därmed i förlängningen ett visst stärkande av
guaranikulturen. Slutligen kommer förhoppningsvis denna uppsats ligga till grund för
fortsatt arbete för en stärkt guaranikultur inom Kawsays verksamhet.
3) Syfte
Syftet med vår uppsats är att ge en inblick i Kawsays organisation och föra ett
resonemang om grundbultarna i verksamheten så som identitet och interkulturalitet för
att sedan via dessa resonemang tränga djupare in i verksamhetens mål och vision; med
tonvikt på att förklara vikten av en djupare integrering av guaranikulturen.
Förhoppningen är att vi verkar för att guaranikulturen i högre grad kommer att
genomsyra Kawsays verksamhet och på så sätt underlätta studierna och göra kurserna
mer tillgängliga för kursdeltagare som tillhör guaranikulturen.
6
4) Frågeställning
Frågeställning som vi använder oss av har varit en ständig följeslagare under större
delen av vår vistelse i Bolivia. Det var redan vid det första seminariet i kursen
interkulturell pedagogik som vi upptäckte att det var svårt att följa och vidare förstå
innehållet i kursen. Som deltagare från en annorlunda kultur uppstod komplikationer
t.ex. då vi skulle läsa texter baserade på den andinska kosmovisionen och det var svårt
att se logiken av upplägg i Kawsays kurser. Vi insåg snart att situationen måste vara
den samma för deltagarna från guaranikulturen som den var för oss. Frågan om hur det
är att studera på Kawsay som deltagare av guaranikulturen blev något som följde med
oss under vara åtta månader på Kawsay.
Frågeställning är:
“Vad har det faktum att den andinska kosmovisionen genomsyrar Kawsays
verksamhet för betydelse för kursdeltagandet från guaraniregionen och vidare för
organisationens målsättning; Att stärka den kulturella identiteten hos
ursprungsfolken?”
5) Teori
Eftersom det område vi valt att studera är relativt outforskat och odokumenterat, så är
vår utgångspunkt induktiv1.
Begreppen validitet och tillförlitlighet används för att beskriva hur bra vår
datainsamling/test har fungerat. God validitet och tillförlitlighet är en förutsättning för
att våra resultat skall kunna generaliseras till att gälla i ett större sammanhang. Det
finns vissa skillnader (men också likheter) i hur begreppen validitet och tillförlitlighet
1
Hur moderna organisationer fungerar, sid. 441
7
används inom forskning med kvantitativ respektive kvalitativ ansats. I en studie med
kvantitativ ansats har man i regel före datainsamlingen påbörjas valt en
datainsamlingsmetod med känd och acceptabel validitet och tillförlitlighet för det syfte
man vill nå. I en studie med kvalitativ ansats arbetar man kontinuerligt med validiteten
och tillförlitligheten under hela projektet. I en studie med kvalitativ ansats berör
begreppen validitet och tillförlitlighet såväl datainsamling som den efterföljande
analysen av insamlade data.2
Vårt arbete har en kvalitativ ansats men kan samtidigt ses som utvärderande då det
berör teman som vi arbetat med konstant under hela vår vistelse i Bolivia och vidare
bygger på erfarenheter och kunskaper som vi samlat på oss under resans gång.
Uppsatsen är kvalitativt analyserande då vi genomfört intervjuer, undersökningar och
därefter analyserat dessa i förhållande till Kawsays verksamhet. Arbetet är
sammanfattningsvis baserat på löpande observationer, erfarenheter och intervjuer som
vi sedan kombinerat med empirisk fakta. Den här strategin kan refereras till ”resande
mellan empiri och teori”3.
Organisationer är rationella redskap för att realisera formella mål. Genom att
organisera sina aktiviteter är målen bundna till en organisatorisk struktur.
Organisationens struktur bestämmer upp- och indelningen av arbetsuppgifter och
ansvar inom organisationen och sätter regler för att kunna styra beteende mot
måluppfyllelse. Det finns två karakteristiska drag inom organisationsstrukturen som
antas ha avgörande inflytande på människorna som arbetar inom organisationen:
1) Mål och 2) formell organisationsstruktur.
Mål kan vara tydligt utformade och ge klara riktlinjer för arbetet, eller vagt
formulerade och ge utrymme för olika tolkningar av syftet med arbetet och vilka mål
som bör strävas efter.
2
3
Samhällsvetenskaplig metod.
Metodpraktikan -Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Kap.7
8
Den formella organisationsstrukturen består av två huvudsakliga dimensioner,
nämligen a) arbetsfördelning och specialisering som antingen kan begränsa friheten för
de anställdas arbete, eller till motsats ge stor frihet till agerande, b) kontroll och
koordinering av arbete som antingen kan satta gränser i utövandet av arbete, eller till
motsats delegera makt åt de anställda.4
Inom Kawsay, som organisation, enligt målsättning och likväl inom det dagliga
arbetet, talas det mycket om identiteter, bevarande av kulturer och förhoppningen om
att uppnå tydligare interkulturella inslag inom utbildningssystemen. Interkulturalitet är
ett genomgående begrepp i Kawsays styrdokument och tar sig uttryck främst i UNIK –
ursprungsfolkens interkulturella universitet, och kursen Interkulturell Pedagogik 5.
Målsättningarna för verksamheten kan ses som relativt generella och lämnar därför
plats åt tolkningar av syftet med verksamheten inom vissa givna ramar. Det som
främst styr de anställdas arbete, är istället hur verksamheten är organiserad. Den
andinska kosmovisionen drar nämligen tydliga riktlinjer för hur arbetsprocessen ska
fortgå och kan sägas fungera som en ram för hela verksamheten.
6) Perspektivproblematik
Vi kommer från ett västerländskt samhälle och det är något vi självklart präglas av i
våra värderingar och tankesätt. Dessa värderingar kan vara medvetna eller omedvetna
men de går aldrig att bortse från eller helt koppla bort i mötet med en annan kultur. De
normer och värderingar som präglar livet Izozo, bland guaranifolket, skiljer sig på
många sätt från vårt västerländska tänkande. Vi har använt erfarenheterna från åtta
månaders praktik och vardagsliv i regionen för att tolka och analysera information vi
samlat. Det innebär förhoppningsvis att vi haft relativt goda förutsättningar för att
4
5
Hur moderna organisationer fungera., sid. 20-32
Informellt samtal med Mats Ehn, Kawsay.
9
tolka och översätta vårt material på ett rättvist sätt även om det är omöjligt att undvika
att de samma präglas av vår kulturella bakgrund.
Vi har försökt att inte låta analysen av material och intervjusvar präglas av egna åsikter
och värderingar. Vi har samtidigt fått extremt många nya intryck och lärt oss mycket,
inte bara genom studier utan även genom praktiskt arbete och deltagande i det dagliga
livet, och dessa nyvunna kunskaper har vi försökt dra nytta av i arbetet med uppsatsen,
på ett opartisk och fördomsfritt sätt.
7) Metod
Vi såg efter en tid som studerande och arbetande inom Kawsays verksamhet
svårigheterna att delta i kurserna som utlänning och började därmed reflektera över
situationen för de kursdeltagare som kommer från andra kulturer än de andinska. Vi
började med att prata med kursdeltagare från Izozo om hur de upplevde situationen.
Sedan talade vi med kursansvariga och andra anställda på Kawsays kontor i
Cochabamba om hur organisationen bygger sin struktur på den andinska
kosmovisionen och vilka effekter det har. Då ämnet föreföll högst intressant och inte
minst aktuellt, bestämde vi oss snart för att just detta skulle bli tema för vår uppsats i
kursen interkulturell pedagogik.
Eftersom kultur, identitet och interkulturalitet är begrepp som ligger till grunden för
Kawsays verksamhet och ständigt diskuteras har vi sett det som en viktig del i vårt
arbete att ta upp dessa begrepp ur ett generellt perspektiv, för att sedan ta ner dem på
en konkret nivå kopplad till arbetet med Kawsay. Våra egna studier och vårt eget
arbete kring identitet och interkulturalitet, har inte bara hjälpt oss i mötet med
guaranifolket utan också legat till grund för både utformandet och genomförandet av
våra intervjuer och analyser av dem.
10
Efter att vi talat med kursdeltagare från landsbygden och personal på Kawsays kontor i
Cochabamba och därefter granskat strategiska dokument för Kawsay (så som
motsvarande svensk verksamhetsplan, målsättningsdokument och dokument om
organisationens struktur), började vi genomföra intervjuer.
7.1 Intervjuerna
På grund av kulturella skillnader men framförallt språkliga svårigheter, upplevde vi
emellanåt, främst i början, svårigheter med att göra intervjuer. Vi försökte utforma
intervjuerna efter klassiska principer, utan att ställa alltför ledande frågor. Det visade
sig dock vara lättare sagt än gjort. De första intervjuerna gjorde vi i Iyobi, en by långt
in i Izozo där guarani är det första språket och spanska endast är ett andraspråk som
inte används dagligen och inte behärskas av alla. Intervjupersonerna förstod inte alltid
våra frågor och eftersom de var så pass öppna pratade de ofta om andra saker än de vi
ville ha svar på. Språket var också ett problem eftersom de har guarani som sitt
modersmål och känner sig mer eller mindre obekväma med att använda spanska. Ett
annat problem var att intervjupersonerna var nervösa eftersom de var ovana vid och
kände sig osäkra inför, själva intervjusituationen. Därför bestämde vi oss för att till
nästa omgång intervjuer göra om frågorna och framförallt att göra dem mer
lättförståeliga och tydliga. Frågorna vi ställde till kursdeltagarna blev därmed konkreta
och ibland på gränsen till övertydliga. Detta är alltså något som vi avsiktligt utformat
för att erhålla relevant information angående vårt ämnesområde.
Efter att de flesta intervjuerna var genomförda började vi sätta den samlade
informationen på pränt.
För att öka validiteten och tillförlitligheten i vårt arbete har vi fört en dialog om det vi
skrivit med personer från regionen och från anställda på Kawsays kontor i
Cochabamba.6
6
Se resonemang kring validitet och tillförlitlighet ovan.
11
8) Generella begreppsanalyser
8.1. Interkulturalitet – Intrakulturalitet
Interkulturalitet innebär interaktion mellan två eller flera kulturer. Till skillnad från
mångkulturalitet, som innebär att flera olika kulturer förekommer på samma plats eller
i samma sammanhang, förutsätter interkulturaliteten en ömsesidighet och ett jämlikt
möte där kulturerna lär sig av varandra och där det i mötet uppstår något nytt.
Intrakulturalitet är en intern process inom en kultur för att stärka och uppvärdera den
samma. Intrakulturaliteten är en viktig process för ursprungsfolken i Bolivia i arbetet
för att stärka sin ställning och sin identitet och motverka diskriminering i samhället. En
lyckad intrakulturell process är en förutsättning för att man med stärkt självförtroende
ska kunna arbeta gentemot det övriga samhället med uppvärdering av den egna
kulturen.
För ursprungsfolksrörelsen är intrakulturaliteten av avgörande betydelse, men även
interkulturaliteten är av stor vikt då man möts och lär av varandra och kämpar
tillsammans för gemensamma mål och mot en gemensam fiende; samhällets
diskriminering och den globala kulturella likriktningen. Målet är att skapa ett samhälle
som inte bara är mångkulturellt utan även interkulturellt.
8.2. Konstruerade identiteter
Identitet härstammar från latinets ”identitas” som betyder ”densamme”
(Nationalencyklopedin 1992: 342). Identitet har att göra med ”överensstämmelse” – att
vara samma person från dag till dag, och från situation till situation.7
Till att börja med ska det slås fast att hela diskussionen om identitet bygger på hur
begreppet "identitet” tolkas. Inom sociologin och identitetsforskning talas det om
huruvida identiteten är socialt eller genetiskt betingad. Essentialisterna hävdar att vi
har en identitet när vi föds; att vår identitet bygger åtminstone till viss del på ärftlighet,
7
Identitet – människans gåtfulla porträtt.
12
gener, hormoner och begåvning (epigenetiska sidan av identiteten). På liknande sätt
kan vi använda psykologin som hjälpmedel för att definiera identitet. Ur ett
paykodynamiskt perspektiv har allt en orsak och en verkan och det som finns omkring
oss påverkar oss alltid men det påverkar oss olika beroende på våra medfödda resurser.
Redan vid födseln är ett barn en del av vad som händer runt omkring honom/henne och
det har en rik inre värd även om det inte har ett språk. Alla barn är olika och reagerar
olika på olika händelser och beteenden, detta är bevisat i observationer av barn. Först
blir samspelet mellan barn och familj avgörande för hur och åt vilket håll vi utvecklas
och därefter samspelet mellan barn och samhälle.
Identitet får ett värde och en betydelse först när vi sätter den i relation till något eller
någon annan. Alla har en identitet i alla lägen men det är först när vi gör någon slags
jämförelse som vi kan kritisera eller analysera identiteten. För att kunna göra detta på
ett lättbegripligt sätt, krävs ett språk. Språket ger oss möjligheter att prata om identitet.
Då vi pratar om identitet får ofta namnet stor betydelse, främst som en symbol som
signalerar just en identitet, men namnet sätter också människor i ett socialt
sammanhang och signalerar rötter och tillhörighet. Det kan röra sig om ett personligt
namn så som Maria (individuell identitet), eller ett kollektivt namn t.ex. guarani
(kollektiv identitet). Dessutom finns det en väsentlig skillnad mellan hur en människa
definierar sin egen identitet i jämförelse med hur andra definierar densamma. Detta
brukar benämnas inifrån- respektive utifrånperspektiv, eller självdefinierad respektive
utifråndefinierad identitet.
Ur ett sociologiskt perspektiv kan alla identiteter sägas vara konstruerade. Identiteter
konstrueras i den meningen att de använder byggstenar från historia, geografi, biologi,
kultur religion, kollektiva eller personliga minnen osv. Individer, sociala grupper och
samhällen bearbetar dessa byggstenar och arrangerar deras mening i enlighet med
sociala bestämmelser.8 Människor i Sverige tilldelar den kollektiva identiteten guarani
vissa attribut som bygger på deras begränsade kunskaper om ursprungsfolk i
Sydamerika eller Bolivia. För de anställda på Kawsay är bilden av guaranifolket mer
8
Identitetens makt.
13
komplex, men den bygger likväl på ett utifrånperspektiv. Guaranifolket däremot,
tilldelar sig själva en kollektiv identitet från ett inifrånperspektiv och deras syn på sig
själva skiljer sig från den uppfattning som utifrånperspektivet ger. Ett inifrånperspektiv
ger inte bara en mer detaljerad beskrivning av den kollektiva identiteten utan den har
också andra referensramar, de referensramar som skapat identiteten.
Alla identiteter, individuella såväl som kollektiva, självdefinierade såväl inifrån som
utifrån definierade, formas och omformas i sina unika kontexter. Det kan handla om att
leva i ett speciellt land eller samhälle, att vara del av en särskild kultur eller bara att
befinna sig på ett speciellt ställe vid en specifik tidpunkt.
8.3. Uppbyggd kultur
Ordet kultur härstammar från latinets cultura som betyder odling
(Nationalencyklopedins Ordbok, Band 1). Inom samhällsvetenskapen torde det idag
finnas hundratals olika definitioner av kulturbegreppet.9
På samhällsnivå manifesterar sig kulturen som ett socialt system uppbyggt av otaliga
sinsemellan sammanflätade komponenter och kulturen fungerar dels sammanhållande,
som ett klister och en källa till gemenskap, dels som en avgränsning gentemot andra
kulturer och samhällen.10 Enligt ett traditionellt sociologiskt perspektiv är en
gemensam kultur grunden för sammanhållningen i ett samhälle.11 Ett annat synsätt
menar att kultur är allt som människor har skapat och påverkat, både materiellt och
immateriellt. Ett tredje synsätt ser något mer förenklat kultur som en grupp människors
sätt att leva. Något som de flesta definitioner på ordet kultur har gemensamt är att de
syftar på ett socialt samspel eller system som består av ett otal sammanflätande
komponenter. Det kan vara språk, symboler, ritualer, traditioner, ceremonier,
värderingar, normer, myter, etik- och moraluppfattning, religion, konst, ideologi,
ekonomiska system eller mer ytliga ting så som klädstil eller matvanor. Inom en kultur
Stier, J. Kulturmöten – en introduktion till kulturella studier. sid. 21
ibid. sid. 28
11
Stier, J. Identitet – människans gåtfulla porträtt.
9
10
14
existerar också oftast subkulturer. En subkultur kan vara en kultur inom kulturen eller
en ”grupp inom gruppen” som delar särskilda intressen eller likheter. Det kan röra sig
om exempelvis ungdomskulturer, hippiekulturer eller studentkulturer.12
8.4. Etnicitet
Ordet etnicitet kommer av det grekiskans etnos som betyder “folk” eller ”nation”
(Nationalencyklopedins ordbok 1995, Band 1). Likheterna mellan kultur och etnicitet
är många. Enligt en definition kan övergripande kulturer inrymma en eller flera
etniciteter.
Etnicitet bygger på en grupp uppbyggd kring en gemensam kultur, religion, nation
eller historia som har ett medvetande och som definierar sig själva som etnisk grupp.
Etnicitet har att göra med en grupp människors föreställningar om ett gemensamt
ursprung. Det är av mindre betydelse om det gemensamma ursprunget är verkligt eller
inte.13
8.5. Etnocentrism
Skimret av för givet tagna och oreflekterade föreställningar om den egna kulturens
normalitet och överlägsenhet.14
8.6. Tvärkulturella studier
Interkulturella studier och interkulturell kommunikation ligger väldigt nära
tvärkulturella studier eller tvärkulturell kommunikation. Även här handlar det om
kommunikation mellan individer med olika kulturbakgrunder. Medan interkulturell
kommunikation i högre grad fokuserar på själva processen individer och kulturer
emellan, fokuserar tvärkulturell kommunikation på jämförelser mellan kulturer i något
specifikt kommunikationshänseende. Tvärkulturella studier tar fasta på jämförelser
mellan kulturer utifrån likheter och olikheter med avseende på normer, värden, vanor,
12
ibid
Kulturmöten – en introduktion till kulturella studier.
14
ibid
13
15
tabun eller något annat. Vad som skiljer det tvärkulturella perspektivet från det
interkulturella perspektivet är främst att interkulturella studier tar fasta på det som
utspelar sig mellan kulturerna – det kan vara representerat av individer, grupper eller
samhällen. Det betyder även att man tar fasta på det likartade hos människor och
kulturer och i samma ögonblick på det unika i varje situation, hos varje individ och
kultur. Enligt detta synsätt finns kulturen både ”därute” som något externt från
individen, och som något som manifesterar i individens tankesatt och beteende. 15
8.7. Eurocentrism
För att få en inblick i eurocentrismens tidigare skeden, kan man gå längre tillbaka än
till kolonisationen och tillbaka till den skriftliga ekonomins uppkomst. Via den
skriftliga ekonomins födelse, som innebar att "genom att kunna skriva historia så
härskar vi över den", så befäste vi i väst en särställning i världen gentemot länder i syd.
Eurocentrism handlar om hur och varför vi i väst har en benägenhet att värdera
situationer och t.ex. kulturer efter våra egna referensramar och kulturella mallar och är
alltså väldigt djupt rotad eftersom detta är något vi ägnat oss åt i århundraden.16
Eurocentrismen är vidare svår att skåda och förstå, samtidigt som den är oerhört svår
att göra sig av med. Det handlar om föreställningar som vi ofta inte valt att ta till oss
utan som vi “växt in i”, mer eller mindre ofrivilligt.
9) Kawsay
Kawsay ser sig som ursprungsfolksrörelsens tekniska gren och verkar för att stärka
ursprungsfolken identitet, främst genom utbildning.
Kawsays mål är:
– Att generera kommunitärt och akademiskt lärande för att berika den interkulturella
15
16
ibid
De andra.
16
dialogen, stimulera, fördjupa och sprida kunskap som bidrar till förstärkandet av vår
diversa kultur.
– Att stärka den kulturella identiteten hos ursprungsfolken som ett medel för att stärka
de kommunitära organisationer som här genererar förmågan att utarbeta förslag som
bevarar den kulturella identiteten samtidigt som de respekterar diversiteten och
skapandet av det plurinationella samhället.
– Befrämja och inspirera produktionsaktiviteter inom ramen för ekologi och biologisk
mångfald.
– Utbilda mänskliga resurser med en egen identitet och förmågan att kontinuerligt
utforma förslag som utgår från den egna kulturella verkligheten och respekterar och
interagerar med andra identiteter.
– Utveckla den självständiga förmågan till utbildning och forskning på landsbygden
och i städer inom ramen för den egna kulturen och egna visioner om världen idag och i
framtiden.
Verksamheten delas upp i fyra områden:
1. Identitet, kommunitär utbildning och interkulturell kommunikation
2. Forskning, konst och teknologi
3. Ekologi och ekologisk produktion
4. Mänskliga rättigheter och ursprungsfolks rättigheter. Kommunitära regeringar.
Inom dessa områden arbetar Kawsay för att skapa utrymme för en kommunitär, öppen,
permanent och alternativ utbildning. Kawsays främsta arbete består i att driva semipresenciella kurser på distans inom teman; interkulturell pedagogik, eko-produktion,
eko-turism, mänskliga rättigheter/urspungsfolks rättigheter, kvinnors rättigheter och
även en kurs för utbildning av handledare/utredare. Kurserna drivs inom ramen för
17
UNIK (Universidad Intercultural Indígena Originaria Kawsay), ett interkulturellt
universitet som bygger på ursprungsfolkens egna kunskaper. UNIK kommer att få
legal status som statligt universitet då det godkänts i parlamentet. (Anledningen till att
UNIK ännu inte uppnått legal status har att göra med att de detaljer för hur
verksamheten ska drivas ännu inte behandlats av parlamentet.)
Varje kurs består av fem tremånadersmoment, så kallade moduler, som inleds med ett
nationellt seminarium då kursdeltagare från hela landet samlas i Cochabamba under tre
dagar. Under seminarierna hålls föreläsningar av de kursansvariga och inbjudna
föreläsare. Deltagarna genomför också grupparbeten och diskussioner. Kawsay arbetar
för att det på alla kurserna ska finnas kursdeltagare från olika delar av landet.
Deltagarna kommer framför allt från landsbygden i fem av Bolivias nio departement:
La Paz, Oruro, Potosí, Cochabamba, Chuquisaca och Santa Cruz. I grupparbeten och
diskussioner ges möjlighet för deltagarna att utbyta erfarenheter och lära sig av
varandra om de olika kulturer som finns representerade på kurserna.
Vid varje seminarium delas studiematerialet för kommande moment ut. Förutom
texter, som ofta problematiserar aktuella tillstånd och händelser i landet, innehåller
studiematerialet individuella uppgifter som ska lösas och skickas in varje månad.
Utöver de individuella uppgifterna ges kursdeltagarna också uppgifter som ska lösas i
grupp. Kursdeltagarna bildar studiegrupper tillsammans med andra deltagare som bor i
närheten och tanken är att de ska träffas för att diskutera, lösa uppgifterna och hjälpa
varandra med eventuella frågor. Till kursernas pedagogik hör att kursdeltagarna ska
utgå från sin egen verklighet, sin egen kultur och identitet i studierna. Studierna ska
gagna den egna hembyn och meningen är att de som deltar i kurserna ska sprida vad de
lärt sig till övriga invånare i byn. Inom alla kurser ska deltagarna göra en undersökning
som knyter an till kursens tema. Undersökningen ska göras i den egna hembyn, och
vara relevant för hela byn. Målet är att kursdeltagarna själva sedan ska utveckla förslag
och alternativ som hanterar olika sociala, ekonomiska, kulturella, politiska och
18
utbildningsmässiga situationer och som har sin utgångspunkt i ursprungsfolkens
kulturer för att bidra till att bygga ett plurinationellt samhälle.17
Mellan de nationella seminarierna reser de ansvariga för kurserna runt mellan de olika
regionerna för att träffa kursdeltagarna och följa upp hur det går med studierna. I de
regioner där Kawsay arbetar finns även lokala handledare som ska fungera som stöd
till kursdeltagarna och hjälpa till att motivera dem i sina studier.
Kawsay arbetar även med workshops, kulturella utbyten och andra utvecklingsprojekt.
Eftersom Kawsay arbetar för att främja ursprungskulturernas utvecklingsvision har de
valt att basera sin struktur och organisation på den andinska kosmovisionen, de
traditioner som quechua- och aymarafolken bygger sin världsuppfattning på.
Anledningen till att Kawsay valt just den andinska kosmovisionen är att
organisationens grundare kommer från de andinska kulturerna.18 De flesta som arbetar
på organisationen och de flesta kursdeltagarna har också sitt ursprung i dessa kulturer.
Kawsay betyder liv på quechua och organisationens huvudmål uttrycks som Sumaj
Kawsay, som är quechua och betyder det goda och fullständiga livet. En av
organisationens grundläggande värderingar beskrivs som ayni, även det quechua, som
står för ömsesidighet, komplementaritet och gemenskap.
Ett av grundelementen i den andinska kosmovision är chakana, det andinska korset, en
stjärnbild som också är känd under namnet södra korset och som bara kan iakttas på
södra halvklotet. Korsets fyra spetsar representerar alla varsitt element; munay,
yachay, ruway och atiy. Namnen är quechua och står för hela koncept, men brukar
enkelt översättas som respektive vilja, veta, göra och kunna. Hela Kawsays
verksamhet delas in i dessa fyra kategorier. Munay (vilja) innefattar kosmovisionen
och kursen i interkulturell pedagogik. Inom yachay (veta) ryms verksamhetsområdet
17
18
Kawsay.
Cerruto, Leonel, intervju 7/6-05
19
konst och teknologi och handledarkursen. Ruway (göra) representerar produktionen
och inbegriper därmed kurserna i eko-produktion och ekoturism. Atiy (kunna),
slutligen, står för administration och kursen i mänskliga rättigheter och ursprungsfolks
rättigheter. Utifrån denna indelning görs planering och utvärdering av verksamheten
och kurserna.
10) Guarani
Inom guaranikulturens kosmovision delas världen in i tre områden. Centrum är oka.
Inom okan finns familjen och den privata sfären. Lite större är oka-vite, byn. Oka är
också en central plats i byn. Här samlas man och har möten och fester. Runt oka
bygger man sina hus. Utanför oka finns mbarakiarenda, rummet för arbete, t.ex.
åkrarna. Det tredje området är mbaemboetearenda. Detta är ett heligt rum. I detta rum
ägnar man sig åt jakt och fiske och det är här iyas finns. Iyas är herrarna eller de som
vaktar över floden, skogen, kullarna osv. Tillsammans bildar dessa tre områden
yandereko som kan översattas som ”vårt sätt att vara”. Det är ett begrepp som har att
göra med guaranifolkets seder och bruk. Yandereko är mbaeyekou eller rikedomen
och territoriet och villkoret för liv för guaranifolket. Inom territoriet, som innefattar
marken, men också det som finns under marken och det som finns ovanför den, ryms
allt man behöver för att leva. Här finns hemmet och familjen, hantverket som förser en
med kläder, verktyg osv., här finns åkrarna som förser en med mat och här finns
markerna runt omkring, som förutom att de förser en med mat också rymmer
andligheten. För guaranifolken är rätten till territoriet och självständighet och
självbestämmanderätt fundamental. Man talar om sig själv som iyambae, utan herre
eller ägare.19
Det talas alltmer sällan om iyas som tidigare var viktiga delar av livet och faktum är
stora delar av de seder och bruk som tillhör guaranikulturen på senare år mer och mer
gått förlorade. Förr genomförde guaranifolket ritualer för att be iyas om lov att fiska i
19
Espacio de transmisión de Saberes y Conocimientos och Föredrag
20
floden eller att jaga i skogen eller bruka jorden, förr fanns stor kunskap i att spå väder
och det fanns människor som var specialiserade på detta och man gjorde ritualer för att
få det att regna. Denna kunskap börjar nu gå förlorad och regnritualerna genomförs
inte längre.
Även naturmedicin är en viktig del av guaranikulturen men som även den gått mer och
mer förlorad. Förr fanns gott om naturläkare, men idag finns bara två eller tre stycken i
hela Izozo. Däremot lever guaranikulturen kvar på flera andra sätt. Språket är i högsta
grad levande. Kulturen lever också i musiken och dansen, framförallt den musik som
spelas under karnevalen. Även hantverket, framförallt de traditionella vävteknikerna är
i högsta grad levande. Kvinnorna i Izozo väver fortfarande väskor, hängmattor m.m.
med traditionella mönster och de besitter kunskaper om deras symboliska betydelser.
De lagar fortfarande även traditionella maträtter.
Byarna i Izozo organiserar sig fortfarande på ett traditionellt sätt. Varje by har en
manlig och en kvinnlig capitan, eller mburovicha som väljs av byinvånarna. Dessutom
har man en capitan för hela Izozo, som inte väljs utan ärver sin post av sin far. För ett
antal år sedan delade man också upp regionen i tre områden, övre, nedre och centrala
Izozo och det valdes capitaner för varje område.
Livet i byarna i Izozo präglas av den kommunitära kultur som de flesta ursprungsfolk
har gemensam. Bymötet är ett viktigt forum för att diskutera och organisera livet och
arbetet i byn. Inom guaranikulturen precis som inom andra ursprungskulturer har man
dessutom sitt eget rättsystem med egna lagar. På bymötena dömer man i tvister,
utfärdar straff till de som brutit mot lagarna osv. Detta är något som fortfarande
praktiseras.
21
11) Värdet av att ha en identitet och värdet av att bevara en kultur
Jonas Stier skriver i sin bok ”Identitet – människans gåtfulla portratt", att vår strävan
efter självförverkligande har en negativ inverkan på vår identitet och han skriver
vidare att om vi inte har en stark kontinuitet i våra liv så kan vi inte ha en stabil
identitet. Han tar upp exempel såsom att människor som flyttar för att byta jobb får en
svagare identitet. Liksom Stier pekar på de negativa konsekvenser som bristande
sammanhangskänsla och kontinuitet har för vår identitet, talar Aaron Antonovsky i sin
bok Hälsans mysterium20, om sambandet mellan hälsa och identitet. Antonovsky har
forskat i hälsa och ohälsa och han talar om att det finns vissa livsviktiga grunder för att
vi ska kunna ha ett hälsosamt liv och kunna utveckla en sund självkänsla. Han kallar
det KASAM = Känsla Av SAMmanhang. Följer man hans modell KASAM, så sätts
det som är friskt främst och man kan då öka sin hälsa och därmed ökar även
förutsättningarna att klara sig bra i skolan och det övriga livet.21 Man bör uppleva att
ens liv och tillvaro är begriplig, hanterbar och meningsfull. Antonovsky hävdar att vi
människor behöver känna att vi är någon och att vi tillhör något. Han menar att vi har
medfödda drifter som gör att vi vill förverkliga oss själva och att det är sunt för vår
hälsa. Denna sammanhangskänsla som både Stier och Antonovsky pratar om, att
tillhöra något, är precis vad en kollektiv identitet erbjuder människor: en tryggare
individuell identitet.
Människorna i Isiporenda, den by som vi tillbringat mest tid i, visar genom sitt
vardagliga liv upp en stark gemensam identitet som bygger på delade kulturella värden
som består av ett gemensamt språk; guarani, gemensamma symboler, deltagande i
ceremonier, ömsesidighet m.m.
Kollektiv identitet ger människor trygghet. Tryggheten kommer från en känsla
gemenskap och ansvar för varandra inom gruppen. Den kollektiva identiteten kan ge
ett socialt sammanhang och om det uppstår problem ställer man upp för varandra. I en
20
21
Hälsans mysterium.
Hälsans mysterium.
22
relativt isolerad region som Izozo kan detta fylla en särskilt viktig funktion. Om en
person blir sjuk eller om t.ex. någon nära anhörig går bort, erbjuder där den kollektiva
identiteten ett slags socialt skyddsnät som man kan falla tillbaka på. Den kollektiva
identiteten ger en trygghet som är uppbyggd och beroende av gemensamt arbete och
”reciprocidad” (en grundbult inom kommunitära kulturer som kan översättas till
”ömsesidighet” eller ”att dela lika”). Känslan av samhörighet är väldigt betydelsefull
och i vissa fall kan den till och med vara livsavgörande, t.ex. när det kommer till att
bruka fälten tillsammans, så, skörda och att dela med sig av jaktlyckan. Även om
kulturen guarani inte längre utövas på samma sätt som tidigare är den kollektiva
identiteten stark. Izozoborna identifierar sig i första hand med sin by och i andra hand
med sin region, Izozo. Känslan för det kollektiva förstärks av att man är så tydligt
geografiskt avgränsad som grupp. Det är ingen tvekan om var en by börjar och slutar.
När utomstående kommer till byn frågas det alltid varifrån de kommer. Om de
kommer från Izozo kan man delvis identifiera sig med dem. Om de däremot kommer
någon annanstans ifrån kallas de ofta för colla en beteckning som egentligen används
för människor från den andinska högplatån men som i det här fallet betyder att
personen inte kommer från Izozo.
Den kollektiva identiteten förstärks också av det beroendeförhållande man har till
varandra. Det produktiva arbetet i byarna sker i första hand på familjenivå. Marken är
inte privat egendom utan tillhör byn och delas ut efter behov. Bevattningskanalerna är
ett exempel på organisering på bynivå. Eftersom kanalerna går till flera olika åkrar
grävs de tillsammans och underhållet av dem sker gemensamt. Vardagslivet levs på ett
kollektivt sätt på ett helt annat vis än i städerna. Familjen är basen för alla aktiviteter
men familjerna interagerar och är beroende av varandra. Därför kan individen aldrig
kopplas fri från kollektivet och utifrån detta skapas identiteten.
I Sverige är den kultur som många människor delar, inte särskilt utpräglad utan består
först och främst av ett gemensamt språk och en gemensam historia. Vi ser hur
kulturella värden såsom traditioner, ceremonier, etik- och moraluppfattning och
ideologi i snabb takt har omvandlats, till det bättre eller till det sämre, och därmed fått
en mindre betydande roll och inflytande i takt med det moderna samhällets utveckling.
23
Tidens och moderniseringens gång har gett oss ett individualistiskt samhälle där
personlig trygghet till stor del består av att ha en fast inkomst och tillgång till vård,
skola och omsorg. I detta samhälle har även deltagandet i vårt identitetsskapande blivit
allt viktigare. Idag vill de flesta människor inte bara vara något utan även bli något, vi
strävar efter en framgångsrik identitet som kan ses som självförverkligande.
Identitetsskapandet syftar till att skapa en starkare och framgångsrik individuell
identitet vilket oftast görs på bekostnad av stärkandet av en kollektiv identitet.
Individuellt identitetsskapandet går hand i hand med ett individualistiskt samhälle.
Frågan är om vi i vårt individualistiska samhälle inte så småningom kommer att
behöva bryta denna egoistiska trend och fokus kring ”jag” för att återgå till att sätta vår
vardag i ett större perspektiv där ”vi” återigen får en viktigare innebörd och funktion22.
Kultur kan ses som grunden för sammanhållningen i ett samhälle och vi kan se att
kultur alstrar kollektiv identitet. Kulturer är dock inte bara viktiga att bevara för att
stärka en kollektiv identitet, kultur är ju också något som påverkar och stärker den
individuella identiteten. Att ha en stark identitet är en viktig grund för att betrakta
omvärlden och kunna se den med kritiska ögon. Med utgångspunkt i den egna
identiteten kan man bedöma och sortera det man ser. Att vara trygg i sin identitet gör
att man kan betrakta ”de andra” utan att känna sig hotad eller rädd. Känner man sig
däremot otrygg i sin identitet eller om man känner att den är hotad kan det få motsatt
effekt, nämligen att man reagerar med rädsla eller aggressivitet gentemot ”de andra”.
En person som har sin identitet klar för sig kan utforma drömmar och mål utifrån den
egna identiteten. Med utgångspunkt i den egna identiteten kan man utveckla förslag på
förändring, både på individuell nivå och på samhällsnivå. Att vara trygg i sin identitet
kan alltså vara en viktig grund för förändringsarbete och utveckling, oavsett hur man
definierar den. Kampen för rätten att utöva och uttrycka sin kultur och sin identitet i ett
land som Bolivia där ursprungsfolkens kulturer och identiteter under så lång tid
förtryckts är därför enormt viktig. Utifrån stärkta identiteter kan man sedan gå vidare
och utarbeta förslag för ett framtida samhälle.
22
Hämtat från kinesisk filosofi och lagen om Yin och Yang där en återgång till ett sammanhang större
än ”jag” är oundvikligt.
24
12) Vem sätter det kulturella värdet?
Samhällen och stater i väst använder inte alla samma ramar eller skalor när det gäller
att analysera och värdera kulturer men vi sätter oss ofta själva i centrum och bygger
vår analys på egna kulturella referenser. Vi har en förmåga att bestämma vad som är
ont och vad som är gott, vad som är samhällsnyttigt och eftersträvansvärt och vad som
är farligt eller destruktivt, inte bara med stöd av internationella konventioner osv., utan
även efter inpräntade kulturella eller religiösa föreställningar.
Idag råder ett par härskande ordningar som bestämmer och lägger värderingar på olika
kulturer. Vi definierar och bedömer andra kulturer utifrån våra egna referensramar, vi
pratar t.ex. om lägre och högre stående kulturer. Västvärlden har genom sin politiska
och ekonomiska makt och dominans på den globala arenan skaffat sig
tolkningsföreträde som får konsekvenser för resten av världen. Stefan Jonsson
använder sig av i sin bok ”De andra” av begreppet "antirasistisk rasism" som en
strategi för att vända detta förhållande. Den antirasistiska rasismen innebär att de
förtryckta proklamerar sitt värde i starka eller t.o.m. extrema ordalag i strävan mot
jämlikhet. Frågan man kan ställa sig är: “Kommer världen någonsin att bli jämlik utan
att de förtryckta använder sig av samma ojusta metoder som vi själva använt och
fortfarande använder oss av för att förstärka var ställning?” För att jämlikhet ska
uppnås kan det vara nödvändigt att vi sätter våra egna intressen åt sidan.
13) Att delta i Kawsays kursverksamhet som guarani
13.1. Inledande kommentarer
Redan första gången vi deltog i ett seminarium på kursen i interkulturell pedagogik
började vi reflektera över hur det är att studera på Kawsay om man inte talar quechua
eller har sina rötter i de andinska kulturerna. Vi hade själva svårt att hänga med ibland,
delvis för att vi inte förstod quechua och delvis för att vi inte var bekanta med de
begrepp och symboler som finns inom den andinska kulturen. Vi insåg att detta måste
vara ett problem även för de bolivianer som studerar på Kawsay som inte har sina
25
rötter i de andinska kulturerna, och framför allt i quechuakulturen. Både på
föreläsningar och i kursmaterial dominerar quechuakulturen över de andra kulturerna.
13.2. Konkreta fall från moduler och föreläsningar
Kursen i interkulturell pedagogik bygger sin struktur och sina moduler på chakanan,
det andinska korset. Modulerna för varje kurs struktureras efter chakanans fyra sidor.
Den första modulen är munay, den inledande fasen. Den andra modulen är yachay, den
bildande fasen, modul tre är ruway, förslagsfasen och modul fyra atiy, den tillämpande
fasen. Inom varje modul behandlar man också olika teman som har att göra med de
fyra elementen. Munay innebär kosmovision, interkulturalitet, identitet, globalisering
och verklighet. Inom ramen för yachay behandlas metoder för lärande och utbildning
och utbildningsteori. Ruway behandlar erfarenheter och praktiskt utbildningsarbete
och Atiy handlar om utbildningsadministration och utbildning ur lagstiftningssynpunkt.
Pedagogikkursen har tre nivåer, A, B och C. Kawsay arbetar också för att starta en
nivå D. Nivåerna definieras också utifrån de fyra sidorna på chakanan, där nivå A är
munay, introduktionskursen. Nivå B är yachay, då man fördjupar sig utbildningsteori.
Nivå C är ruway, med fokus på förslag, och nivå D skulle därmed bli atiy, en
tillämpande kurs.23
Hela kursen i interkulturell pedagogik bygger alltså på den andinska kosmovisionen.
Varje kurstillfälle inleds också med en ceremoni då man tuggar kokablad som en
hyllning och ett sätt att be pachamama (moder jord) om tillåtelse att hålla kursen.
Kokabladet är heligt inom de andinska kulturerna.
Även innehållet i kursen är till stor del fokuserat på den andinska kosmovisionen. När
man på nivå A i både den första och andra modulen år 2005 detta presenterar och
diskuterar begreppet kosmovision och kultur handlar texterna om den andinska
23
Bazoalto, Carla, intervju, 26 juli, 2005
26
kosmovisionen.24 Föreläsningarna på seminarierna i Cochabamba handlade också om
kulturerna quechua och aymara och det fanns ingen föreläsare som behärskade
guaranikulturen.
I den andra modulen finns en text om ett alfabetiseringsprojekt från guaraniregionen,
men till skillnad från texterna om utbildning i andinska områden tar den inte upp
kulturella aspekter på utbildning.
Ett problem på föreläsningar och seminarier är också att den andinska kosmovisionen
ofta tar över, även när man talar om guaranikulturen. Ett tydligt exempel på detta gavs
under handledarkursen den 27 juli då Delcio Moreno ombetts att tala om
guaranikulturen och dess kosmovision. Han blev avbruten för att man skulle påvisa
likheter mellan guaranikulturen och de andinska kulturerna och i slutändan handlade
föredraget lika mycket om den andinska kosmovisionen som om
guaranikosmovisionen. Detta trots att det avsatts separat tid för den andinska
kosmovisionen.
Både i kursmaterial och på seminarierna är det alltså den andinska kosmovisionen och
quechuakulturen som dominerar. Medan quechuakulturen ges utrymme, måste övriga
kulturer själva ta det.
13.3. Svar och kommentarer från intervjuer med kursdeltagare
I vårt arbete med kursdeltagarna i Izozo har vi ofta fått höra att de har svårt att hänga
med på kurserna när det talas om kosmovision, eftersom det talas om en kosmovision
som de inte är bekanta med, nämligen den andinska. Detta är något som bekräftades
när vi gjorde mer systematiska intervjuer med kursdeltagarna. De påpekade att
problemet ligger dels i språket, quechua, som de inte förstår, men också i själva
kosmovisionen, som inte är samma som deras. Ofta räcker det inte med att översatta
begreppen som beskriver kosmovisionen rakt av eftersom deras betydelse är en del av
den kultur de försöker förklara. Som José Antonio Rocha, akademiskt ansvarig på
24
Módulo 1 och 2
27
Kawsay, påpekar är språket en av grunderna för kosmovisionen och förståelsen av den.
”För utan språket kan man inte tala om kosmovision.”25 Språket måste betraktas i sin
egenskap av kulturbärare. ”Språket är quechua. Vi förstår inte betydelsen av
koncepten.” säger Tomás Guaray deltagare i kursen i eko-produktion från Iyobi. Han
fortsätter: ”När föreläsaren talar om den andinska kosmovisionen sitter vi där tysta,
på vår kant.”26 De flesta av föreläsarna på kurserna talar quechua. För kursdeltagare
som har andra modersmål kan det ibland vara svårt att förstå hela betydelsen av de
koncept som har med kosmovisionen att göra.
Men även spanskan kan ställa till problem, eftersom många av kursdeltagarna inte
behärskar språket till fullo. Ett av målen för Kawsay är också att kursdeltagarna ska
kunna tala på sitt eget modersmal. Leonel Cerruto, chef på Kawsay, säger att ”På våra
kurser gör vi alltid så att varje deltagare kan tala på spanska, men också på sitt
modersmål.”27 Men våra erfarenheter från kurserna är att det inte fungerar så i
praktiken. Eftersom det inte finns föreläsare och kursansvariga som talar guarani
tvingas kursdeltagarna tala på spanska, eller själva översatta vad de har sagt om de
väljer att tala sitt modersmål. Denna bild bekräftas av Eda Parada, lokal handledare
från Isiporenda. Hon berättar: ”När jag skulle försvara min uppsats i kursen för
handledare hade jag tio minuter på mig. De uppmanade mig att prata på guarani, men
det skulle innebära att jag först måste göra presentationen på guarani, och sedan
inom de tio minuterna, själv fick översatta till spanska. De gav ingen extra tid för
det.”28 Det saknas alltså fortfarande metoder för att nå målet att låta kursdeltagarna
tala på sitt modersmål.
Flera av kursdeltagarna påpekade i intervjuerna att det under kurserna ibland glöms
bort att de kommer från en annan kultur och talar ett annat språk. Tito Flores deltagare
i kursen i interkulturell pedagogik från Iyobi säger: ”Det är svårt, ibland förstår man
25
Rocha, José Antonio, intervju, 10 juni, 2005
Guaray, Tomás, intervju, 20 mars, 2005
27
Cerruto, Leonel, intervju, 7 juni, 2005
28
Parada, Eda, intervju, 24 maj, 2005
26
28
inte, men de förstår varandra...”29Eller som Edwin Manaira, deltagare i kursen i ekoproduktion berättar: ”Ibland blir jag förbannad. En gång under ett kurstillfälle skällde
de på mig för att jag inte deltog och var aktiv i ett grupparbete. Men jag kunde inte
delta för de andra i min grupp pratade quechua och jag förstod ingenting”30
De flesta av deltagarna vi intervjuat påpekar att det är bra och viktigt att få lära sig om
andra kulturer också, men de menar att andra kosmovisioner än den andinska måste
ges mer utrymme i kurserna. Ignacio Segundo från La Brecha, som deltagit i kursen i
interkulturell pedagogik nivå A och B påpekar att Kawsays kurser ger tillfälle att lära
sig om andra kulturer som finns i Bolivia. ”Om det inte vore för det här skulle vi inte
lära känna andra kulturer, som quechua, hur deras tro är. På så sätt har vi sett att
skillnaderna inte är så stora mellan kulturerna.”31 säger han. Men han fortsätter också
med att påpeka att guaranikulturen saknas i kurserna. ”Det borde finnas en jämvikt i
kursen.”32 säger Alonso Sánchez, även han från La Brecha och deltagare i
pedagogikkursen, nivå A och B. ”Det borde inte bara baseras på den andinska
kosmovisionen utan en ursprungsfolkens kosmovision.”33
Alla kursdeltagare vi intervjuat är överens om att det är viktigt att integrera
guaranikulturen i kurserna på ett tydligare sätt. Framför allt efterfrågar de en
fördjupning. Tito Flores påpekar att det görs jämförelser mellan de olika kulturerna på
kurserna men som han säger ”(...) inget mer, man fördjupar inte förklaringarna.”34
Många av de intervjuade påpekar att det inte finns kunskap om guaranikulturen inom
Kawsay. De ansvariga för kurserna och de som arbetar på kontoret i Cochabamba har
sina rötter i den andinska kulturen. Därför efterfrågar de fler anställda på Kawsay och
föreläsare som känner tillguaranikulturen och dess kosmovision.
29
Flores, Tito, intervju, 20 mars, 2005
Edwin Manaira, intervju, 29 maj, 2005
31
Segundo, Ignacio, intervju, 21 maj, 2005
32
Sánchez, Alonso, intervju, 21 maj, 2005
33
ibid
34
Flores, Tito, intervju, 21 mars, 2005
30
29
13.4. Svar och kommentarer från intervjuer med personal på Kawsay
Inom Kawsay finns en medvetenhet om den andinska kulturens dominans inom
organisationen och dess kurser. Kawsay grundades av quechuas och aymaras. Kontoret
finns i Cochabamba där quechua är den dominerande kulturen och de flesta anställda
har rötter i de andinska kulturerna, framförallt quechua. Därför har det fallit sig
naturligt att ta sin utgångspunkt i denna kultur. Att basera organisationen på den
andinska kosmovisionen är en medveten strategi som en del i arbetet för att stärka den
egna identiteten. Men som Vladimir Rojas, ansvarig för kursen i eko-produktion
påpekar har de som håller i kurserna en tendens att stänga in sig i de andinska
kosmovisionerna. ”Och ibland överför vi, felaktigt, nästan som doktriner vissa saker
till andra kulturer.”35 Han berättar att man i utvärderingar av kurstillfällena sett att
vissa deltagare ibland känner sig diskriminerade. Som exempel berättar han hur en av
kursdeltagarna jämfört hur Kawsay påtvingar sina deltagare de andinska kulturerna
med hur de kristna tvingade på ursprungsfolken sin religion under kolonialtiden.
Även Carla Bazoalto, ansvarig för kursen i interkulturell pedagogik berättar att
kursdeltagarna från guaraniregionen har klagat på att deras kultur inte får utrymme i
kurserna.36 Både Carla Bazoalto och Vladimir Rojas berättar också att det i
utvärderingar av kurserna uttryckts önskemål från deltagare från andra kulturer att
guaranikulturen ska få mer utrymme i kurserna. Carla citerar kursdeltagare från Oruro:
”Ni talar om interkulturalitet, ni talar om kosmovisionen. Varför tar ni inte in aspekter
av guaranikulturen? Vi vill lära känna guaranikulturen också.”37 Just
interkulturaliteten är ett av ledorden för Kawsay och man kallar sig ett interkulturellt
universitet. För att leva upp till denna titel måste man lyckas med målet att integrera
flera kulturer och se till att de deltar på lika villkor. ”Vi måste skapa interkulturella
utrymmen. Det innebär att vi också måste lära oss av guaranikulturen.”38 säger José
Antonio Rocha. Han menar att man på Kawsay måste arbeta för en ”Medvetenhet om
att det finns guaranis, quechuas och aymaras och att vi alla måste få utrymme här.”
Interkulturaliteten förutsätter en ömsesidighet som innebär att två eller flera kulturer
35
Rojas, Vladimir, intervju, 6 juni, 2005
Bazoalto, Carla, intervju, 10 juni, 2005
37
ibid
38
Rocha, José Antonio, intervju, 10 juni, 2005
36
30
interagerar och lär sig av varandra. José Antonio Rocha uttrycker som ett av målen
med sitt arbete att ”vi ska ha kapaciteten att jämföra, det som är guaranikulturen med
det andinska. Kunna jämföra och se likheter, skillnader och med dem som
utgångspunkt skapa modeller för ursprungsfolken.” Men han fortsätter: ”Det finns
inte. Allt centreras kring det andinska. (...) det finns inte heller, metodologiskt, en
ansträngning för att göra ett komparativt arbete. (...) om vi har kapacitet till
komparativt arbete är det för att vi känner till den andra kulturen. Och med
utgångspunkt i kunskapen om en kultur kan vi plocka ut gemensamma element ur en
annan kultur. Och däri ligger interkulturaliteten. Detta saknas på Kawsay.”
Ett problem, som flera av de vi intervjuat på Kawsay påpekat, är att de andinska
kulturerna har studerats i större utsträckning än guaranikulturen och andra kulturer i
Bolivia. Därför finns mycket mer information om de andinska kulturerna och den
andinska kosmovisionen än om t.ex. guaranikulturen. De kursansvariga berättar att de
har svårt att hitta föreläsare som behärskar guaranikulturen. José Antonio Rocha ger en
förklaring till detta då han sätter in det i ett historiskt sammanhang. Han beskriver hur
de andinska kulturerna alltid fått en mer framträdande roll i ursprungsfolksrörelsen. 39
Det har funnits en brist på forskning om guaranikulturen. På senare år har
guaranikulturen fatt en mer framträdande roll men det är en process som tar tid, inom
Kawsay såväl som inom den övriga ursprungsfolksrörelsen.
Enligt Leonel Cerruto ligger det största problemet hos guaranifolket själva. ”... det är
inte Kawsays ansvar att visa guaranikulturen, utan guaranins ansvar att visa sin egen
kultur.”40 Han säger att de håller på att glömma bort sin kultur och att ungdomarna
inte längre intresserar sig för den. Men samtidigt säger han att han inte vet i vilken
utsträckning man arbetar för att uppvärdera sin kultur i Izozo.
Det är sant att man i Izozo har förlorat mycket av sin kultur eller inte utövar den lika
aktivt som tidigare. Ett av Kawsays mål är just att uppvärdera ursprungsfolkens
39
40
Rocha, José Antonio, intervju, 10 juni, 2005
Cerruto, Leonel, intervju, 7 juni, 2005
31
kulturer. Det arbetet har kommit olika långt för olika kulturer men det ger desto större
anledning för Kawsay att ge verktyg och incitament för att avancera i det arbetet. Det
borde vara en viktig uppgift för Kawsay att sporra kursdeltagarna att fortsätta arbetet
för uppvärdering och bevarande av sin kultur. Som vi sett ovan känner många av
kursdeltagarna från guaraniregionen att deras kultur inte får lika stort utrymme som
quechuakulturen på Kawsays kurser och seminarier. Detta torde, om inte motverka
syftet, så i alla fall inte främja det.
Vladimir Rojas menar att Kawsay borde arbeta mer med att ge incitament för att
kursdeltagarna själva ska kunna fördjupa sig i sina egna kulturer och kosmovisioner.
Det är också ifråga om uppsatser som man arbetat mest med att få kursdeltagarna att
själva undersöka och utveckla kunskapen om sina egna kulturer och kosmovisioner.41
Även Leonel Cerruto menar att de uppsatser och undersökningar kursdeltagarna gör är
ett av de huvudsakliga instrumenten för att få dem att själva undersöka sina egna
kulturer. ”Så undersökningen måste vara en permanent uppgift.” menar han.42
Uppsatserna är ett viktigt instrument, både för att få kursdeltagarna att själva fördjupa
sig i sina kulturer och för att samla in kunskaper som annars skulle gå förlorade. De
kan också fungera som en källa till information för Kawsay.
14) Slutsats
Som framkommit i intervjuerna, både med kursdeltagarna och anställda på Kawsay,
finns det mycket arbete att göra för att vidare integrera guaranikulturen i
organisationens kursverksamhet. Vi ser detta som en absolut nödvändighet för att man
ska kunna realisera de egna uppsatta målen om integrering och uppvärderande av
ursprungsfolkens kulturer.
De direkta effekterna av bristen av integreringen av guaranikulturen, är relativt tydliga.
För Kawsay innebär det först och främst att organisationens måluppfyllelse är
41
42
Rojas, Vladimir, intervju, 6 juni, 2005
Cerruto, Leonel, intervju, 7 juni, 2005
32
begränsad. Som framgått av intervjuer, informella samtal och faktiska händelser under
vår praktikperiod i Bolivia, innebär den bristande integreringen för kursdeltagarna från
guaraniregionen, ett utanförskap. Kursdeltagandet från guaraniregionen är komplicerat
då förståelsen för den andinska kosmovisionen som genomsyrar Kawsay är begränsad.
Detta leder bl.a. till språkliga svårigheter.
De indirekta effekterna är svårare att se men vi tror oss ana att de är relativt
långtgående. Det finns flera personer i guaraniregionen som är måna och intresserade
av att delta i Kawsays kurser och fler är intresserade av att uppvärdera sin kultur.
Utanförskapet och de språkliga problemen som flera av kursdeltagarna från
guaraniregionen känner, försvårar dock studierna och gör att de inte kan tillgodogöra
sig innehållet i dem i samma utsträckning som deltagare från quechuakulturen. Då
utbildningen och kursdeltagarens nyvunna kunskap är tänkt att fungera som generator
för stärkandet av respektive kultur i respektive by, torde detta innebära sämre
möjligheter till faktiskt uppvärdering och påverkan. Försämrade villkor för
guaraniregionen att uppvärdera sin kultur blir således också de indirekta effekterna för
Kawsay.
Vi har i våra intervjusvar sett att flera av de anställda på Kawsay har en önskan om att
i större utsträckning integrera guaranikulturen i sin verksamhet. Kawsays relativt
generella målsättningarna torde inte utgöra några hinder för detta, istället anser vi att
det främst är organisationens och kursernas struktur med andinsk kosmovision som
bas, som utgör det största hindret.
Förhoppningen är att vi verkar för att guaranikulturen i högre grad kommer att
genomsyra Kawsays verksamhet och på så sätt underlätta studierna och göra kurserna
mer tillgängliga för kursdeltagare som tillhör guaranikulturen, och implicit stärka och
uppvärdera den samma.
33
15) Förslag
En viktig del av undersökningarna och uppsatserna som kursdeltagarna arbetar med på
Kawsay, är att formulera förslag för förändringar och förbättringar. Vi har också sett
det som en viktig uppgift för oss att komma med förslag på hur man skulle kunna
arbeta annorlunda på Kawsay.
I våra intervjuer med kursdeltagare och anställda på Kawsay, har det kommit fram
många förslag och önskemål om förändringar. Vi har även själva sett saker som skulle
kunna förändras och som skulle kunna innebära ökad måluppfyllelse för Kawsay. Här
följer en kortare sammanställning av vad vi tror skulle kunna bidra till en ökad
integrering av guaranikulturen inom Kawsays verksamhet.
Kunskapsbristen om guaranikulturen inom Kawsay är stor. En av de mest
grundläggande förändringarna som vi anser bör genomföras, är att utbilda personalen
inom guaranikulturen. Utbildningen skulle i ett första led kunna bestå av ett
informationsseminarium eller en kortkurs om guaranikulturen.
Något som nästan alla vi talat med påpekat, både kursdeltagare och anställda, ar att det
bör finnas en person på Kawsay som känner till guaranikulturen och som har god
kunskap om dess kosmovision. Vi anser själva att det bästa vore om Kawsay kunde
anställa en person som kommer från och känner till guaranikulturen för att på så sätt
kunna öka kulturens närvaro inom organisationen och sprida dess kunskaper vidare till
alla berörda. Om Kawsay inte har möjlighet att anställa någon från guaranikulturen, är
det högst önskvärt att hyra in fler föreläsare som behärskar guaranikulturen, till kurser
och seminarier, framförallt vad gäller föreläsningar som tar upp kosmovision.
I studiematerialet är det viktigt att det finns texter från olika kulturer och att man bryter
dominansen av quechuakulturen. Det är också viktigt att de texter som publiceras i
studiematerialet som handlar särskilt om specifika kulturer, på ett tydligt sätt även tar
med begreppsförklaringar och inte förutsätter förhandskunskaper utanför den egna
34
kulturen. Den första modulen skulle exempelvis kunna innehålla denna begreppsförklaring och generella fakta om de olika kulturerna.
Ett annat förslag till förbättring av utformningen av studiematerialet, är att använda
information från tidigare deltagares undersökningar och uppsatser.
Ett tydligt problem som vi setts uppenbarats vid ett flertal tillfällen, är brist på stöd till
kursdeltagarna i regionen. Vi har upplevt att viljan till att studera har varit stor hos
distankursdeltagarna i Izozo, men att de haft problem med att förstå texter och
inlämningsuppgifter i sina moduler. Detta torde kunna avhjälpas främst genom
utformande av mer lättförstått studiematerial men vi ser också ett tydligt behov av
aktivt personligt stöd på plats i Izozo. Vårt förslag är att ytterligare en handledare bör
finnas på plats i Izozo med kunskap om inte bara guaranikulturen, utan även med
erfarenhet av studier på eftergrundskolenivå och viss vana av att skriva uppsats. Denna
person skulle kunna vara en före detta deltagare i kursen Interkulturell Pedagogik,
bosatt i Izozo. Kawsay har redan börjat leta efter fler lokala handledare i Izozo, men vi
vill ända påpeka vikten av detta.
Ett förslag som också kom upp i intervjuerna är att man inte borde tala om den
andinska kosmovisionen, utan om en ursprungsfolkens kosmovision.43 Enligt Leonel
Cerruto talas det redan nu om en ursprungsfolkens kosmovision på Kawsay44, men
under var tid på Kawsay har vi inte hört det uttrycket. Hur som helst skulle det vara
viktigt att tydligare betona att det finns många kosmovisioner och låta dem alla få
utrymme.
En målsättning som vi anser Kawsay bör uppfylla på ett mer tillfredsstallande sätt, är
att kursdeltagarna från de olika regionerna ska kunna få möjlighet att tala på sitt
modersmål vid de nationella seminarierna. Vi ser det vidare helt nödvändigt att
43
44
Sanchez, Alonso, intervju, 21 maj, 2005
Cerruto, Leonel, intervju, 7 juni, 2005
35
kursdeltagarna vid det tillfälle då de försvarar sina uppsatser, ska få göra detta på sitt
ursprungsspråk.
36
16) Källförteckning
16.1. Litteratur
Aaron Antonovsky, Hälsans Mysterium, Natur och kultur, Sverige, 1991
Castels, Manuel, Identitetens makt, Daidalos AB, 1998
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Wängnerud, L. Metodpraktikan Konsten att studera samhälle, individ och marknad, Norstedts Juridik AB, Stockholm,
2002
Halvorsen, K. Samhällsvetenskaplig metod, Studentlitteratur, Lund, 1992
Jacobsen, D. I. och Torsvik, J. Hur moderna organisationer fungerar,
Studentlitteratur, Lund, 1998
Jonson, Stefan, De andra, Epan, Sverige, 2002
Moreno, Delcio, Espacio de transmisión de Saberes y Conocimientos, (uppsats for
kursen i Interkulturell Pedagogik)
Stier Jonas, Identitet – människans gåtfulla porträtt, Studentlitteratur, Lund, 2003
Stier Jonas, Kulturmöten – en introduktion till kulturella studier, Studentlitteratur,
Lund, 2004
16.2. Intervjuer
Bazoalto, Carla, 26 juli, 2005
Cerruto, Leonel, 7 juni, 2005
Edwin Manaira, 29 maj, 2005
Flores, Tito, 20 mars, 2005
Guaray, Tomás, 20 mars, 2005
Parada, Eda, 24 maj, 2005
Rocha, José Antonio, 10 juni, 2005
Rojas, Vladimir, 6 juni, 2005
Sánchez, Alonso, 21 maj, 2005
Segundo, Ignacio, 21 maj, 2005
16.3. Övriga källor
Broschyr, Kawsay, 2005
37
Föredrag 27 juli, 2005, handledarkurs, Kawsay
Módulo 1 och 2, Curso Pedagogía Intercultural, Nivel A, 2004-2005, Kawsay
Nationalencyklopedins ordbok, 1995 band 1, 1992 band 1
38
