Predikan i S:t Hans kyrka Sjätte efter Heliga Trefaldighet den 27 juli 2014
Första Kungaboken 19:19-21 * Första Korinthierbrevet 9:19-26 * Lukas 9:51-62
E
lia kastade sin mantel över Elisha, berättades det
i den gammaltestamentliga texten. Det var en
symbolhandling.
Manteln
representerade
mantelägarens personlighet, och mantelkastandet var
en bild för att profeten Elias kallelse och profetiska
gåvor gavs åt Elisha. Och Elisha begrep, han redde
upp med sitt tidigare liv, slaktade sina oxar i en slags
offerrit, bröt upp och följde Elia som hans tjänare.
Händelsen är en förebild för det kristna dopet. Där
kastar Herren Jesus sin mantel, i Bibeln kallad rättfärdighetens klädnad, över oss (jämför Uppb 7:14, 19:8),
gör oss heliga och kallar oss att följa Honom, med, i
någon mening, samma uppgift som Han, ”såsom Fadern har sänt mig, sänder jag er”, som Han sade på
påskdagens eftermiddag (Joh 20:21).
Kristenlivet är att dela livet med Jesus. Evangelietexten idag från Lukasevangeliets nionde kapitel är
början på det som bibelteologerna kallar Lukas’ reseberättelse; ”Jesus vände sin steg mot Jerusalem”, står
det. Fast det dröjer mer än tio kapitel (av Lukas 24)
innan Jesus kommer fram (Luk 19:28). Det händer en
del på vägen, och Jesus tränar sina lärjungar både
teoretiskt och praktiskt, allt med inriktning mot det som
hände i Jerusalem, Hans död och uppståndelse. Det
är som om Lukas vill säga att lärjungaskapet och kristenlivet är en vandring tillsammans med den korsfäste
och uppståndne Jesus.
Eller, säg det så här: I dopet får vi del av det som
hände när Jesus dog och uppstod. Vi med-dör med
Jesus och vi med-uppstår med Jesus; ”Genom dopet
har vi dött och blivit begravda med Honom för att
också vi ska leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Rom
6:3-4). Det som hände i Jerusalem blir vårt i dopet och
ska sedan prägla oss resten av våra liv; det är tanken.
”Var så till sinnes som Kristus Jesus var”, (Fil 2:5). Det
eviga livet kastas över oss när vi döps. Vi slaktar våra
oxar, reder upp med det gamla livet, bryter upp och
följer Jesus.
Döps man som vuxen blir nyfödelsen till Jesuslivet
tydlig. De flesta av oss är döpta som barn. För alla
döpta gäller att nystarten i dopet sedan upprepas i en
daglig omvändelse till Jesus, lärjungaskapet och
himlalivet.
Profeten Jesaja talade om manteln som kastades
över oss i dopet och vad det betyder så här: ”Jag
jublar över min Gud, ty Han har klätt mig i segerns
dräkt och skrudat mig i rättfärdighetens mantel, som
när brudgummen sätter på sig turbanen och bruden
pryder sig med sina smycken.” (Jes 61:10)
Jesaja använder alltså ytterligare en bild av vad
det är att vara kristen: det är som att vara gift. Äkta
makar delar livet med varandra. Den som är kristen
delar på motsvarande sätt livet med Kristus. Det råder
lite bröllopsstämning över kristenlivet, ”gläd dig, du
Kristi brud”.
Som Bibeln beskriver den kristna tron har den tre
delar. Den djupaste delen är den troende människans
tillit och förtröstan, kärlek om ni så vill, till Gud och
Herren Jesus. Den andra är umgänget med Gud i
bönen och nådemedlen, alltså Bibeln, där Gud talar,
och sakramenten, framför allt nattvarden, där vi påtagligt, sakligt och samtidigt innerligt, är ett med Kristus själv. Den tredje delen i kristenlivet är livshållningen; alltså detta att hela våra liv, vardag och hög-
tid, i stort som i smått, präglas av Kristus Jesus, av
den klädnad som ikläds oss i dopet.
Ibland framställs kristen tro som något man har;
jag brukar ta spjärn mot den tanken och gör så också
idag. Kristen tro är något man är, ett liv man lever. På
samma sätt som kärleken mellan äkta makar är ett
aktivt handlande och något man lever i ständigt, ett
ömsesidig utgivande av sig själv, sådan är också
kristen tro. Kristen tro är inte en livsåskådning eller ett
förråd av värderingar eller något annat som man bara
har. Man kan inte ha kärlek utan att älska, man kan
inte ha Gud utan att dela livet med Honom.
Den här söndagen har temat ”Efterföljelse” och
handlar allvarligt om hur vi lever som Jesu lärjungar.
Paulus beskriver, drastiskt, hur han gör för att fullgöra
sin kallelse som apostel. Han liknar sig vid en idrottsman som medvetet lägger upp sitt liv och tränar för att
vinna, ”jag har målet i sikte och jag slår inte i luften när
jag boxas”. Kristenlivet kräver träning, är det ena han
skrev, det andra att det kräver flexibilitet. För att vinna
dem som står under lagen gör han på ett sätt, för att
vinna dem som står utanför lagen på ett annat. Allt för
evangeliets/Jesu skull.
Jesus själv säger i evangeliet att även om det är
Gudi behagligt att hedra sina föräldrar och ge dem en
hederlig begravning får det inte stå i vägen för Jesus,
”låt de döda begrava sina döda”.
Av det förstår vi att det inte går att göra en katalog
på sådant som man måste göra och sådant man inte
får göra – för kristen tro är inte en handbok för vett
och etikett utan kristen tro är att dela livet med Kristus.
Det betyder å ena sidan att man visst inte gör vad
man själv vill, ty man gör det Kristus vill. Det betyder å
andra sidan att det Kristus vill kan vara en sak i ett
läge och något annat i ett annat. Elisha kysste sin far
och sin mor till avsked; mannen Jesus talade med i
evangeliet fick inte ens begrava sin döde far, sannolikt
död just den dagen. Jesus själv var sina föräldrar lydig
i allt – utom den gången Han stannade kvar i Jerusalem och orsakade dem bekymmer och oro; nej, det
går inte att göra en enkel katalog på rätt och fel. Det
går bara att fråga Gud om vad Han vill, lära sig att
lyssna in det och så handla därefter.
Och lyssnar gör man i bönen, Bibeln och sakramenten, helst inte bara ensam utan tillsammans med
andra; det är bland annat därför församlingsgemenskapen, själavården och de goda samtalen är så viktiga. Och hur man ber finns det en bred och samlad
erfarenhet i den kristna kyrkan. Bibeln har dessutom
en egen bönbok.
Och denna något yviga predikan ska landa i ett
mycket litet men praktiskt tips. Ni ser att det står på
söndagsbladet ”App: Tidegärden”. Ni som har sådana
telefoner att ni kan ladda hem en app får det som ett
tips. Med den appen får man en aktuell tidebön med
böner från Guds egen bönbok i sin telefon. Att be
Psaltaren gör det lättare att höra vad Gud vill och att
göra vad Han bjuder.
Jag menar inte att man måste använda en app.
Men detta att dela livet med Jesus i bön är inte något
krångligt eller högtidligt eller fromsint utan så enkelt att
man göra det också med hjälp av sin smarta telefon.
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet.
Amen
Niklas Adell, präst
