Carina Agrell Politisk idéhistoria 1-20 Socialismens idéhistoria, 5p Valfri bok 2005-05-19 Tredje vägen – om förnyelsen av socialdemokratin Anthony Giddens Författarens tanke med ässen grundar sig på människors bristande förtroende för den gamla socialdemokratins möjligheter. Den utbredda liberalismen i samhället ifrågasätts dock alltmer, och Giddens föreslår en tredje väg mellan nyliberalism och klassisk socialdemokrati för att förnya socialdemokratin för att återskapa förtroendet för de gemensamma värdena. Det finns hopp trots den depression som socialistiska idéer blivit föremål för särskilt genom Sovjetunionens fall, det finns möjligheter att upprätta gemenskap och sammanhållning mellan människor och mellan stater som bygger på den socialistiska grundtanken att vi alla har rätt till ett drägligt liv i en inneslutande social gemenskap, anser författaren. Den klassiska eller gammalmodiga socialismen beskriver Giddens med ett antal punkter (citat): Genomgripande offentlig inblandning i nationens sociala och ekonomiska liv Staten dominerar över det civila samhället Kollektivism Keynesiansk efterfrågepolitik, plus korporatism Begränsning av de fria marknadskrafterna: blandekonomi eller ”social ekonomi” Full sysselsättning Stark jämlikhetssträvan Omfattande välfärdsstat som tar hand om medborgarna ”från vaggan till graven” Linjär modernisering Låg miljömedvetenhet Internationalism Tillhör en bipolär värld På motsvarande sätt punktar han nyliberalismen (citat): Minimal statlig inblandning Autonomt civilt samhälle Marknadsfundamentalism Auktoritär inställning i moralfrågor samt stark ekonomisk individualism Arbetsmarknaden sköter sig själv som andra marknader Accepterande av ojämlikhet Traditionell nationalism Välfärdsstat som skyddsnät Linjär modernisering Låg miljömedvetenhet Realpolitisk syn på världsordningen Tillhör en bipolär värld Giddens menar att den socialdemokratiska depressionen inte är ensam om att ha svaja i legitimitet, även den nyliberala hållningen har problem med det spända förhållandet mellan marknadsfundamentalism och konservatism. Självmotsägelsen ligger i konservatismens traditionstänkande avseende familjen och liberalismens nytänkande uppmaning. Den gammaldags socialdemokratin bygger på en samhällsstruktur som inte längre är relevant. Den traditionella familjesammansättningen med en arbetande make, den homogena arbetsmarknaden, massproduktionens dominans, nationella ekonomier kvarstår bara i minnet. Trots fortsatt förtroende i valsammanhang i flera Västeuropeiska länder och ökning i de flesta Östeuropeiska stater har inte socialdemokraterna lyckats sluta upp kring en gemensam ideologi. Bristen på alternativ till kapitalsmen är allvarlig och orsakade av den besvärande kopplingen till den misslyckade kommunismen. Den ”tredje vägen” är per definition en ny ideologi som går utöver både den gamla socialdemokratin och nyliberalismen, menar Giddens. Samhällsförändringen har genererat omställningsproblem som författaren uppfattar som fem dilemman. Globaliseringen betraktas framför allt ur ett ekonomiskt perspektiv. Handel, men framför allt investeringar görs med hela jorden som arbetsfält. Detta tar ifrån nationerna en del av makten, men skapar också lokala identiteter. Gränser suddas ut mellan större områden, som t ex EU. Satellitteknik, Internet och statsobligationer är exempel på verktyg för stater och företag för att driva på globaliseringen. Globaliseringen påverkar stater, företag och individer i deras dagliga liv och detta faktum måste beaktas i skapandet av den tredje vägen. Den framväxande individualismen har tvingat socialdemokratin att ge avkall på den kollektivistiska inriktningen och istället inta en mer positiv inställning till livsstilsmångfalden. Orsaken till denna lägger socialdemokratin på den framväxande liberalismen, medan högern anser att vänsterns frigörelsesträvanden på 60-talet är roten till ”det onda”. Den tredje vägen måste grunda sig på de rätta förhållandena menar Giddens, d v s att ungdomars moral ökar, men att de inte sätter denna i samband med traditioner. Istället finns fokus på ekologi mänskliga rättigheter och sexuell frihet. Uppdelningen höger/vänster är ytterligare ett dilemma att bearbeta, anser författaren. Den tidigare tydliga gränsdragningen har blivit luddigare efter hand som socialdemokratin krupit allt närmare en mittenposition. Giddens menar dock att vänsterns strävanden traditionellt och fortfarande handlar om jämlikhet och social rättvisa, varför den tredje vägens politik måste postioneras som vänster om mitten. Det fjärde dilemmat är politikens arena som går mot ändrade former. Människor engagerar sig inte längre i politiska partier, utan hittar subgrupperingar som bättre motsvarar deras visioner om behovet av förändring. Nyliberala krafter har attackerat den befintliga arenan och människor föreställer sig att detta ligger i linje med deras intresse att ta makt från politiker. Över huvud taget finns en ökad misstro mot auktoriteter, och tredje vägens politik måste bygga på en godtagbar lösning för alla intressegrupper och forma sin styrelse efter de nya behoven. Femte och sista dilemmat anser Giddens vara de ekologiska frågorna. Vetenskapliga och tekniska genombrott sker i allt snabbare takt, och de påverkar oss i allt högre grad. Omfattningen orsakar att vetenskap och teknik inte längre kan uteslutas i politiken. Det handlar om att väga risker/ansvar och möjligheter/nyskapande mot varandra och samlas politiskt runt detta. Dessa fem dilemman är sammanflätade och utgör grunden för arbetet med socialdemokratins förnyelse, den tredje vägen, menar författaren och ställer upp värden som bör gälla i den nya ideologin (citat): Jämlikhet Beskydd av de svaga och utsatta Frihet som autonomi Inga rättigheter utan skyldigheter Ingen befogenhet att utöva makt utan demokrati Kosmopolitisk pluralism Filosofisk konservatism Det civila samhället har förändrats, solidaritet mellan människor är långt ifrån självklar. Tvärt om, så har det skett ett förfrämligande människor emellan, brottsligheten stiger och familjer upplöses. Högern vägrar medge att utvecklingen är relaterad till ekonomiska problem, medan vänstern anser att utvecklingen enbart beror på detta. Lokala grupper kan stödjas av staten för att avhjälpa de problem som finns i ett område, de lokala initiativen anser Giddens som värdefulla i arbetet att skapa gemenskap och solidaritet. Det reflexibla samhället har skapat en större självorganisation, frivilligarbetet ökar, kvinnors engagemang i subgrupper ökar. Socialt och ekonomiskt underprivilegierade områden kan utvecklas genom hjälp till självhjälp, och stödet till alternativa former t ex ”social entreprenad” där s k tidsdollar kan användas som betalning av sjukvård, a-kassa eller utbildning. Nya former av stöd istället för de traditionella välfärdsbidragen anser Giddens vara en viktig ingrediens för att återupprätta det civila samhället och samtidigt generera möjligheter för individen att utgöra en skillnad. Den brottsförebyggande verksamheten måste stärkas, menar författaren. Tonvikten bör läggas på att förebygga istället för att upprätthålla lagen när det redan är för sent. Närmiljön spelar även här en betydande roll, lokalt förankrade företag och organisationer kan tillsammans med medborgarna utarbeta strategier för förebyggande verksamhet. Skatteeftergifter för företag som etablerar sig i utvalda områden är exempel på hur staten kan medverka i det lokala engagemanget. Den traditionella familjedrömmen är en illusion som romantiseras i brist på godtagbara alternativ. Högerns strävanden att återgå till den djupt odemokratiska familjekonstellationen, utan tolerans för ensamstående föräldrar eller homosexualitet är sannerligen inget att önska sig, menar Giddens. Den demokratiska familjen som tredje vägen förespråkar sätter upp helt andra ideal (citat): Jämlikhet emotionellt och sexuellt Ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i relationer Samvårdnad/delat föräldraansvar Livslånga föräldrakontrakt Förhandlad auktoritet över barnen Barns förpliktelser gentemot föräldrar Den socialt integrerade familjen Den tredje vägen förespråkar vidare en blandekonomi som drar fördel av marknadsdynamiken, men som har det allmännas intresse för ögonen. Detta innebär en avvägning mellan reglering och avreglering från transnationell till lokal nivå. Balansen mellan det ekonomiska och icke-ekonomiska samhället kan uppnås genom detta. Det är av vikt att fördelningspolitiken kvarstår som en betydelsefull ståndpunkt i den tredje vägens ideologi. Tyngdpunkten har flyttats över till en omfördelning av möjligheter. Människors möjligheter att nå sina högsta potentialer är den rätta vägen att gå istället för den traditionella ståndpunkten att omfördela när skadan är skedd, anser författaren. Jämlikhetssträvandena måste vara centrala, och Giddens ställer sig kritisk till det meritokratiska samhället, där de som är marginellt bättre rustade i olika sammanhang är de som kammar hem hela vinsten. Det mest nedslående i en meritokrati är att det skulle generera en grupp av oberörbara som petats ned på samhällets botten, vilka skulle vara fullt medvetna om de befinner sig där p g a sina personliga tillkortakommanden. Inneslutning och uteslutning har blivit centrala begrepp, och utslutningen sker ofrivilligt av socialt eftersatta grupper, men också frivilligt av välsituerade som isolerar sig i bunkersamhällen och avsäger sig de statliga institutionernas service. Det inneslutande samhället karaktäriserar av (citat): Jämlikhet som inneslutning Begränsad meritokrati Förnyelse av den offentliga sfären (medborgerlig liberalism) ”Bortom arbetssamhället” Positiv välfärd Den sociala investeringsstaten Det finns orsak att diskutera hur vi ska förhålla oss till samhällsförändringarna och de nya strukturerna. En toppstyrd fördelning av välfärden kan snarare stjälpa än hjälpa, är det t ex relevant att tala om pensionsålder vid 65? En allt äldre men också allt friskare grupp ”pensionärer” har kanske ingen orsak att sluta jobba vid en viss ålder. Mar bör kanske kunna tänka sig ledighet för småbarnsföräldrar i stället? Slutligen menar Giddens att vi behöver ett värlsmedborgarskap vid sidan av det nationella, för att motverka nationalismens avigsidor. Den kulturella pluralismen och specialgruppstillhörigheten behöver inte nödvändigtvis vara till skada för nationerna, utan är förenliga med nationstillhörigheten. En global nation skulle kunna byggas efter EU:s mönster, inkluderande myndigheter som WTO, IMF och Världsbanken sammanslagna till en enhet. Regleringar bör sättas in mot de snabba rycken i den globala ekonomin för att stabilisera och skapa ett större ansvarstagande i de transnationella organisationer som styr världsekonomin. Den tredje vägen vill åstadkomma en värld som förenar stabilitet, rättfärdighet och välmåga.