Beatrice Crona - Vetenskapsrådet

Forskningsöversikter, yngre framgångsrika forskare
Version 140821
Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap bestämde i samband med
seminariet 2 juni 2014 att be ett tjugotal yngre forskare från hela det humanistisksamhällsvetenskapliga området att skriva kortare texter om cirka 2 - 3 sidor som svarar på frågorna:
1) vilka förväntningar bör allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna ha på
humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning?
2) vilka visioner har du för forskningen inom ditt vetenskapsfält framöver?
Skribenterna som tillfrågades var/har varit verksamma vid RJ:s Pro Futura-program, ERC:s starting
grants, Sveriges unga akademi och VR:s framstående yngre forskare.
Underlag för Vetenskapsrådets forskningsöversikt över HS-området
Beatrice Crona, Kungliga Vetenskapsakademin och Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet
Varför är samhällsvetenskaplig forskning viktig?
Vi lever i en tid av extraordinärt snabba förändringar. Under bara en generation har den ökade
konnektiviteten och täta sammanflätningen av ekonomiska, sociala, kulturella och politiska system
skapat en situation där mänskligheten nu satt sådan press på de naturliga systemen att det hotar vår
egen framtid och välfärd. De naturliga systemen som producerar mat, ren luft och vatten, rekreation och
all de andra saker som ligger till grund för mänsklig välfärd är nu i många delar av världen under direkt
hot. Den stora utmaningen ligger därmed i att säkerställa mänsklig välfärd samtidigt som vi även minskar
fattigdom och resurser över konflikter, och ökar både naturen och människors hälsa.
Detta är stora utmaningar som kanske aldrig kan tacklas mer än bit för bit. Trots det hörs nu allt högre
röster i den internationella debatten om hållbarhet som menar att det behövs mer övergripande
lösningar. Lösningar som sträcker sig över statliga gränser och på tvärs mot traditionella sektoriella
avgränsningar. De kommer ur social växande oron och misstro mot precis de institutioner som skapats
för att hantera samhälleliga utmaningar: regeringar, företag, religion och såklart vetenskap och
teknologi. Därmed ökar trycket på vetenskapen att förstå stora samhälleliga omvälvningar, artikulera de
utmaningar vi står inför och samtidigt hitta och föreslå de lösningar som efterfrågas. Det är ingen liten
utmaning och alltmer tydligt ser vi att den rena naturvetenskapen, trots enorm förmåga att förklara
samband och öka vår förståelse för vad som händer med de naturliga systemen vi är beroende av, inte
lyckas med detta. Här har samhällsvetenskapen en enormt viktig roll att spela, och är i mina ögon
nyckeln – i samspel med andra typer av vetenskap – till att hitta vägar mot en hållbar framtid.
Lägesbeskrivning av samhällsvetenskaplig inom Miljövetenskap (Sustainability Science)
En bred sammanställning av all samhällsvetenskaplig forskning av relevans för miljövetenskap är inte
möjlig här. Istället har jag valt att fokusera på ett antal områden vilka specifikt bidragit till, och fortsatt
bidrar med ökad förståelse av såväl problemen som lösningarna.
Mänskligt välbefinnande (Wellbeing)
Alltsedan Millenium Ecosystem Assessment (MA, 2005) belyste det mänskliga förhållandet till naturen
som en viktig aspekt har intresset för hur miljön påverkar mänskligt välbefinnande ökat. Välbefinnandeforskningen har utvecklats enormt de sista tio åren och fokuserar i huvudsak på hur mänskligt
välbefinnande påverkas av naturen och de tjänster (ekosystemtjänster) den tillhandahåller. Exempel
inkluderar studier av hälsa och välbefinnande kopplat till grönområden i urbana miljöer, matsäkerhet
mm. Forskningen strävar efter att förstå och kartlägga hur miljön påverkar människors liv utöver rent
ekonomiska aspekter. En ansatts (the 3-D approach) (Gough et al., 2007) har delat upp välbefinnandet i
1
tre olika komponenter – materiellt, relationellt och subjektivt välbefinnande, vilka självklart samspelar
men på olika vis bidrar till mänsklig välfärd. Begreppet välbefinnande (eng. wellbeing) bygger på fler olika
kända angreppssätt såsom försörjning (eng. livelihoods) inom internationell utveckling, samt interprofessionella eller integrerade team inom socialt arbete. Precis som dessa är syftet att röra sig mot ett
aktörsorienterat fokus som betonar styrkor snarare än behov och vilket erkänner den mångfald och
integritet i människors liv smidda som smälter samman i en komplex blandning av prioriteringar,
strategier, influenser, aktiviteter, och därmed, utfall. Det kanske mest utmärkande med
välbefinnandeforskningen är att den fokuserar på subjektiva mått på hur människor känner och upplever
sin egen tillvaro, i kontrast mot de mer vanligt förekommande objektiva måtten på inkomst, kost,
förväntad livslängd etc., och den har gett upphov till nya forskningsområden som med tvärvetenskapliga
ansattser tar sig an subjektivt välbefinnande, livskvalitet (sprunget ur psykologin) och personlig lycka
(eng. economics of happiness). Samtliga av dessa representerar relativt nya områden inom den
samhällsvetenskapliga floran men vilka på olika sätt visar stor potential att bidra till ökad förståelse av
mänskliga drivkrafter, vilket är grunden till att sedermera förstå mänskliga val och handlingar och dess
effekter på miljö och samhälle.
Kognition och mänskligt beteende
Hur vi uppfattar vår värld påverkar såklart de val vi gör. Vår uppfattning om naturmiljön och hur vi
värderar de varor och tjänster (ekosystemtjänster) vi nyttjar har både sin grund i underliggande
världsbilder, men likaså i socialt inlärda attityder och normer, och bottnar likväl i vårt uppfattade behov
av naturen för vår egen välfärd. Forskning visar att barn som växer upp med tillgång till, och
regelbunden vistelse i, grönområde och natur värderar miljö och natur högre än barn som inte haft
samma tillgång. Här blir vikten av potentiellt självförstärkande processer extra tydlig. Om städer
utformas så att tillgång till natur är en bristvara socialiseras inte heller barn att förstå och uppskatta
vikten av detta. Detta leder i sin tur till medborgare som saknar denna förståelse och värdegrund, vilket i
förlängningen sannolikt påverka hur våra städer planeras och utformas, dels genom konkreta val samt
genom opinionen för politiska beslut. Värderingar (tex. allemansrätten) som vi idag i Sverige tar för givna
och som skulle kunna ligga till grund för ett hållbart samhälle baserat på en världsbild där natur och miljö
är viktigt för människans välbefinnande, kanske inte alls är utbredda i Sverige om 20 år om de barn som
föds nu växer upp i primärt urbana miljöer. Det påverkar hela synen på kopplingar mellan människa och
natur genom artificiell frikoppling från naturen och vårt beroende av den. HS forskningen har en viktig
roll att spela i att förstå just dessa samband men har hittills varit en relativ underrepresenterad del av
den samhällsvetenskapliga miljöforskningen.
Varför väljer många att flyga fast de flesta vet att det är negativt för miljön? Jo, dels för att systemet är
konstruerat så att det är det enklaste och billigaste, men dels för att människan kan hålla helt separata,
logiskt inkompatibla värderingar (se cognitive dissonance theory, (Festinger, 1962)). Så vad måste man
förstå för att ändra på det? Dels krävs en förståelse av attityder och värderingar som nämndes ovan. Dels
behövs en ökad förståelse för hur vi prissätter varor och tjänster där vi räknar in så kallade externalteter
(dvs neg effekter som uppstår under en produkt/tjänst livscykel) vilket bättre skulle reflektera den
2
verkliga kostnaden och även skicka mer representativa signaler (om verkliga kostnader som räknar in
miljön) till konsumenten och ge nya ekonomiska incitament, t.ex. att inte flyga. Här är tvärvetenskapliga
ansatser mellan olika discipliner av största vikt och ett tydligt exempel på ett växande och viktigt fält är
beteendeekonomi, vilket studerar effekterna av psykologiska, sociala, kognitiva och emotionella faktorer
på individer och organisationers ekonomiska beslut och konsekvenserna av detta för marknadspriser,
vinster och resursfördelning. Beteendeekonomi är primärt fokuserat på gränserna för rationalitet hos
ekonomiska aktörer och beteendemodeller kopplas vanligen till psykologiska insikter, neurovetenskap
och mikroekonomisk teori. På så sätt innefattar fältet en rad begrepp, metoder och forskningsområden
och är ett lysande exempel på vikten av tvärvetenskapliga ansatser för förstå och bemöta komplexiteten
i utmaningarna vi står inför.
Styrning, förvaltning och innovation
Vi har känt till många av de stora miljöproblemen under lång tid men likväl fortsätter samhället i stort
enligt relativt ohållbara mönster. Det beror till viss del på kognitiva och beteendemässiga hinder som
beskrivits ovan, men det är även en effekt av patologier och institutionella fällor som skapats till följd av
de institutioner och övervakningssystem samhället har utformat.
Komplexitet är av naturen svårt för människan att greppa och på den politiska arenan kan det vara svårt
att på ett enkelt sätt behandla väldigt komplexa frågeställningar och samband. Som ett exempel kan ses
faktorer som påverkar hållbart fiske. Dessa är mångfacetterade – det handlar inte bara om reglering av
fisket utan lika mycket om konsumtion och efterfrågan, arbetstillfällen och statliga subventioner, vilken i
sin tur drivs av djupare underliggande traditioner eller värderingar och rent politiska beslut. Men det
handlar även om det generella tillståndet i ekosystemet. Alla dessa faktorer samverkar för att skapa ett
visst utfall men oftast behandlas policy som reglerar de enskilda faktorerna i helt separat forum och
ministerier, med väldigt lite koppling. Det leder inte sällan till bieffekter där en policy utarbetad för att
ett syfte riskerar att negativt påverka ett annat policy-område. Vi ser regelbundet exempel på sådana
negativa interaktioner och spänningar mellan t.ex. finans, näringsliv och miljödefrågor i politiken i
Sverige.
Ytterligare en utmaning för dagens politiska system är att många av drivkrafterna bakom den utveckling
vi ser, t.ex konsumtion, ökad invandring, arbetslöshet, varmare klimat, utarmning av fiskeresurser och
ökad övergödning, har sitt ursprung i socio-ekonomiska, ekologiska och politiska processer som
härstammar från betydligt större geografiska skalor. Politiska aktörer har ofta varken mandat,
efterfrågan från opinion, eller vilja att se och adressera den typen av komplexitet eller skalinteraktion.
Dock börjar forskarsamhället alltmer inse att vissa samhällsproblem, (tex hållbarhet) kräver att vi förstår
just denna komplexitet. Det skapar spänningar mellan vetenskap och policy, försvårar kommunikationen
och hindrar att viktig forskning får gehör och på olika sätt förs in i policy.
Rent forskningsmässigt ser jag därmed två viktiga samhällsvetenskapliga områden som bör får mer
utrymme i miljövetenskapen. Det ena är tvärvetenskaplig statsvetenskaplig forskning, vilken samarbetar
med och tar in metoder och teorier från bla sociologi och ekologi för att förstå samspelet mellan
3
individers beteende, förståelse och attityder (t.ex genom social nätverksforskning), institutioners
framväxt och förändring, samt hur dessa institutioner är utformade för att passa just de sociala och
ekologiska processer de är tänkta att styra (eng. institutional fit and interplay) (t.ex. Young, 2002). Detta
är ett fält med stor potential att kunna bidra aktivt till förändring mot hållbarhet i samhället i stort.
Det andra forskningsfältet som vuxit sig starkare de sista 10 åren springer ur Science and Technology
Studies och vetenskapssociologi och beforskar bl.a. samspelet och interaktionen mellan
vetenskapssamhället, politik och policy. Våra institutioner är i dagsläget sällan utvecklade för att hantera
snabba förändringar och komplexa problemställningar. Det arbetar ofta långsamt och när en policy är
lagd kan det vara svårt att nyansera eller omarbeta den. Men som torde vara uppenbart är det precis
den flexibiliteten som behövs givet framtidens utmaningar och för att forsking (speciellt kring
hållbarhetsfrågor) ska bli till riktigt nytta för samhällsmaskineriet måste den kunna komma in allt
eftersom nya insikter skapas. Vetenskapens styrka är att söka kunskap gränslöst och det är ofta den
gränslösa nyfikenhet (out of the box thinking) som leder till nya insikter och upptäkter (t.ex. Stokes,
1997). Men detta nytänkande skapar inte sällan spänningar mellan den nya kunskapen och existerande
institutioner och regelverk. Forskningen kring hur dessa kan överbryggas är enormt viktig och har bl.a.
fokuserat på att förstå interaktion och kommunikation mellan forskare och beslutsfattare samt att
undersöka vilka organisationsformer som bäst kan tillgodose behovet av bättre kommunikation och
integration mellan civilsamhälle, vetenskap och beslutsfattande (t.ex. Cash et al., 2003; Guston, 2001)
Utmaningar och framtidsvisioner: Samhällsvetenskaplig forskning i Sverige om 5-7 år
Under 2013 publicerade International Social Science Council (ISSC) rapporten World Social Science
Report 2013. I denna utvecklades fyra huvudsakliga utmaningar för den samhällsvetenskapliga
forskningen vilka jag tycker är värda att kort återupprepas här. De fyra utmaningarna är för
samhällsvetenskaplig forskning att; inrama förändring, skapa förutsättningar för förändring, bygga
kapacitet för förändring, och till sist att vara förändring.
Den första punkten rör vikten av att samhällsvetenskaplig forskning måste bli bättre på att vara med och
definiera problemen vi står inför (inom fr.a. hållbarhet). D.v.s. att definiera utmaningarna som sociala
(och kanske i vissa fall social-ekologiska) med fokus på hur mänskliga processer påverkar miljön men
även ligger till grund för lösningarna. Om inte samhällsvetenskapen lyckas med detta kommer den att
fortsatt leva i skuggan av naturvetenskapen i det sammanhang där hållbarhet diskuteras. Det är inte bara
beklagligt från forskningens sida men rent av skadligt då människan är den enkom största drivkraften
bakom utmaningarna vi står inför.
Att skapa förutsättningar för förändring handlar om att minska glappet mellan snabba samhällelig och
miljömässiga förändringa och långsam institutionell anpassning. Samhällsvetenskaplig forskning skulle
kunna bidra ännu mer till detta genom att inte bara blicka tillbaka eller beforska det som sker idag, utan
aktivt vara med och utforska alternativa scenarior och hållbara utvecklingsvägar, t.ex. genom nya
föreställningar om tillväxt och välstånd, med fokus på mer än materiell rikedom.
4
Att bygga kapacitet för förändring berör direkt det forskningsområde jag belyste ovan, och handlar om
att tillgodose behovet av bättre kommunikation och integration mellan civilsamhälle, vetenskap och
beslutsfattande.
Till sist bör samhällsvetenskaplig forskning se till att även vara förändringen. Detta, menar rapporten,
betyder att samhällsvetenskapen delvis kommer att behöva ändra sin vetenskapliga praxis och metodik
på ett sätt som stöder produktion av lösningsinriktad kunskap för hållbar utveckling. Samhällsvetenskap
måste vara förankrat i teori och djup för att behärska specifika metoder, och kunna beforska specifika
människor och situationer. Men den måste samtidigt bli expert på att integrera över skalor och mellan
olika former av kunskap. Om samhällsvetenskap på allvar vill göra skillnad måste den delvis förändras.
Tvärvetenskap inom samhällsvetenskaperna är minst lika viktigt som tvärvetenskaplighet mellan
samhällsvetenskap, humaniora och naturvetenskap. Integrerad vetenskap handlar ofta om nya typer av
systemansatser som sannolikt kolliderar med metodologisk individualism på ett sätt som många
samhällsvetare finner obehagligt, om inte oacceptabelt. Just därför ligger utmaningen i att illustrera hur
ett system- snarare än ett individualiserat perspektiv ger en bättre förståelse för sambandet mellan
sociala, ekonomiska, politiska och kulturella institutioner och praxis, samt mänskligt beteende.
De nya utmaningarna för samhällsvetenskapen betyder även utmaningar för de institutioner som ska
utvärdera den och fördela anslag. Utvärdering och beviljande av anslag bygger i dagsläget fortfarande i
alltför stor utträckning på inom-disciplinära uppfattningar om vad som är kvalitet. Därför behövs nya
mallar för utvärdering och granskning av tvärvetenskaplig forskning (såväl inom samhällsvetenskapen
som mellan samhällsvetenskapen och andra områden) vilka beaktar kvalitet, innovationspotential, och
samhällsnytta på ett mer integrerat vis, bortanför rent disciplinära kvalitetnormer. Det är ingen lätt
uppgift men ag ser det som helt avgörande för att den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige ska
kunna frodas och bidra meningsfullt till hållbar utveckling. Samma problematik råder när det gäller
utvärdering av forskarna själva då universitetens utvärderingssystem på samma sätt domineras av
inomdisciplinära synsätt. Det gör att de forskare som antar tvärvetenskapliga ansatser har svårt att dels
äska medel till sin forskning och dels att bli rättvist utvärderade för sina meriter och därmed avancera
inom det traditionella universitetsystemet. Faran med detta ligger just i att det skapar en dynamik som
motverkar förändring, institutionell och innehållsmässig inom akademin, och vilken riskerar att bromsa
samhällsvetenskapen (och även andra områdens) nytta och samhällsrelevans, som beskrevs ovan.
Referenser
Cash, D.W., Clark, W.C., Alcock, F., Dickson, N.M., Eckley, N., Guston, D., Jager, J., Mitchell, R.B., 2003.
Knowledge systems for sustainable development. Preceedings of the National Academy of
Sciences 100, 8086–8091.
Festinger, L., 1962. A Theory of Cognitive Dissonance. Stanford University Press.
Gough, I., McGregor, J.A., others, 2007. Wellbeing in developing countries: From theory to research.
Cambridge University Press Cambridge.
Guston, D., 2001. Boundary organizations in environmental policy and science: An introduction. Science
Technology and Human Values 26, 299–408.
MA, 2005. Ecosystems and human well-being: Biodiversity synthesis. Island Press, Washington, DC.
5
Stokes, D.E., 1997. Pasteur’s Quadrant: Basic Science and Technological Innovation. Brookings Institution
Press.
Young, O.R., 2002. The Institutional Dimensions of Environmental Change: Fit, Interplay, and Scale. MIT
Press.
6