De centrala målen för den ekonomiska politiken ligger fast:
full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt, jämnare
inkomstfördelning, rimlig prisstabilitet och balans I
utrikesbetalningarna.
I dessa mål innefattas liksom tidigare kravet på bättre
regional balans.
Det primära målet är att upprätthålla den fulla
sysselsättningen.
• Gunnar Sträng 1975
Sedan lång tid råder I Sverige hög grad av enighet
om de grundläggande målen för den ekonomiska
politiken: full sysselsättning, låg inflation, god
tillväxt, regional balans och rättvis
inkomstfördelning.
• Gösta Bohman 1978
Målet för den ekonomiska politiken är full
sysselsättning, rimlig prisstabilitet, ekonomisk
tillväxt, rättvis inkomstfördelning, regional balans
och jämvikt I bytesbalansen.
• Ingemar Mundebo 1979
De viktigaste målen för den ekonomiska politiken
är: full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög
ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av
levnadsstandarden, regional balans samt balans I
utrikesbetalningarna.
Den fulla sysselsättningen är den ekonomiska
politikens viktigaste mål.
• Kjell-Olov Feldt 1983
Målen för den ekonomiska politiken ligger fast: full
sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabila priser,
rättvis fördelning, regional balans och god miljö.
• Allan Larsson 1991
Huvudmålet för regeringens ekonomiska politik är
att bryta den ekonomiska staganationen, pressa
ner arbetslösheten och återupprätta Sverige som
en tillväxt- och företagarnation med en stark och
växande ekonomi. Inflationen ska bekämpas,
medborgarnas frihet och välfärd öka.
• Anne Wibble 1992
Den ekonomiska politiken är fortsatt inriktad på full
sysselsättning och ökat välstånd genom en god
och uthållig ekonomisk tillväxt.
En förutsättning för att detta skall uppnås är stabila
priser och sunda offentliga finanser.
• Bosse Ringholm 2001
Portal mål saknas.
Mål formuleras på andra sätt
• Tillväxt
“hållbar tillväxt”
antag: 2-3 %/år vagt!
• Arbetslöshet
(s): pressa ner till 4 %
nu: inget siffermål vagt
riksbankslagen: 2 %
+1%
tydligt
• Inflation
Klassisk makroekonomi
• Obefintlig tillväxt
variationer pga jordbruk, ej konjunkturcykler
ingen offentlig sektor
metallmyntfot
• Tillväxt: beror på K,L
omöjlig på lång sikt pga avtagande produktivitet
• Prisnivån: mängden pengar bestämmer prisnivån direkt
(kvantitetsteorin)
• BNP anpassas snabbt till potentiell BNP
• Ingen aktiv politik
Keynesianismen
•
Tillväxt existerar
djupa konjunktursvängningar (1920-21, 1929-33)
fackföreningar, kontrakt, löner anpassas sakta,fokus på kort sikt
(svängningar)
•
Ekonomin kan bli kvar i lågkonjunktur med stor arbetslöshet pga stela löner
och priser (nedåt)
•
Aktiv finanspolitik rekommenderas (under/överbalansering av budget,
balans på sikt)
•
slumpvisa exogena störningar i investeringar huvudorsak till svängningar +
förstoras av multiplikatorn (+öppen ekonomi även NX)
•
1940-60-talen: tillämpning av Keynes politik, ”fine-tuning”
Nationalräkenskaper, modern makroteori utvecklas, ISLM-modellen (Hicks)
•
1958:”anomali”: Phillipskurvan
Monetarism
• Ständig (och stigande) inflation
stagflation på 70-talet
växande offentlig sektor, ”välfärdsstat”
hög tillväxt
• Penningmängden huvudfaktor för kortsiktiga störningar,
• På kort sikt både BNP och prisnivå, lång sikt som kvantitetsteorin
• Phillipskurvan påverkas av förväntningar om tidigare inflation
(adaptiva: Phelps, Friedman)
• politik bör inriktas på stabil ökning i penningmängd
• Inte del av monetarismen men samma tidsperiod
Tillväxtteori: produktivitet viktigaste tillväxtfaktor (Solow)
endogen tillväxt (Romer)
institutionella betingelser (North)
Neoklassisk
• Rationella förväntningar: aktörer har god bild av effekter
(Lucas)
• förväntad framtida inflation. Endast oförutsedda
störningar ger effekter
• BNP anpassas till potentiell BNP snabbt (om inte
onödiga störningar)
• (diskretionär) stabiliseringspolitik oönskad: risk för fel.
Tar tid, politiska överväganden, destabiliserande
• i stället: stabila normer, ”spelregler”, marknader fungerar
bäst utan störande ingrepp
Neokeynesianism
• Accepterar rationella förväntningar men fortfarande
långsamma anpassningar pga lönestelhet, att många
marknader kännetecknas av bristande konkurrens m.m.
• (diskretionär) finans- (och penningpolitik) behövs likafullt
