Om vi säger att mobbning inte förekommer i förskolan

LÄRARPROGRAMMET
"Om vi säger att mobbning inte
förekommer i förskolan lurar vi oss
själva"
En intervjustudie om förskollärares föreställningar om barns
maktrelationer och mobbning i förskolan
Birgitta Larsson, Camilla Wahlgren
Examensarbete 15 hp
Grundnivå
Vårterminen 2014
Handledare: Kristina Henriksson
Examinator: Sofie Walter
Institutionen för
utbildningsvetenskap
Linnéuniversitetet
Institutionen för utbildningsvetenskap
Arbetets art: Examensarbete, 15 hp
Lärarprogrammet
Titel:
”Om vi säger att mobbning inte förekommer i förskolan lurar vi oss
själva”
Författare:
Birgitta Larsson, Camilla Wahlgren
Handledare: Kristina Henriksson
ABSTRAKT
Syftet med studien var att undersöka förskollärares föreställningar om maktrelationer
och mobbning i förskolan, samt vilka strategier förskollärarna använder sig av för att
stötta och hjälpa barnen. För att undersöka detta användes kvalitativ intervju som metod.
Sammanlagt intervjuades sex stycken förskollärare med varierad arbetserfarenhet.
Resultatet visade att majoriteten av förskollärarna hade föreställningar och erfarenheter
av att mobbning förekommer i förskolan. Det framkom i studien att förskollärarnas
föreställningar om att barnens handlingar var omedvetna respektive medvetna styrde
deras erfarenheter av mobbning i förskolan och vilka strategier de använde. Studien
visar på att barnen i tidig ålder etablerar sina vänskapsrelationer och att det då även
uppstår maktrelationer mellan barnen. Mobbning kan förekomma både på ett synligt och
osynligt plan, vilket påverkar möjligheten att upptäcka och motverka det i tidigt stadium.
I studien framkommer olika inre och yttre faktorer som påverkar barnen i deras
relationer. Miljön benämns som betydelsefull, då en torftig miljö bjuder in till konflikter.
Personligheten och åldern gör att barnen handlar på olika sätt i de sociala
sammanhangen. Samtalet som strategi lyfts i studien som en stor del i arbetet mot
mobbning i förskolan.
Nyckelord: Mobbning, maktrelationer, kränkande behandling, förskola, förskollärare,
strategier
INNEHÅLL
1
INTRODUKTION ................................................................................................. 3
2
BAKGRUND ......................................................................................................... 4
2.1 Mobbning i förskolan ........................................................................................ 4
2.1.1
Mobbning ur ett individperspektiv .......................................................... 4
2.1.1.1
Mobbaren i förskolan ...................................................................... 4
2.1.1.2
Mobbningsoffer i förskolan ............................................................. 5
2.1.2
Mobbning ur ett relationsperspektiv ........................................................ 6
2.1.3
Mobbning ur ett verksamhetsperspektiv .................................................. 7
2.2 Tillvägagångssätt för att förebygga och arbeta mot mobbning i förskolan .......... 8
2.3 Tidigare forskning om mobbning i förskolan ..................................................... 9
2.3.1
Mobbning i förskolan .............................................................................. 9
2.3.2
Mobbare och offer ................................................................................ 10
2.3.3
Köns- och åldersskillnader .................................................................... 11
2.3.4
Strategier i arbetet mot mobbning ......................................................... 11
2.4 Teoretiskt perspektiv ....................................................................................... 12
2.4.1
Sociokulturellt perspektiv ..................................................................... 12
2.5 Sammanfattning .............................................................................................. 13
3
SYFTE ................................................................................................................. 14
4
METOD ............................................................................................................... 15
4.1 Metodval ......................................................................................................... 15
4.2 Undersökningsgrupp........................................................................................ 15
4.3 Datainsamling ................................................................................................. 15
4.4 Databearbetning och analys ............................................................................. 16
4.5 Forskningsetiska principer ............................................................................... 16
4.6 Metoddiskussion ............................................................................................. 17
5
RESULTAT ......................................................................................................... 18
5.1 Förskollärares föreställningar om maktrelationer och mobbning i förskolan..... 18
5.1.1
Barns etablering av relationer ................................................................ 19
5.1.2
I barns vänskapsrelationer skapas makt ................................................. 19
5.1.2.1
Negativa uttryck för makt i barnens relationer ............................... 19
5.1.2.2
Barnens medvetna handlingar ........................................................ 20
5.1.2.3
Barnens omedvetna handlingar ...................................................... 20
5.1.3
Faktorer som påverkar barns relationer ................................................. 21
5.1.3.1
Miljöns betydelse .......................................................................... 21
5.1.3.2
Personlighetens betydelse .............................................................. 22
5.1.3.3
Ålderns betydelse .......................................................................... 23
5.1.4
Synliga maktrelationer .......................................................................... 23
5.1.5
Osynliga maktrelationer ........................................................................ 24
5.1.6
Sammanfattning .................................................................................... 24
5.2 Förskollärares strategier och metoder i arbetet med barns relationer/mot
mobbning ................................................................................................................ 25
5.2.1
Förskollärarens roll att förmedla goda värderingar ................................ 25
5.2.2
Observera ............................................................................................. 26
5.2.3
Agera .................................................................................................... 26
5.2.3.1
Ge barnen redskap att agera i förbyggande syfte ............................ 27
5.2.3.2
Agera på individnivå ..................................................................... 27
5.2.3.3
Agera på gruppnivå ....................................................................... 28
5.2.3.4
Agera vid uppdagad mobbning ...................................................... 28
5.2.4
6
Sammanfattning .................................................................................... 29
ANALYS ............................................................................................................. 30
6.1 Perspektivanalys .............................................................................................. 30
7
DISKUSSION ...................................................................................................... 32
7.1 Resultatdiskussion ........................................................................................... 32
7.2 Vidare forskning .............................................................................................. 34
7.3 Pedagogiska implikationer ............................................................................... 34
8
REFERENSLISTA .............................................................................................. 36
BILAGA
3
1
INTRODUKTION
Organisationen Friends (2004-04-09) poängterar att det finns många föreställningar
om att det inte existerar mobbning i förskolan men faktum är att kränkningar,
trakasserier och diskriminering även förekommer i förskolan. I förskolan finns
ensamma barn som aldrig blir valda som någons kompis. I förskolan finns det barn
som ständigt får höra ”du får inte vara med”, ”vi kan bara vara två i den här leken”
och ”du får inte komma på mitt kalas”. I förskolan finns det barn som ständigt blir
slagna, bitna och knuffade. I förskolan finns det barn som ständigt får sin religion
eller familjebild förlöjligade eller osynliggjord (a.a.).
Under vår utbildning har vi vid flera tillfällen varit ute i förskolans verksamhet i
form av verksamhetsförlagd utbildning och fältstudier. Vi har i verksamheten
upptäckt att det även mellan de yngre barnen kan förekomma maktrelationer,
uteslutning och även i vissa fall mobbning i barngrupperna.
Som förskollärare har vi ett ansvar att arbeta med och förmedla de mål och budskap
som står i läroplanen för förskolan.
”Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra
människor situation. Verksamheten ska präglas av omsorg om individens
välbefinnande och utveckling. Inget barn ska i förskolan utsättas för
diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning
eller för annan kränkande behandling. Verksamheten ska syfta till att barnens
förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och
respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt. Barns behov
av att på olika sätt få reflektera över och dela sina tankar om livsfrågor med
andra ska stödjas” (Läroplanen för förskolan, 1998 rev. 2010, s 4).
Inför vårt kommande yrke har vi en stor uppgift att skapa en trygg verksamhet för
barnen att vistas och utvecklas i, vi har även många grundläggande värden att
förmedla. Att arbeta för att alla barn ska känna sig trygga och inte bli utsatta för
kränkande behandling eller mobbning i förskolan anser vi är en av våra viktigaste
uppgifter. Att skaffa oss kunskaper om mobbning och dess omfattning i förskolan
anser vi har en betydande roll i vårt arbete som förskollärare. Att vi som vuxna
förmedlar goda värderingar, respekt, omsorg och empati för varandra, detta tror vi i
sin tur skapar en trygg och god grund för barnen att stå på.
Vi vill med vår studie uppmärksamma andra på att mobbning kan förekomma även
bland yngre barn. Förhoppningsvis förmedla nya perspektiv och mer kunskap om
mobbning i förskolan. Därför vill vi studera hur förskollärarna arbetar med
maktrelationer och agerar mot mobbning i förskolan samt vilka olika strategier som
används.
4
2
BAKGRUND
I följande kapitel kommer mobbning i förskolan att redogöras, detta med fokus
utifrån tre olika perspektiv mobbning ur ett individperspektiv, relationsperspektiv
och ur ett verksamhetsperspektiv. Olika tillvägagångssätt för att förebygga och
arbeta mot mobbning kommer belysas, även olika strategier och metoder som
används i förskolan i arbetet mot mobbning kommer tas upp. Tidigare forskning
kommer att presenteras utifrån fyra olika områden mobbning i förskolan, mobbare
och offer, köns- och åldersskillnader och strategier och metoder i arbetet mot
mobbning. Det teoretiska perspektivet presenterar barnets sociala behov och
interaktioner i samspelet utifrån ett sociokulturellt perspektiv.
2.1
Mobbning i förskolan
Mobbning är när en person avsiktligt utför handlingar för att skada en annan person,
dessa handlingar sker vid upprepade tillfällen och under en längre tid (Olweus, 1973
se Kirves och Sajaniemi, 2012). Kirves och Sajaniemi (2012) skriver att med
negativa handlingar menas handlingar och beteende som har för avsikt att skada
någon annan. När detta sker under en längre tid räknas det som mobbning, detta i
stora drag handlar om obalans i maktrelationer i gruppen.
2.1.1
Mobbning ur ett individperspektiv
Definitionen på mobbning kan förklaras som sådan att det är ett socialt maktspel
mellan en så kallad översittare och ett offer samt att det förekommer ett regelbundet
aggressivt beteende mot offret under en längre tid (Frånberg och Wrethander, 2011).
Fors (2007) förklarar att det finns tre olika kriterier för att kränkande behandling ska
klassas som mobbning; ett beteende som medvetet vill orsaka skada och obehag för
en annan person, att handlingarna upprepas och sker över en längre tid och att det
ofta är en osymmetrisk relation där det finns obalans i styrka och makt. Det finns två
olika typer av mobbning; direkt mobbning där kränkningarna oftast sker i form av
verbala eller fysiska handlingar, den indirekta mobbningen som är mer psykiskt
kränkande i form av exkludering. I förskolan benämns den fysiska mobbningen vara
vanligast förekommande samt den psykiska, där barnen medvetet kringgår regler för
att kunna exkludera en person från aktiviteterna (a.a.).
2.1.1.1
Mobbaren i förskolan
Fors (2007) menar att mobbaren stärker sin maktutövning genom destruktiva
handlingar. I den destruktiva maktrelationen utsätter mobbaren medvetet en annan
person för kränkande handlingar. Mobbaren är i nästan alla fall väl medveten om att
offret uppfattar handlingarna som plågsamma och oönskade.
5
Enligt Frånberg och Wretander (2011) kan mobbningens olika ansikten synliggöras
av individens tre olika karaktärsdrag, som i sin tur formar mobbnigens sekvens
(utformning). Den första beteckningen av de tre karaktärsdragen är den sadistiska
mobbaren som står för att mobbaren är orädd för bland annat tillrättavisningar,
saknar empati och är impulsiv. Denna typ kan ses som en fruktad stark ledare med
många anhängare som står bakom men samtidigt kan den vara impopulär som saknar
nära vänner. Den andra typen är den deprimerade översittaren som överensstämmer
med Olweus (1999) bild av det provocerade offret som kännetecknas av att individen
har en låg självbild som skvallrar, gnäller, slarvar och är allmänt aggressiv. Denna
mobbare är oftast impopulär bland sina kamrater eftersom den ständigt söker efter
uppmärksamhet med hjälp av att vara högljud, provokativ samt att översittaren oftast
använder sig av en hjälplöshet för att manipulera sin omgivning. Det tredje
karaktärsdraget är den agiterade mobbaren som lider av koncentrationssvårigheter,
brist på empati och är inte omtyckt av sina kamrater på grund av att mobbaren
ständigt söker lärarens uppmärksamhet. Mobbaren uppfattas många gånger av sin
omgivning som konstig eller sjuk samt är mycket ängslig som ständigt skapar oro i
barngruppen eller skolan (a.a.). Enligt Höiby (2002) är det inte enbart den aktiva
mobbaren som är ett problem för offret det är samtidigt mycket betydelsefullt att
synliggöra medlöparna. Medlöparna tar inte själva initiativet till mobbningen utan de
är mer passiva mobbare som ställer upp på mobbarens agerande. Medlöparens
karaktärsdrag visar att de ofta känner empati för det utsatta mobbningsoffret men
vågar inte gå emot mobbaren för att de är rädda för att själva bli utsatta. Den andra
typiska karaktären enligt Höiby är den tysta majoriteten som står för en stor grupp
eller klass som inte är aktiva i mobbningen utan ses mer som åskådare och vittnen
som i sin tur likadant som medlöparen inte vågar sätta stopp för mobbningen för
rädsla att själva bli offer (a.a.).
Olweus (1999) påvisar att mobbning oftast äger rum bland barn i samma ålder i
samma grupp, i vissa fall kan ett yngre offer bli mobbat av någon äldre. Han menar
även att det är fler pojkar som mobbar och att deras mobbning är mer direkt och
lättare att synliggöra. Medan flickor oftare mobbar indirekt och psykiskt. Enligt Fors
(2007) finns det skillnader hos flickor och pojkar som mobbar. Pojkarna är ofta
fysiskt starka och stort behov av makt, dominans och kontroll. Dessa
personlighetsdrag gör att mobbaren har svårt att känna medkänsla och empati, då
personen är egocentrisk i sitt tänkande. Dock så har pojkarna ofta ett stort socialt
nätverk och är mycket populära i gruppen. Flickorna som mobbar är däremot ofta
mer tillbakadragna och osäkra. De har många gånger en låg självkänsla och mobbar
för att höja sig själva eller säkra sin plats i gruppen genom att trycka ner någon annan
som ses som ett hot (a.a.).
2.1.1.2
Mobbningsoffer i förskolan
Olweus (Frånberg och Wrethander, 2011) hävdar att de karaktärsdrag som
kännetecknar ett mobbningsoffer är många gånger att barnet är fysiskt svag, känslig,
tillbakadragen, dålig kroppskontroll, svårt att hävda sig och offret tar lätt till tårar när
den känner sig misslyckad och övergiven. Ett annat synligt tecken är att barnet
många gånger söker sig till vuxenkontakt istället för att vilja leka med sina
jämnåriga. Dessa egenskaper som nämns här ovan anser Olweus att mobbningsoffret
6
passar in under beteckningen passiva mobboffer där offret signalerar till sin
omgivning att de är misslyckade och ängsliga som inte vågar ge igen och stå på sig
när de blir angripna eller förolämpade. Det andra personlighetsdraget som Olweus tar
upp är det provocerade offret som ofta har svårigheter att både koncentrera sig och är
allmänt oroliga. Dessa offer anses många gånger som hyperaktiva med häftigt humör
som sitter inne med en negativ bild av sig själva samt att omgivningen upplever
barnet som klumpig och omogen (a.a.). Fors (2007) menar att de dragen hos det
provocerande offret som gör att de blir just mobbningsoffer är att deras aggressiva
karaktärsdrag skapar irritation och spänningar i gruppen. Beteendet provocerar ofta
mobbaren och övriga gruppen på två olika sätt, att provocera och trigga igång eller
att exkludering sker då personen har svårt med de sociala koderna och fungera i
grupp (a.a.).
Mobbning kan arta sig i olika skepnader menar Olweus (Höiby, 2002), men den
återkommande faktorn är att offret känner sig hjälplöst och har svårt att försvara sig
gentemot den eller dem som plågar honom eller henne. Det är inte alltid att
mobbarens maktrelation synliggörs av synliga direkta/fysiska påslag som till
exempel av sparkar, fasthållning, knuffar, grimaser, fula ord, undviker att prata med
offret, utan det är lika allvarligt med den indirekta mobbningen, som dessutom är
mycket svårare att synliggöra och komma åt. Den indirekta mobbningsformen kan
kännetecknas av att mobbningsoffret blir utfrusen och isolerad från samhörigheten
under en längre tidsperiod menar Olweus (a.a.).
2.1.2
Mobbning ur ett relationsperspektiv
Wretander (2007) anser att mobbning är sociala handlingar som uppstår i samspel
mellan individer i sociala sammanhang. Eriksson (2001) lyfter att det oftast
förekommer mobbning i sociala sammanhang där man är påtvingad att vistas under
en längre tid och ingå i en social kontext. Han menar att det inte är lätt att fly från
problemet när barnen dagligen vistas tillsammans i förskolan (a.a.).
Wretandet (2007) lyfter att mobbning oftast framskrivs som en orsak av barnens
karaktärsdrag och sociala bakgrunder, men att det får konsekvenser när strategier och
metoder ska skapas för hur detta ska hanteras i förskolan. Hon menar på att
mobbning även bör diskuteras och studeras ur ett relationsperspektiv. Ur ett
perspektiv, där barnens samspel sätts samman med den sociala kontexten som skapas
i förskolans verksamhet, där komplexa kamratkulturer ligger till grund för barns
handlingar. Förskolan bör betraktas som en stor arena där barnen skapar sig
relationer. En arena där inkludering/inneslutning och exkludering/uteslutning
kommer ha en central roll i relationsskapandet. Mestadels när ett barn innesluts i
gruppen så utesluts ett annat. Barnen är inte alla gånger helt utfryst från den övriga
gruppen, men att inte få delta på lika villkor gör att barnets sociala förmåga att knyta
relationer hämmas. Det finns risk för att definitionen av mobbning förenklas och gör
att kränkande handlingar eller mobbning inte uppmärksammas eller rent av
ignoreras. Barns relationer handlar om att de på en gemensam nivå skapar sig normer
och regler för vilka handlingar som är acceptabla och inte i den sociala kontexten.
Barnens relationer är inte bestående, de förändras ständigt då barnen utvecklas och
den sociala kontexten ändras (a.a.).
7
Fors (2007) förklarar att det gemensamma för alla mobbningsfall är att de handlar
om destruktiva maktrelationer, att plågaren eller mobbaren har makten över offret.
Frånberg och Wretander (2011) menar att mobbning kan ses som ett uttryck för att
skapa makt i en relation. Relationer från början är alltid asymmetriska och innehåller
en obalans där den sociala gruppen måste finna sina roller utefter vilka sociala
normer och regler som sätts upp utifrån den sociala gruppen. Makten ses som
situationell, vilken i sin tur betyder att den är knuten till den grupp och sammanhang
där den utspelas och om gruppkonstellationen inte skulle vara densamma i en annan
miljö så vore det inte givet att samma makt- och offerroller skulle upprättas (a.a.).
Wretander (2007) påvisar att barnen etablerar sina relationer genom att gå ihop sig
och markera samhörighet. Att i många fall kan exkludering/uteslutning vara ett sätt
att stärka sina relationer i relationsarbetet snarare än en avsiktlig kränkande handling
mot ett enskilt barn för att markera ett utanförskap. Dock så visar studier att
uteslutning/exkludering eller kränkande handlingar av andra personer för att stärka
sin egen relation gav en positiv gruppidentitet och förstärkte samhörigheten (a.a.).
Fors (2007) förklarar att det svåra med mobbningen i förskolan är ofta den
vardagliga mobbningen. Den är svårare att upptäcka då handlingarna oftast stöds av
den sociala samsynen som finns i verksamheten, då handlingarna anses som normala
och naturliga bland barn, exempelvis utifrån deras ålder att det är naturligt med
fysiskt agerande eller ett egocentriskt beteende. Synen på dessa handlingar måste
enligt Fors förändras för att mobbningen ska kunna uppmärksammas och stoppas
(a.a.).
2.1.3
Mobbning ur ett verksamhetsperspektiv
Kirves och Sajaniemi (2012) redogör i sin studie att bristen på utbildade och
kompetenta förskollärare tillsammans med de stora barngrupper som råder idag är ett
stort problem och inbjuder till mobbning. Vlachou, Andreou, Botsoglou och
Didaskalou (2011) belyser viktiga faktorer i arbetet mot mobbning i förskolan. De
poängterar dels hur viktigt det är med kompetenta pedagoger som kan synliggöra och
motverka mobbning, men också deras tillsyn och närhet är viktig för klimatet i
verksamheten. Det finns olika studier som skriver kring de öppna kontrar de slutna
utrymmena, det som fastställts är att det ofta sker ute eller vid andra utrymmen där
någon vuxen inte är närvarande. Lekplatser och stora utrymmen bjuder i sig in till ett
mer fysiskt och aggressivt beteende hos barnen. De påvisar även vikten av en
stimulerande och utvecklande miljö med bra material, många gånger kan mobbning
handla om understimulering (a.a.).
Olweus (1991) visar på olika tecken att titta efter för att synliggöra om ett barn är
utsatt för mobbning. Dessa tecken kan vara att barnet ofta bli hånat, utskrattat,
fråntagen leksaker, osäker med gråten i halsen, ensamma, frustrerade eller om de ofta
håller sig intill en vuxen. Detta är bara några av de tecken som kan visa sig, men det
viktigaste skriver Höistad (1994) är att personalen och omgivningen är lyhörd för det
som sker och pågår. Om ingen vill se blir det ännu ett svek mot offret och mobbaren
får sanktion för sina handlingar och fortsätter sitt förtryck (a.a.).
Enligt Fors (2007) måste det finnas en gemensam uppsättning normer och en samsyn
när det kommer till kränkande handlingar i förskolan. Wretander (2007) menar att
barns handlande ofta bortförklaras och ignoreras. Det måste finnas gemensamma
8
normer och föreställningar hos både pedagogerna och barnen om att kränkningar,
exkludering och mobbning aldrig är en acceptabel handling. Det är även av
betydande roll att pedagogerna skapar sig större kunskaper när det kommer till barn
och deras handlande i etableringen av relationer. Genom att veta vad och hur de gör,
även hur det yttrar sig, ökar möjligheterna för att uppmärksamma och stoppa
mobbningen (a.a.).
Som ett av de övergripande målen mot att förebygga och motverka mobbning ska
pedagogerna enligt Lgr 11 ”uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal
vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och motverka alla former av
diskriminering och kränkande behandling” ( Lgr 11:13). För att kunna arbeta och nå
detta mål kan man enligt Myndigheten för skolutveckling (2003) arbeta med de mest
centrala faktorerna i att förebygga och arbeta med mobbning. Där ska alla vuxna i
verksamheten kunna dela samma helhetssyn på förskolans och skolans uppdrag samt
att de har ett gemensamt förhållningssätt till sin verksamhet. Utifrån alla de
undersökningar och den forskning som har gjorts angående om mobbning visar det
sig att det är av stort värde att de vuxna delar och ser samband mellan barns lärande,
demokratiska och sociala utveckling och barns hälsa. De vuxnas helhetssyn hänger
samman med den barnsyn som de vuxna har i sitt arbete med barn, det vill säga mer
utförligt att de vuxna som finns i barnets omgivning och verksamhet ser till hela
barnet och dess behov i alla miljöer som den vistas i dygnet runt (a.a.).
Det är nu inte alltid givet att de vuxna har samma helhetssyn på mobbningens olika
karaktärer hävdar Frånberg & Wrethander (2011), utan för att få ett bra samarbete i
verksamheten anser författarna att det är viktigt att ha återkommande utbildningar
och möten med alla som finns i verksamheten runt barnet där de tillsammans kan
diskutera om hur de ska motverka, agera mot och med mobbning och maktrelationer
i förskolan. För att kunna motverka och stoppa mobbning bland barn i förskolan
krävs det att pedagogerna och de andra vuxna som finns i barnens miljö att alla
vuxna tydligt visar för barnen att det är inte tillåtet att det förekommer samt att de är
överens om hur de ska ta itu med problemen som uppstår. Om förskollärarna skapar
en mer öppen miljö för barnen att vistas i möjliggörs det att förskollärarna tidigt kan
se de mönster eller handlingar som infinner sig vid olika maktrelationer och
mobbning (a.a.). Likaså instämmer Höiby (2002) att det är förskollärarens roll att
bevara samt skapa ett tryggt och välbefinnande socialt klimat på förskolan, där
förskolläraren visar tydligt att de respekterar varje individ och dess behov som i sin
tur leder till att barnen både ser och känner av att alla är lika mycket värda och att
man ska värna om varandra (a.a.).
Perren och Alsaker (2006) poängterar i sin slutsats att ett aggressivt beteende enbart
kan utvecklas till mobbning om det sociala sammanhanget godkänner dessa
upprepade handlingar gentemot offret (a.a.).
2.2
Tillvägagångssätt för att förebygga och arbeta mot
mobbning i förskolan
Enligt Frånberg och Wrethander (2011) finns det en marknad full av olika program
som är till för att både förebygga och arbeta med mobbning men det som dessa har
gemensamt är att ge förslag till olika metoder för att hantera sociala problem i
förskolan och skolan. Ett känt program för att upptäcka mobbning och maktrelationer
9
bland barnen är enligt författarna att följa Olweusprogrammet som tar upp
betydelsen av rastvakt. Begreppet rastvakt står för att en pedagog ska observera och
ingripa när det uppstår konflikter i barn gruppen. Pedagogen får en övervakande roll
där barnen både ser och vet att den vuxne griper in när något sker som i sin tur ger en
trygghet för de barn som är utsatta samt mobbarna får en känsla att de inte kan styra
lika lätt över offren. Ett liknande program med Olweusprogrammet är det så kallade
Friendsprogrammet som liknar den metod som Olweus använder för att synliggöra
mobbning. Det som skiljer mellan dem är att barnen sätts mer i fokus. Det vill säga
att vissa barn utses som kamratstödjare som ska agera som övervakare och
observatörer som rapportera till de vuxna när de uppmärksammar något barn blir
uteslutet från gemenskapen och utsätts för negativa handlingar. En gemensam
utgångspunkt med de olika programmen som tillexempel Olweus och
Friendsprogrammet är att det är de vuxna som har ansvaret att åtgärda mobbning
som föregås. De vuxna kan definiera sig som ett mobbnings- eller behandlingsteam
som har rollen för att upptäcka mobbning och sätta stopp för den. En vanlig metod i
de olika programmen är att de vuxna börja med att ha enskilda samtal helt oväntat
med de barn som är berörda för att kunna få en helhetssyn om vad som försiggår i
det sociala klimatet på förskolan eller skolan. Därefter inleder de vuxna enskilda
samtal med mobbarens föräldrar och offrets föräldrar för att sedan arrangera ett
gemensamt möte där dem tillsammans försöker komma fram till ett förslag till
åtgärdsprogram för att stoppa de negativa handlingar som pågår (a.a.). Likaså tar
Höiby (2002) upp samtalets betydelse i arbetet mot mobbing. Författaren lägger stor
vikt i de enskilda samtalen där barnen skapar en tillit till den vuxne vilket leder till
att både mobbaren, medlöparen, mobbningsoffret vågar öppnar sig och kan berätta
vad som händer och har hänt. Det som skiljer sig mellan Höibys syn på samtalen mot
Olweusprogrammet är att författaren även lägger stor vikt i att efter de enskilda
samtalen kallar till de så kallade klassmötena eller respektive föräldrar möten där
både lärare, föräldrar och barn är inblandade. Höiby poängterar att det har stor roll i
arbetet att motverka och förebygga mobbning, att barnen känner till och känner sig
delaktiga i vad som händer och ska hända när det uppstår negativa handlingar. I
dessa möten ger man inte mobbarna en stark ledande roll utan alla känner sig mer
eller mindre iakttagna av både föräldrar, lärare och barn oavsett vilket karaktär man
har (a.a.).
2.3
Tidigare forskning om mobbning i förskolan
Det framkommer i den tidigare forskningen som Espelage och Swearer (2003) och
Löfdahl och Hägglund (2006) har skrivit att det inte förekommit så mycket forskning
om mobbning i förskolan utan den är mer baserad i skolvärlden. Kirves och
Sajaniemi (2012) visar att systematisk mobbing även förekommer bland yngre barn
men att man däremot kan se skillnader mot den mobbing som förekommer i skolan.
2.3.1
Mobbning i förskolan
Efter resultaten av Kirves och Sajaniemi (2012) studie framkommer det även att
yngre barn är mer fysiskt aggressiva av sin natur eftersom de inte har det utvecklade
10
verbala språket samt de sociala koderna. Därför är den fysiska mobbningen mer
vanlig i förskolan jämfört med skolan. Espelage och Swearer (2003) menar på att
mobbning innefattar indirekta former av aggression, exempelvis när barnen ljuger
eller sprider rykten vilket gör att barnet utesluts från barngruppen, medan det fysiska
våldet är mer noggrant planerade. Utifrån detta kan man tolka det som att mobbaren
har en medveten förståelse för att handlandet kommer skada offret. Pepler (2006)
menar att de utsatta barnen löper större risk för stressrelaterade fysiska symtom som
bland annat huvudvärk, magont, sömnsvårigheter och även sängvätning (a.a.).
Pepler (2006) framhäver i sin studie att barn som mobbar lär sig att använda makt
och aggression till kontroll, medan barn som är offer fastnar oftast i relationer som är
svåra att fly ifrån.
Dock påvisar forskarnas tydliga videoinspelningar av barns lek på lekplatser samt
inne i verksamheten att yngre barn gör medvetna val vid exkludering och utvecklar
en norm som gör att utanförskap legitimeras. Den forskning som Löfdahl och
Hägglund (2006) har gjort visar att lek i stora drag handlar om makt där barn
använder olika strategier för att inta en position. I samband med leken skapas det
självskrivna regler och sekundära justeringar för att exkludera/utesluta eller
inkludera/innesluta barn i aktiviteten. Likaså instämmer Eriksson (2001) att det
undermedvetet handlar om ett maktspel mellan barnen där den som intar en stor
maktposition intar ledarrollen, offren är de barnen som inte ingår i makthierarkin i
den sociala gruppen (a.a.).
2.3.2
Mobbare och offer
Perren och Alsaker (2006) påvisar i sin forskningsstudie att det inom konstellationen
för fenomenet mobbning finns tre olika roller eller tre olika kategorier. De beskriver i
första hand mobbaren som en social person som i allmänhet är mer aggressiv än
andra barn. Mobbaren vill hävda sin egen person och ta makten i gruppen, detta görs
oftast mot mer svagare barn i gruppen, där de lättare kan bli överhuvud. Mobbares
aggression är ofta reaktivt, vilket innebär att det är mer en avsiktlig handling än en
impulsiv (a.a.).
I studien av Perren och Alsaker (2006) beskrivs två olika typer av mobbningsoffer,
det första är ett ”typiskt” offer som är svagare än de andra barnen i gruppen, detta
barn kan även ha avvikande utseende eller behov. Det svåra med de ”typiska” offren
är att de ofta har ett tillbakadraget sätt, där blir det svårt för pedagogerna att
synliggöra om det är ett frivilligt val eller om det är en exkludering och att barnet
ofrivilligt är utanför den sociala kontexten på grund av uteslutning. Offren är ofta
undergivna i sin person men saknar inte i allmänhet social kompetens, dock har de
ofta problem med att hävda sig själva vilket gör att de lättare hamnar i underläge
(a.a.).
Den tredje kategorin som beskrivs enligt Perren och Alsaker (2006) är ”översittaroffer”, det är ett offer för mobbning men tillskillnad från ett ”typiskt” offer så är
dessa oftast starka fysiskt och mycket sociala. De har ett aggressivt och stökigt
beteende, vilket gör att de exkluderas från gruppen. Trots att de har många
egenskaper som matchar mobbarens, så hamnar de ändå i ett utanförskap på grund av
att de saknar de sociala koderna. Studierna visar att mobbare ofta är populära i
barngruppen och mycket sociala, det framkommer även i studien att mobbarna har
11
fler och mer ömsesidiga vänskapsrelationer i jämförelser med offren och ”översittaroffren” (a.a.).
Espelage och Swearer (2003) tar i sin studie upp två olika typer av aggressioner i
mobbningssammanhang. Indirekt aggression är en social manipulation där barnet
medvetet attackerar sitt offer på omvägar. Den andra typen av aggression är
relationell aggressivitet, där barnet avsevärt skadar ett annat barn och dess känslor,
exempelvis hot och utpressning (a.a.)
2.3.3
Köns- och åldersskillnader
Kirves och Sajaniemi (2012) kom fram till att lika många pojkar som flickor är
utsatta för mobbning i förskolan, men att det är pojkar till största del som är
mobbare. De kan se ett samband mellan detta och att det i allmänhet är mer
acceptabelt för killar och män att vara aggressiva och dominanta än flickor. När det
kommer till flickor så agerar man tidigare och försöker få stopp på deras handlande.
Vlachou et. al (2011) skriver däremot att flickor oftare tar en försvarande roll och
skyddar sina kamrater än vad pojkar gör. Mobbning har inte samma funktion hos
könen, hos pojkar handlar det främst om att ta få hög status och många vänner medan
det för flickor handlar om att förstärka sig själv. Vidare nämns att flickor i största
mån mobbar flickor, medan pojkar ger sig på båda könen. Perren och Alsaker (2006)
påvisar även att flickor som mobbar är mindre sociala och har en större ovilja att leka
med sina kamrater.
Vlachou et. al. (2011) studieresultat visar på att den fysiska mobbningen ofta övergår
till mer psykisk ju äldre barnen blir, och handlar då mer om utfrysning och
utslagning. Det har framkommit att även små barn använder sig av den tysta
mobbningen på ett medvetet sätt (a.a.).
2.3.4
Strategier i arbetet mot mobbning
Kirves och Sajaniemi (2012) lyfter att det enligt forskningen är betydelsefullt att
fokusera på hur ofta och hur länge något sker än vad syftet är bakom, särskilt med
tanke på att barn av sin natur är mer fysiska. Som pedagog måste man ligga steget
före och hela tiden finnas som stöttepelare och motverka att barnens beteende
övergår till mobbning (a.a.).
Det finns flera olika typer av metoder och strategier, Vlachouet. al. (2011) redovisar i
sin studie en metod särskilt utformat för förskolan, såkallade Be-Prox metoden.
Denna metod har visat sig vara mycket framgångsrikt i arbetet mot mobbning,
särskilt då det involverar och utbildar både pedagoger, barn och föräldrar i samarbete
med en konsult. Som Kirves och Sajaniemi (2012) menar att det är ett stort problem
att många föräldrar har inställningen om att deras barn handlar omedvetet och utan
ett konsekvenstänk. I arbetet mot mobbning behöver även föräldrarna vara delaktiga
och få kunskaper som verkar förebyggande mot mobbning bland yngre barn. Likaså
Pepler (2006) menar på att det är betydelsefullt att alla vuxna i mobbarens närvaro
arbetar med att försätta barnet i positiva sociala sammanhang, där barnet utvecklar
sin sociala kompetens i bemötande och relationer med andra. Det är även viktigt att
12
offret försätts i nya sociala sammanhang där inte mobbaren har så stor makt. Offret
behöver träna sin förmåga i att göra sig hörd och skapa sig en starkare självkänsla,
detta så småningom kan leda till att barnet vågar ta för sig mer i barngruppen och
bryta offer- mönstret (a.a.).
2.4
Teoretiskt perspektiv
Under rubriken Teoretiskt perspektiv kommer Sociokulturellt perspektiv att
presenteras, med fokus på barns sociala samspel. I intervjustudien med vuxna
studeras barns agerande utifrån ett sociokulturellt perspektiv för att få en helhetsbild
av den sociala människan i den pedagogiska praktiken.
2.4.1
Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet lägger stor vikt vid att barnet föds in i en social värld
som styrs av både historiska och kulturella processer långt innan barnet föds och att
dessa fortfarande kommer att bestå långt efter dess död skriver Hundeide (2006). I
det sociokulturella perspektivet ses barnet som en social varelse som behöver en
vägledare. Vägledaren behöver finnas där som en trygghetsbas som samtidigt leder
barnet in i den sociokulturella gemenskapen. Barnet måste erövra den sociala
gemenskapen för att utvecklas och leva ett fullt liv. Barnets utveckling ses då som en
kulturellt styrd process, då den styrs av de personer som finns i dess omgivning samt
ifrån sin inre utvecklingsprocess. Ur ett sociokulturellt perspektiv framhävs det att
barn lär sig och utvecklas i interaktion med andra, både jämlika men även vuxna.
Förskolans betydelsefulla uppgift att är skapa förutsättningar för barnet att tillägna
sig kunskaper och färdigheter som förbereder dem för ett självständigt liv. Som
förskollärare är det av stor betydelse att veta vilka normer och värden som förmedlas
till barnen, vad som accepteras och inte. I den sociala interaktionen utvecklas
kontrakt mellan barnet och dess signifikanta andra. Kontrakten skapas i sociala
sammanhang då oskrivna regler styr barnens uppförande och beteende, beroende på
sammanhang och kultur accepteras olika handlingar. En del av reglerna kan vara
situationsbetingande, medan i andra relationer är kontrakten stabila. Detta i sin tur
ger en inre utveckling, ett så kallat metakontrakt, för barnet för hur olika
referensramar ser ut, samt hur samspelet sker i olika situationer. För att kunna
vägleda barnet in i den sociokulturella kulturen krävs det att omsorgspersonerna i
barnets närhet betraktar barnet som en person med behov av att känna sig
respekterad, älskad och som en medmänniska som har känslor. Om nu
omsorgspersonen har denna inställning hjälper det barnet att utvecklas i den
proximala utveckling som enligt Vygotskij (Hundeide, 2006) är en viktig del i
samspelsprocessen i ett lärande för barnet. Författaren tar även upp att i det
sociokulturella perspektivet är det av stor betydelse att barnet får känna sig älskad
och respekterad för att barnet ska utveckla en god självkänsla som i sin tur medför att
den kan känna empati i sitt sociala samspel med andra (a.a.).
Enligt det sociokulturella perspektivet är barn sociala varelser som lär i interaktion
med andra. Detta är något som även Brodin och Hylander (2002) påvisar då de
förklarar att barn utvecklar sig själva och sin självkänsla i samspel med andra. De
13
menar vidare att för att barn ska kunna utveckla sin empatiska förmåga och uppfatta
hur det känns i en annan människa så krävs det att de själva är förtrogna med sina
egna känslor. Barnen måste bekanta sig med sitt egna känsloliv för att förstå andra
och känna empati. Självkänsla och medkänsla är två parter som hänger samman,
barnet behöver bli bekräftat, förstådd och tryggt i sig självt för att lättare förstå andra
i sin omgivning (a.a.).
2.5
Sammanfattning
I tidigare studier beskrivs definitionen av begreppet mobbning som avsiktliga
handlingar för att skada en person vid upprepade tillfällen, under en längre tid
(Olweus, 1973). Mobbningen beskrivs ha sin utgångspunkt i ett socialt maktspel
mellan en översittare och ett offer (Frånberg och Wretander, 2011). Det finns olika
tankar från forskarna om varför detta maktspel förekommer mellan olika individer.
Olweus (1973) finner förklaringarna i barnens individuella karaktärsdrag medan
Wretander (2011) finner orsakerna i den sociala kontexten som barnen befinner sig i
(a.a.). Gemensamt för forskningsresultaten är dock att konflikter mellan barn
uppkommer på grund av att människan är en social varelse som utvecklas i
interaktion med andra människor (Hundeide, 2006). Maktspelet och konflikterna
uppkommer då barnen arbetar aktivt för att etablera sina vänskapsrelationer
(Wretander, 2011). Eriksson (2001) poängterar att barnen är tvingade att intensivt
ingå i sociala kontexter i förskolan med personer de själva inte har valt, vilket gör att
det lättare uppstår konflikter. Men som Perren och Alsaker (2006) framhäver kan
enbart dessa konflikter övergå till destruktiva maktrelationer och mobbning om det
sociala sammanhanget godkänner handlingarna.
14
3
SYFTE
Vår tanke är att förskollärarnas föreställning om maktrelation och mobbning i
förskolan är avgörande för hur de agerar och ser på ”fenomenet”. Syftet med
föreliggande studie är därmed att synliggöra förskollärares föreställningar om
maktrelationer och mobbning i förskolan. I tidigare forskning visade det sig att det
knappt inte finns något forskningsunderlag gällande mobbning i förskolan. Däremot
har studier i skolan gjorts under många år och i ett flertal länder. Vi anser därför att
det är av extra vikt att beröra fenomenet specifikt i förskolan.
Utifrån syftet har dessa frågeställningar formulerats:


Vilka föreställningar har förskollärare om maktrelationer och mobbning i
förskolan?
Vilka strategier och metoder använder sig förskollärare av för att stötta och
hjälpa barnen i maktrelationer och att motverka mobbning i förskolan?
15
4
METOD
I det här kapitlet redovisas den metod som använts för att samla in data till
undersökningen. Här presenteras även undersökningsgruppen, bearbetning och
analys av det insamlade materialet och metoddiskussion. Det har tagits hänsyn till de
forskningsetiska principerna, vilket också lyfts i det här kapitlet.
4.1
Metodval
Lantz (2013) skriver att utgångspunkten vid datainsamling är att besvara en fråga.
Vidare förklaras att det är frågeställningen som avgör vilken metod som är bäst
lämpad för datainsamlingen (a.a.). I studien har vi valt att använda oss av intervju
som metod. Detta beskrivs av Lantz (2013) som en enklare metod då en persons
känslor och uppfattningar ska studeras. Patel och Davidsson (2011) menar dock att
det har stor betydelse för resultatet vilken typ av intervjuer som används, kvalitativ
respektive kvantitativ. Då vi ville undersöka förskollärares uppfattningar,
föreställningar och erfarenheter av mobbning i förskolan så ansåg vi att kvalitativa
intervjuer skulle göra möjligheten större att undersöka området. I studien används
kvalitativ intervju som metod då vi av låg grad använder oss av strukturerade frågor
och istället använder mer öppna frågor som ger respondenten möjlighet att svara med
egna ord utefter egna uppfattningar och tankar. Stukát (2011) lyfter att det är
forskningsproblemet som styr metodvalet och att intervjuer gör att svaren blir mer
personliga utefter egna erfarenheter (a.a.).
4.2
Undersökningsgrupp
Vi gjorde ett urval av respondenter utefter vår studies syfte. I studien efterfrågas
förskollärares föreställningar och erfarenheter av maktrelationer och mobbning i
förskolan, därför hade vi som krav att respondenterna skulle vara utbildade
förskollärare och gärna med längre arbetserfarenhet. I studien intervjuades sex
stycken förskollärare. De sex intervjuade förskollärarna arbetade på fyra olika
kommunala förskolor i två olika kommuner i sydöstra Sverige. Två av förskolorna är
belägna i en större stad och två på landsbygden. Förskollärarna som intervjuades var
mellan 36-64 år och hade varit verksamma inom förskolan i 10-35 år. En av
förskollärarna var man och övriga kvinnor. Förskollärarna valdes utifrån ett
tillgänglighetsurval (Stukát, 2011), då vi valde att genomföra intervjuerna med
förskollärare vi tidigare varit i kontakt med via verksamhetsförlagd utbildning eller
arbetat tillsammans under kortare perioder. Vi tog kontakt med vardera respondent
personligen och förklarade tanken med vår studie och frågade om de ville medverka.
Vi fann ett positivt intresse hos förskollärarna att medverka i våra intervjuer.
4.3
Datainsamling
Resultatet beror på förberedelser i arbete, hur samspelet fungerar och hur svaren
bearbetas menar Lantz (2013). Vi valde noggrant ut våra frågor utefter de
frågeställningar som studien skulle bygga på. Frågorna bearbetades sedan efter
provintervjun, då vi saknade vissa tankar och föreställningar ifrån respondenten. Till
16
intervjuerna valdes personer ut som vi tidigare hade träffat och hade en relation till.
Detta för att öka möjligheten till ett gott samspel och en trygg känsla inför
intervjutillfället.
För att göra datainsamlingen valde vi att spela in intervjun. Att använda sig av
ljudinspelning vid intervjuer underlättar att bearbeta materialet i efterhand och
upptäcka nya saker menar Stukát (2011). Patel och Davidsson (2011) poängterar
dock att det är viktigt att intervjuaren ber om tillstånd innan inspelningen startas. Att
personen har valt att delta i intervjun betyder inte att de automatisk går med på att
spelas in. Innan intervjun startar är det även betydelsefullt att presentera syftet och
förklara för respondenten att de kommer vara anonyma och har rätt att avbryta
intervjun när de vill (a.a.). Stukát (2011) menar även att för att göra intervjun så
gynnsam som möjligt är det betydelsefullt att respondenten får välja rum där
intervjun ska äga rum (a.a.). Vi har besökt respondenterna på deras arbetsplats och de
har sedan fått välja vart vi ska sitta under intervjun. En annan aspekt som Stukát
(2011) menar har stor betydelse är att intervjun görs på en ostörd plats där risken för
att bli avbrutna minskar. Detta för att inte tappa tråden eller fokus från ämnet (a.a.).
4.4
Databearbetning och analys
Patel och Davidson (2011) menar att för att få en kvalitativ bearbetning är det av
fördel att ljudupptagningen som har gjorts vid intervjun skrivs ner och transkriberas
(a.a.). Efter våra genomförda intervjuer skrev vi ner dem för att på ett enklare sätt
göra en analys av vårt material, finna likheter och skillnader, för att kunna skapa vårt
resultat i vår studie. Utefter våra analyser kunde vi finna liknade resultat i
respondenternas svar som fick bilda olika kategorier i resultatet. Vid bearbetningen
för att skapa vårt resultat frångick vi intervjufrågorna och sökte istället efter
signalord. Dessa signalord fann vi genom att utgå från studiens frågeställningar. De
signalord vi fann var förskollärarnas föreställningar, barns maktrelationer, medvetna
eller omedvetna handlingar hos barnen, olika faktorer som påverkar barnen i deras
relationer. Det framkom även på vilka olika sätta de arbetar för att förebygga
mobbning, hur de agerar, ger barnen redskap och hur de handlar när mobbning
uppstår. Att transkribera intervjuer kan ta väldigt mycket lång tid, vi valde att följa
som Stukát (2011) råd och enbart välja ut relevanta delar av våra intervjuer för att
spara tid. Det är lätt hänt att vid intervjuer att sväva ut från ämnet och därför valde vi
att ta fasta på de relevanta delar som skulle ge oss betydelsefull underlag till vår
studie. Vid transkribering menar Patel och Davidson (2011) att man kan påverka det
som sagts genom att ta bort talspråk. Vi har däremot vid vår transkribering valt att
använda oss av tre punkter när de respondenterna funderar över sitt svar samt använt
av oss av utropstecken när svaret har poängterats extra och bestämt av respondenten.
4.5
Forskningsetiska principer
I studien har hänsyn tagits till Vetenskapsrådet (2002) etiska principer.
Vetenskapsrådet (2002) har fyra huvudprinciper att följa vid intervjuer för studier.
De fyra huvudkraven är Informationskravet; förklara syftet med forskningen och
klargöra att data ej kommer användas till andra ändamål, Samtyckekravet;
17
respondenten bestämmer själv över sin medverkan och Konfidentialitetskravet;
anonymitet, som ska följas när intervjuer genomförs. En annan forskningsetisk
princip som bör följas är Nyttjandekravet där man försäkrar respondenten om att
uppgifterna inte kommer lånas ut eller användas till andra syften än till den aktuella
studien. Innan intervjun startades gav vi respondenterna muntlig information om de
fyra etiska principerna, vad de innebar och att vilka rättigheter de hade i sitt
deltagande. Vi klargjorde för respondenterna att det insamlade materialet inte
kommer att användas för andra ändamål än till just den här studien, de kommer vara
helt anonyma i studien och får när som helst avbryta. Att delta i intervjun var
frivilligt och vi bad om respondenternas samtycke innan vi startade inspelningen av
intervjun. Vid transkribering och i resultatet av studien är respondenterna helt
anonyma och går inte att identifiera till en enskild deltagare. Vi har i studien valt att
benämna varje respondent som förskollärare.
4.6
Metoddiskussion
Under arbetets gång med studien har syftet genomgående validerats, detta för att inte
frångå de huvudsakliga frågeställningarna i studiens grund. Materialet från
datainsamlingen har gemensamt analyserats och sammanställts, detta säkerhetsställer
reliabiliteten för studien då exaktheten i intervjuerna ökar och risken för
feltolkningar av svaren minskar (Kvale, 1997). I undersökningen använde vi oss av
våra mobiltelefoner där vi spelade in intervjun som gjordes med varje respondent. Vi
valde denna intervjumetod för att kunna lägga fokus på respondenten istället för att
skriva ner vad som sägs. Efter att intervjun hade genomförts lyssnades materialet av
för att sedan transkriberas. Vi upplevde att det blev mer en öppen dialog som i sin
tur gjorde att vi lättare kunde komma med följdfrågor under intervjuns gång. Risken
att använda sig av ett inspelningsinstrument hade kunnat vara att materialet hade
kunnat gå miste om tekniken hade gått sönder. Men i vårt fall flöt det på och vi stötte
inte på några hinder med varken tekniken eller intervjuerna. Något vi kan finna
efterhand är att det hade varit till fördel att använda oss av flera
datainsamlingsinstrument. Som Patel och Davidson (2011) beskriver kan flera
insamlingsinstrument ger en fylligare bild när man väger samman analyserna (a.a.).
Vi kan exempelvis se att det hade varit fördel att använda oss av intervjuer av
förskollärare men också observerat deras ledarskap och relationerna i barngruppen
för att får en helhetsbild. Lantz (2013) poängterar att det kan skilja sig hur en person
framhäver sina tankar om hur de egentligen handlar i praktiken. Därför kan enligt
Lantz intervjuer som ett datainsamlingsinstrument vara bristfälligt då man förlitar sig
på respondenternas svar är förenat med verkligheten (a.a.). Vi kan däremot se
fördelar med att våra intervjufrågor inte var inriktade på förskollärarens personliga
agerande utan istället på barnens relationer och verksamheten i stort. Urvalet av
respondenter i studien kan innebära risker när det kommer till tillförlitlighet, då vi
sedan tidigare har haft en yrkesrelation. Riskerna med intervjuerna kunde ha varit att
respondenterna hade gett oärliga svar. Men eftersom respondenterna utgick från hela
sin yrkeserfarenhet samt att de fick vara anonyma anser vi att
datainsamlingsmaterialet är pålitligt.
18
5
RESULTAT
I detta kapitel redovisas resultatet från datainsamlingen av intervjuerna.
Förskollärarna har i intervjuerna valt att fokusera på begreppet konflikter istället för
mobbning när de talar om de dagliga händelserna i barnens relationer och
hanteringen av maktrelationer. Förskollärarna talar i intervjuerna om yngre
respektive äldre barn i förskolan, yngre barn motsvarar åldrarna 1-3 år och äldre barn
motsvarar 4-6 år.
5.1
Förskollärares föreställningar om maktrelationer
och mobbning i förskolan
Förskollärarna hade föreställningar och tidigare erfarenheter av att mobbning
förekommer i förskolan. Förskollärarna ansåg att mobbning är det grövsta som ett
barn kan utföra mot ett annat.
”Alltså, mobbning.. vi vuxna kan aldrig säga att du inte är mobbad utan säger du
att du är det så måste vi tar det på allvar!! Även att vi kan säga och undra om det
verkligen är så. Barnens känslor är viktigast! Kränkande behandling kan
förekomma en gång medan mobbning är hela tiden. Mobbning är mer grovt,
riktigt fult medan kränkande behandling är mer snällt som oftast går över sen till
mobbning.” (Förskollärare 2)
Förskollärarna hade en gemensam bild av att mobbning är kränkande händelser som
återkommer vid flera tillfällen under en längre period, där något eller några barn
utsätter ett annat. Förskollärarna ansåg att utbildning och erfarenhet har stor
betydelse för hur arbetet med konflikter och mobbning synliggörs och hanteras.
Förskollärarna ansåg att deras egen definition och föreställning av mobbning i
förskolan har inverkan på när det kommer till att vara lyhörd och uppmärksam. De
visade på att kunskap och redskap i arbetet kan ha en avgörande roll, samt den egna
synen och föreställningarna om mobbningens förekomst i förskolan.
”…och sen så är det viktigt med utbildade pedagoger som kan se och motverka
det hela… det är ju oerhört viktigt!” (Förskollärare 3)
”Vi som pedagoger, det gäller att vi är väldigt med för att mobbning kan uttrycka
sig väldigt olika och den som blir mobbad kan tycka att den är mobbad men kan
inte sätta ord på det och vi kanske inte uppfattar det som mobbning. Man tar ju
till sig på olika nivåer, någon kanske tycker att ” att det där var väl inget” medan
någon annan tar väldigt illa vid sig. Det gäller att vi är med i närheten så att vi
kan se och höra vad som pågår.” (Förskollärare 2)
Förskollärarna hade inställningen om att barnen i tidig ålder börjar etablera sina
relationer och därmed får det en betydelse för hur både vänskapsband och konflikter
utvecklas.
”Vänskapsrelationer skapar barnen i tidig ålder. De knyter kontakt med varandra
och riktiga vänskapsband knyts tidigt.” (Förskollärare 2)
19
5.1.1
Barns etablering av relationer
Förskollärarna menar att vänskapsrelationer knyts mellan barnen i tidig ålder och
banden blir starkare ju äldre barnen blir.
”Vänskapsrelationer lite mer när de blir äldre 3-4 år sådär. Det märker man i
samspelet mellan dem. Mycket det här med att vi är vänner.” (Förskollärare 2)
Förskollärarna har erfarenhet av att barnen stärks i sina vänskapsrelationer, när de får
känna uppskattning och att vara efterlängtad. De menar att barn, precis som vi vuxna
tyr sig till olika personligheter. Förskolan är därför en positiv arena för att etablera
vänskapsrelationer då det finns ett stort utbud enligt förskollärarna. Om barnen får en
trygg grund att stå på och en stark värdegrund skapas goda förutsättningar för att de
kan etablera vänskapsrelationer på ett tryggt sätt.
”Jag tycker att det är viktigt att man har en vän, en fördel att ha en kompis som
väntar på en när man kommer.” (Förskollärare 4)
5.1.2
I barns vänskapsrelationer skapas makt
Förskollärarna hade föreställningar om att i samband med skapandet av
vänskapsrelationer så uppstår även maktrelationer som ter sig både positiva och
negativa. Förskollärarna hade en positiv uppfattning av att barn tar ledarrollen i
gruppen, för att styra upp och utveckla leken.
”Alla barn är olika och tar olika roller i leken, någon som styr. Det behöver inte
alltid vara samma barn och inte något negativt” (Förskollärare 3)
”Bland de äldre barnen kan man se att vissa barn lättare får en ledarroll, är den
positiv är det inga problem, men ger det signaler av att det blir en negativ makt
behöver den styras upp.” (Förskollärare 3)
5.1.2.1
Negativa uttryck för makt i barnens relationer
Förskollärarna påpekar att när barnen utnyttjar sin maktposition och styr gruppen
negativt så kan det bidra till att leken inte utvecklas, samt att uteslutning kan
förekomma mellan barnen. Förskollärarna menar att det visar sig i negativa uttryck
genom fysiska, verbala och psykiska handlingar.
” …det är ju om man är väldigt bestämmande och styrande kan det vara en
faktor som gör att det skapas konflikter.” (Förskollärare 3)
Enligt förskollärarnas erfarenheter uttrycker de att uteslutning är en av de vanligaste
formerna för barnen att segregera någon från en grupp.
”Det kan förekomma att till exempel att någon inte får vara med och leka.”
(Förskollärare 2)
”Visst kan man se ibland att barn slår igen dörren för att de inte vill att någon ska
komma in.” (Förskollärare 3)
Men förskollärarna har även erfarenheter av att barnen använder sig av fysiska
strategier för att visa sin negativa maktposition.
20
”Man säger att du inte får vara med, kroppsspråket visar lite med, visst kan de
slåss och knuffas, något som är mer vanligt bland yngre barn.” (Förskollärare 4)
5.1.2.2
Barnens medvetna handlingar
Förskollärarna hade en föreställning om att mobbning är medvetna handlingar som
barnen gör för att exempelvis utesluta ett annat barn, stärka sig själv eller etablera
sina vänskapsrelationer. Enligt förskollärarna är barn, precis som vuxna olika och tyr
sig till olika personligheter. Utifrån det menar förskollärarna att konflikter uppstår
enklare mellan vissa barn än andra.
”Exempel i leken, kan man se att det är någon som försöker ha makt så det blir
kamp om en kompis eller en sak. Det finns ju definitivt i förskolan men på olika
nivåer…” (Förskollärare 5)
”Jag skulle säga att mobbning oftast utkristalliserar sig när ingen annan ser, att
det finns lite bakom kulisserna… för de vet nog egentligen att de inte får göra
så.” (Förskollärare 3)
Förskollärarna menar att hos de äldre barnen är det sociala samspelet mer utvecklat
och man kan se att barnen utför medvetna handlingar för att markera en segregering
och ett utanförskap. De äldre barnen visar sina medvetna handlingar enligt
förskollärarna särskilt i leken där de visar tydligt att ingen annan får vara. Av
förskollärarnas erfarenheter att döma så blir de kränkande handlingarna mer fysiska
och verbala ju äldre barnen blir, men att utfrysning alltid finns i sociala
konstellationer mer eller mindre.
”Det kan förekomma att någon inte får vara med, det kan vara att någon
uttrycker något om kläder. Maktkamp eller mobbning kan visas genom att vara
först ut till gungan och går ihop sig sen innan och paxar den.” (Förskollärare 2)
”Hos de äldre barnen handlar det mer om en medveten handling där de visar
tydligt att de inte tycker om den personen.” (Förskollärare 4)
Det framkommer enligt förskollärarna att mobbning och kränkande behandling har
sjunkit allt mer i åldrarna. Något som visar sig i barnens handlingar är att samhället
är mer materiellt inriktat idag, vilket också gör att det blir större segregeringar mellan
barnen i tidig ålder.
”Däremot kan man tycka att det är så ruggigt att det har gått ner så långt i
åldrarna. Och framförallt det här med märkeskläder och att det idag är så
uppmärksammat… Det är väldigt materiellt idag!” (Förskollärare 2)
5.1.2.3
Barnens omedvetna handlingar
Förskollärarna hade en gemensam föreställning om att de yngre barnen är mer
egocentriska. Det som skiljde sig åt i förskollärarnas föreställningar var om barnens
handlingar var medvetna eller omedvetna. Minoriteten av förskollärarna hade
föreställningar om att de handlingar barnen gör som skapar konflikter, inte är
medvetet riktat mot ett speciellt barn för att skada, utan uppkommer istället för att
hävda sin egen person och få sin vilja igenom. Förskolläraren menade på att barnen
inte hade kommit så långt i sin sociala mognad i samspelet med andra, och att detta i
sin tur bidra till att barnen inte kan utföra medvetna negativa handlingar mot andra
barn. Däremot kunde maktpositioner enligt förskolläraren visa sig genom att de
21
yngre barnen tar leksaker från andra men att det inte är riktat mot samma barn hela
tiden. Det handlar istället enligt förskolläraren om vem som står i vägen just nu.
”små barn vet inte om de går på någon… så förstår de ju inte att det kan röra sig
om mobbning rätt om det skulle bita en annan tre gånger, för de har inte kommit
så långt i sin mognad i samspel med andra.” (Förskollärare 6)
”…men en ett eller tvååring, där kan man ju inte tala om mobbning, de är ju så
ego allihop…” (Förskollärare 1)
”Ja barn är idag mycket jag, jag, jag… ” (Förskollärare 5)
5.1.3
Faktorer som påverkar barns relationer
Förskollärarna är eniga om att barn i tidig ålder börjar skapa sig relationer.
Genomgående i förskollärarnas föreställningar lyftes tre större faktorer, miljön,
personligheten samt åldern, som de menar påverkar barnens relationsskapande.
Förskollärarna lyfter miljöns och barnens personligheter som de största orsakerna till
att konflikter och mobbning uppstår mellan barn. Förskollärarna poängterade att ju
större barngrupperna är blir maktrelationerna mellan barnen mer synliga, de blir även
starkare då barnen har fler att samverka med och hävda sig emot.
”Det är ofta… dels beror det på hur stor gruppen är och vilka individer som finns
i gruppen. Om det är en som är lite mer mobbarbelägen kan den dra med sig en
del från gruppen, speciellt när det är en stimmig grupp.” (Förskollärare 5)
5.1.3.1
Miljöns betydelse
Förskollärarna är eniga om att barngruppens storlek, trånga utrymmen och brist på
material påverkar barnen negativt och leder i sin tur till ökade konflikter. De menar
att om barnen inte har tillgång till en stimulerande miljö hamnar fokus på annat,
bland annat att skapa konflikter med varandra. Förskollärarna lyfter att en
inspirerande miljö kan motverka konflikter och istället bidra till en utvecklande lek
och en positiv atmosfär.
”Är det en stimulerande miljö som inspirerar till lek kan det motverka konflikter.
Medan en torftig miljö gör att man lättare går på varandra och hamnar i
konflikter.” (Förskollärare 3)
Förskollärarna lyfter att samtidigt som de öppna ytorna är positiva för att synliggöra
konflikter och mobbning mellan barnen, så behöver barnen ändå få möjlighet att
komma undan den övriga gruppen och få privat utrymme. Det blir dock svårare då
enligt förskollärarna att få en helhetssyn över relationerna i gruppen och synliggöra
konflikter och utanförskap mellan barnen.
”Hos oss förekommer det i dock- och kuddrummet eftersom man är så nära inpå
varandra.” (Förskollärare 4)
En av förskollärarna menade på att det underlättade i stora barngrupper att vistas ute,
barnen har då större möjlighet att sprida ut sig och inte vara så på varandra.
Samtidigt poängterade en annan förskollärare vikten av att vara extra uppmärksam
ute, då de har svårare att få en överblick över vad som sker mellan barnen.
22
5.1.3.2
Personlighetens betydelse
Enligt förskollärarna har barnen olika personligheter och tar olika roller i gruppen i
tidig ålder. Ledaren kan vara av både negativt och positivt slag beroende på den
övriga gruppdynamiken.
”Den som tar ledarrollen kan vara blandat men ofta beroende på vilken situation
det är, inne eller ute… Det har stor betydelse vart det är och vilka som är i
barngruppen.” (Förskollärare 1)
Förskollärarna menar på att barnets personlighet har stor betydelse för om de känner
sig utsatta eller inte, samt att det kan upplevas olika från barn till barn. De har
erfarenheter av att det spelar stor roll vem som utför den kränkande handlingen och i
vilket sammanhang, om barnet tar illa vid sig eller inte. Förskollärarna menar att
känsliga barn oftast tar åt sig mer, även om det möjligtvis inte var för avsikt att göra
barnet illa till mods.
”Just mobbning kan jag tycka är så individuellt. För jag kanske inte tycker det är
mobbning eller barnet, men för en annan person så kanske de blir det. Ett annat
barn kanske bara skakar av sig det, medan ett mer känsligt barn kanske tar åt sig
och blir väldigt ledsen…” (Förskollärare 2)
”Det kan spela roll vem som gör det och vilket område, om det är ett känsligt
område…” (Förskollärare 2)
Förskollärarna har delade uppfattningar om att mobbare inte är så starka i sig själva
som de vill få det att framstå som. Förskollärarna har en bild av att mobbaren ofta är
en individ med låg självkänsla som känner behov av att hävda sig i gruppen för att
inte själv hamna i underläge. Mobbare uppfattas trots sin osäkerhet enligt
förskollärarna i stora drag som envisa och verbala. Förskollärarna menar på att det är
när mobbarna blir tillsagda eller konfronterade som deras tillsynes självsäkra
personlighet brister och osäkerheten kommer fram.
”Mobbaren har ju ofta inte så stark identitet och är ganska osäkra i botten men
försöker skapa en roll som ledare fast man egentligen inte är så trygg i grunden.”
(Förskollärare 2)
Offren beskrivs enligt förskollärarna som svagare personligheter som gör att de har
svårt att stå upp för sig själva och motsätta sig andra starkare individer i gruppen.
Förskollärarna har en bild av att offren ofta är för snälla och att de är känsligare och
har lättare till gråt. Har barnet svårt att stå upp för sig själv och sätta stopp hamnar de
lättare i underläge menar förskollärarna. Förskollärarna har dessutom erfarenheter av
att i enstaka fall kan offret vara det framgångsrika barnet och därför hamnar i
utanförskap på grund av avundsjuka från andra gruppmedlemmar.
Förskollärarna har erfarenheter av att mobbning även kan förekomma mellan
individer som är av samma typ av person, verbala, sociala och framåt. Att barnen i
konstellationen tar olika roller där någon part blir mobbare och någon offer. Det
behöver inte alltid vara den stereotypa personen, någon som är tystlåten och
tillbakadragen, som får offerrollen. Förskollärarna har uppfattningen om att detta
sker i konstellationen på grund av att personligheterna är för lika och starka, så det
uppstår en maktkamp.
”Exempelvis att tre killar som är samma typ av barn, framåt, verbala… så kan
det ske utstötning dem emellan, att en inte får vara med…” (Förskollärare 1)
23
5.1.3.3
Ålderns betydelse
Enligt förskollärarna har de yngre barnen inte kommit så långt i sin sociala
utveckling. De menar att barnen inte kan sätta ord på sina känslor och handlingar,
och att detta i sin tur kan leda till att konflikter lättare uppstår. Förskollärarna säger
att de yngsta barnen ofta leker vid sidan av varandra istället för tillsammans,
eftersom de inte har den sociala mognaden men å andra sidan kan de visa sin
maktposition i strid om en leksak exempelvis.
”De händer att de inte har en vän, att de leker vid sidan av varandra när de är
små.” (Förskollärare 4)
”Här är konflikten att de vill ha samma saker hela tiden… inte medvetet att
skada varandra.” (Förskollärare 4)
Förskollärarna kan se att ju äldre barnen blir desto mer betydelsefullt blir deras
samspel i relationerna med varandra, där har de lättare att visa sina känslor och
uttrycka sig verbalt. Däremot menar de att när barnen är i samma ålder och i samma
faser uppstår det lättare konflikter. Därför kan åldersblandade grupper enligt
förskollärarna vara till fördel, då barnen befinner sig i olika stadier som i sin tur leder
till att färre konflikter uppstår. Det blir då naturligt för de äldre barnen att känna
omsorg för de yngre och föregå med gott exempel menar de.
”De äldre barnen är väldigt hjälpsamma mot de små, vi har inte några stora barn
som är elaka mot de små. De känner att de är viktiga och blir stolta när de kan
hjälpa de yngre barnen med att tvätta dem, klä av dem. Detta motverkar ju
osämjan i gruppen för att de lär sig att de kan hjälpa varandra.” (Förskollärare 6)
”De äldre barnen tycker att det är så roligt med de små, att de får hjälpa dem och
så.” (Förskollärare 2)
5.1.4
Synliga maktrelationer
Den mer synliga mobbningen enligt förskollärarna visas sig mer av fysiskt form som,
exempelvis slag, sparkar och knuffar. Dessa handlingar anser förskollärarna att de är
lättare att upptäcka och sätta stopp i tid samt att det den synliga mobbingen
förekommer bland pojkar. Förskollärarna uppfattar att konflikterna mellan pojkar är
lättare att reda ut och lösa eftersom pojkar på ett enklare sätt kan släppa situationen
och fortsätta leka med de inblandade. Däremot upplever förskollärarna att pojkar är
mer hårda och säger grova saker och är dumma mot varandra. Synlig mobbning kan
även handla om att vissa ses som viktigare än andra och visar detta enligt
förskollärarna genom att sucka, pust och stöna när ett annat barn pratar i gruppen.
”Men pojkar är oftast lättare att se då de uttrycker sig mer fysiskt.”
(Förskollärare 5)
”Hos pojkar smäller det till, sen kan man reda ut det snabbare.” (Förskollärare 5)
En förskollärare upplever att vissa fysiska handlingar anses vara tillåtna att utföra då
någon inkräktar på deras ”revir”.
”Ibland kan det röra sig om en knuff eller sätta ut ett ben, det verkar som att
barnen anser att detta är tillåtet att göra.” (Förskollärare 5)
24
5.1.5
Osynliga maktrelationer
Den osynliga mobbningen anser förskollärarna handlar mer om psykisk kränkande
handling och uteslutning. De har erfarenheter av att barn döljer sina handlingar
medvetet för vuxna.
”När de blir äldre döljer de mer för en vuxen, säger dumma saker när ingen ser
på, knuffar och så vidare.” (Förskollärare 5)
”Mer i så fall kanske att tre ska leka och att en inte får vara med… att de springer
iväg och gömmer sig... så att den tredje personen inte hittar dem. De kanske
heller inte lyssnar på den personen.” (Förskollärare 1)
Den osynliga mobbningen upplever förskollärarna är mer typisk för flickor, de anses
vara mer uträknande och utför sina handlingar bakom kulissen när ingen ser på.
Förskollärarna har erfarenheter av att mobbning mellan flickor utspelar sig mer
psykiskt kränkande och sker i det tysta, vilket gör det svårare att upptäcka och stoppa
innan det utvecklas till systematisk mobbning.
”Ja det kan jag nog känna… flickor är mer, vad ska jag säga… så där kan inte
leka tre, försöker alltid stöta ut den andra, du får inte vara med. Medan flickor är
mer syrliga mot varandra.” (Förskollärare 5)
”Flickor kan ha en tendens att gå undan och stänga dörren så att ingen vuxen
ser.”(Förskollärare 3)
Förskollärarnas erfarenheter av konflikter mellan flickorna är att de är mer etablerade
och svårare att bryta, och de upplevde att även om de samtalade om problemet och
försökte lösa konflikten så hade flickorna svårare frångå den.
”Flickor har mer sitt revir tänkande. Hos pojkar smäller det till och sen kan man
reda ut det snabbare. Medan hos flickor är det mer svåråtkomligt, svårare att reda
ut.” (Förskollärare 4)
5.1.6
Sammanfattning
Majoriteten av förskollärarna hade erfarenheter av att konflikter förekommer bland
barnen i förskolan. Förskollärarna beskrev att barnen i tidig ålder etablerar sina
vänskapsrelationer och att det då även uppstår maktrelationer mellan barnen. De
förklarar att barnens olika personligheter gör att barnen tar olika roller. Makten som
uppstår beskrivs av förskollärarna som oftast positiv, då barnet i fråga är en positiv
ledare. Däremot beskriver de även att makten hos barnen kan bli negativ om den
sociala kontexten tillåter detta. Samtidigt framkommer skilda uppfattningar hos
förskollärarna om barns handlingar är medvetna eller omedvetna. Några menar på att
barn enbart handlar utefter sig själva och inte reflekterar över andra i deras närhet,
medan några av förskollärarna samtidigt framhäver att barn i tidig ålder gör
medvetna handlingar för att ta en roll i gruppen eller exempelvis utesluta ett annat
barn. Förskollärarna beskriver olika faktorer, både inre och yttre som har betydelse
när det kommer till kränkande behandling och mobbning mellan barnen. De
beskriver bland annat miljöns betydelse, då de menar att lokalerna och en torftig eller
stimulerande miljö påverkar barnen. De beskriver också personlighetens betydelse
och barnet ålder som betydelsefulla faktorer, då det påverkar vilka roller de tar och
vilka handlingar de utför. Mellan barnen förekommer det enligt förskollärarna både
25
synlig och osynlig mobbning. De menar att den synliga mobbningen i form av slag
och sparkar är mer typisk för pojkar, medan den osynliga mobbningen i form av
uteslutning och mer psykiskt kränkande handlingar är mer vanligt förekommande
bland flickor. Förskollärarna hade en gemensam definition av att mobbning är
återkommande kränkande handlingar som medvetet utsätter ett annat barn för skada.
Huvudsakligen så lyfter de alla att deras föreställningar och erfarenheter har stor
betydelse för hur man som förskollärare synliggör och upptäcker mobbning bland
barnen i förskolan.
5.2
Förskollärares strategier och metoder i arbetet
med barns relationer/mot mobbning
I detta avsnitt kommer förskollärarnas strategier och användandet av metoder i
arbetet mot mobbning i förskolan att presenteras utifrån tematiserade underrubriker.
De olika kategorierna är Förskollärarens roll att förmedla goda värderingar,
Observera och Agera.
5.2.1
Förskollärarens roll att förmedla goda värderingar
Förskollärarna är eniga om att deras roll är avgörande och högst betydelsefullt i
arbetet mot mobbning. Förskollärarna menar att deras plikt är att skapa en trygg och
utvecklande miljö på förskolan och att de skapar goda relationer med barnen. De
poängterar även att de som förebilder måste föregå med gott exempel.
"Pratar mycket med barnen om att alla är olika och att det är något positivt. Vi
vuxna är också det... förtydliga det för barnen. Vi är bra på olika saker och kan
lära av varandra." (Förskollärare 2)
”Barnen läser av oss vuxna, så har pedagogen rädsla för att gå in och ta
konflikten med barnen eller föräldrarna så blir det dåliga signaler.”
(Förskollärare 3)
Förskollärarna poängterar att en god värdegrund och trygg bas är a och o för klimatet
på förskolan. Om barnen ges goda förutsättningar har goda förebilder menar
förskollärarna att mobbning inte ska uppstå i barngruppen.
Förskollärarna poängterar att verksamheten har en stor och betydande roll när det
kommer till att arbeta med värdegrunden i förskolan. Förskollärarna poängterar
vikten av att förmedla en positiv inställning för varandras olikheter och att alla
bemöter varandra med respekt.
De hänvisar till läroplanen för förskolan som skriver att alla människor har lika värde
och att man ska respektera och bemöta varandra väl. I förskolan finns värdegrunden i
väggarna enligt förskollärarna. Att förmedla en god värdegrund och goda relationer
ingår i det vardagliga arbetet i förskolan och är en del av målen de arbetar aktivt med
"Har man en trygg värdegrund så tror jag inte att man hamnar i den rollen som
mobbare så lätt." (Förskollärare 2)
"Vi pratar mycket om hur man ska vara mot varandra och hur man vill att
kompisen ska vara mot en. Vi pratar dagligen om detta, alla är lika värda och alla
har rätt att vara med." (Förskollärare 3)
26
Enligt förskollärarna använder de sig dagligen av litteratur och samtal för att
förmedla och diskutera värdegrunden, deras förhållningssätt och bemötande mot
varandra. De samtalar om händelser som uppstått och försöker få barnen att känna
empati och medkänsla för varandra, samt att förstå varför deras handlingar sådana
reaktioner. De lyfter att samtalet är a och o för en god social utveckling.
5.2.2
Observera
Förskollärarna påpekar hur betydelsefullt det är att sprida ut sig i barngrupperna, ute
som inne, för att möjligheterna att kunna synliggöra den tysta mobbningen ska öka.
Den tysta mobbningen sker enligt förskollärarna mer under ytan och är svårare att
upptäcka. För att upptäcka den tysta mobbningen använder sig förskollärarna av
”omedveten” observation som en strategi. De lyfter den omedvetna observationen
som en bra strategi då de utan barnets eller gruppens vetskap observerar vad som
sker. De använder sig av observationer för att de ska kunna skapa sig en helhetsbild
av vad som egentligen sker och sägs mellan barnen i gruppen. Om det finns
misstankar mot ett barn kan de föra ett observationsprotokoll på just det barnet för att
systematisk granska barnets handlingar och agerande.
”Men det gäller att man som förskollärare har ögon i nacken och kan stoppa
innan det blir mobbning." (Förskollärare 3)
Förskollärarna poängterar att barnen i sin unga ålder många gånger har svårt att
framföra vad som hänt då de inte har ett berikat ordförråd. Därför menar de att det är
av extra stor betydelse att de observerar barnen och är uppmärksamma på vad som
händer i barngruppen.
"Men barnen i förskolan har inte ordet mobbning i sitt förråd, så det kan vara
svårt för dem att sätta ord på det och be om hjälp. Därför är det ännu viktigare
att vi vuxna finns där och är lyhörd." (Förskollärare 6)
5.2.3
Agera
Förskollärarna lyfter att det i deras roll är betydelsefullt att de ständigt är aktiva i sitt
arbete med att förebygga och motverka kränkande behandling och mobbning i
förskolan.
Det är avgörande att förskollärarna har med sig redskap i bakhuvudet för att lösa
konflikter och motverka mobbning mellan barnen. Ett ingripande ses som en
nödvändighet vid konflikter.
”Vi har en jätteviktig roll där, det är ju vi som ska se och höra, finnas där, stötta,
och skapa en bra miljö för barnen så de växer och utvecklas till trygga
medborgare… och motverka så att det inte blir någon mobbning – Det måste ju
vara vårt mål, förhoppningsvis har alla pedagoger med sig det i sitt tänk under
dagen.” (Förskollärare 3)
27
5.2.3.1
Ge barnen redskap att agera i förbyggande syfte
Förskollärarna lyfter olika strategier och metoder de använder sig utav i arbetet mot
mobbning. Bland annat används Islandsmodellen som en del i arbetet, i
konflikthanteringsmodellen tränas barnen i att säga stopp och avbryta om de inte
känner sig rätt behandlade. Förskollärarna har en föreställning om att använda en
konflikthanteringsmodell i arbetet med barnen för att ge dem bra redskap att stoppa
konflikter innan det utvecklas till systematisk mobbning. För att synliggöra och
förtydliga detta för barnen använder sig förskollärarna av rollspel där barnen får
diskutera en händelse som de kan knyta till sin egen vardag. Enligt förskollärarna ges
barnen en fördjupad förståelse för vilka känslor som väcks samt vilka handlingar
som accepteras av gruppen.
"Vi lär barnen att sätta gränser och att säga stopp på ett bra sätt." (Förskollärare
5)
"Om man ger barnen bra redskap redan från början så kan man nog motverka att
det blir utkristalliserad mobbning senare." (Förskollärare 3)
5.2.3.2
Agera på individnivå
Förskollärarna är eniga om att det är betydelsefullt att samtala med barnet om
kränkande behandling och mobbning, hur man ska vara mot varandra i förebyggande
syfte och att sedan föra samtal med barnen när konflikter uppstår. Förskollärarna
anser att i samtalet ges barnen möjlighet att inta andras perspektiv och skapa sig en
bild av de konsekvenser som uppstår av deras handlingar. Förskollärarna lyfter
vikten av att samtala om känslor och att barnen känner empati för varandra. För att
utveckla detta lyfter de samtalet kring sina egna och kamratens känslor vid
konflikter.
"...och att man tar upp till diskussion om det händer något med en gång och visar
att man inte accepterar det..." (Förskollärare 1)
"...om hur man bemöter varandra och empati... och försöker få dem att förstå
varför det hände och hur den andra känner, medkänsla och så... så de får sätta
ord på sina känslor..." (Förskollärare 2)
Förskollärarna lyfter vikten av arbeta med barnen på ett individuellt plan, att man
arbetar med deras personligheter och försöker ta bort negativa tendenser. De menar
att om ett barn hamnar i "mobbar- rollen" redan i förskolan finns det risk för att det
får dras med det resten av skoltiden, att det bildas en ond cirkel som är svår att ta sig
ur.
"Det blir ett spel för dem och om man inte tar tag i det direkt så finns det risk för
att det här är något de får dras med resten av livet... Att den här personligheten
har du..." (Förskollärare 2)
Förskollärarna lyfter även att det är lika viktigt att arbeta med de svagare individerna
i gruppen så de får en starkare självkänsla och vågar ta för sig.
"Det är viktigt att man finns där och stöttar de barn så att de blir starkare i sig
själva, att de vågar säga stopp och stå upp för sig själva." (Förskollärare 3)
28
5.2.3.3
Agera på gruppnivå
Som förskollärare menar de att det är viktigt att man går in och skapar en god
lekmiljö där det förmedlas ett positivt klimat. Förskollärarna säger att som vuxen
behöver man ibland gå in och styra i gruppen så att man bryter det negativa mönstret.
Verksamhetens roll är att kunna avleda de pressade situationerna och ge barnen nya
möjligheter eller andra aktiviteter som bryter den negativa dynamiken i gruppen.
"Sen kan man också gå in och styra grupperna. Att man hjälper dem att lära
känna varandra på ett annat plan, man får jobba med gruppdynamiken så att alla
skapar sig goda relationer." (förskollärare 3)
"Ibland får man gå in och dela gruppen och sära på de barnen som inte kan
komma överrens." (Förskollärare 1)
Det är betydelsefullt att skapa en trygg miljö och en god gruppdynamik lyfter
förskollärarna, samt att verksamheten bör skapa förutsättningar för att alla ska ha få
en positiv roll där de lär sig att kunna kompromissa i sociala sammanhang.
"Ibland behöver man gå in och hjälpa barnen med det sociala och hjälpa dem att
få en god kontakt.” (Förskollärare 3)
Förskollärarna lyfter vikten av att de i verksamheten tillsammans med barnen sätter
upp olika normer och regler, exempelvis om hur en god kamrat ska vara och vilka
handlingar som är acceptabla i miljön, samt hur barnen ska handla vid konflikter och
hur de kan ta hjälp av vuxna. Förskollärarna menar att det underlättar i relationerna
mellan barnen om alla vet vart gränserna går och vad de får göra och inte.
5.2.3.4
Agera vid uppdagad mobbning
Förskollärarna lyfter att det i arbetet mot mobbning är viktigt att de inte tar någons
parti. De menar att det är lika betydelsefullt att stötta och arbeta med både mobbaren
och offret.
"De är lika viktiga båda två... mobbaren mår ju inte heller bra..." (Förskollärare
2)
Förskollärarna poängterar att om mobbning uppdagas i förskolan så är det
verksamhetens skyldighet enligt förskollärarna att ta tag i det. Samtliga förskollärare
lyfter samma typ av tillvägagångssätt när mobbning uppdagas; först föra enskilda
samtal med mobbaren och offret för att skapa sig en bild av vad som har hänt.
Därefter sker samtal gemensamt med mobbaren och offret där båda får lyssna på
varandras versioner, utifrån det som sagts försöker man tillsammans lösa
konflikterna som uppstått. Om detta inte hjälper för man en dialog med föräldrarna,
för att arbetet ska kunnas genomföras både i barnets hemmiljö och i förskolan. Sista
utvägen är att ta hjälp av ett anti-mobbningsteam där rektor och konsulter blir
inkopplade.
”Ja, först pratar man medbarnen och hjälper inte det så pratar man med
föräldrarna, så det blir hjälp från alla håll och kanter. Alla har samma arbetssätt i
hela enheten. Bättre om alla arbetar lika så man inte missar något.”
(Förskollärare 2)
29
5.2.4
Sammanfattning
Förskollärarna är eniga om att deras roll är oerhört viktig när det kommer till arbetet
mot mobbning i förskolan. De lyfter alla hur betydelsefullt det är att skapa en trygg
miljö för barnen och att de tidigt börjar arbeta med värdegrunden i barngruppen. I
arbetet mot mobbning så lyfter förskollärarna att de i sitt arbete förmedlar goda
värderingar och normer till barnen för att förhindra att kränkande handlingar uppstår
mellan dem. Vid misstanke om kränkande handlingar eller mobbning mellan barnen
beskriver de observation som en god strategi för att synliggöra vad som sker i
barngruppen. Förskollärarna lyfter vikten av att ge barnen redskap i förebyggande
syfte att hantera konflikter och kunna stå upp för sig själva. När det sedan kommer
till att agera menar förskollärarna att detta är något som bör göras både på
individnivå genom exempelvis samtal, men även på gruppnivå genom att de som
förskollärare går in och styr i grupperna och förändrar gruppdynamiken. Vid
uppdagandet av mobbning lyfter förskollärarna samtalet som den genomgående
strategin, där de samtalar med offret och mobbaren, både enskilt och gemensamt för
att bryta de negativa handlingarna.
30
6
ANALYS
I kapitlet Perspektivanalys kopplas studiens resultat samman med det sociokulturella
perspektivet.
6.1
Perspektivanalys
Hundeide (2006) skriver att barnet ur ett sociokulturellt perspektiv ses som en social
varelse som lär i interaktion med andra. Det sociala samspelet har en stor betydelse
för barnets personliga utveckling (a.a.). Förskollärarna i studien påvisar att barn i
tidig ålder etablerar sina vänskapsrelationer och att de lär sig i samspel med
varandra. Förskollärarna instämmer med det sociokulturella perspektivet om vikten
av det signifikanta andra som fungerar som vägledare för barnet i den sociala
kontexten. Enligt Hundeide (2006) är det ur ett sociokulturellt perspektiv
vägledarens uppgift att förmedla och lägga en trygg värdegrund hos barnet i den
sociala miljön. Den här inställningen och synen på sin egen roll i förskolan delar
förskollärarna med det sociokulturella perspektivet, då förskollärarna menar att
värdegrunden genomsyrar hela verksamheten och att värdegrunden finns i väggarna
på ett naturligt sätt. Hundeide (2006) hävdar att vägledarens roll är att förmedla de
normer och värden som finns i den sociala kontext till barnen, där det sociokulturella
perspektivet lyfter att i arbetet med värden och normer så omfattar det både
situationsbetingande samt styrda oberoende av situationen (a.a.). Förskollärarna
betonar vikten av att ständigt finnas närvarande och stötta barnet i olika situationer
där de visar tydligt med hjälp av språk och handlingar vilka värden och normer som
gäller i den specifika situationen. I arbetet med normer och värden är det enligt
förskollärarna betydelsefullt att vara lyhörda för de handlingar som sker på både
individnivå samt gruppnivå.
Enligt Hundeide (2006) ses barnets utveckling utifrån ett sociokulturellt perspektiv
vara beroende av dess omgivning och den egna inre utvecklingsprocessen (a.a.).
Förskollärarna lyfter att beroende på situation och grupp skapas det olika roller och
relationer mellan barnen, rollerna kan verka både positivt och negativt. Rollerna
måste synliggöras av vägledaren, då den har makt och möjlighet att gå in och styra
gruppdynamiken mellan barnen.
Hundeide (2006) hävdar att en stor del i det sociokulturella perspektivet är att barnet
ska ges möjlighet att utvecklas i sin proximala utvecklingszon (a.a.). Förskollärarna i
studien lyfter att samspelet mellan barnen som en betydelsefull del i deras sociala
och enskilda utveckling. I förskolan ges barnen möjlighet att utvecklas både
tillsammans med mer jämlika men även med barn i olika åldrar. Förskollärarna
menar att de av erfarenhet kan se positiva effekter av att äldre barn får möjlighet att
hjälpa och ta ansvar för de yngre i olika situationer. I detta samspel lär de yngre
barnen av de äldre och de äldres kunskaper etableras när de i handlingar får använda
sig av sina färdigheter. Att få praktisera sina färdigheter är enligt det sociokulturella
perspektivet ett positivt redskap för att utveckla en god självkänsla.
Genomgående för det sociokulturella perspektivet och utifrån förskollärarnas
erfarenheter är det av stor vikt att barnen tidigt får lära känna sitt känsloliv och
utveckla en förmåga att förstå sina känslor och även sätta ord på dem. Detta i sin tur
är enligt Brodin och Hylander (2002) avgörande för att barnet ska kunna känna
31
empati och förstå andras känslor och handlingar (a.a.). För att utveckla barnets
empatiska förmåga lyfter förskollärarna arbetet med värdegrunden som en viktig del
i förskolans praktik, de menar att värdegrunden ”finns i väggarna” och genomsyrar
hela verksamheten. Förskollärarna poängterar, likt det sociokulturella perspektivet att
det är betydelsefullt att barnet känner sig både bekräftat, respekterat och älskat för att
kunna bli en god social medmänniska. Därför menar förskollärarna att det är viktigt
att varje barn ges möjlighet att synas och uttrycka sin åsikt varje dag, detta för att
barnet ska bli bekräftat utifrån sin egen person trots olikheter och att alla ska bli
accepterade och lika behandlade.
I resultatet framgick det tydligt att förskollärarna i sitt arbete med barnen utgår från
ett sociokulturellt perspektiv. Barnen ses som sociala medmänniskor i behov av
samspel och interaktion för att utvecklas. Förskollärarna lyfter vikten av
åldersblandade grupper för att barnen ska ges ännu större möjlighet att utvecklas i sin
proximala utvecklingszon. Detta är enligt det sociokulturella perspektivet en viktig
och betydelsefull utvecklingsmöjlighet. Samtalet lyfts som en värdefull
kommunikationsform i konflikter och i arbetet mot mobbning. Både förskollärarna
och det sociokulturella perspektivet menar att den verbala förmågan att kommunicera
har en betydelsefull roll för att barnet ska kunna anpassa sig i olika
gruppkonstellationer. Genom att förskollärarna lägger stor vikt vid den verbala
förmågan som kommunikationsform så använder de sig av samtal som en strategi för
att lösa konflikter mellan barnen i alla åldrar. Minoriteten av förskollärarna hade
föreställningar om att yngre barn inte utför medvetna handlingar. Trots att de hade
inställningen om att de yngre barnen inte har en verbal eller kognitiv förmåga att
utföra medvetna handlingar stod fortfarande samtalet som strategi i fokus.
Problematiken med att förskollärarna lägger stor vikt vid samtalet som en strategi
kan vara att barnet inte förstår sitt handlande och ”felet” de har begått. Eftersom det
fanns förskollärare som menade på att barnen inte har utvecklat sin sociala kognitiva
förmåga, blir arbetssättet istället konstruktivistiskt då de enbart förmedlar kunskap
till barnen utan att de får handla i praktiken. Vår föreställning är att detta arbetssätt
uppkommer pågrund av att förskollärarna inte vet om barnet har förståelse för sitt
agerande eller inte.
32
7
DISKUSSION
I kapitlet Resultatdiskussion kommer resultatet i studien att ställas emot och jämföras
med forskares resultat och teorier i bakgrunden. I delen Vidare forskning redogörs
egna tankar och förslag till forskning, detta följs av Pedagogiska implikationer där vi
redogör våra tankar för studiens betydelse för förskolans verksamhet.
7.1
Resultatdiskussion
Tidigare forskningsresultat visar vikten av förskollärarens definition av begreppet
mobbning för att det ska kunna synliggöras ute i verksamheten. Om förskollärarna
har en föreställning om att mobbning inte existera bland barn i förskolan har de inte
heller på sig glasögonen för att kunna upptäcka tecken på och förhindra tidiga
mobbningssituationer bland barnen. Utifrån Olweus (1973) är mobbning avsiktligt
handlande som någon utför vid upprepade tillfällen för att skada någon annan person
(a.a.). Denna definition var genomgående för förskollärarna i studien. Däremot fann
förskollärarna svårigheter i att definiera begreppet mobbning, då förskollärarna
menade på att begreppet mobbning kan upplevas olika beroende på barnets
personlighet. Förskollärarna hävdar att det är viktigt att vara lyhörd för barnets
individuella föreställningar och känslor, det viktigaste av allt är att ta alla barns
känslor på allvar och se till den enskilda individen, det som upplevs som mobbning
för ett barn behöver inte upplevas som mobbning för ett annat barn.
Det fanns föreställningar hos minoriteten av förskollärarna att mobbning inte
existerade i förskolan eftersom de ansåg att barn inte hade förmågan att utföra
medvetna handlingar, eftersom barnet i ung ålder inte har utvecklats så långt i sin
sociala kompetens. Kirves och Sajaniemi (2012) lyfter i sin forskning att det är ett
stort problem att många föräldrar har inställningar om att deras barn utför omedvetna
handlingar och är utan ett konsekvenstänk. Om forskarna lyfter föräldrarnas
inställning som ett stort problem, vad blir då konsekvensen när det finns
förskollärare med samma inställning? Löfdahl och Hägglund (2006) har i sina
forskningsresultat sett att det förekommer medvetna handlingar även hos yngre barn
som strategier för att innesluta eller utesluta ett barn från övriga gruppen. Detta är
något som även Kirves och Sajaniemi (2012) hävdar, att det förekommer systematisk
mobbning även bland yngre barn, men att den skiljer sig från barn i skolan (a.a.). I
studien lyfter majoriteten av förskollärarna en medvetenhet om att mobbning kan
förekomma bland barn i förskolan. De menar att det som förskollärare är av
betydande roll att de är uppmärksamma på vad som sker mellan barnen i deras
relationer, att de har ”ögon i nacken” och skapar sig strategier för att se vad som sker
även bakom kulisserna. Förskollärarna menar att även de yngre barnen är
systematiska i sitt handlande och att de vet vilka handlingar som är acceptabla och
inte, men att de på ett medvetet sätt kringgår dessa regler för att etablera sin egen
position i gruppen och sina vänskapsrelationer.
Enligt Fors (2007) kan mobbning ske i olika former, fysisk-, psykisk- eller verbal
mobbning, där den fysiska mobbningen är den vanligast förekommande formen
bland barn i förskolan. Men även den psykiska mobbningen förekommer då barnen
på ett medvetet sätt kringgår regler för att utesluta ett annat barn från gruppen (a.a.).
33
Förskollärarna delar uppfattningen med Fors (2007), då även de av erfarenhet menar
att den fysiska och den psykiska mobbningen i form av uteslutning är vanligast
förekommande bland yngre barn. Kirves och Sajaniemi (2012) forskningsresultat
visar att yngre barn är fysiskt aggressiva av sin natur eftersom att de inte har ett
utvecklat verbalt språk, samt att de inte har lärt sig de sociala koderna (a.a.).
Förskollärarna påvisar att de av egna erfarenheter kan se att barn mestadels utför
fysiska handlingar gentemot varandra eftersom de inte kan sätta ord på sina känslor
och förklara sina avsikter och handlingar. De påpekar även att de fysiska
handlingarna är lättare att synliggöra och då även är lättare att stoppa och
tillrättavisa. Svårigheterna menar de ligger i den psykiska mobbningen som mer sker
under ytan i form av kränkande handlingar och uteslutning.
Förskollärarna har föreställningar om att kränkande handlingar och mobbning
mestadels sker bakom stängda dörrar. Detta motsäger Vlachou, Andreou, Botsoglou
och Didaskalou (2011) då de hävdar att öppna ytor skapar större möjligheter för
barnen att inta sin maktposition och utöva kränkande handlingar. Forskningsresultat
av Löfdahl & Hägglund (2006) poängterar att den mobbning och de kränkande
handlingar som sker ute på öppna ytor är svårare att synliggöra och upptäcka (a.a.).
Utifrån förskollärarnas föreställningar om vart mobbning och kränkande handlingar
till största del sker, så kan en slutsats dras om att föreställningen och möjligheten att
synliggöra mobbningen går hand i hand. Mobbningen är enligt Löfdahl & Hägglund
(2006) svårare att synliggöra på större ytor, därför finns antagligen föreställningen
om att det inte sker på dessa platser lika omfattande.
Mobbingen kan enligt Olweus (1999) skilja sig mellan pojkar och flickor då pojkar
ofta utövar mobbning mer fysiskt medans flickor utövar mer i det tysta i form av
psykisk mobbning. Olweus menar att det är genomgående fler pojkar som mobbar än
flickor (a.a.). Olweus forskningsresultat överensstämmer inte med förskollärarnas
föreställningar om könsskillnader i omfattning av mobbning. Deras skilda
föreställningar om omfattningen kan bero på att mycket av pojkars agerande är
accepterat i den sociala kontexten i förskolan, utifrån vår kulturella natur ses det mer
accepterat att pojkar har ett större aggressivt beteende än flickor.
Kirves och Sajaniemi (2012) poängterar att det är betydelsefullt med lyhörda
förskollärare som synliggör destruktiva maktrelationer och mobbning bland barnen
för att kunna sätta stopp och motverka negativa handlingar innan det hinner gå för
långt och etablerat sig i barngruppen. Fors (2007) poängterar att synen på de socialt
destruktiva accepterade handlingarna måste förändras. Förskolläraren kan inte ställa
sig bakom sina föreställningar om att barnets handlingar är normala och naturliga för
barnets ålder, de destruktiva handlingarna måste alltid uppmärksammas och stoppas
oavsett barnets ålder och förutsättningar (a.a.). Detta motsätter sig en del
förskollärare i studien då de rättfärdigar barnets beteende med deras ålder, att barn är
barn och de är omedvetna om sina handlingar. Trots att föreställningarna hos
förskollärarna skiljer sig drastiskt när det handlar om barns medvetna respektive
omedvetna handlingar, lyfter samtliga förskollärare samtalet som den mest effektiva
strategin i arbetet mot mobbning. Svårigheten ligger då i att samtala med ett barn om
vilka handlingar som anses vara accepterade eller inte när de har en barnsyn där de
föreställer sig att barnet utför omedvetna handlingar utan konsekvenstänk. Enligt
Frånberg och Wretander (2011) är det inte bara samtalet som har en stor betydelse i
agerande mot mobbingen utan de menar även på att det är viktigt att arbeta med
gruppdynamiken och med barnens relationer till varandra. Höiby (2002) poängterar
samtalets betydelse i arbetet mot mobbning men även att barnen känner sig delaktiga
34
i verksamheten samt att barnen lär sig hur de ska hantera och handla om negativa
handlingar uppstår (a.a.). Förskollärarna lyfter Islandsmodellen som ett redskap där
fokus ligger på att utveckla barnens kommunikation i konflikter. Pepler (2006)
menar även på att vuxna har stor roll i att försätta barnen i positiva sociala
sammanhang. Även att de tränar aktivt barnets förmåga att göra sig hörd och stärka
sin självkänsla, så att barnet kan ta sig in i gruppen och bryta de befintliga rollerna.
Förskollärarnas strategier överensstämmer med Peplers (2006) teori då de arbeta med
att få barnen att respektera och acceptera varandra utifrån allas olikheter. Än en gång
har förskollärares enskilda barnsyn en stor roll när de väljer strategier i arbetet med
mobbning.
Om nu barnen är omedvetna om sina handlingar, vilka strategier ska då kunna ha en
positiv inverkan på deras beteende?
7.2
Vidare forskning
Under arbetes gång har vi upptäckt att det finns en väldigt liten del forskning som är
gjord i förskolan, särskilt bland de yngre barnen som handlar om mobbningens
förekomst i förskolan. Utifrån vår studie framkommer det föreställningar hos
förskollärarna kring mobbning i förskolan och deras individuella barnsyn, om
barnets handlingar är medvetna eller omedvetna. Det som även framkommer i vår
studie är att förskollärarnas användande av strategier i arbetet mot mobbning
motsäger deras föreställningar om barns handlingar är medvetna eller omedvetna.
Det skulle därför vara intressant att undersöka barns mentala utveckling kring deras
handlingar för att kunna avgöra vad som är avsiktligt eller inte i deras agerande och
bemötande i olika relationer. Detta skulle enligt oss kunna undersökas genom
videoobservationer under en längre tid i olika miljöer, där man studerar barns
handlingar och agerande, samt maktrelationer i olika åldrar. När kunskapen om
barnens kognitiva förmåga är större och man kan tyda om barnens handlingar är
omedvetna eller medvetna, anser vi att det skulle vara enklare att arbeta fram
användbara strategier när det kommer till konflikter mellan barn i förskolan och i
arbetet mot mobbning. Vi anser att kunskaper om barns utveckling och agerande är
avgörande för att finns positiva och effektfulla strategier.
7.3
Pedagogiska implikationer
Syftet med vår studie var att undersöka förskollärares föreställningar om
maktrelationer och mobbning i förskolan, samt vilka strategier och metoder de
använder sig av. Tidigare forskning visar att maktrelationer och mobbning
förekommer i förskolan även bland yngre barn. Utefter förskollärarnas skilda
uppfattningar om just detta anser vi att det är betydelsefullt att synliggöra
mobbningens yttrande bland barn i förskolan. Detta för att uppmärksamma
förskollärarna om barnens handlingar och agerande så de kan stoppas i tid. Med hjälp
av vår studie vill vi uppmärksamma förskollärarna på att ställa barnens olika
kognitiva förmågor relaterat till de strategier som de använder sig av i arbetet med
konflikthantering och mobbning. Vår förhoppning är att tidigt arbete med barnens
35
maktrelationer och konflikter redan i förskolan kan motverka den systematiska
mobbningen som är vanligt förekommande i skolan.
36
8
REFERENSLISTA
Brodin, M. & Hylander, I. (2002). Självkänsla; att förstå sig själv och andra. Liber:
Stockholm
Davidsson, B. & Patel, R. (2011). Forskningsmetodikens grunder; Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur: Lund
Eriksson, B. (2001). Mobbning: en sociologisk diskussion. Sociologisk Forskning,
38(2), 8-43. http://dx.doi.org/10.2307/41203032
Espelage, L. D & Swearer, M. S. (2003). Research on school Bullying and
Victimization: What Have We Learned and Where Do We Go From Here?
School Psychology Review, 32 (3), 365- 383.
Fors, Z. (2007) Destruktiva maktrelationer. I Thors, C. (Red.) Utstött - en bok om
mobbning. Lärarförbundet: Stockholm, ss. 19-36
Friends (u.å.) Kränkningar på olika arenor. [Hämtad 2014-04-09]
http://www.friends.se/krankningar-pa-olika-arenor/krankningar-i-forskolan
(tillgänglig på internet)
Frånberg, G-M. & Wrethander, M. (2011). Mobbning en social konstruktion?
Studentlitteratur AB: Lund
Hundeide, K. (2006). Sociokulturella ramar för barns utveckling - barns livsvärldar.
Studentlitteratur: Lund
Höiby, H. (2002). Mobbning kan stoppas. Sveriges Utbildningsradio.
Höistad, G. (1994). Mobbning; En bok om att förebygga, upptäcka och stoppa
mobbning. Informationsförlaget: Stockholm
Kirves, L. & Sajaniemi, N. (2012). Bullying in early educational settings. Early
Child
Development
and
Care.
182:3-4,
s
383-400.
http://dx.doi.org/10.1080/03004430.2011.646724
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur: Lund
Lantz, A. (2013). Intervjumetodik. Studentlitteratur: Lund
Löfdahl, A. & Hägglund, S. (2006). Power and Participation: social representations
among children in pre-school. Social Psychology of Education. 9: s 179-194.
http://dx.doi.org/10.1007/s11218-006-0002-8
Myndigheten för skolutveckling. (2003). Olikas lika värde om arbetet mot mobbning
och kränkande behandling.
Olweus, D. (1991). Mobbning i skolan; Vad vi vet och vad vi kan göra. Liber:
Stockholm
Olweus, D. (1999) Mobbning bland barn och ungdomar. Rädda barnen: Stockholm
Pepler, J. D. (2006). Bullying Interventions: A Binocular Perspective. Child adolesc.
Psychiatry.
Perren, S. & Alsaker, F. (2006). Social behavior and peer relationships of victims,
bully-victims, and bullies in kindergarten. Journal of Child Psychology and
Psychiatry. 47:1, s 45-57. http://dx.doi.org/10.1111/j.1469-7610.2005.10445.x
37
Skolverket
(2010)
Läroplan
för
förskolan
1998,
Hämtad från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Stukát, S. (2011). Att skriva
Studentlitteratur: Lund
examensarbete
inom
rev.
2010.
utbildningsvetenskap.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer; inom
samhällsvetenskaplig
forskning.
(17s).
[Hämtad
www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (tillgänglig på internet)
humanistiskt2014-04-09]
Vlachou, M., Andreou, E., Botsoglou, K. & Didaskalou, E. (2011). Bully/victim
Problems Among Preschool Children: a Review of Current Research Evidence.
Educ Psychol Rev. 23; s 329-358. http://dx.doi.org/10.1007/s10648-011-9153-z
Wretander, M. (2007) Uteslutandets komplexitet och skapandet av kamratkulturer. I
Thors, C. (Red.) Utstött; en bok om mobbning. Lärarförbundet: Stockholm, ss.
109-126
1
Bilagor
Intervjufrågor
1. Vilken utbildning har du och hur länge har du arbetet i
förskolan/förskoleklass?
2. Hur ser du på barnens relationer i förskolan?
 Vänskapsrelationer
 Maktrelationer
3. Hur kan mobbning bland barn i förskolan/förskoleklass se ut?
 Förekommer det och hur skulle du i så fall beskriva att det
yttrar sig? Ge exempel.
4. Hur skulle du beskriva olika karaktärsdrag hos mobbare
respektive offer?
5. Upplever du köns- och ålderskillnader när det kommer till
mobbning och kränkande behandling? Beskriv hur.
6. Ser du några faktorer som kan påverka barnen så att mobbning
eller kränkande behandling uppstår i barngruppen?
7. Vilka strategier använder ni er av mot/med mobbning på er
arbetsplats?
 Mobbaren
 Offret
8. Arbetar ni med värdegrundsarbete? Beskriv i så fall hur och vilka
mål ni har med arbetet.
 Empati, medkänsla, omsorg och respekt
9. Hur skulle du beskriva din roll som förskollärare när det kommer
till arbetet med/mot mobbning i förskolan?
10. Hur definierar du begreppet mobbning?