LIVETS FURSTE OCH MAKTMÄNNISKAN
Öppna för mig rättfärdighetens portar,
jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.
Detta är HERRENS port, de rättfärdiga går in genom den.
Jag tackar dig för att du svarade mig och blev min frälsning.
Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten.
HERREN har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon.
Detta är den dag som HERREN har gjort, låt oss på den jubla och vara glada!
O, HERRE, fräls! O, HERRE, låt allt lyckas väl!
Välsignad vare han som kommer i HERRENS namn!
Vi välsignar er från HERRENS hus.
HERREN är Gud, och han gav oss ljus.
Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna fram till altarets horn.
Du är min Gud, jag vill tacka dig, min Gud, jag vill upphöja dig.
Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
(Ps 118:19-28)
Sedan Jesus hade sagt detta gick han framför dem upp till Jerusalem. Då han
närmade sig Betfage och Betania vid det berg som kallas Oljeberget, sände
han i väg två av sina lärjungar och sade: "Gå till byn rakt framför er. När ni
kommer in i den skall ni finna ett åsneföl, som står där bundet och som ännu
ingen har suttit på. Lös det och led hit det. Och om någon frågar er varför ni
löser det, skall ni svara: Herren behöver det."
De som var utsända begav sig i väg och fann att det var som han hade sagt
dem. Och de löste fölet. Då frågade de som ägde det: "Varför löser ni fölet?"
De svarade: "Herren behöver det." Och de ledde det till Jesus och lade sina
mantlar på det och lät Jesus sitta upp. Och där han red fram bredde man ut
sina mantlar på vägen.
Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av
lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som
de hade sett: "Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn!
Frid i himlen och ära i höjden!" Några fariseer i folkmassan sade då till
honom: "Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!" Han svarade: "Jag säger er
att om de tiger, kommer stenarna att ropa."
När Jesus kom närmare och såg staden, brast han i gråt över den och sade:
"Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig verklig frid. Men
nu är det dolt för dina ögon. Ty det skall komma dagar över dig, när dina
fiender kastar upp en belägringsvall runt dig och omringar och ansätter dig
från alla håll. De skall slå dig och dina barn i dig till marken och skall inte
lämna kvar i dig sten på sten, därför att du inte förstod den tid då Herren
besökte dig."
2
Sedan gick Jesus in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde
där. Han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall vara ett bönens hus.
Men ni har gjort det till ett rövarnäste."
Och han undervisade var dag i templet. Översteprästerna, de skriftlärda och
folkets ledare sökte efter ett tillfälle att röja honom ur vägen, men de kunde
inte komma på hur de skulle gå till väga. Ty allt folket hängde vid hans läppar
och lyssnade ivrigt.
(Luk 19:28-48)
Idag har vi kommit fram till Palmsöndagen, som är inledningen till påsken, till den
Stilla veckan. Palmsöndagen är en glädjens dag där vi ser hur lärjungarna hyllar
Jesus genom att lägga palmkvistar och sina mantlar framför konungens fötter.
Palmsöndagen är en dag av lovsång och hosiannarop – vi kunde till och med kalla
den Psalmsöndagen.
LOVSÅNG: DEN FRÄLSTA ANDENS MODERSMÅL
Lovsång är något väldigt centralt i det kristna livet. Man kan säga att lovsång är
den frälsta andens modersmål – sedan finns det många olika dialekter av det
modersmålet, som liturgi och psalmsång och läsarsång och moderna lovsånger.
Men vilken form det än tar, så är lovsång det som kommer naturligt ur en ande som
blivit berörd av Guds kärlek. ”Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.” (Luk
6:45)
För djupt inom dig och mig, i ditt innersta, finns en ande som din Skapare har lagt
ner i dig som sin avbild. Bibeln säger att ”evigheten har han lagt i människornas
hjärtan” (Pred 3:11). Och den anden längtar tillbaka till sitt ursprung – att få böja
sig i förstummad vördnad och omfamna hans fötter, eller sjunga fram hans storhet
med all den lidelse den är mäktig.
För där Livet flödar fram ohämmat, där flödar också lovsång och tacksamhet och
tillbedjan. Så är det i himlen, där vi läser att änglarna dag och natt utan uppehåll
sjunger sitt ”Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot, hela jorden är full av
hans härlighet” (Jes 6:3, Upp 4:8). Himlen är full av lovsång till honom, och även
jorden är full av hans härlighet som flödar fram i naturens ohämmade lovsång till
Skaparen.
Så om både himlen och jorden är fulla och flödar av lovsång, varför märker vi det
inte? Var sitter proppen? Jag tror den sitter här, mellan himmel och jord, hos den
som var tänkt att vara skapelsens krona och präst som skulle sätta ord på naturens
ordlösa lovsång och som Guds avbild bära fram den till Gud. Jag tror den sitter hos
oss människor.
3
INKRÖKTA HJÄRTAN
Vi har blivit ganska olika änglarna som är våra medtjänare. Våra hjärtan har blivit
inkrökta, så att de inte flödar av kärlek till Gud av sig själva. Våra hjärtan har en
tendens att älska makt och kontroll så att de inte villigt låter anden få följa sin
längtan till Gud. Man kan säga det som att synden har byggt ett avancerat fängelse
för vår ande, så att många inte ens upplever att de har en ande.
Sedan finns det andra som är aktivt engagerade i att döva och trycka ner sin ande så
att den inte ska komma upp och störa deras välordnade liv. Och tyvärr får man ju
mycket hjälp till det i den värld som vi lever i, med allt av hänga med-stress och
flimrande nöjesutbud den erbjuder. Den som vill kan hålla tomheten på avstånd
med en ständig ström av sinnesintryck – nyare, häftigare, I need more!
Sedan finns det andra strategier för att slippa lyssna inåt. Man kan fylla tankarna
med oro för framtiden, eller med rädsla för att skämma ut sig, eller hålla Livet på
armslängds avstånd genom att ställa sig under ett bastant regelverk: rätt och fel, vitt
och svart, innanför och utanför.
Det är den livsstilen som fariséerna står för. De har livet under kontroll och sitt inre
på plats utan att bli störda av en jobbig längtan, och det har varit ganska jobbigt att
komma dit – för det ligger i Livets natur att det vill bryta fram ur sitt fängelse, som
maskrosen bryter fram genom asfalten.
LIVETS FURSTE OCH HANS FÖLJE
Och där går fariséerna i sin heliga stad, när de får ser Livets furste och hans
befriade följe komma nedför Olivbergets slutning, där ”hela skaran av lärjungar
prisade Gud med hög röst i sin glädje för alla kraftgärningar de sett:
Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn!”. Lärjungarnas
andar sjuder av frihet och liv, och det får även fariséernas andar att vibrera i sina
fängelser. Har du känt det där – när du möter en verkligt fri människa och det
vaknar en längtan att ha det som hon har?
Men när maktmänniskan möter en sådan frihetens representant, så har hon ett val.
Antingen släpper hon fram sin längtan från det fängelse som hon lagt så mycket
möda på att bygga upp – eller så drar hon åt snaran kring sin ande ännu hårdare och
skyddar sig genom att förakta detta fjantiga störningsmoment i hennes välordnade
liv. Och om man drar åt snaran tillräckligt många gånger, så känner man till slut
inte av sin ande längre. Då är det inte längre ett medvetet val att förakta. Och det är
där fariséerna är.
Så fariséerna ropar: ”Säg åt dina lärjungar att tiga!” Men Livets Furste säger
som det är: ”Om de tiger, kommer stenarna att ropa.” Det är inte den
lovsjungande lärjungen som är ett störningsmoment som ska bort. Det är
4
maktmänniskan som är en kortlivad parentes i den evighet som var fylld av lovsång
långt före världens skapelse, och där vi ska sjunga nya sånger långt efter det att vi
glömt hur den här världen var.
JESUS ÄLSKAR ÄVEN FARISÉN
Men där på Palmsöndagen ser vi något av hur stor Livets Furste är. Fastän han blir
hyllad som Glädjens Herre mitt bland den lovsjungande lärjungaskaran, så går hans
hjärta ut från de 99 för att sörja och känna med maktmänniskans förtryckta ande,
med Jerusalem som förkastar Livets Furste. Detta är något som ger hopp till mig
och till många andra som kämpar: att Jesus älskar även farisén.
Och han säger: ”Tänk om du hade förstått vad som ger dig verklig frid!” Tänk
om du hade förstått hur skönt det är att släppa all rädsla och självvald isolering, och
släppa fram din ande som längtar efter att få kasta sig i hans eviga armar. Han
dömer inte – du är välkommen. Tänk om du kanske förstår vilken vila det finns i
att inte själv behöva vara den starke jämt, i att erkänna en Skapare och Herre och
låta honom få forma dig till den du ska bli. Han säger: ”Kom till mig, alla ni som
arbetar och bär på tunga bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär
av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar.
Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” (Matt 11:28-30) Detta är Jesu ord till
den ande som längtar.
HÅRDA TAG MOT ALLT SOM HOTAR
Men till förtryckaren har han en helt annan ton. För när Jesus kommer in i templet
och ser det som pågår där, då ser vi att kärlek inte är samma sak som mjäkig
snällhet. Jesus brinner av kärlek till din ande, din inre sanna människa, och det
betyder att han är beredd till ganska hårda tag mot allt som hotar den som han
älskar.
Tempelplatsen var den plats där hedningar och icke-judar kunde be. Judar hade sin
plats inne i själva templet, och utanför fanns den en gata där det stod försäljarna
och man kunde köpa offergåvor. Men försäljarna tyckte inte det var så viktigt att
hedningar ska kunna be i fred, utan de satte upp sina stånd inne på själva
tempelplatsen. Det innebar bättre service för de vana gudstjänstbesökarna – de
använde ju ändå inte förgården – och så bättre profitmöjligheter också, så klart. Så
där stod försäljarna mitt på tempelplatsen och sökte pengar hellre än Gud, makt
hellre än sanning! Dessutom hindrade de ovana sökare från att finna honom.
Och är det någonting som gör Jesus arg mer än något annat, så är det när man
skadar eller förleder eller hindrar en själ från att finna honom. Tänk dig själv om du
kommer hem en dag och finner en främling i färd med att förgripa sig på dina barn
eller antasta din fru – så allvarligt är det att förleda ett av Guds barn eller skada en
själ som är trolovad med Jesus.
5
Så Jesus fylls av helig vrede och slänger ut försäljarna så mynten flyger åt alla håll,
och han öppnar burarna för djuren som skulle offras så att de springer ut i frihet.
Och han ropar: ”Bort med det här! Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla
folk!” (Joh 2:16, Mark 11:17). Kyrkan ska vara en plats för bön och lovsång och
möte mellan Gud och människor, särskilt för dem som är ovana eller utanför. ”Låt
barnen komma till mig och hindra dem inte!” (Mark 10) ”Ve den som förleder
en av dessa små som tror på mig!” (jfr Matt 18:6)
NÅGOT SOM GETT MIG EN DEL SORG
Och här vill jag nämna något som har gett mig en del sorg på sistone, något som
hände här vid vår kyrka för några veckor sedan. Det var jag och några till som kom
ut sist en söndag och höll på att låsa kyrkan när det kom en man kanske i 40årsåldern som såg ut att vara lite medfaren av livet. Och han ville gärna komma in i
kyrkan och ”hämta kraft”, som han sade – men vi höll ju på att låsa. Och jag hade
lovat att köra ett par andra hem. Så vi sade nej. Och han gick besviken härifrån,
och kommer kanske inte tillbaka.
Och man kanske inte kunde kräva av oss att vi skulle låsa upp igen. Men jag tror
inte att det vi gjorde var det Jesus skulle ha gjort. Och jag har en känsla av att Jesus
gick bort med honom från vår fromma skara. Evangeliet säger att Gud är särskilt
nära dem som är ensamma, fattiga och utanför, och det är i alla fall en tröst.
AVSLUTNING
Vi samlar nu ihop oss och ödmjukar oss inför Livets Furste. Han är här, vår
besökelsetid är nu. Låt oss öppna våra hjärtan och ta emot honom, så han inte
måste rida vidare.
Vi ska nu gå över i stund av bön och lovsång och tillbedjan. Vi ska be att Jesus får
frihet att göra det han längtar efter att få göra i oss, så att Livets Furste får göra vår
ande fri att följa sin nedlagda längtan till Gud.
Och vi ska be att den helige Ande för upp alla dolda reservationer till ytan, så vi får
bli medvetna om dem och uttala dem inför Gud. Han vill höra precis det du känner
och tänker. Han tål det, han ”har behag till sanning i hjärtgrunden” (Ps 51:8),
och ”de som tillber Gud måste tillbe i ande och sanning” (Joh 4:24).
Och slutligen ska vi också be om att få höra hans svar, att du får höra hans
kärleksord i ditt hjärta. Lovsång är inte envägskommunikation. När Jesus hade fått
rensa templet, så står det att han ”undervisade var dag i templet”, och ”folket
lyssnade ivrigt”. Låt oss tillsammans komma till Gud och träda in i en sådan
närhet med honom. Amen.
