Hushållsekonomisk arkeologi - några metoder och tillämpningar

Hushållsekonomisk arkeologi - några metoder och tillämpningar
Ringstedt, Nils
Fornvännen 1998(93), s. 167-179
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1998_167
Ingår i: samla.raa.se
Hushållsekonomisk arkeologi några metoder och tillämpningar
Av Nils Ringstedt
Ringstedt, N. 1998. Hushållsekonomisk arkeologi—några metoder och tillämpningar. (Domestie Archaeology—some methods and applications.) Fornvännen
93. Stockhom.
A domestie perspective on archaeology should be used in order to elucidate the
situation of the prehistoric households and consumers. T h e bases could be found
in cemeteries and in settlements together with hinterland resources in the then
existing societies. T h e a r t i d e gives examples of the quantitative and qualitative
methods which exist and have been applied. These methods could be developed
and their application could yield information about the economy within and between regions and the unclerlying causes of possible power structures and centres
of political power.
Nils Ringstedt, Department of Archaeology, Stockholm University, SFAI06 91 Stockholm,
Sweden.
Hushållen och deras ekonomi står idag i fokus
för konsumentpolitiska åtgärder och beslut på
regerings- och myndighetsnivå. Hushåll benämns den organisation, som består av en eller
flera medlemmar och som är starkt beroende
av omgivningen och av resurser av olika slag.
Hushållet producerar eller tillägnar sig de varor och tjänster som familjen eller den enskilda
individen konsumerar.
Det finns olika perspektiv som kan anläggas
på arkeologiska problem (Burström 1989, s.
14-17). Att anlägga ett hushållsekonomiskt perspektiv även på arkeologin är en möjlighet Som
komplement härtill kan anläggas ett socioekonomiskt perspektiv. Hushållsekonomi och arkeologi
har jag behandlat i tidigare skrifter (t.ex. Ringstedt 1987, s. 92-105, 1989 a, s. 135-142, 1992,
s. 35-49, 1994, s. 179-184). Denna artikel inriktas främst på att ge exempel på tänkbara
kvantitativa m e t o d e r för att belysa hushallsekonomiska och socioekonomiska frågor.
I korthet gäller det att sätta hushållet och
dess ekonomi i centrum. Hushållet som en produktionsenhet - ett produktionssystem - kan
ses i ett arkeologiskt perspektiv. Därvid gäller
det att förklara hushållets ekonomi utifrån
olika typer av arkeologiskt källmaterial liksom
med stöd av analys av olika resurser i den dåtida omvärlden.
Deetz t.ex. fäster uppmärksamheten på hushållets betydelse som enhet i arkeologisk analys. I rester efter familjeaktiviteter kan man avläsa förändringar som präglade samhället i
stort. Hushållet är relativt lätt att komma åt arkeologiskt och överflödar av information, kunskaper som är av stor hjälp för att förstå det förflutna (Deetz 1982, s. 717-724).
I hushållet behövs flera olika slag av resurser
eller produktionsmedel för att på bästa sätt tillgodose hushållsmedlemmarnas behov. I första
hand gäller det mat, kläder, bostad, möjligheter till vila och rekreation. De resurser som hushållet har för att tillgodose behoven är i ett arkeologiskt s a m m a n h a n g i första hand tid, arbetskraft, »betalningsmedel» och kunskap.
Tillgång till och användning av dessa resurser
avgör h u r hushållet har lyckats tillgodose hushällsmedlemmarnas behov. Den välfärd som
Fornvännnen 93(1998)
168
Nils Ringstedt
hushållet u p p n å r g e n o m konsumtion beror
alltså inte bara av tillgång på resurser utan
också av h u r hushållen använder resurserna.
I ett förhistoriskt samhälle hade hushållens
storlek, sammansättning och samspel med
andra hushåll betydelse för behovet och konsumtionen av externvaror och av resurser på
och i närheten av boplatsen. Resurser invid och
i boplatsens omland tillgodosåg de dagliga behoven. Vissa nyttigheter omsattes genom lokalt
byte mellan olika hushåll b e r o e n d e på viss arbetsfördelning och specialisering. Behov av
nyttigheter utanför det närmaste resursområdet k u n d e ibland endast tillgodoses g e n o m
långväga byten och transporter. Vissa hushåll
hade resurser för att anskaffa nyttigheter från
avlägsna trakter eller för att byta till sig d e m på
platsen. De får antas ha haft ett högre »välstånd» än sådana som inte hade dessa möjligheter.
Socioekonomiska analyser kan omfatta
rang, status m m. Sådana analyser kan sägas
höra till o m r å d e t social arkeologi. Möjlighet
och förmåga att ge och motta gåvor av olika
slag måste också beaktas och ses som ett sätt att
visa social status och demonstrera innehav av
resurser.
Differentiering av gravutrustning och gravkonstruktioner i gravfält - liksom djuroffer av
olika slag - kan spegla hushållsekonomiska och
socioekonomiska skillnader och samtidigt utsäga något om status. Skillnader i fyndfrekvens
mellan boplatser liksom av »kvaliteten» på fynden kan - i förening med byggnadskonstruktioner m.m. - också spegla hushållsekonomiska
och socioekonomiska olikheter liksom analys
av befintligt osteologiskt material. Artefakterna
kan ses som uttryck för hushållens ekonomiska
situation med hänsyn till det »bytesvärde» som
hypotetiskt kan ha existerat u n d e r ifrågavarande tid utifrån då rådande omständigheter
som geografiska hinder, välstånd, existerande
transportmöjligheter m m.
Varför gravgåvor?
Det finns en omfattande litteratur kring begravningsseder som källor för att utröna frågor
om rang, status och sociala roller. Forskare är i
dessa hänseenden ofta oeniga om de flesta fråFomvännnen 93 (1998)
gor som berörs (Dark 1995, s 88-116). Varför
har t.ex. gravgåvor följt den döde i graven? Det
finns sannolikt många förklaringar. Några forskare anser t.ex. att gravar i sig speglar samhällets sociala struktur. Gravarna skulle sålunda
visa d e dödas status eller nivån på den samhällsklass till vilken de döda hörde. Slutsatser
av detta slag kan, menar man, dras av de morfologiska dragen i gravarnas konstruktion. Begravningssederna kan vidare avspegla d e levandes handlingar. Gravarna är med detta synsätt även m o n u m e n t över de levande - de som
anlagt gravarna. Ä andra sidan kan variationer
i gravseder lika väl spegla en önskvärd - ideal social nivå. Föremål i gravarna kan t.ex. symbolisera återbetalning av skulder. De kan även
vara uttryck för sentimentala känslor. Traditioner kan ha betydelse liksom även att en speciell person måste hedras på visst sätt. Kanske det
också rör sig om en önskan att dölja verkligheten (Bertilsson 1980, s. 146-147; Dark 1995, s.
92; Ericsson & R u n d s 1995, s. 39; Furingsten
1980, s. 112; H e d e a g e r 1988, s. 138; Hyenstrand 1980, s. 240; J e n n b e r t , 1989, s. 88-89;
R u n d s 1995, s. 27).
Steuer anser att en rik grav kan förklaras på
många olika sätt. Det är inte bara hög social
status som kan vara orsaken. Även exempelvis
religion och politisk makt bestämmer till vilken
klass eller nivå i samhället som en person hör.
En begravning skall enligt Steuer snarare ses
som en återspegling av idéer i samhället - inte
av samhället i sig. Däremot kan en boplats ses
som en bild av den samhälleliga strukturen.
O m gravutrustning skall relatera till en samhällelig verklighet måste det röra sig om gåvor
som faktiskt användes i verkliga livet eftersom
föremål som gjorts enbart för begravningsändamål antyder a n d r a aspekter (Steuer 1982,
passim). Kön, ålder och yrke kan även påverka
sammansättningen av gravgåvorna. Det kan vidare finnas inslag som har föga eller kanske ingen relevans vad gäller d e n dödes ställning i
samhället (Andersson 1995, s. 15).
Varierande mängd föremål av olika karaktär liksom skillnader i gravars konstruktion kan
alltså - m e n behöver inte nödvändigtvis spegla den ekonomisk-sociala situationen för
olika personer, hushåll eller nivåer i ett för-
Hushållsekonomisk arkeologi - några metoder och tillämpningar
historiskt samhälle. Vad som nämnts hindrar
inte att det står forskaren fritt att anta att de avlidnas (eller deras hushålls) ekonomiska och
sociala status eller nivå avspeglas i de gravgåvor
som de försetts med. Det är sannolikt en medveten tanke bakom investeringen av gravgåvor.
Likaså är det möjligt att anta att fynd av artefakter, benavfall m.m. på boplatser speglar förhistoriska konsumenters ekonomiska situation
liksom deras beteende. Min hypotes är att det
är mer sannolikt att hushållsekonomin bättre
avspeglas i boplatsfynd då man kan förutsätta
att fynden här är uttryck för slumpmässig förlust, kassering etc. Naturligtvis måste m å n g a
faktorer beaktas som hur väl bevarad boplatsen
är, fyndens bevarandegrad, i vilken omfattning
och var som avfall och föremål har kastats, tappats m.m.
Gravar - exempel på ekonomiska metoder
Det är viktigt att se hur många och vilka typer
av artefakter som följer med i graven. Vidare
finns skäl att undersöka hur vanlig eller ovanlig
en viss artefakttyp är i gravsammanhang. Vad
för material är det fråga om och h u r är artefakten utformad, dekorerad, vad väger den och
varifrån kan den tänkas komma - från närområde eller från avlägsna trakter?
Det krävs, som Gräslund framhåller, en
grundlig analys av hela materialet - gravformer, begravningsseder och fyndens kronologi,
korologi, härkomst m.m. (Gräslund 1991, s.
83.). Kombinationer av fynd i graven liksom av
djur av skilda slag som offrats - exempelvis hästar - kan informera om socioekonomiska
aspekter. Gravens konstruktion såsom yta, volym och andra egenskaper måste beaktas.
Vilka metoder kan användas för att utifrån
gravgåvorna få fram ekonomisk information hushållsekonomisk och socioekonomisk? Renfrew och Bahn m e n a r att en analys bör utgå
från skillnader i manliga och kvinnliga begravningar. Dessa skillnader skall värderas vad gäller välstånd eller högre status. En frekvensfördelning av antalet olika föremål i varje grav föreslås (Renfrew & Bahn 1991, s. 1 7 6 d 7 7 ) .
För att få en uppfattning om den relativa nivån på gravens »värde» är det nödvändigt att
använda sig av olika kvantitativa angreppssätt
169
som kan ge en ungefärlig bild av värdet på gravinnehållet, dvs. den relativa storleken på den
»investering» som offrats för den avlidne. Flera
sådana metoder kan användas även om deras
precision kan diskuteras. R u n d s menar t.ex. att
sociala skillnader inom ett samhälle bl.a. kan
uttryckas genom den varierande grad av omsorg, som nedlagts vid begravning av den döda.
G e n o m att lägga ihop p o ä n g för varje gravanläggning erhålls ett s.k. omsorgsvärde efter
vilket gravarna kan ges en inbördes rangordning (Runds 1995, s. 23).
Experiment i tysk arkeologisk forskning har
gått ut på att finna sociala skillnader på gravfält
g e n o m att skatta värden på gravgåvor. Syftet
har varit att rangordna gravar.
Exempelvis Horst Geisler har påvisat social
differentiering på ett utgrävt urnegravfält vid
Kemnitz från romersk järnålder. Han har räknat gravgåvorna i varje grav. Varje detalj anses
som en gåva. T.ex. räknas enstaka beslag som
gåvor fast de kan utgöra detaljer på ett skrin.
Varje artefakt ges ett ingångsvärde på 4 som
multipliceras med en faktor som utgår från artefaktens material och uppskattade värde
(Geisler 1984, s. 77-174).
Utöver en kombinationsanalys för att visa
kvalitativa skillnader i gravutrustningens sammansättning använder Lotte H e d e a g e r en
kvantitativ metod för att analysera slutna gravfynd. Metoden går ut på att räkna samman antalet olika artefakttyper i en grav. Varje typ får
värdet 1 AOT (Antal Oldsags Typer = A O T ) .
En glaspärla, två bronskärl eller tre guldringar
får samma värde, dvs. vardera 1 AOT. Syftet
med metoden är att eliminera de många lokala
och regionala skillnaderna i gravgodsets sammansättning. Ett generellt mått erhålls för rikedom och sociala skillnader i gravutrustningen. Endast typer med olika funktioner räknas. Antalet olika gåvotyper (AOT) speglar den
dödas status (Hedeager 1990, s. 102-103). I sin
avhandling om Danmarks järnålder tillämpar
H e d e a g e r AOT-metoden på gravar från romerskjärnålder och visar bl.a. varierande komplexitet över tiden i sammansättningen av gravutrustningen.
Jag har använt Hedeagers metod i min analys av innehållet i Birkas kammargravar och
Fornvännnen 93 (1998)
170
Nils Ringstedt
därvid sökt skilja mellan mans-, kvinno- och
dubbelgravar. Bland annat har j a g funnit att
främst dubbelgravar och kvinnogravar har mest
komplex gravutrustning samt att 13 av de 20
högst rangordnade gravarna var kvinnliga, varav en dubbelgrav (Ringstedt 1997a, s. 138-140,
19976, s. 99-104). Som underlag för beräkningarna har jag utgått från publicerat material (bl.a. Arbman 1940-1943; Arwidsson ed.
1984, 1986, 1989).
Kent Andersson använder en modifierad
AOT-metod i sin avhandling om nordiska
guldsmycken från romartiden. Han diskuterar
föremålens samband med statusgrupper gen o m att använda kvantitativa och kvalitativa
aspekter. Andersson studerar metallvikten för
att få fram samband mellan smycken och metallekonomin, dvs. det samtida viktsystemet
(Andersson 1995, s. 15-17).
Gravar med rik gravutrustning kallar J o h a n
Callmer för »post m o r t e m social display
graves» i sin avhandling. Intressanta föremål får ett visst, bestämt värde i form av olika
poäng beroende på föremålsslag. Hans analys
för att bestämma »uppvisningsgravar» i Birka
omfattar huvudsakligen vapen, hästutrustning,
smycken inklusive fynd av mer än nio pärlor
samt importerade metallkärl (Callmer 1977, s.
105, 155, 181).
Anita Biuw har i sin analys av bebyggelse och
samhälle under järnåldern i norra Spånga mätt
status för en gravanläggning g e n o m att använda tre kriterier nämligen antal gravgåvor,
antal metallföremål bland gravgåvorna och antalet offerdjur (Biuw 1992, s. 289-293).
L. J0rgensen beräknar gravvården för gravgåvor i Baekkegård-gravfältet på Bornholm genom att räkna fram »typvärden» för föremålen.
O m exempelvis en typ finns i fyra av h u n d r a
gravar får den typvärdet 25 poäng (100:4). O m
en typ finns i alla h u n d r a gravarna får den typvärdet en poäng (100:100). S u m m a n av typvärden för alla föremål i en grav ger »grawärdet». j 0 r g e n s e n s metod ger ett numeriskt uttryck för gravinnehållet. Ett högre g r a w ä r d e
bör sålunda påvisa en högre social status (]0rgensen 1990, s. 62-70).
Jag har själv - utan att här ta u p p detaljer använt en modifierad version vid beräkning av
Fomvännnen 93(1998)
typ- och gravvården för Lunda RAA 27 gravfältet på Lovön i Mälaren. Jag har även tagit hänsyn till gravarnas konstruktionsdetaljer, offerdjur m.m.(Ringstedt 1992, s. 109-160). I min
analys har jag utgått från material som ställts
samman av Bo Petré (främst Petré 1982, 1984a,
19846, 1984c). Antalet Lundagravar har delats
med totala antalet exemplar av en typ i alla gravar i syfte att få »värdet» per exemplar av en
typ. Jag har räknat om grawärdena till relativvärden (index) i syfte att underlätta jämförelse
mellan olika perioder om femtio år. Vidare har
indexserier upprättats för varje arkeologisk period (folkvandringstid, vendeltid och vikingatid) för att urskilja förändringar i ett längre
perspektiv. Det visar sig att ett litet antal gravar
har höga värden u n d e r varje femtioårsperiod
medan merparten har låga värden.
Från hushållsekonomisk synpunkt fördelade jag vidare föremålen på fyra g r u p p e r efter
funktion: olika verktyg och föremål avsedda för
hushållet (olika metaller); olika redskap och
föremål avsedda för hushållet (ben, sten, lera,
e t c ) ; personliga föremål (olika material); olika
andra föremål (nitar, spikar e t c ) . Frekvensfördelningen beräknades för manliga och kvinnliga föremål enligt de fyra g r u p p e r n a . Personliga föremål dominerar i de kvinnliga gravarna.
Det kvinnliga genomsnittliga g r a w ä r d e t är
dubbelt så stort som det genomsnittliga manliga, sannolikt b e r o e n d e på de kvinnliga personliga föremålen.
Metoden att beräkna typvärden har jag i huvudsak även tillämpat på artefakter som påträffats i Birkas gravfält (Ringstedt 1997a och
19976). Med ledning av framräknade typvärden har gravvården och relatiwärden (index)
beräknats för innehållet i Birkas kammargravar.
I dessa beräkningar har värden frainräknats
för manliga respektive kvinnliga kammargravar. Det finns skillnader i ekonomiskt hänsee n d e mellan gravarna. Ett mindre antal mycket
rika gravar finns. Av de 20 högst rangordnade
gravarna utgörs fyra av dubbelgravar, åtta år
kvinno- och åtta är mansgravar. Sex kvinnogravar finns bland de tio högst rangordnade gravarna. Beräkningarna har även gjort det möjligt att jämföra värden mellan de olika Bir-
Hushållsekonomisk arkeologi - några metoder och tillämpningar
kagravfält i vilka kammargravar finns. Vid bedömningar av socioekonomiska frågor har hänsyn även tagits till kammargravarnas framräknade yta och volym. Relatiwärdena visar klara
skillnader mellan gravfälten där rika kammargravar finns. Det är frestande att anta att värd e n a för kammargravarna avspeglar olika nivåer av de socialt välsituerade personer som
gravlagts i kammargravar.
Boplatser - exempel på ekonomiska metoder
I amerikansk historisk arkeologi har försök
gjorts att mäta utgifter och konsumtionsmönster utifrån fynd av artefakter och benrester från
livsmedel. Grävningar har skett på tomter och
liknande från 1700-tal, 1800-tal och tidigt 1900tal. Syftet är att förklara hushållsvariationer i
historiskt k o n s u m e n t b e t e e n d e . Det sker gen o m att kombinera analyser av arkeologiska
fakta och uppgifter i bevarade d o k u m e n t (bl.a.
bouppteckningar). Betydelsen av h u r tillgängliga konsumentvaror är för konsumenterna betonas när det gäller att förklara vissa skillnader
i deposition av konsumentvaror på olika arkeologiska utgrävningsplatser (Spencer-Wood
ed., 1987).
Många konsumentvaror i sen historisk tid
förvärvades sannolikt i en marknadsekonomisk
situation med undantag av gåvor och arvföremål. I någon mån kan slutsatser dras om samb a n d e t mellan de arkeologiska fynden på en
hustomt och den eller de boendes samlade förvärvsbeteende och socioekonomiska status.
U p p e n b a r t är att i vissa fall köpte och
»slängde» rika hushåll inte bara dyrare varor
utan även billigare varor än mindre rika hushåll. Vidare synes dyrare varor ha hanterats försiktigare och därmed ha »slängts» i mindre omfattning än billiga. Arkeologiska data sägs upplysa m e r om »kvittblivningsbeteende» hos
socioekonomiska g r u p p e r än vad dessa data informerar om förvärvsbeteende.
Arkeologiska fynd är mest representativa för
varor med kort livstid - livsmeddsrester och likn a n d e - som vanligen oselektivt kastas som sopor. Däremot är fynd med relativt lång livstid,
som exempelvis keramik och glas, vanligen mer
påverkade av socioekonomiska och individuella skillnader i användningsfrekvens, bräck-
171
age, förlust och kassering. Kvaliteten på arkeologiska data och d o k u m e n t som finns varierar
systematiskt med socioekonomisk stratifiering
(Spencer-Wood 1987, s. 3-14). Bevarade dokument kan användas för att påvisa betydelsen av
de föremål som återfinns i den arkeologiska
fynduppteckningen. Det kan gälla allt från livsmedel till keramik, arkitektur, glas, pipor eller
andra materialkategorier som studeras (Leone
& Crosby 1987, s. 409).
Konsumentbeteende är sålunda en aktuell
fråga för historisk arkeologi. Olika modeller för
konsumentbeteende kan utvecklas genom att
både arkeologiskt material och resultat från beteendestudier i a n d r a forskningsgrenar som
ekonomi, historia, sociologi och marknadsföring används (Klein & LeeDecker 1991, s.l). En
sådan modell har Susan H e n r y konstruerat.
H o n anser att en generell modell sätter in tidigare och framtida forskning i ett bredare samm a n h a n g . Modellen förser arkeologisk forskning med en förklaringsram g e n o m att diskutera k o n s u m e n t b e t e e n d e i generella t e r m e r
och inte knutet till någon särskild vara eller något speciellt befolkningssegment. Henry framhåller också att den arkeologiska forskningen
måste utgå från hushållet. Konsumentbetee n d e förknippas med förvärv, användning och
kvittblivning av materiella ting. Beteendestudier bör omfatta såväl arkeologiska som skriftliga data. Då kan information erhållas om konsumentvaror, hushåll, social tillhörighet, etnicitet,
status, inkomst,
användning
av
konsumentvaror och vad som h ä n d e r med varorna sedan användningstiden är över (Henry
1991, s. 3-13).
Det är intressant att n o t e r a att de amerikanska historisk-arkeologiska övervägandena
inspirerat även svenska forskare. I slutet av
1980-talet undersöktes t.ex. i Nyköping ett
1600-talskvarter. Konsumtionsmönstren har
analyserats med utgångspunkt i de arkeologiska fynden. Skriftliga källor har samtidigt
nyttjats. De antyder att det fanns socioekonomiska skillnader mellan hushållen på olika platser i kvarteret I studien identifierades en garvare, en bagare, en svarvare och en fiskare eller
en båtsman. Analysen koncentrerades på fynd
av keramik (röd keramik), ben och byggnadsform'än/m^-w 93 (1998)
172
Nils Ringstedt
struktur (Hållans & Andersson 1992, s.
191-220). Utgångspunkten för Hållans och Andersson var att konsumentbeteende är d d av
en kulturprocess som har påverkat det arkeologiska m a t e r i a l e t Undersökningen visar att
det i viss utsträckning fanns överensstämmelse
mellan fynd och d o k u m e n t a t i o n . Analys av
massfynd från hushåll där utpräglat hög eller
låg status antyds av skrivna källor kan ge en tydligare bild av deras socioekonomiska skillnader
(Hållans & Andersson 1992. s. 216).
Det finns mycket utgrävt boplatsmaterial
från stora delar av centrala Sverige och södra
Norrland. Problem när det gäller bebyggelse
och hushållsstruktur, produktionsmetoder,
varudistribution, konsumtionsmönster och
ekonomiska samband bör tas u p p utifrån helt
nya empiriska utgångspunkter. Det är angeläget att övergå från regionala studier av bebyggelsens och gravfåltens rumsliga utbredning till
sociala förhållanden på särskilda platser såsom
gården, hushållen och individen (Broberg
1992,s.273-274).
Pollista och Sanda är två totalutgrävda boplatser n o r r om Mälaren (se Äqvist 1992, s.
310-333). Pollista började bebyggas u n d e r vikingatid - 900-tal - och Sanda u n d e r 500-talet
Rollista uppvisar förutom inhemska artefakter
även i m p o r t e r a d e smycken, elfenben, fragment av vågar, dyrbar metall, ett järnkors m.m.
Byggnaderna som påträffades var av olika konstruktion och synes haft speciella funktioner.
Sanda har, redovisar Äqvist, rester av ett stort
antal långhus från olika tider och med olika
funktioner. Bland fynden fanns en guldfingerring och en korsformig fibula från folkvandringstid samt ett fyrpasspänne och en nyckel
från Vendeltid. Från bebyggelsen u n d e r vikingatid linns många fynd. Bland dessa märks
de dyrbaraste föremål som hittills påträffats
från boplatser från d e n n a tid i Mälarregionen.
Vissa föremål antyder vikingatida handel.
Broberg och Svensson har undersökt fördelning och konsumtion av stadstillverkade artefakter representerande olika sociala och ekonomiska miljöer över en tidsperiod av 700 år.
Syftet har varit att belysa förändringar i konsinntionsmönstret över tiden och att förklara
variationerna mol bakgrund av social utveckInrnvännnen 93(1998)
ling u n d e r perioden i fråga. Studien visar att
stadstillverkade artefakter u n d e r sen vikingatid
uppenbarligen kom ut i de lantliga områdena
i större omfattning än u n d e r 1300-talet Vidare
framgick att invånare i mer perifera områden
till »makten» hade högre överskott att utnyttja
för »lyxkonsumtion», t.ex. för att anskaffa
stadsprodukter, än d e som befann sig i m e r
centrala områden (Broberg 1992, s. 297-298,
Broberg & Svensson 1987, s. 483-485).
Jag har gjort ett försök att se boplatsmaterial från hushållssynpunkt (Ringstedt 1992, s.
169-182). Utgångspunkt var Per Ramqvists avhandling om Gene och däri publicerade uppgifter om fyndförddning mellan olika bebyggelseområden (Ramqvist 1983). Jag sökte värdera den hushållsekonomiska situationen
utifrån fynden och huskonstruktionerna för att
finna eventuell socioekonomisk stratifiering.
Två frekvensindex konstruerades baserade på
fynden på o m r å d e n a A och B. Index I avsåg
alla föremål inklusive nitar, nithuvuden, spikar
m.m. Index II avsåg endast föremål som kunde
identifieras som produkter med en speciell
funktion i hushållet Index II omfattade inte
nitar, spikar etc. Fynden delades in i sex grupper med fyndens vikt i gram och i procent:
olika redskap och föremål för hushållet (brons,
järn), olika redskap och föremål för hushållet
(sten och lera), personliga föremål (brons,
j ä r n ) , personliga föremål (glas, ben, lera),
olika andra föremål (nitar, spikar etc. av brons
och j ä r n ) samt gjutformar, deglar, avtryck i
lera. Denna enkla indelning visade att frekvensen föremål som indikerar vanliga hushållsaktiviteter på gården var stor. En jämförelse mellan frekvensen av fynd med hushållsfunktioner
från o m r å d e n a A och B visade inga större skillnader mellan områdena. Merparten fynd påvisade hushållsaktiviteter.
Av Gene-materialet framgick bl.a. att hushållsmedlemmarna på boplatsen kastade eller
förlorade mycket få personliga föremål u n d e r
den långa bebyggelseperioden. Man kan dra
slutsatsen att värdefulla metallföremål sannolikt vårdades och att metallen användes på nytt
för nya föremål. Det knappa artefäktmaterialet
tillät inte slutsatser när det gäller hushållsmedlemmarnas specifika behov och eventuella öns-
Hushållsekonomisk arkeohgi - några metoder och tillämpningar
kan att markera sin ekonomiska kapacitet. Externt råmaterial och möjligen också utifrån
k o m m a n d e föremål användes i gårdens verksamhet och kan ha förvärvats genom byte mot
överskott från bl.a. jordbruk, boskapsskötsel eller hantverk.
Resursanalyser
Förutom kvantitativa m e t o d e r för att belysa
hushållsekonomi och s o d o e k o n o m i s k status
bör även andra möjligheter, t.ex. olika kvalitativa analyser, utnyttjas för att få en överblick av
en forntida bebyggelseenhets ekonomi. De
omgivande naturresursernas betydelse för bebyggelsen och tvärtom bör belysas där det är
möjligt (jfr Ambrosiani 1985, s. 103 ff). Naturresurserna h a d e betydelse för människornas
ekologiska miljö för att existera och för lokaliseringen av bebyggelsen (jfr Selinge 1976, s. 1
ff). Här kan exempelvis nämnas omlandsanalyser (Hyenstrand 1980, s. 29 ff.) och s.k. »site
catchment analysis» - ett begrepp som lanserats som metod för resursundersökning av det
o m r å d e inom vilket en g r u p p människor bosatt sig för att utnyttja förekommande naturresurser (Higgs & Vita-Finzi 1972, s. 28 ff; Hodder & Orton 1979, s. 229 ff; Hulthén & Welinder 1981, s. 44-45; Hyenstrand 1982, s. 57 ff).
Särlvik analyserar lokalisering av olika bebyggelsområden i sydvästra Sverige utifrån existensen av olika naturresurser (Särlvik 1982).
Metodiskt sett kan analysen också utgå från
begreppet produktionsfaktorer (naturresurser,
arbete, kapital - även »organisation/kunskap»
kan möjligen tillmätas en självständig, produktiv förmåga). Utifrån dessa faktorer kan resurserna i ett område övervägas (Fourqin 1979, s.
105 ff; Ringstedt 1981, s. 4 ff; 1987, s. 6 f;
1988, s. 91-93; 1992, passim).
För att rekonstruera resurssituationen i
forntida landskap och deras agrarekonomi kan
också kulturgeografiska, botaniska, osteologiska och andra naturvetenskapliga m e t o d e r
nyttjas. Resursutnyttjandet i ett o m r å d e , hushållens totala årliga kaloribehov och människans miljöpåverkan kan uppskattas m e d sådana metoder (jfr Broberg 1990, s. 98-112; Miller & Clarke eds. 1997; Widgren 1983, s. 78 f;
W i n d d h e d 1995, passim).
173
Diskussion
Metoder för att urskilja sodoekonomisk status
m.m. utifrån gravmaterial kan utvecklas vidare.
Det innebär att man gör en förfinad genomgång av artefakterna. AOT-metoden med förbättringar enligt Kent Anderssons teknik kan
nämnas som exempel. Brister i lypvärdemetoden kan minskas om t e x . även form och storlek av ett föremål beaktas, hur vältillverkat, dekorerat det är samt vilken vikt och vilken metall
som använts. Den totala vikten av en viss typ
kan beräknas och de enskilda föremålens andel
härav anges. Det kan bli ett tilläggsvärde vid
grawärdeberäkning. Särskilt intressant är det
att beräkna metallvikten och därmed få fram
särskilda metallvärden för en typ och det samlade metallvärdet för en grav.
H u r tar man hänsyn till hur vältillverkat eller dekorerat ett föremål är? En möjlighet är
att hypotetiskt utgå från arbetsinsatserna för
att tillverka föremålet (»produktionskostnaderna») genom att öka typvärdet med en viss
mängd poäng (som med nödvändighet måste
bli ett slags standardvärde som läggs till). Så
kan även förfaras när det gäller föremål som
b e d ö m s som sällsynta och av långväga härk o m s t På det sättet tar man hänsyn till »transportkostnaderna» - med antagandet att sällsynthet kopplas till värdet. Därmed har en del
av »transaktionskostnaderna» för artefakten beaktats - kostnader som påverkar det slutliga värdet.
Genom att väga och mäta en artefakt av externt ursprung och ta hänsyn till avstånd från
ursprungsplats (t.ex. genom att typ för typ multiplicera påträffade artefakters sammanlagda
vikt med genomsnittsavstånd till förmodad ursprungsplats) uppnås ett relativt mått på den
uppskattning, dvs. värde (bytesvärde) föremålet tillmäts. Denna formel ger »transportarbetet» i kilokilometer - u n d e r förutsättning att
det går att i stort anta ursprung från visst område. »Förädlingsvärdet» ökar alltså på olika
sätt - g e n o m flera bytesled t.ex. - med avståndet från ursprungsplats (Ringstedt 1987, s.
1 1 0 - 1 1 7 ; 19896, s. 8 1 ; 1992, s. 28).
Gravvården som uppskattas utifrån föremålen i gravarna tar inte hänsyn till gravarnas konstruktion och komplexitet Detta bör beaktas
Fornvännnen 93(1998)
174
Nils Ringstedt
liksom om offerdjur finns i graven. Båda dessa
element kan ha sodoekonomisk innebörd. En
möjlighet är att åsätta ett värde på respektive
konstruktionselement. Antalet gravklot, resta
stenar eller andra konstruktioner på ett gravfält
kan relateras till totala antalet gravar. Därmed
erhålls en p o ä n g för gravar med olika konstruktionselement att lägga till övrigt gravvärde. Antalet gravar med djur kan relateras till
det totala antalet gravar eller antalet djur av
visst slag till det totala antalet gravar. Båda sätten ger poäng (värde) per djurexemplar.
Mycket sällsynta djur får därmed ett högt värde
att lägga till typvärdet för föremål och konstruktionsdetaljer. Värdering av gravar på sätt
som här har skildrats är naturligtvis alltid behäftad med brister. Vad man får fram är ett ungefärligt och relativt värde på en grav, som
dock gör det möjligt att uppskatta ekonomi
och status.
Vilka kvantitativa analysmetoder kan tillämpas som komplettering till resursanalyser för
att k o m m a längre i att b e d ö m a hushållsekonomi och social status utifrån artefaktmaterial
på förhistoriska boplatser? Ytterligare försök
bör exempelvis göras att vidareutveckla metoden att m e d frekvensuppskattningar av utgrävda föremål belysa den relativa fördelningen mellan föremål med olika f u n k t i o n e r bl.a. hushållsfunktioner - på en förhistorisk bebyggelseplats. Beroende på fyndmängd och variation kan artefakterna indelas i lämpliga
g r u p p e r (jämför ovan exemplen Lunda och
G e n e ) . Index kan konstrueras för såväl frekvens (antal funna föremål) som föremålens
vikt. Varje g r u p p kan därvid åsättas ett samlat
frekvensindex och ett viktindex.
G r u p p e r n a s relativa frekvens- och viktandelar av totalindex ger en uppfattning om d e
funktionsindelade föremålsgruppernas relativa hushållsekonomiska betydelse på boplatsen. Vidare kan en sodoekonomisk värdering
göras. Hänsyn tas till olika typer av metall
(guld, silver, brons, j ä r n ) som kan ges olika
»tilläggsvikt» enligt en förutbestämd poängskala. Vidare bör - där så är möjligt - hänsyn
tas till »externa» föremål som kan åsättas
tilläggspoäng (jfr ovan n ä m n d eventuell möjlighet att beräkna transaktionskostnaden).
Fornvännnen 93 (1998)
Dessutom beräknas andelar osteologiskt avfall
av olika typer av djur och styckningsdelar av
dessa. Vad de olika delarna betyder socioekonomiskt bedöms därvid.
Indexserier för flera bebyggelseenheter kan
upprättas vilket medger jämförelser inom t.ex.
en region om dessa serier görs på ett likartat
sätt. Rdatiwärden för olika artefaktgrupper avspeglande olika hushållsfunktioner på olika enheter kan då visa likheter respektive olikheter
vad gäller hushållsekonomisk och sodoekonomisk nivå. »Fattiga» respektive »rika» bebyggelseenheter kan lättare jämföras om relativvärden beräknas.
En region eller ett bebyggelseområde kan
definieras på visst sätt (jfr Burström 1991, Callmer 1991, Hyenstrand 1981 och 1982, s. 53 ff).
När många bebyggelseenheter i en region har
analyserats ekonomiskt kan de uppgjorda indexserierna vägas ihop till ett ekonomiskt totalindex för regionen. De olika delindexen eller bebyggelseenheterna kan dessutom få en
relativ placering på regionindex och d ä r m e d
spegla olika ekonomiska nivåer inom regionen.
Ett totalindex för en region kan i sin tur jämföras med motsvarande index i andra regioner.
H ä r m e d bör också olika »ekonomiska kraftsamlingar eller kraftlinjer» kunna konstateras.
Ekonomiska analyser av föreslagen art skulle
d ä r m e d underlätta förklaring av andra strukturer - maktcentra m.m. (jfr t.ex. Hyenstrand
1982, s. 216; 1996, s. 143-145).
Det finns sålunda många tänkbara metoder
för att värdera innehållet i gravar eller påvisa
ekonomiska skillnader mellan boplatser mätt
utifrån resurser av olika slag samt värdering av
olika typer av artefakter. Det stora antalet
»räddningsutgrävningar» i östra Mellansverige
- bl.a. av boplatser - gör det möjligt att utnyttja
nya arkeologiska uppgifter för att spåra konsumtionsmönster och deras förändringar över
tiden.
Bebyggelsen i Pollista och Sanda uppvisar
sinsemellan vissa sociala skillnader (Äqvist
1992, s. 331). Det är u p p e n b a r t att dessa totalutgrävda boplatser med många fynd av varierande slag - liksom f ö r e k o m m a n d e byggnadskonstruktioner - i hög grad lämpar sig för
en djupgående hushållsekonomisk studie med
Hushållsekonomisk arkeologi - några metoder och tillämpningar
inriktning på k o n s u m e n t b e t e e n d e och socioekonomiska frågor.
Även tidigare publicerade utgrävningar innehåller mycket material ur vilket ny information kan lockas med lämpliga metoder. Exempelvis kan n ä m n a s materialet från H d g ö u t grävningarna. Många olika tolkningar linns
beträffande H d g ö och bebyggelsens funktioner (Lundström ed. 1988). Kyhlberg framhåller behovet av nya idéer, nya infallsvinklar och
forskningsresultat r ö r a n d e H d g ö (Kyhlberg
1985, s. 263). Kan bebyggelsearkeologin vad
gäller H d g ö tillföras ny information med de
kvantitativa metoder som här har sammanfatt a s (Ringstedt 1989a, s. 141)? Jag ser det som
en angelägen forskningsuppgift.
Slutsatser
Undersökningar om konsument- och hushållsbeteende samt om socioekonomiska skillnader
mellan hushåll har utförts inom ramen för historisk arkeologi. Här finns stora analysmöjligheter till följd av m ä n g d e n bevarat avfall av
olika slag från utgrävningar av medeltidsstäder
och hustomter från senare historisk tid. I vissa
fall finns tillgång till skriftligt jämförelsematerial. Det får antas att d e n n a forskning kommer
alt fortsätta att utvecklas och visa intressanta resultat. Säkert kommer nya metoder som ger information ur olika synvinklar.
Det är emellertid angeläget att också vidareutveckla och pröva metoder för att mäta sociala och ekonomiska skillnader i förhistoriska
samhällen där stöd i skriftliga källor inte finns.
Metoderna måste prövas på material från olika
boplatser. Sannolikt är det endast möjligt att få
fram relativa uppfattningar om hushållsekonomiska skillnader. Sädana kan dock ge en bild avsituationen på olika platser i en region och påvisa var större eller mindre välstånd och socioekonomiska skillnader kan konstateras. Målet
bör givetvis vara atl om möjligt förklara variationer i ekonomiskt och socialt hänseende.
Konsumentbeteende varierar inom och mellan olika regioner i ett land b e r o e n d e på olika
tillgång till resurser, olika sociala värderingar,
olika bebyggdsekategorier samt olika etniska
grupper. Som Henry framhåller: »A major contribulion that archaeological and historical re-
175
search can make is an understanding of broad
patterns of consumer behaviour över time»
(Henry 1991, s. 12). Kunskap om huskonstruktioner och byggnadsstilar har j u alltmer
utvunnits g e n o m senare års arkeologiska resultat. Det är önskvärt att om möjligt ytterligare
nå kunskap om olika p r o d u k t i o n s m e t o d e r i
hushållet. Konsumtionsmönster består även av
sedvänjor, vanor, rutiner, livsstil, olika n o r m e r
och synsätt liksom attityder. Här rör vi oss dock
på en immateriell nivå där möjligen endast etnoarkeologin kan ge antydningar. H u r belägger man - som t.ex. Köhler framhåller - immateriella »varor» i form av sånger, berättelser
eller svart magi (Köhler 1985, s. 48)?
U r ett förhistoriskt perspektiv bör, sammanfattningsvis, ett stort antal hushållsekonomiska
arkeologiska analyser och mätningar göras, baserade på material från såväl gravfält som boplatser. Fynd av icke förgängligt material från
förhistorisk bebyggelse torde visa vad som kastades eller förlorades »till vardags». Material
från en totalt utgrävd bebyggelse bör bättre än
gravfältsmaterial spegla slumpmässigt förhistoriskt konsumentbeteende och även visa vad för
föremål m.m. som hushållen hade tillgång till,
liksom deras preferenser.
Fyndmiljöer kan rekonstrueras som t.ex.
Zachrisson visat (Zachrisson 1998, katalog s.
229 ff). Yngre j ä r n å l d e r n s produktionsförhållanden, ekonomiska och sociala beroendeförhållanden hör, som Hyenstrand påpekar, lill
riksbildningens interna förutsättningar. Runstenar kan användas för att bl.a. diskutera stormannafunklioner och storhögar och stora gravfält kan tyda på huvudgårdar. Hypotetiska
»järnåldersgods» kan antas utifrån storhögar.
Differentierade bebyggelser i huvudgårdens
omgivningar, markerade av arkeologiskt material och ortnamn, kan sökas. Förhållanden som
varuutbyten, råvarornas roll, kontrollfunktioner och transportleder blir centrala. Vidare blir
det arkeologiska materialet av den största betydelse (Hyenstrand 1996, s. 141-143).
Mot d e n n a bakgrund kan resultaten av de
ekonomiska analyserna - kvantitativa som kvalitativa - användas för att övergripande bedöma
ekonomin i en region, för att jämföra regioner
och för att tolka olika maktstrukturer. Därmed
Fornvännnen 93 (1998)
176
Nils Ringstedt
kommer vi bebyggdsearkeologiskt närmare
människornas situation, beroendeförhållanden och ekonomi i de forntida samhällena.
Referenser
Ambrosiani, B. 1985. Specializadon and urbanization
in the Mälaren valley - a question of maturity. Society and trade in the Baltic during lhe Viking Age. Papers of the Vllth Visby Symposium held at Gotlands Fornsal, Gotland's Historical Museum,
Visby August 15th-18th, 1983. Visby.
Andersson, K. 1995. Romarlida guldsmide i Norden III.
Övriga smycken, teknisk analys och verksladsgrupper.
Aun 21. Diss. Uppsala.
Arbman, H. 1940-1943. Birka 1. Die Gräber. Tafeln
(1940). Text (1943). Birka, Untersuchungen und
Studien hrsg. von KVHAA. Stockholm.
Arwidsson, G. (ed.) 1984. Birka 11:1. Systematische Analysen der Gräberfunde. Birka - U n t e r s u c h u n g e n
u n d Studien. KVHAA. Stockholm.
— (ed.) 1986. Birka 11:2. Systematische Analysen der
Gräberfunde. Birka - U n t e r s u c h u n g e n und Studien. KVHAA. Stockholm.
— (ed.) 1989. Birka 11:3. Systematische Analysen der
Gräberfunde. Birka - U n t e r s u c h u n g e n und Studien. KVHAA. Stockholm.
Bertilsson, U. 1980. Rosen - högar, skilda kulturer skilda samhällsstrukturer? Inventori in honorem. En
vänbok lill Folke Hallberg. (Hyenstrand, Ä. ed.)
Stockholm.
Biuw, A. 1992. Norra Spånga. Bebyggelse och samhälle
under•järnåldern. Stockholmsmonografier utgivna
av Stockholms stad. Vol. 76. Diss. Stockholm.
Broberg, A. 1990. Bönder och samhälle i statsbiUtningstid. En bebyggelsearkeohgisk studie av cigrcirsamhäUel i
Norra Roden 700-350. Rapporter från Barknåreprojektct III. Upplands Fornminnesförenings tidskrift 52. Diss. Stockholms Universitet. Stockholm.
— 1992. Archaeology and East-Swedish Agrarian Society A.D. 700-1700. Rescue and Research. Reflections of Society in Sweden 700-1700 A.D. (Ersgård,
Holmström, Lamm eds.) Riksantikvarieämbetet,
Arkeologiska undersökningar. Skrifter No 2.
Stockholm.
Broberg, A. & Svensson, K. 1987. Urban and rural
consumption patterns in eastern central Sweden
A.D. 1000-1700. Theoretical Approaches lo Artefacts,
Settkment and Society. Studies in honour of Mats P.
Malmer. (Burenhult, Carlsson, Hyenstrand, Sj0vold eds.) BAR Internalional Series 366 (ii). Oxford.
Burström, M. 1990. Arkeologiskt perspeklivmedvelande.
SAR. Stockholm Archaeological Reports Nr 23.
Stockholm.
— 1991. Arkeohgi.sk samhällsavgränsning. En studie av
vikingatida samhällsterritorier i Smålands inland.
Stockholm Studies in Archaeology 9. Diss. Stockholms Universitet. Stockholm.
Fornvännnen 93(1998)
Callmer.J. 1977. Träd* Heads and Bead Frade in Seandinavia ca 800-1000 A.D. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4". Nr 11. Diss. B o n n / L u n d .
— 1991. Territory and Dominion in the I.ate Iron
Age in Southern Seandinavia. Regions and Reflections. In Honour of Märta Strömberg. (Jennbert,
Larsson, Petré, Wyszomirska-Werbart, eds.) Acta
Archaeologica Lundensia Series in 8" N" 20.
Lund.
Dark, K. R. 1995. Theoretical Archaeology. London.
Deetz, J. J. F. 1982. Households: A Structural Key to
j\rchaeoIogical Explanation. Archaeology of the
Household: Building a Prehistory of Domestie
Life. (Wilk & Rathje eds.) American BehavioralScientist 25:747-724.
Ericsson, A. & R u n d s , J. 1995. Gravar utan begravningar. Teoretisk diskussion påkallad av en arkeologisk undersökning inom RAA 40 vid Skalunda
i Sköldinge socken, Södermanland. Teoretiska perspektiv på gravundersökningar i SödermanUmd. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar.
Skrifter nr 8. Stockholm.
Fourqin, G. 1979. Histoire économique de 1'Occident medieval Paris.
Furingsten, A. 1980. Ekonomi, funktion och kronologi. Diskussion kring resta stenar. Inventori in honorem. En vänbok tillFoUie Halllierg. (Hyenstrand, Ä.
ed.) Stockholm.
Geisler, H. 1984. Das germanische Urnengräber/eUl bei
Kemnitz, Kr. Potsdam-Land.Teil 11 - 7«rf.Veröffentlichungen des Museums fur Ur- u n d Friihgeschichte Potsdam, Band 18. Berlin.
Gräslund, A.-S. 1991. Gravmaterialet som källa till
kunskap om religiösa förhållanden. Gravfältsundersökningar och gravarheologi. Rapport från Riksantikvarieämbetets seminarium om »Gravmaterialet som källa för kunskap om människans livsvillkor, religiösa och sociala värderingar» 26-27
oktober 1988. (Lagerlöf, A. ed.) Forskning för
kulturmiljövård 3. Riksantikvarieämbetet Stockholm.
Hedeager, L. 1988. Danernas Umd. Fra ca. år 200f.Kr.
- ra. 700 e.Kr. Bind 2. Gyldendal og Politikens
Danmarkshistorie. Köbenhavn.
Henry, S. L. 1991. Consumers, Commodities, and
Choices: A General Model of Consumer Behavior. Historical ArchaeoUigy, vol. 25 (2).
Higgs, E. S. & Vita-Finzi, C. 1972. Prehistoric economics: A territorial approach. Papers in Econoniu
Prehistory. Studies by Members and Associates of
the British Academy Major Research Project in
the Early History of Agriculture (Higgs ed.).
Cambridge.
Hodder, 1. & O r t o n , C. 1979. Spatial analysis in archaeohgy. New Studies in Archaeology. Cambridge.
Hulthén, B. & Welinder, S. 1981. A Stone Age Economy.
Theses and Papers in North-European Archaeology 11. T h e University of Stockholm. Stockholm.
Hushållsekonomisk arkeologi - n å g r a metoder och tillämpningar
Hyenstrand, Ä. 1980a. Gravar - m o n u m e n t över levande. Inventori in honorem. F.n vänhok till Folke
Hallberg. (Hyenstrand, Ä. ed.) Stockholm.
— 19806. Mälarområdets centralortsbildning i tidsoch rumsperspektiv. Medeltidsstaden 18. HandelspUits - stad — omland. Symposium om det medeltida stadsväsendet i Mellansverige. Sigtuna 7-8
februari 1979. Riksantikvarieämbetet och Statens
Historiska Museer. Rapport. Stockholm.
— 1981. Arkeohgisk regionindelning av Sverige. Riksantikvarieämbetet Dokumentationsbyrån. Arbetshandlingar. Stockholm.
— 1982. Forntida samhällsformer och arkeologiska forskningsprogram. Riksantikvarieämbetet Dokumentationsbyrån. Arbetshandlingar. Stockholm.
— 1996. lejonet, draken och korset. Sverige 500-1000.
Lund.
Hållans, A.-M. & Andersson, C. 1992. Acquiring,
Using and Discarding - Consumption Patterns in
the 18th-Century Town of Nyköping. Rescue and
Research. Reflections of Society in Sweden 700-1700
A. D. (Ersgård, Holmström, Lamm eds.) Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar.
Skrifter No 2. Stockholm.
Jennbert, K. 1988. Gravseder och kulturformer. I arkeologins gränsland.Gravskick och gravdala. Rapport från arkeologidagarna 13-15 januari 1988.
(Iregren, E. et al., ed.) University of Lund. Institute of Archaeology Report Series No. 32.
Jörgensen, L. 1990. Baekkegård and GUzsergärd. Two Cemeteries from the Late Iron Age on Bornholm. Köbenhavn.
Klein, T. H. & Lee Decker, C. H. 1991. Models for
the Study of Consumer Behavior. Historical Archaeohgy, vol. 25 (2).
Kyhlberg, O. 1985. Debatt. Samhällsteori kring Husg r u p p 3 i Helgo. Fornvännen. 80. Stockholm.
Köhler, U. 1985. Formen des Handels in ethnologischer Sieht Untersuchungen zu Handel und Verkehr
der vor- und fruhgeschichtlichen Zeit in Mittel- und
Nordeuropa. Teil I. Methodische Grundlagen und
Darstellungen zum Handel in vorgeschichtlicher Zeit
und in der Antike. Bericht iiber die Kolloquien der
Kommission fur die Altertumskunde Mittel- und
N o r d e u r o p a s in den J a h r e n 1980 bis 1983.
(Diiwel, J a n k u h n , Siems, T i m p e eds.) Abhandlungen der .Akademie der Wissenschaften in Götlingen. Göttingen.
Leone, M. P. & Crosby, C. A. 1987. Epilogue. MiddleRange Theory in Historical Archaeology. Consumer Choice in Historien! Anhiieology. Spencer-Wood
(ed.) New York and London.
Lundström, A. (ed.) 1988. Thirteen Studies on Helgo.
T h e Museum of National Antiquides, Stockholm.
Studies 7. Stockholm.
Miller, U. & Clarke, H. eds. 1997. Environment and Vikings. Scientific Methods and Techniques. Birka Studies 4. Also published as PACT 52. Stockholm and
Rixenart
Petré, B. 1982. Arkeologiska undersökningar på ljniö. Del
177
1. Neolitikum, bronsåUier och äUtsta jämäUter. Acta
Universitatis Stockholmiensis. Studies in NorthEuropean Archaeology 7. Stockholm
— 1984«. Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 2.
Fornlämning RAÅ 27, Lunda. Acta Universitatis
Stockholmiensis. Studies in North-European Archaeology 8. Stockholm.
— 19846, Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 3.
Gravar, gravfäll och boplatser. Acta Universitatis
Stockholmiensis. Studies in North-European Archaeology 9. Stockholm.
— 1984r. Arheohgislui undersökningar på Lovö. Del 4.
Bebyggetsecirkeologi.sk analys. Acta Universitatis
Stockholmiensis. Studies in North-European Archaeology 10. Diss. Stockholm.
Ramqvist, P. H. 1983. Gene. On lhe origin, function and
devehpment of sedentary Iron Age seltlemenl in Northern Sweden. Archaeology and Environment 1. Dep a r t m e n t of Archaeology. University of Umeå.
Diss. Umeå.
Renfrew, C. & Bahn, P. 1991. Archaeology. Theories,
Methods, and Ihaclice. London.
Ringstedt, N. 1991. Förutsättningar för rentralortshiUining i Eskilstuna-området under yngre järnåUier. Ell
bidrag med utgångspunkt i produktionsfaktorerna naturresurser, arbele. kapital, organisation/kunskap. Cuppsats vid institutionen för arkeologi, särskilt
nordeuropeisk, vid Stockholms Universitet vt
1981.
— 1987. Varuutbyte och handel i arkeohgisk! perspektiv.
En forskningsanalys från konsumenternas synpunkt.
Teoretisk del. Arkeologiska rapporter och meddelanden frän institutionen för arkeologi vid Stockholms Universitet Nr 18, 1987.
— 1988. Arkeologi och handelsteori. Samhällsteori och
källmaterial - aktuell arkeologi II. SAR Stockholm
Archaeological Reports Nr 21. Stockholm
— 1989«. A household-economic approach to archaeology with special reference to exchange and
trade. Fornvännen 83. Stockholm.
— 19896. Handel i ett ekonomiskt, arkeologiskt och
historiskt perspektiv. Medeltidens födelse. Symposier
på Krapperups borg 1. (Andrén red.) Lund.
— 1992. Household Economy nnd Ariliiieohgy, Some
aspects on theory and applications. Stockholm Studies in Archaeology 12. Diss. Stockholm.
— 1994. Applications in Household-economic Archaeoiogy. Current Swedish Archaeohgy Vol. 2. T h e
Swedish Archaeological Society. Stockholm.
— 1997n. T h e Birka Chamber-Graves - Economic
and Social Aspects. A quantitative analysis. Current Swedish Archaeology Vol. 5. Stockholm.
— 19976. The Birka Chamber-Graves. Economic and Social Aspects. An analysis based on quantitative
methods. SAR Stockholm Archaeological Reports
Nr 32. Stockholm.
R u n d s , J. 1995. Eksägsgravfältet Teoretiska och metodiska aspekter på ett gravfält frän yngre bronsåldern i Härads socken, Södermanland. Teoretiska
perspektiv på gravundersökningar i SödermanUmd.
Fornvännnen 93(1998)
178
Nils Ringstedt
Riksantikvarieämbetet Arkeologiska Undersökningar. Skrifter nr 9. Stockholm.
Selinge, K.-G. 1976. Kulturlandskapet - översiktlig dokumentation och planering. Riksantikvarieämbetet.
Rapport D4. Stockholm.
Spencer-Wood, S. M. (ed.) 1987. Consumer Choice in
Historical Archaeology. New York and London.
— 1987. Introduction. In: Consumer Choice in Historical
Archaeology. New York and London.
Steuer, H. 1982. Friihgeschichtliche Sozialstrukluren in
Mittekuropa. Eine Analyse der Auswertungsrnelhoden
des archäohgischen Quelkn materials. Abhandlungen
der Akademie der Wissenschaften in Göttingen.
Philologisch-Historische Klasse Dritte Folge Nr.
128, Göttingen.
Särlvik, I. 1982. Palhs Towards a Slralified Society. A
study oj'Economic, Guttural and Social Formations in
Souih-Wesl Sweden during the Roman Iron Age and
the Migration Period. Stockholm Studies in Archaeology 3. Diss. T h e University of Stockholm.
Stockholm.
Widgren, M. 1983. Settlement and farming syslems in lhe
early Iron Age. A study of fossil agrarian tandscapes in
OstergötUmd, Sweden. Acta Universitatis Stockholmiensis, Stockholm Studies in H u m a n Geography. Diss. T h e University of Stockholm. Stockholm.
Windelhed, B. 1995. Barknåre by. Markanvändning och
bebyggelse i en uppländsk Iry under lusen år. Rapporter från Barknåreprojektet Nr 5. Meddelanden
Serie B 92. Kulturgeografiska institutionen. Diss.
Stockholms universitet. Stockholm.
Zachrisson, T. 1998. Gård, gräns, gravfält. Sammanhang kring ädelmei'.alldepåer och runstenar från vikingatid och tidigmedeltid i Uppland och Gästrikland.
Stockholm Studies in Archaeology 15. Diss. Stockholms Universitet. Stockholm.
Äqvist, C. [med bidrag av Flodin, L.] 1992. Pollista
and Sanda - two Thousand-year-old Settlements
in the Mälaren region. Rescue and Research. Reflections of Society in Sweden 700-1700 A.D. (Ersgård,
Holmström, Lamm eds.) Riksantikvarieämbetet,
Arkeologiska undersökningar. Skrifter No 2.
Stockholm.
Summary
A domestie perspective on archaeology is suggested. It should be used to d u c i d a t e the situation of the prehistoric households and consumers. A household is a specific organization
which consists of one or several residents and
d e p e n d s in various ways on the h a b i t a t T h e
household provides the produets and services
needed for day-to-day living. In an archaeological context it disposes of such resources as
time, labour, "means of payment" and knowledge. T h e economy of the household can be
explained archaeologically from the various
types of source material, supplemented by
analyses of the resources in the contemporary
hinterland.
T h e a r t i d e presents likely reasons for providing the deceased with gifts, and their possible socio-economic implications, and discusses
the assumption that the economic situation
and behaviour of prehistoric households is
clearly illustrated by finds of artefacts a n d
refuse on settlements. There are various quantitative methods which measure economic and
social differentiation between graves and the
Fomvännnen 93 (1998)
housekeeping situation as regards settlements.
Some m e t h o d s are discussed i n d u d i n g their
applications. Modern historical archaeology includes research into consumer behaviour on
the basis of finds supplemented by written
sources. Diverse economic analyses of existing
resources in the hinterland should supplement
the quantitative estimates based on artefacts.
C o n s u m e r behaviour varies within and between regions d e p e n d i n g on different access
to resources, local social values, settlement
types and ethnic groups.
T h u s the existing methods should be further developed and tested on forthcoming and
existing archaeological material. Opportunities
to d o so now abound as many rescue excavations have resulted in new settlement material.
Already published material could be re-examined in o r d e r to yield new information. T h e
H d g ö material is m e n t i o n e d in this context.
Frequency estimates of various categories of
artefacts indicating household functions could
be transformed into index series for demonstrating e.g. the housekeeping situation of ex-
Hushållsekonomisk arkeobgi - några metoder och tillämpningar
cavated settlements. In the long run such estimates could shed light on the local economic
situation and allow comparison between regions. They could also be used for interpretation of different power structures. T h e results
179
of the quantitative and qualitative economic
analyses could enlarge o u r understanding of
the situation of the people, their dependencies
and their economy in prehistoric societies.
Fornvännnen 93 (1998)