Jesus är uppstånden!

missionären
Jesus är
uppstånden!
Missionärens läsare
önskas en glad påsk
Timo berättar om vägen
tillbaka i Församlingsliv | 4-7
APRIL
4 | 2009
Denne Jesus:
Extreme makeover
Pernilla Bolling om den skillnad
Jesus gör i livet | 8-10
Familjeliv om intimitet
och sex | 12-15
INBLICK
Hur bidrar jag själv
till kristecknen i tiden?
Våra pensionsbesked och årsbesked om sparade pengar i fonder och aktier såg inte särskilt uppmuntrande ut när de kom för någon
månad sedan. Eller hur? Lågkonjunkturen
kan även drabba mig.
Kriser slår orättvist. Pensionärer får några
Rainer Refsbäck är
Missionärens redaktör.
av | RAINER REFSBÄCK är Missionärens redaktör | [email protected]
När fåren
och getterna
skiljs åt i
domen är
det inte rätt
uppfattning
om sanningen
som räknas,
utan medmänsklighet
och frikostighet när alla
andra håller
hårt i
plånboken
och stänger
kärleken
inne.
hundra kronor mindre i månaden och redan lågavlönade får gå ner i arbetstid för att
rädda sina jobb. Samtidigt plockar vd:ar, förvaltare och direktörer ut miljoner i bonusar.
Resultatlön kallas det, men vilka slags resultat uppnåddes 2008? Medan vanliga lönearbetare under goda år får stå på sig i löneförhandlingar som handlar om några tusingar
eller procent per år, höjer bankdirektörer sina
löner med 2 miljoner eller nästan 30 % mitt i
bankkrisen. De har i alla fall kompenserat för
den svenska kronans värdeminskning. Men
girigheten stannar inte där och följetongen
är ännu inte slut.
De ständiga krisbeskeden och avslöjanden
om människors girighet gör att vi nästan inte
hinner eller orkar reagera. Våra politiska ledare är försiktiga när det gäller åtgärder, för
de vet inte hur långt och till vad statskassan
kan tänkas räcka. Vad med oss som inte har
haft råd att lägga undan en buffert i hushållskassan? Hur ska vi få det att gå ihop med en
sänkt lön? Hur länge har jag kvar mitt jobb?
Medan jag ondgör mig över andras girighet
anar jag att under min egen hud finns samma
slags drivkrafter. Hade jag handlat annorlunda om jag hade haft samma möjligheter?
Alla ser vi om vårt hus, alla är vi av samma
skrot och korn om än på en skala. Kommer vi
som kristna att bli mer gästfria och generösa
mot människor som drabbas av krisen? Eller kommer vi att hålla hårt på det vi har för
egen del? Jag ställer frågorna inte därför att
jag har svaren. Jag är faktiskt osäker på vad
jag själv skulle svara.
I nöden prövas vännen, säger ett ordspråk. Som tonåring och idealist sökte jag
enkla svar på de svåra frågorna, inte minst
om tidens tecken, svårigheter och förföljelser
i den sista tiden och Jesus återkomst. Många
föreställningar om den sista svåra nöden
handlar om hur vi kristna ska planera för att
klara oss under den sista nöden. De handlar
om att börja leva enklare liv, göra sig mindre
beroende av andra människor och det moderna samhället – inte minst det ekonomiska
systemet som kan riskera att märka en med
odjurets märke – och att fly upp i bergen. Det
handlade om att rädda sig själv och överleva.
Jag tror fortfarande på att det är viktigt att
vi försöker förenkla våra liv, inte bara ekonomiskt utan också för att få mer tid med Gud
och med andra människor. Men jag är inte så
säker på att vi ska isolera oss från andra och
deras behov och rädda oss själva i krisen som
är nu och som kommer.
Hur vi reagerar i krisen säger en del om vår
tro. Litar vi på att Gud tar hand om oss när
vi frikostigt ger vidare av det vi fått och som
han ger så många löften om (se Matt. 6:3133), eller håller vi hårdare i det vi har? Gud
kallar oss att vara generösa – både andligt
och materiellt – därför att han är generös.
”Ge, så skall ni få” (Luk. 6:38).
När Jesus talar om den sista stora nöden
använder han talande liknelser (se Matt. 2425). När fåren och getterna skiljs åt i domen
är det inte rätt uppfattning om sanningen
som räknas, utan medmänsklighet och frikostighet när alla andra håller hårt i plånboken och stänger kärleken inne. En trogen
och klok tjänare ger mat i rätt tid i motsats till
den dåliga tjänaren som roffar åt sig.
Jesus varnar inför den sista tiden: ”Genom att laglösheten tilltar kommer kärleken
att kallna hos de flesta. Men den som håller
ut till slutet skall bli räddad” (Matt. 24:12,
13). Det där med att hålla ut handlar inte om
att ha konserver och sedlar undangömda på
otillgängliga platser. Det handlar om att hålla
kärleken till Gud och medmänniskan varm.
KOMMANDE NUMMER AV MISSIONÄREN
Nr
Materialdag
Skickas ut (B-post)
Maj 2 april
30 april
Juni
7 maj2 juni
Sommar
4 juni
30 juni
Sept2 aug
3 september
| MISSIONÄREN nr 4 2009
Viktig information till alla som skriver
Allt material för publicering måste vara hos redaktören senast på materialdagen! Allt material redigeras och publiceras även på www.adventist.se. Undantag
från detta måste meddelas redaktören när material skickas till redaktionen (se
adress till redaktören, sidan 3). Läs mer om text och bild i Missionären på vår hemsida www.adventist.se/econtent/2951/.
MÖTESPLATSEN
Redaktören/cyberpastorn svarar: Hur mycket
inflytande kultur, religion och språk ska ha på
den kristna tron har alltid varit en svår fråga. Jag
utgår från att du använder veckodagarnas namn
fastän de har sitt ursprung i asatron. Alla drar vi
någon gräns för vad som är ok och inte. Frågan
är vilka principer som ska styra oss när vi drar
gränsen. Under reformationen rensades många
hedniska kulter ur kyrkan. Principen som Martin
Luther och andra utgick ifrån var att så länge en
företeelse i sak inte förbjuds i Guds ord och samtidigt kan användas för att förmedla evangelium
så är den ok. Det är en biblisk princip som är bra.
Som adventister har vi inget emot att kristna
firar gudstjänst på söndagar – alla dagar är till
Rainer Refsbäck som ofta får denna fråga också
som cyberpastor. Missionären skrev också om
julfirande och julgranar i decembernumret 2007,
s. 8.
Redaktör: Rainer Refsbäck
Ekebyholm 1146 B
762 91 Rimbo
missionaren@
adventist.se
0175-709 05
Layout: Susan Bolling
Lösnummer & Bokförsäljning:
SDA media, Box 114
762 23 Rimbo
sdamedia@
adventist.se
0175–720 50
Mötesplatsen är till för läsarreaktioner, frågor och debatt. Skriv din mening med 150-200 ord till [email protected]
Klas Törnqvist
för gudstjänst (Apg. 2:46) – problemet med
söndagsfirandet är att sabbaten som Gud uttryckligen uppmanar oss att fira har glömts bort.
Ett kristet julfirande (utan de uppenbart hedniska
inslagen som tomtar och julgris) hindrar oss inte
från att leva efter Guds vilja. Istället kan julen
användas för att uppmärksamma den händelse
som efter korset har störst betydelse i evangelierna, nämligen Jesus människoblivande. När
vår del av världen är som mörkast och kallast är
det passande att påminna sig om hur det sanna
Ljuset kom till världen (Joh. 1:9) Jesus föddes inte
på julnatten, men eftersom Bibeln inte föreskriver
någon annan dag finns inget som hindrar att vi
uppmärksammar det kring jul.
Den judiska ljus- och tempelinvigningsfesten
chanukka är en biblisk parallell och inspiration
till julfirandet. Chanukka instiftades som religiös
högtid drygt 100 år f.Kr. och är inte påbjuden av
Gud i Gamla testamentet. De judiska ledarna placerade chanukka i den judiska kalendern för att
avleda judarnas nyfikenhet på solkulten omkring
dem. Jesus fördömer inte tempelinvigningsfesten
trots att den delvis har en hednisk bakgrund.
Istället deltar han själv i festligheterna enligt Joh.
10:22ff. Ett kristet julfirande har samma syfte och
historia. Även den bibliska påsken och pingsten
har hedniska motsvarigheter.
Att utgå från att något har en hednisk bakgrund räcker inte som regel för mitt liv som
kristen. Hedendom och avgudadyrkan är inte
normgivande. För en kristen är utgångspunkten
att Gud från början har skapat allt och all tid
tillhör honom. Sedan har människan förvanskat
innebörden och börjat tillbe det skapade istället
för Skaparen (Rom. 1:23, 25). Det finns inget som
säger att en adventist måste fira en kristen jul,
men vi gör inget fel när vi försöker återta tiden
och festen och rikta dess uppmärksamhet till
Skaparen.
Utges av Adventist media &
förvaltning AB för Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige
Ansvarig utgivare:
Audrey Andersson
audrey.andersson@
adventist.se
Om söndagsfirande
och julfirande
Varför firar vissa adventister jul samtidigt som
de fördömer söndagsfirande? För mig är det
helt obegripligt att man samtidigt kan fira solgudens födelsefest (julen) och sedan fördöma
firandet av solgudens dag (söndagen). Själv har
jag har en bakgrund inom Pingst och EFK men
lämnat dessa sammanhang på grund av dess
obibliska läror, som bl.a. söndagsfirande och
firande av andra avgudakulter. Nu är jag medlem i Adventistsamfundet sedan några år, men
har funnit att man firar hedniska högtider även
här. Jag har svårt att få ihop det med att man
säger sig vara bibeltrogen. Lika lite som det står
något i Bibeln om söndagsfirande, lika lite står
det om julfirande. Jesus föddes inte på julafton
och det finns heller inga historiska belägg för
att den första församlingen firade hans födelsedag. Julfirandet är liksom söndagsfirandet ett
senare verk av Katolska kyrkan och borde inte
ha något som helst inflytande i vårt samfund.
Att resa upp en asera (julgran) i en kyrka eller i
sitt hem är sannerligen inte att hålla Guds bud
och att ha Jesus tro. Låt oss istället dra ut ur
skökan så att vi inte tar del i hennes synder och
drabbas av hennes plågor.
Nummer 4
april 2009
Årgång 113
ISSN 0349-6996
Prenumeration:
Adventistsamfundet
Box 536, 101 30 Stockholm
prenumeration@
adventist.se
08–545 297 70
08–20 48 68 (fax)
Prenumerationspris: 350 kronor
PlusGiro: 934–0
Tryckt hos:
Strands Grafiska i Norden AB,
Lindesberg
BILD PÅ FRAMSIDAN:
RAINER REFSBÄCK
SJUNDEDAGS
ASAMFUNDET
DVENTISTSVENSKA UNIONEN
www.adventist.se
Missionsföreståndare:
Bobby Sjölander
bobby.sjolander@
adventist.se
Samfundssekreterare:
Audrey Andersson
audrey.andersson@
adventist.se
Ekonomichef:
Ronny Hermansson
ronny.hermansson@
adventist.se
Besöksadress:
Olof Palmes gata 25
Stockholm
08–545 297 70 (växel)
08–20 48 68 (fax)
Postadress:
Box 536, 101 30 Stockholm
PlusGiro: 15 13 78–7
Bankgiro: 269-9973
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
www.adventkyrkan.fi
Tf föreståndare: Atte Helminen
Ekonomichef/sekr: Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19
FI-00120 Helsingfors
00358-9-6120 3640
00358-9-6120 3633 (fax)
Bankgiro i Sverige: 5359-7951
MISSIONÄREN nr 4 2009 | FÖRSAMLINGSLIV
Välkommen och adjö
i pastorskåren
Relay avslutas,
men det är bara början
D
en 9-20 februari hölls
den andra och avslutande
delen av Relay, den transeuropeiska divisionens kringresande evangelisationsinstitut.
Divisionens ungdomsledare
Paul Tompkins vision är att
denna utbildning ska leda
ungdomar (och andra som är
intresserade) från där de är
idag till dit de önskar vara för
att kunna hjälpa andra lära
känna Kristus.
Denna gång var det predikan som lärdes ut till en
entusiastisk grupp under första
veckan. Lärare var Don McFarlane, unionsledare för den
brittiska unionen och Gifford
Rhamie som undervisar på
Newbold. De flesta av deltagarna hade också varit med på
Relay under hösten. Marianne
Kolkmann som är ungdomsledare i Sverige förundrades
över hur predikoförmågan i
gruppen utvecklades under
denna vecka som avslutades
med korta predikningar av alla
deltagare.
Den andra veckan foku-
serade divisionsledarna Michael
Hamilton, Paul Clee och Paul
Tompkins tillsammans med Marianne Kolkmann på olika aspekter av ungdomsevangelisation.
Under denna vecka gick man
från dörr till dörr i Norrtälje och
gjorde en undersökning. En del
av deltagarna blev överraskade
över den positiva respons och det
intresse som visades för undersökningen. De blev inbjudna att
komma tillbaka och hålla bibelstudier.
– Den här andra delen av
Relay har varit en välsignelse och
en fantastisk möjlighet att bredda
tanken och hjärtat för Gud, berättar Marianne Kolkmann. Vi
har fått möjlighet att vidga vår
horisont för att se hur Gud kan
använda oss där vi är i våra liv. Vi
tackar divisionen och Newbold
College i England för att de kommit hit och genomfört Relay i
Sverige under hösten 2008 och
våren 2009.
Mot slutet av dessa två veckor
utexaminerades 7 personer som
med framgång deltagit under alla
fyra veckor. Relay rullar nu vidare
till Lettland i april.
TED News/
Missionären
V
id pastorsmötet den 10 mars
i Stockholm hade pastorerna
förmånen att hälsa sin nyaste
arbetskollega, Knut Gille, välkommen. Det var mycket jubel,
kram och skratt när alla hälsade
honom välkommen hem. Knut
har utbildat sig till pastor på
Avondale, samfundets universitet i Australien. Han avslutade
sina studier strax före jul och
kom hem till Sverige i mitten av
februari.
Det finns många förebilder
inom Knuts familj. Han är pastor
i tredje generation, båda hans
föräldrar är pastorer, samt hans
farbror och kusin. Knut kommer
att jobba som pastorskandidat,
s.k. intern, i Norrköping, fram
till juni 2010, med några insatser i Linköping. Georg Filippou,
som är pastor i Norrköping,
kommer att vara hans handledare.
Samtidigt som Knut väl-
komnades fick pastorskåren
säga adjö till en familj och två
kollegor, Karin och Mariusz
Wieczorek. Mariusz (ej på bild,
hemma med barnen) har fått en
kallelse till Australien och kommer att vara pastor i en polsk
församling i Melbourne.
Under den senaste tiden har
Mariusz varit pastor i Örebro
och Karin har arbetet deltid som
pastor i Nyhyttan och deltid som
översättare. Dessförinnan arbetade Karin som ungdomsledare
och Mariusz som ledare för två
församlingsplanteringar i Stockholm, Salt och X-Seed.
Vi kommer att sakna både
Karin och Mariusz och önskar
dem Guds rikaste välsignelse
när de börjar sina nya liv i Australien.
Audrey Andersson
samfundssekreterare
Foto: Rainer Refsbäck
Tonårsträff
Bilder:
Marianne
Kolkman
Relay, del 2
Bild: Marianne Kolkman
Tonårsträff i Kilsbergen
C
a 50 tonåringar samlades i snön högt
uppe i Kilsbergsgården vid Örebro
20-22 februari. Mycket härlig gemenskap
och våta kläder efter helgens lek och spel.
Gruppen Copyright från Jönköping kom
på besök lördag kväll och taket gungade
under sången ”We are marching in the
| MISSIONÄREN nr 4 2009
light of God”. Härlig syn att se hela tonårsgänget sjunga med av hjärtans lust. Vi
tackar alla kökspersonal, ledare och föräldrar som slussade tonåringarna hit och
dit. Vi ses på tonårslägret 19-26 juli!
Marianne Kolkmann
Adventistsamfundets ungdomsledare
ADRA nämns vid konsert
med The Real Group
N
är The Real Group höll
konsert i Örebro den 12
februari fanns det ett u-landstema i anslutning till konserten. Gruppens medlemmar
berättade för publiken att man
stödde det vattenprojekt som
ADRA Sverige, Vatten åt Alla
och American Express Business Travel samarbetar kring i
Malawi. När gruppen tog paus
framfördes en musikvideo
med ADRA Sveriges temasång.
Utanför konsertlokalen hade
ADRA Sverige och Vatten åt
Alla utställningar om sin verksamhet. Och The Real Group
skänkte tio kronor av varje
skiva som såldes vid konserten
till vattenprojektet.
Samarbetet med The Real
Group hade skapats av American Express Business Travel.
Som en del i sitt kundsamarbete hade man inbjudit personal
från bl.a. Atlas Copco i Örebro
till ett seminarium som avslutades med att deltagarna fick
vara med vid The Real Groups
konsert. När konsertbesöket
planerades hade resebyråchefen för American Express Business Travel, Christer Fors, haft
kontakt med The Real Group
och kommit överens med dem
om att det skulle finnas ett
Corporate Social Responsibilitytema i anslutning till konserten.
En av konsertdeltagarna
var Atlas Copcos vice vd Jo
Cronstedt. Före konserten träffade han personal från ADRA
Sverige och Vatten åt Alla och
uttalade sitt stöd för det arbete
som båda organisationerna
utför. Han såg mycket positivt
på att de nu samarbetar kring
ett vattenprojekt i Malawi.
Vatten åt Alla är en ideell
organisation med medlemmar
bland Atlas Copcos personal.
Ända sedan den grundades
1984 har den arbetat för att ge
människor i fattiga länder tillgång till rent vatten. Vatten åt
Alla har ca 1 000 medlemmar
runt om i världen och stöder
vattenprojekt i 20 olika länder.
Under våren kommer representanter för bl.a. Vatten åt
Alla och ADRA Sverige att resa
till Malawi tillsammans för att
studera ADRA Malawis arbete
för att förse fattiga människor
med vatten. Vatten åt Alla har
bidragit med 75 000 kronor
till detta arbete. Pengarna
kommer att användas till att
borra och gräva brunnar runt
Malamulu-sjukhuset, som är
Adventistsamfundets sjukhus
i landet. KLM/Kenya Airways
stöder studieresan.
Per Bolling
informatör
ADRA Sverige
Bild: René Larsson
Åreresan
S
kidresan till Åre som arrangerades av Ekebyholms
bollklubb blev riktigt lyckad i
år. Vädret var strålande och de
ca 45 deltagarna var på gott
humör trots ömma muskler
efter tre dagar i skidbackarna.
På fredagskvällen fick eleverna
uppdraget att spela upp sina
tolkningar av Jesus liknelse om
den obarmhärtige medtjänaren, eftersom helgens tema
var förlåtelse.
Sabbaten blev en sann
vilodag med sovmorgon
och pannkakor till frukost.
Dagen avslutades med ett
besök till Tännforsen, där
man samlades till gudstjänst i
igloon för att höra hur Tommy Istapp hittade sin plats i
livet. När bussen körde in vid
Ekebyholms slott efter resan,
suckade många. De ville helst
åka tillbaka till Åre!
Foto: Tobias Edlund
Temaveckan:
På jakt efter
relevans
U
nder vårterminens temavecka berättade Herb
Larsen om sin ”jakt efter relevans”. Herb som driver sitt eget
företag i Kanada, sökte länge
efter mening i sitt liv. Trots stora
framgångar som affärsman,
konstnär och musiker, upptäckte
han att flotta bilar och beröm
lämnade honom tom. Till och
med engagemang i kyrkan
lämnade honom tom. Det var
inte förrän han bestämde sig för
att spendera en timme varje dag
med Jesus som hans liv ”exploderade med relevans”. Nu reser
han överallt i världen och delar
med sig av sin erfarenhet med
alla som vill lyssna: miljonärer,
hollywoodkändisar och elever
på Ekebyholm!
Längtan efter en fungerande relation med Jesus finns
bland både äldre och yngre,
och antalet besökare växte
varje kväll. Vid gudstjänsten
berättade Herb om en ung
man som hade upplevt både
andlig och fysisk helande på
grund av sitt beslut att ta tid
med Jesus. Eleverna rördes
djupt av Herbs vittnesbörd, och
många har beslutat att ta en
timme varje dag med Jesus.
Be gärna att de håller fast vid
detta beslut.
Liane Edlund
är kaplan
på Ekebyholmsskolan
Herbs predikningar finns på media.
adventist.se. Foto: Rainer Refsbäck
MISSIONÄREN nr 4 2009 | FÖRSAMLINGSLIV
Ekebyholmsskolan :
FÖRSAMLINGSLIV
Timo Vilgats lämnade församlingsgemenskapen för 30 år sedan:
Om att komma hem…
I början av oktober 2008 surfade
jag in på på Malmö Adventkyrkas
hemsida och hittade en predikan
av Kerstin Christiansen. Hon
var lärare på Ekebyholmskolan
i slutet av 1960-talet då jag var
elev där.
inte har något andligt hem. Det kändes
befriande och ganska hårt att säga det,
men på något sätt nödvändigt, eftersom
det var sanningen. Som jag upplevde
den. Jag är ändå övertygad om att både
predikanterna och medlemmarna i den
församlingen är både ärliga och sökande människor.
Jag tror det var samma kväll, så kän-
M
av | TIMO VILGATS | gymnasielärare i Kiruna | [email protected]
nya upptäckter. Nätet är fyllt av resurser, goda predikningar och jag började
en bibelbrevskurs, som jag snabbt läste
färdigt. Jag läste församlingens läropunkter och återupptäckte att jag är
en adventist.
in mamma Rauha blev
adventist i tonåren i finska Karelen. Hon var en
djupt troende kvinna och bad mycket för mig, särskilt under tonårstiden.
Den 5 juni 1971 döptes jag i Hultafors Adventkyrka av Ernst Lillbäck.
1980 flyttade jag till Umeå och hade
inte längre någon egentlig gemenskap
med kyrkan. Min mamma dog 1994
och efter det tappade jag all kontakt
med församlingen. Annars brukade jag
följa med henne till kyrkan när jag var
hemma och hälsade på.
Nu åter till den där kvällen då jag
började lyssna på Kerstins predikan.
Den hade temat att komma hem. Varje ord gick rakt in i hjärtat, som blev
varmt. När jag läste bibelstudiet om
lärjungaskap, stod det att bara det att
du läser detta visar att Gud verkar i ditt
liv. Det var så jag kände. Gud hade på
ett kraftfullt sätt börjat tala till mig och
jag kände att han började leda mitt liv
på nytt.
Glädjen att läsa Bibeln och böcker av
Ellen White började fylla allt mer av min
tid. Lusten att be återkom. Vad höll på
att hända? Det kom så plötsligt att jag
var som inte riktigt beredd. Ett under
hade skett. Är det någon som ber för
mig? undrade jag. Är det min mammas
böner som fortsätter att verka?
Bara någon vecka senare gör jag
de jag en stark maning att gå ner till
källaren, där jag har ett bokförråd och
en mängd kartonger. Jag inbillar mig,
tänkte jag, men rösten inom mig blev
starkare:
– Jag ska visa dig något.
– Okey, jag går väl ner till källaren och kollar vad som händer,
alltid finns det någon bra bok jag
kan hämta upp.
När jag hade plockat fram
en liten trave böcker bland
annat av Ellen White, tittade
a som
Rauh
a
m
m
jag i en halvöppen kartong.
a
m
a
kär
om.
Där fanns ett brunt kuvert.
ed sin e för hon
m
o
eb
Tim
slutad
Jag öppnade det försiktigt
g
i
r
d
al
och där fanns mitt dopbevis från 1971.
Hade någon frågat mig om mitt dopinVilken känsla! tyg, hade jag inte haft en aning om var
Steget att ta kontakt med för- det var. Jag kände starkt att det var Gud
samlingen kändes stort och svårt. Men ledning – Guds svar på att jag hade sagt
den 27 oktober får jag kraft att skriva att jag inte hade något andligt hem.
några rader till pastorn i Umeå AdLängtan tillbaka
ventkyrka, Vivianne Carlsson. Det blir
Glädje
var
obeskrivlig och jag började
många uppmuntrande e-brev under
verkligen
längta
efter att få kontakt med
hösten.
min forna församling. Bara några dagar
senare, en fredagskväll, ringde telefoUtan andligt hem
I mitten av december hände något märk- nen och Marielle Roslin frågade om jag
ligt. Jag var hemma hos några goda vän- ville träffa en liten grupp på sabbaten i
ner tillsammans med min fru. Vi brukar Gällivare. Jag sa direkt att det vill jag.
Även detta såg jag som Guds ledning.
gå till ett bönhus tillsammans.
Den 31 januari 2009 åkte jag ner till
Denna kväll säger jag att jag inte tror
på allt vad predikanterna i bönhuset sä- Umeå Adventkyrka. Där satt tre ungdoger. Jag säger också att jag egentligen mar, tre barnbarn till Ernst Lillbäck som
Lusten att be återkom.
Vad höll på att hända?...
Är det någon som ber för mig? undrade jag.
Är det min mammas böner som fortsätter att verka?
| MISSIONÄREN nr 4 2009
Hur kunde det bli så här?
Jag har tänkt mycket hur det kunde bli
så att jag tappade gemenskapen med församlingen. Jag flyttade och min mamma
dog, men det är inte hela sanningen. Jag
tror att det var de små stegens tyranni.
Grundbultarna i den kristna tron som
urholkades i många små steg, bönen,
bibelläsningen, den dagliga överlåtelsen, sabbaten, vänner och församlingsgemenskapen. Då spelade det ingen roll
hur nära Gud jag varit tidigare. Tron
och relationen till Gud är en färskvara,
något som måste förnyas varje dag. En
förnuftstro tog över, och jag kunde ändå
ha känslan av att det mesta stod rätt till
med tron.
Med erfarenheten av hur lätt det är
att halka efter på vägen, inser jag vikten
av att varje dag ha en levande relation
och överlåtelse till Herren. Denna längtan att umgås med Gud i bön och bibelläsning är en stor gåva genom den helige
Ande. På något sätt hänger allt ihop. Ju
mer jag umgås med Gud, desto större
blir längtan efter honom.
Sabbaten har ett oerhört värde, att
fånga upp veckan som varit, vila i Kristus och därmed bli förberedd inför en ny
vecka. En god sabbat gör det lättare att
be och läsa bibeln på söndag, måndag
osv. Allt hänger ihop.
Eftersom jag inte tillhör någon böneeller bibelstudiegrupp i Kiruna, så ber
jag Gud att det skall bli en sådan här. Vilken glädje det är när jag får möta någon
medvandrare i bön och bibelstudium.
Det kanske man inte tänker på när man
bor i närheten av en församling, men
det blir så påtagligt när man bor ensam,
långt borta från trossyskon. ”Där två
eller tre är samlade i mitt namn är jag
mitt ibland dem” (Matt. 18:20). Det är ju
Rättelse
Efter att Missionärens marsnummer gått
tilltryckeriet upptäckte ekonomiavdelningen
att två tiondeposter blivit felbokförda.
Här bredvid ges rätt uppgifter, vilket påverkar
de totala tiondeintäkterna något litet.
Missionären
Grundbultarna i den
kristna tron som
urholkades i många
små steg, bönen,
bibelläsningen,
den dagliga
överlåtelsen,
sabbaten, vänner
och församlingsgemenskapen.
Då spelade det
ingen roll hur
nära Gud
jag varit tidigare.
Tron och relationen
till Gud är en
färskvara, något
som måste
förnyas varje dag.
En förnuftstro tog
över, och jag
kunde ändå ha
känslan av att det
mesta stod
rätt till
med tron.
faktiskt en helt fungerande miniförsamling. Vad kan man mer önska en Jesus
närvaro?
En ytterligare viktig del i det andliga
livet är att stå till tjänst, till Guds förfogande. Jag vill tro att Gud har en uppgift
för mig, liksom för alla som vandrar på
himlavägen. Och det är inte enbart en
vision för framtiden, utan just för den
stund som heter nu.
Kristnas vittnesbörd om hur Gud verkar i deras liv är trosstärkande, oavsett
var man får höra dessa enkla berättelser. Minns fortfarande känslan när jag
som barn kom till vittnesbördsmöten
av att det var en speciell Gudsnärvaro
vid de tillfällena. Jag upplever att vittnesbörd är en av de finaste former för
gudstjänst både i den lilla gruppen och
i församlingen.
Vi har ett fint föredöme i Apostlagärningarna, där vi kan läsa om hur Anden
verkade bland de troende, som samlades i hemmen. För de första kristna var
det ett kärt samtalsämne att berätta om
hur Kristus verkade dag för dag i den heliga Andens kraft mitt ibland de troende
i vardagen.
Till dig som ber för nära, kära och
vänner: Ge inte upp, Gud hör bön, fortsätt att be, be tillsammans i den lilla
gruppen och i församlingen. Min glädje
är stor att jag idag vill bekänna att jag
vill att Jesus skall vara Herre i mitt liv
och jag ber om hans ledning dag för
dag.
Om du planerar att besöka Kiruna,
ta kontakt med mig!
Timo Vilgats bor i Kiruna och är
gymnasielärare och engagerad i
kommunpolitiken till vardags. Är också
intresserad av friluftsliv och fotografering.
Tiondet 2008
Medl.
2008
2007
Tionde per
medlem
Skillnad
%1
Skövde
28
161 396
169 306
5 764
95,33
Stockholm city
379
2 233 708
2 366 750
5 894
94,38
2787
15 461 781
14 612 212
5 548
105,81
Summa
1. Förändring från förra året: 100 motsvarar samma nivå som året innan.
MISSIONÄREN nr 4 2009 | FÖRSAMLINGSLIV
döpt mig 1971. Cirkeln blev sluten och
jag blev upptagen i Umeå Adventkyrka,
efter ungefär 30 års frånvaro från den
församling jag en gång var aktiv i.
GOD JORD
D
et var en av de där stormiga
nätterna på sjön. Båten hade
varit nära att sjunka men Jesus hade stillat stormen. Lärjungarna som var vana fiskare kunde
sjön och visste alltid var de var. Men efter nattens storm var de disorienterade
och bestämde sig för att gå i land.
Men när de kom i land upptäckte de
att de hamnat vid en gravplats. Ett ställe
som de flesta judar undvek. När de står
där på stranden kommer en besatt man
som bodde bland gravarna springande
emot dem. Han var en fruktansvärd syn,
smutsig och stripigt hår. Han tuggar
fradga och är naken. Vädret hade gått
hårt åt honom. Solen steker honom på
dagen och på natten lider han av kylan.
Hans kropp var plågad. Kroppen var sårig och ärrig av skador från gravplatsens
många vassa stenar, hans hem.
Människorna som bodde i området
var så rädda för honom att de hade försökt binda honom. Men det fanns inte
längre kedjor som kunde binda honom.
Så ett par bojor var det enda han hade
på sig.
När mannen fick se Jesus bland lärjungarna så började han skrika. Lärjungarna blev så rädda för mannen som
kom springande emot dem att de började
springa för sina liv. Stora starka fiskare
sprang från en ensam man för att rädda
sina liv. Lärjungarna upptäckte snart att
Jesus inte var med dem i flykten. Vart
hade han tagit vägen? Behövde Jesus
deras hjälp? Skulle de behöva springa
tillbaka?
Men där stod Jesus kvar varifrån de
hade flytt, lugnt och stilla. Han väntade
på mannen som besatt skrek hjärtskärande och kastade sig ner framför Jesus
fötter och ropade högt: ”Vad har du med
mig att göra Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, plåga mig inte!”1
Men genom mannens höga rop kunde
andarna höra hur Jesus befallde dem att
lämna mannen.
Andarna blev rädda för vad Jesus
kunde göra mot dem som straff för vad
de hade gjort mot mannen. De hade använt honom som en marionettdocka. De
hade tvingat honom ut till öde trakter
och att lyda deras minsta vink. De ville
inte lämna mannen. Men Jesus kunde
de inte göra något åt. De visste att de
inte kunde hindra honom.
Jesus stannar upp, han frågar den
orena anden: ”Vad heter du?” Anden svarar: ”Legion heter jag för vi är många.”
En legion var den största enheten
i det romerska rikets armé och bestod
av 3 000-6 000 man. Så mannen hade
flera tusen orena andar i sig. Men trots
att mannen är full av så många orena
andar faller han ner inför Jesus fötter.
Andarna vet att de inte har en chans
i världen mot Jesus. Jesus kan med ett
enda ord fördriva dem från mannen och
de är borta för alltid. Så de bönfaller Je-
sus att inte fördriva dem helt och hållet.
De ber honom att driva in dem i en stor
svinhjord som lugnt går och betar på ett
berg i närheten.
Jesus låter dem få som de vill. Andarna far då genast ut ur mannen och in
i svinen som drabbas av panik och börjar springa. Okontrollerat. Deras hedar
kan inte stoppa dem. De störtar ut för de
höga branterna vid sjön och drunknar.
Hedarna blir förskräckta och springer så fort de kan in i staden och hämtar
med sig alla de kan. När den lilla folkmassan kommer till stranden så är mannen fortfarande vid Jesus fötter.
Fortfarande smutsig och med tovigt
skägg. Men trots att han till det yttre
fortfarande liknade områdets skräck, så
kände de inte någon rädsla av att komma
nära honom. Han var lugn och hade fått
kläder på sig. Men det var något mer.
Hans blick! Ögonen var helt olika
den skräckinjagade mannens. Den kalla
och elaka blicken som förut väckt obehag var borta. Hans blick var nu snäll
och strålade av glädje.
Det hände något otroligt bland gravarna den där dagen. En man hade
mött Jesus, Guds son, och mötet hade
förvandlat honom. Förut hade han kontrollerats av andar. Svinhjorden som andarna hade flytt till, var borta.
Andarna hade åstadkommit en vansinnig man som satte skräck i ett helt
område och sedan en hel hjord döda
Stora starka fiskare sprang från en ensam man för
att rädda sina liv. Lärjungarna upptäckte snart att
Jesus inte var med dem i flykten.
| MISSIONÄREN nr 4 2009
GOD JORD
svin. Men Jesus förvandlade mannen
till någon som inte längre var skräckinjagande, hade kläder på sig var lugn och
sansad. Någon som de inte längre behövde vara rädd för. Jesus gjorde mannen fri!
När mannen mötte Jesus blev hela
hans liv förändrat. Det vändes upp och
ner. Han blev fri från sina bojor som han
hade burit så länge. De inre kedjor och
bojor som Satan hade hållit honom bunden med var nu krossade och fanns inte
mer.
Men det som är bäst av allt i berättelsen är att Jesus inte sprang sin väg!
Trots att mannen hade en legion av
orena andar i sig så brydde sig Jesus om
honom. Mannen hade vandrat så långt
bort från Gud att han inte hade en chans
att själv hitta tillbaka. Mitt i detta hemska tillstånd får han se ett ljus och vägen
tillbaka. Vägen är Jesus, världens frälsare. Han kom till en strand som Guds
folk judarna undvek för att träffa en
människa som alla undvek.
En alltid öppen famn
När jag läser den här berättelsen så är
det många saker som griper tag i mig.
Det första är att Jesus bryr sig så mycket
om en människa som för alla andra tycks
helt hopplös. Och just det är en av de saker som är så fantastiskt med Jesus. Han
bryr sig om och älskar varje människa. I
Joh. 6:37 säger han så här: ”Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och
den som kommer till mig skall jag inte
visa bort.”
Jesus säger här att om vi kommer till
honom så tänker han inte visa bort oss.
Han har inte en måttstock som han mäter oss med för att se om vi är tillräckligt
rättfärdiga för att tillhöra honom. Det
som fattas oss ger han själv. Hade det
varit så hade den här mannen inte haft
en chans. Om det bara var de rena som
fick komma till Jesus så skulle han aldrig ha mött den här mannen. Då skulle
Jesus ha sprungit sin väg precis som lärjungarna och lämnat mannen kvar där
på stranden. Men Jesus sprang inte sin
väg. Han stannade.
När vi kommer till Jesus så visar han
inte bort oss. Tvärtom, han står där med
öppna armar och tar emot oss. För vi är
välkomna, så väldigt välkomna till honom.
En förvandling på djupet
Det andra som griper mig är att när vi
har kommit till Jesus så sker det en förändring. Den som kommer till Jesus blir
Jesus säger att om vi kommer till honom så
tänker han inte visa bort oss. Han har inte en
måttstock som han mäter oss med för att se om vi
är tillräckligt rättfärdiga för att tillhöra honom.
Det som fattas oss ger han själv.
Bild: Sara Carlsson efter förlaga av ”Sabine”
förvandlad. Så här beskriver Paulus det
i 2 Kor. 5:17: ”Den som är i Kristus är
alltså en ny skapelse, det gamla är förbi,
något nytt har kommit.”
Mannen som Jesus mötte på stranden fick uppleva den här förvandlingen.
Han var en ruin när han mötte Jesus.
Han hade ingen som helst kontroll över
sitt liv, han drevs av krafter som han inte
själv kunde kontrollera. Han var så förstörd att andra människor såg på honom
som ett djur, ett farligt djur som de avskydde och inte ville ha någon kontakt
med. Men så mötte han Denne Jesus,
och han blev förvandlad. Han fick livet
tillbaka. Han fick sitt förstånd tillbaka.
Han blev en helt ny skapelse.
Nu är ju vi inte som den här mannen.
Vi har inte förlorat kontrollen över våra
liv. Vi är inte besatta av en massa orena
andar som driver oss till att göra saker
som förstör och krossar vår tillvaro. Vi
är människor som har ganska god ordning på våra liv. Om vi ber någon annan
att beskriva oss så skulle de säkert säga
att vi är ganska normala, ganska bra,
ganska snälla. Vi har inte alls ett sådant
behov av att bli förvandlade som den här
mannen hade. Och det väl är bra!
Ändå behöver också vi förändras,
MISSIONÄREN nr 4 2009 | GOD JORD
Det här är ju ett fantastiskt bra liv som
Jesus erbjuder oss. Ett sådant liv vill jag ha.
Ett sådant liv vill jag leva ända tills Jesus
själv kommer tillbaka.
förvandlas – och vi har också fått uppleva hur Jesus förvandlar oss. För när
vi kommer till honom och säger att vi
vill tillhöra honom så händer det något
inom oss. Jesus förvandlar oss. Våra liv
får en ny inriktning, nya mål. Det är nya
önskningar som driver oss, nya motiv
som bestämmer vad vi gör eller inte gör.
Vi har mött Jesus, och det har förändrat
oss. Vi vill bli mer lika honom, vi vill bli
det slags människor som han vill att vi
ska vara. Och det är många saker som
Jesus vill göra med oss.
I Hes. 36:26 säger han så här: ”Jag
skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med
en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat
ur kroppen på er och ge er ett hjärta
av kött.” Jag tycker att det här är en så
fantastisk vers. Jesus vill ge oss ett nytt
hjärta, en ny inriktning i livet. Och när
vi får ett nytt hjärta så får vi också ett
nytt liv. Bibeln beskriver ett liv fyllt av:
”kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet,
godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning” (Gal. 5:22, 23).
Det här är ju ett fantastiskt bra liv
som Jesus erbjuder oss. Ett sådant liv vill
jag ha. Ett sådant liv vill jag leva ända
tills Jesus själv kommer tillbaka.
Men om allt det här ska ske eller inte
– beror på oss, på dig och mig. Bara du
och jag som kan avgöra om vi ska låta
oss bli förvandlade av Jesus eller inte.
Smuts som smuts
De som vaktade grisarna visste mycket
väl vem den här mannen var. De hade
sett honom många gånger. De hade sett
hur galen han var, äcklats av hans sår
och vanställda kropp. Fanns det ens någon människa kvar i den där kroppen?
Närmare än så ägnade de inte honom en
tanke. Allt de verkligen brydde sig om
var grishjordarna.
Visst, de förlorade mycket pengar.
Men vad är ett liv värt? De såg att Jesus
gav den här mannen frihet. Men trots
det kunde de inte acceptera det som Jesus ville göra för dem. I deras hjärtan
var männen fortfarande kvar i smutsen
10 | MISSIONÄREN nr 4 2009
bland grisarna. De kunde inte se det
stora i Jesus underverk eftersom de bara
tänkte på pengarna som gått förlorade.
I jämförelse med den besatte mannen
hade de haft det bra. Men de var fortfarande grisvaktare och kunde inte se att
Jesus kunde förvandla även dem.
Gör inte som grisvaktarna. Låt oss
göra som den stackars besatta mannen
och gå till Jesus: ”Jesus, här är jag. Jag
vill tillhöra dig. Jag vill vara din och jag
vill att du förvandlar mig och ger mig ett
nytt och rent och underbart liv tillsammans med dig. Jag vill att din Ande ska
förvandla mig och göra mig till en ny
människa.”
Svårare än så är det inte. Det enda
som behövs är att vårt hjärta är uppriktigt när vi kommer till Jesus, att vi verkligen vill bli förvandlade av honom. Vill
du att Jesus förvandlar dig?
I den här serien av predikningar som
fått namnet Denne Jesus har vi som talat berättat om vem Jesus är och vad han
kan göra i våra liv.
Vi som har talat är alla unga. Vi
kommer att leva i många år till och möta
många människor och vara med om
många saker som kommer att vara viktiga för oss och påverka oss. Men det vi
vill mest av allt är att tillhöra Jesus för
ingenting är så viktigt som Jesus. Att
tillhöra honom är det viktigaste av allt.
Du som läser detta vill kanske också
att Jesus ska vara det viktigaste i ditt liv.
Du har kanske valt att tillhöra honom.
Det är fantastiskt och jag är så glad för
att du har gjort det. Men det valet måste
vi bekräfta många gånger i vårt liv. Vi
måste göra det varje dag. Vill du i dag
säga till Jesus att du vill tillhöra honom?
Kanske du som läser detta inte ännu
har bestämt dig för om du vill att Jesus
ska vara den viktigaste personen i ditt
liv. Kanske är det för att du ännu inte
känner honom tillräkligt, men vill lära
känna honom bättre. Känner du dig manad så uppmuntrar jag dig att söka upp
någon du kan studera Bibeln med och
förbereda dig för dop. För vi visar denna
vilja att göra Jesus till det viktigaste i
våra liv genom dopet.
Det finns inget bättre än att välja att
tillhöra Jesus. Jag säger det för att jag
själv har gjort det och jag vet att det är
sant. Därför ber jag just dig att idag säga
till Jesus att du vill tillhöra honom. Säga
till honom att du vill vara hans vän, att
han ska finnas i ditt liv, att han ska förvandla dig och ge dig det där fantastiska
livet som han har lovat att ge till dig och
mig och alla som vill tillhöra honom.
Och när du gör det kan du vara säker på
en sak: Han är mer än villig att lyssna till
dig och svara på din bön.
”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni
finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty
den som ber, han får, och den som söker,
han finner, och för den som bultar skall
dörren öppnas” (Matt. 7:7, 8).
Det här är Jesus löfte till just dig. När
du kommer till honom så tar han emot
dig. Han tar emot dig med öppna armar
och säger välkommen hem.
1. Berättelsen finns att läsa i Mark. 5:1-20.
Pernilla Bolling gick Bibellinjen under
hösten men är just nu ledig innan hon ska
börja studera i höst.
Alla predikningarna i serien Denne Jesus
finns att se på media.adventist.se under
Församlingar > Ekebyholm > Temavecka
hösten 2008
D
Gösta Wiklander
är pensionerad pastor
som också lett Adventistsamfundets arbete i
Sverige under många
år. Bor i Göteborg.
Om inte
Bibeln som
Guds ord får
vara den
källa ur
vilken vi
dagligen
hämtar vår
andliga
näring och
ljus, kan vi
inte förvänta
någon
väckelse.
et är Jesus själv som talar. Orden riktas
till Jesus lärljungar och som Jesus efterföljare gäller orden även dig och mig. Jesus
uppmanar oss att ”hålla lamporna brinnande”. Avsikten var naturligtvis att det andliga
mörkret skulle försvinna och att det skulle bli
ljus.
Behöver vår omvärld ljus idag? Har vi an-
svar för att sprida det ljus vi själva fått till andra människor?
Idag lever vi verkligen i kontrasterna
värld. I vissa delar av vår värld finns glädje
och materiellt överflöd. I andra delar finns
sorg, lidande, våld och hungersnöd. I vårt
land är vi privilegierade på många sätt. Våra
barn gråter inte efter bröd och vi saknar inte
tak över huvudet. I andra delar vår värld
härskar det omätliga lidandet.
Om detta är en bild av den materiella världen, så är den korrekt om vi betraktar den ur
ett andligt perspektiv. Materialismen i våra västerländska länder har
trängt undan den
kristna tron. I en
svensk skola för några
år sedan formulerade
elevföreningen dagens
situation med att säga:
”Avkristningen fortgår
normalt”. När vi ser och
tar del av kampen mot
Kristus och allt han står
för, då behöver vi verkligen
ta vara på Jesus ord från
inledningstexten: ”Håll
lamporna brinnande”.
Vad betyder egentligen
Jesus ord om att ”våra lampor” ska brinna? Den väckelse
vi upplevde förr, var grundad på Bibelns ord.
Detsamma gäller idag. Om inte Bibeln som
Guds ord får vara den källa ur vilken vi dagligen hämtar vår andliga näring och ljus, kan
vi inte förvänta någon väckelse. Vi kan inte
förvänta att möta några brinnande hjärtan.
Att vakna upp och att ”bli vakna”, är grundat
på Bibelns ord. Att betrakta Bibeln som Guds
ord har fyllt människan med tro, en övertygelse om Bibelns sanning och nödvändigheten av att leva efter bibelordet. Människan
kom nära Gud genom att tändas av hans låga.
Människohjärtan rördes av bibelordet, greps
och tändes för Gud. Bibelordet fick en ny betydelse och människornas förhållande till bibelordet och dess budskap om frälsning och
frihet förnyades.
Det hebreiska ord som ligger till grund
för orden ”brinnande hjärtan” är ordet tro. I
Gamla testamentet står detta ord nästan alltid som ett verb, det är något verksamt, något
som pågår, något som rör sig. Det är frågan
om någonting som lever.
En episod i Jesus liv har alltid påverkat
mig. Två av Jesus lärjungar var på väg till en
by som låg en mil från Jerusalem och hette
Emmaus. Under promenaden samtalade de
om vad som hade hänt i Jerusalem, där Jesus
hade blivit korsfäst. De båda männen var bekymrade och nedslagna av allt som hänt, när
plötsligt Jesus kommer gående och slår följe
med dem. Lärljungarna förklarar sitt missmod
med att berätta om Jesus, som blivit korsfäst.
När de var nästan framme vid byn dit de
var på väg och han såg ut att vilja gå vidare,
höll de kvar honom och bad honom att komma med in. ”Det
börjar bli kväll och dagen är
snart slut.” Då följde han med
in och stannade hos dem. När
han senare läste tackbönen
över brödet och bröt det och
delade ut till sina medvandrare, då öppnades deras ögon
och de kände igen honom,
men han försvann från dem.
De sa till varandra. ”Brann
inte våra hjärtan när han
talade till oss på vägen och
utlade skrifterna för oss.”
När lärljungarna hade förstått vem främlingen
var, som hade gått med dem
på vägen, fylldes de av glädje
och de blev ”brinnande”. Tron på Jesus väckte
dem på nytt, glädjen återvände i deras sinnen.
De bröt upp och återvände till Jerusalem.
Har vi ett brinnande hjärta? Är vår lampa
tänd? Har vi en levande tro på Jesus, som vår
Frälsare och Försonare?
Jag vill att mitt ljus ska brinna klart, så att
människor omkring mig kan dras till ljuset
och värmen och ta emot Jesus Kristus i sitt
hjärta.
”Det börjar bli kväll och dagen är snart
slut.”
MISSIONÄREN nr 4 2009 | 11
KÄLLAN
”Fäst upp era kläder och håll
lamporna brinnande” (Luk. 12:35).
av | GÖSTA WIKLANDER | pensionerad pastor, missionsföreståndare 1977-1985 | [email protected]
Håll lamporna brinnande
FAMILJELIV
Intimitet
och sex
Avsluta den här meningen:
”Jag känner mig
mest älskad när…”
Vet du vad
din partner
skulle svara?
O
m inte – eller om du tror att
kärleksspråk handlar om att
viska ömt på franska eller
sjunga på italienska – behöver du läsa detta. Ditt främsta kärleksspråk är det sätt på vilket du främst ger
och tar emot kärlek.1 Det kan ske på ett
eller flera av följande sätt:
1. Bekräftelse Exempelvis: ”Jag
tycker om dina starka armar.” ”Du var
den sötaste tjejen där.” ”Tack för att du
hade sånt tålamod med barnen.” ”Du är
så rolig.” ”Jag uppskattar verkligen att
du försökte.”
Du kanske tänker att detta är för
enkelt, men ord kan inspirera människor och kärleken hålls vid liv med hjälp
av ett grundläggande mänskligt behov
– bekräftelse. Uppriktiga komplimanger
hjälper oss också att fokusera på det som
är bäst med vår partner, istället för att
uppmärksamma deras svagheter. Och
bästa sättet att få någon att göra om något som är bra är att uppskatta det – att
komma på dem med att göra nåt bra och
ställa till med oväsen om det. (Om du
gör det bara för att manipulera, märks
det). Kom ihåg att bekräfta varandra för
vem ni är minst lika mycket som för vad
ni gör. Om det är svårt, börja med småsaker och se vilken effekt det får.
2. Kvalitetstid Det handlar om att
bara vara tillsammans – inte att titta
12 | MISSIONÄREN nr 4 2009
på tv eller arbeta, men att ta det lugnt,
prata och fokusera på varandra.
Så många stressade människor glömmer hur viktigt detta är och förlorar romantiken och närheten. Kvalitetstid ska
innefatta roliga aktiviteter och att verkligen lyssna och ge uppmärksamhet:
ögonkontakt, inte pilla med något annat, lyssna efter känslor och fakta, vara
uppmärksam på kroppsspråket och avstå från att avbryta. Det innebär också
att turas om att ta initiativ till att gå på
djupet i all vänlighet och uppriktighet.
3. Gåvor För en del är gåvor bevis på
att du älskar dem och har tänkt på dem.
Och det behöver inte vara pärlor eller
någon BMW – om du är utfattig, försök
med ett handskrivet kort eller en blombukett (tala inte om för henne att du hittade den på kyrkogården!).
Gåvans känslomässiga betydelse har
mindre att göra med kostnaden än vad
den säger (ge inte en dyr badrumsvåg).
Praktiska gåvor (t.ex. en dammsugare)
rör inte vid hjärtat som intima gåvor
(fina underkläder eller doftande massageolja med ett gåvobevis för 10 massagetillfällen), humoristiska gåvor eller
något som de önskat sig för sin hobby
(vilket visar att du har lyssnat).
4. Tjänster En del uppskattar en enkel hemlagad middag mer än en femstjärnig restaurang. Att laga någons bil,
sy i en lös knapp eller fixa deras dator
kan vara verkningsfulla sätt att säga
att du lägger märke till dem och bryr
dig om deras lycka. Det kan handla om
småsaker och innefattar även hushållsarbete (vilket ofta underskattas), men
har ändå stor betydelse. Att tjäna innebär inte att man är en dörrmatta. Jesus
sa: ”Den som är störst bland er skall vara
de andras tjänare”.2
5. Fysisk beröring Alla vet att bäbisar som får massor av kramar utvecklar
ett sunt känsloliv, men vuxna då? En
del känner sig mest älskade när de blir
fysiskt vidrörda – tåflört, hålla handen,
pussas, massage, mysa i soffan och, såklart, sex – vilket är en kärleksdialekt i
sig själv.
Målet med dessa kärleksspråk är helt
enkelt att fylla på kärlekstanken, det
känslomässiga behov som finns hos alla,
så att inte kärleken töms ut ur äktenskapet.
Det som är förvirrande
är att alla har
olika kärleksspråk
• Mitt i ett gräl ryter han tillbaka: ”Det är
Vad kan du göra
med kärleksspråk?
1.Förstå ditt främsta kärleksspråk. Vad
sa du fick dig att känna dig mest älskad? I vilket språk passar det in? Hur
tänker din partner?
2.Lär dig att tala din partners främsta
kärleksspråk. Det kanske inte är viktigt
för dig, men för din partner. Även om
det känns lite falskt och konstlat till
en början, kommer det ändå att uppskattas och så småningom bli alldeles
naturligt. Det kanske låter för enkelt,
men det kommer att mata in kärlek i
äktenskapet.
3.Be om det du behöver. Förvänta dig
inte att din partner läser dina tankar.
Och fråga inte med klander, utan med
en positiv förväntan. Ha tålamod om
partnern inte genast fattar.
4.Inse att om du och din partner har fulla
kärlekstankar så kommer konflikter att
bli mindre hotfulla.
Äktenskapsrådgivare kan berätta att de
flesta par inte tror att detta kan återuppliva deras äktenskap eftersom det verkar så enkelt. ”Va! Du säger att om jag
ger henne två uppriktiga komplimanger
varje dag, så kommer hon att känna sig
älskad?” Det kan se lite ut för världen.
Men inte om hon längtar efter det mest
av allt. ”Du menar att om jag bara lägger
allt annat åt sidan under en halvtimme
och lyssnar intresserat på vad som hände på hans jobb, så gör det all skillnad i
världen?” Pröva och se.
Sex
och intimitet
Låt oss vara helt realistiska:
sex kan bli en inomhussport
M
en när sex är som bäst handlar
det om intimitet och är ett kärleksspråk mellan två människor. Ditt
främsta sexorgan är de 15 cm som finns
mellan dina öron. Det är tänkvärt att Bibelns ord för sex är ”att känna”, vilket är
innebörden i intimitet.
Bosse3 ville att jag skulle komma och
se på hans rallybil. Efter en halvtimme
i v8-himlen, fick Bosse ett allvarligt ansiktsuttryck.
”Så hur får man en kvinna att tappa
intresset för sex?” frågade han.
”Hur?”
”Gift dig med henne”, sa han och
skrattade bittert. ”Allvarligt, jag kan förstå varför en del skaffar någon vid sidan
om.” Han sa att kvinnor var ett mysterium för honom och så frågade han: ”Så,
vad ska jag göra?”
”Ok, låt mig fråga dig: Min bil är
svårstartad och vill inte när det verkligen gäller. Vad ska jag göra?”
”Det kan vara något av flera saker.
Elsystemet, bränsletillförseln, igengrott
luftfilter.”
”Precis, och det finns endast ett fåtal
grundläggande system som påverkar en
människas sexuella lust. För det första,
fysisk hälsa.”
”Inga problem, hon är vältränad och
frisk.”
”Ok, så det kan vara psykologiskt.
Som t.ex. hennes lycka i allmänhet, vad
hon känner om sig själv och sitt liv.”
”Hon mår bra. Vad mer?”
”Kvaliteten på er relation i allmänhet.”
”Jaa, det är väl… vi har haft en del
strul, men det har aldrig bekymrat mig
när det kommer till sex. Jag kan njuta
av sex för dess egen skull. Men kvinnor”
– han slår ut med armarna – ”de ska alltid bekymra sig över relationen!” Han
sa ”relationen” som om det var ett främmande ord eller en sjukdom. ”Relationer
är så luddigt!”
”I motsats till motorer, som är lätt för
dig. Du kan lyssna på din bil i 10 sekunder och så vet du precis vad som är fel.”
”Exakt!”
MISSIONÄREN nr 4 2009 | 13
FAMILJELIV
väl klart att jag älskar dig! Varför skulle
jag annars arbeta 80 timmar i veckan
för att kunna köpa dig allt det här?”
Hon skriker tillbaka: ”Jag kan leva utan
en ny Mercedes, Jakob. Vad jag vill ha
är en man i huset.” Han talar gåvornas
språk, men hon förstår bara kvalitetstidens språk.
• Han säger: ”När hon rör vid mig ute
bland folk, känner jag mig så stolt. Och
på nåt sätt blir alla konflikter som bortblåsta av sex och jag känner mig verkligen nära henne.” Hon säger: ”Bra, men
om han inte har sagt snälla saker till
mig på hela dagen, känns det ganska
svårt att slappna av och känna lust.”
Hans främsta kärleksspråk är beröring.
Hon kan knappt förstå det ens som
ett andraspråk, men bekräftelser ger
henne känslomässig påfyllning.
FAMILJELIV
”Men någon lärde dig det. Vem lärde
dig om relationer? Din pappa?”
Han skrattade: ”Knappast. Vad kunde han lära mig?”
”Ok, det finns några grundläggande
system. Två parterapeuter vid namn L.
Abate och Talmadge har beskrivit kärleken med fem huvudpunkter…
1.Att ta emot omsorg.
2.Att ge omsorg. ”Vad har det med sex
att göra?”
”Bra sex handlar om att ge och ta
– precis som ett bra förhållande. Sex
kan handla om att två personer helt
enkelt bara tar, förhandlar för att få det
de vill ha. Eller så är den ena vanligtvis
den som ger och den andra ganska
självisk. Men om båda tycker om att ge
den andra njutning och vet att njuta när
njutning ges, då...”
”Då händer det saker,” instämde Bosse.
”Om du har pressat på för att få som du
vill hela dagen, då är det inte lätt att gå
till sängs för att ge.”
”Precis.”
”Och om du tror att kärlek är detsamma som kontroll så vill du hålla ett visst
avstånd; eller att kärlek är kvävande så
vill du bli fri att vara dig själv; eller att
kärlek måste förtjänas eller till och med
att du inte är en älskvärd person, då
kan du inte ta emot kärlek.
Ok, sedan har vi...”
3.Se det goda – i henne och i dig själv.
”Om du har känt dig som en värdelös
förlorare hela dagen, då är det svårt att
hoppa i säng och prestera. Det samma
gäller om du har fått henne att förstå
att hon är dum, även på underfundiga
sätt.
Det för oss till den nästa punkten, vilket
är…”
4.Förlåtelse. ”Det tillåter oss att lägga
misstagen bakom oss, istället för lägga
dem på hög. Om du vet att din partner
är kritisk både i sängen och i livet i
övrigt och att du kommer att lastas för
alla misstag, då står du inför allvarliga
prestationskrav och stelnar till. Man
måste få känna sig trygg för att våga
nya saker. Kärleken vill inte något ont.”4
Bosse tittade på mig: ”Där har vi problemet. Jag kan vara ganska kritisk.
Det erkänner jag. Jag har fått det av
min pappa, tror jag.” Så pratade vi om
det en stund. Han bestämde sig för att
fråga henne om det var problemet och
sedan be om förlåtelse för det. Han
beslutade sig för att tacka henne mer
och uppskatta det hon gör – både i och
utanför sängen – och hålla tyst när han
känner sig kritisk. Om det ändå var
viktigt, skulle han välja tillfälle och tala
om det för henne på ett fint sätt men
14 | MISSIONÄREN nr 4 2009
annars låta det passera.
5.Intimitet, vilket helt enkelt handlar om att låta den andra veta vem du verkligen är, att inte hålla delar av dig själv gömda från den. Detta kräver mod – tänk
om din älskade ser vem du verkligen är och avvisar dig? Men intimitet är faktiskt
skillnaden mellan att bara ha sex och att faktiskt älska med varandra. Man kan
köpa sex, men intimitet kan inte köpas, tillverkas eller förhandlas fram. Intimitet
kan endast byggas med tiden. Men Bosse sa att han önskade att någon hade
suttit ner med honom och lärt honom detta i klartext. Men om man frågar mig,
skulle jag säga att det är mycket lättare att lära sig än att supertrimma en motor.
Om huvudvärken håller i sig, kontakta terapeuten
D
e flesta tror att sexterapi handlar
om att lära sig nya tekniker – hur
man hittar G-punkten, genomför en
ny gymnastisk position ur Karma
Sutra eller behåller en erektion
i en vecka genom zenmeditation.
Nya tekniker i all ära,
omoderna sexexperter
som Masters och Johnson brukade fokusera
på teknik och strunta
i de icke-sexuella delarna av förhållandet
(men det var ju på 1960talet). Men på senare tid har
sexterapeuter uppmärksammat
parets relation och inte bara deras
teknik.
Detta förvånar en del. Många av oss
tror att sex är en naturlig kroppslig grej
som bara fungerar. All sexualupplysning
och våra fantasier handlar så mycket om
hur vi erövrar och presterar. Vi överaskas av hur mycket sex handlar om relationer och kärlek. Men det är väl inte så
konstigt – sex handlar ju om att älska,
med varandra!
Terapeuten Larry Hof frågar sina klienter med sexuella problem om hur bra
deras förhållanden är. Han genomför en
rad olika tester som skulle få en bilmekaniker att skämmas:
• Hur inkluderade och förbundna känner de sig – alltför tätt och kvävande eller alltför ensamma?
• Är de lika engagerade i relationen? Om inte, den som är mest engagerad kan bli manipulerad.
• Hur fördelas makten? Är båda
nöjda med det?
• Bråkar de om ägodelar och syssLor eller är de lyckliga bara att få
vara tillsammans?
• Hur väl avläser de varandras känslor I konflikter och förhandlingar? Hur rättvisa och logiska är de?
• Uttrycker de känslor på
ett sunt sätt?
• Tänker de klart?
De behöver undvika:
o övergeneraliseringar
(”Alla bara lämnar mig.”)
o allt eller inget-tänkande
(”Han har problem med ilska,
så han är helt ond”)
o ta saker personligt
(”Eftersom du inte känner för
sex, beror det väl på att jag är
värdelös”)
o förväntar sig tankeläsning
(”Jag behöver tröst, så varför
tröstar du mig inte!”)
o känsloslaveri
(”Du vet ju hur jag känner,
så du måste göra som jag vill”)
o frälsarsyndrom
(”Jag borde kunna fixa alla
problem vi har, oavsett vilka”)
• Hur bra är de på att förhandla?
Kan de komma överens?
• Hur bra kommunicerar de? Kan de
be om det de behöver utan att skuldbelägga eller gå till angrepp? Kan de
lyssna efter känslorna bakom det som
sägs? Kan de lyssna aktivt, ge återkoppling och kolla att de förstått rätt? Om
inte, hur kan de lyssna i sängen?
• Hur bra hanterar de konflikter?
• Vilka förväntningar har de på varandra i relationen? Han kanske tän-
ker att han måste tjäna pengarna och
att hon ska se efter barnen. Hon kanske
tänker att de ska göra lika mycket var.
De kan ha stridit om vissa saker utan
att någonsin tala om vilka förutfattade
meningar som finns bakom. När de förstår varandra kan de börja förhandla.
Var och en har trosuppfattningar när
det gäller förväntningar på äktenskapet
– roller, hur ofta man har sex, familjens
storlek, närhet och intimitet.
• Hur uppfattar de sina familjers inflytande? Det är bara att gilla läget,
i viss mån beror din sexuella framtid på
din svärmor (och din svärfar, såklart).
Vilken inställning överförde de till din
partner?
• Hur intima är de och hur tillfreds är de båda med den intimiteten? En
del kan vara rädda för intimitet, rädda
för att bli utskrattade, kritiserade, tappa
kontrollen eller hamna i underläge. Det
finns minst tolv områden för intimitet:
sexuell, känslomässig, intellektuell,
estetisk, kreativ, fritidsmässig, arbetsmässig, i kris, i engagemang, andlig,
kommunikation och konflikt.6 När vi nu
talar om intimitet så handlar religioner om andliga relationer. Exempelvis
handlar sex av de tio budorden om hur
vi behandlar andra människor och en
av de övriga fyra råder oss att vila en
dag så att inte vår arbetsmani förstör
våra relationer. Så, har troende människor bättre relationer? En studie har
funnit att kvinnor som kallar sig själva
troende (kristna eller judar) är mer
sexuellt tillfredsställda än genomsnittet, mer trygga i sig själva och – vilket
överraskar en del – har färre problem
med sexuell olust. Andra sexterapeuter7
ser också psykologiska samband med
kroppsbild och trosuppfattningar om
sex.
Så… sex.
Vad har kärlek med saken
att göra?
Allt!
Fotnoter:
1. Se Gary Chapman: Kärlekens fem
språk, Marcus förlag, 2006-09.
2. Nya testamentet, Matteus 23:11.
3. Inte hans riktiga namn och en del
detaljer är ändrade.
4. Paulus i Nya testamentet, 1 Kor.
13:5.
5. Se David Snarch: Constructing the
Sexual Crucible: An Integration
of Sexual and Marital Therapy, W
W Norton & Co, New York, 1991;
eller Gerald R Weeks and Larry
Hof: Integrating Sex and Marital
Therapy: A Clinical Guide, Brun�ner/Mazel, New York, 1987.
6. Se Snarch, s. 91; Weeks & Hof,
s. 60; se också Stephen R Treat:
Enhancing a Couple’s Sexual Relationship, 1987.
7. Se t.ex. Treat.
Barbara Shelley
är född i Österrike men uppväxt i
Australien, nästan
pensionerad
psykoterapeut,
frilansjournalist
och gift med en
adventistpastor.
FAMILJELIV
Kan de identifiera och äga sina egna
känslor, acceptera dem som sina egna
istället för att skylla på partner för det
de känner? Kan de identifiera det verkliga problemet? (vilket ofta inte är det
mest uppenbara). Kan de undvika att
dra fram gamla konflikter och istället
hålla sig till nuet? Kan de ta en paus när
ilskan håller på att bli destruktiv eller
ta en promenad när de behöver lite
perspektiv och distans? Kan de identifiera gemensamma utgångspunkter och
börja samtalet där?
Grenville Kent
är make, pappa
till tre barn, pastor och föreläsare
i Gamla testamentet i Sidney,
Australien.
Detta var sjunde delen av 8 artiklar.
Copyright © Adventist Discovery Centre,
Australien.
Foto: Michael Heath
Tacksägelsehelg
och unionsmöte
den 26-30 juli på Ekebyholm.
Tema:
Vunnen för att vinna
Fredagen den 26 juni
15:00-18:00
18:00-19:00
19:30
Registrering för unionsmötets delegater
Kvällsmat
Kvällsmöte med Mark Finley
Sabbaten den 27 juni
08:00-09:00
09:00-09:30
09:30-10:30
10:50-11:00
11:00-12:30
13:00-14:30
15:00-16:00
16:15-17:15
18:00-19:00
19:30
Frukost
Bönestund
Sabbatsskola
Stilla musik
Högtidsgudstjänst
Lunch
Vi jubilerar!
Missions & Visionsmöte
Kvällsmat
Kvällsmöte med Mark Finley
Mark Finley
Unionsmötets förhandlingar börjar kl 9:00 den 29 juni
Logi reserveras i första hand till de som är delegater till unionsmötet.
Föranmälan gäller för alla som önskar måltider.
Mer information om detta kommer i Missionären i maj och på adventist.se.
Välkommen!
MISSIONÄREN nr 4 2009 | 15
Några nya resurser:
Behöver du inspiration?
Materialet Gracelink, som nu används i de
flesta barnsabbatsskolor runt om i våra
församlingar, är en verklig tillgång. Det är
ett pedagogiskt material som tar hänsyn till
många olika faktorer i både planering och
utförande. Men som med alla material så
blir resultatet bättre om man förstår tankarna bakom och hur det som är skrivet är
tänkt att se ut i praktiken. Barnavdelning har
därför spelat in en inspirations-dvd med just
dessa tankar i bakhuvudet. Dvd:n är utformad så att den dels ger en beskrivning av
Gracelinks bakgrund och struktur, men visar
också praktiskt på ett sätt att förhålla sig till
materialet. Hoppas dvd:n kan vara till nytta
ute i era barnverksamheter!
Dvd:n är gratis och kan beställas från
[email protected] eller på telefonnummer 08-545 297 70.
Välkommen till världen!
Efter önskemål från och i samråd med en
av våra medlemmar, har nu samfundet tagit
fram speciella färdigtryckta vykort att skicka
till nyblivna föräldrar. Vykortet gratulerar
de nyblivna föräldrarna och erbjuder dem
samtidigt möjligheten att välsigna sina barn
i någon av våra församlingar. Vykorten är
gratis och kan beställas genom reception@
adventist.se eller 08-545 297 70. Ta chansen att med Gud i spetsen, som församling
finnas där för föräldrarna och i barnens liv
redan från första början.
Carin Lillbäck Larsson
Adventistsamfundets barnledare
16 | MISSIONÄREN nr 4 2009
Tillsammans
är vi starka
Hur gör jag för att hjälpa mina barn
att hitta en egen tro? Vad tror jag
egentligen själv? Och vad vill jag
föra vidare till mina barn? Hur får
jag ekvationen familj, jobb och
församling att gå ihop? Varför ta
av sin dyrbara tid till att göra något
i församlingen som ändå inte ger
mina barn något?
Oj, oj, oj… hur ska jag kunna svara på
det här, jag som inte själv är förälder.
Vad har jag att säga som kan vara till
stöd för föräldrarna i församlingen när
både de och jag vet att jag inte riktigt
vet vad jag pratar om. Men vänta lite nu.
Det finns ju faktiskt andra som kan detta
bra mycket bättre än jag!
Nog kan man känna sig ensam ibland, och uppgiften som förälder kan
kännas övermäktig. Men det Carina
Lillbäck Larsson lyfte fram på under de
tre träffarna för föräldrar som hon hade
här i Linköping, var just detta att tillsammans är vi starka.
Det kan vara svårt att se hur man
ska kunna förmedla en stark tro till sina
barn när man kämpar med sin egen relation till Gud. Då är det skönt att bli påmind om att vår styrka inte ligger i hur
stark tro vi själva har, eller hur ”andliga”
vi är, utan i Gud. Tillsammans med Gud
är vi starka!
Och visst kan det kännas frestande
att låta ”proffs” lära barnen det som de
behöver, precis som man skickar barnen
till fotbollsklubben eller musikskolan
när de vill lära sig spela. Men vare sig
föräldrarna känner sig ”andliga” nog
eller inte så är det deras tro som gör
starkast intryck på barnen. Det är inte
styrkan i föräldrarnas tro, utan ärligheten, äktheten – trots tvivel och svagheter
– som väger tyngst. Därför är det också
tillsammans som familj som vi är starka.
Så ofta tror vi att vi måste göra saker för våra barn, medan det viktigaste
egentligen är att göra saker med våra
barn. Föräldrarnas ansvar för sina barn
tar inte slut bara för att man sätter sin
fot i kyrkan. Det handlar om att vara tillsammans med familjen i församlingen. I
församlingen kan familjen få möjlighet
att dela andliga upplevelser och barnen
få uppleva att vi inte leker kristna – vi
är kristna! Det handlar också om att
vara tillsammans i församlingen som en
familj. Församlingen finns för att vi ska
kunna stötta varandra. Församlingens
barn är i första hand föräldrarnas ansvar, men alla vi runtomkring har också
ett ansvar, för vi tillhör samma familj!
Tillsammans i församlingen är vi starka!
Vad betyder det här i praktiken?
Hur går vi vidare med detta? Det korta
svaret är: tillsammans! För det är inte
mitt ansvar som pastor att se till att
barnverksamheten fungerar. Det är inte
barnledarnas ansvar att se till att det
finns något för barnen. Det är vårt ansvar att se till att vi gör något med våra
barn i församlingen.
Jamen jag är ju inte förälder? Nej,
jag är inte förälder. Men nog har jag
barn alltid – många barn! Hela min stora familj församlingen är ju full av barn!
Karin Rudholm
är pastor i den familjerika
Adventkyrkan i Linköping
Planering tillsammans –
något vi gör igen!
Den tredje helgen i januari samlades 14 av
de ledare som kommer att vara ansvariga
för sommarens barn- och ungdomsläger.
Målet med träffen var att dels komma
igång med planeringen för våra läger,
men också att få tillfälle att ta hand om
ledarna lite extra. Vi från ungdomsavdel-
ning har också haft en tanke om att ha en
röd tråd genom våra verksamheter, träffar
och läger under året. Detta var något vi
ville diskutera tillsammans med så många
som möjligt av lägerledningarna. Temat
för året är evangelisation och våra läger
kommer alltså under sommaren ha det
Alla :s dag
på Hestra
Den 14 februari hade vi på Hestra som
vanligt cafégudstjänst och 100%barn
innan det var dags att börja vår
”barnpassningskväll”. Vi tänkte att
mammor och pappor kunde få gå ut och
äta på alla hjärtans dag och att vi under
tiden kunde ta hand om deras barn.
Vi ville göra en sak tillsammans
hela församlingen, stora som
små, för att bara finnas till
för alla som bor runt vår
kyrka.
När 500 inbjudningar
till föräldrar i
närområdet runt
vår kyrka delats
ut och vi haft med
en artikel i Borås
Tidning så var vi
alla redo för en rolig
kväll. Ballonger,
hjärtan, musik, pyssel
och korv, allt var på
plats.
Efter lite härliga
barnlovsånger var det
full rulle i idrottshallen. I
Killarna var
snabbt inne i
innebandyn och
deras syster hittade
sin plats bland
kärleksmuffinsen.
Foto: Emilie Tegebo
temat som röd tråd, naturligtvis
anpassat efter den åldergrupp som
deltar på de olika lägren. Läs mer
om våra läger på ung.adventist.se.
Det här var första gången vi i
lägerledningarna träffades tillsammans under dessa former. Efter att
ha läst igenom utvärderingarna kan
vi bara konstatera att detta är något
vi gör igen!
Ungdomsavdelningen
idrottshallen kunde barnen välja på att
dekorera kärleksmuffins som de kunde
ta med hem, leka med lera, pyssla,
bygga med lego, få ansiktsmålning,
titta på film eller spela innebandy. Korv och bröd fanns
så klart
för alla
hungriga och en glassgubbe.
En pappa kom och lämnade sina
tre barn. Killarna var snabbt inne i
innebandyn och deras syster hittade
sin plats bland kärleksmuffinsen. De
hade läst om det i tidningen och tyckte
att det verkade roligt. När de skulle gå
hem hade flickan som var 11 år hört att
vi har 100%barn varannan vecka. Hon
frågade sin pappa om han och deras
mamma som var skilda kunde byta helg
så hon kunde komma till 100%barn!
En annan pappa kom med sin lilla
dotter. Han var ensamstående och ville
att hon skulle ha roligt. Han själv
fanns i närheten för flickan
var lite för liten att lämnas
ensam. De stannade
längst av alla och hade en
jätterolig kväll. Även de
var intresserade
av 100%barn.
Fritidsgården
som ligger vägg
i vägg med
idrottshallen
öppnade sina
dörrar och både
personal och lite nyfikna
tonåringar gick fram och
tillbaka, satt med, pysslade
med barnen, åt korv, tittade
på film o käkade godis med
oss. Några av de lite yngre
barnen på fritidsgården var med
och spelade innebandy.
Vi hade en jättehärlig kväll med 27
barn som var med på olika sätt. Vi var
säkert lika många vuxna som var med
för att det var så kul.
Alla i församlingen hade varsin
uppgift, från den yngsta till den äldsta.
Att bara leka och vara kompis med de
som kommer är en superviktig uppgift!
Vår tanke med kvällen var att finnas till
för alla våra vänner runt kyrkan och att
de skulle få lära känna oss.
Vi ser fram emot nästa år då vi vill
göra samma sak!
Anna Tegebo
som skickar hälsningar
från alla på Hestra
i Borås
Bild: Marianne Kolkman
MISSIONÄREN nr 4 2009 | 17
FAMILJELIV
sången ”Oändlig nåd” till
Vieno Roines orgelmusik.
Brigitta Norlin
för Adventkyrkan
i Stockholm
Asta Smårs föddes i Norrkö-
AVSOMNADE
Wiola Syring-Einarsson
gick i sitt 91:a levnadsår till
vila. Hon föddes den 26 mars
1918 i Gerby by nära Vasa
och döptes vid 16 års ålder av
pastor Ragnar Svensson.
Efter examen från Handelsskolan i Vasa studerade
hon vid Ekebyholmsskolan
där hon träffade sin blivande make David Einarsson.
De gifte sig midsommaren
1946 och fick 36 år tillsammans och två flickor, Inger
och Yvonne. Wiola arbetade
en tid i butik och senare vid
Patentverket i Stockholm där
hon trivdes mycket bra.
Stilla och anspråkslös
men alltid glad och hjälpsam
spred hon trivsel omkring
sig. Vi minns hennes varma
välkomnande leende som
värdinna i vår kyrka. Hon
hade en inre styrka och optimism som räckte till att dela
med sig av och var en fast
sammanhållande länk för
alla i släkten.
Dottern Inger och systern
Margit satt hos Wiola den 14
januari 2009 då hon stilla insomnade i trygg förvissning
om ett återseende då härlighetens morgon randas. Vid
begravningsgudstjänsten i
Adventkyrkan talade Jerker
Sjölander om Wiolas varma
gudstro, och hustrun MajBritt sjöng bl.a. den vackra
ping den 25 september 1922.
Tidigt valde hon att i dopet
följa sin Herres exempel och
åren 1943-47 fullföljde hon
Ekebyholmsskolans fyraåriga linje.
Asta var av naturen en
glad och positiv person som
hade lätt att komma i kontakt
med människor. För sina tre
barn Gunilla, Per och Eva var
hon en fantastisk mamma och
hon hade många goda vänner
i församlingen. Förutom sina
barn och barnbarn hade Asta
flera stora intressen. Hon älskade gymnastik och idrott,
sjöng i vår församlingskör,
målade i olja och tyckte om
att resa.
Ett utmärkande drag för
Asta var att hon aldrig gav
upp bara för att en sak var
besvärlig. Hon skaffade sig
t.ex. vid 84 års ålder en egen
dator som hon lärde sig att
hantera. När barnen vuxit
upp återupptog Asta sina studier och tog sociologexamen
vid Socialhögskolan. I sitt arbete inom socialvården visade hon prov på engagemang,
medmänsklighet och empati.
Asta avled stilla den 20
januari 2009. Vid begravningsgudstjänsten i Altorps
kapell i Djursholm talade
Berny Carlsson om hur Astas
tillit till Gud burit henne genom livet. Cecilia von Heijne
sjöng och Erik Wadman spelade orgel.
Brigitta Norlin
för Adventkyrkan
i Stockholm
Skriv till familjeliv!
Vi sprider med glädje alla nyheter som rör din familj till den stora
adventistfamiljen:födslar, vigslar, högtidsdagar och
tackhälsningar vid uppvaktningar och sorg.
Skicka både bilder och texter till [email protected].
Minnesord över avlidna skrivs vanligen i samarbete med familjen av
sekreteraren i den församling där den avlidne hade sitt medlemskap.
Redaktionen
18 | MISSIONÄREN nr 4 2009
TILL MINNE
Roland Kazen
Gud har skapat alla människor med unika gåvor.
En av Guds gåvor till Roland Kazen var hans händer. Han var en mycket
skicklig läkare och handkirurg. Under 30 år rehabiliterade han tusentals
leprasjuka till ett människovärdigt liv i samhället. Dessutom var han en
utmärkt pedagog som förmedlade sina kunskaper
till läkare och sjukgymnaster i Afrika, Asien och
Sydamerika. Med Guds
nåd spreds hans kunskap
som ringar på vattnet. Rolands mål var en värld fri
från lepra.
Roland avled den 11 januari, 72 år gammal. Han
föddes i Schweiz. När han
var tre år flyttade familjen
till Sverige. Som ung kom
han i kontakt med Adventkyrkan i Stockholm,
lockad bl.a. av orgeln och
ungdomsföreningen. Där
mötte han sin hustru Birgitta. 1957 döptes han av
David Carlsson.
Roland utbildade sig
till läkare och arbetade i
Nyhyttan, Lindesberg och
Örebro. Han engagerade
sig aktivt i församlingsar-
betet var han än bodde.
1976 reste Roland och
familjen till Masanga Leprasjukhus i Sierra Leone.
1990 inbjöds Roland till
Alert leprasjukhus i Etiopien för att utveckla leprakirurgin och undervisa i
leprarehabilitering. Under
min tid som ADRA ledare
fick jag förmånen att möta
Roland och Birgitta i deras
hängivna arbete för medmänniskorna.
Roland var också mycket aktiv i kyrkans musikliv.
Många, även jag, fick glädjen att njuta av hans orgelkonserter
2002 flyttade Roland
och Birgitta hem till Nyhyttan som pensionärer.
Pensionärslivet innebar
fortsatt aktiv medverkan
i utbildning av personal
inom lepravården.
Roland var mycket uppskattad som läkare, lärare,
musiker,
medmänniska
och vän och beskrevs som
kunnig, positiv, entusiastisk, omsorgsfull och generös. En leprapatient sa:
”Han är doktorn som rör
vid oss”.
Jordfästningen ägde
rum i Nyhyttans kyrka
den 30 januari. Officiant
var Lars Gille. Birgitta,
barnen med familjer, släkt
samt många vänner och
kollegor från hela världen
var med för att ta farväl.
Rolands varma kärlek, förtröstan på Gud och starka
tro på människans upprättelse bär oss sörjande
vidare i väntan på Jesus
återkomst.
Rigmor Nyberg
ADRA ledare 1985-2006
Tack!
Tack alla ni som delar vår familjs sorg och saknad efter Roland!
Tack för bönerna ni bad för honom under hans sjukdomstid!
Tack för samtalen, breven, blommorna och all omtanke!
Tack för minnesgåvorna till de lepradrabbade!
Birgitta
Thomas, Agneta, Magnus och Jusufu med familjer
Jakob Arnesen
Jakob Arnesen somnade
in den 2 november på
Akers sjukhus i Norge i en
ålder av 90 år och efter en
kort tids sjukdom. Vi som
arbetade på Skandinaviska Bokförlagets tryckeri
i Stockholm under Arnesens tid som chef 195462, minns honom som en
mycket skicklig yrkesman
och arbetsledare.
Han var född i Oslo
den 17 augusti 1918. Efter
realexamen och studier
vid Onsruds missionsskola
utbildade han sig till typograf vid Norsk Bokförlag,
där han arbetade under
en 14-årsperiod och erhöll sitt mästarbrev 1946.
Han var också en mästare
på kalligrafi, som han studerade under en period i
London. Jakob Arnesen
har under flera år av sitt yrkesverksamma liv arbetat
med formgivning av skolböcker i Norge och även
varit produktionschef för
Aschehaugs förlag. Han
gav också ut en egen bok,
Levande Skrift, 1987.
Jakob Arnesen var
även med och utvecklade
den helelektroniska tidningsproduktionen inom
företaget SimX, där han
var VD för typografin.
Jakob döptes som 16åring av L. Muderspach och
har varit en aktiv medlem
inom Adventistsamfundet,
både som predikant under
en 3-årsperiod och som en
mycket uppskattad sångare, bl.a. i Sverre Valens
Adventsangerne, där han
var hedersmedlem.
Begravningsgudstjänsten hölls i Oppsals kyrka
den 12 november med Reidar Olsen som officiant och
i kretsen av många vänner,
barn och barnbarn. Bland
annat sjöngs en av de sånger som Jakobs egen far, Erik
Arnesen, skrivit: ”Tänk när
en gång jag med förklarad
blick kan se den stig jag här
på jorden gick”.
En skicklig yrkesman
och en hängiven medvandrare har avslutat sin viktiga
livsgärning. Hans vackra,
klara tenorröst har tystnat
i väntan på den stora dag
då den på nytt ska ljuda i
den mäktiga kör som ska
sjunga Guds lov med förklarad blick.
Sunt & Godt Bakeri i Skotselv, Norge søker ny daglig leder. Bakeriet
har 11 ansatte og en omsetning på 8 millioner. Sunt & Godt Bakeri
har en to-delt visjon. 1) Være en støttespiller for misjons- og
helsearbeide, og 2) Tilby det norske folk sunne og attraktive brød.
Daglig leder
Sunt & Godt AS
Det søkes etter en utviklings- og resultatorientert leder som
bl.a. vil ha følgende oppgaver:
•
Personell
o Bidra til personalutvikling og godt
arbeidsmiljø
o Klar, tydelig og god kommunikasjon
•
Økonomi
o Ansvar for resultat, budsjett, likviditetsstyring
Ansettelse snarest.
Søknadsfrist innen fredag 15.april 2009. Eventuelle spørsmål
eller søknad kan rettes til Sunt & Godt AS sin styreleder: Alex
Jensen, mobil: 918 45 400, e-mail: [email protected]
Jerker Sjölander
f.d. tryckerilärling
Sommarstugvärd på Trostebacken?
ANNONSER
Våra stugvärdar behöver semester. Därför söker vi vikarier fr.o.m.
14 juni – 2 augusti. Du som vill njuta av fjällvärden under en eller
ett par veckor i sommar har fri tillgång till bekväm stuga och tar
emot gäster och ser till att allt fungerar den tid du är där.
Personligt
Hör av dig snarast möjligt till: Jerker Sjölander,
Svar till denna tidnings redaktion: ”Våren”
Seniorträff på Trostebacken
4-11 augusti
Nu är det tid att planera för årets seniorträff på Trostebacken.
Under en hel vecka kan du njuta av fin gemenskap och
rekreation, med god mat och trevliga utflykter.
är 1 200 kr/v. för mat & logi. Resor tillkommer.
till Jerker Sjölander, 0653-400 53.
anmälan
Salg/marketing
o Kontraktsforhandlinger med
dagligvarekjedene
o Oppfølging av merchandisere
o Samarbeide med kunnskapsmiljøer
Ved utvelgelse legges det vekt på:
• Ledererfaring
• Motiverende, samlende og tydelig på felles strategi/mål
• Er utviklingsorientert, strukturert og har stor
arbeidskapasitet
• Er en syvendedags-adventist som støtter opp om
menighetens arbeide
• Gode engelsk kunnskaper, skriftlig og muntlig
Vi kan tilby:
• Et godt arbeidsmiljø og en utfordrende lederoppgave
• Gode lønnsbetingelser
0653-400 53. E-post: [email protected]
Aktiv pensionär, varmt troende SDA man
önskar kontakt med dito kvinna.
lägeravgiften
•
Solens nedgång
3 april
10 april 17 april 24 april 1 maj
8 maj
Lund
19.4720.0120.1520.2820.4220.56
Göteborg
19.5420.0920.2420.3920.5521.10
Stockholm 19.33
19.4920.0520.2220.3920.55
Östersund 19.5420.1420.3420.5421.1521.36
Luleå
19.29 19.5120.1420.3721.0121.26
Helsingfors20.0920.2720.4421.0121.1921.36
Uleåborg20.1820.4021.0221.2521.4922.13
MISSIONÄREN nr 4 2009 | 19
ANNONSER
TILL MINNE
POSTTIDNING B
ECONOMIQUE
Avsändare:
SDA media
Box 114
SE-762 23 Rimbo
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen
med den nya adressen
på tidningens framsida.
BRÄNNPUNKT
budskapet som Jesus predikade. Ellen
White skriver i Vändpunkten, sidan 393:
”När sanningens budskap påverkar
människor med särskild kraft, sporrar
Satan sina redskap att börja diskutera
någon underordnad fråga. På så sätt försöker han dra uppmärksamheten från
den verkliga frågan.”
Hur är det med dig och mig? Fastnar vi i
Vad är meningslöst?
av | PETER NILSSON | bor i Växjö | Bearbetad bild: Ingram Publishing
V
ad gör ditt liv värt att leva? Lever
du ett liv med mening eller ett meningslöst liv?
Fredagen den 14 mars 1997 satt jag i
bilen och körde de 63 milen från Uppsala till Helsingborg med min tvillingbror.
Tidigt på morgonen hade min mor ringt
och berättat att min far hade avlidit.
Ulf och jag sa inte så mycket i bilen på
väg ner till Skåne. Vi satt tysta mil efter
mil och lät tanken och känslan sjukna
in att far var borta. Var detta allt som
livet hade att erbjuda? Över tolv år har
försvunnit sedan den där värsta dagen i
mitt liv. Minnena om och bilderna av far
finns kvar. Men samtidigt, vad är egentligen mening med livet? Vad gör liv värt
att leva?
Vad du får för svar på dessa frågor,
beror på vem du frågar. En fattig person,
kanske säger pengar. Men vad kommer
efter det att man har så mycket pengar
att man inte längre behöver mer? En
sjuk säger hälsa. Hälsan uppskattas ju
inte förrän man mister den. Men vad gör
ditt liv värt att leva? Jobb? Pengar? Utbildning? Barn? Familj? Men, vad kommer sedan?
20 | MISSIONÄREN nr 2
4 2009
Hur hanterade Jesus frågan?
Jesus fick en fråga av de skriftlärda:
”Varför bryter dina lärjungar mot fädernas regler? De tvättar ju inte händerna
innan de äter” (Matt 15:2).
En helt adekvat fråga. Alla barn lär
ju sig att tvätta händerna innan man
äter. Men, efter den Babylonska fångenskapen hade prästerna i Israel tagit
fram muntliga regler och ritualer för att
hålla Guds bud. Att lära sig dessa regler
skulle ta längre än en livstid, än mindre att hålla dessa förordningar. Dessa
muntliga föreskrifter betraktades av de
skriftlärda som heligare än lagen själv,
de Tio budorden. Att försumma vissa reningsceremonier före en måltid var till
och med förknippat med döden. Bakom
en oskyldig fråga låg en helt annan mening än vad som framkommer i texten.
Vad blev konsekvenserna av fariséernas fråga? Människorna var upptagna
med små saker, som att hålla olika obetydliga lagar som de själv hade stiftat,
och glömde bort att följa Guds lag. Jesus
arbete började vinna framgång, och nu
ville de skriftlärda diskutera detaljer
i lärjungarnas uppförande istället för
olika traditioner eller former när vi ärar
Gud, eller är Gud själv centrum för vår
tillbedjan? Vilka mänskliga regler och
traditioner håller vi fast vid som hindrar
oss att komma till Kristus? Det är lätt att
vi precis som Martin Luther säger att vi
enbart tror på Bibeln, sola scriptura, och
inte på någon människas ord eller på
traditioner. Men Martin Luther hölls fast
vid att söndagen var Guds sabbat och
inte lördagen som Bibeln proklamerar.
Men, vad är meningen med våra liv?
Vad är viktigast i ditt liv? Har vi helt och
fullt lämnat våra liv åt Jesus Kristus?
Tack vare lärjungen Tomas fråga, vet vi
vad vägen till mening med livet är. ”Jag
[Jesus] är vägen, sanningen och livet.
Ingen kommer till Fadern utom genom
mig” (Joh. 14:6).
Om jag ska vara ärlig, så vet jag inte
om min far hade en personlig tro på Jesus. Jag hoppas det och samtidigt litar
jag på en nådefull och rättfärdig Gud.
För, det enda som spelar någon roll i livet är vårt förhållande till Jesus Kristus
och vad han har gjort för oss. Vår tro på
Jesus idag, ger oss här och nu en mening
med livet som räcker in i framtiden, in
i evigheten med vår Frälsare. Resten är
meningslöst!
Peter Nilsson bor
med sin familj i
Växjö. Detta är ett
sammandrag av en
predikan han höll i
församlingen där.