Smittskydd och vårdhygien
Datum 2016-04-04
Kort om tuberkulos
Historik
Tuberkulos är en av världens tidigast kända infektionssjukdomar. Tuberkulos var tidigare ett
problem i Sverige. Faktorer som ökar risken för tuberkulos är; folkförflyttningar,
flyktingläger, fängelser, trängsel och misär.
Smittvägar
För att bli smittad av tuberkulos krävs i regel långvarig och nära kontakt, samt att den sjuke
har tuberkulos i lungor eller luftvägar. Tuberkulos i andra organ är inte smittsamt. Patientens
behandlande läkare bedömer smittsamheten, och om det behövs har läkaren ansvar för att
alla som kan ha smittats, kallas till undersökning inom tre månader. Små barn med
tuberkulos är mycket sällan smittsamma.
Barn med tuberkulos är oftast inte smittsamma. Tuberkulos sprids inte via händer, föremål
eller kläder.
Olika former av tuberkulos
1) Latent tuberkulos är en ”sovande”, inkapslad form av infektionen. Personen är symtomfri,
”frisk”. Latent tuberkulos kan utvecklas till en aktiv tuberkulos med tiden. Idag behandlar vi
framför allt yngre personer med latents tuberkulos för att förhindra en framtida sjukdom.
2)Aktiv tuberkulos är en form av infektionen med symtom. Tuberkulos sitter ofta i lungan,
men alla organ kan drabbas. Symtomen är långdragen hosta, avmagring, långvarig feber och
nattliga svettningar.
När skall man söka sjukvård?
Vid förekomst av symtom på sjukdom bör man söka vård för bedömning. Speciellt viktigt
avseende tuberkulos är ovan nämnda symptom.
Patient som behandlas för tuberkulos
Så länge man är smittsam måste man vara isolerad eller leva så att inga andra riskerar att bli
smittade. Ofta innebär detta därför vård på sjukhus i början av behandlingen tills smittrisken
bedöms ha försvunnit. Det viktigaste är att patienten följer läkarens förhållningsregler så att
ingen annan blir smittad.
Personer med icke-smittsam tuberkulos (latent) kan bo kvar i sitt hem utan risk för andra,
men måste komma på planerade läkarbesök och följa läkarens förhållningsregler samt
behandling.
Vaccination
Vaccination ger ett visst skydd mot lungtuberkulos, men man kan inte ange skyddet i procent
eller förutsäga hur länge skyddet varar. Mot de allra farligaste tuberkulosformerna, som
främst små barn kan få, skyddar vaccinet bra. Påfyllnadsdos rekommenderas inte då det inte
anses förbättra skyddet.
Vaccination av personal inom omsorg och socialtjänst bedöms sällan vara motiverad. För
personal inom sjukvården bör endast de som arbetar eller studerar i patientnära verksamhet
på vissa sjukhuskliniker (lungklinik och infektionsklinik), på vissa laboratorier eller på
obduktionsavdelning vara vaccinerade mot tuberkulos.
På en arbetsplats är det arbetsgivaren som riskbedömer och avgör vilket skydd de anställda
ska ha (Arbetsmiljöverket AFS 2005:1).
