Nytt pastorspar i Betania - Finlands Svenska Baptistsamfund

Nr 9
Inne i
tidningen:
22 september 2006
Årgång 114
Nytt pastorspar i Betania
NÖDVÄNDIG
FÖRNYELSE
� Sten-Göran LIljeström
skriver i sin ledare om
den nödvändiga förnyelsen.
SIDAN 3
GUDS ÖGONSTEN
� Församlingen som
Guds ögonsten skriver Dan Nylund om i
Angeläget.
SIDAN 4
MÖT MAISE
� Maise Lasén-Vikman
(bilden) är välkänd för
alla lantbruksföretagare
i Pedersöre. I trettio år
har hon nämligen sett
till att de fått semester.
Maise är också engagerad i baptistförsamlingen i Purmo.
SIDAN 5
DE STILLA I LANDET
� Utifrån Ps 35:20
konstaterar Per-Erik
Wingren att han gärna
tillhör ”de stilla i landet”.
LIVSORD, SIDAN 7
LEVE NYANSERNA!
� Svante Lundgren
skriver i sin krönika om
nyanser i den israeliskpalestinska konflikten.
SIDAN 9
MITTUPPSLAGET
Jakobstads baptistförsamling har fått ett nytt, ungt pastorspar i Tommy och Anette Nyman. Tommy inledde sin heltidstjänst som pastor i församlingen i juni medan Anette
inledde sin halvtidstjänst som ungdomsledare i augusti.
FOTO: PETER SJÖBLOM
2
Heikki Huttunen ny generalsekreterare
för Ekumeniska rådet i Finland
Fader Heikki Huttunen
valdes i våras till ny
generalsekreterare för
Ekumeniska rådet i
Finland.
I höst har han inlett
sin tjänst. I slutet av
augusti deltog både
han och hans föregångare i tjänsten, Jani
Edström, i en ekumenisk samtalsdag i Vasa.
Det är första gången
en ortodox väljs till
generalsekreterare
för ekumeniska rådet.
Huttunen var i Vasa
mån om att tala både
på finska och svenska,
något han lovade fortsätta med.
SBFK: HÖSTMÖTE
� Kvinnoförbundet
håller sitt höstmöte i
Vasa lördagen den 30
september. Temat är
”I Guds hand”.
SIDAN 9
ATT INSUPA GUD
� Carol Arnott från
Toronto skriver om att
insupa Guds närvaro.
SIDAN 11
ANSVARSVECKAN
22-29 oktober
hjälper BARN
i Burundi
SIDAN 2
KOM IHÅG JUBILEUMSINSAMLINGEN!
SIDAN 2
MEGAFÖRÄNDRING
� Vägen bort från åskådarreligion är möjlig att
finna.
SISTA SIDAN
Generalsekreterare
Heikki Huttunen i
baptistkyrkan i Vasa.
FOTO: PETER SJÖBLOM
JUBILEUMSERBJUDANDE
Resten av årets nummer för
5€
Fyll i blankett i församlingen
eller ring (06) 3464500, eller
sänd till mst@baptist.fi
2
Missionsstandaret
Huttunen efterträder Edström
som ERF:s generalsekreterare
Måndagen den 28 augusti var en
intressant dag sett ur finländskt
ekumeniskt perspektiv. Då var
baptistkyrkan i Vasa värd för en
imponerande samling kyrkliga
och frikyrkliga representanter.
Dagen var bokad för diskussioner
kring olika aktuella ämnen (se
Håkan Nitovuoris artikel nedan).
Dagen var också speciell därför
att både den avgående och den
nytillträdda generalsekreteraren
för Ekumeniska rådet i Finland
var på plats. Även om den officiella
Heikki Huttunen (t v) är ny generalsekreterare för Ekumeniska
rådet i Finland. Här lyckönskas
han av den avgående generalsekreteraren Jan Edström.
stafettväxlingen skett vid ett tidigare tillfälle, blev det även nu en
form av vaktombyte.
Jani menade att det var modigt
av rådet att för 13 år sedan välja
en ung baptistpastor till generalsekreterare.
– Det har varit en oerhört rik tid!
Jag är också glad över att man till
min efterföljare valt fader Heikki
Huttunen som jag fått lära känna
som en god vän och broder.
Jani konstaterade att man med
honom fick både sveskspråkigheten och frikyrkligheten på köpet.
– Heikki tillhör som ortodox
även en minoritetskyrka och
talar dessutom en utomordentlig
svenska, så jag är övertygad om
att allt är i goda händer.
Heikki Huttunen berättade för
sin del att han arbetat som församlingspräst i Esbo de senaste 12 åren
och före det som ungdomsarbetare.
Sin ekumeniska bana inledde han
emellertid i Kyrkornas Världsråds
ungdomsavdelning i Genève där
han var stationerad 1985-89.
– Inför KV:s möte i Aten 2005
var jag med i en arbetsgrupp för det
andliga livet där vi bl a förberedde
bibelarbetet och själavården. Alltsedan 1983 i Vancouver har den
gemensamma bönen fått större
och större betydelse vid KV:s
generalförsamlingar.
Heikki Huttunen uppskattar
alla de mänskliga möten det ekumeniska arbetet gett och ger. Och
han lovar att envist fortsätta tala
också svenska!
PES
FOTO: PETER SJÖBLOM
Informella samtal i avspänd atmosfär
Sedan ett antal år tillbaka möts representanter för den evangelisk-lutherska kyrkans kyrkostyrelse, styrelsen för Suomen
vapaan kristillisyyden neuvosto (SVKN)
och Frikyrklig Samverkan till samtal.
Träffen hölls för första gången i Österbotten, nämligen i baptistkyrkan i Vasa den
28 augusti. Lunchen intogs på FKF där
gästerna hade tillfälle att bekanta sig med
skolan under rektorns ledning. Som värd
för samlingen stod FS.
Under denna årliga träff tas inga formella
beslut men samtal förs under informella
former och aktuella frågor behandlas.
Avkristningen och de nya religionerna som
kommer till vårt land utgör en gemensam
utmaning. Ett tema för dagen var hur vi
skall möta människors vilsenhet, hur
den unga generationen får sina impulser
och intryck genom den nya teknologiska
informationen, da Vinci-kodens falska
budskap osv. Ecklesiastikrådet Seppo Häkkinen visade aktuell statistik över unga människors trosuppfattningar i huvudstadsregionen. Den visar tydligt hur man fjärmat sig
från traditionell kristendom. Samtal fördes
om kyrkan som asylplats och man beklagade den starka rasism som många gånger
finns hos finländarna och som lokalförsamlingarnas ledare borde ta tag i.
Träffen ger också möjlighet att utbyta
aktuell information. Meddelades att nästa
år blir det en storsatsning på Mikael Agricola. Det har gått 450 år sedan han dog och
man lyfter fram olika sidor av hans livsgärning, bland annat hans viktiga insats som
det svenska rikets fredsförmedlare med
det ryska väldet, en sida som inte tidigare
kommit så tydligt fram.
Årets samling kom även att sammanfalla
med stafettbytet mellan Ekumeniska rådets
avgående generalsekreterare Jan Edström
och den nytillträdda Heikki Huttunen
varför de båda inbjudits. Det var ett fint
tillfälle att ta del av Janis erfarenheter och
lära känna den nye generalsekreteraren
närmare.
Trots samlingens informella karaktär
hade lutherska kyrkan sju representanter
med ärkebiskop Jukka Paarma i spetsen,
SVKN hade sex deltagare med deras nya
generalsekreterare Eeva Tervala och från
FS deltog åtta personer. Ordet leddes av
generalsekreterare Håkan Nitovuori.
HÅKAN NITOVUORI
Baptistkyrkan i Vasa var i slutet av
september samlingsplats för ett
ekumeniskt samtal på bred bas.
FOTO: PETER SJÖBLOM
ANSVARSVECKAN
hjälper barn i Burundi
K
yrkornas internationella ansvarsvecka, vars tema är Fred och rättvisa, infaller i
år 22-29.10. Speciellt material utarbetas till hjälp för genomförandet och sänds ut
till församlingarna.
Parallellt med Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands ansvarsveckoprojekt och insamlingar har frikyrkorna i år liksom tidigare år ett gemensamt insamlingsmål. Detta år är
det baptisterna som fått välja vad de insamlade medlen ska kanaliseras till.
Målet för årets insamlingar är att hjälpa de många föräldralösa barn som finns i Burundi,
Afrika. Efter 10 år av inbördeskrig är barnen de stora förlorarna. Över 300.000 människor
har dött under krigsåren och dessutom har cirka två miljoner blivit flyktingar. UNICEF
har presenterat statistik som säger att 950.000 barn i Burundi är ”speciellt utsatta”. Mer
än hälften av alla barn har aldrig gått i skola.
Vi kanaliserar medlen genom missionärerna Niels Christian och Solveig Nielsen, som
är utsända av Danska baptistsamfundet under en tvåårsperiod just för en hjälpinsats
bland barnen. Niels Christian och Solveig har lång erfarenhet av missionsarbete i
Burundi och är respekterade och uppskattade bland folket för tidigare arbetsinsatser.
De insamlade medlen går främst till kläder, sjukvård, mat, samt till hjälp med skolgång,
och för inköp av skolmateriel.
Folder och mera information sänds ut till församlingarna i september.
Nils Erik Vikström, Ansvarsveckans frikyrkliga projektkoordinator
3
Missionsstandaret
Den nödvändiga förnyelsen
Finlands svenska baptistmissions och dess ungdomsförbunds tidning
Utkommit sedan 1892.
Tidigare namn: Finska
Månadsposten, Finska
Missionsbladet (1903),
Missions-Standaret (1915)
12 nummer per år
Redaktörer:
Sten-Göran Liljeström,
Peter Sjöblom (layout)
Ansvarig utgivare:
Leif-Erik Holmqvist
Postadress:
PB 54, 65101 Vasa
Redaktion och expedition:
Rådhusgatan 44 K 5, Vasa
Tfn: 06-346 4501; Fax:
06-346 4510; E-post:
[email protected]
Prenumerationer:
Henry Månsus
Redaktionsråd:
Maj-Lis Ede, Jan Edström,
Leif-Erik Holmqvist, Rurik
Lindqvist, Inez Revahl
Prenumerationspriser
2006:
I Finland 45 euro, i Europa
50 euro, övriga länder
(med flyg) 60 euro. Gåvoprenumeration: 32 euro,
Europa 40 euro, övriga
länder 55 euro. Med studieeller pastorsrabatt: 36 euro.
Frikyrkligt tidningspaket
(FTP) 125 euro, EVMST
65 euro, KBMST 73 euro,
NBMST 61 euro.
Annonspriser:
0,95 euro/spmm.
Förlovnings-, vigsel- och
födelseannonser 13 euro/st.
Bankgiro:
Vörå Sb 497111-213391;
Nordea 228218-61965;
Sampo 800012-252311
Karleby 2006,
Ab Österbottningen
www.baptist.fi
”Tiderna, attityderna och livsstilen är
nu en helt annan och det måste vi ta
hänsyn till i allt kristet arbetet, vare
sig vi vill det eller inte”, konstaterar
Sten-Göran Liljeström bland annat.
H
östverksamheten i församlingarna har kört igång och en del
frågar sig om de satsat rätt
denna gång för att åstadkomma den
där länge efterlängtade förändringen
som ska göra församlingslivet bättre
och engagera mera folk. Hur man än
satsar är det mycket som ska göras på
frivilligbasis.
Frivilliga insatser, det drag som
kanske är mest specifikt för den frikyrkliga församlingsmodellen, är
både en tillgång och en belastning.
Principen är bra. Vi kan ju alla på
olika sätt vara ”präster” (se 1 Petr.
2:9). Men frivillighetsprincipen blir
en belastning om verksamheten i församlingen bärs upp av bara några
personer. Då är det inte så underligt
att en del efter decennier av engagemang börjar tröttna och längtar efter
att yngre förmågor skulle ställa sina
talanger till förfogande. Speciellt problematiskt är det om det inte kommit till så många yngre medlemmar,
att det helt enkelt inte finns några nya
kandidater för de olika uppgifterna.
En sak vi så gärna längtar efter
och vill ha då stiltjen och missmodet drabbar oss är ”väckelse”. Om
bara väckelsen kom, då skulle allting förändras i ett slag, då skulle
allt bli så mycket bättre, då skulle
vi minsann inte behöva jämra oss
över att ett fåtal måste göra allting.
M
en vad är då väckelse egentligen? Oftast menar vi de enstaka gånger i en församlings eller ett samfunds liv då
massorna kommit inom Ordets hörhåll.
Väckelse betyder traditionellt att
många kommer till tro under en relativt kort tidsperiod. Alla väckelser är
dock stöpta i olika former, ingen är en
annan lik. Därför ska vi inte heller nu
nostalgiskt önska få tillbaka en väckelse av den typ som vi hade för femtio
eller sextio år sedan. Tiderna, attityderna och livsstilen är nu en helt annan
och det måste vi ta hänsyn till i allt
kristet arbetet, vare sig vi vill det eller
inte.
Det finns ett annat ord som är
nödvändigare att tänka på i första hand och för gemene man, och
det är ”förnyelse”. Utan förnyelse
på det individuella planet blir det
knappast någon väckelse heller.
Den anglikanske prästen (och clownen) Philip D. Noble från Skottland
förklarar förnyelse ur olika synvinklar så här. Förnyelsen är personlig.
En person som blivit förnyad beskriver det som att han blivit förändrad på
ett sätt som går utöver de referensramar han tidigare haft. När en förnyelse
sprider sig till en hel församling kan
den ofta härledas till ett fåtal förnyade
människor som initierat processen.
Förnyelse på samfundsplanet inträffar sällan utan att det finns ett verkligt
element av desperation. All förnyelseteologi måste inkludera en villighet
att förnyas kontinuerligt i varje aspekt
av församlingslivet, speciellt med avseende på struktur och vokabulär.
B
eträffande strukturella förnyelseyttringar kan vi peka på dansen, som på 1900-talet åter började tas till heders i kyrkan. Läraren
Lucinda Coleman i Australien är en av
dem som forskat i dansens historia och
hon påpekar det bibliska i att tillbe
Gud genom dans. Två direkta uppmaningar till det finns i Psalm 149:3 och
150:4. I den hebreiska traditionen
fungerade dansen som ett medium för
bön och tillbedjan, som ett uttryck för
glädje och vördnad, och den var en förmedlare mellan Gud och människa. Så
var det ännu under den tidiga kristna
kyrkans tid. Under medeltiden begränsades dansens yttringar, men fanns
fortfarande kvar som ett medel att uttrycka bön och tillbedjan. Men med reformationens intåg blev det totalt stopp
för dans i kyrkan. Nu har dansen som
sagt upplevt en renässans och börjat
komma tillbaka till våra kyrkor och
fått en större acceptans i gudstjänsten.
Hur mycket dans enskilda församlingsmedlemmar kan prestera
är nog mycket beroende av åldern,
men kanske ännu mera av inställningen. Det är inte lätt att som självklart och naturligt anamma någonting som lyst med sin frånvaro i flera
hundra år. Och för den som hunnit
till mogen ålder är dansens svängningar kanske inte så graciösa längre.
M
en tillbaka till allvaret och
Nobles tankar. Förnyelse kan
som sagt i viss mån spåras
tillbaka till enskilda människors initiativ. En väckelse däremot är alltid Guds
suveräna verk och totalt oberoende av
mänskligt initiativ.
Vad är då förnyelse i praktiken? Förnyelse innebär en återupptäckt av Bibeln. Det handlar inte
om att känna till de senaste trenderna. Förnyelse sker genom den helige Ande. Det är han som åstadkommer förändringen. Förnyelse innebär ånger. Förnyelse återupprättar
verklig gemenskap. Förnyelse betyder att evangeliet förkunnas med en
ny inspiration, med den helige Andes
kraft och auktoritet. Förnyelse i biblisk mening söker att återvinna den
individuella och kollektiva identiteten i Kristus. Så långt Nobles tankar.
Församlingslivet – med eller utan
förnyelse – är aldrig begränsat till bara
församlingen och de enskilda medlemmarna. En frisk församling är alltid en missionerande församling, som
sträcker en hjälpande hand också
till behövande som finns utanför.
Ett årligt återkommande initiativ
som alla församlingar kan engagera
sig i är Ansvarsveckan som infaller 2229 oktober. För frikyrkornas del är det
i år baptisterna som får förmedla de
pengar som samlas in. Medlen kommer
att gå till föräldralösa barn i Burundi.
(Se separat info på sidan 2. Mera i
nästa nr av Mst.) Låt oss ge generöst
och av hjärtat till dessa våra minsta
som saknar det mesta av det som vi
uppfattar som självklart i ett barns liv.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
”
– Det gör ingen skillnad vad
en människa gör, hur framgångsrik hon än förefaller att
vara inom vilket område som
helst. Om det inte är den helige Ande som är upphovet till
denna aktivitet kommer allt att
falla sönder när hon dör.
A.W. Tozer
k
K O R T
&
N Y T T
� HÖSTTALKO på Humle blir
det lördagen den 23 september.
� JUBILEUMSINSAM-
LINGEN har hittills (31.8)
inbringat 5 141 euro. Målet är
som bekant satt till 20 000 euro.
� HÖSTMÖTE för både
Finlands svenska baptistmission rf och Finlands svenska
baptistsamfund hålls i Salem,
Yttermark, lördagen den 18
november.
Seminarium om
församlingens framtid
Betaniakyrkan i Jakobstad
inbjuder till ett seminarium om
församlingens framtid lördagen 14 oktober kl. 14 och 16.
Föreläsare blir professor Nils
Erik Villstrand från Åbo kring
den baptistiska väckelsen som
socialt kapital i samhället.
Föreläsningen var planerad som
en del av jubileumskonferensen. Bitr. stadsdirektör Bengt
Strandin från Vasa kommer att
tala om välfärden och diakonins
utmaningar. På kvällen finns
också möjlighet att delta i en
förbönsgudstjänst.
Närmare information ges via
Betaniakyrkans kansli. Tfn 06/
723 0642 el. 040/7589207.
Nästa
nummer…
…utkommer 20 oktober.
Manus till det numret bör
vara redaktionen tillhanda
senast fredagen den 6
oktober. Kortare notiser tas
emot senare.
Miionsförtåndaren
Naturligt
N
aturlig församlingsutveckling och internationell mission var aktuella
för min del vecka 36 då jag hade
förmånen att få delta i NFUhandledarträff på Kilsbergsgården utanför Örebro. Det var 24
deltagare med, representerande
metodister och baptister. Enligt
programmet för dagarna var
målet att de skulle genomsyras av Gudsnärvaro, glädje,
delaktighet, omsorg och tydlighet. Så blev det också. Tyvärr
hade några som skulle delta i
programmet, som föreläsare,
insjuknat, men målet uppnåddes
ändå. En hel del av programmet
var genomgång och tolkning av
fingerade profiler, dvs. det resultat som man får fram i staplar
efter en undersökning.
Det var intressant att notera
att församlingar kan vara väldigt
bra på att ha ordning och reda,
men mål och vision har man
inte. Mycket vikt lades också vid
handledarens roll i församlingen
som utmanare och uppmuntrare,
det gäller att kunna balansera.
Handledarens roll är också att
förebilda andlighet, om ”hängiven andlighet” råkar vara den
lägsta minimifaktorn i församlingen. Då kan det vara bra att
också tipsa om någon som kan
besöka församlingen för att
ingjuta hopp och mod.
Ett material som utarbetats
av medlemmar i Kyrkan vid
Brommaplan presenterades
också. Materialet heter ”Konsten att leva” och handlar om
kyrkan som intresserar sig för
det jag brottas med i livet. De
som önskar mer information
om materialet, och har tillgång
till Internet, kan slå upp www.
konstenattleva.nu
Under dagarna togs också
frågan upp om vad det är att
vara en
relevant församling idag
och det där
med att känna
rädsla inför
människor och
grupper i samhället idag.
En hel del aktuell NFU-information gavs också, men framförallt upplevde jag det mycket
givande att i mindre grupper få
delge varandra det vi gläds över
och har det jobbigt med och att
sen få betjäna varandra i förbön.
Det gav glädje och inspiration att
fortsätta arbetet för att församlingar ska kunna utvecklas till
sunda och livskraftiga enheter
som växer.
Återkommer i nästa nummer
med information om mötet
mellan nordiska baptistsamfunds missionsrepresentanter
och EBM (European Baptist Mission) i Oslo.
Nils Erik Vikström
FOTO: NILS ERIK VIKSTRÖM
Klas Eriksson (stående t h), en av ledarna för NFU i Sverige, föreläser.
4
Missionsstandaret
Två biblar för 33+ miljoner
i ZImbabwe och Nigeria
Internationella Bibelsällskapet har gett ut sin
bibelöversättning på språket shona, som gör
Guds ord tillgängligt på ett modernt språk för
10 miljoner människor i Zimbabwe som talar det
språket. De flesta zimbabwier föredrar shona,
även om landets officiella språk är engelska.
Bible League har också nyligen slutfört en välbehövlig revidering av den 106 år gamla Bibeln på
språket yoruba. Yoruba är den näststörsta etniska
a
Angeläget
En spalt med utrymme för
vardagliga – och mindre
vardagliga – tankar.
Dan Nylund
Församlingen
är Guds ögonsten
J
ag har tänkt skriva något om ett ämne
som nog ofta behandlas i denna tidning,
men som är väldigt viktigt i den kristna
verksamheten, nämligen församlingen.
Det finns många olika typer av kyrkor och
församlingar och de lokala församlingarna på
en ort är ofta små. Men de har en viktig uppgift
att leda in människor på frälsningens väg, att
bygga upp tron på Gud.
Den kristna församlingen
har ju fått i uppdrag att utföra
och fortsätta Kristi verk i
världen.
Ibland är det gemensamma
De svaga har
livet i församlingen fyllt av
sina gåvor
hänförelse och glädje, men
och bidrag att
vanligare är att det präglas av
tålamod och upprepningar. Vi komma med och
bör inte se ner på det vardagde starka har
liga och enahanda i livet. Det
också svagheär lika mycket en gåva från
ter de behöver
Gud som det ovanliga och
arbeta med.
högtidliga. Ofta formas livet
genom vardagliga händelser.
I en församling finns det
mogna och starka människor, liksom omogna
och svaga. De svaga har sina gåvor och bidrag
att komma med och de starka har också svagheter de behöver arbeta med. Det fina med livet i
en gemenskap är att var och en kan komma med
sitt bidrag till Guds verk, men förutsättningen
är att det finns en villighet att tjäna.
Fastän församlingen består av ofullkomliga
människor är den Guds ögonsten på jorden som
man på alla sätt bör värna om.
”Visa varandra tillgivenhet och broderlig
kärlek, överträffa varandra i ömsesidig aktning.
Slappna inte i er iver, håll er brinnande i anden.
Tjäna Herren. Gläd er i hoppet, var uthålliga i
lidandet och ihärdiga i bönen (Rom. 12:10-12).
”
f
Väckelse bland muslimska
flyktingar i Norge
Det pågår en väckelse bland muslimska flyktingar
i Norge. Under de senaste tre och ett halvt åren
har Helge Svanåsen döpt mer än 450 före detta
muslimer. Detta trots att den församling mitt inne
Norges fjällvärld som han leder tillsammans med
I
sin fru Karin bara har femton medlemmar.
Geilo i slutet på augusti. Det är dopdags i
Haugen hotells väluppvärmda swimmingpool.
Här har muslimer från sexton olika nationer
begravt sitt gamla jag och uppstått i Kristus.
Sedan den förste iranska flyktingen döptes
här i bassängen 2002 har det ena dopet lett till
nästa. Elden har spridit sig inte bara till olika
flyktingförläggningar runt om i Norge utan också
till flyktingarnas hemländer. För de flesta av dem
som döpts har utvisats.
Av dem som står med vid bassängkanten är
det bara en som har uppehållstillstånd, nämligen
församlingens evangelist Dany Marandi. Dany
kommer från Teheran, är 51 år och övergav islam
för Jesus för fjorton år sedan.
Den här utvecklingen var verkligen inget som
församlingen Kinden (Källan) i Ål hade räknat
med. Ål är ett litet samhälle två och en halv mil
öster om fjällturismcentret Geilo. Kilden är en
karismatisk församling som ingår i ”Torontonätverket” Partners in Harvest.
(Herti Dixon i Trons Värld)
Jubileet gavs stor plats i Kodin Ystävä
juni möttes som bekant de
finska och de svenskspråkiga
baptisterna i Finland för att
gemensamt fira att det gått
150 år sedan baptismen landsteg
på Åland.
Det gemensamma evenemanget
uppmärksammas stort i de finska
baptisternas tidning Kodin Ystävä
som ägnar nästan halva sitt höstnummer åt jubileet och den gemensamma konferensen i Pedersöre.
Tidningens chefredaktör Aarno
Malin konstaterar i sin ledare
att baptisterna i Finland hade en
gemensam start och att det var
först när anhängarna blev fler som
man på grund av språkliga och
kulturella skillnader delade sig i
två samfund, en utveckling som
var oundviklig och säkerligen
också nödvändig, men att det knappast var nödvändigt att låta det gå
hundra år innan man på nytt, som
nu i Pedersöre, kunde samlas till en
stor gemenskapsyttring.
Anneli Lohikko, författare till
den finska historiken, har skrivit
en artikel under rubriken ”Framtid
och hopp – trots allt!”, som ju även
var rubriken för konferensens sista
möte. Hon konstaterar att både de
finska och de svenskspråkiga baptisterna i Finland har svårigheter
i sitt arbete och att framgångarna
i många fall uteblir. ”Har vi som
baptister förbigått någon livsviktig
detalj, eller varför går inte vårt
arbete framåt?” frågar hon sig.
Hon undrar också om ett litet
samfund har någon framtid i
dagens samhälle eller om det vore
klokare att uppgå i ett större sammanhang.
Hon fortsätter dock:
”Nu när ett par års arbete med
samfundets historik ligger bakom
för min del, känns det som om det
är lättare att hitta svar på frågan om
samfundets betydelse. Det har sin
Anneli Lohikko har skrivit SBYK:s
150-årshistorik. På bilden presenterar hon den på konferensen.
egen historia och identitet, även om
den sistnämnda för tillfället är lite
vacklande. Dessutom är baptismen
en internationell rörelse och det
stärker även ett litet baptistsamfund.”
Hon konstaterar att de första
baptisterna var ivriga evangelister,
nya församlingar grundades och de
gamla växte. Men så småningom
kom även sämre tider.
”Ofta var nedgångsperioderna
en följd av dålig atmosfär i församlingarna och samfundet. Det var
mycket ifrågasättande och missnöje. En stridande församling kan
aldrig vara växande. /…/ Olika
åsikter måste man försöka klara
av. Också det här är en del av baptismen. En baptistisk grundprincip
är friheten att tänka annorlunda.
En bra princip, som däremot kan
vara svår att förverkliga eftersom
frihet också alltid innebär mångfald. Därför har man tidvis rört
sig i motsatt riktning och i stället
eftersträvat tydliga gränser och en
klar sanning. Också det här har vi
erfarenhet av.”
Särskilt dåliga tider inom sam-
fundet var slutet av 1920-talet och
genast efter andra världskriget.
Men Lohikko menar att också
dagens läge är liknande:
”Nya arbetare fås just inte och
de gamla börjar pensionera sig.
Största delen av våra församlingar
saknar en fast arbetare. Läget är
så allvarligt att avslutningsmötets
tema gott kunde sluta med ett
frågetecken i stället för utropstecknet.”
Hon avrundar i alla fall i positiv
ton och konstaterar att framtiden
beror på oss och de beslut vi gör:
”Dagens lösningar är morgondagens historia. Enligt min mening
har baptisterna som ett av samfunden i vårt land fortfarande ett budskap som bör lyftas fram jämsides
med de andras. /…/ Baptister är
baptister, liksom pingstvänner är
pingstvänner och lutheraner lutheraner. Ödmjukt men modigt!”
Leena Valkonen avger under
rubriken ”Framtid ja toivo” en
”inofficiell jubileumsrapport”.
Hon skriver inledningsvis att
hon inte tidigare haft någon orsak
att söka reda på var Pedersöre
finns, men att möjligheten att få
fira baptismens 150 år i Finland
verkade som ett gott skäl.
I sin personliga text refererar hon
bland annat hur BWA:s generalsekreterare Denton Lotz och EBF:s
ordförande Helari Puu redogör för
den internationella baptismen av i
dag. ”Esten Helari Puu nämner att
han företräder 800 000 europeiska
baptister. Var gömmer alla de sig?
Kanske det är vi själva som stuckit
huvudet i busken? Tänk om den
unga baptistgenerationen kunde
förankra sin baptistidentitet också i
dessa lite större sammanhang.”
I nästa mening konstaterar hon
emellertid att den första gränsen
att överträda torde finnas i vårt eget
land. Hon har nämligen själv svårt
att omedelbart ta till sig de sånger
som sjungs och noterar att den
traditionella finlandssvenska andliga sången är annorlunda än den
finska. ”Lättare, ljusare: inte en
enda av de sånger som sjungs under
jubileumshögtiden går i moll.”
”Vi är baptister i samma lilla
land, men våra mentaliteter är
ganska olika. Trots det undrar jag
varför vi inte gör mera tillsammans. Varför inte t ex utbyta talare
sinsemellan? /…/ Kanske tvåspråkigheten kunde vara en av de saker
som kännetecknar finländska baptister?”
Hon funderar samtidigt över
orsakerna till bristen på samarbete:
”Språkmuren är förstås ett hinder.
Och de finska baptisterna kan
tänkas vara rädda för de svenskspråkigas mera liberala hållning i
vissa frågor, med kvinnliga pastorer och allt...”
Väl hemma bestämmer hon sig
i alla fall för att prenumerera på
Missionsstandaret. ”För språkövningens skull. Och samtidigt som
en liten påminnelse om att gemensamma festligheter vart hundrade
år inte räcker.”
Baiba Hyppönens artikel är
ocså den personligt färgad, när hon
skriver om ”den sista stora dagen
i högtiden”. Hon förundras bland
annat över den avslappnade stämningen inför radiogudstjänsten,
där folk står och småpratar ännu ett
par minuter före bandningen...
Lite senare skriver hon: ”Jag
kommer på mig själv med att
ställa mig följande fråga: skulle
det kanske vara värt att vi finnar
firade flera gånger tillsammans
med de svenskspråkiga, kanske till
och med oftare än vart hundrade
år? När konferensens temasång
ljuder ännu en gång känner jag
svaret djupt i mitt innersta: ja!”
(Kodin Ystävä/PES)
F R I T T
F O R U M
Spalten Fritt Forum är öppen för läsarnas inlägg och debattartiklar. Insändarskribenternas åsikter sammanfaller inte nödvändigtvis med redaktionens.
Vad gör vi med en Gudsbild som blir krigisk?
”Vi för vår del måste tro att Gud
vill fred, men inse att människan i
stort sett är oförmögen att genomföra den”, skriver Stig Zittra.
I
gruppen i Afrika med mer än 23 miljoner i Nigeria.
Mer än 10 miljoner nigerianska kristna har ingen
Bibel. (News Bytes)
bland blir man verkligen missmodig
när man märker hur svårt, ja nästan
omöjligt, det är att få fred här på
jorden. ”Krig är en sjukdom och ingen
lösning”, säger den katolska teologen
Eugen Drewermann, och jag håller med
honom. Därtill kommer att i ett krig är
ett människoliv inte mer värt än en fluga,
som man slår ihjäl med en flugsmälla.
Det är tyvärr oftast det manliga släktet
som startar ett krig. Ett exempel har vi
nyligen haft i kriget mellan Israel och
Libanon. Problemet med krigshandlingar är att de alltid har sin början i
människans innersta. Så länge det stannar där är det ingen fara. men så fort
känslor och tankar omsätts i handlingar
är katastrofen här. Det bakomliggande
problemet i krig är inte pansarvagnarna
och bomberna, för de skjuter och bombar
inte av sig själva. Det är det människan
som gör. De förra används endast som
verktyg i kriget. Jesus understryker detta
när han säger: ”Det är inte det som utifrån
går in i människan som orenar henne,
utan det som går ut ur människan…”
(Mark. 7:15).
Det är teologiskt väldigt svårt, ja
nästan omöjligt att tro att fred är möjlig,
då Bibeln själv enligt Gamla testamentets
Gud är involverad i krigshandlingar, och
Jesus själv säger att krig måste komma
(Matt. 24:6). I 2 Mos. 15:3 besjöng Israel
efter segern över faraos krigshär ”Herren
som en stridsman” och enligt 4 Mos.
21:14 fanns det en bok om Herrens krig.
GT:s Gud förde krig och agerade själv
som krigsherre. Han var Jahwé Elohé
Sebaot, härskarornas Gud.
I dagens värld uppfattar vi och tolkar
det annorlunda. Vi tvivlar stort på att Gud
låter sig involveras i något så barbariskt
som krig. Här uppstår en öppen fråga:
Hur mycket var det av önsketänkande
eller tolkning som formade den dåtida
teologin? I dagens värld har vi också upp-
levt att politiska ledare väl fort tagit till
Guds namn när det gäller att legitimera
och förverkliga sina politiska avsikter.
Även fanatismen väver i sin ideologi in
en gud, i vars namn man kan mörda och
föra krig. Det är en frustrerande känsla
att friden inte är en möjlighet, men också
att Gudsbilder inte kan hållas fjärran från
krigssituationer.
Härav uppstår frågan: Varför tro och
arbeta för fred, när Bibeln inte själv till
fullo tror på det? Bibeln känner väl till
människans oförmåga att lösa konflikter
på ett konstruktivt sätt. I FN:s överenskommelse om regler som gäller för barns
rättigheter står det i en paragraf följande:
”Alla barn har rätt till att växa upp under
fredliga förhållanden.” Barn är alltid de
tragiska offren i ett krig. Fredsarbete blir
i detta fall lönande, i försöket att skaffa
dem en uppväxttid utan krig.
Militärväsendet i vår värld har inte
lyckats med att skapa en bättre och säkrare jord åt oss. Tvärtom har det lyckats
med att visualisera helvetets närvaro i
alla dess grymmaste aspekter. Det som
skulle fungera som skydd har tvärtom
åsamkat vår värld mer elände.
Vårt fredstänkande har i allmänhet
också gått snett. Vanligtvis är fredssäkring förknippad med tillräcklig militärutrustning. Men så länge vi inte lärt
oss att tänka fred, utan vapen, kommer
detta att förbli en utopi. Därtill borde all
tillverkning av krigsmateriel förbjudas.
Krig börjar som sagt inombords.
Därför är människan själv sin värsta
fiende. Det är hos henne som ett annat
fredsbegrepp måste växa fram. Hon
måste bli medveten om att hon för att
leva i fred måste lära sig att respektera
och umgås med andra.
Därtill kommer detta: Så länge Gud
förknippas med krig kommer vi aldrig
att få varaktig fred. Det finns nämligen
alltid någon som menar sig gå Guds
ärenden genom att med våld försöka
ta bort det onda (läs: oliktänkande och
oliktroende) ur vår värld.
Att krigshandlingar blir perverterade
att framstå som religiös ära är också rena
vansinnet. Självmordskandidater blir
indoktrinerade att de efter fullföljt dåd
som martyrer belönas med paradiset. Det
är ren villfarelse. Det betyder att Gud i
praktiken skulle rättfärdiga mördandet
och att man skjuter ihjäl folk. I samma
kategori av vansinne kommer också
välsignandet av vapen som används i
krigssyfte.
Vi för vår del måste tro att Gud vill
fred, men inse att människan i stort
sett är oförmögen att genomföra den.
Gud, såsom högsta allmaktsprincip, får
inte bli involverad i krigsmaskineriet
och användas som orsak att hämnas
oliktänkande och –troende. Människan
måste lära sig att leva i fred och lösa sina
konflikter på ett broderligt och systerligt
sätt. Jesaja hade en vision av en värld där
människorna ”skall … smida sina svärd
till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall inte mer lyfta svärd
mot varandra och inte mer träna sig för
krig”. Jag hoppas att i en snar framtid
denna vision ska bli verklighet. Amen,
må så ske!
STIG ZITTRA
5
Missionsstandaret
Al-Qaida:
Israels 9-11 ligger framför
Det globala kriget för att bringa alla nationer till
lydnad under Allah kommer att fortsätta, och
Israel står nu först på listan över målen för alQaidas jihad. Den islamiska organisationens
andre man, Ayman al-Zawahri, kom med detta
kusliga meddelande i en kort film som visades
på måndagen den 11/9, då det gått fem år sedan
attacken i USA. Då anhöriga till offren för 9-11 var
samlade på Ground Zero i New York för att med
darrande röster läsa upp namnen och minnas
sina kära, visades på al-Qaidas webbsida meddelandet att den hemska händelsen bara var en
försmak av vad som ligger framför, och att Israel
är nästa i tur.
Enligt israeliska underrättelseorganisationer
har al-Quaida arbetat med att iordningsställa
celler i Gaza, den landremsa som Israel lämnade
över till de palestinska terrorgrupperna Fatah,
Hamas och Islamiska Jihad för ett år sedan.
Osama bin Ladens grupp tros också ha planer
på att sprida sina terrortentakler till palestinska
områden i Samarien och Judeen.
(Jerusalem Newswire)
Merkel vill ha kristen
hänvisning i EU-konstitutionen
EU behöver en konstitution som innehåller en
hänvisning till kristendomen och Gud. Det sade
Tysklands förbundskansler Angela Merkel efter
ett samtal med påven Benedictus XVI i augusti.
Den kristdemokratiska politikern, dotter till en
protestantisk pastor, besökte påven i dennes
sommarresidens Castel Gandolfo utanför Rom.
”Jag underströk behovet av en europeisk identitet i form av ett konstitutionellt fördrag. Och jag
tror att en sådan text bör vara förbunden med
kristendomen och Gud, eftersom kristendomen
på ett avgörande sätt har format Europa”, sade
Merkel enligt den italienska nyhetsbyrån Ansa.
I den bordlagda EU-konstitutionen görs endast
allmänna hänvisningar till Europas religiösa arv.
Ledande konservativa och kristdemokrater har
betonat att ett möjligen omarbetat fördrag bör
innehålla direkta hänvisningar till det specifikt
kristna arvet. Merkels uttalande har mött kritik
bland tyska socialdemokrater. Det är Tyskland
som under sitt EU-ordförandeskap nästa halvår
har ansvar för att föreslå vad som ska ske med
EU-konstitutionen. (Kommittén för EU-debatt)
Maise ser till att Pedersöres
lantbruksföretagare får semester
”
Maise Lasén-Vikman i
Purmo, Pedersöre, är en
engagerad 40-talist, baptist och kommunal tjänsteman som Mst stämde
träff med i slutet på juni
för att få en pratstund om
hennes arbete och hennes
församlingsengagemang.
Det ger också en
sorts tillfredsställelse
då man lyckas ge
företagarna ledighet
och de visar tacksamhet, även om det
senare kanske inte
händer så ofta.
M
aise är utbildad
merkonom och fick
sin examen i maj
1971 från handelsinstitutet vid Jakobstads handelsläroverk.
– Redan månaden efteråt, den 1
juni, fick jag ett arbete på Purmo
Andelsbank, där jag tidigare
också hade sommarjobbat. Det
var ett ordinarie jobb på huvudkontoret i Lillby.
Men några år senare bytte hon
arbetsplats.
– Den 6 januari 1975 började
jag jobba som kanslisekreterare
åt Purmo kommun. Arbetsplats
var kommungården i Lillby.
Arbetsuppgifterna innebar att
jag var bokförare, löneräknare,
sekreterare i olika nämnder o.
dyl. På den tiden var det ännu inte
så specialiserat utan man hade
många olika uppgifter.
avbytarring är att man vanligen
får samma avbytare. Nackdelen
är att de ibland måste ta semester
på en tid som inte är så eftertraktad. I dagens länge har vi 34
månadsavlönade avbytare och ca
10 timavlönade.
– Vi har också två ledande
avbytare på kansliet som sköter
om det mesta av planeringen för
avbytarna. De gör upp arbetsscheman osv. Tills vi hade 10
avbytare skötte jag det ensam.
Rätt till
vikariehjälp
Avbytarsekreterare
på heltid sedan 1977
Redan 1975 började jag sköta den
här avbytarservicen, som jag nu
har jobbat med i över 30 år.
Den 1 januari 1977 blev det
kommunsammanslagning och då
slogs Purmo, Esse och Pedersöre
ihop och bildade storkommunen
Pedersöre.
– Sedan den 2 maj 1977 har
jag mitt kontor här i Bennäs. Då
blev jag också avbytarsekreterare
på heltid. Den här verksamheten började på hösten 1974 och
baserar sig på en lag om avbytarservice för lantbruksföretagare.
Kommunen har via ett uppdragsavtal med LPA (Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt) åtagit sig
uppgiften att sköta avbytarservice för lantbruksföretagare, som
till nästan 100 % finansieras med
statsmedel. Kommunen anställer
avbytare som vikarierar företagarna under deras lagstadgade
ledigheter.
Villkoren
för semester
– En förutsättning för att lantbruksföretagare ska få semester
är att de har en LFÖPL-försäkring, viket betyder att de är pensionsförsäkrade i LPA.
Sen ska de förstås ha husdjur och ha kreatursskötseln
som huvudsyssla. Den som bara
Maise Lasén-Vikman har jobbat med att försöka ordna avbytarservicen i Pedersöre i drygt 30 år.
bedriver växtodling kan inte få
semester.
Hur många lantbruksföretagare som får semester finns det
då i Pedersöre?
– År 2005 hade vi 334 personer
som beviljades semester, berättar Maise. Vi sköter inte bara
Pedersöre, utan också Jakobstad
och Larsmo, även om det i de
kommunerna finns bara några få
gårdar. Antal företag var i fjol 233
och det betyder att det på en del
gårdar finns två till tre företagare.
År 2005 fanns 16 semesterberättigade gårdar inom Jakobstad och
Larsmo.
Färre gårdar
men fler djur
– Antalet gårdar har minskat
kontinuerligt under de senaste
åren, då de små enheterna faller
bort. Det ska ju vara stora enheter
nuförtiden och sådana finns det
många av i vår kommun. Till
följd av en djurskyddsförordning
från 1996 skall kor och kvigor
för mjölkproduktion ut på bete,
ifall de inte finns i en lösdrifts-
ladugård där de redan kan röra
sig fritt. Övergångsperioden på
10 år är nu till ända och många
företagare väljer att upphöra med
mjölkproduktion då betestvång
införs. Det är helt enkelt av praktiska orsaker de ser sig tvungna
att sluta. Maise konstaterar att
det är beklagligt att EU-bestämmelser gör det omöjligt för en del
att fortsätta med sitt yrke.
I Pedersöre produceras mycket
mjölk.
– Som mjölkproducerande
kommun i landet kommer
Pedersöre på femte plats. Penningströmmen genom lantbruket är också stor. Där kommer
Pedersöre på åttonde plats av
landets kommuner. Här norröver
finns det ännu många mjölkkor, i
svenska kommuner söderut är de
betydligt färre.
Två sätt att ordna
avbytarservice
– Det finns två system man som
lantbruksföretagare kan anlita,
antingen kommunal avbytartjänst eller självordnad avbytar-
tjänst. I det senare fallet anställer företagaren själv avbytare
och ansöker sedan om ersättning från kommunen. Över 90 %
av gårdarna anlitar kommunal
avbytartjänst, vilket innebär att
kommunalt anställda avbytare
sköter kreaturen under företagarnas ledigheter.
– Antalet semesterdagar är 24
och där får ingå bara tre söndagar.
34 fasta avbytare
och ca 10 timavlönade
– För tillfället har vi 13 avbytarringar. Antalet gårdar i en ring
varierar från 8 till 15-16. I vissa
ringar jobbar två avbytare, i andra
tre. I avbytarringarna sammankallar vi jordbrukarna till planeringsmöten där de får framlägga
sina önskemål om när de vill ha
semester. Men de måste ju kunna
kompromissa. Drygt 70 % av
företagarna hör till avbytarringarna. De som inte hör till någon
ring får givetvis också komma
med sina önskemål.
– Fördelen med att vara i en
Avbytarservicen handlar inte
bara om semester. Numera ingår
andra förmåner och rättigheter
också.
– Man har som företagare rätt
till vikariehjälp när man är förhindrad att utföra sina arbetsuppgifter. De kan gälla sjukledigt,
moderskapsledigt, faderskapledigt, vård av barn under tre år
(100 dagar per år), vård av sjukt
barn, rehabilitering, värnplikt,
reservövningar, vuxenutbildning
m.m.
– Av antalet avbytta dagar per
år är 2/3 semesterdagar och 1/3
vikariehjälpsdagar. För semestern betalar jordbrukarna ingenting, men då det gäller vikariehjälpsdagarna är det alltid en
avgift per timme och den avgiften baserar sig på företagarens
inkomst i pensionsförsäkringen.
Har man en hög inkomst, har man
också en hög avgift.
– Om det finns tillgång till
färdigt anställd arbetskraft kan
en företagare mot en subventionerad avgift på drygt 9 euro per
timme köpa extra lediga dagar
utöver semester och vikariehjälp.
Det är dock väldigt begränsat, då
det ju är fråga om en sekundär
rättighet.
Utbildning
av avbytare
En stor del av avbytarna har en
utbildning från någon lantbruksskola. På senare tid har också
utbildning via läroavtal kommit
in i bilden.
– Vi har haft två ganska stora
grupper som fått sin utbildning
via läroavtal. Den utbildningen
räcker ca två år och leder fram
till en yrkesexamen inom kreatursskötsel.
Många av avbytarna i Pedersöre
har jobbat länge inom sitt yrke.
– Vi har också en del personer
som vill pröva på något annat en
tid. De ansöker då om arbetsledighet. Det har visat sig att de
i mer än 50 procent av fallen
kommer tillbaka till sitt gamla
jobb.
– Det är mest arbetstiden som
kan vara en anledning att en
avbytare söker sig något annat
arbete, inte så mycket lönerna.
Arbetet innebär ju två skiften
per dag, vanligen kl 6-10 och kl
16-19.30. Åtminstone varannan
helg jobbar man också.
Tvåskiftesarbetet innebär å
andra sidan också att den som
är mångsysslare kan hinna med
en hel del annat arbete mitt på
dagen.
En otrolig
utveckling
– Det har skett en otrolig utveckling inom det här området. Då
avbytarverksamheten startade
år 1974 kunde en lantbruksföretagare få bara sex semesterdagar
under ett år. Då fanns det heller
inga kommunala avbytare.
– Jag trivs med det här arbetet.
Annars hade jag väl börjat med
något annat. Men visst har det
sina sidor. Vi som jobbar här på
kansliet går en ständig balansgång mellan företagarnas rättigheter, krav och förväntningar och
de anställdas rättigheter. Vi måste
se till bådas rättigheter, fastän vi
vet att vi är här för att verkställa
lagen om avbytarservice.
– Arbetet är omväxlande, det
händer hela tiden någonting. Det
ger också en sorts tillfredsställelse då man lyckas ge företagarna
ledighet och de visar tacksamhet,
även om det senare kanske inte
händer så ofta. Positiv feedback
är alltid inspirerande. Naturligtvis lyckas vi inte alltid ordna
ledigheter enligt önskemål.
Medlem i Purmo
baptistförsamling
Maise sysslar med annat än sitt
förvärvsarbete som avbytarsekreterare också. En stor del av
sitt engagemang och sina krafter
har hon gett och ger Purmo baptistförsamling där hon har sin
andliga hemvist. Hon kommer
inte från något baptisthem, men
föräldrarna var positivt inställda
till baptismen.
– Som liten fick jag ofta följa
med mamma till Betel då det
var möten på söndagskvällarna.
Forts. på sidan 10
6
Missionsstandaret
Unicef: De osynliga barnen
lever utan rättigheter
Årligen blir upp till hälften av de barn som föds
i utvecklingsländerna oregistrerade, vilket leder
till att de blir utan medborgarskap och de grundrättigheter som hör till det. De här barnen syns
inte i den officiella statistiken och de beaktas
inte i det politiska beslutsfattandet. På det sättet
blir barnen osynliga, berättar Unicef i sin färska
årsrapport.
Enligt organisationen blir barn osynliga bland
Att hitta och
förverkliga visioner?
Hur kan man hitta och
förverkliga visioner? Det
var den centrala frågan på
en kurs i internationellt
baptistledarskap som hölls
1-8 april för första gången
på centret för baptistutbildning i Elstal (Elstal Baptist
Education Centre) nära
Berlin. Trettiofem personer,
i åldrarna 17-40 år, från
fjorton nationer deltog i
sessionerna som utvecklats
från den tidigare internationella bibelskolan.
Det konstaterades att
formuleringen av en vision
förutsätter att man tar i
beaktande sin egen personlighet, tro, förmågor och
grupp. Praktiska frågor som
att utveckla en strategisk
plan får inte heller försummas.
Pastor Christoph Haus,
direktor för Tysklands
ungdomsprogram (Gemeindejugendwerk) sade: ”Innan
jag upptäcker en vision för
mitt liv och arbete, måste
jag veta: Vilka är mina
värderingar, vilka är mina
principer, vad är min förståelse av evangeliet?” Jeff
Carter (Prag), ungdomskoordinator vid Europeiska
Baptistfederationen, hänvisade beträffande förverkligande av visioner till Gamla
testamentets profet Jona:
”De som känner till Jonas
känsla då han blev svald
vet: Om jag har en vision
för mitt liv, då måste jag
fullfölja den visionen, för
annars kommer mitt liv att
vara utan mening.” Andra
talare var Bente Sandtorp
(Oslo), bibelskoldirektor för
Norska baptistsamfundet,
Nico Wever (Schoenloo),
den holländske ungdomsdirektorn, och förre EBMmissionären Kristina Hasenpusch (Hanover).
Tjorven Hetzger, en student i ettårsprogrammet vid
Elstal Bible School, sade:
”Allra trevligast var att en
fullständigt avslappnad och
naturlig form av utbyte var
möjlig trots olika kulturer.
Vi är förenade genom vår
tro på Jesus Kristus – det
var uppenbart på ett verkligt
dramatiskt sätt.” Christoph
Haus var imponerad av hur
”serber och kroater, libaneser, en israel och egypter
tillsammans förberedde
och ledde meditationer och
gudstjänster. Deras ömsesidiga lärjungaskap överkom
politiska skiljaktigheter och
klyftor.”
Kursen i internationellt
baptistledarskap erbjuds av
Tysklands ungdomsprogram
inom Förbundet för evangelikala och fria kyrkor (baptister) och den Europeiska
Baptistfederationen. Den
ska hållas på årlig basis.
(Klaus Rösler, EBF)
annat på grund av att de är föräldralösa, på
grund av barnhandel och väpnade konflikter, som försvagar det skydd barnen får och
förhindrar dem att nå samhällets grundservice.
Sådana barn har det ofta svårt att klara sig i
samhället. En av de viktigaste faktorerna är att
barnen eller deras föräldrar har insjuknat i aids.
“På tio år har aids omintetgjort de positiva
resultat som Unicef under fyrtio år har lyckats
nå i barnens levnadsomständigheter”, sammanfattade chefen för Unicefs hiv/aidsenhet, Peter
McDermott, då rapporten publicerades.
Enligt McDermott finns det resurser för att
kämpa mot hiv-viruset och aids, men att det
sällan riktas till barn. Det här syns till exempel
då det gäller mediciner: det finns knappt några
aidsmediciner alls som är riktade till barn och
om de finns är de betydligt dyrare än de vuxnas
mediciner.
Unicefs landsdirektör för Kenya, Heimo Laakkonen, betonade vikten av att förebygga aids.
“De unga flickorna är i en nyckelposition, för de
blir lätt utnyttjade, och deras position i samhället är svag”, sade Laakkonen.
Att satsa på utbildning är viktigt, för de ungas
information om aids är ofta mycket bristfällig.
Unicefs årsrapport The State of the World’s
Children 2006 koncentrerar sig på situationen
för de barn som är de mest försvarslösa och
som inte nås av den officiella statistiken och
lagstiftningen. I samband med att rapporten
publicerades inleddes också i Finlands Unicefs
världsomfattande kampanj för att underlätta
aidsbarnens liv.
The State of the World’s Children är Unicefs
viktigaste årliga publikation. I år öppnar rap-
Tommy och Anette är Betan
Tommy Nyman vill satsa på ekumenik och
evangelisation – betonar vikten av uppmuntran
Jakobstads baptistförsamling har fått ett
nytt pastorspar. Det
är Tommy och Anette
Nyman.
A
nette är ny i Finland medan Tommy
nu återvänder till
sin hemstad. Själv
minns jag Tommy
från slutet av 90-talet när han
studerade på FKF i Vasa. Han var
då en långhårig ung man med en
volymrik sångröst. Under åren
som gått har mycket hänt.
Tommy är idag 31 år och
Anette 34. De träffades första
gången genom en gemensam
bekant som passade på att sammanföra dem när Tommy var på
besök i Stockholm en gång.
– Redan då kändes det som
vi känt varann länge. Ett starkt
ögonblick! minns Tommy som
då var 18.
Efter det tappade de så småningom kontakten. Inte förrän
flera år senare återupptog de den
igen. Tommy berättar:
– Jag gav ut en skiva med egna
sånger, Dina ögon, 1999. Under
processen med skivan bad jag
mycket och under en av mina
bönestunder var det som om
någon sade till mig: “Tommy,
du kommer snart att gifta dig.”
De här tankarna bekräftades
även senare av en annan kristen. I ett skrymsle hittade jag
sedan en dag ett gammalt papper
med bleknande bläckskrift. Där
kände jag igen telefonnumret till
Anette. Jag ringde det och fick av
hennes far veta att hon nu bodde
i London. Jag ringde henne i
London och efter det samtalet
blev det en massa e-postbrev i
båda riktningarna innan jag så
reste till London.
– Ganska snart upplevde jag
att det inte var någon vanlig vänskap och att vi antingen hade en
framtid tillsammans eller så inte
alls skulle träffas mer. Anette
höll mig på sträckbänken ett par
dagar innan hon också var säker
på saken.
Då gällde det för dem att
bestämma sig för ett gemensamt
land. Det blev Sverige och Göteborg där Anette valde att läsa
en 40 poängs kurs i psykologi
medan Tommy arbetade som
fritidsledare. De gifte sig sedan i
juli 2001 och flyttade ihop.
Anette har epilepsi
Anette var 15 när hon fick reda
på att hon drabbats av epilepsi.
Den första tiden var hon väldigt
sjuk, eftersom de tabletter hon
först fick snarast gjorde henne
sämre.
– Jag har talat med andra epileptiker som inlett behandlingen
med samma medicin och reagerat likadant. Det är som att
dra ner en rullgardin! Jag gick
upp i vikt och blev deprimerad.
Biberkningarna av medicinen
var inte värst roliga för en känslig
tonåring.
Hon var arg och förtvivlad
över sin situation och sjönk allt
djupare in i sin isolering. Under
de åren sökte hon Herren intensivt.
– Då mötte Gud mig och jag
fick en väldigt personlig relation
till honom, en som håller också
då det blir svårt.
Anette är uppväxt i en pingstförsamling och blev döpt när hon
var 10 år och hade hela tiden haft
tron i bagaget, men det var först
nu som tron blev djupt allvar.
Anette fortsatte be mycket.
Hon upplevde också bönesvar i
väldigt konkret form. Hon hade
en tid bett om ett jobb. På sin 18års födelsedag blev hon uppringd
av Stanley Sjöberg från Centrumkyrkan i Sundbyberg, där
hennes familj var medlemmar,
och han erbjöd henne jobb.
– För mig var det ett bönesvar
direkt från Gud, även om jag kan
tänka mig att min mamma hade
tipsat Stanley om mig. Fast jag
hade aldrig berättat för henne att
jag bett Gud fixa mig ett jobb.
FOTO: PETER SJÖBLOM
Städning och bön
I två års tid arbetade Anette
som allt-i-allo på församlingens
kansli, med allt från städning till
bönemöten.
– Eftersom jag var i kyrkan
dagtid lärde jag känna många av
de äldre – som ofta bad medan de
städade. Det var helande för mig
att få ha den tiden.
Efter det reste Anette till Israel
för att jobba ett halvt år med
utvecklingsstörda barn.
– Det var ett fysiskt tungt
arbete eftersom man inte hade
några maskiner till hjälp ens
när man skulle lyfta de gravast
handikappade. Men man fick en
nära relation till barnen.
När hon kom hem studerade
hon ett halvt år, bl a om psykisk
utvecklingsstörning. Sedan åkte
hon till England för att först läsa
engelska ett halvt år i Cambridge
och efter det arbeta på en kristen
vårdcentral i London. Där blev
hon i tre år och kom i kontakt
bl a med anglikaner och karismatiska katoliker.
– Det var på många sätt en
berikande och lärorik tid.
Och när hon varit ett par år i
England, fick hon plötsligt ett
telefonsamtal av en fi nländsk
ung man hon träffat för många
år sedan men tappat kontakten
med... Resten av deras historia
är gemensam.
Tommy troendedöpt
När de efter tiden i Göteborg
flyttade till Stockholmstrakten
blev Tommy också medlem i
Centrumkyrkan, som är en ekumenisk församling med ca 600
medlemmar. Tommy valde att
låta sig troendedöpas där 2001.
Följande år valde de att båda
gå på Betelseminariet i Bromma,
Bibelinstitutets bibelprofil.
– Vi hade letat olika alternativ
på nätet och valde sedan Betel.
Det visade sig bli ett gott val. Jag
fick genom det också bra kontakt
med en baptistpastor som blev
något av en mentor.
– Det var också nu som min
teologiska omorientering började formas. Jag hade varit en
troende kristen länge före det
här, men det handlade nu om vad
jag vill stå för i frågor som församlingssyn mm, säger Tommy.
Tommy kände också nu kallet
att bereda sig för gå in i församlingstjänst. Han hade jobbat
bland annat som fritidsledare och
personlig assistent och han hade
i mötet med vanliga människor
förundrats över hur det gått i
samhället.
– På mitt jobb hade jag haft
många spontana samtal om min
tro. Jag kände hur viktigt det är
att vi kan förklara för dagens
människor vad kristen tro är.
Valde utbildningsplats
Han förstod att han behövde en
teologisk utbildning. Han sökte
till flera skolor och valde till slut
mellan Johannelund (EFS) och
den nystartade PTS (Pingstförsamlingarnas teologiska seminarium). Det blev PTS på Ekerö.
Det gjorde också att den frikyrkliga rörelsen alltmera kom
att kännas som ett andligt hem.
PTS har även baptistanknytning eftersom högskolekurserna
fås via Örebromissionens teologiska högskola.
– PTS koncept är bra, samtidigt som man får en teoretisk
grund så är man placerad i en
utbildningsförsamling där församlingens pastor också blir en
sorts mentor.
Tommys utbildningsförsamling var en pingstförsamling i
Upplands-Väsby där han under
de tre åren fick göra allt från att
predika till att döpa och dela ut
nattvarden. Ungefär allt utom
vigsel och begravning.
Till saken hör att församlingens pastor, som skulle vara hans
handledare, blev svårt sjuk och
Tommy fick plötsligt ett större
ansvar för församlingens arbete
än det först var tänkt.
– Samtidigt med mina högskolestudier skulle jag sköta en
församling. Då hade vi ännu
heller ingen bil och att resa kollektivt tog tid. Det var tufft, men
den här tiden gav också mycket,
7
Missionsstandaret
portens publicering officiellt Unicefs sextionde
jubileumsår. Unicefs är världens ledande barnskyddsorganisation som verkar i 158 länder och
som försvarar barnens rättigheter.
Olli Moilanen
(http://global.finland.fi )
Internet viktigare än mobilen
Internet har gått från ingenting till en livsnödvändighet på mindre än ett årtionde. Tvingade
att välja, ratar folk hellre mobilen och tv:n än
blir av med sin internetuppkoppling, visar en
ny världsomfattande rapport. ”En fantastisk
utveckling som ingen kunde tänka sig bara för
några år sedan”, säger forskaren Jeffrey Cole
från World Internet Institute.
I fem år har forskningsinstitutet i stora intervjuundersökningar följt internets utveckling i
ett 30-tal länder runt om i världen, däribland
Sverige. Den senaste rapporten presenterades
i samband med en internetmässa i Stockholm i
september.
Ingen kunde heller för några år sedan tro att
folk skulle prioritera sin internetuppkoppling
högre än både mobilen och tv:n. Men inför
tvånget att välja bort någon av de tre valde 39,4
procent enligt rapporten bort mobilen, 32, 7 procent tv och resten, knappt 28 procent, internet.
Siffrorna gäller amerikaner, men trenden är
densamma över hela världen. Internet finns runt
omkring oss. Vi är ständigt uppkopplade för att
underlätta vardagen”, fortsätter Jeffrey Cole.
/…/
En skillnad mellan amerikaner och svenskar
är att vi ännu inte litar lika mycket på informatio-
nias nya pastorspar
”
sig slutet, började fundera på vart de skulle
åka efter det. De var
båda ganska säkra på
att de inte ville tillJag har utvecklats
baka till vanliga arbei förståelsen av
ten. I stället ville be
bajaka kallelsen och
mig själv och min
gå in i uppdraget att ge
kallelse. Jag har
ut evangeliet på olika
upplevt ett inre
sätt.
helande och fått bli
Plöt slig t r i ngde
trygg i den jag är,
Leif-Erik Holmqvist,
pastor i Jakobstads
sådan som Gud
baptistförsamling, och
skapat mig.
berättade att de sökte
en biträdande pastor.
Leif-Erik hade fått
nys om Tommy via en
medlem i Betania som
jobbade tillsammans
med Tommys mamma.
– Vi kände så småningom att
det var rätt och att vi ville anta
utmaningen.
En av bitarna som behövde
falla på plats var att Anette också
Tommy och
behövde ett jobb, men det löste
Anette Nyman
tror på betydelsig när det visade sig att församsen av uppmuntlingen också behövde en halvran: ”Utan upptidsvikarie för sin ungdomslemuntran blir det
dare. Så i början av sommaren
kallt i församkom de. Tommy inledde sin tjänst
lingen!”
i juni och Anette i augusti.
I bakgrunden
syns den lilla
tornbyggnaden
över entrén till
deras nya arbetsplats, Betaniakyrkan i Jakobstad. Tommy
är anställd på
heltid som biträdande pastor och
Anette vikarierar
ungdomsledaren
på halvtid.
bl a utvecklade det min ansvarskänsla.
Bön och tysta retreater
Anette jobbade samtidigt på
dagis, den första tiden som stödperson åt en utvecklingsstörd
pojke och efter det i den ordinarie
förskolan.
Både Tommy och Anette var
aktivt med i församlingen i
Upplands-Väsby. I församlingen
fanns ett fungerande själavårdsteam som bland annat höll förbönsgudstjänster. Anette blev
med i själavårdsteamet och tog
del i förbönsgudstjänsterna.
– Bön och tysta retreater ligger
mig varmt om hjärtat och förbönsgudstjänsterna är ett koncept vi gärna prövar också här i
Jakobstad.
Vägen till Jakobstad
Hur kom det sig då att Tommy
och Anette hamnade i Jakobstad?
Tommy berättar att de, när
hans utbildning började närma
Visioner för arbetet
Vad har de då för visioner för
arbetet?
– Ekumeniken och att bejaka
mångfalden, säger Tommy.
– Under den tid jag vandrat i
olika kristna sammanhang, med
bl a baptister, metodister, lutheraner av olika slag, missionsförbundare, syrianska-ortodoxa
och pingstvänner, har min ekumeniska syn allt mer breddats.
Jag har också lärt mig att se
värdet i de olika rörelserna och
förstått att de alla kan bidra till
helheten. Vårt uppdrag handlar ju om människors frälsning
och tillsammans har vi en bättre
chans att vara ljus i världen. Det
är viktigt att hitta fungerande
samarbetsformer samtidigt som
man kan bejaka det egna.
Tommy vill betona två saker
speciellt i arbetet.
– Dels är det evangelisationen.
Folk försvinner från kyrkorna
och bibelkunskapen minskar allmänt taget. En utmaning är att nå
ut till dem på deras eget språk.
Det andra jag tycker är viktigt
är att satsa på Kristi kropp. Där
finns en större mångfald än vi
förstår. Idag är den här mångfalden inte helt bejakad. Var och en
av oss är en lem i kroppen.
På tal om att alla kan bidra,
berättar Anette om en bönegrupp
med tonåringar (ca 15-18/19 år)
som hon har. Hon har uppmuntrat
dem att bidra, utifrån bibelordet
att alla ska dela med sig när man
samlas.
– Igår när vi var samlade tog en
med sig kakor, en tog jordnöts-
smörgåsar, ett par berättade om
något de varit med om och ett
par läste bibelord. Alla får dela
med sig på sitt sätt och komma
i funktion. Även i den vanliga
mötesverksamheten borde det
kunna fungera lika naturligt.
– Jag tror på uppmuntran, säger
Tommy. Vi är mycket medvetna
om verksamheten och har grupper för de flesta, men det är lätt
att glömma bort vikten av att
uppmuntra varandra konkret och
specifikt och visa att man ser den
andra: “Tack för att du gjorde...”
eller “Vad bra att du...” Det är inte
fråga om något “pjasas” utan om
att bekräfta varandras gåvor så
att alla kan komma mer och mer
i funktion. Utan uppmuntran blir
det väldigt kallt i församlingen.
Profet i sin hemstad?
Det sägs ju att ingen är profet i
sin hemstad och att återvända
till Jakobstad är kanske inte så
lätt för Tommy?
– Jag återvänder delvis som
en ny människa, samtidigt som
jag fortfarande till stora delar
är den samme som förr. Jag är
fortfarande förtjust i motorcyklar och datorer, säger han med
ett leende.
Tommy känner att han står på
en stabilare grund än tidigare och
vågar möta sin gamla hemstads
utmaningar. Han tycker inte
heller att han upplever motgångar
lika hårt idag som tidigare.
– Tiden i Sverige har varit ett
fantastiskt äventyr trots att det
var tungt ibland. Jag har utvecklats i förståelsen av mig själv och
min kallelse. Det är också ganska
många sår som behövt läkas. Jag
har upplevt ett inre helande och
fått bli trygg i den jag är, sådan
som Gud skapat mig. Jag har
också lärt mig att man aldrig
ska räkna med att bli bekräftad
av människor – vi människor är
alltid mer eller mindre trasiga.
Gud är den som bekräftar oss.
Gemytliga Österbotten
Förutom den tidvis fräna lukten
från stadens cellulosafabrik,
gillar Anette det intryck hon fått
av Österbotten och dess människor.
– Österbottningarna är inte alls
så instängda som man kanske fått
bilden av. Jakobstad är en gemytlig stad, där folk verkar träffas
mycket mer än t ex i Stockholm.
Jag upplever att det finns en stark
identitet här och en stolthet, man
kryper inte undan och ber inte
om ursäkt för sig. Det finns en
glädje över att bo just här.
– Jag tycker också att man
mera bejakar kreativiteten här,
säger Tommy. Kravet på perfektionism i Stockholm kväver
mycket av den individuella kreativiteten.
– Den finns en sorts kreativ
envishet här som är väldigt posi-
tiv, säger Anette. Det kommer
något ur den också och det är inte
så vanligt.
”Går varvet runt”
Hur länge de stannar i Jakobstad
har de ingen aning om idag.
– Vi “går varvet runt” tills
Herren kallar oss någon annanstans. Vi känner säkert igen den
dagen, men vet inte alls när den
kommer.
– Jag känner att det finns ett
livsuppdrag med evangeliet. Vi
skulle inte kommit hit om vi
inte känt oss väldigt övertygade,
säger Tommy. Så som alla praktiska saker föll på plats, förstod
vi klart att Han var bakom.
– Kallelsen är Herrens. Men
kallelsen prövas alltid från flera
håll, både av församlingen och
av en själv.
– Det är fråga om en levande
process. Olika saker behöver
belysas i en församling under
olika tider och därför kallar Gud
olika människor för olika tider.
– Det här är en sak som märkts
tydligt när vi gått igenom vilka
ungdomsledare som arbetat här
i församlingen före mig, säger
Anette. De har alla haft olika
gåvor och olika saker har därför
betonats beroende på vem som
innehaft tjänsten.
Fortbildning viktig
Som nya arbetare får man också
nya arbetskamrater. En del
av dem träffade Tommy och
Anette nyligen på höstens första
Renovo-samling för pastorer och
anställda inom baptistsamfundet.
– Pastorererna och de andra
arbetarna är underbara människor som gjort en stor och god
kärleksinsats. Samtidigt är det
oroande att det är så få unga med.
Det verkar finnas en borttappad
generation. En viktig fråga är
hur man ska få flera unga människor att längta efter att verka
för Gud på heltid och hitta sin
pastorskallelse.
En pastor behöver stöd och
hjälp i förbön. Man behöver ett
nät omkring sig, annars orkar
man inte. Utbrända pastorer är
heller ingen bra förebild för unga
som kanske brottas med sin kallelse.
– Renovo är ett bra koncept.
Dels får man träffa andra i liknande situationer, dels får man
uppbyggelse. Fortbildning är
viktig. Utmaningarna för pastorer är stora idag. Om vi som församlingar ska nå ut , behöver våra
pastorer håla sig up-to-date med
det som händer i samhället. Det
kräver kontinuerlig fortbildning.
Det finns i Sverige och borde fås
att fungera även här. En pastor
behöver stimulans och utmaning
till teologisk utveckling.
PETER SJÖBLOM
nen vi får via internet, säger Christoffer Nilsson,
som leder den svenska undersökningen.
Från en osorterad ocean av information tycks
både nätet och användarna snabbt vara på väg
att mogna.
”På ett helt annat sätt än tidigare väljer vi
aktivt vad vi gör. En tydlig trend är också att vi
går med i speciella intressegrupper och klubbar
som bara finns på nätet”, säger Christoffer Nilsson. (TT/Dagens Industri)
L
ivsord
J
I spalten Livsord
uppmanas skribenterna
att utgå från ett bibelord.
Per-Erik Wingren
De stilla i landet
ag har alltid tyckt om uttrycket ”de stilla i landet”,
med ursprung i Ps 35:20. Jag använde det själv en
gång, vid de finländska studenternas avskedsfest för
våra professorer, vid avslutningen av läkarstudierna i
Basel 1968. Jag nämnde då i mitt tacktal, att finländarna hör till de stilla i landet. Den gången helt medvetet
i en något skruvad betydelse, nämligen den, att vi för det
mesta tiger, och att vi öppnar munnen bara när det absolut
behövs. Men någon av professorerna, som jag visste var en
bekännande kristen, lystrade speciellt, och frågade var jag
hade hittat uttrycket.
Som sagt, jag gillar benämningen. Det utsäger något
om vad en kristens adelsmärke kunde vara, och det ställer
dagens ideal i gräll kontrast därtill.
Psalmistens ord i kapitel 35, vers 20 lyder: ”Ty deras ord
skapar osämja, och mot de stilla i landet har de svekfulla
planer.” De stilla i landet utmärks genom att de är rättfärdiga
och gudfruktiga, och att de lägger fram sin nöd inför Herren
i stället för att ta hämnd på människor. I en gammaltestamentlig text kan uttrycket också stå för folk i allmänhet, i
motsats till kung och annan världslig auktoritet. De stilla i
landet var även de fromma som gick i synagogan och inte
förknippades med någon speciell riktning inom judendomen. De drogs inte till ytterligheter, men efterlevde buden.
Översatt till vår tid och en kristen kontext kunde benämningen stå för trofasthet, gudfruktighet, måttlighet. De stilla
i landet ber att de kristna må vara ett, utöver
alla skrankor av läromässig eller annan art,
och de upplever också förunderligt starkt
Andens gemenskap mellan de kristna. De
inser att de inte förstår allt, men att Gud har
allt i sin hand. I all sin oförmåga att definiera
Jag vill
vad sann kristendom är rent intellektuellt,
helst av
framhärdar de i att besöka gudstjänsten, att
allt tillhöra
öva sig i att älska sina medmänniskor, och
de stilla i
däribland främst sina medsyskon, eftersom
Skriften säger dem det. Det må vara vissa
landet.
personers kallelse att stå på barrikaderna, att
ge sig in i debatter, och övertyga med intellektuell skärpa. Men om en sådan person inte
samtidigt visar sig sårbar, inte visar kärlek, omtanke och
medkänsla, då finns det för mycket av skrällande cymbal för
att helheten skall kunna övertyga, och de stilla i landet faller
inte för deras locktoner.
Dagens ideal är de rakt motsatta: Sköt dig själv, sök njutningen och upplevelsen, maximera vinsten. Allt går ut på
en jakt efter att allt skall kännas rätt, och att jaga en flyende
lycka. Tills baksmällan sätter in hos ett förödande stort antal
människor, ofta i sen medelålder, och kvar finns ett liv helt
utan illusioner, renons på mening.
Tyvärr ser man skrämmande exempel på slik ytlighet även
i viss kristen förkunnelse, där ropet efter upplevelser och
lycka gör att man inte förmår se Kristus bakom orden och
utspelet.
Jag vill helst av allt tillhöra de stilla i landet. Det må vara
min deklaration med denna artikel. Jag vet att jag dagligen
misslyckas i min föresats, men längtan och viljan efter den
tillhörigheten finns med i mitt liv hela tiden.
Jag tycker ju om Nils Bolanders dikter. Här kommer en av
dem som slutvinjett. Gud välsigne oss alla!
”
Herren gav och Herren tog
Solen sken och blixten slog
Hårda törnar, öppen famn
Lovat vare Herrens namn
Gav Han, var det salighet
lycka som ej gränser vet
Varje dag som drog förbi
var en nåd med sötma i
Tog Han, var det för att ge
oförtjänt välsignelse
Vingårdsmannens vassa kniv
ansar vist till evigt liv
Ljusa visshet, stor och sann
Tager Han så giver Han
Lyckokast och sorgebud
Prisad vare Herren Gud
8
åttan
Missionsstandaret
Rekordmånga på FKF i år
Den här
sidan är
SBFU:s sida.
Bidrag
sänds till
denna
tidnings
redaktion
eller direkt
till SBFU:s
kansli, på
adress PB
54, 65101
VASA.
Svenska baptisternas i Finland
ungdomsförbund rf
Besöksadress:
Rådhusg. 44 K 5, Vasa.
Postadress:
PB 54, 65101 VASA.
Tfn: 06-3464 515;
fax: 346 4510;
e-postadress: sbfu@baptist.fi
Ordförande Daniel Victorzon,
tfn 0500-567801
daniel.victorzon@baptist.fi
Ungdomssekreterare:
Caroline Södergård-Hahn,
tfn 050-5426719
Hösttalko på Humle
lördag 23 september
Studerande på Fria kristliga
folkhögskolan i Vasa,
läsåret 2006-2007:
Ta din chans att påverka
nästa års festival
D
et är nu några veckor
sedan årets Humlefestival. Redan har planeringen för nästa års festival
startat. Vill du vara med och
påverka inriktning och innehåll så kan du göra det genom
att besöka festivalens hemsida
– www.humle.fi – och där
berätta vad du tyckte var bra
och dåligt med årets festival. Du
kan också komma med förslag
för nästa år.
Vill du aktivera dig ännu
mera kan du anmäla ditt intresse
för att vara med i teamet som
planerar festivalen.
Om du har speciellt lyckade
foton från festivalen som du
tycker också andra behöver få
se, så finns det också en adress
dit du kan sända dem.
Vilken attityd ska en kristen ha
till folk från andra religioner?
En intressant programpunkt
under Förbundet Kyrkans Ungdoms sommardagar i Nykarleby
9-11 juni var en paneldiskussion
med temat ”Att möta andra religioner och deras representanter.
Vilken attityd skall en kristen
ha till dem som tänker och tror
annorlunda?
Ky r kohe rd e L a r s -Joh a n
”Jukka” Sandvik ledde diskussionen. I panelen satt Håkan
Sandvik, Håkan Hellberg och
Ann-Katrin Store.
Håkan Sandvik (HS) är präst
med rötterna i Nykarleby, men
sedan länge bosatt i Sverige.
Han har också bott flera år i
Israel. Håkan Hellberg (HH) har
tidigare arbetat som missionär
i Namibia. Missionär i Afrika
har Ann-Katrin Store (A-K S)
också varit, i Senegal närmare
bestämt.
Till paneldiskussionen hade
också utlovats en representant för
muslimerna, men det löftet lyckades man inte uppfylla. Det var till
slut ingen som ville ställa upp.
Paneldiskussionen gav i alla
fall mycket att fundera på då
de tre nämnda representanterna
delade med sig av sina erfarenheter av möten med andra religioner
i de länder där de arbetet.
Jukka började med att konstatera att de frågor som skulle diskuteras är frågor som vi inte kan
tiga om. Det är frågor som tiden
väcker åt oss. En del människor
vill att vi inte pratar om dem.
Hur förhåller vi oss
till andra religioner?
Hur förhåller vi oss till en muslim
som är helhjärtat troende och
övertygad i sin tro, åtminstone i
lika hög grad som vi själva?
– Hur skulle ni reagera om det
i Forsby (som ligger strax utanför Nykarleby centrum) byggdes
en islamisk missionsstation med
en moské? Det har jag ibland
frågat folk. Kanske skulle någons
barn då en dag komma hem och
säga: ”Jag vill bli muslim.” Folk
har reagerat kraftigt inför denna
tanke.
Pa nel med lem ma r na f ick
berätta om något tillfälle då de
blivit överraskade i missionen.
HS relaterade en historia från
Israel där han kommit i kontakt
med en stormuftin i ett turkiskt
bad. Där hinner man tydligen
umgås med folk, för ska man bada
ordentligt på ett sådant ställe tar
det minst tre timmar. I slutet av en
diskussion som de hade en gång
hade stormuftin konstaterat: ”Ja,
du tycker så och jag tycker så här,
men Gud är större än både dig
och mig.”
HH berättade en historia där
det framgick att vi alla är ganska
animistiska (andedyrkare) då det
kommer till kritan. Hans retoriska fråga var hur vi möter animisten inom oss.
A-K S berättade om ett restaurangbesök där en muslim
funnits med i sällskapet. Muslimen tyckte det gick för långsamt
undan så han sade åt Tor-Erik
(Ann-Katrins man): ”Be nu så vi
får börja äta någon gång!”
Respektera egen tro
– Tro på det du tror, annars tar vi
dig inte på allvar, sade Jukka. Här
är vi ofta så hänsynsfulla att vi ger
avkall på vår egen tro.
HS höll med om detta.
– Förutsättningen i ett religionsmöte är att jag respekterar
min egen tro. Sen måste jag tänka
på att det är människor som är
muslimer som jag träffar. Annars
kommer jag i en försvarsposition.
I Sverige är den svenska kyrkan
den svagaste representanten i
mötet med andra religioner. Man
utplånar sig själv.
HH berättade att han kommit
i kontakt med biståndsarbetare
som upplevt att de inte har någonting som de står för i trosfrågor.
– Vi liftar bara på att det här är
ett ”kristligt” land.
A-K S betonade vikten av att
vara ärlig när man får en fråga.
Att ärligt säga att man inte förstår, då man inte gör det. Hon
konstaterade också att det är lätttare att respektera en muslim än
t.ex. ett Jehovas vittnen, som hon
ibland kommer i kontakt med i
sitt arbete.
Tror vi på samma Gud?
På den frågan svarade panelen
så här:
– Det har jag ofta frågat mig,
men låter teologerna diskutera
den saken, sade A-K S.
– Inte kan det vara mer än en,
menade HH.
– Jag kan mycket väl be till
Allah, sade HS, för det är helt
enkelt Gud på arabiska. Det är
viktigt att vi ser den stora helheten som inkluderar alla människor.
3 & STUDENT
Ahlberg Jessica, Öja,
Appel Cecilia, Dagsmark,
Asplund Joanna, Bennäs,
Backlund Emma, Maxmo,
Backman Sandra, Koskö,
Eklund Samuel, Korpo,
Ekman Linda, Bennäs,
Forsbacka Sara, Jakobstad,
Glasberg Sara, Maxmo,
Grahn Victoria, Härkmeri,
Hagberg Emily, Vörå,
Hällund Fredrik,
Furuholmen,
Härus Charlotta, Mårtensby,
Jansson Charlotta, Yttermark,
Kurula Theresa, Vasa,
Lindholm Hanna, Korsnäs,
Ljungqvist Patricia,
Nykarleby,
Nyby Josefine, Vörå,
Nyström Ida, Malax,
Näsman Charlotte, Kuni,
Riddar Erika, Vasa,
Rosenberg Jona, Yttermark,
Rosenqvist Ida, Kvevlax,
Rusk Sofia, Korsnäs,
Rönn Henrik, Maxmo,
Sigfrids Amanda, Vasa,
Ståhlberg Robert, Oravais,
Svenfelt Daniel, Hirvlax,
Södergård Rebecka, Maxmo,
Tampio Sandra, Kristinestad,
Tillander Sabrina, Esbo,
Wasenius Lotta, Kurikka,
West Jakob, Kvevlax,
Viinikka Cindy, Jakobstad,
Vik Elin, Nederlappfors,
Wikars Anna, Harrström,
Wikblad Jonna, Jakobstad,
Wiklund Lotta, Jakobstad,
Åkerback Erik, Bergö,
Österbacka Matilda,
Uleåborg,
Östman Jessica, Kuni,
Östman Maria, Smedsby.
Musiklinjen
Bärs Katarina, Nykarleby,
Granfors David, Vasa,
Jacobson Sebastian, Solf,
Knipström Thomas, Kvevlax,
Rinne Camilla, Vasa,
Storbäck Susanna, Pörtom,
Åman Julia, Oravaisfabrik.
Mix!-linjen
Dahlskog Sandra, Nykarleby,
Ilmarinen Emilia, Vasa,
Mattsson Michelle, Petsmo,
Norrteir Mikaela, Tjöck,
Rosengård Johanna,
Lappfjärd,
West Tim, Övermalax,
Örn Marina, Österhankmo.
Vårdlinjen
Dahlbo Susanna, Pjelax,
Jansson Heidi, Yttermark,
Johansson Jonna, Vasa,
Keto Krista, Korsholm,
Nordman Erika, Kalax,
Nyberg Mikaela, Sundom.
JAPANOLOGI
Alainen Katariina, Kauhava,
Ofrihet i alla religioner
– Det finns en ofrihet i t.ex.
animismen, konstaterade Jukka.
Finns det mycket ofrihet i religionernas värld?
– Det finns ofrihet, felaktiga
bilder etc. i alla religioner, sade
HH. Vi kan inte förstå allting.
Skulle vi det, vore vi ju inte vanliga människor.
Han citerade Mark Twain som
en gång sade att han inte hade
något problem med det i Bibeln
som han inte förstod. Mycket
större problem var allt det han
förstod, men som han inte handlade i enlighet med.
A-K S tog upp ämnet som
ofta kommer på tal i missionssammanhang: att missionärerna
förstör de inföddas kultur. Hon
relaterade en berättelse där en
infödd sagt så här: ”Den som
säger så vet ingenting om vad
det betyder att leva i rädsla för
andarna.”
HS menade att ett problem
ligger däri att vi väldigt ofta blir
långsinta.
– Vi har väldigt lätt att bedöma
andra och jämföra med den egna
situationen. Jag vill inte tala om
olika religioner. Vi har många
olika traditioner inom de olika
religionerna. Vi kan inte säga att
så här är kristendomen, så här ser
islam ut. Vilken riktning då?
Vad är egentligen
missionens uppgift?
Vad vill ni säga åt unga som
tänker åka ut som missionärer?
– Att vara till för andra med
Jesus som förebild, var HH:s
förslag.
– Att leva med människor och
med Jesus som förebild, sade
A-K S.
– Folk ser mera vad vi gör än
vad de hör att vi säger, var HS:s
svar.
Hur viktigt är det att vi är
Jesuscentrerade då vi samtalar
med representanter för andra religioner?
– Om jag inte står för det jag
tror på är jag inte värd att respekteras, sade HS. Men att jag älskar
Annanmäki Juha, Vasa,
Autio Mikko, Lapua,
Braithwaite Jenny,
Helsingfors,
Eerio Hanna, Vasa,
Fager Ann-Mari, Esbo,
Hagner Mattias, Korsholm,
Hakkarainen Elina, Vasa,
Harju Miika, Nedervetil,
Haukkala Eevamaria,
Kauhava,
Helkamäki Teemu, Vihti,
Honkonen Eeva, Saarijärvi,
Hyry Samuel, Vasa,
Järvenpää Johanna, Tammela,
Jääskeläinen Joonatan, Kemi,
Kankaanpää Siiri, Kauhava,
Kirjorinne Tiia, Jakobstad,
Koivisto Cecilia, Vasa,
Kumpulainen Jussi-Pekka,
Vasa,
Kyrö Kalle, Vanda,
Lillqvist Simon, Jakobstad,
Mertanen Hanna, Polvijärvi,
Mikkola Marko, Vasa,
Nieminen Jyri, Vasa,
Nisula Maria, Vasa,
Nylund Linda, Esbo,
Partonen Aino, Jyväskylä,
Rintamaa Karri, Esbo,
Saari Lotta-Maria, Åbo,
Salmi Suvi-Tuulia,
Björneborg,
Salomaa Tuire, Kannus,
Slutbäck Tiia, Björneborg,
Tiukka Jani, Helsingfors,
Tuhkanen Anette, Vasa,
Åberg Jacob, Korsholm,
Watia Lotta, Jyväskylä.
(Totalt 98 st)
FOTO: SIXTEN EKSTRAND
I panelen deltog
(fr h) Håkan
Hellberg, tidigare
missionär i Namibia, Ann-Katrin
Store, tidigare
missionär i Senegal, Håkan Sandvik, präst och
Mellanösternexpert. Längst till
vänster kyrkoherde Lars-Johan
Sandvik som
ledde diskussionen.
Jesus kan inte betyda att jag ser
ner på andra. Ordet manipulation
är fruktansvärt farligt. Om jag
inte respekterar en människa,
exkluderar jag den människan
från Guds sammanhang.
– Man behöver inte använda
namnet Jesus hela tiden för att
det ska vara en Jesusövertygelse,
konstaterade HH. Frågan är hur
den ska uttryckas i mötet med
andra religioner.
– En av våra söner sällskapar
med en muslim, men jag tänker
inte försöka omvända henne,
sade A-K S.
Kan man skilja på
politik och religion?
– Då det gäller muslimer kan man
inte skilja på politik och religion,
konstaterade HS. Muhammed
grundade inte bara en religion,
han byggde ett nytt samhälle.
Islam är därför en samhällsbyggande tradition. Så var inte fallet
med Jesus.
– Det är kyrkan som institution
som gjort det så svårt att skilja på
religion och politik, tyckte HH.
Det konstaterades att det är
jätteviktigt att vi går in i en fördomsfri dialog.
– I västerlandet har man lärt
sig tolerans. I Pakistan t.ex. är det
livsfarligt att vara en kristen. Kan
då islam någonsin bli en tolerant
religion? undrade Jukka.
– Jag vill inte gärna dra grän-
ser: islam och kristna som två
separata läger, sade HS. Så ser
inte världen ut. Ändå måste vi
hela tiden se till konstellationen.
En koptisk kyrka i Egypten har
inte råd att vara tolerant.
– En av grundstenarna i vår
tolerans är folkbildningen, konstaterade HH. I många muslimländer är utbildningen på en låg
nivå.
– Vi ska ta bort vattnet som terroristerna simmar i, sade A-K S,
med ett citat av Dario Fo. Vattnet
är okunskapen.
Åhörarna fick när som helst
ställa frågor till paneldeltagarna.
Sixten Ekstrand konstaterade
att det alltid funnits konflikter
mellan muslimer och kristna och
att man i ett historisk perspektiv
inte kan vara annat än pessimist.
Samtidigt finns det ljuspunkter
som man måste ta vara på.
Men har det skett en förskjutning mot dialog i missionsbefallningen? Betonar vi missionsbefallningen för lite?
Ska invandringen
begränsas?
– Hur ser ni på invandringen?
frågade Jukka. Ska vi har restriktioner?
– Det är ingenting nytt, sade
HH. Folkförflyttningar har alltid
funnits. Vi är dåliga på att ta
hand om dem som kommer hit.
Vi ska ha respekt för dem – och
de för oss.
– Asylansökningarna har gått
ner, konstaterade A-K S. Vi ska
vara öppna.
– Det är inte frågan om vi
tycker det är bra eller dåligt, sade
HS. Invandringen kommer att
öka. Men till Finland går det inte
att komma legalt. Jag har i Sverige
jobbat med invandrare, främst
från Mellanöstern. Integration
handlar om att vi tillsammans
ska skapa ett samhälle där vi
kan leva tillsammans. Att ge tid
är det som är allra svårast för en
västerlänning.
Hoppfulla tecken?
– Vad ser vi för hoppfulla tecken
då det gäller religionsmöten?
undrade Jukka.
– Att vår värld har blivit så
osäker tvingar oss närmare varandra, tyckte HH. Men det är
svårt, vi lär oss alltför långsamt.
– En positiv sak är att vi på Kyrkans Ungdoms sommardagar diskuterar detta, tyckte A-K S. Det
är det allra första, lilla steget.
– Det är så fruktansvärt svårt,
tyckte HS. Kyrkan har fungerat
väldigt dåligt. Politikerna (i Sverige) har tagit över och då blir
det tungt och överslätande och
skönmålande. Det är en farlig
tendens. Det hoppfulla är alltid
mötet mellan människor. Där är
där det stora sker.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
9
Missionsstandaret
Krönikan
Leve nyanserna
Svante Lundgren
J
ag är i den lyckliga positionen att
bland mina vänner ha både judar,
kristna sionister och radikala
socialister. Det förvånande är
att de alla ser på Mellanösternkonflikten på samma sätt, bara omvänt. De
menar att konstellationen är svartvit, den
ena sidan är god, den andra ond. Men vilken
sida som är vad – därom är de oeniga. I mina
diskussioner med dem för jag ett tvåfrontskrig: försvarar och kritiserar Israel allt efter
samtalspartner.
“Israelvännerna” brukar hävda följande:
Israel är Mellanösterns enda demokrati, som
alltid varit redo till kompromisser för att
uppnå fred. Palestinierna har dock gång på
gång, t.ex. i Camp David-förhandlingarna
år 2000, sagt nej till fred och istället startat
en brutal våldscykel med urskillningslöst
våld bl.a. i form av självmordsattacker. För
att uppnå fred måste palestinierna erkänna
att Israel finns och kommer att finnas och de
måste avstå från våld och hatpropaganda.
De här påståendena är korrekta.
Israelkritikerna brukar återigen hävda
följande: Israel är en brutal ockupationsmakt som ägnar sig åt kollektiva bestraffningar och som försvårar civilbefolkningens
vardagsliv genom sina checkpoints och
utegångsförbud. I strid med olika FN-resolutioner har landet byggt ut sina bosättningar
på ockuperad mark och bygger nu en barriär
som innebär att man styckar de palestinska
områdena i små delar som inte kommer att
kunna fungera som en livsduglig stat.
De här påståendena är också korrekta.
Varför är det så svårt att inse att
den israelisk-palestinska konflikten inte är
svartvit, inte handlar om en sida som är god
”
Varför är det så svårt att
inse att den israelisk-palestinska konflikten inte är
svartvit, inte handlar om en
sida som är god och ren
och en annan som är ond?
och ren och en annan som är ond? Att bägge
parter har legitima krav och att ingendera
kan köra över den andra, utan att den enda
lösningen är en kompromiss? Att det har
gjorts misstag på båda sidor och att bägge
parter därför måste förändra sin inställning?
Hizbollahvänsterns Israelhat är besinningslöst, vilket visas just av att de är villiga
att trycka vilka fascistoida krafter som helst
till sitt bröst bara de bekämpar den “sionistiska staten”. När man lyssnar på Lars
Ohly hör man det häpnadsväckande – och
antisemitiska – budskapet att Israel bombar
Libanon, inte för att det skulle finnas några
rationella (fast kanske inte giltiga) skäl
till det utan för att Israel av någon pervers
anledning njuter av att döda och injaga
skräck i araber.
Lika enögd är man på den andra sidan.
Palestinierna må ha gjort vilka misstag som
helst, Arafat må ha varit en skurk och bandit
(vilket han var), Hamas och Hizbollah må
vara just det de är, fascistoida fanatiker, men
det ger ändå inte Israel rätt att behandla den
palestinska eller libanesiska civilbefolk-
ningen som man gör. Kollektiv bestraffning
är en krigsförbrytelse och kan inte urskuldas
med att motparten är ännu värre. Att tycka
att det är lite väl överdrivet att bomba ett
helt land 15 år tillbaka i tiden för att få loss
två tillfångatagna soldater, det har inget med
antisemitism att göra, utan är en helt begriplig åsikt som ingen skulle ifrågasätta om det
gällde ett annat land.
De kristna sionisterna påminner om
Om man är “Israelvän” (vilket jag
är) då vill man att det skall gå väl för landet.
Ligger det faktiskt i Israels intresse att hålla
palestinierna i ett järngrepp, öka deras
socioekonomiska misär och därmed åstadkomma än mer hat och oförsonlighet? Svar:
nej.
Det vore lätt om tillvaron var svartvit.
Men nu är den en gång för alla inte det.
Därför har vi inte väckelse
V
arför har vi ingen väckelse i västvärlden när
kyrkan växer så oerhört
på andra håll? Vi har ju
många goda predikanter, jättefina
genomarbetade program i våra
ändamålsenliga kyrkolokaler.
Vi arrangerar stora konferenser
om evangelisation och mission.
Ändå minskar antalet kristna
bekännare i Europa, som i dag
rymmer mindre än fem procent
av världens alla evangelikala
kristna. Minsta procentsatsen av
alla kontinenter!
Många har frågat mig, vad jag
tror är orsaken. Ja, jag har besökt
många växande kyrkor. Jag
har mött många framgångsrika
själavinnare i olika länder med
väckelse.
Låt mig göra ett försök att ge
dig en ofullständig lista, som du
själv gärna kan bygga vidare på.
Vi har fastnat i materialismen
� Vi har inte kunnat kombinera rikedom och ett ödmjukt
beroende av Gud.
Det kan också avläsas i dag i
länder med väckelse, som avtar
i takt med materialismens intåg.
Och ju högre standard och större
ekonomiska resurser, desto fler
som ber: ”Gud visa oss hur vi ska
få till större, ja jättestora megakyrkor.” Trots att det i sådana
stora församlingar visar sig att
endast 20 procent är aktiva,
medan resten bara är konsumenter och åskådare.
Vi är konsumentorienterade
� Vår stora fråga är oftast:
”Vad kan Gud ge mig?” Allt mera
sällan hörs: ”Vad kan jag ge?”
Konferenser om självförverkligande lockar mängder, och alla
vill fylla sin personliga, andliga
”hink” med saliga kickar.
Vi har placerat Gud i en låda
� Vi ber en instängd Gud
utföra gärningar som passar vårt
bekväma liv och leverne.
Vi anpassar och tolkar Guds
Ord till vad folket och samhället
tycker
� Det talas om nåd, men
inte om varför vi behöver den.
Bibelns budskap om att människan kan gå evigt förlorad har
nästan helt tystats ner. Bibeln
tolkas så att vi kan leva som vi
vill.
Vi har mycket liten förståelse
för uppoffringar
� Vi är vana vid de bästa försäkringarna och ett livslångt liv.
Som om våra liv är så värdefulla
att de inte ska offras för Gud. Att
en tjänst för Herren skulle garantera ett långt och bekymmerslöst
liv och vara ett tecken på Guds
speciella välsignelse. Vi har förlorat dimensionen av uthållighet
med blod, svett och tårar. Vi har
glömt att väckelse är kostbar.
Vi är alltför lokal- och programfixerade
� Vi har snygga program och
stiliga framträdanden i stället
för en inre renhet och utstrålning som berör människor. Vi
åstadkommer en hel del rörelse i
kyrkorna. Folk till och med faller
i Andens kraft, men vi låter inte
Anden få resa oss upp till en
uppoffrande tjänst för Gud.
SBFK:s höstmöte
SBFK:s höstmöte
att Israel är Guds ögonsten och att vi skall
välsigna Israel. Right, men det betyder inte
att man skall säga “Ja och amen” till allt den
israeliska regeringen hittar på. Hur ser den
ut förresten? Ja, justitieministern har nyligen
avgått p.g.a. anklagelser om sexuella trakasserier. Presidenten är föremål för polisutredning anklagad för våldtäkt. Statsministern
står anklagad för ekonomisk brottslighet.
Visst måste det vara svårt för katolikerna
att alltid tro på påvens ofelbarhet, men än
svårare måste det vara att tro på att Gud
skulle bevara den israeliska regeringen från
att göra misstag. I Gamla testamentet var det
de falska profeterna som hejade på kungarna
i allt vad de gjorde, medan de sanna profeterna ofta kritiserade och varnade kungen
för att han var inne på fel väg. Varför skulle
det vara precis tvärtom idag?
Vi är alltför analyserande
� Budskapet hos oss lyder i
korthet: ”Lyssna, tänk, analysera, jämför och ta till dig det
som kan ge dig stor personlig
vinning.”
Vi har inte tid för Gud
� Vi begränsar starkt tiden
för Gud att få komma till tals
med oss. Det gäller såväl i den
privata bönen som i våra mötessammanhang. Attityden tycks
vara: ”Herre, jag älskar dig. Nu
har du fyra minuter på dig att
välsigna mig.”
Flera av dessa punkter har
formats utifrån människor som
jag mött i bland annat väckelsens
Kina. Den unga kvinnan som jag
senast mötte, som just frisläppts
från ett fängelsestraff för sitt
söndagsskolarbete, berättar om
hemska förhållanden i fängelset.
På min undran om hon nu då
ska ta det lite lugnare ser hon
mig in i ögonen och utbrister:
”Hur kan jag det? Barnen måste
få höra om Jesus, och även om
jag blir fängslad på nytt så får
jag där gyllene tillfällen att
vittna för sökare. Innan jag
frisläpptes hade 17 av mina 19
cellkamrater tagit emot Herren
som sin Frälsare.”
Hör gärna av dig. Vi behöver
hjälpa varandra till förändring,
eller?
WILGOT FRITZON
[email protected]
Publiceras här med tillstånd
från författaren. Artikeln har
tidigare varit publicerad i
Ljus i Öster nr 4/2006.
I GUDS HAND
I GUDS HAND
lö 30.9.2006 i Vasa
lö 30.9.2006 i Vasa
i Baptistkyrkan, Rådhusgatan 44
i Baptistkyrkan, Rådhusgatan 44
10.00
10.30
11.00
12.30
13.15
13.45
15.00
Välkomstkaffe
Inledning, sång m.m.
Mitt liv i Guds hand – Guds hand
i mitt liv Malin Karlsson
Lunch
SBFK-info m.m., kollekt för SBFK
I Guds hand – ett
kvinnoporträtt ur Bibeln
Liten dramatisering, Eva Nordlund.
Samtal.
Kaffe, dragning av lotteriet.
VÄLKOMMEN!
Anmälan senast 24.9
till Mai-Britt Vehkaoja, Baptistkyrkan,
Rådhusg. 44 D, 65100 VASA,
tfn 044/33 22 722 eller per e-post:
mai-britt.vehkaoja@baptist.fi
Avgift 17 euro (inkl serveringar + deltagande).
Kollekt o. lotteri för SBFK:s verksamhet
I dessa länder förföljs kristna mest
1. Nordkorea
Det mest stängda landet i
världen är fortfarande det
kommunistiska Nordkorea.
Man beräknar att det finns
200 000 - 400 000 kristna
där trots att alla religioner
är förbjudna.
Den rådande ateistiska
ideologin upphöjer presidenten Kim Jong Il och
hans avlidne far och bygger
på tanken att landet på alla
sätt är självförsörjande.
Kristendomen ses som
farlig främmande påverkan
som t.ex. bidrog till att de
kommunistiska regimerna i
Östeuropa kollapsade. Detta
gör att myndigheterna gör
allt för att utrota kristendomen och uppskattningsvis
tiotusentals kristna finns i
fångläger där de utsätts för
grymma övergrepp. Att äga
en Bibel är tillräckligt för
att dömas tillfängelse eller
t.o.m. avrättas.
2. Saudiarabien
I detta land där islam
föddes anses hela befolkningen vara muslimsk.
Ingen religionsfrihet finns i
lagstiftningen, som bygger
på den islamiska lagen (sharian), och konvertering från
islam (apostasi) straffas
med döden.
Landet leds av kung
och premiärminister
Abdulla bin Abd al-Aziz
Al Saud. Majoriteten av de
kristna som finns i landet
är utländska gästarbetare
som inte heller de får hålla
offentliga möten för att be
eller läsa Bibeln.
År 2005 hölls över 70
utländska kristna fängslade
för kortare eller längre
perioder p.g.a. detta.
Antalet kristna ökar, fastän
långsamt, tack vare evangelisation via radio, satellit-tv
och internet.
3. Iran
Också i detta muslimska
land är all lagstiftning i
överensstämmelse med
den officiella tolkningen av
sharialagen.
Efter att man i juni 2005
valde en konservativ president, Mahmoud Ahmadinejad, har de kristna utsatts
för en ny våg av förföljelse.
4. Somalia
I detta östafrikanska land
har det rått anarki ända
sedan FN drog bort sina
trupper 1995. Islam är landets officiella religion och
sharialag råder överallt, ofta
med självutnämnda domare
som ser till att lagen följs.
Vanliga straff är piskrapp,
avhuggning av händerna
och stening.
Landets president är
Abdullahi Yusuf Ahmed,
som kämpar för att bibehålla makten. Under en
procent av landets invånare
är kristna och de utövar sin
tro i största hemlighet.
5. Maldiverna
Detta semesterparadis är
inget paradis för landets
kristna. Den enda tillåtna
religionen för de 300 000
invånarna är islam, som
också ses som ett viktigt
verktyg i att bygga upp
nationell enhet och bibehålla regeringsmakten.
Presidenten heter Maumoon
Abdul Gayoom. Också
här förbjuder sharialagen
apostasi.
De några hundra kristna
som finns i landet utövar sin
tro i största hemlighet och
inte heller turister får på
något sätt offentligt leva ut
sin tro.
6. Bhutan
Detta buddhistiska land
har Martyrkyrkans Vänner
berättat om också tidigare.
Officiellt existerar inte
någon kristendom i landet,
där finns inga kyrkor och
kristna får inte ens mötas i
hemmen ifall flera familjer
är involverade.
De som kommer till tro
på Jesus förlorar ofta sina
arbeten och de får inte driva
privatföretag, deras barn får
inte gå i skola osv. Dessutom trakasseras de också
ofta av buddhistiska ledare.
Landets kung Jigme
Singye Wangchuck har
sedan 1972 i praktiken varit
enväldig härskare fastän
det också finns ett folkvalt
parlament.
(Martyrkyrkans Vänner,
Rundbrev nr 4-2006)
10
Missionsstandaret
r
Döda
Saima Wallin
Saima Elisabeth Wallin, f.
Röyskö, avsomnade i Slite på
Gotland den 15 juni 2006, 96 år
gammal. Hon föddes i Bennäs,
Pedersöre, den 11 januari 1910
och döptes till Kristus på
bekännelse av sin tro i Pensala
den 9 mars 1930. År 1935 ingick
hon äktenskap med Edvin
Wallin, som stupade i striderna
vid Summa i februari 1940.
Saima Wallin var en hängiven
kristen och baptist. Större delen
av sitt liv bodde hon i Bennäs
och tjänade troget sin Herre i
församlingen. Under de senaste
tio åren bodde hon hos sin
dotter med familj på Gotland,
men hon förlorade aldrig sina
varma känslor för Finland och
Bennäs baptistförsamling.
Begravningsgudstjänsten
hölls i Betelkyrkan, Slite, den
28 juni, och enligt Saimas
egen önskan skedde gravsättningen i Röyskös familjegrav
på Pedersöre kyrkogård den 2
september 2006. Därefter hölls
en minnesstund med servering
i Betel, Bennäs. Ett fyrtiotal
personer, släkt och vänner, var
samlade. Rafael Edström, som
hade förrättat gravsättningen,
ledde även minnesstunden, där
tal hölls av Ernst Jacobson,
Anita Nylund och Saimas dotter
Anita Komstadius. Gunvor
Kjellman sjöng en lämplig
R A D I O S P A L T E N
SEPTEMBER
Kl 6.55
22
23
25
26
27
28
29
30
Vår käre
Jarl Arvid
Löfqvist
Catharina Englund
Claus Terlinden (repris)
Veckans psalm. Jan-Erik
Lindqvist
Catarina Olin
Christer Laurén
Catharina Englund
Kaj-Mikael Wredlund
Claus Terlinden (repris)
Forts. fr. sidan 5
Mina äldre syskon gick också i
baptisternas söndagsskola.
Mor Sandra blev döpt sent i
livet, då hon redan var 67 år
gammal.
– Jag var förstås bekant med
flickorna från Härmälä och började gå i junior och söndagsskola
i Betel. Det har format mig att
jag hade kamrater som var med
i barnverksamheten i baptistförsamlingen. Jag skulle vilja påstå
att det är väldigt viktigt och avgörande vad man har för kamrater.
Jag har alltid varit förvissad om
att jag varit på rätt väg, också
under den tid i tonåren då det
fanns olika saker som lockade.
Frälst som nioåring,
döpt som tolvåring
– Jag var nio år då jag blev frälst.
Döpt blev jag som tolvåring den
28 oktober 1962. I och med det
blev jag medlem i Purmo baptistförsamling. Vi var fem ungdomar
som döptes den gången. I mitt
hem diskuterades trosfrågor inte
så mycket. Jag fick ändå veta att
mamma och pappa var glada att
jag valde den väg jag valde.
– Det var viktigt att jag fick
bli döpt då mina kamrater blev
döpta. Inte förstod jag innebörden så värst bra men jag tog mitt
beslut på allvar. Men jag brukar
räkna med att inte var det någon
skada skedd. Det man inte visste
då, fick man veta sedan.
– Vi hade otroliga ledare i
junior, söndagsskola och på ungdomssamlingarna.
Maise nämner här bl.a. Aino
Laine, Max Söderberg och Tor
Smith.
I församlingsstyrelsen
Maise har suttit med i församlingsstyrelsen sen 1975, sju år
som ordförande och de övriga
åren som sekreterare med undantag av ett.
10
11
12
13
15
Kl 8.53
född 13.2.1925 i Malax
avlidit i tron på sin
Frälsare 15.9.2006
22
23
Nanna Rosengård
Familjeandakt. Lars
Collmar läser ur sin bok
Helga Hund i Egypten
25-29 Stefan Sigfrids
30
Familjeandakt. Lars
Collmar läser ur sin bok
Helga Hund i Egypten
Christina
Ruth och Nils
syskonbarn med familjer
säkt och vänner
Malax baptistförsamling
Kl 19.20
22
24
Herren är min herde
mig skall intet fattas
Som vänlig inbjudan meddelas att välsignelseakten
äger rum i Malax Betel
lördagen den 23.9 kl 13.
25
26
27
solosång.
Vi tackar Gud för Saima
Wallins föredöme i trohet och
tjänande. Gud är all trösts Gud.
28
29
Jan-Erik Nyman
Guds omsorg. Textläsare: Elsa Tenhonen
och Staffan Söderlund.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
Ingmar Weckström
(repris)
Baptistmissionens musiktradition. Jan Edström
Ortodox aftonbön. Heikki
Huttunen
Karolin Högberg
Jan-Erik Nyman
Catarina Olin
håller ett par
radioandakter
i september och
oktober.
RE
OKTOBER
Maise ser till…
9
– Då jag avsade mig uppdraget
som ordförande ville jag ha en
tid utan något speciellt uppdrag.
Men det blev bara ett år, då blev
jag sekreterare igen. Det mest
negativa i församlingsarbetet är
att vi inte får just några yngre
människor med i ledningen. Vi
nöts mot varandra så mycket.
– Men i det stora hela är jag
mycket glad att jag fått ha en församlingsgemenskap i mitt liv. Jag
har upplevt mycket stöd och haft
mina vänner där. Vi har jobbat
sida vid sida och hjälpts åt.
Styrka i bönen
– Innan jag efter moget övervägande gifte mig, engagerade jag
mig rätt mycket i mina syskonfamiljer. Vi har inte blivit besparade motgångar. Det har varit en
styrka med i synnerhet bönegemenskapen i församlingen. Jag
har haft behov att vara med där
och det har gett mig mycket.
– Jag var också söndagsskollärare en tid så länge vi hade
söndagsskola i Lillby, och det var
också givande men ansvarsfullt.
– I vår glesbygd kommer just
inga nya med i församlingen.
Några har vi ändå fått, också
några ungdomar. Tyvärr tycks
unga och äldre inte kunna vara
tillsammans nuförtiden, åtminstone inte som förr. Det skulle vara
mera berikande om vi kunde vara
tillsammans, för jag tror att vi har
något att ge varandra.
– De som inte har någon församlingsgemenskap borde få
känna en sådan. Jag säger inte
att det nödvändigtvis måste vara
en baptistförsamling, men en
församling där man kan säga att
här hör jag hemma och här är jag
en del av en gemenskap.
Gillar trädgårdsarbete
Maise är gift med Stig Vikman
från Jakobstad. De bor i ett egnahemshus i Lillby.
– Jag är mycket intresserad
av trädgårdsarbete och annat
praktiskt arbete som motvikt till
skrivbordsjobbet.
STEN-GÖRAN LILJESTRÖM
Kl 6.55
2
3
4
5-7
9
10
11
12
13
14
16
17
18
19
20
21
Veckans psalm. Monica
Heikel-Nyberg
Catarina Olin
Catharina Englund
Yvonne Terlinden
Veckans psalm. Monica
Heikel-Nyberg
Timo Lehmuskoski
Karin Erlandsson
Per Stenberg
Gun Erikson-Blomfelt
Maria Sundblom (repris)
Veckans psalm. Monica
Heikel-Nyberg
Timo Lehmuskoski
Karin Erlandsson
Per Stenberg
Gun Erikson-Blomfelt
Johan Westerlund
(repris)
Kl 8.53
2-6
7
9
10
11
12
13
14
16
Lennart Koskinen
Familjeandakt.
Caterina Stenius
Maria Sten
Nanna Rosengård
(repris)
Ingemar Johansson
Olle Eriksson
Familjeandakt.
Leif-Erik Holmqvist
Leif-Erik Holmqvist håller ett
par radioandakter i oktober.
17
18
19
20
21
Ingemar Johansson
Joanna Nylund (repris)
Sixten Ekstrand
Olle Eriksson
Familjeandakt
16
17
18
19
20
22
Patricia Högnabba
(repris)
Nanna Rosengård
(repris)
Katolska kyrkans musiktradition. Ann-Catrin
Wulff
Leif-Erik Holmqvist
David Grönlund
Sixten Ekstrand
Det dubbla kärleksbudet.
Textläsare: Elsa Tenhonen och Staffan Söderlund. Producent: Patricia
Högnabba (repris)
Joanna Nylund (repris)
Katolska kyrkans musiktradition. Ann-Catrin
Wulff
Olle Eriksson
Ingemar Johansson
Ulla Östman
Tro och otro. Textläsare:
Elsa Tenhonen och Staffan Söderlund. Producent: Patricia Högnabba
(repris)
GUDSTJÄNSTER
Söndagen den 24 september
kl 13.03. Gudstjänst med Hammarlands församling. Predikant
och liturg: Gunnevi Styrström.
Kantor: Carl Micael Dan. Sång:
Catherine Frisk Grönberg. Textläsare: Aida Andersson och Stig
Mattsson.
�
Söndagen den 1 oktober kl
13.03. Gudstjänst med Nykarleby församling. Predikant: Mats
Edman.
�
Söndagen den 8 oktober kl
13.03. Högmässa från de finlandssvenska kyrkodagarna i
Karis. Predikant: Lennart Koskinen. Liturg: Claus Terlinden.
Kantor: Niels Burgmann.
�
Söndagen den 15 oktober kl
13.03. Samnordisk gudstjänst
från Allhelgonakyrkan i Stockholm. Tema: Ett är nödvändigt.
Predikant: Olle Carlsson. Musik:
Irma Schultz Keller och Toni
Holgersson. Producent: Åsa
Furuhagen, Sveriges Radio/
Samhälle.
�
Söndagen den 22 oktober kl
13.03. Gudstjänst med Nedervetils församling. Predikant: Anders
Store.
�
j
b
B Ö C K E R
En roman om
Guds son
En roman om Jesus, hur kan man
skriva en roman om Jesus? Jag
ställde mig lite skeptisk till den
här boken, trots att jag recenserat Guds Bok och gillat den.
Jag trodde boken skulle vara lite
tråkig, jag menar vem kan inte
de flesta av Jesusberättelserna
utantill? Kunde den här boken
verkligen komma med något
nytt? Jag vet ju hur berättelsen
slutar (fast den egentligen aldrig
slutar). Ofta drar jag mig för att
börja läsa längre böcker (den
här är 338 sidor lång), men av
någon anledning så kom jag igång
med den nästan omedelbart. Och
sedan måste jag erkänna att jag
sträckläste den! Boken tog mig
med storm. Det är som sagt inte
så ofta jag får nya favoritböcker.
Jag har mina favoritförfattare
och favoritsort på böcker, och
andra böcker kan vara bra, men
kommer sällan upp till bäst. Men
det här, gott folk, var minsann
ett undantag! Jag undrar om inte
den har hamnat bland mina tre-itopp böcker, det är mycket troligt.
Kanske på en andra plats efter
Bibeln...
Boken berättar om Jesus på
ett personligt och mänskligt sätt.
Han var ju ändå människa också,
fast han samtidigt var Guds son.
Vi får följa med Jesus från att han
är tolv år, och vi får veta allt från
J U B I L A R E R
SAGA EDE, medlem av Purmo
baptistförsamling, fyller 97 år
den 26 september.
ALFHILD LUND, medlem av
Vasa baptistförsamling, fyller
80 år den 2 oktober.
BENITA WEST, medlem av
Munsala baptistförsamling,
fyller 75 år den 26 september.
ALICE NYMARK, medlem av
Jakobstads baptistförsamling,
fyller 75 år den 3 oktober. Firar
ej.
FJALAR SARIN, medlem av
Vasa baptistförsamling, fyller
70 år den 4 oktober.
KERSTIN SALOMÄKI,
medlem av Jakobstads baptistförsamling, fyllde 60 år den 2
september.
GRETEL KOJONEN, medlem
av Purmo baptistförsamling,
fyller 60 år den 13 oktober.
ANN-MARI WESTERLUND,
medlem av Jakobstads baptistförsamling, fyller 50 år den 29
september.
hur det gick till när han föddes till
hur han for till sin Far i himlen.
Vi får veta hur hans mamma
Maria kände sig under hans liv,
vi får följa hur hans lärjungar
tänker och känner, liksom hur
Jesus själv gestaltas som person.
Boken ger ett så oerhört levande
intryck av Jesus, och man kan
inte annat än älska honom. Fast
mycket är bekant så fi nns det
också mycket nytt i boken. Och
det bekanta berättas på ett nytt
och levande sätt, och man sitter
ändå där på helspänn fast man vet
hur det går. Boken berättas till en
del av en lärjunge som inte nämns
vid namn, samt också av mamma
Maria och en allmän berättare.
Säkert är mycket påhittat, men
det bidrar ändå till att levandegöra berättelsen.
Man kanske ska ta boken för
vad den är: en bok. Jag är nyfiken
på hur mycket av det som skrivs,
som inte finns med i Bibeln,
som stämmer. Fast det är ganska
irrelevant egentligen, för i vilket
fall som helst är det en bra bok
som gör Nya testamentet levande
på ett helt nytt sätt. Och Walter
Wangerin är ju teolog, så säkert
har han forskat en del före han
skrev boken. Det här är en fenomenal motvikt till allt rabalder
kring ”Da Vinci koden”. Om
bara den här boken kunde bli
lika uppmärksammad! Jag kan
rekommendera den för alla. Vare
sig man kan Bibeln utan och
innan, eller om man aldrig läst
mer än lösryckta verser här och
där i Bibeln, vare sig man är
kristen eller ateist, så har den här
boken något att ge. Wangerin har
verkligen fått en gåva att på ett så
verkligt, levande och intressant
sätt skriva om Jesus. Jag hoppas
innerligt att många läser den
här boken. Jag kommer absolut
att läsa den igen. Och igen, och
igen...
Walter Wangerin
GUDS SON.
EN ROMAN OM JESUS
Bokförlaget Libris Förlag,
2006
LINDA TAMMELIN
f
F Ö D D A
Felicias lillebror, vår son
Jona Erik
3475g 50cm
VCS 11.7.2006
Eva och Stefan Jansson
Anlita våra stödannonsörer
EDSTRÖMS
Korsholms Apotek
BENNÄS
tel. 06-7290 433
Marknadsvägen 3
65610 KORSHOLM
Tfn 06-322 2941
BOKFÖRINGSTJÄNST
Kl 19.20
1
2
3
4
5
6
8
Änglarnas dag. Textläsare: Elsa Tenhonen
och Staffan Söderlund.
Producent: Patricia Högnabba (repris)
Irene Alvarez (repris)
Katolska kyrkans musiktradition. Ann-Catrin
Wulff
Andreas Elfving
Leif-Erik Holmqvist
Maria Sten
En kristen människas
frihet. Textläsare: Elsa
Tenhonen och Staffan
Söderlund. Producent:
Finlands svenska baptistmission rf
Rådhusgatan 44 K 5, Vasa, Finland. Postadress: PB 54, 65101 VASA.
www.baptist.fi
Telefon: 06-346 4500. Telefax: 06-346 4510 (telefontider vardagar 9-12), e-post: fsb@baptist.fi
Bankkonton:
FSB (Mission i Finland, Internationell mission, Missionsstandaret, SBFK, Understödskassan):
Vörå Sb 497111-213391; Nordea 228218-61965; Sampo 800012-252311.
SBFU: Vörå Sb 497111-213409; Nordea 228221-6569; Sampo 800016-551999.
Missionsföreståndare: Nils Erik Vikström, 06-346 4511, 050-323 6188, nila@baptist.fi
Ekonomisekreterare: Henry Månsus, hemtfn 06-383 5620, mobiltfn 050-520 3245.
Missionsstyrelsens ordförande: Erik Liljeström, Skidstuguvägen 5, 66600 Vörå, tfn 050527 5042, tfn/fax 06-383 2142, e-post: erik.liljestrom@netikka.fi
SBFU: ordförande Daniel Victorzon, tfn 0500-567801 daniel.victorzon@baptist.fi
ungdomssekreterare: Caroline Södergård-Hahn, 06-346 4515, 050-5426719
11
Missionsstandaret
J
Om att insupa Guds närvaro
ag har alltid varit en
första budet, som Jesus sade är
kyrkobesökare och
”Du skall älska Herren din Gud
tyckt om att be, men
av HELA ditt hjärta och av hela
jag har inte alltid
din själ och av hela ditt förstånd”
varit en god lyss(Matt. 22:37).
nare. Det krävdes av
Det måste finnas tid i ditt liv
Anden att han undervisade mig
att bara älska honom och låta
om att lyssnande betyder att lära
honom älska dig utan agenda,
sig att insupa hans närvaro. Att
utan några shoppinglistor eller
insupa hans närvaro betyder helt
andras behov. Gud är kärlek
enkelt att vila inför honom, att
och vill att vi ska älska honom
lyssna till vad han säger genom
först, innan vi ens försöker att
att lära sig att avläsa de intryck
älska andra.
han förmedlar till mitt hjärta och
I Psalm 46:11 står det: ”Bli
sinne. Jag har lärt mig att erfara
stilla och besinna att jag är Gud.”
Guds realitet dagligen genom
Men från tidig barndom har de
att insupa hans närvaro. Han är
flesta av oss blivit lärda att åstadnärvarande i mig, och han förkomma mer, slutföra uppgiften,
vandlar min inre människa då
ständigt vara i tjänst. Det har
min själ blir medveten om hans
jag sorgligt nog lagt märke till
inneboende närvaro.
på mötena. Då Guds närvaro
Då den helige Ande föll över
kommer starkt, tycks folk inte
oss den 20 januari 1994, var
kunna stanna kvar och vila i
jag hänförd över hans närvaro
hans närvaro. De blir föremål
och kraft. Dessförinnan hade
för förbön och inom fem till tio
jag på mötena erfarit honom i
minuter stiger de upp och ger
små doser som gett mig en djup
sig iväg. De har missat poängen,
hunger inombords att få erfara
som är att lära sig att personligen
mera. Då Kathryn Kuhlman
erfara hans kärlek.
brukade säga att ”Den helige
Det var den här tendensen
Ande är mera verklig för
som Jesus vände sig
mig än någon mänskmot under ett besök i
lig varelse”, så längtade
staden där Maria och
jag efter att lära känna
Marta bodde. Maria,
honom på det sättet. Men
som lämnade sysshur? frågade jag mig.
lorna i köket tillsamDet som
Mitt liv som pastorsfru
mans med Marta,
var mycket jobbigt. Jag
förvandlade valde det som Jesus
sysslade med att sköta
kallade ”den bättre
mig var
dem som var nedbrutna
delen”, och Jesus sade
insupande
av sorg, sätta fångar fria
att det inte skulle tas
av Guds
och delta i församlingsifrån henne. Maria
närvaro.
livet i allmänhet. Men
värderade hans näräven om jag var väldigt
varo genom att sitta
upptagen med att arbeta
vid hans fötter, älska
för honom, kände jag det som
honom och bara vara tillsamom jag hade förlorat min första
mans med honom. Marta å sin
kärlek. Att arbeta för honom
sida var sysselsatt med att förär inte samma sak som att tillbereda middagen.
bringa tid med honom och att
Gud vill ha mer än fem minuälska honom och låta honom
ter. Det tar tid och en medveten
älska dig. Om du då hade frågat
ansträngning att prioritera det
mig om jag hade förlorat min
som Gud ser som vårt djupaste,
första kärlek, skulle jag ha förmänskliga behov, behovet att
nekat det.
erfara hans intima, ovillkorliga
Då jag gifte mig med John
kärlek. Under tidigare väckelser
ägde han en resebyrå och arbebeskrev våra föregångare denna
tade inte som pastor, även om det
tid av ”insupande” som ”dröhade varit hans hjärtas önskan.
jande”. De lärde sig att tillbringa
Då vi först planterade en församhela möten bara med att vänta på
ling i min hemstad brukade jag
hans närvaro.
gråta och säga: ”Hur kan jag vara
Det som fungerar för mig
pastorsfru? Jag kan inte sjunga
är att bli stilla inför Herren.
eller spela piano.” I själva verket
Ibland lyssnar jag på en cd med
var jag så blyg och försagd att
lovsånger, en skiva som hjälper
John måste låta mig få veta tre
mig att fokusera på min kärlek
månader i förväg då jag skulle
för honom. Sedan ordnar jag det
förbereda ett tal på Morsdag. Jag
bekvämt på golvet med en kudde
brukade hålla tal bara en gång
under mitt huvud. Jag tror inte
per år därför att det gjorde mig
att ställningen spelar någon roll.
så nervös.
Jag tror att man kan insupa Guds
Första gången vi träffade Marc
kärlek lika bra i favoritfåtöljen.
DuPont gav han mig ett profeStäng av telefonen och låt
tiskt ord om att jag skulle tala
telefonsvararen ta emot medtill pastorer och ledare och till
delandena. Under den här tiden
tusentals människor. Jag måste
vill ”Distraheraren” påminna
medge att jag skrattade högt
dig om de många saker som du
och sade i mitt hjärta: ”Du var
ännu behöver göra. Jag överlismig en underlig profet!” (Jag har
tar honom genom att ta ett block
sen dess bett honom om ursäkt.)
och en penna och skriva ner alla
Men det som förvandlade mig
de saker han påminner mig om
var insupande av Guds närvaro.
och återvänder sedan till att
fokusera på Jesus och fortsätta
att insupa Guds kärlek. Han ger
Vad är insupande
snart upp då jag vägrar att låta
av Guds närvaro?
mig distraheras.
Hur ofta behöver jag insupa
Du är kanske förbryllad över
Guds kärlek? Vi behöver
begreppet och frågar dig: ”Vad
utveckla en vana att tillbringa
menar du med ’insupande’
tid med honom varje dag. Det tar
Varför behöver jag det? Hur
vanligtvis åtminstone en vecka
gör jag?” Insupande av Guds
med dagligt insupande av Guds
närvaro betyder att du kommer
kärlek innan vi lär oss att bli
inför Gud för att erfara hans
stilla och vila. Vi är så ivriga att
kärlek till dig och att du ger din
göra saker att vi har svårt att bara
kärlek till honom. Även om det
vara. Det beror på att våra sinnen
inbegriper att lyssna till den
alltid analyserar i stället för att
stilla, svaga rösten, så är det
bara ta emot. Till att börja med
någonting mer än det. Det är i
kan det hända att du upplever
själva verket uppfyllandet av det
”
djup frustration då du försöker
bli stilla inför Gud. Men då du
är trogen och lydig i din strävan
efter honom, kommer du snabbt
att lära dig hur angelägen han är
att vara tillsammans med dig.
Du kanske tänker: ”Men jag
läser min Bibel varje dag och
ber. Varför tycker du att det
är så viktigt att bara ’insupa’
honom?”
Bibeln är en bok som innehåller lag, historia, profetior, poesi
och undervisning. Allt i Guds
skrivna ord härleder sig från
erfarenheter som dess ledande
personer hade med Gud. Insupande av eller erfarenhet av hans
närvaro öppnar hjärtat och själen
för gudomlig romans. Det tillåter Herren att älska dig och du
att älska honom, ungefär som då
ett förälskat par tycker att deras
kärlek och intimitet fördjupas
då de tillbringar mer och mer
tid med varandra. Liksom med
varje annan relation så är den
tid man tillbringar tillsammans
något av det mest värdefulla man
kan göra. Detta är den saknade
delen i den kristna erfarenheten
som Gud har kommit för att
återställa i den helige Andes
rörelse nu.
Varje gång som du tillbringar
tid med honom kommer att vara
olik. Ibland kommer han att låta
sin ovillkorliga kärlek och tillgivenhet skölja över dig. Andra
gånger kommer han att täcka dig
med sitt helande. Han kanske går
tillbaka i ditt förflutna och helar
ett djupt sår. Ibland översköljer
han dig med sin rikliga kärlek.
Andra gånger igen ger han dig
kraft för den tjänst som han har
för dig. Hela ditt liv kommer att
förändras då du tar dig tid för att
inse att Herren älskar dig. När du
fattar hur mycket Herren önskar
att uppvakta dig och är förälskad
i dig och att han verkligen tycker
om dig, kommer din kärlek mot
”
Innan jag började
insupa Guds närvaro
hade jag aldrig någon
vision och hörde inte
Guds röst på något
regelbundet sätt.
Djärvhet, barnslighet
och fruktbärande
◀ CAROL ARNOTT
(bilden) föddes i en
liten stad i södra Ontario, Kanada, och är nu
tillsammans med sin man
John pastor i Toronto Airport Christian Fellowship.
Carol har en underbar
gåva att älska människor
och den har sin grund i
hennes egen djupa kärlek
för Jesus och hans rike.
Hon är mycket aktiv i
tjänsten, såväl i sin hemförsamling där hon talar
och ber för andra, som på
resor utomlands tillsammans med John.
Artikeln var publicerad i
tidningen Spread the Fire
i november 2005. Översatt av S-G Liljeström
och publiceras här med
tillstånd från författaren.
I Psalm 46:11 står det:
”Bli stilla och besinna
att jag är Gud.” Men
från tidig barndom
har de flesta av oss
blivit lärda att åstadkomma mer, slutföra
uppgiften, ständigt
vara i tjänst. Det
har jag sorgligt nog
lagt märke till på
mötena. Då Guds
närvaro kommer
starkt, tycks folk inte
kunna stanna kvar
och vila i hans närvaro. De blir föremål
för förbön och inom fem till
tio minuter stiger de upp och
ger sig iväg. De har missat
poängen, som är att lära sig
att personligen erfara hans kärlek.
honom att infinna sig naturligt.
Är det inte underbart?
Öppnar ditt hjärta för
visioner och drömmar
Innan jag började insupa Guds
närvaro hade jag aldrig någon
vision och hörde inte Guds röst
på något regelbundet sätt. Men
sedan jag lärde mig att insupa
Guds kärlek, har Herren visat
mig saker på ett synligt sätt. Helt
nyligen berättade jag för Herren
i bön om hur jag saknade min
far och att jag verkligen behövde
en far.
Ett par dagar efter att ha berättat detta för honom, låg jag på
golvet och insöp Guds kärlek och
tog emot denna helande vision.
Därför att Jesus sade ”Om ni
har sett mig, har ni sett Fadern”,
föreställde jag mig Fadern just
som Jesus på jorden. När jag
såg avsnittet i Daniel, blev
jag förvånad då jag insåg att
Fadern ser ut som den förhärligade Jesus i Uppenbarelseboken 1:14.
Då personen i visionen kom
närmare oss, såg jag att han
hade vitt hår. Han närmade
sig oss och sade till Jesus:
”Ursäkta mig, men kan jag ta
din partner? Jag skulle vilja
dansa med min dotter.” Vid det
laget storgrät jag då jag i djupet
av mitt hjärta insåg att jag har
en himmelsk pappa som verkligen älskar mig väldigt mycket.
Han inte bara älskar mig, men
han känner och bryr sig om det
minsta behovet i mitt hjärta.
I visionen dansade jag med
Jesus. Då vi snurrade runt
mycket hastigt undrade jag var
vi var. I ögonvrån fångade jag en
glimt av ett mycket blankt golv.
Då jag tänkte att vi verkligen
måste vara försiktiga för att inte
halka och falla, insåg jag plötsligt att vi dansade på ett hav av
glas i himlen. Visionen vidgades
och jag såg en massiv tron på
avstånd och underifrån den kom
det rök och eld. En person steg
upp från tronen och började gå
mot oss.
Ungefär en vecka innan denna
vision hade jag läst i Daniel 7:914 om den Gamle av dagar. Det
står att hans kläder var snövita
och hans hår var som ren ull.
Insupande av Guds kärlek har
också gett mig en helig djärvhet i tjänsten. Guds smörjelse
har berett plats för mig och
det kommer det att göra för
dig också, om du tillbringar
tid med honom. Jag vet mer
än någon annan att om den
helige Ande försvann, skulle
jag gå tillbaka till att bli den
där skygga, skrämda, försagda
flickan som jag brukade vara.
Även om jag inte vill vara på
det sättet längre, så vill jag dock
vara som ett barn.
Den helige Ande tycker om
att vara den som har kontroll
och att vi blir som barn. Jesus
sade: ”…Om ni inte blir som
barn, kommer ni inte in i himmelriket. Den som ödmjukar
sig som detta barn, han är den
störste i himmelriket.” Priset
för att komma in i hans rike
är att bli ödmjukt sårbar och
visa fullständig tillit. Detta är
början på ett fruktbart kristet
liv. Insupande av Guds kärlek
betyder inte att du inte gör
någonting för Gud. Johannes
tycker om att uttrycka det på
följande sätt. Det kristna livet
är som en cirkel. I den cirkeln
finns tre ord: han, de och jag.
Vi behöver ständigt bli fyllda,
därför att det är omöjligt att ge
bort det som du inte har tagit
emot. När vi är fulla av hans
kärlek och närvaro, då kan vi
ge vår kärlek till honom. Då
våra egna tankar blir fyllda,
vänds vårt fokus mot de brutna,
de som lider och de förlorade.
Du kommer då att åstadkomma
mera på en timme än du tidigare
åstadkom under en hel dag.
En del människor säger till
oss: ”Ligger du fortfarande
på golvet? Vi har gått vidare.”
Men som min vän Melinda Fish
säger: ”Gått vidare till vad?”
När du har Guds närvaro, vad
finns det då att gå vidare till? Jag
undrar om de går tillbaka till
det sätt de brukade göra saker
på. Vi är vanemänniskor som
tycker om det som är bekant
och som vill ha kontroll.
Kanske det är dags för dig att
gå tillbaka till att insupa Guds
kärlek, att få kontakt med Guds
intima och mäktiga närvaro.
Sarah Edwards, hustru till
Jonathan Edwards, ledare för
den väckelse som kallats Det
stora uppvaknandet, skrev år
1740: ”Under väckelsen var
jag medveten om hans närhet
till mig och hur dyrbar jag var
för honom.” Detta är min bön
för dig.
CAROL ARNOTT
Vi ber
för andra
baptistsamfund
25 sept – 1 okt
Förbundet för evangelikala baptistförsamlingar i Frankrike
Statistiska fakta
Antal församlingar: 112
Totala antalet församlingsmedlemmar: 6 152
Ordförande: Christian De La
Roque
Generalsekreterare: Etienne
Lhermenault.
Be för:
– utveckling av en verklig vision
i våra församlingar för mission
i utlandet
– utveckling av nytt pionjärarbete i Arcueil (Parisområdet),
Biarritz och La Rochelle
– Vi är tacksamma för det växande antalet unga människor
som förbereder sig för att bli
pastorer.
2 – 8 oktober
Izmir baptistförsamling
Totala antalet församlingsmedlemmar: 34
Pastor: Ertan Cevik.
Be för:
– Vi önskar se våra unga
troende växa till i tron. Igen och
igen har vi erfarit att unga människor kommer till Kristus och
efter en tid återvänder de till sitt
gamla liv.
– Att vi kan bry oss om de
kristna på rätt sätt och undervisa dem så att de blir verkliga
lärjungar i Herren.
– Vi har fortfarande många
besökare i kyrkan, speciellt
studenter. Be att Herren ska
öppna deras hjärtan och att
han ska sända tills oss de som
verkligen är intresserade.
– Beskydd från extrema muslimska attacker. Vi var muslimer
innan vi blev kristna och nu är
vi pressade av våra familjer och
människor runtomkring oss.
9 – 15 oktober
Förbundet av baptistförsamlingar i Israel
Statistiska fakta
Antal församlingar: 20
Totala antalet församlingsmedlemmar: 800
Ordförande: Faud Haddad
Verkställande sekreterare:
Bader Mansour.
Be för:
– baptistsamfundets arbete och
vittnesbörd.
16 – 22 oktober
Ungerska
baptistsamfundet
Statistiska fakta
Antal församlingar: 343
Totala antalet församlingsmedlemmar: 11 556
Ordförande: Kalman Meszaros
Generalsekreterare: Kornel
Meszaros.
Be för:
– baptistsamfundets arbete och
vittnesbörd.
Ungerska
Baptisthjälpen
(samarbetar med Ungerska
baptistsamfundet)
Ordförande: Sandor Szency
Direktor: Bela Szilagyi
Kontorsföreståndare: David
Gal.
Be för:
– det arbete som Baptisthjälpen utför då de reser till platser
över hela världen där det råder
humanitär kris och katastroftillstånd.
M
egaf öränd r i ng
(”Megashift”) är
titeln på en bok
av den amerikanske författaren Jim Rutz. Den har vållat het
debatt i tv och är en av bästsäljarna på Amazon. Den har också
förorsakat kontrovers i breda
lager av självförnöjda kristna
i USA. Megaförändring är en
skarp analys av den nuvarande
kristenheten på olika håll i världen. Den baserar sig delvis på
dussintals noggrant undersökta
rapporter från Friday Fax. Rutz
är en av de populära kolumnisterna på den konservativa Internetsidan World Net Daily (www.
worldnetdaily.com) Vad är hans
viktigaste observationer?
* Den 1700 år långa mardrömmen är över: den konstantinska
förändringen går tillbaka. Under
kejsare Konstantin blev kyrkan
en kejserlig publik, men nu frigör
den sig slutgiltigt från den statliga korsettkontrollen.
* En aldrig tidigare skådad
överföring av gudomlig makt är
på gång, från prästerskapet till
de vanliga människorna. Enligt
Rutz’ undersökningar i 49 länder
har hundratals människor blivit
uppväckta från de döda under de
senaste 15 åren.
* Detta ger upphov till en helt
ny form av kristenhet – som
har vida större återverkningar
än den protestantiska reformationen.
* Mer än en miljard ickekristna skulle kunna bli aktiva
kristna under de följande tio
åren.
När miljoner av vanliga människor gör extraordinära saker så
växer den karismatiska evangelikala rörelsen, som nu har 707
miljoner medlemmar runtom i
världen, med åtta procent per
år. Bara detta är nervkittlande.
Centrum för detta är dock en för
många okänd och föga förstådd
rörelse på 100 miljoner kristna
som inte har några byggnader,
inga pastorer och inga program.
Megaförändring
”En kyrka utan vertikala hierarkier”, säger Rutz, ”som kommer
att förändra framtiden.” De har
upplevat vad Rutz kallar en
”uppgradering av livsstilen”.
Uppgradering
av livsstilen
Alla som använder en dator vet
vad en uppgradering är – en ny
och bättre version av ett program
som ersätter den gamla versionen. Genom Guds handlande
har miljoner människor erfarit
en ”inre uppgradering” som lett
till en helt ny livskvalitet. Rutz
räknar upp en lista på chanser
och fördelar – tidigare otänkbara
för många människor – som
denna uppgradering erbjuder:
* Människor erfar en befrielse
från begränsningar och bördor i
ett traditionellt, hierarkiskt (och
obibliskt) religiöst system. De
befrias till en ”öppen kristendom” med 100 procents deltagande.
* De är inte längre bara ett
nummer i någon annans religiösa program.
* De blir personligt bemyndigade och kan göra saker som de
tidigare inte ens kunde drömma
om, inklusive det övernaturliga
(helande, profetia, göra under
etc.).
* De lär sig att övervinna sina
egna problem och hjälpa andra
att övervinna deras.
* De har gemenskap med en
liten grupp av nära vänner som
ger varandra ömsesidigt stöd, så
att varje person och hela gruppen når Guds syften, som är
deras kallelse.
* Då de gör detta så finner de
det som de har sökt efter i hela
sitt liv.
Bort från
åskådarreligion
Vägen bort från åskådarreligion befriar människorna från
ett bestämt rollspel i kyrkan.
Tidigare var många passiva,
konformistiska kyrkobesökare
som upplevde kyrkan som en
”
Vägen bort från åskådarreligion befriar
människorna från
ett bestämt rollspel i
kyrkan. Tidigare var
många passiva, konformistiska kyrkobesökare som upplevde
kyrkan som en tv utan
fjärrkontroll.
tv utan fjärrkontroll. Det personliga engagemanget av varje
Kristi efterföljare väcker till liv
miljontals talenter och gåvor för
att lösa till och med de svåraste
problem. Resultatet är en ”megaförändring”, ett stort hopp i kyrkohistorien.
Postprotestantisk
väckelse
Protestantismen var en viktig
epok i kyrkohistorien, men nu
är det tid att sluta upp med
att protestera och börja handla.
Dagens postprotestantiska uppvaknande är större än de stora
amerikanska väckelserna sedan
1727 under Wesley, Whitefield,
Herrnhutarna eller Jonathan
Edwards. ”Denna tredje reformation”, säger Rutz, ”har tre
karakteristika:
1. Församlingen förvandlar
sig själv från en organisation till
en organism. Efter 1700 år av
institutionell struktur framträder Kristi kropp i den form som
den beskrivs i Nya testamentet.
Folk återupptäcker originalformerna och –funktionerna i ett
öppet system där de är delaktiga
och som till största delen består
av husförsamlingar.
2. 100 procent aktiva. På väg
bort från kyrkosystemet med
en man, i vilket pastorn bokstavligen gjorde allting, blir en
växande skara av Jesu efterföljare aktiva deltagare. De lämnar
åskådarplatserna och tar plats på
spelplanen. Det borde inte vara
någon överraskning att antalet
mål ökar. När 100 människor i
stället för en ber för de sjuka,
profeterar och planterar församlingar, är det också rimligt att
förvänta sig att antalet mirakler
ökar.
3. Oerhört stort antal nya
troende. Församlingstillväxten
utanför Amerika är hisnande.
Tiotals tusen nya troende (Rutz
talar om 175 000 per dag) betyder att, även om alla religioner
växer naturligt, så är det bara
kristendomen som har en betydande tillväxt genom omvändelser. Där religioner möts vinner
kristendomen nästan alltid nya
troende och nya nätverk av husförsamlingar bildas.
Hur man blir del av
megaförändringen
1. Sluta flyta med strömmen och
besluta dig för att aktivt vända
dig från ålderdomliga, kontrollerande strukturer (präster och
lekmän). 2. Ta ansvar. Det innebär också att betala priset för att
vara pionjär, inklusive kristna
vänners misstänksamhet och
avståndstagande. 3. Lär dig att
älska andra, övervinn själviskhet och bli en teamspelare. Det
kräver en livsstil med ånger och
lydnad – framsprungen ur entusiasm, inte plikt. 4. Hjälp andra
att bära sina bördor. Stagnera
inte utan ta små steg framåt
varje dag.
Rutz säger: ”Hör du en liten
röst inom dig som säger ’Det
är rätt!’? Följ den! Men du har
också valet att ignorera den.
Också det är frihet. Men var
snäll och klaga inte senare…”
Eller som C. Peter Wagner säger:
”Jim beskriver vad Gud kommer
att göra i morgon. Du har inte råd
att missa den här boken!”
(FridayFax)
b
Viskningar från
katakomberna
En del känner kanske till författaren Magnus Malm från artiklar i tidningen Nytt Liv från
tidigt åttiotal. Då kan det vara
intressant att läsa hans resonemang i dag. Men även om han
är en ny bekantskap för dig,
har han något att säga. Boken
Viskningar frånkatakomberna
innehåller sju fristående texter
med skisser för en kristen
motkultur. De är väldigt olika.
En del gör att jag stannar upp,
förstår och har lättare att se
klart framåt. Speciellt kapitlen
”Konsten att inte bli det vi
bekämpar”, ”Är vi från våra
sinnen?” och ”Hon lägger örat
till sin älskades hjärta” hade
mycket att säga mig. Här några
citat:
”Att följa Kristus är att gå
samma väg som han: Fattigdom. Att abdikera från tronen
och sluta uppfatta mig som
herre över det jag har, vare sig
det är pengar, kunskap, ägodelar, andlighet. Att acceptera att
jag tillsammans med alla andra
människor står i ett ytterst
beroende av Gud som livets
källa. Att avstå för att kunna
tjäna. – Ödmjukhet. Eftersom
jag i grunden bara förvaltar
mina tillgångar på uppdrag av
Gud, kan jag inte längre blän-
das av dem så att jag uppfattar
andra människor och kulturer
som ett hot jag ska försvara mig
emot. Vi möts på marken, i allt
det sant mänskliga.”
Malm talar mycket om
församlingen. Jesus kan aldrig
skiljas från sin församling och
sitt värde har den för att Jesus
älskar den. Malm visar också
på den slutliga seger som väntar
trons folk vid Jesu återkomst.
I boken finns många analyser
och radikala synpunkter. Det
kan anas när vi ser rubriker
som:
”Att följa Kristus i skuggan av George W Busch.” Att
författaren redan är förbi ungdomsårens protester, och ändå
har glöden i behåll, gör boken
intressant.
Magnus Malm
VISKNINGAR FRÅN
KATAKOMBERNA, Skisser
för en kristen motkultur.
Bokförlaget Libris 2006
HJ
Alltid älskad 2
I fjol utkom ”Alltid älskad 2”.
Där finns nio nya berättelser
som passar bra som andakter.
De är säkra och fungerar i olika
grupper eller för enskilt bruk.
Guds kärlek belyses på ett
fräscht sätt. De minns berättelserna sedan och missar inte
poängen. Där finns också ett
antal fina citat. Till exempel:
”Gud älskar oss precis som
vi är, men han älskar oss för
mycket för att lämna oss i det
skicket.”
Häftet passar också bra att ge
bort, så köp flera med detsamma.
Kristina Reftel
ALLTID ÄLSKAD 2
Argument 2004
HJ
Då stod det liv, som varit mitt,
i ett förvandlat ljus,
där allt som förr jag trodde vitt,
bar färg av jordens grus.
Och allt, som är av jorden fött,
till jord skall återgå,
det kallats liv, men var dock dött,
och brinner där som strå.
I denna natt
I
salen hos min farbror fanns en engelsk
spis. Den var röd. På väggen fanns en
bokhylla. Ur den lånade jag Aron Anderssons När tron prövas. I den boken, eller var
det i en annan av farbrors böcker, fanns en
förklaring om hur olika vi kan möta Guds
Ande. Det är som när man tar upp vatten ur
en brunn. En del släpper ner ämbaret med
buller och bång, drar upp det med samma
intensitet och är lycklig över vattnet som
fyller det. En annan låter spannen glida ned,
sjunka i vattnet och fyllas innan det vindas
upp lika lugnt. Men det är samma vatten.
Samma ande.
Tron prövas. Det har vi alla varit med om.
Dagar då vi bara med ren viljestyrka håller
fast vid tron. Eller nätter då mörkret begär
oss. Vad är det egentligen som är viktigt i vår
tillvaro? Tänkte här om dagen på den rike
kornbonden och hur allt det som han samlat
miste sin betydelse, skalades bort. Natten
prövar också våra gärningar. Om lärjungarna
står det: Den natten fick de inget. Modlösheten kan förlama oss. Men missnöjet kan
också göra att vi söker nya vägar, lyssnar in
Mästarens maning.
I en trädgård kämpar vår Frälsare. I en
trädgård fjärmade människorna sig från
sin Skapare i en avlägsen forntid. Nu står
Jesus inför kallet att återknyta denna kontakt mellan Gud och människa. Och det
B Ö C K E R
Vid evighetens ödesport
mäts allt med andra mått,
vad vi som mänskor kallat stort
blir där så ofta smått.
Den natten allt mitt eget brast,
och intet återstod.
Den enda grund, som då stod fast,
var Jesu Kristi blod.
FOTO: STINA JANSSON
kommer att kosta honom livet.
I torsdags hörde jag Olov Hartmans verk
”Med Gud på jorden”. Därifrån är följande
rader:
Du, herre, ingen annan förstod vår nöd och
ensamhet,
Kom till vårt Getsemane.
Låt oss ej förtvivla när vi går i själens natt.
Kyrie eleison.
Han ger oss livets bröd. När han
välsignade det bland de tolv, var det natt. Och
han sträcker det till dig i din själs natt. Våga
ta emot det så att det blir ett med dig, för dig
utgivet. Då vågar vi ta av oss sorgens
glasögon och ser en glimt av evighetsljuset.
I farbrors bokhylla fanns en annan bok i fint
läderband och med guldsnitt. Den innehöll
dikter av Allan Törnberg. Vi hade dem på en
liten fyrtiofemvarvs Ep-skiva. Inläsningen
var så fin, snart kunde jag dikterna utantill.
En av dem hade Törnberg skrivit när han låg
mycket sjuk i malaria:
I en av de andra dikterna som handlar om
samma natt berättar Törnberg: ”Din härlighet
upplyste natten om blott för en kort minut.”
Vår förtvivlan är inte bottenlös ens de gånger
vi tror det, vi är inte övergivna. Och när
morgonen äntligen gryr är vår tro starkare för
att den levt i tider utan yttre stöttor. Vi längtar
inte till dessa perioder, men vi vet att även
när de kommer finns det en osynlig hand som
bär oss. Och det är inte alltid det strålande
ljuset som ger den bästa sikten, natten kan
ge en djupare insikt. I en norsk sång står det:
”Någon skall vaka i världens natt, någon skall
tro i mörkret.”
LENA
Vid evighetens port jag stod
en mörk decembernatt,
då febern brände i mitt blod,
och pulsens slag var matt.
…men tankarna gå