Zeus faber Sanktpersfisk NE NA Fiskar LC DD NT VU EN CR RE Ej tillämplig (NA) Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Zeiformes (sanktpersfiskartade fiskar), Familj: Zeidae (sanktpersfiskar), Släkte: Zeus, Art: Zeus faber - sanktpersfisk Linnaeus, 1758 Synonymer: Sankt Pers fisk Kännetecken Sanktpersfisk är en skivformig fisk med rundad profil, en svart fläck mitt på vardera sidan och taggiga knölar längs kroppskanterna. Enligt kristet färgad folktro ska den ha fått sin svarta fläck som fingeravtryck genom att aposteln Petrus (Sankte Per) - som ursprungligen var fiskare - klämt på den. Totallängd 66 cm. Kropp starkt hoptryckt från sidorna, i profil måttligt långsträckt (nästan rund) med starkt konvex buk- och rygglinje. Huvud i profil kort och högt med ögonen högt placerade nära pannlinjen. Ovanför vardera ögat finns en kort bentagg nära nackens mittlinje. Munnen är stor, framåtriktad och lågt placerad med markerad underkäksled. Underkäken avslutas vid vardera käkleden av en kraftig, böjd tagg. Munnen är rikligt försedd med små, spetsiga tänder. Den främre ryggfenan är bred och lång. Den börjar strax bakom huvudet och utgörs av långa taggstrålar med kraftigt förlängda, vid spetsen trådlika fenflikar. Den bakre ryggfenan är kort och bred med konvex ytterkant. Bröstfenorna är mycket korta, smala och rundade. De påfallande långa bukfenorna sitter framför bröstfenorna och är bredare vid den rundade ytterkanten än vid basen. Den främre analfenan, som enbart består av taggstrålar, börjar ungefär vid kroppens mitt och är kort, smal och rundad. Den bakre analfenan med enbart mjukstrålar sitter mitt emot bakre ryggfenan. Den relativt långa stjärtfenan är smal vid basen och breddad mot den konvexa bakkanten. På bröstet framför vardera bukfenan sitter ca 10 små benplattor med varsin bakåtriktad tagg, och på vardera sidan mellan bukfenan och analfenan finns ca 8 något större likadana plattor. Vid basen av främre rygg- och analfenans taggstrålar finns en kraftig, bakåt- eller utåtriktad tagg på vardera sidan, och längs basen av de bakre rygg- och analfenorna löper på ömse sidor en rad med dubbla taggar (en bakåtriktad och en utåtriktad). Fjällen utgörs av mycket små, cirkelformiga rundfjäll, som framtill på kroppen sitter relativt glest. Sidolinjen är tydligt markerad och lite upphöjd, så att den tycks bestå av en rad korta rör. Den börjar högt upp på kroppen vid främre ryggfenans framkant, gör en kraftig båge nedåt och planar sedan ut till en rak linje nedanför bakre ryggfenans mitt. Färgen varierar mycket och kan hos den levande fisken i viss mån anpassas efter omgivningen. Grundfärgen varierar mellan gröngrå och silvergrå med mörkare rygg, på sidorna ofta med ett oregelbundet mönster med längsgående vågiga brunaktiga eller gulaktiga markeringar mot ljusare bakgrund. På mitten av vardera kroppssidan finns alltid en mörkbrun eller svart fläck omgiven av en ljusare ring. Fenstrålar och fjäll: D IX-XI.21-25, A III-IV.20-24, P 13, V i.6-7. De små fjällen sitter glest och brukar inte räknas. Utbredning och status Sanktpersfisk förekommer sparsamt men regelbundet i Skagerrak och yttre Kattegatt, huvudsakligen under oktobernovember, men den reproducerar sig inte i svenska vatten. Arten har en omfattande utbredning längs östra Atlantkusten, delar av Indiska oceanen och västra Stillahavskusten. Ekologi Sanktpersfisk är en marin art som lever solitärt och huvudsakligen bottennära från grunt vatten ned till 400 meters djup. Den alstrar ljud med simblåsan. Unga sanktpersfiskar lever av plankton, vuxna individer framför allt av fiskar, bl.a. torskfiskar, sardin, taggmakrill och snäppfisk. Arten blir könsmogen vid ungefär fyra års ålder och en längd av omkring 25 (hanar), resp. 35 cm (honor). Leken sker sommartid, under perioden juni-augusti. Äggen släpps fritt i vattnet, och såväl ägg som larver är pelagiska. ArtDatabanken - artfaktablad 1 Övrigt Namngivning: Zeus faber Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 267. Etymologi: faber (lat.) = hantverkare, smed, även ett annat antikt latinskt namn på sanktpersfisk. Uttal: [Tséus fáber] Rödlistning i andra länder Global rödlistning: DD (2015) Litteratur Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Författare Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (bearbetad av Tomas Carlberg och Ragnar Hall, ArtDatabanken). ArtDatabanken - artfaktablad 2