Utbildning som bransch
– en analys av gymnasieskolan
Nora Prochazka
Fredrik Bergström
En HUI-rapport
AB HANDELNS UTREDNINGSINSTITUT (HUI)
Sammanfattning
För första gången kommer en heltäckande rapportserie över hur svensk utbildning fungerar ur
ett ekonomiskt perspektiv. Denna rapport om gymnasieskolan är den tredje i en serie om fem
rapporter med titeln ”Utbildning som bransch”.
I takt med globaliseringens och den ökade internationaliseringens utbredning ställs allt högre
krav på svenska företag att leverera produkter och tjänster i världsklass. Det leder också till att
kunskapsinnehållet i verksamheten ökar och det blir allt viktigare för företagen att hitta
företagsledare och medarbetare med tillräcklig kunskap och kompetens. Om detta inte kan ske
finns det risk att svenska företags konkurrenskraft försvagas och Sveriges attraktivitet som
företagarnation på sikt undermineras. Utbildningssystemet har således en nyckelroll i Sveriges
samhällsekonomiska utveckling. Trots det kommer utbildningssystemets roll som
kompetensförsörjare och tillväxtmotor ofta i skymundan.
Med bakgrund av detta har Handelns Utredningsinstitut fått i uppdrag av Svenskt Näringsliv
att undersöka hur väl det svenska utbildningssystemet fungerar utifrån ett branschperspektiv.
Att analysera gymnasieskolan utifrån ett branschperspektiv innebär att gymnasieskolan
studeras och analyseras på samma sätt som andra kunskapsintensiva branscher. De flesta
analyser som görs om hur utbildningssystemet fungerar präglas av ett ”inifrånperspektiv”.
Genom att använda ett nytt grepp, där utbildningssystemets roll som kompetensförsörjare och
tillväxtmotor ligger i fokus, hoppas vi kunna bidra till att öka förståelsen för
utbildningssystemets ekonomiska betydelse och funktion. Härigenom hoppas vi också kunna
synliggöra viktiga styrkor och svagheter i det svenska utbildningssystemet.
Denna tredje rapport, i en serie om fem rapporter, är fokuserad på det andra steget i
utbildningskedjan – gymnasieskolan. Syftet med rapporten är att diskutera och analysera
begrepp som kvalitet, produktivitet, resurseffektivitet, konkurrens, m fl. i gymnasieskolan. I
rapporten listas en rad områden som kan förbättras inom skolans område. Denna rapport om
gymnasieskolan har stora likheter i utformning och slutsatser med rapporten om grundskolan
som är den andra i serien ”Utbildning som bransch”. Valet att ändå göra två rapporter grundar
sig i att grundskolan och gymnasieskolan på en del områden skiljer sig åt och att rapporterna
skall kunna användas i olika syften. Även om gymnasieskolan och grundskolan skiljer sig åt
på många sätt är slutsatserna ur ett branschperspektiv i flera delar desamma som för
grundskolan. För den som redan läst grundskolerapporten rekommenderas avdelning 2.3,
kapitel 3 och 4, avdelning 5.1, avsnitt 5.1.1, samt bilaga 2 i gymnasierapporten. Dessa kapitel
och avsnitt belyser intressanta aspekter som skiljer sig åt från grundskolerapporten.
De fristående gymnasieskolorna har en högre andel elever som läser på yrkesprogram än de
kommunala skolorna. Läser man på ett yrkesprogram så har man i genomsnitt lägre
betygspoäng än om man läser ett teoretiskt program. Trots det har elever som går i friskolor
ett högre genomsnittligt betyg (14,5) än elever i kommunala skolor (14,0). Det är en intressant
och ny slutsats som är unik för denna rapport. Läs mer om detta i avsnitt 5.1.1 Är fristående
skolor utbildningseffektivare?
Intressant är även att trots att Sverige är ett av de länder i världen som investerar mest i
utbildning i förhållande till BNP så finns det stora brister på gymnasienivå.
•
Nästan tre av tio elever blir icke godkända i Matematik A. Det faktum att matematik
är det mest problematiska kärnämnet även i grundskolan återspeglar hur bristande
baskunskaper sedan ligger eleverna till last på högre nivåer.
•
Var tredje elev klarar inte gymnasiestudierna på de ordinarie tre åren.
•
Av landets 20-åringar har 72 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Det betyder att
drygt var fjärde 20-åring saknar ett avgångsbetyg och variationen mellan landets
kommuner är stor.
För att komma tillrätta med dessa problem kan det vara lärorikt att ta ett steg tillbaka och se
på problemen ur ett nytt perspektiv – ett ekonomiskt perspektiv. Gymnasieskolan liksom
grundskolan kan idag betraktas som en marknad där skolorna i allt större utsträckning
konkurrerar om att attrahera elever. Friskolor konkurrerar med kommunala skolor, men även
de kommunala skolorna konkurrera med varandra. Denna ”marknadssituation” är i grunden
positiv då konkurrensen i sig ger incitament till högre kvalitet och ökad effektivitet. Idag
kännetecknas skolmarknaden dock av några barriärer som behöver åtgärdas för att
skolmarknaden ska fungera effektivare.
1) Sambandet mellan hur mycket en kommun investerar i gymnasieutbildning och de
utbildningsresultat som gymnasieeleverna i kommunen presterar är mycket svagt. Detta
tyder på att den svenska gymnasieskolan kännetecknas av resursineffektivitet och att
det är andra faktorer än ökade resurser som är vitala för att förbättra skolan.
Att göra jämförelsen på kommunnivå kan dock ge stora missvisningar eftersom olika
utbildningsprogram har olika förutsättningar. Många yrkesförberedande program har relativt
höga kostnader men litet elevunderlag beroende på programmets karaktär, samtidigt som det
ofta är hit de svagare och mindre studiemotiverade eleverna söker sig. Slutligen erbjuder inte
samtliga skolor och samtliga kommuner samma utbildningsprogram vilket också får till följd
att jämförelsen blir missvisande. För att en liknande jämförelse ska bli mer rättvis borde den
göras på programnivå. Detta är dock inte möjligt med dagens statistikinsamling. Idag samlas
kostnadsuppgifter in som lägst på kommunnivå eftersom utbildningsansvaret för grund- och
gymnasieskolan ligger på kommunerna. Resultat i form av betyg finns att inhämta på
programnivå, men de är inte justerade med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund
som de är på grundskolenivå. Detta resulterar i att benchmarking skolorna emellan är svårt då
genomsnittsbetyg och genomsnittskostnader är missvisande resultatmått.
Det måste gå att jämföra gymnasieskolorna per program om de ska kunna bli bättre och
lära av varandra. Genom att i större utsträckning analysera och lära av de
framgångsrika exemplen borde den genomsnittliga utbildningsnivån kunna lyftas och
samtidigt bidra till högre kostnadseffektivitet.
En gymnasieskola med låga resultat på t ex samhällsprogrammet måste lära av en
liknande gymnasieskola med höga resultat för samhällsprogrammet. För att kunna
jämföra program i gymnasieskolan och på så vis öka effektiviteten måste kostnaderna
redovisas på programnivå. Elevernas resultat på programnivå måste dessutom
redovisas med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund. Både kostnader och
resultat måste redovisas på ett sätt som är lättillgängligt och nationellt jämförbart. På
sikt vore det bra om resultat och kostnader även gick att jämföra internationellt.
2) Gymnasieutbildningen kan idag betraktas som en marknad där skolorna i allt större
utsträckning konkurrerar om att attrahera elever. För att det ”marknadssystem” som
har införts i den svenska gymnasieskolan ska kunna fungera krävs det förbättrad
information till föräldrar och elever som skall välja gymnasieskola. Idag saknas det en
opartisk lättillgänglig sammanställning av vad olika gymnasieskolor presterar. När
elever och föräldrar väljer gymnasieskola baseras skolvalet ofta på lösa grunder som skolans
egen reklam, på rykten (den skolan sägs vara bra) eller på rena lockerbjudanden (hos oss får
du en gratis dator). Betyg och genomsnittliga meritvärden används idag som en slags
kvalitetsstämpel på skolor, men eftersom gymnasieskolorna då själva kvalitetsbedömer sina
produkter finns det incitament till betygsinflation. Det behövs därför andra former för
kvalitetsbedömning. Genom att tillhandahålla lättillgänglig och relevant information skulle
elevernas och föräldrarnas val underlättas och de positiva konkurrenseffekterna förstärkas.
För att förbättra informationsflödet föreslår vi att det görs opartiska utvärderingar både av
grundskolan och av gymnasieskolan. Exempel kan hämtas från brittiska Ofsted eller
amerikanska Standard & Poor. När elever och föräldrar får klart för sig vilka skolor som
levererar ett mervärde så kommer dessa skolor att attrahera fler elever, samtidigt som svagare
skolor tvingas förbättra sin kvalitet för att överleva.
Ett förslag har tagits fram på hur en utvärderingsmall skulle kunna se ut som kan
hjälpa elever och föräldrar att jämföra skolor innan de gör sina skolval till gymnasiet
(se bilaga 2). Rapporten förespråkar även rankingar av gymnasieskolor för att ge elever
och föräldrar lättillgänglig information inför skolval.
3) De skolor som inte håller måttet måste stängas. För att konkurrensen ska fungera väl är
det viktigt att det är möjligt både att starta nya skolor (entry) och att lägga ned existerande
skolor (exit). Entry och exit är betydelsefullt eftersom båda företeelserna stimulerar
konkurrensen. Nya skolor utmanar etablerade skolor. Risken för att en skola tvingas dra ner
eller lägga ner verksamheten tvingar skolledningarna att ständigt se över och förbättra den
utbildning som erbjuds.
4) Kunskapsproducenterna (skolorna) måste också ges större möjligheter att optimera
sitt erbjudande. Den svenska skolan bör därför i större utsträckning tillåtas agera som
privata kunskapsföretag. En väl fungerande marknad kännetecknas av arbetsspecialisering
där företag köper varor och tjänster av varandra. En ständigt återkommande fråga för företag
är vilken verksamhet som ska upprätthållas inom företaget och vad som ska köpas in från
andra företag. På samma sätt skulle skolledningens primära uppgift kunna bli att sätta ihop ett
attraktivt ”utbildningspaket” genom att i större utsträckning köpa in kompetenser från andra
utbildningsföretag. Skolorna skulle kunna välja att ha egen kompetens inom vissa områden
och köpa in kompletterande kompetenser inom de områden som ligger utanför skolans
kärnkompetens. Därmed skulle skolan även kunna erbjuda nischad undervisning som idag
inte kan erbjudas eftersom elevunderlaget är för litet eller kompetensen för dyr. Dessutom
skulle skolan i större utsträckning kunna anpassa sin verksamhet efter elevintresse och
storleken på elevkullar. Läraryrket skulle få fler utvecklingsmöjligheter då det skulle
uppkomma fler potentiella arbetsgivare och större möjlighet att specialisera sig i sitt yrke.
Sammantaget skulle det stödja en kreativ innovationsprocess som i förlängningen gynnar
individer, arbetsmarknad och samhällsekonomin i stort.
Innehållsförteckning
1
2
3
INLEDNING.......................................................................................................................................... 3
1.1
EFFEKTIVITET I DEN SVENSKA GYMNASIESKOLAN............................................................................. 4
1.2
ÄR DET ”RÄTT” KUNSKAP SOM LÄRS UT?.......................................................................................... 5
1.3
MÅSTE GYMNASIEUTBILDNINGEN
1.4
VAD INNEBÄR ÖKAD KONKURRENS FÖR GYMNASIEUTBILDNINGEN? .................................................. 8
1.5
FÖRETAGANDE I DEN SVENSKA SKOLAN ........................................................................................... 9
1.6
RAPPORTENS UPPLÄGG .................................................................................................................... 9
GYMNASIESKOLAN......................................................................................................................... 10
2.1
GYMNASIESKOLANS OMFATTNING ................................................................................................. 11
2.2
VAD KOSTAR UTBILDNINGSSEKTORN?............................................................................................ 12
2.3
GYMNASIESKOLAN – CENTRALSTYRD ELLER EFTERFRÅGESTYRD? .................................................. 13
EFFEKTIVITET I GYMNASIESKOLAN......................................................................................... 16
3.1
3.1.1
5
KOSTNADSEFFEKTIVITET ............................................................................................................... 16
Kostnadsutveckling .................................................................................................................. 18
3.2
UTBILDNINGSEFFEKTIVITET........................................................................................................... 20
3.3
RESULTAT I GYMNASIESKOLAN...................................................................................................... 20
3.3.1
4
VARA EN OFFENTLIG ANGELÄGENHET?......................................... 6
Betyg som kvalitetsindikator..................................................................................................... 22
3.4
EFFEKTIVITETSÖKNING MÖJLIG?.................................................................................................... 24
3.5
INFORMERA MERA – LÄR AV VARANDRA ........................................................................................ 27
3.5.1
Information nödvändig för rationella val .................................................................................. 27
3.5.2
Hur ska jämförelse möjliggöras?.............................................................................................. 28
HUR VÄL FÖRBEREDER DET SVENSKA GYMNASIET FÖR FRAMTIDEN?.......................... 31
4.1
LÅG EFTERFRÅGAN PÅ NYUTBILDAD ARBETSKRAFT ........................................................................ 31
4.2
GYMNASIESKOLAN UTIFRÅN MOTTAGARENS PERSPEKTIV ............................................................... 32
4.3
ENHETSSKOLANS BRISTER ............................................................................................................. 33
KONKURRENS PÅ GYMNASIEMARKNADEN ............................................................................. 35
5.1
5.1.1
5.2
DE FRISTÅENDE SKOLORNA OCH DERAS UTVECKLING ..................................................................... 35
Är fristående skolor mer utbildningseffektiva?.......................................................................... 37
KONKURRENSEFFEKTER ................................................................................................................ 40
5.2.1
Positiva konkurrenseffekter ...................................................................................................... 41
5.2.2
Negativa konkurrenseffekter..................................................................................................... 42
5.2.3
Hur påverkar konkurrens från friskolor den kommunala skolan? .............................................. 43
5.3
MED KONKURRENS MOT TOPPEN .................................................................................................... 44
6
7
SLUTSATSER..................................................................................................................................... 47
6.1
STYRKOR ...................................................................................................................................... 47
6.2
SVAGHETER .................................................................................................................................. 48
6.3
MÖJLIGHETER ............................................................................................................................... 49
6.4
HOT .............................................................................................................................................. 52
REFERENSER .................................................................................................................................... 53
BILAGA 1: STANDARD & POOR’S SCHOOL EVALUATION .............................................................. 55
BILAGA 2: EXEMPEL PÅ HUR OBEROENDE INFORMATIONSMATERIAL OM EN
GYMNASIESKOLA SKULLE KUNNA SE UT.......................................................................................... 62
2
1 Inledning
Utbildningsbranschen är omfattande. Varje år deltar sex av tio svenskar i någon form av utbildning och en fjärdedel av de offentliga konsumtionsutgifterna går till branschen. Efter den
obligatoriska grundskolan väljer de flesta elever att fortsätta sina studier på gymnasiet. Denna
rapport är den tredje i en serie på fem rapporter som görs på uppdrag av Svenskt Näringsliv.
Syftet är att studera utbildningsbranschen som en bransch bland andra kunskapsintensiva
branscher där det är arbetsmarknaden som i slutändan är kunden som efterfrågar den kunskap
som eleverna förvärvat under sin utbildning. Fokus i denna rapport är att närmare analysera
den svenska gymnasieutbildningen. Gymnasieskolan studeras här som en bransch som
producerar kunskap och där elever, genom att välja en viss utbildningsinriktning och gymnasieskola, gör en form av kunskapsinvestering. Även om det finns faktorer som väsentligen
skiljer gymnasiemarknaden och grundskolemarknaden åt, finns det också likheter
marknaderna emellan. Därför kommer de läsare som läst rapporten om grundskolan känna
igen det teoretiska resonemanget i de båda rapporterna. För den som redan läst
grundskolerapporten rekommenderas avdelning 2.3, kapitel 3 och 4, avdelning 5.1, avsnitt
5.1.1, samt bilaga 2 i gymnasierapporten. Dessa kapitel och avsnitt belyser intressanta
aspekter som skiljer sig åt från grundskolerapporten.
Om inte skolan förmår att på ett effektivt sätt leverera rätt kunskaper kommer det i slutändan
att gå ut över arbetsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen. I denna rapport anläggs
således ett ekonomperspektiv på gymnasieskolan. Detta innebär att man förutsättningslöst
måste fråga sig om utbildning måste vara en offentlig angelägenhet eller om gymnasieutbildning kan ses som vilken tjänst som helst och därmed kan produceras på en marknad där olika
aktörer konkurrerar om eleverna. Detta perspektiv är relevant i och med att utbildning är en
tjänst som sedan några år produceras av skolor som, sedan skolpengssystemet infördes och
närhetsprincipen upphävdes, i växande utsträckning konkurrerar med varandra. Även om
kommunala gymnasieutbildningar fortfarande är de som dominerar marknaden utmanas de
allt mer av nya skolor. Detta innebär i sin tur att elever kan välja bort skolor till förmån för
andra skolor de tycker har ett bättre erbjudande. Gymnasiemarknaden kännetecknas dessutom
av att det inte bara är skolor som konkurrerar om elever utan olika programinriktningar
konkurrerar också om eleverna. Dessutom har vissa programinriktningar ett litet elevunderlag
samtidigt som de är kostsamma att producera, vilket gör att regional samverkan blir
3
nödvändig
för
att
kunna
tillhandahålla
vissa
utbildningar.
Konkurrensen
på
gymnasiemarknaden sker alltså i flera dimensioner.
Givet den snabba ökningen av fristående gymnasieskolor går det numera också att, ur ett
bransch/marknadsperspektiv, tala om entreprenörskap och snabbväxande skolföretag som tar
marknadsandelar, det vill säga en större del av elevunderlaget. Under läsåret 2006/07 läste
exempelvis tre av tio gymnasieelever i Stockholms län på en fristående gymnasieskola. Detta
innebär i sin tur att det är intressant att diskutera vilka inträdes- och tillväxtbarriärer som
skolor som försöker utmana de etablerade och dominerande aktörerna möter. Samtidigt kan
det också konstateras att det inte är alla skolor som klarar konkurrensen. En del tappar marknadsandelar och en del skolor har fått stänga, vilket är precis vad man kan förvänta sig på en
konkurrensutsatt marknad.
1.1 Effektivitet i den svenska gymnasieskolan
Om man ser skolan ur ett bransch/marknadsperspektiv är en naturlig fråga att ställa i vilken
utsträckning den svenska gymnasieskolan är effektiv både vad gäller kostnader och vad gäller
att uppnå de mål som finns för verksamheten. Finns det regionala skillnader vad gäller kostnad per utbildningsplats och i så fall varför? Vad kan olika skolor lära av varandra? På samma
sätt bör man fråga sig om det finns skillnader i utbildningsresultat. På konkurrensutsatta
marknader är olika former av jämförelser och benchmarking a och o, och den ständiga frågan
är hur ett företag kan förbättra sig vad gäller kostnader och intäkter.
Att få information om utbildningens kvalitet är inte bara viktigt för den enskilda skolans förändringsarbete utan också av stor vikt för elever som är i behov av korrekt information för att
kunna göra välgrundade val mellan olika skolor. Utbildningsvalet är ett av de viktigaste investeringsval som unga människor gör och det är essentiellt att det finns tillfredsställande
konsumentvägledning som hjälp i detta val. En orsak till att marknader kan fungera mindre
bra är om det finns bristande information eller om det föreligger asymmetrisk information (det
vill säga att den ena parten har mer information än den andra). Informationsbrist kan åtgärdas
på många sätt, bland annat genom att relevant information tas fram och görs lättillgänglig.
Genom att exempelvis publicera information om i vilken utsträckning skolor uppnår olika
mål, hur elever med genomgången utbildning klarar sig på arbetsmarknaden eller i fortsatt
eftergymnasial utbildning, etc. får elever bättre beslutsunderlag och det ger också arbetsgivare
möjlighet att kunna validera en individs utbildningsnivå i anställningssituationen. Ett sätt att
4
lösa informationsproblematiken på gymnasiemarknaden vore att låta externa aktörer utvärdera
och rangordna dem och kanske till och med stänga dem. Ett exempel på detta är brittiska
Ofsted, ett annat Standard & Poor’s som gör analyser av amerikanska skolor.
1.2 Är det ”rätt” kunskap som lärs ut?
I detta sammanhang är det också viktigt att fråga sig om den kunskap och kompetens som
gymnasieskolan förmedlar är den som faktiskt efterfrågas. Det är givetvis en svår fråga, men
en viktig utgångspunkt är att det är viktigt att skolan bidrar till att eleverna får kunskaper som
i slutändan bidrar till att de klarar högre utbildning och har framgång i arbetslivet. Detta är
givetvis inte skolans enda mål, men det är viktigt. En förutsättning för att detta ska fungera är
att den utbildning eleverna efterfrågar, de politiska mål som finns uppställda för utbildningen
samt arbetsmarknadens kunskapsbehov korrelerar, se figur 1.1.
Figur 1.1 Efterfrågan som påverkar gymnasieutbildningen
Elevernas/föräldrarnas
efterfrågan
Arbetsmarknadens
behov
Politiska mål
Vad som menas med ”rätt” kunskap är givetvis inte entydigt. Exempel på vad näringslivet
efterfrågar framkommer i en studie av Svenskt Näringsliv och KK-stiftelsen, i vilken en undersökning av svenska företags kompetensbehov har genomförts.1 Intervjuer med 100 företagare i olika branscher och storleksklasser visade att näringslivet i framtiden behöver medarbetare som förutom branschspecifika kunskaper har följande kompetenser:
1
Se ”Företagens kompetensbehov – en utmaning för Sverige”.
5
-
Baskompetens: att kunna läsa, skriva och räkna ordentligt
-
Social kompetens: att skickligt uppfatta, bemöta och relatera till andras känslotillstånd och behov, att kunna samarbeta och kommunicera
-
Interkulturell kompetens: att behärska fler språk än svenska, att ha en öppen inställning till olika kulturer, oavsett om man möter dem i Sverige eller i andra länder
-
Analytisk kompetens: att självständigt kunna lösa problem och kritiskt bedöma olika
påståenden
-
Entreprenörskompetens: att kunna identifiera möjligheter i omvärlden och omsätta
dessa möjligheter i kreativ, uppfinningsrik och innovativ handling, att ha den förståelse och kunskap som krävs för att i konkret handling starta och driva verksamhet
samt förmågan att engagera människor för den egna idéns genomförande
-
Ledarkompetens: att kunna organisera och leda andra människor för att nå verksamhetens mål
Ovanstående kompetenser innefattar fler faktorer än de som det traditionellt anses vara skolans uppgift att ge eleverna. Idag mäts utbildningsresultat främst med hjälp av betyg, nationella prov och antal elever som avslutat utbildningen. Av ovanstående kompetenser är det
egentligen endast elevernas baskompetens och till viss del interkulturella och analytiska kompetenser som direkt utvärderas.
Om gymnasieutbildningen skall producera ”rätt” kunskap är det också viktigt att det finns
naturliga och väl fungerande former för informationsutbyte mellan elever, skolan och arbetsmarknaden så att utbildningen motsvarar det som efterfrågas.
1.3 Måste gymnasieutbildningen vara en offentlig angelägenhet?
Under 1990-talet avskaffades närhetsprincipen (det vill säga att eleverna i normalfallet skulle
gå i den kommunala skola som var belägen närmast bostaden) och skolpengssystemet infördes. Det senare innebär att ersättningen till en skola kopplas till hur många elever skolan har.
Lyckas en skola attrahera många elever ökar intäkterna och tappar man elever minskar de.
Konsekvensen av denna utveckling är att gymnasieskolan idag i viss utsträckning kan beskrivas som en marknad där skolor (såväl offentliga som privata) konkurrerar med varandra om
eleverna. Eleverna har i sin tur fått betydligt bättre förutsättningar att välja bort utbildnings6
alternativ som de inte gillar till förmån för skolor som de tycker är bättre. Gymnasieskolan
och grundskolan har rört sig från en modell där både finansiering och produktion av utbildning tidigare var en offentlig angelägenhet till en modell där produktion och finansiering i
växande utsträckning är separerat, det vill säga en utveckling från ruta 4 mot ruta 2 i figur 1.2
nedan.
Figur 1.2 Produktion och finansiering av utbildning
Finansiering av utbildning
Produktion av utbildning
Privat
Offentlig
Privat
1
2
Offentlig
3
4
Utvecklingen mot fler fristående skolformer har rest flera frågor. En central fråga är om
offentlig produktion av grundutbildning är nödvändig eller om all utbildning kan privatiseras
och därmed konkurrensutsättas på samma sätt som är fallet på många andra marknader.
Vad gäller den första frågan kan man konstatera att många former av utbildning kan tillhandahållas av privata aktörer på en marknad och finansieras genom olika former av skolavgifter,
vilket inte minst många helt privat drivna och finansierade utbildningar är exempel på. Det
gäller kortare privata vuxenutbildningar som erbjuds inom en rad områden (exempelvis datautbildningar, kurser i skönhetsvård, företagsekonomi med mera) men också längre och mer
kvalificerade betalutbildningar som Handelshögskolans vidareutbildningsprogram.
Ett nationalekonomiskt argument för offentlig inblandning i tillhandahållandet av grundläggande utbildning, dit idag även gymnasieutbildningen räknas, är att grundläggande utbildning inte riktigt kan betraktas som en vanlig tjänst i och med att den kan förväntas ge upphov
till så kallade externa effekter, eller externaliteter. En extern effekt uppkommer om en persons
välfärd (konsumtionsexternaliteter) eller ett företags produktion (produktionsexternaliteter)
påverkas av beslut som fattas av andra ekonomiska aktörer än dem själva. När en person
utbildar sig är det rimligt att tro att även andra samhällsmedborgare kan dra nytta av detta.
Denna typ av vinster för samhället i stort är ”externa” för individen i den meningen att de inte
direkt kommer henne till del. Därmed finns risken att hon i frånvaro av någon form av statligt
ingripande, exempelvis skolplikt eller subvention till utbildning, skulle välja en samhälls7
ekonomiskt sett för låg utbildningsnivå. Positiva externaliteter, som detta kallas, innebär alltså
att nyttan av utbildning är större för samhället i sin helhet än för de enskilda individerna som
satsar på en utbildning. Förekomsten av positiva externaliteter av ovannämnda slag betyder
dock inte att det är nödvändigt med offentlig produktion av utbildning. Istället kan efterfrågan
på utbildning ökas genom subventioner. 2 Möjliga finansieringsformer skulle kunna vara
någon form av skolpengssystem av det slag som tillämpas i Sverige.
Sammantaget kan man konstatera att det finns goda argument för att skolan helt eller delvis
bör finansieras via offentliga medel. Man kan dock också konstatera att skolan inte nödvändigtvis måste bestå av kommunala skolor utan produktionen av utbildning kan även tillhandahållas av privata aktörer såsom det växande antalet fristående skolor. Detta har i sin tur inneburit en ökad konkurrens om eleverna mellan olika aktörer. Frågan är vad detta innebär för
skolan.
1.4 Vad innebär ökad konkurrens för gymnasieutbildningen?
När det gäller konkurrens mellan olika läroanstalter kan man konstatera att den svenska skolmodellen är intressant i ett internationellt perspektiv. I många länder finns inte alls samma
möjligheter för elever att välja skola och inte heller samma möjligheter att starta upp fristående skolor. I Sverige har det under de senaste åren startats ett stort antal fristående skolor,
dels på grundskole- men ännu mer på gymnasienivå, vilket har intensifierat konkurrensen. På
ett övergripande plan innebär denna konkurrens att det både kan uppstå positiva och negativa
konkurrenseffekter vad gäller exempelvis elevprestationer. Negativa effekter kan uppstå i den
kommunala skolan om de bästa lärarna och eleverna söker sig till en nystartad fristående
skola i närområdet. Denna effekt kan dock motverkas av positiva konkurrenseffekter. Genom
att det startas skolor som erbjuder olika former av utbildning och sätt att förmedla kunskap
kan elever och lärare välja den utbildning som bäst passar individen, men det kan också leda
till att skolor får möjlighet att lära av varandras sätt att bedriva utbildningsverksamhet. Till de
positiva konkurrenseffekterna hör också att konkurrens kan minska olika former av ineffektiviteter.
2
Ett alternativ är att öka avkastningen på en utbildningssatsning genom förändringar av skattesystemet.
8
1.5 Företagande i den svenska skolan
En annan sida av den svenska friskolereformen är att det är möjligt för fristående skolor att
startas och att växa, det vill säga att det finns utrymme för entreprenörskap och dynamik på
marknaden. En del skolor kommer att förbli små medan andra kommer att växa. I viss utsträckning begränsas marknaden och möjligheten att växa av antalet ungdomar i gymnasieålder, men samtidigt finns det en extra tillväxtpotential relaterad till att en ökad efterfrågan på
utbildning (föräldrar kan vara beredda att köpa extra utbildning till sina barn i takt med att
kunskap blir allt viktigare) och möjligheten att exportera svenska skolkoncept till andra länder. Samtidigt kan man också konstatera att även om det finns relativt goda möjligheter att
starta nya skolor är gymnasieutbildningen fortfarande en reglerad bransch där utbildningsprocessen i synnerhet måste följa en mängd regler. Detta påverkar i sin tur möjligheten för
utbildningsentreprenörer att utveckla nya gymnasiekoncept.
1.6 Rapportens upplägg
Med utgångspunkt från diskussionen ovan har rapporten följande upplägg. I kapitel 2 görs en
kort översikt av gymnasieskolans omfattning. I kapitel 3 studeras kostnader och kvalitet i
gymnasieutbildningen. I denna del diskuteras även betydelsen av benchmarking och informationsutbyte inom den svenska gymnasieskolan. I kapitel 4 görs en ansats att studera hur väl de
kunskaper som förmedlas i gymnasieskolan lever upp till arbetsmarknadens och den eftergymnasiala utbildningens behov. I kapitel 5 diskuteras vad den ökade konkurrensen från fristående skolor har inneburit för gymnasieskolan. I det avslutande kapitlet utvecklas de slutsatser som fattats i denna rapport. Kapitlet är strukturerat som en SWOT-analys, några av de
styrkor, svagheter, hot och möjligheter som den svenska gymnasieskolan står inför kommenteras och utvecklas.
9
2 Gymnasieskolan
Det livslånga lärandet sker inom ramen för många olika utbildningsformer med olika huvudmän, från den pedagogiska verksamheten i förskolan till studiecirklar riktade till seniorer.
Figur 2.1 nedan ger en överblick över utbildningsbranschens olika aktörer och i vilken regi de
olika utbildningarna kan ske. I denna tredje rapport om ”Utbildning som bransch” görs en
närmare analys av det offentligt finansierade utbildningssystemets andra nivå, gymnasieskolan. Grundskolan inklusive förskoleklass räkan i denna rapportserie som den första
utbildningsnivån, medan övrig form av förskoleverksamhet räknas till barnomsorgen snarare
än utbildning.
Figur 2.1 Utbildningsbranschens aktörer
Förskoleklass
Grundskola
Gymnasieskola
CFL
Universitet/Högskola
- Kommun
- Kommun
- Kommun
- Stat
- Stat
- Enskild
- Stat
- Landsting
- Fristående
- Fristående
- Fristående
Förskoleverksamhet
Specialskola
Gymnasiesärskola
- Kommun
- Stat
- Kommun
Kompletterande
utbildning
- Landsting
- Fristående
- Enskild
Särskola
- Kommun
SFI
- Fristående
- Kommun
Folkhögskola
- Landsting
Komvux
- Landsting
- Fristående
- Kommun
- Fristående
- Fristående
KY-utbildning
- Stat
- Fristående
Personalutbildning
- Fristående
- Landsting
Utlandsskolor
Särvux
- Kommun
Statens, landstingens och kommunernas roller som huvudmän för utbildningsverksamhet är de
flesta väl förtrogna med och behöver kanske ingen närmare förklaring. Fristående huvudmän
utgörs av aktiebolag, stiftelser, religiösa samfund och liknande som bedriver utbildningsverksamhet under skolverkets tillsyn. Enskilda huvudmän kan också innefatta aktiebolag,
stiftelser etc. men står till skillnad från fristående huvudmän under kommunens snarare än
skolverkets tillsyn. En förskoleklass som drivs i fristående regi är alltså knuten till en grundskolas verksamhet, medan en förskoleklass i enskild regi är knuten till en förskolas verksamhet.
10
Den senaste gymnasiereformen genomfördes 1994. Samtliga program är sedan dess treåriga
och ger grundläggande behörighet att studera vid universitet och högskolor. Gymnasieskolan
erbjuder sjutton olika nationella program, där 13 program är yrkesförberedande och fyra studieförberedande. Dessutom ges ett antal specialutformade program vid gymnasieskolorna. De
elever som inte har godkänt betyg i kärnämnena från grundskolan och därmed inte är behöriga
till de nationella eller specialutformade programmen kan istället läsa individuellt program
som kan ha olika längd och utformning, med mål att eleven senare ska kunna övergå till ett
nationellt eller specialutformat program.
De tretton yrkesförberedande programmen har yrkesämnen och krav på minst 15 veckor
arbetsplatsförlagd utbildning, på de övriga fyra programmen är det möjligt att förlägga en del
av utbildningen till arbetsplatser, men det är inte obligatoriskt.
2.1 Gymnasieskolans omfattning
Av Sveriges befolkning är 2,4 miljoner personer engagerade i utbildning. Grundskolan är den
enskilt största utbildningsformen och engagerar 1,1 miljon eller 46 procent av det totala antalet elever och studenter. Gymnasieskolan engagerar 337 000 elever. I kategorin eftergymnasial utbildning ingår grundläggande högskoleutbildning och forskarutbildning. I kategorin
övrig vuxenutbildning ingår undervisningsformer som svenska för invandrare (SFI), komvux,
särvux, centrum för flexibelt lärande (CFL), olika kompletterande utbildningar, kvalificerad
yrkesutbildning, folkhögskola och arbetsmarknadsutbildning. Förutom de utbildningsformer
som finns representerade i diagram 2.1 deltar cirka 2,7 miljoner i personalutbildning inom
ramen för sitt ordinarie arbete.
11
Diagram 2.1 Antal studiedeltagande personer uppdelade efter utbildningstyp/-nivå
Övrig vuxenutbildning;
458000; 19%
Förskoleklass; 94000;
4%
Grundskola inkl specialoch särskola; 1075700;
46%
Eftergymnasial
utbildning; 399000; 17%
Gymnasieskola inkl.
gymnasiesärsk.;
337000; 14%
Källa: HUI:s bearbetning av material från SCB, Utbildningsstatistisk årsbok 2005.
Under år 2005 var 4,3 miljoner människor sysselsatta på den svenska arbetsmarknaden, av
dessa arbetade en av tio, eller 438 000, inom utbildningssektorn. Grundskolan var den utbildningsform som sysselsatte flest, 195 000 personer arbetade på Sveriges nära 5 000 grundskolor. I de drygt 800 svenska gymnasieskolorna arbetade nästan 54 000 anställda3
2.2 Vad kostar utbildningssektorn?
Under år 2005 gick 210 miljarder kronor till utbildningssektorn i Sverige, vilket motsvarade
8,4 procent av BNP. Ungefär en fjärdedel av de offentliga konsumtionsutgifterna går till
utbildningssystemet. Det är en lika stor andel som den som går till hälso- och sjukvården.
Denna andel har dessutom ökat sedan början av 1990-talet, vilket bland annat beror på ökat
antal studieplatser inom universitet och högskola.
3
SCB 2007.
12
Tabell 2.1 Utbildningskostnader 2005
11 240
Andel av totala
utgifter
5,4
Andel av BNP
procent
0,45
3 999
73 663
5 829
508
29 856
44 598
4 435
35
159
897
303
837
2 574
4 960
3 422
152
19 724
2 454
209 645
1,9
35,1
2,8
0,2
14,2
21,3
2,1
0,0
0,1
0,4
0,1
0,4
1,2
2,4
1,6
0,1
9,4
1,2
100,0
0,16
2,96
0,23
0,02
1,2
1,79
0,18
0
0,01
0,04
0,01
0,03
0,1
0,2
0,14
0,01
0,79
0,1
8,42
Utbildningsform
Pedagogisk verksamhet i förskoleverksamhet
och skolbarnomsorg
Förskoleklass
Grundskola
Särskola
Specialskola
Gymnasieskola
Universitet/Högskola
Komvux
Centrum för flexibelt lärande
Särvux
Svenska för invandrare
Kompletterande utbildningar
Kvalificerad yrkesutbildning
Folkhögskolor
Arbetsmarknadsutbildning
Studieförbunden
Svensk utbildning i utlandet
Studiestöd (exklusive lån)
Centrala kostnader
Totala kostnader
Mkr
Källa: SCB 2005.
Grundskolan är den i särklass största utbildningsformen och svarar för drygt en tredjedel, 74
miljarder, av den totala kostnaden. Universitet och högskolor står för drygt en femtedel, 45
miljarder, och gymnasieskolan för en sjundedel, 30 miljarder, av de totala kostnaderna för
utbildningsväsendet.
2.3 Gymnasieskolan – centralstyrd eller efterfrågestyrd?
Huvudansvaret för gymnasieskolan ligger på kommun- eller landstingsnivå och på respektive
huvudman för de fristående skolorna. Verksamheten regleras av styrdokument som utarbetas
på olika nivåer. Skollagen, som är stiftad av riksdagen, innehåller de grundläggande bestämmelserna om förskoleverksamhet, skolbarnomsorg, skola och vuxenutbildning. Lagen anger
övergripande mål och riktlinjer för hur skolans verksamhet ska utformas. Där finns även bestämmelser om vilka grundläggande krav som ställs på kommunerna. För de fristående skolorna gäller i princip bara skollagens 9:e kapitel. Riksdagen beslutar även om vilka program
och kärnämnen som ska finnas.
13
Läroplanen är i sin tur utarbetad av regeringen och anger vad gymnasieskolan har för uppgifter, övergripande mål samt vilka värden som ska ligga till grund för undervisningen. Den är
uppdelar på följande områden:
-
Kunskaper
-
Normer och värden
-
Elevernas ansvar och inflytande
-
Utbildningsval
-
Bedömning och betyg
-
Rektors ansvar
Regeringen fastställer programmål för varje nationellt program i gymnasieskolan som anger
syftet och målet med utbildningen. Skolverket fattar slutligen beslut om kursplaner som anger
målet för undervisningen i varje enskilt ämne och kurs.
Eftersom riksdag och regering beslutar om vilka nationella program som ska finnas, vad dessa
ska innehålla och vilka mål de ska ha begränsas gymnasieskolornas egna utvecklingsmöjligheter. Även om Sverige är relativt unikt med en målorienterad läroplan fungerar det
ofta så att skolorna rättar sig efter den verksamhetsstyrande läroplan som fanns tidigare, vilket
innebär att skolorna inte utnyttjar den frihet som finns att fritt utforma undervisningen och
införa en viss grad av experimenterande.4 Andra branscher utvecklas genom en viss grad av
experimenterande, entreprenörer provar nya sätt att lösa gamla problem. De lösningar som är
bra blir framgångsrika och får ersätta tidigare produktionssätt, medan sämre lösningar snabbt
försvinner igen. Om det är reglerat hur problemen ska lösas finns inte utrymme att prova nya
lösningar.
Ett annat problem med styrningen av skolan är att samhället snabbt utvecklas och att det därför finns en risk för att styrdokumenten blir föråldrade och därmed styr i fel riktning. Läroplanen för gymnasieskolan är centralt utformad och trädde i kraft 1994. Att samhället och
kunskapsbehovet har utvecklats och förändrats sedan dess torde de flesta vara överens om,
men eftersom det inte i första hand är kunskapsefterfrågan som styr gymnasieskolans utbud –
utan istället en centralt utarbetad läroplan – föreligger en risk för att utbud och efterfrågan ej
korrelerar.
4
Grundskolan i blickpunkten, sammanfattning och slutsatser från Nationella utvärderingen av grundskolan
2003, Skolverket 2004.
14
Kapitel 2 i sammandrag
- I Sveriges drygt 800 gymnasieskolor går 340 000 elever och nästan 54 000
anställda arbetar där.
-
2005 kostade gymnasieskolan 30 miljarder eller en sjundedel av de svenska
utbildningsutgifterna.
-
Trots att den svenska gymnasieskolan och dess läroplan idag ska vara målstyrd
fungerar det ofta så att skolorna rättar sig efter den verksamhetsstyrande
läroplan som fanns tidigare. Detta får till följd att det experimenterande som
karaktäriserar utvecklingen i andra konkurrensutsatta branscher inte får
utrymme i skolan. Dessutom finns det risk för att de utbildningen blir
föråldrade och styr åt fel håll när samhället förändras om det saknas ett
ständigt utvecklingstänkande.
15
3 Effektivitet i gymnasieskolan
I och med skolreformen 1992, då skolpengssystemet infördes och den så kallade närhetsprincipen avskaffades, skapades förutsättningar för grund- och gymnasieskolan att bli marknadsorienterad. Frågan är hur långt den förändringen har kommit. Effektivitet är ett begrepp
som står i fokus för alla former av produktion. Den som kan producera mer och bättre till
lägre kostnader än konkurrenterna är en vinnare i marknadsekonomin. I en bransch som regleras av marknadens efterfrågan får marknaden ytterst avgöra vilken avvägning av kostnad och
kvalitet som är den önskade. På en icke-konkurrensutsatt marknad avgör andra faktorer produktionen. När en effektivitetsanalys av branschen görs bör följande två perspektiv studeras:
-
Kostnadseffektivitet, hur mycket kostar gymnasieutbildningen?
-
Utbildningseffektivitet, vilka resultat uppnår gymnasieskolan utifrån de mål som
finns uppställda för verksamheten?
Detta innebär också att branschen kan uppnå ökad effektivitet på två sätt. Antingen genom att
sänka sina kostnader med bibehållen utbildningskvalitet, eller genom att förbättra sina utbildningsresultat med bibehållna kostnader. I detta kapitel kommer de olika perspektiven på
effektivitet i gymnasieskolan att behandlas.
3.1 Kostnadseffektivitet
En gymnasieplats kostade år 2005 i genomsnitt 90 213 kronor. Mest kostade en gymnasieplats
i Överkalix, minst kostade en i Stockholm. Till viss del beror de regionala kostnadsskillnaderna på lokalhyror och elevunderlagets storlek, men även när hänsyn tas till sådana
faktorer föreligger det skillnader. Dessutom finns det även skillnader som beror på de olika
program-inriktningarnas karaktär. Vissa yrkesinriktade utbildningar, som exempelvis fordonstekniska programmet eller byggprogrammet, har högre kostnader än de studieinriktade
programmen beroende på att klasserna ofta är mindre och material- och lokalkostnaderna
högre på dessa program.
16
Tabell 3.1 Huvudmannens kostnader per elev 2005, medelvärden för kommungrupper och
fristående skolor
Kommungrupper
Kommunala gymnasieskolor
Samtliga kommuner
Storstäder
Förortskommuner
Större städer
Pendlingskommuner
Glesbygdskommuner
Varuproducerande kommuner
Övriga, > 25 000 inv.
Övriga, 12 500-25 000 inv.
Övriga, < 12 500 inv.
Fristående skolor
Internationella skolor
Riksinternatskolor
Totalkostnad
Därav
undervisning
Lokaler och
inventarier
Skolmåltider
Läromedel,
utrustning,
skolbibliotek
79 900
70 900
81 100
77 800
79 200
100 600
86 000
79 000
83 900
89 600
82 100
85 800
107 900
37 400
31 000
37 200
36 500
35 700
50 000
41 700
37 900
41 600
43 500
35 500
44 400
56 500
17 300
17 000
18 700
17 400
15 300
17 000
17 600
16 500
16 800
16 700
17 700
18 800
16 300
3 200
2 300
3 100
3 300
2 800
4 000
3 500
3 000
3 700
3 600
4 900
5 900
5 000
6 200
4 900
6 000
5 700
7 100
7 200
7 500
6 400
7 100
4 900
9 100
6 200
7 600
Källa: Skolverket 2006.
Det finns flera förklaringar till att kostnaderna varierar mellan de olika kommungrupperna. I
storstadskommunerna är lokalkostnaderna högre medan glesbygdskommuner ofta har problem med litet elevunderlag, vilket leder till att skolorna inte kan dra fördel av stordriftsfördelar. I gymnasieskolan varierar kostnaderna också beroende på utbildningsprogram. Vissa
yrkesförberedande program är, som nämndes tidigare, betydligt mer kostsamma att driva än
vissa studieförberedande program. Det finns dock stora lokala variationer i kostnaderna som
inte kan förklaras med lokalkostnader eller programinriktningar, vilket tyder på att det finns
andra faktorer som spelar in.
En gymnasieplats kostade i snitt 90 213 kronor 2005. Mest kostade en gymnasieplats i Överkalix, där genomsnittskostnaden var 131 443 kronor, medan den i Stockholm kostade drygt
hälften, 69 400 kronor per plats. Bland de kommuner som hade de högsta kostnaderna finns
det en dominans av norrländska glesbygdskommuner.
17
Tabell 3.2 De tio kommunerna med lägst genomsnittliga kostnader per gymnasieplats 2005
Stockholm
Göteborg
Borås
Tibro
Härryda
Ystad
Örnsköldsvik
Enköping
Danderyd
Örebro
69 400
69 839
70 507
72 226
72 507
73 151
73 662
73 700
73 795
73 798
Källa: Skolverket.
Tabell 3.3 De tio kommunerna med högst genomsnittliga kostnader per gymnasieplats 2005
Överkalix
Storuman
Arvidsjaur
Ragunda
Älvdalen
Vilhelmina
Härjedalen
Vansbro
Ånge
Strömsund
131 443
128 520
122 615
120 693
119 311
117 055
113 624
113 326
112 002
111 486
Källa. Skolverket.
Även om det finns vissa kostnader som av naturliga skäl är högre i exempelvis glesbygdskommuner kvarstår det faktum att det finns variationer mellan kommunerna som inte har
strukturella förklaringar. Vissa kommuner verkar helt enkelt vara mer kostnadseffektiva än
andra och frågan är vad det beror på. Samtliga parter torde vara överens om att det är viktigt
att den svenska gymnasieutbildningen håller hög kvalitet och att den måste få kosta pengar,
men om det är så att kostnader kan minskas utan att eleverna får en sämre utbildning, eller att
resurserna kan omdistribueras och utbildningskvaliteten på så sätt förbättras så bör detta vara
ett mål att sträva efter.
3.1.1 Kostnadsutveckling
Under perioden 1996-2004 har de totala kostnaderna för de största skolformerna i Sverige
kontinuerligt ökat. Den största ökningen har skett inom universitet och högskolor, framför allt
på grund av ökat antal studenter, men även gymnasiekostnaderna ökar.
De totala utbildningskostnaderna beror på flera faktorer. I grund- och gymnasieskolan varierar
kostnaderna mycket beroende på befolkningsstrukturen, antalet elever varierar mellan åren
18
beroende på barnkullarnas storlek. Genom att studera kostnaderna per utbildningsplats går det
att bortse från denna faktor och istället undersöka om utbildningskostnaderna har ökat per
elev. Diagram 3.1 visar att kostnaderna för gymnasieskolan har ökat successivt sedan 1997
även när hänsyn är tagen till inflationen. Visserligen gjordes det nedskärningar i
gymnasieskolan under 1990-talet vilket kan ha en viss inverkan på kostnadsökningarna vid
1990-talets slut, men de kostnader som skars ned då har återtagits med marginal.
Diagram 3.1 Kostnadsutveckling per utbildningsplats i gymnasieskolan 1997-2005, 1997 års
priser
90000
80000
70000
60000
50000
40000
30000
20000
10000
0
1997
1998
1999
2000
2001
2002
2003
2004
2005
Källa: HUI:s bearbetning av material från Skolverket 2006.
Utbildningssektorn, och framför allt grund- och gymnasieskolan, har en något unik problematik vad gäller kostnaderna för sin verksamhet på grund av den demografiska strukturen i
landet. Barnkullarna varierar i storlek, vilket får till följd att det under vissa perioder är hög
belastning på utbildningssystemet medan behovet kan sjunka drastiskt något år senare. På
samma sätt varierar antalet sökande till de eftergymnasiala utbildningarna beroende på det
konjunkturella läget och arbetssituationen inom olika sektorer. Ytterligare en faktor som
grund- och gymnasieskolorna måste ta med i sina kapacitetsberäkningar numera är mängden
fristående skolor i en kommun. Sedan friskolereformen i början av 1990-talet får ju elever och
deras föräldrar välja skola, vilket gör att det är svårare att beräkna elevkullarnas storlek i förväg. Detta ställer krav på att utbildningssystemet är utformat på ett flexibelt sätt så att det kan
anpassas till den befolkningsstruktur och utbildningsefterfrågan som finns för närvarande.
19
3.2 Utbildningseffektivitet
I föregående avsnitt konstaterades att kostnaderna för gymnasieutbildningen ökat och att det
finns kostnadsvariationer mellan både kommuner och skolformer. Det finns alltså variationer i
hur stora resurser som investeras i utbildningsproduktionen. Den fråga som kvarstår är vilken
output, eller med andra ord vilka resultat, som produceras. Den kunskap som eleverna erhåller
under sin studieperiod är gymnasiets förädlingsvärde och det är det som ska mätas när gymnasieskolans output studeras.
3.3 Resultat i gymnasieskolan
Nationella prov genomförs förutom i grundskolan även på gymnasiet. Eftersom olika program
omfattar olika kurser gör inte samtliga elever samtliga nationella prov, men de visar ändå hur
många av de elever som genomgår de olika kurserna som når upp till kunskapsmålen.
Svenska B, Matematik A och Engelska A är kurser som ges som en ordinarie del av samtliga
nationella gymnasieprogram, medan exempelvis Matematik D normalt endast ges på de
naturvetenskapliga och tekniska programmen.
Tabell 3.4 Resultat från nationella prov i gymnasiet, 2006, andelar i procent
Kurs
Svenska B
Matematik A
Matematik B
Matematik C
Matematik D
Engelska A
Engelska B
Delprov
Betyg
Sammanvägt provresultat
Muntligt delprov
Delprov A, skriva kort text
Delprov B, längre skrivuppgift
Provresultat
Provresultat
Provresultat
Provresultat
Sammanvägt provresultat
Reading/Listening
Speaking
Writing
Sammanvägt provresultat
Reading/Listening
Speaking
Writing
G
VG
MVG
IG
45
34
44
44
41
41
44
39
33
30
36
43
39
38
34
42
37
42
40
34
22
18
17
28
45
41
42
35
42
40
42
35
9
19
1
13
8
13
9
16
17
21
19
13
13
10
22
14
9
5
15
10
28
29
31
18
5
8
3
9
6
12
3
9
Källa: Skolverket, Gymnasieskolans kursprov vårterminen 2006 – en resultatredovisning.
Det ämne där flest elever inte når upp till kunskapsmålen är matematik, detta gäller även för
grundskolan. Nästan tre av tio elever blir icke godkända i Matematik A. Det faktum att mate20
matik är det mest problematiska kärnämnet även i grundskolan återspeglar hur bristande baskunskaper sedan ligger eleverna till last på högre nivåer.
Två av tre ungdomar, 68 procent, klarar gymnasiestudierna på de ordinarie tre åren, vilket
innebär att en av tre inte gör det. När man studerar andelen elever med slutbetyg efter fyra år
stiger andelen med 7-8 procent. Detta beror på att vissa elever under sin gymnasietid upptäcker att de vill byta inriktning på sina studier. De byter program och genomför därefter
framgångsrikt sina studier. Andelen elever som går ut gymnasiet med slutbetyg har varit i
stort sett oförändrad de senaste tre åren. Störst andel med slutbetyg har eleverna som läst ett
naturvetenskapligt program, 84 procent, medan lägst andel återfinns bland dem som gått en
industriutbildning, 64 procent. Variationen mellan landets kommuner är stor. Störst andel med
slutbetyg inom fyra år uppmättes 2006 för Habo, Storuman, Vetlanda och Älvdalen, samtliga
88 procent, medan låg andel uppmättes i Malmö och Södertälje och lägst andel uppmättes i
Hallstahammar, 58 procent.
Av landets 20-åringar har 72 procent slutbetyg från gymnasieskolan. Det betyder att drygt var
fjärde saknar ett avgångsbetyg. Variationen mellan landets kommuner är stor (se tabell 3.5
och 3.6 nedan). Vid en jämförelse mellan landets kommuner bör man beakta att många 19åringar med slutfört gymnasium flyttar till orter med universitet och högskolor där de folkbokförs som 20-åringar, vilket stärker dessa städers statistik.
Tabell 3.5 De tio svenska kommuner som har högst andel 20-åringar med slutförd gymnasieutbildning
Habo
Norsjö
Storuman
Pajala
Karlsborg
Lund
Lomma
Säter
Hammarö
Öckerö
93
89
88
87
87
86
84
84
83
82
21
Tabell 3.6 De tio svenska kommuner som har lägst andel 20-åringar med slutförd gymnasieutbildning
Bjurholm
Skinnskatteberg
Bräcke
Haparanda
Ånge
Ljusnarsberg
Hallstahammar
Malmö
Södertälje
Älvkarleby
50
52
54
54
57
58
59
60
60
60
3.3.1 Betyg som kvalitetsindikator
Den genomsnittliga betygspoängen är ett jämförelsemått som bland annat används när elever
ska söka vidare till högskolestudier. Alla kurser i slutbetyget ingår i beräkningen. Kursernas
poäng multipliceras med en vikt för betyget (IG=0, G=10, VG=15 och MVG=20) och divideras sedan med elevens samlade kurspoängsumma. Den genomsnittliga betygspoängen uppgick läsåret 2005/2006 till 14,0 för de kommunala gymnasieskolorna och har varit oförändrad
de senaste tre åren. För elever vid fristående gymnasieskolor har betygspoängen minskat
under samma period, från 15,1 till 14,5 poäng. En anledning till detta är att antalet fristående
gymnasieskolor med framför allt yrkesförberedande program har ökat under perioden. För
naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga utbildningar har den genomsnittliga betygspoängen varit oförändrad även för de fristående skolorna.
Ett problem med att studera en skolas kvalitet utifrån betygsresultat och nationella prov är att
olika elever har olika grundförutsättningar när de påbörjar sina studier. Det har visat sig att
faktorer som elevens kön, huruvida eleven har utländsk härkomst samt föräldrarnas utbildningsnivå har betydelse för elevens förutsättningar att ta till sig skolutbildningen. För att
kunna göra rättvisa bedömningar av olika skolors resultat, och därmed förädlingsvärde, torde
dessa faktorer tas med beräkningen.
Skolverket har skapat SALSA, Skolverkets Arbetsverktyg för Lokala SambandsAnalyser,
som bygger på en statistikmodell med vars hjälp man kan analysera grundskolors betygsresultat när hänsyn tagits till skolors elevsammansättning. Med hjälp av detta verktyg kan ett
förväntat värde för hur stor andel av eleverna vid en skola som borde uppnå kunskapsmålen
22
jämföras med den faktiska andelen. Däremot har ett liknande instrument inte tagits fram för
gymnasieskolan, vilket är en brist.
Ett annat problem med att utvärdera utbildningseffektivitet utifrån betyg är att skolorna då
kvalitetsmärker sina egna produkter. I och med konkurrensutsättningen av skolmarknaden och
det faktum att elever numera har möjlighet att välja skola ökar pressen på skolorna att prestera
goda resultat. Lärarna betygsätter sina elever vilket skapar incitament att sätta höga betyg,
eftersom det visar att läraren och skolan gör ett bra arbete. I Sverige florerar en debatt om så
kallad betygsinflation och det är framför allt de fristående skolorna som anklagas för att sätta
betyg som överstiger elevernas prestationsgrad. Om så är fallet är det inte märkligt. I vilken
annan bransch kvalitetsstämplar producenten sina egna produkter? Samtidigt har Skolverket
gjort en statistisk analys av sambandet mellan nationella prov och slutbetyg i grundskolan
under perioden 1998-2006.5 I denna analys kunde ingen betygsinflation påvisas. De kunde
inte heller hitta belägg för att fristående skolor eller skolor i konkurrensutsatta områden skulle
tendera att sätta högre betyg än andra skolor. Däremot poängterade man problematiken med
att betyg sätts efter lärarens tolkning av betygsmålen och att det därför kan vara lättare att få
högre betyg på vissa skolor än andra. Det finns inget som tyder på att situationen skulle vara
annorlunda i gymnasieskolan.
Ett villkor för att skolmarknaden ska fungera är därför att det finns instrument att mäta kunskapsnivån med utan risk för över- eller undervärdering av kvaliteten. Detta kan göras på flera
olika sätt. I nationella prov, som är desamma över hela Sverige, med centralt fastställda betygskriterier jämförs elevernas kunskaper oberoende av vilken skola de går på. Det blir då
märkligt om elevernas betyg i allt för stor utsträckning avviker från resultaten på de nationella
proven. Nackdelen med detta är att skolornas pedagogiska frihet begränsas, eftersom det skapas incitament att styra undervisningen till att maximera resultaten på de nationella proven.
Ett annat sätt att komma till rätta med problematiken är att en oberoende tredje part får mäta
kvaliteten och då kan hänsyn även tas till elevunderlagets socioekonomiska bakgrund. Detta
är vanligt i andra branscher och utomlands även i utbildningsbranschen. Den brittiska motsvarigheten till Skolverket, the Office for Standards in Education, Children's Services and
Skills, Ofsted, gör regelbundna noggranna utvärderingar av resultat och kvalitet på skolor,
5
Skolverket 2007, Provbetyg - Slutbetyg - Likvärdig bedömning
23
lärare och den engelska motsvarigheten till de kommunala skolstyrelserna. Inspektioner som
Ofsted genomför berör alla skolor och återkommer med jämna mellanrum. Inspektionerna
fokuserar framför allt på lärarkvalitet, ledarskapskvalitet hos rektorer, hur skolan sköter sin
budget samt hur eleverna utvecklas. Ett viktigt inslag är också att identifiera områden där
skolorna kan förbättra sig, och att ge dem stöd i deras förbättringsarbete. Resultaten från utvärderingarna rapporteras både till staten och till allmänheten, för att göra det lättare för elever och föräldrar att välja en bra skola. Till utvärderingarna är också olika sanktioner kopplade. I extrema fall kan Ofsted stänga skolor som, trots påpekanden, inte lyckas förbättra
undervisningen.6 I USA finns rankinginstitut som exempelvis Standard & Poor’s som gör
utförliga utvärderingar av skolorna utifrån ett antal olika faktorer.7 Se bilaga 1.
3.4 Effektivitetsökning möjlig?
Intuitivt ter det sig naturligt att det borde finnas ett samband mellan hur stora resurser som
investeras i utbildning och vilka resultat som presteras, i verkligheten är det inte självklart. I
diagram 3.2 har Sveriges gymnasiekommuner plottats in efter sina undervisningskostnader
2005 samt andelen ungdomar som 2002 påbörjade sin gymnasieutbildning och fullföljde den
inom fyra år. Mönstret för genomsnittsbetyg kontra kostnader ser liknande ut. Detta visar att
det inte verkar finnas något direkt samband mellan hur mycket resurser som investeras i
utbildningen och vilka resultat som presteras.
6
www.ofsted.gov.uk.
7
www.standardandpoors.com.
24
Diagram 3.2 Plot där Sveriges kommuner placerats efter den genomsnittliga undervisningskostnaden per elev och andelen gymnasiestudenter som fullföljer sin utbildning på fyra år,
2006
100 000
90 000
A. Kosntader över genomsnittet, andel elever
med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år under
genomsnittet
B. Kosntader över genomsnittet, andel elever med
fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år över
genomsnittet
C. Kostnader under genomsnittet, andel elever
med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år under
genomsnittet
D. Kostnader under genomsnittet, andel elever
med fullföljd gymnasieutbildning inom 4 år över
genomsnittet
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
10 000
0
60
65
70
75
80
85
90
Källa: Egen bearbetning av statistik från Skolverket.
Diagram 3.3 Plot där Sveriges kommuner placerats efter den genomsnittliga undervisningskostnaden per elev samt den genomsnittliga betygspoängen vid avslutade studier, 2006
100 000
90 000
80 000
70 000
60 000
50 000
40 000
30 000
20 000
8,0
10,0
12,0
14,0
Källa: Egen bearbetning av statistik från Skolverket.
25
16,0
18,0
20,0
Ovanstående diagram kan kritiseras av flera anledningar. För det första har olika skolor och
elever olika förutsättningar redan när utbildningen påbörjas, vilket gör att en gymnasieskola
med låg genomsnittspoäng ändå kan ha relativt högt förädlingsvärde beroende på elevernas
bakgrund. För det andra har olika utbildningsprogram olika förutsättningar. Många yrkesförberedande program har relativt höga kostnader men litet elevunderlag beroende på programmets karaktär, samtidigt som det ofta är hit de svagare och mindre studiemotiverade eleverna söker sig. Slutligen erbjuder inte samtliga skolor och samtliga kommuner samma
utbildningsprogram, vilket också får till följd att jämförelsen blir missvisande. För att en liknande jämförelse ska bli mer rättvis borde den göras på programnivå. Detta är dock inte möjligt med dagens statistikinhämtning. Idag samlas kostnadsuppgifter in som lägst på kommunnivå eftersom utbildningsansvaret för grund- och gymnasieskolan ligger på kommunerna.
Detta resulterar i att benchmarking skolorna emellan är svårt då genomsnittsbetyg och genomsnittskostnader är missvisande resultatmått.
Genom att systematiskt studera hur andra skolor arbetar med intentionen att förbättra sina
utbildningsresultat givet de kostnader som investeras i skolorna skulle gymnasieskolornas
effektivitet kunna öka. Konkurrensprocessen uppmuntrar en viss grad av experimentering för
att hitta nya mer effektiva lösningar på gamla problem. Detta är även nödvändigt i utbildningsbranschen. De innovationer som är framgångsrika expanderar, medan mindre lyckade
och föråldrade metoder försvinner på grund ineffektivitet.
Skolverket uppmanar idag i viss utsträckning till ökad benchmarking mellan skolorna. Dock
inte tillräckligt eftersom det är svårt att hitta rättvisande jämförelsemått. Problemet är dessutom att incitamenten att arbeta med effektivitet är svaga. I en marknadsorienterade ekonomi
får den aktör som lyckas öka sin effektivitet en högre vinst än konkurrenterna. Den som
däremot inte lyckas effektivisera sin verksamhet slås ut när övriga aktörer lyckas. Därmed
skapas incitament att hela tiden söka förbättra verksamheten. När verksamheten, som i
skolans fall, bekostas med offentliga medel finns det en risk att kommunen minskar
tilldelningen med de medel som effektivitetsvinsten motsvarar, eftersom samma verksamhet
kan göras med lägre resurser och dessa då kan investeras i annan verksamhet. Därmed
minskar incitamenten till effektivisering. Detta är ett av den offentliga ekonomins problem.
Begränsade offentliga medel ska fördelas mellan olika verksamheter som samtliga vill ha
ökade resurser.
26
3.5 Informera mera – lär av varandra
En övergripande slutsats från detta kapitel är det finns mycket att lära av varandra. När skolreformen genomfördes 1992 skapades förutsättningar för att vitalisera marknadskrafterna på
marknaden för förskoleklasser, grundskola och gymnasium. Genom att skolpengen infördes
och närhetsprincipen avskaffades har elever fått möjlighet att faktiskt göra ett aktivt val av
utbildningsinrättning. Eftersom skolorna inte får ta ut privata avgifter av sina elever utan
kostnaden bestäms genom skolpengen är den faktor som skolorna kan konkurrera med istället
främst kvalitet. Som nämndes i rapportens inledande kapitel är fullständig information ett
villkor för en fullständigt konkurrensutsatt marknad. Det krävs alltså lättillgänglig relevant
information om vad de olika skolorna levererar.
3.5.1 Information nödvändig för rationella val
För att marknaden ska fungera krävs att kunderna är välinformerade och vet vad de väljer
eller väljer bort. Det får dock inte vara för svårt och kostsamt att införskaffa relevant information. Om det kräver för mycket engagemang och investering, i form av tid eller pengar, att
införskaffa relevant information finns det risk för att kunderna väljer att inte göra ett aktivt val
utan istället tar första bästa alternativ, alternativt baserar sitt val på felaktiga grunder.
På utbildningsmarknaden behövs ett informationsutbyte mellan flera aktörer för att marknadsmekanismerna verkligen ska fungera och utbildningssystemet leverera den kunskap som
efterfrågas av slutkunden, arbetsmarknaden, se figur 3.1. Eleverna behöver information om
vilken kunskap arbetsmarknaden efterfrågar när utbildningsperioden är slutförd, så de vid val
av utbildning kan välja den utbildning som ger bäst förutsättningar för framgång på arbetsmarknaden. De behöver också information om vilka utbildningsmöjligheter de kan välja mellan och vilka egenskaper de olika alternativen har så att de kan välja det alternativ som bäst
uppfyller deras mål, förutsättningar och behov. Skolorna i sin tur behöver informera sig om
vilka kunskaper arbetsmarknaden och eleverna efterfrågar, samt informera både arbetsmarknaden och elever/föräldrar om vad de levererar. På så sätt gör de utbildningen attraktiv för
både arbetsgivare och elever. Slutligen behöver arbetsmarknaden nå ut med information om
vilken kunskap de efterfrågar från utbildningssystemet, så att den arbetskraft de senare anställer har den kunskap som arbetsgivarna efterfrågar.
27
Figur 3.1 Informationsutbyte mellan utbildningssystemets olika aktörer
Elever/föräldrar
Skola
Arbetsmarknad
Källa: Egen bearbetning.
Ytterligare en anledning till behovet av ökat informationsutbyte på skolmarknaden är att det
annars föreligger en risk för att den utbildning som elever efterfrågar, den utbildning som
skolan producerar och den utbildning som efterfrågas av arbetsmarknaden inte korrelerar. I
och med de fristående skolornas intåg på gymnasieutbildningsmarknaden har elevernas valfrihet ökat markant, men informationen om vilka utbildningsalternativ som erbjuds begränsas
ofta till det informationsmaterial som skolorna själva tillhandahåller. Det saknas jämförbar
information från en oberoende källa om utbildningens kvalitet. Detta resulterar i att skolorna
går allt längre i sin strävan att locka elever och också till att fokus ofta skiftas från gymnasieskolans egentliga syfte, utbildningen, till andra faktorer. Det är inte ovanligt att skolor lockar
elever med allt från biobiljetter till bärbara datorer och körkort istället för det man egentligen
borde fokusera på, nämligen vilka förutsättningar utbildningen ger för framgång på arbetsmarknaden eller i fortsatt eftergymnasial utbildning.
3.5.2 Hur ska jämförelse möjliggöras?
För att möjliggöra relevanta jämförelser av olika utbildningsalternativ krävs jämförbara och
relevanta underlag. Människor har olika förutsättningar för och intresse av lärande. När elever
väljer till gymnasiet baserar de sitt val på olika premisser; intresse, framtidsplaner, studiemotivation, kompisars val etc. Detta leder till att olika kategorier av elever i större eller
28
mindre utsträckning söker sig till olika program och skolor. Detta leder i sin tur till att det inte
blir rättvisande att jämföra gymnasieutbildning på kommunnivå eller skolnivå, jämförelsen
bör istället göras på programnivå. Skolverket redovisar idag en stor mängd statistik över elever, kostnader och resultat i den svenska gymnasieskolan, men statistiken har en del brister.
För det första redovisas kostnader som lägst på kommunnivå och resultat som lägst på skolnivå. För det andra presenteras uppgifterna på ett otillgängligt sätt på Skolverkets hemsida.8
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har påbörjat arbetet med att göra öppna jämförelser
av utbildning. I maj 2007 presenterades rapporten ”Öppna jämförelser 2007 – Grundskola”
där det görs jämförelser mellan grundskolor. Under 2008 planeras liknande jämförelser mellan svenska gymnasieskolor.9 Materialet riktar sig dock i första hand till beslutsfattare på
kommunnivå och varken till elever eller till arbetsgivare. Det är få personer utanför skolvärlden som hittar dessa instrument och ännu färre som vet hur de ska använda sig av dem.
Det skulle därför behövas mer lättillgänglig och tydlig information om olika skolors kvalitet.
Ett exempel som är värt att nämna i detta sammanhang är Standard & Poor’s som är ett oberoende institut i USA som arbetar med att utvärdera skolor. På deras hemsida går det att söka
upp aktuella skolor och jämföra dem utifrån olika kvalitetsaspekter. Skolorna går att jämföra
med varandra, men det presenteras även genomsnittsuppgifter för distriktet, delstaten och hela
USA. För exempel på en sådan rapport se bilaga 1.
Ett annat problem är att det finns en tradition inom utbildningssektorn att studera och utvärdera utbildning ur ett ”inifrånperspektiv” det vill säga att det snarare är själva utbildningsprocessens resultat som mäts än vad den resulterar i. Det som mäts är betyg och nationella
prov, det vill säga hur väl elevernas kunskaper lever upp till de mål som finns för utbildningsprocessen. Däremot finns det relativt få uppgifter om huruvida den kunskap eleverna förvärvat är den som är relevant när eleverna lämnar skolan. I inledningen till denna rapport diskuterades vilka kompetenser som efterfrågas av näringslivet. De kompetenser som spaltades
upp var: baskompetens, social kompetens, interkulturell kompetens, analytisk kompetens,
entreprenörskompetens och ledarkompetens. Därmed inte sagt att det ska göras specifika mätningar för var och en av ovanstående kompetenser, istället vore det relevant att studera elevernas utveckling när de lämnat utbildningen. Exempel på faktorer att studera skulle kunna
vara hur många elever från en viss grundskola som genomgår sin gymnasieutbildning på de
8
http://www.skolverket.se/sb/d/1717.
9
Sveriges Kommuner och Landsting, Öppna jämförelser 2007- Grundskola, 2007.
29
ordinarie tre åren, hur många som går vidare till högre utbildning, vad eleverna får för löneutveckling när de kommit ut i arbetslivet etc.
I bilaga 2 presenteras ett förslag på hur ett informations- och benchmarkingmaterial för gymnasieskolan skulle kunna se ut. Där sammanställs ett antal indikatorer som visar på skolans
demografiska förutsättningar, vilka resultat som presteras, vilka resurser som finns och hur
det går för eleverna efter avslutad gymnasieutbildning. Dessa indikatorer sätts i relation till
övriga skolor i kommunen samt till riksgenomsnittet. Om liknande jämförelser skulle göras
för samtliga skolor i Sverige skulle eleverna ha ett bra underlag för val av skola. De skulle ha
möjlighet att jämföra skolor med varandra på andra premisser än bara rykte och marknadsföring från skolornas sida. De indikatorer som presenteras i bilaga 3 är några möjliga exempel, andra kan vara lika eller mer relevanta.
Kapitel 3 i sammandrag:
- Det finns stora skillnader i kostnader och resultat mellan svenska gymnasieskolor.
-
Elever väljer till viss del utbildningsprogram efter studieintresse och för att göra
en rättvis bedömning av en skolas förädlingsvärde bör resultat studeras på
programnivå med hänsyn tagen till elevernas bakgrundsfaktorer.
-
Sambandet mellan de kostnader som svenska kommuner investerar i
gymnasieutbildningen och de resultat skolorna presterar är svagt, vilket indikerar
att det finns effektivitetsvinster att göra.
-
Betyg används idag som en slags kvalitetsstämpel på skolor, men eftersom
skolorna då själva kvalitetsbedömer sina produkter finns det incitament till
betygsinflation. Även om det idag inte kan påvisas att detta skulle vara att
problem, ökar risken med ökad konkurrens på marknaden Det behövs därför andra
former för kvalitetsbedömning och möjliga lösningar vore fler nationella prov,
granskning av oberoende tredje part och ranking.
-
Effektiviteten i gymnasieskolan skulle gynnas av ökad informationsspridning
mellan skolor, elever och arbetsmarknaden. På så sätt skulle utbildningens mål
bättre kunna korreleras med arbetsmarknadens behov och elevernas efterfrågan.
-
Idag saknas det en opartisk sammanställning av vad olika gymnasieskolor och
gymnasieprogram presterar. I bilaga 2 presenteras därför ett exempel på hur en
sådan sammanställning skulle kunna se ut. Syftet med denna är att fungera som en
informationsspridare och ett benchmarkinginstrument.
30
4 Hur väl förbereder det svenska gymnasiet för framtiden?
Hur väl förbereder då svensk gymnasieutbildning eleverna för framtiden? Hur ser arbetsmarknaden eller vidareutbildningsperioden ut för dessa ungdomar? Detta kapitel syftar till att
ge en bild av om de kunskaper som svenska gymnasieelever har när de avslutar sina studier
lever upp till de krav som ställs på dem både från arbetsmarknaden (främst för de elever som
genomgått en yrkesförberedande utbildning) och den eftergymnasiala utbildningen (främst för
de elever som genomgått en studieförberedande utbildning). I detta kapitel skulle det även ha
gjorts en utblick över hur svenska gymnasiestudenters kunskapsnivå står sig i ett
internationellt sammanhang, men det saknas internationella jämförelser och undersökningar
på gymnasienivå. På grundskolenivå finns ett flertal kunskapsjämförelser som görs bland
olika årskurser. Anledningarna till att detta saknas på gymnasienivå kan vara flera men den
främsta är troligen att gymnasieutbildningens organisation och omfattning varierar mellan
olika länder. Därför ligger fokus i detta kapitel på hur väl förberedda svenska ungdomar är på
arbetsliv och eftergymnasial utbildning.
4.1 Låg efterfrågan på nyutbildad arbetskraft
Av Sveriges dryga miljon individer i åldern 18-29 år med avslutad gymnasieutbildning eller
eftergymnasial utbildning har ungefär hälften erfarenhet av en eller flera perioder av arbetslöshet. I september 2006 var 10,3 procent av ovanstående målgrupp arbetslösa. Dessutom var
2,9 procent latent arbetssökande (huvudsakligen heltidsstuderande som sökte arbete). Detta
innebär att sammanlagt 13,2 procent, eller 129 000 individer, i åldersgruppen var arbetslösa
enligt den internationella definitionen. I arbetskraften som helhet var arbetslösheten mindre än
hälften så stor, 6,1 procent.10 Uppgifter från Eurostat visar att arbetslösheten bland ungdomar
i åldersgruppen 15-24 år var 21,6 procent 2006. Den genomsnittliga arbetslösheten i gruppen i
EU15 var under samma period 16,0 procent. Sverige var fram till 1990-talets början ett föregångsland i EU vad gäller ungdomar i arbete, men denna bild har alltså förändrats sedan dess.
Vårt grannland Danmark har tidigare också haft problem med hög ungdomsarbetslöshet, men
där ligger nivån idag på 7,5 procent.11
10
SOU 2006:102 , Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden.
11
Eurostat.
31
Den höga arbetslösheten bland unga i Sverige innebär att det tar relativt lång tid att etablera
sig på arbetsmarknader och att det föreligger en risk under denna period för att unga etablerar
sig i arbetslöshet istället för i arbete. Dessutom devalveras kunskaper när de inte kommer till
användning. Naturligtvis kan den höga svenska ungdomsarbetslösheten inte enbart härledas
till problem i gymnasieskolan. Den höga ingångslönenivån och den sammanpressade svenska
lönestrukturen är andra faktorer som påverkar ungdomars anställningsbarhet.
4.2 Gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv
Det finns relativt få studier av hur gymnasiestudenter uppfyller de kunskapskrav som livet
efter gymnasiet ställer på dem. De höga arbetslöshetssiffrorna bland svenska ungdomar tyder
på att de saknar de kunskaper som arbetsgivarna efterfrågar av sina medarbetare. 2005
genomförde Skolverket en utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv: Väl
förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades färdigheter – En utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv.12 I denna rapport tillfrågades arbetsgivare och chefer, som representanter för arbetslivet, och lärare på grundläggande kurser, som
representanter för universitet och högskolor, om vilka önskemål de har om ungas färdigheter
och förkunskaper och vilken nivå de anser att de har.
Universitetslärarna ansåg att färdigheter som har med studieförmåga och engagemang att göra
är viktigast för eftergymnasiala studier, liksom goda kunskaper i det svenska språket, däremot
var ordningssinne mindre viktigt. Lärarna bedömde att studenterna har bristande färdigheter i
att analysera och problematisera, men det framkom också att studenter inom flera av högskolans områden har bristande kunskaper vad gäller att skriva och läsa på svenska. Många
lärare som undervisade i ämnen med direkt anknytning till gymnasieskolan var missnöjda,
exempelvis gällde detta för lärare i matematik och moderna språk. De lärare som bedömde att
studenterna var bäst förberedda för studierna undervisade inom konstnärliga ämnen, medicin
och odontologi, samt vård och omsorg. Drygt varannan lärare ansåg att studenterna idag är
sämre rustade än de var för fem till tio år sedan, endast en av tio ansåg att de var bättre. Sämst
var det inom områdena teknik, naturvetenskap och humaniora där två av tre lärare ansåg att
studenternas kunskaper hade blivit sämre.
12
Skolverket 2005 Väl förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades färdigheter – En
utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv.
32
Tongångarna var mer positiva bland arbetslivsrepresentanterna. Dessa framhöll egenskaper
som ordningssinne, engagemang och initiativförmåga som viktiga färdigheter, liksom samarbetsförmåga och självständigt arbete. Däremot ställde de lägre krav på förmågor kopplade
till skolämnen som exempelvis engelska och matematik. Arbetsledarna bedömde att den unga
arbetskraften i stor utsträckning hade de färdigheter som efterfrågades av dem. Den egenskap
som var mest bristfällig var förmågan att planera sitt arbete. Även andra förmågor var bristfälliga, men de varierade mellan olika grenar av näringslivet. En av tre arbetsgivare uppgav
att unga medarbetare var bättre rustade idag än för fem till tio år sedan och lika många hävdade motsatsen. Mest missnöjda var arbetsgivare inom hotell- och restaurangnäringen. Där
uppgav nästan hälften av respondenterna att de unga var sämre rustade än tidigare.
4.3 Enhetsskolans brister
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög och steget in på arbetsmarknaden är för många svårt
att ta. Arbetslösheten bland svenska 18-29-åringar var drygt 13 procent i september 2006 enligt den internationella definitionen. Arbetslösheten i befolkningen som helhet var mindre än
hälften, 6 procent. Varje år i september, vid studieårets början, brukar det uppmärksammas i
media att svenska universitetsstudenter har allt sämre förkunskaper. Detta framkommer också
i Skolverkets utvärdering av gymnasieskolan ur mottagarens perspektiv. Detta tyder på att
gymnasieskolan varken lyckas leverera elever med tillfredsställande teoretiska kunskaper eller
elever som är eftertraktade på arbetsmarknaden. En faktor som säkerligen bidrar till denna
problematik är den svenska enhetsskolan, det vill säga att samtliga elever ska gå i den samlade gymnasieskolan och läsa samma kärnämneskurser. Detta resulterar i att elever som är
svagare i exempelvis matematik och därför väljer ett yrkesinriktat program, studerar samma
matematikkurs som elever med matematiskt intresse som av denna anledning valt ett studieinriktat program. Fördelen med denna modell är att samtliga elever har grundläggande högskolebehörighet vid avslutat gymnasium, nackdelen är att de obligatoriska kurserna utformas
så att de varken stimulerar de teoristarka eleverna eller ger tillräckligt utrymme för de mer
praktiskt inriktade eleverna.
33
Kapitel 4 i sammandrag
- Sverige har en, även i internationellt perspektiv, hög ungdomsarbetslöshet. I
september 2006 var 13,2 procent av Sveriges ungdomar i åldern 18-29 år, med
avslutad gymnasie- eller högskoleutbildning arbetslösa.
-
Drygt varannan universitetslärare som tillfrågades i Skolverkets utvärdering av
gymnasieskolan från mottagarens perspektiv ansåg att studenterna är sämre
rustade för högskolan än de var för fem till tio år sedan.
-
Bland arbetsgivarna upplevdes det inte någon försämring, men faktum kvarstår att
Sverige har en mycket hög ungdomsarbetslöshet.
34
5 Konkurrens på gymnasiemarknaden
En följd av skolreformen under 1990-talets början var att marknadskrafterna på skolmarknaden gavs utrymme att vitaliseras. Detta har skett på två sätt, dels genom de fristående skolornas inträde på marknaden, vilket ökat antalet aktörer med olika huvudmän i Sveriges
kommuner, dels genom att man gått ifrån den så kallade närhetsprincipen, som innebär att
barn placeras i den skola som ligger närmast hemmet. Idag får elever istället välja grund- och
gymnasieskola. Detta innebär att de kommunala skolorna både kan utsättas för konkurrens
från fristående skolor och från andra kommunala skolor.
De fristående skolornas utbredning har förändrat skolmarknaden. I detta kapitel kommer först
en sammanställning att göras av de fristående gymnasieskolornas utveckling och resultat.
Därefter presenteras möjliga positiva och negativa effekter som den ökade konkurrensen kan
ha på skolan, samt resultaten från några akademiska analyser av frågan.
5.1 De fristående skolorna och deras utveckling
De flesta skolorna i Sverige är kommunala men sedan friskolereformen 1992, då det nya
systemet med kommunala bidrag till fristående skolor trädde i kraft, har antalet fristående
skolor ökat markant. Läsåret 1995/1996 fanns det fristående gymnasieskolor i 38 kommuner,
2000/01 hade antalet ökat till 57 och läsåret 2005/06 till 88. Under perioden ökade antalet
elever som går i fristående gymnasieskolor med 200 procent. Idag går 15 procent av Sveriges
gymnasieelever i fristående skolor. Det finns dock stora skillnader mellan olika regioner i
landet. I Stockholms län går 27 procent av gymnasieeleverna i fristående skolor, i Norrbottens
län 3,3 procent. I diagram 5.1 åskådliggörs utvecklingen av antalet elever i kommunala,
landstingsdrivna och fristående gymnasieskolor under perioden 1995-2007.
35
Diagram 5.1 Antal och andel elever i kommunala och fristående gymnasieskolor 1996-2007
400 000
350 000
300 000
250 000
Fristående
Landsting
Kommun
200 000
150 000
100 000
50 000
7
/0
6
06
20
05
/0
5
20
04
/0
4
20
03
/0
3
20
02
/0
2
20
01
/0
01
20
0/
00
/2
0
99
98
19
19
20
9
/9
8
/9
7
97
/9
19
96
19
19
95
/9
6
0
Källa: Skolverket.
De fristående gymnasieskolorna är öppna för alla och måste vara godkända av Skolverket. De
får bidrag, så kallad skolpeng, från elevens hemkommun och beloppet bestäms med hänsyn
till skolans åtagande och elevens behov. De fristående skolorna får inte ta ut elev-, anmälnings-, kö- eller registreringsavgifter, utan ska vara kostnadsfria som den kommunala skolan.
De flesta fristående skolor har allmän inriktning, men det finns även skolor med andra inriktningar, exempelvis speciell pedagogik, konfessionell inriktning eller ämnesprofil. Det finns
också internationella skolor. Oavsett vilken profil eller inriktning den fristående skolan har
följs i allmänhet läroplanen samt de nationella kursplanerna. I vissa fall har skolorna egna
ämnen med egna kursplaner som utgör skolans profil. Waldorfskolorna har ett annorlunda
pedagogiskt upplägg och följer en egen läroplan och egna kursplaner.
De åtta största fristående huvudmännen stod för 13 procent av det totala antalet godkända
fristående skolor 2006, dessutom stod de för 11 procent av de nya ansökningarna som kom in
till Skolverket. Drygt 16 procent av det totala elevantalet vid samtliga godkända fristående
skolor, eller 1,5 procent av det totala antalet skolelever i Sverige oberoende av huvudman,
gick hos någon av dessa aktörer. Dessutom har dessa huvudmän ett flertal skolor som redan
godkänts, men som ännu inte startat sin verksamhet, samt ett flertal nystartade skolor, vilket
36
kommer att innebära att elevantalet hos dessa aktörer kommer att öka ytterligare allt eftersom
årskurserna fylls på. För uppgifter om elevantal se tabell 5.1 nedan.
Tabell 5.1 De åtta största huvudmännen baserat på antal godkända friskolor 2006
Huvudman
Kunskapsskolan i Sverige AB
Baggium AB
Pysslingen Förskolor och Skolor AB
Ultra Education AB
Rösjötorp Utbildning AB
Törnskogens Utbildning AB
Internationella Engelska Skolan i Sverige AB
Nordens Teknikerinstitut AB
Totalt
Antal
skolor
totalt
30
24
17
14
13
13
10
10
131
därav
gymnasieskolor
9
21
8
1
1
10
50
Antal
elever
totalt
6134
568
1462
2581
2262
3200
2298
1859
20364
därav elever i
gymnasieskolor
714
555
1656
827
241
1859
5852
Källa: Skolverket.
Ovanstående uppgifter vittnar om att skolan är en dynamisk bransch. Nya företag startar och
andra tvingas lämna marknaden. Inom ramen för denna konkurrensprocess testas nya organisations- och utbildningsformer. De företag som kan producera god utbildning på ett kostnadseffektivt sätt har goda förutsättningar att expandera och därigenom skapas förutsättningar för
ökad produktivitet och effektivitet i branschen.
5.1.1 Är fristående skolor mer utbildningseffektiva?
Statistik över svenska gymnasieelevernas resultat visar att en större andel av de elever som
påbörjar sin gymnasieutbildning vid en fristående skola även slutför den inom tre år. Elever i
fristående gymnasieskolor har även en något högre genomsnittlig betygspoäng, däremot uppnår en ungefär lika stor andel av eleverna högskolebehörighet i fristående och kommunala
skolor. Statistiken visar även att andelen elever som tre år efter avslutade gymnasiestudier
hade påbörjat högskolestudier var avsevärt högre bland före detta gymnasieelever från fristående skolor, se tabell 5.2.
37
Tabell 5.2 Gymnasieresultat i kommunala och fristående skolor läsåret 2005/2006
Huvudman
Samtliga huvudmän
Kommun
Landsting
Fristående
Andel elever med
fullföljd gymnasieutbildning inom tre
år, %
Genomsnittligt
betygspoäng
Andel elever som
uppnår
högskolebehörighet
68,3
67,6
78,8
71,9
14,1
14,0
13,5
14,5
89,2
89,3
82,8
89,0
Andel elever som senast
vårterminen 2006 hade
påbörjat högskolestudier
av de elever som läsåret
2002/03 avslutade sina
gymnasiestudier och
erhöll slutbetyg
43,6
43,2
12,2
55,2
Källa: Skolverket.
Den naturliga frågan är vad dessa skillnader beror på. På grundskolenivå argumenteras det
ofta för att anledningen till att de fristående grundskolorna har bättre resultat än de kommunala är att de elever som gör ett aktivt val i sin skolgång är de engagerade och studiemotiverade eleverna och att det därför skulle bli ett positivt urval av elever till de fristående
skolorna. Med anledning av detta är det intressant att studera vilka studieprogram som har den
största andelen elever som läser vid fristående gymnasieskolor. Av de elever som läser elprogrammet läser närmare 40 procent på ett fristående gymnasium, av medieprogramstudenterna går 35 procent på ett fristående gymnasium och av industriprogrammets studenter
är det 27 procent. Dessa procentsatser är samtliga betydligt högre än de 15 procent som är det
totala antalet svenska gymnasieelever som läser på fristående gymnasium. Bland de studieförberedande programmen är det samhällsvetenskapliga programmet som har störst andel
elever på fristående skolor, 17 procent. Det naturvetenskapliga programmet har 13 procent
och det tekniska endast 4 procent av eleverna på fristående gymnasieskolor.
38
Diagram 5.2 Andel av elever på de nationella programmen som går på fristående gymnasier
läsåret 2005/06
45%
40%
35%
30%
25%
20%
15%
10%
5%
br
H
ot
e
Sa
O
m
te
ur
at
ve
ur
at
N
oc
ll-
(N
ns
P)
ka
m
v å p (N
hä
rd
lls
n a V)
ve
d
(
te
ns O P
)
ka
p
T e (S P
)
kn
ik
(T
E)
P)
(M
uk
ie
ed
M
N
m
ed
el
(L
P)
)
)
(I P
R
In
du
st
ri
(H
Li
vs
st
au
ra
ng
k
er
tv
an
h
re
H
el
s
-o
V)
)
(H
HP
.(
(F
ch
ad
m
on
Fo
rd
ka
ti s
Ha
nd
te
P)
S)
)
(E
N
)
Es
En
er
gi
(E
C
P)
(E
El
F)
(B
(B
gg
By
tid
f ri
ch
-o
rn
Ba
G
ym
na
sie
sk
ol
an
to
ta
lt
0%
Källa: Skolverket
Nästa fråga är om de program som har en stor andel elever vid fristående skolor också är de
program som har höga studieresultat. Detta verkar inte vara fallet. Elever från det naturvetenskapliga programmet har en genomsnittlig betygspoäng på 16,1 och det är också det program
där flest elever uppnår grundläggande behörighet till högskolestudier Däremot är andelen
elever som läser naturvetenskapligt program på fristående gymnasier med 13 procent lägre än
den totala andelen av samtliga gymnasieelever som går på fristående gymnasier. Se tabell 5.3.
39
Tabell 5.3 Några resultatindikatorer fördelade på programnivå
Utbildningsprogram
Gymnasieskolan
totalt
Barn- och fritid (BF)
Bygg (BP)
El (EC)
Energi (EN)
Estetiska (ES)
Fordon (FP)
Handels- och adm.
(HP)
Hantverk (HV)
Hotell- och
restaurang (HR)
Industri (IP)
Livsmedel (LP)
Medie (MP)
Naturbruk (NP)
Naturvetenskap
(NV)
Omvårdnad (OP)
Samhällsvetenskap
(SP)
Teknik (TE)
Antal
elever
totalt
Andel elever
vid fristående
skolor, %
Andel elever med
grundläggande
behörighet till
högskolestudier
Genomsnittlig
betygspoäng
376 087
16 415
13 450
22 012
2 954
23 373
15 653
16 972
15
4
3
40
18
17
11
14
89,2
84,0
91,3
89,0
86,8
91,8
84,0
83,1
14,1
12,7
12,3
12,4
11,9
14,9
11,6
12,8
8 266
16 136
15
9
92,0
85,3
14,2
12,9
8 733
1 783
16 961
10 715
43 244
27
2
35
21
13
77,9
86,8
88,5
84,2
95,5
13,0
13,0
13,7
13,6
16,1
12 266
91 177
12
17
87,5
92,4
13,2
14,7
19 563
4
87,9
13,9
Andel elever
som gick ut
gymnasiet
2002/03 som
senast vt 2006
hade påbörjat
högskolestudier
42,1
20,5
1,5
10,9
9,5
39,0
0,9
13,8
9,4
7,2
3,6
5,4
31,5
11,4
80,0
27,2
57,3
54,7
Källa: Egen bearbetning av Skolverkets material.
Ovanstående indikatorer förklarar alltså inte varför de fristående gymnasieskolorna uppvisar
bättre resultat än de kommunala. Det är även intressant att reflektera över varför övergångsfrekvensen till högskolan tre år efter avslutat gymnasium är nästan 12 procentenheter högre
för elever från fristående gymnasieskolor än kommunala. Detta trots att de program som har
störst andel elever som läser vid fristående gymnasieskolor finns bland yrkesförberedande
program som el-, medie-, industri- och naturbruk som har relativt låga övergångsfrekvenser.
5.2 Konkurrenseffekter
Vilka effekter har då marknadskrafterna på gymnasieutbildningen i Sverige? När en marknad
går från att vara en monopolmarknad till en konkurrensutsatt marknad, är det naturligt att
vissa förändringar av både positiv och negativ art sker. Frågan är vilka effekter som kan uppstå och vilka av dessa effekter som dominerar.
40
5.2.1 Positiva konkurrenseffekter
Konkurrens kan påverka effektiviteten genom att skolledningen, för att möta konkurrensen,
väljer att organisera utbildningen mer effektivt. Frånvaron av konkurrens kan ge upphov till
så kallad X-ineffektivitet. Med detta uttryck menas att en organisation – ett företag, en myndighet eller en skola – inte uppnår bästa möjliga resultat givet resursinsatsen, det vill säga att
de använda resurserna inte utnyttjas på bästa sätt.13 Många människor ställer sig främmande
till tanken att den kommunala utbildningen skulle vara ineffektiv, kanske särskilt de som
arbetar inom denna sektor och tycker att de knappast kan jobba hårdare än de gör idag.
Orsaken till X-ineffektivitet behöver heller inte vara att anställda inte jobbar tillräckligt hårt.
Snarare leder bristen på förändringstryck till att de anställda är sysselsatta med fel saker. Alla
i organisationen arbetar hårt, men på grund av dålig organisation blir resultatet sämre än det
kunde vara. Konkurrens innebär dels att denna typ av ineffektivitet blir tydligare genom att
jämförelser kan ske med andra organisationer och dels att det blir möjligt att lära av andra
organisationer och på det viset införa förbättringar. Just experimenterande är en viktig komponent i alla konkurrensprocesser. Genom att imitera framgångsrika aktörer och genom att
lära av de misstag som mindre lyckade försök ger upphov till kan experimenterandet bidra till
att höja den genomsnittliga utbildningskvaliteten.
Konkurrensen kan också påverka faktorer som total skoltid och familjespecifika faktorer, eller
leda till en omprioritering av hur mycket undervisningstid som erbjuds olika ämnen i den
kommunala skolan. När det gäller familjespecifika faktorer är det möjligt att den kommunala
skolan följer friskolornas exempel och väljer att involvera elevernas föräldrar mer i utbildningen och på detta sätt aktiverar ”hemmets läroplan”.
Ytterligare en effekt av konkurrensen kan vara att lärare får högre löner. Eftersom kommunala
skolor ofta dominerar är det svårt för lärare att byta arbetsgivare. Enda alternativet är i många
fall att arbeta i en annan kommun, vilket innebär längre resor eller att läraren tvingas flytta. I
och med att skolor med andra huvudmän etableras ökar också konkurrensen om lärarna, vilket
dels kan leda till ökad lönespridning och dels till en generellt högre lönenivå. Lönespridning
13
Se till exempel Leibenstein [1966] och Tirole [1997] för en vidare diskussion om X-ineffektivitet. Inom
nationalekonomin finns en mängd studier som visat på betydelsen av konkurrens för ökad effektivitet. I Mueller
[1989, kap. 14] redovisas till exempel ett stort antal studier som visar att icke-konkurrensutsatt offentlig
verksamhet i de flesta fall är ineffektivare än motsvarande privata konkurrensutsatta verksamheter.
41
kan tjäna som ett incitament för enskilda lärare att jobba hårdare, medan den högre lönenivån
på sikt attraherar kompetens till yrket.14 På kort sikt kan däremot högre löner innebära en ekonomisk belastning för enskilda skolor.
En effekt som visat sig vara betydelsefull när det gäller företag i olika branscher, och troligtvis också gäller för skolor, är att konkurrens, via en urvalseffekt, leder till en uppgradering av
den genomsnittliga produktiviteten i den bransch företaget tillhör. I en konkurrensprocess
kommer nya aktörer in samtidigt som andra, mindre konkurrenskraftiga, företag tvingas
lämna marknaden. (Se exempelvis Caves, 1998, för en översikt.)
5.2.2 Negativa konkurrenseffekter
Ett potentiellt problem med att tillåta konkurrens, antingen från andra offentliga skolor
och/eller från privata alternativ, är att utbildningskvaliteten i vissa skolor kan minska som en
konsekvens av att de mest studiebegåvade studenterna väljer de bättre konkurrerande skolorna. Det är inte självklart att konkurrens får denna effekt men risken finns, eftersom engagerade elever och elever med engagerade föräldrar tenderar att lyckas bättre i skolan. Samtidigt
är denna grupp sannolikt också mer benägen att göra ett aktivt val av skola. Om vissa skolor
förlorar en stor grupp studiemotiverade elever kan det ha negativa effekter av två skäl. Dels
finns en risk att andelen resurskrävande elever ökar, samtidigt som det inte är självklart att
resurstilldelningen ökar i motsvarande grad. Om så sker beror på hur det kommunala ersättningssystemet fungerar. Dels kan studiemotiverade elever ha ett positivt inflytande på andra
elever. 15 Om de studiemotiverade eleverna försvinner så försvinner också denna positiva peergroup effekt.
På samma sätt kan de bästa lärarna välja att gå över till konkurrerande skolor om dessa erbjuder bättre arbetsvillkor. Inte heller detta är en nödvändig följd av ökad konkurrens, utan beror
till stor del på hur de kommunala skolorna agerar i den nya situationen. Risken för att duktiga
lärare ska söka sig till nya skolor finns dock och är kanske särskilt stor om negativa effekter
14
Rapp [2000] finner att lärare arbetar mer intensivt då konkurrensen ökar och Vedder och Hall [2000] och
Hoxby [1994, 2000] visar att lönerna tenderar att öka.
15
Epple och Romano [1998] visar teoretiskt att detta är en möjlig effekt. Att duktiga elever har en positiv
påverkan på svagare elever har bland annat framkommit i en studie av Arnman och Jönsson. (Se sidan 14 i ESO,
1994, för en kort sammanfattning av deras resultat.)
42
uppstått på grund av att andelen studiemotiverade elever minskat i en skola. Kvaliteten på
utbildningen kan då sjunka i dessa skolor.
Båda de ovanstående problemen kan bli särskilt allvarliga om kommunen inte förmår anpassa
sina kostnader efter den nya konkurrenssituationen. Om friskolor etableras så minskar självfallet antalet elever i de kommunala skolorna, om inte elevunderlaget ökar. Om kommunen
inte då drar ner på administration, lokalkostnader, lönekostnader och andra overheadkostnader
kommer detta att negativt påverka anslagen för pedagogiskt material och ersättning till lärare.
5.2.3 Hur påverkar konkurrens från friskolor den kommunala skolan?
Vilka effekter är då störst på skolmarknaden, de positiva eller de negativa konkurrenseffekterna? Eftersom det svenska skolpengs- och friskolesystemet är unikt i det avseendet att
det vänder sig till samtliga barn oavsett familjeinkomster, etnisk tillhörighet, klasstillhörighet,
tidigare utbildningsprestationer etc. är det av intresse att studera. Det har gjorts flera studier
på området och de visar att de fristående skolorna och konkurrensen från dem snarare har en
positiv inverkan på de offentliga skolornas prestationer än omvänt.
Tabell 5.4. Sammanställning av svenska studier om hur fristående skolor påverkar den kommunala skolan vad gäller elevprestationer
Författare
Sandström, Mikael,
Bergström, Fredrik
(2005)
Waldo, Staffan
(2002)
Ahlin, Åsa
(2003)
Rapport
School Vouchers in
Practise. Competition
Will Not Hurt You
Efficiency in Public
Education
Does School
Competition Matter?
Waldo, Staffan
(2006)
Competition and
Public School
Efficiency in Sweden
Resultat
Konkurrens från fristående skolor har lett till att kommunala
skolor blivit bättre på att utnyttja sina resurser och därigenom
lyckats höja undervisningskvaliteten.
Konkurrens från fristående skolor har en positiv inverkan på
utbildningseffektiviteten i offentliga skolor.
Ökad konkurrens mellan skolor har statistiskt signifikanta
positiva effekter på elevers grundskoleresultat i matematik,
däremot kan inga signifikanta effekter påvisas i svenska och
engelska.
Elever med invandrarbakgrund och särskilda behov tenderar att
gynnas mer av konkurrens mellan skolor än andra elever.
Statistiskt signifikanta resultat kan inte påvisas för att andelen
elever som går i fristående skolor påverkar de offentliga
skolornas resultat.
43
I ovanstående undersökningar har kommuner med en hög andel friskoleelever jämförts med
kommuner med en liten andel friskoleelever i syfte att studera deras resultatutveckling. Det
verkar alltså som att den ökade konkurrensen kan öka effektiviteten inte bara hos de nya konkurrenterna, utan även i de offentliga skolorna. För att behålla elever och attrahera nya tvingas
skolorna att vässa sig och erbjuda det bästa utbildningsalternativet.
I Skolverkets rapport Skolor som alla andra, där effekterna av fristående skolor i systemet
utreds, uppges att skolchefer i kommuner med en hög andel friskolor bedömer att den ökade
konkurrensen bidrar till pedagogisk utveckling i skolorna.
5.3 Med konkurrens mot toppen
Det finns en hel del att göra för att ytterligare förbättra utbildningskvaliteten i gymnasieskolan. För att konkurrensprocessen skall fungera på bästa sätt är det viktigt att det finns god
informationstillgång för att samtliga parter ska kunna fatta rationella beslut. Föräldrar, elever,
skolledare och arbetsgivare behöver vara välinformerade om vilka skolor som är bra respektive mindre bra och varför vissa skolor lyckas bättre än andra skolor med att få fram både
elevernas och skolornas fulla potential.
En förbättrad utvärdering av den svenska skolan kombinerat med att utvärderingsresultaten
görs lättillgängliga för allmänheten skulle bidra till att det blir lättare för föräldrar och elever
att bilda sig en uppfattning om vilka skolor som är bra och vilka skolor som är mindre bra.
Detta skulle i sin tur skicka tydliga signaler till de skolor som har problem och därmed på ett
naturligt sätt initiera förändringar. Förbättrad information om hur väl olika skolor uppnår viktiga mål skulle också göra det möjligt för skolledningar att lära sig av mer framgångsrika
skolor. Skolledningarna skulle också kunna lära sig att undvika de misstag andra skolor gjort.
Sammantaget skulle en förbättrad insikt om vad som kännetecknar bra respektive mindre bra
skolor bidra till att de positiva sidorna av konkurrensen stimuleras.
En förutsättning för att skolledningen på ett konstruktivt skall kunna möta konkurrensen och
lära av utvärderingar är att de ges stor frihet att organisera skolan och att planera utbildningen.
Då kan den experimentprocess som kännetecknar en väl fungerande konkurrensutsatt marknad fungera.
44
För att konkurrensen ska fungera väl är det också viktigt att det är möjligt både att starta nya
skolor (entry) och att lägga ned existerande skolor (exit). Entry och exit är betydelsefullt,
eftersom båda företeelserna stimulerar konkurrensen. Nya skolor utmanar etablerade skolor.
Risken att en skola tvingas dra ner eller lägga ner verksamheten skapar starka incitament att
undvika detta utfall och därmed tvingas skolledningarna att ständigt se över och förbättra den
utbildning som erbjuds. Idag kan det diskuteras om så verkligen är fallet, eller om kommunala
så kallade problemskolor snarare får ökade budgettillskott för att komma tillrätta med sina
problem.
Det har även i många andra sammanhang framkommit att det experimenterande som kännetecknar konkurrensprocessen och som bland annat tar sig uttryck i entry och exit av företag
och organisationer är betydelsefullt för en positiv utveckling av produktionen av varor och
tjänster. Det finns anledning att misstänka att konkurrens även på utbildningsmarknaden
skulle innebära ett större inslag av experimenterande, vilket i sin tur skulle kunna bidra till en
bättre ekonomisk utveckling i stort.
Möjligheten att starta skolor är, genom finansieringsreformen i början på 1990-talet, relativt
god, vilket inte minst ökningen av fristående skolor återspeglar. Det är dock problematiskt att
skolpengens storlek varierar mellan olika kommuner. För att ytterligare stimulera konkurrensen kan det finnas anledning att göra det mer lönsamt att starta och driva skolor samt att införa
en enhetlig skolpeng över landet.
Att också göra nedläggning av skolor eller utbyte av skolledning till ett realistiskt scenario är
viktigt, inte minst för de skolor som inte, trots dåliga utvärderingar, försöker förbättra den
utbildning som erbjuds. Till viss del kommer detta att ske av sig själv då föräldrar och elever,
om de får god information om förhållandena i en skola, kommer att välja andra skolor. Då
nedläggning av skolor kan komma att drabba enskilda elever kan det finnas anledning att
tillse att nedläggningar av skolor sker på ett sådant sätt att eleverna drabbas så lite som möjligt. En metod kan vara att tidigt göra problemskolor medvetna om att skolledningen riskerar
att ersättas eller att skolan kan läggas ned, om inte omfattande förändringar genomförs. Om
föräldrar och elever tidigt också får del av denna information kan de, om de anser det vara
nödvändigt, undersöka andra alternativ.
45
Det är av stor vikt att landets kommuner inser att den kommunala skolverksamheten kan
behöva krympa när fler friskolor etableras. Tidigare hade kommunerna i stort sett monopol på
tillhandahållande av grund- och gymnasieutbildning. När denna situation ändrats är det självklart att andelen elever som går i de kommunala skolorna minskar. När fler elever går i
friskolor kommer färre elever att gå i kommunala skolor, om inte elevunderlaget ökar.
Kommunerna måste då anpassa sin organisation, såväl på skolnivå som på förvaltningsnivå.
Sker inte en sådan anpassning kan det få negativa effekter för utbildningen i de kommunala
skolorna.
Kapitel 5 sammandrag:
- De fristående gymnasieskolorna har utvecklats starkt sedan skolreformen 1992.
Idag går 15 procent av de svenska eleverna i en fristående gymnasieskola. I
Stockholms län är andelen 27 procent.
-
Trots att de program som har störst andel elever som går på fristående gymnasium
återfinns bland de yrkesförberedande programmen, som i allmänhet har elever
med lägre betyg, är den genomsnittliga betygspoängen högre på de fristående
gymnasieskolorna än de kommunala.
-
Ökad konkurrens på skolmarknaden kan ha både positiva och negativa effekter.
Flera akademiska artiklar visar dock att ökad konkurrens från fristående skolor har
en positiv effekt även på de kommunala skolor i regionen.
-
Ökad konkurrens kan leda till ökad effektivisering av gymnasieskolan, eftersom
det gynnar attraktiva skolor med hög utbildningseffektivitet, medan sämre skolor
tvingas lämna marknaden.
46
6 Slutsatser
I denna rapport har den svenska marknaden för gymnasieutbildning studerats ur några olika
perspektiv. När slutsatserna nu ska sammanfattas och utvecklas görs detta i form av en så
kallad SWOT-analys. Detta är ett verktyg för att strukturera de styrkor, svagheter, möjligheter
och hot som branschen för gymnasieutbildning står inför, se figur 6.1.
Figur 6.1 SWOT-analys
SS
Styrkor
Interna faktorer
WW
Svagheter
OO
Möjligheter
Externa faktorer
TT
Hot
6.1 Styrkor
Den svenska gymnasieutbildningen har många styrkor. Övergången till gymnasieskolan är
hög, nio av tio elever går vidare till ett ordinarie gymnasieprogram efter avslutad grundskola.
När även det individuella programmet inkluderas är övergångsfrekvensen hela 98 procent.
Gymnasiet är uppbyggt som en enhetsskola där samtliga program, oavsett om de är yrkesinriktade eller studieinriktade, ryms under samma tak. Eftersom samtliga program innehåller
ett antal kärnämneskurser, som tillsammans ger grundläggande behörighet till högskolan, blir
även elever från de yrkesinriktade programmen behöriga till högskolan efter avslutad gymnasieutbildning. Det gör det också relativt lätt att byta programinriktning efter påbörjad gymnasieutbildning.
En annan styrka är att gymnasieskolans läroplan sedan den senaste skolreformen 1994 är målrelaterad. Syftet med detta är att ge skolorna pedagogisk frihet så länge målen uppnås, dock
utnyttjar skolorna sällan denna frihet.
47
Den svenska friskolemodellen är i internationella sammanhang relativt unik. Privata aktörer
har goda möjligheter att starta gymnasieutbildning och elever kan välja vilken skola de vill gå
i. Därmed torde det ske en positiv utrensning på gymnasiemarknaden, eftersom fler elever
söker till de bra skolorna medan de mindre bra får minskat elevunderlag. Idag går 13 procent
av samtliga gymnasieelever i fristående skolor. Den svenska gymnasiemarknaden kan därför
i viss utsträckning och framför allt i vissa regioner anses vara en konkurrensutsatt marknad.
Konkurrens ger normalt upphov till kostnadseffektivisering och kvalitetsförbättring.
6.2 Svagheter
Gymnasieutbildningen i Sverige har dock även svagheter. Trots den höga övergångsfrekvensen till gymnasieskolan klarar knappt sju av tio elever sina gymnasiestudier på utsatt
tid och ungdomsarbetslösheten är även i internationell jämförelse mycket hög i Sverige. Samtidigt återkommer signaler från svenska högskolor och universitet om att förkunskaperna hos
högskolestudenterna sjunker. Även om marknaden har börjat konkurrensutsättas dominerar de
kommunala gymnasieskolorna fortfarande kraftigt och den kreativa innovationsprocess som
kännetecknar andra konkurrensutsatta branscher har inte riktigt kommit igång i skolbranschen. På fria marknader experimenterar företag normalt med olika koncept, produktionsprocesser, kvalitetsnivåer, priser etc. för att utveckla sin verksamhet och kunna ge det
bästa erbjudandet.
Ett annat problem är att betyg används som en kvalitetsstämpel, trots att det är skolorna själva
som sätter betygen. När elever ska välja skola är en av de faktorer som de faktiskt kan få
opartisk information om, just de genomsnittliga betyg som skolorna presterar. Detta behöver
dock inte vara ett relevant mått och det av flera skäl. För det första har skolorna incitament att
sätta för höga betyg. För det andra tar höga betyg inte nödvändigtvis hänsyn till bakomliggande faktorer som kan påverka elevernas prestationer. För det tredje behöver höga betyg
inte vara liktydigt med att den utbildning som eleverna får också efterfrågas på arbetsmarknaden. För att åtgärda denna problematik finns det behov av bättre kvalitetsmått och informationsspridning av dessa. Bättre information gör att elever kan fatta bättre beslut, att skolor kan
lära av varandra och att skolan kan utvecklas på ett sådant sätt att den understödjer de krav
som finns på arbetsmarknaden.
48
I detta sammanhang kan det också påpekas att det finns stora skillnader mellan svenska gymnasieskolor vad gäller effektivitet. Idag är sambandet mellan kostnader och resultat svagt.
Skolor kan i större utsträckning lära av varandra för att öka sin effektivitet, men det måste
också skapas tydligare incitament för att verkligen göra detta. Idag är den information som
elever får när de ska göra sitt gymnasieval baserad på reklammaterial från skolorna. Detta
skapar incitament att konkurrera med faktorer som egentligen inte är relevanta för utbildningen. Det är inte ovanligt att skolor lockar elever med gratis körkort, biobiljetter och bärbara datorer istället för att fokusera på utbildningen och vilka framtidsutsikter den ger. Det är
heller inte helt lätt för skolorna att lära av framgångsrika exempel och förändra verksamheten
eftersom det saknas material för jämförelse.
Hur kan då informationen förbättras? Några metoder kan vara fler nationella prov, utomstående utvärderingsinstitut, ranking av skolor och bättre spridning av den information som
redan idag faktiskt finns hos Skolverket. Sveriges kommuner och landsting har genom sin
rapport Öppna jämförelser 2007 – Grundskolan tagit ett första spadtag för att underlätta
benchmarking mellan grundskolor och man planerar att under 2008 ta fram ett liknande
verktyg för gymnasieskolan. Det är dock viktigt att det i ett sådant verktyg görs jämförelser på
programnivå både vad gäller kostnaden och resultatet eftersom jämförelserna annars blir
missvisande. Det behövs också mer analyser av hur det går för elever efter det att de har lämnat gymnasieskolan, det vill säga av hur bra utbildningen egentligen är på att ge eleverna de
kunskaper de behöver senare i livet. Ett problem på kort sikt är att det tar tid innan olika skolor har skaffat sig ”varumärken” som säger något om skolans kvalitet. På konkurrensutsatta
marknader lär sig kunderna över tiden vilka företag som levererar prisvärda produkter och
tjänster och vilka som inte gör det. Liknande processer kommer med all sannolikhet även att
känneteckna skolan framöver, men det är viktigt att dessa varumärken skapas på rätt grunder.
6.3 Möjligheter
Vi lever idag i ett kunskapssamhälle och utbildningsbranschen har goda framtidsutsikter. Det
finns goda utsikter för framgångsrika koncept att utvecklas och växa, både i Sverige och internationellt, men man måste också våga ge branschen utrymme att fungera som andra kunskapsintensiva branscher på en konkurrensutsatt marknad. Skolorna måste ha relativt goda
möjligheter att utforma ett utbildningserbjudande som är konkurrenskraftigt, det vill säga
skolledningen måste ha en relativt hög grad av frihet att utforma utbildningens innehåll.
49
I och med att skolan är avgiftsfri är möjligheten att arbeta med innehållet det konkurrensmedel som skolan och dess ledning framförallt kan använda sig av. Låt oss exemplifiera
denna tanke med hur företag på andra marknader agerar. Ett mindre kunskapsproducerande
analysföretag konkurrerar sannolikt på marknaden genom att fokusera på sin kärnverksamhet
(att analysera en viss typ av frågeställningar). Dock kräver de flesta uppdrag kompetens utanför kärnområdet, exempelvis enkätundersökningar, fokusgrupper, inköp av speciell information, speciell kompetens för att svara på någon delfråga, men också verksamhet som administration, städning och ekonomihantering. För många företag är det naturligt att köpa upp dessa
kompetenser från andra företag som är specialiserade på sina respektive områden. En väl fungerande marknad kännetecknas av arbetsspecialisering där företag köper varor och tjänster av
varandra och en ständigt återkommande fråga för företag är vilken verksamhet som ska upprätthållas inom företaget och vad som ska köpas in från andra företag. Ytterst handlar det om
vilken strategi som förväntas vara mest lönsam.16
Om denna tanke överförs till skolan skulle gymnasieskolor så länge verksamheten uppfyller
läroplanens mål och skolans budget kunna sätta ihop ett attraktivt ”utbildningspaket” genom
att köpa in kompetenser. Utvecklingen skulle sannolikt gå från Skola XX mot Skola YY i
figur 6.2.
16
Inom nationalekonomin diskuteras denna avvägning inom det forskningsområde som kallas ”Industrial
organisation”. En viktig och banbrytande artikel inom området är Coase (1937 se översättning i Coase 1992 kap
2, Varför finns företag?). Enligt Coase är det de så kallade transaktionskostnadernas storlek som bestämmer i
vilken utsträckning företag upprätthåller en verksamhet inom företaget och när det väljer att köpa upp samma
verksamhet på marknaden.
50
Figur 6.2 Bolagiseringens påverkan på skolstrukturen
a) Skola XX
Ämne A
B
C
D
E
b) Skola YY
Ämne A
B
C
D
E
Istället för att upprätthålla alla kompetenser inom skolan (Skola XX) skulle skolorna, på
samma sätt som på andra marknader välja att ha egen kompetens (lärare) inom vissa områden
och köpa in kompletterande kompetenser inom de områden som ligger utanför skolans kärnkompetens. Kärnkompetensen skulle vara de områden där skolan vill profilera sig. Konkret
skulle detta innebära att en viss skola satsade på exempelvis svenska, samhällskunskap och
matematik och erbjöd undervisning i dessa ämnen av lärare som är direkt anställda av skolan.
Ämnen som språk, gymnastik, slöjd mm skulle kunna utföras av externa bolag som skolledningen har valt att hyra in. Det skulle också resultera i en ökad flexibilitet i gymnasieskolan. Skolan skulle kunna köpa in nischad undervisning som idag inte kan erbjudas eftersom elevunderlaget är för litet för att täcka en heltidstjänst. Dessutom skulle skolan i större
utsträckning kunna anpassa sin verksamhet efter elevintresse och storleken på elevkullarna.
Läraryrket skulle få fler utvecklingsmöjligheter då det skulle uppkomma fler potentiella
arbetsgivare och större möjligheter att specialisera sig i sitt yrke. Sammantaget skulle det
stödja en kreativ innovationsprocess som i förlängningen skulle gynna individer, arbetsmarknad och samhällsekonomin i stort.
Det finns dock potentiella problem med denna typ av utveckling. Skolledningar är inte vana
att upphandla tjänster externt och en del av lärarkåren skulle säkerligen ha svårt att anpassa
sig till den nya modellen. Det skulle även uppstå en större osäkerhet eftersom det finns risk
för att utbildningsföretag inte levererar det som har avtalats eller att företaget exempelvis går i
konkurs under terminen. Detta problem finns å andra sidan redan idag, då lärare kan bli sjuka,
byta arbete eller helt enkelt inte leverera tillfredsställande undervisning.
51
Ett annat kontroversiellt förslag som skulle kunna utveckla gymnasieskolan är att applicera
offertförfarande på gymnasieutbildningen. Antag att det finns en skola som både är ineffektiv
(dyr per utbildningsplats) och presterar dåliga resultat. En så kallad problemskola, helt enkelt.
Idag ges dessa skolor ofta extra insatser, men ett sätt att hantera ett komplext problem i andra
sammanhang är att gå ut med en offertförfrågan eller arkitekttävling. Problemet presenteras
och olika aktörer får lämna förslag på lösningar som uppfyller de kriterier som satts upp och
ange till vilket pris de kan leverera tjänsten. Den aktör som lämnar bäst förslag får uppdraget.
I skolans värld skulle detta många gångar uppfattas som kontroversiellt, samtidigt som det är
ett helt normalt och framgångsrikt förfarande i de flesta andra branscher inklusive delar av
utbildningsbranschen.
Sammantaget skulle en utveckling mot ökad frihet och nytänkande på skolmarknaden kunna
leda till att utbildningsmarknaden fungerar bättre. Om elever och föräldrar dessutom får bättre
information om olika skolors erbjudanden kommer de positiva sidorna av den konkurrens som
redan idag finns mellan skolor att förstärkas.
6.4 Hot
Ett hot mot ovanstående scenario är konkurrensbegränsande förslag. Ett annat kan vara ovilja
till förändring. Om svenska skolor inte förstår att man verkar på en allt mer konkurrensutsatt
marknad är det många som kommer att få problem genom att eleverna väljer bort dessa skolor. Samtidigt är det viktigt att skolorna också ges större möjligheter att förändras och att
skolorna faktiskt tar vara på den frihet de får att utvecklas. Idag är det många skolor som följer den gamla processtyrda läroplanen för att uppfylla de mål som finns uppsatta i den nya
målstyrda läroplanen istället för att utnyttja den pedagogiska frihet som faktiskt erbjuds. För
att skolan ska kunna effektiviseras och bli bättre krävs det att den kreativa innovationsprocess
som kännetecknar utveckling kommer igång. Det är också oerhört viktigt att elever som väljer
till gymnasieskolan har tillgång till relevant information att basera sitt val på så att valet inte
görs på felaktiga grunder.
Ett tredje hot för gymnasieutbildningen är om den inte fångar upp och anpassar sig till
arbetsmarknadens och den eftergymnasiala utbildningens behov. Utbildning handlar inte bara
om att tillfredställa företagens krav, men om det skall finnas resurser för en god utbildning
även i framtiden gäller det att eleverna får kunskaper som det finns efterfrågan på och som
bidrar till den ekonomiska tillväxten.
52
7 Referenser
Ahlin, Åsa (2003). Does School Competition Matter?
Coase, R. (1992). Företaget, marknaden och lagarna (Ratio Stockholm)
Epple, D. och Romano, R.E. (1998). Competition between private and public schools,
vouchers, and peer-group effects. (American Economic Review 88)
Hoxby, C.M. (1994). Do private schools provide competition for public schools? (NBER,
National Bureau of Economic Research, Working paper series, Department of Economics,
MIT)
Hoxby, C.M (2000). Does competition among public schools benefit students and taxpayers?
(American Economic Review 90)
Leibenstein, H. (1966). Allocative Efficiency vs. X-Efficiency (The American Economic
Review, vol. 56, nr. 3)
Mueller, D.C. (1989, kap. 14). Public Choice II: A Revised Edition of Public Choice
(Cambridge Surveys of Economic Literature)
Rapp, C.G. (2000). Agency and choice in education: does school choice enhance the work
effort of teachers? (Education Economics 8 )
Sandström, Mikael, Bergström, Fredrik (2005). School Vouchers in Practise. Competition
Will Not Hurt You
SCB (2007). Utbildningsstatistisk årsbok 2005
Skolverket (2004). Grundskolan i blickpunkten, sammanfattning och slutsatser från Nationella
utvärderingen av grundskolan 2003
Skolverket (2005). Väl förberedd? Arbetsledare och lärare bedömer gymnasieutbildades
färdigheter – En utvärdering av gymnasieskolan utifrån mottagarens perspektiv
Skolverket (2007). Provbetyg – Slutbetyg – Likvärdig bedömning
SOU (2006:102). Samverkan för ungas etablering på arbetsmarknaden
Svenskt Näringsliv och KK-stiftelsen. Företagens kompetensbehov – en utmaning för Sverige
Sveriges Kommuner och Landsting (2007). Öppna jämförelser 2007 – Grundskola
Tirole, J. (1997). The Theory of Industrial Organisation (MIT Press)
Vedder, R. och Hall, J. (2000). Private school competition and public school teacher salaries
(Journal of Labor Research 21)
53
Waldo, Staffan (2002). Efficiency in Public Education
Waldo, Staffan (2006). Competition and Public School Efficiency in Sweden
www.eurostat.com
www.ofsted.gov.uk
www.standardandpoors.com
www.skolverket.se
54
Bilaga 1: Standard & Poor’s School Evaluation
55
56
57
58
59
60
61
Bilaga 2: Exempel på hur oberoende informationsmaterial om en
gymnasieskola skulle kunna se ut
För att ge elever bättre information att basera sitt gymnasieval på skulle en sammanställning
av information om svenska gymnasieskolor och de program som där erbjuds liknande det som
presenteras här kunna göras. I informationsmaterial av det slag som här föreslås bör det göras
en sammanställning av de demografiska och socioekonomiska förutsättningar skolan har, hur
finansieringsbilden ser ut samt vilka resultat som uppnås. Detta bör göras på programnivå för
att kunna göra rättvisa jämförelser med andra skolors utbildningar. Dessa värden sätts i relation till läns- och riksgenomsnittet. Här presenteras också om skolan utmärker sig på något
sätt, exempelvis genom att erbjuda speciella utbildningsinriktningar, om de arbetar med särskilda pedagogiska metoder, om man satsar särskilt på något specifikt område, om det finns
något särskilt problemområde som man arbetar med och i så fall hur, etc. Trots att större delen
av dessa uppgifter troligen finns insamlade hos Skolverket är det svårt att plocka fram relevant, jämförbar information, vilket är anledningen till att uppgifterna inte finns sammanställda
i denna bilaga.
En rapport av detta slag ska vara relativt kort, för att fylla sitt syfte, att ge en snabb översiktlig
bild av skolan och den verksamhet som utförs där som sedan kan användas för att jämföra
utbildningen som erbjuds med andra alternativ. Tyngdpunkten i denna sammanställning bör
ligga på kvantitativa data eftersom de kan hållas kortare och skolorna själva brukar vara bra
på att lyfta fram aspekter av mer kvalitativt slag i sitt informationsmaterial.
Kungsholmens Gymnasium, Stockholms Stad – en sammanställning för år 2006
Rapporten inleds med en kort presentation av gymnasieskolan, med fördel skriven av skolan
själv. Här presenteras också om skolan utmärker sig på något sätt, exempelvis genom att erbjuda särskilda utbildningsinriktningar, näringslivssamarbete, utlandsutbyte, om man arbetar
med särskilda pedagogiska metoder, om man satsar särskilt på något specifikt område och om
det finns något särskilt problemområde som man arbetar med och i så fall hur, etc. Denna del
kan med fördel fokuseras på hela skolan.
62
I denna del kan det också vara relevant att informera om hur många elever som går på skolan,
vilka program som skolan erbjuder samt hur elevfördelningen ser ut med avseende på bakgrundsfaktorer.
Rikssnitt
Stockholms Län
Kungsholmens Gymnasium
Andel kvinnor
Andel elever med utländsk
bakgrund
Föräldrarnas sammanvägda
utbildningsnivå
Naturvetenskapliga programmet, Kungsholmens Gymnasium
Här presenteras det specifika programmet närmare. Här jämförs också det aktuella programmet med andra likartade program i länet och i riket. Syftet med detta är att hjälpa eleven att
avgöra hur bra utbildningskvaliteten är.
Resultat
Rikssnitt samtliga
gymnasieprogram
Rikssnitt,
NV-program
Stockholms Län,
NV-program
Kungsholmens
gymnasium, NVprogrammet
Genomsnittlig
betygspoäng
Andel som nått målen
i samtliga ämnen
Andel med slutbetyg
inom 4 år
Genomsnittlig
betygspoäng,
kursprov Svenska A
Genomsnittlig
betygspoäng,
kursprov Engelska A
Genomsnittlig
betygspoäng,
kursprov Engelska B
Resurser
Här presenterar vilka resurser som investeras i utbildningen och hur de fördelas. Även här ges
uppgifterna på programnivå, eftersom olika utbildningar är olika kostsamma att producera.
Här presenteras även några andra resursindikatorer, såsom andel lärare med pedagogisk examen, genomsnittligt antal elever per lärare, genomsnittligt antal lärarveckotimmar per elev
63
etc, för att ge eleverna och deras föräldrar möjlighet att informera sig om faktorer som de lägger särskilt värde vid.
Rikssnitt,
samtliga program
Rikssnitt,
NV-programmet
Stockholms Län,
NV-programmet
Kungsholmens
gymnasium,
NV-programmet
Total kostnad per
elev
Kostnad per elev
exklusive lokaler
Genomsnittlig
undervisningskostnad per elev
Andel lärare med
pedagogisk
utbildning
Antal lärare per 100
elever
Genomsnittligt antal
lärarveckotimmar
per elev
Elever efter avslutad gymnasieutbildning
I denna avslutande del bör det presenteras några indikatorer på hur väl gymnasieutbildningen
förbereder eleverna för det fortsatta studie- och arbetslivet. Vilka indikatorer som kan visa på
detta bör diskuteras, men här presenteras några tänkbara uppgifter.
Rikssnitt,
samtliga program
Rikssnitt,
NV-programmet
Andel 20-åringar
med fullföljd
gymnasieutbildning
Övergångsfrekvens
till högskolan
Arbetslöshet bland
elever med avslutade
studier
Genomsnittlig lön tio
år efter avslutad
utbildning.
64
Stockholms Län, Kungsholmens
NV-programmet gymnasium,
NV-programmet
