Predikan söndagen efter nyår 4/1-2015. Dagens tema: Guds hus.
Texter:
Första Samuelsboken 3:1–10, Hebreerbrevet 3:1-6, Lukasevangeliet 2:42–52.
"Där man bränner böcker bränner man snart också människor". Så skrev den
tyske poeten Henrich Heine vid början av 1820-talet. Citatet står idag att läsa på
den plats i Berlin utanför universitet och operan där nazisterna den 10 maj 1933
brände runt 18 000 böcker som ansågs strida mot den nazistiska ideologin.
Poeten Heines böcker brändes där i gott sällskap av verk av exempelvis
bröderna Heinrich och Thomas Mann, Herman Hesse, Erich Maria Remarque,
Karl Marx, Sigmund Freud, Bertolt Brecht och Albert Einstein.
Det fullständiga Heine citatet lyder: ”Detta var blott ett förspel. Där
man bränner böcker bränner man snart också människor.”1
Heine hade tyvärr rätt. Vägen från mångfald till enfald och därefter till naket
barbari är hemsk att beskåda. Men det tycks som om människor kan ställa om
sig till det mesta om man bara tar det några små steg i taget. Hur löd det gamla
varnande talesättet: Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål. Ja,
just så går det väl till. Man flyttar gränsen lite i taget. Dagens tema, idag på
söndagen efter nyår, är Guds hus. Men vad som borde vara ett gott nytt år
började ont. På nyårsdagen kastades en Molotovcocktail mot en moské i
Uppsala. Rasistiska slagord klottrades på fasaden. År 2014 började likadant men
då var det moskén på Södermalm i Stockholm som vandaliserades, bl.a. genom
att hakkors klottrades på fasaden. Året vi just har lämnat bakom oss uppvisar en
nedslående statistik: i snitt rör det sig om ett attentat per månad mot moskéer
runt om i Sverige.2 Skadegörelse och försök att med eld ödelägga heliga platser!
Det är nu försent att säga: vad håller på att hända med det här landet? För, det
har redan hänt. Något håller inte på att gå snett, något har redan gått snett! Men
hur lätt är det inte att ligga kvar i soffan, att byta kanal till något roligare än
nyheterna och tänka att: nåja, det kunde vara värre! Det ordnar sig? Men vem
ska ordna detta? Eu? De där borta i Bryssel, ja, när de ändå håller på vore det
bra om de också ordnade situationen för alla de människor som har tillbringat jul
och nyårshelgen ute i det fria och som försörjer sig genom att tigga. (paus) Eller
vänta, är det någon som ropar på oss?
Dagens tema är som sagt Guds hus! Och det kan vi ju behöva fundera över en
aning. Var bor Gud? Vad gör Gud? Bodde Gud i templet i Jerusalem där Samuel
en gång för ungefär 3000 år sedan hörde Guds röst? Eller bor Gud i synagogor,
eller möjligen i moskéer? I kristna kyrkor eller möjligen på andra platser som
människor håller för heliga? Eller är det så att Gud bor i oss människor? Att vi
1
2
Heinrich Heine (1797-1856) i dramat Almansor (1820-21).
”Brandbomb kastad mot moské i Uppsala”, http://www.svt.se/nyheter, 2015-01-03.
är Guds hus? Så står det i alla fall i dagens episteltext från Hebreerbrevet: Och
hans hus är vi, så länge vi behåller den frimodighet och stolthet som vårt hopp
ger oss. Aha, Gud bor i oss kristna, men resten av människorna då? Personligen
håller jag med Johannes döparen och Jesus i denna fråga: Johannes tillrättavisar
de skenfromma och konstaterar att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av stenar
(Matt 3:9)! Det är inte det det handlar om! Och Jesus säger: Den som gör min
himmelske faders vilja är min bror och syster och mor! (Matt 12:50).
Det kan verka svårt det där. Ja, hur löser vi det faktum att det finns flera
religioner, flera riktningar inom varje religion och flera riktningar t.o.m. inom
varje enskild människa? Jag tror att man måste börja i människan, i den enskilda
individen. Den medeltida mystikern Hildegard av Bingen (d. 1179) uttryckte det
så här: Människan har i sitt inre två drifter, å ena sidan en önskan att ge frukt,
och å den andra ett begär efter att falla. Hur? Genom längtan efter att ge frukt
dras hon mot livet, genom driften att falla dras hon mot döden.3 Och Luther sade
som bekant att människan är Simul iustus et peccator: både rättfärdig och
syndig. Kort sagt: vi dras åt två olika håll, det goda och det onda.
För mig är det enkelt: Gud finns på många platser, men den viktigaste är inom
oss! Jesus säger att Guds rike finns inom oss (Luk 17:21)! Det är väl därmed
också där vi måste söka efter svaret på frågan om vad Gud gör åt allt elände:
Gud bemyndigar oss människor att ta ansvar för vår värld, för varandra.
Ja, Gud ropar på oss, på var och en av oss! Gud är god och kallar oss, sina barn
att göra det goda, att välja det goda. När vi upplåter vårt hjärta för Gud ställer vi
oss i det godas tjänst! Det är gott att respektera andra människor, att hjälpa dem
som har det svårt, att känna medlidande. Men det är inte alltid lätt. Vi tänker på
många olika sätt och behöver möta varandra i verkligheten ansikte mot ansikte
för att se det goda hos varandra. Det går inte att ta någon omväg via Bryssel.
Utmaningen finns framför näsan på oss. Gud ropar till oss här och nu.
Sverige är ett land där många olika religioner och ideologier idag finns. Detta
kommer inte att förändras, men dag för dag blir det allt mer uppenbart att detta
behöver hanteras på ett gott och ansvarsfullt sätt. Tänkt på den barmhärtiga
samariern som trots att han tillhörde en baktalad och smutskastad folkgrupp
hjälpte den judiske mannen som blivit rånad och misshandlad (Luk 10: 30-37).
Jesus berättar denna liknelse när en laglärd frågar honom om vem som är hans
nästa. Det hela mynnar ut i att den laglärde själv inser att det är den som visar
barmhärtighet som är den utsattes nästa och Jesus säger: ”Gå du och gör som
han”. Barmhärtighet, medmänsklighet är viktigare än alla gränser vi människor
sätter upp. Det är gott att var nyfiken på det man upplever som annorlunda, det
är ont att hata det och det är ont att försöka förstöra det man uppfattar som
3
Hildegard av Bingen hennes liv, hennes texter, s. 91.
annorlunda. Kanske tror man att man gör något gott, men när man bränner
böcker eller heliga rum då är det mörkrets och ondskans väg man slagit in på.
Tack och lov finns det även goda exempel för oss! Ett hoppfyllt projekt är Guds
hus i Fisksätra där protestanter, katoliker och muslimer sedan 2001 har
samarbetat för fred, förståelse och respekt. Målet är att samla tre olika
gudstjänstlokaler under samma tak. På Nacka församlings hemsida kan man
ladda ner dokumentet Värdegrund för Guds hus i Fisksätra, dokumentet är
underskrivet av imamen i Fisksätra och den katolske och den protestantiske
kyrkoherden. Där står många goda ting, men jag vill läsa upp den teologiska
plattform de tillsammans har formulerat, de skriver så här: Vi tror gemensamt på
en enda Gud, skapare av himmel och jord, (vi tror) att Gud är barmhärtig,
nåderik och kärleksfull, att varje människa har samma värde och rättigheter, att
Gud kallar oss att älska vår medmänniska och värna allt liv.
Detta är vägen framåt. Den är inte lätt, utan kräver att vi anstränger oss. Den
mörka vägen är naturligtvis lättare: att sitta och misstro i hemmets lugna vrå, att
tala illa om vår nästa vid kaffebordet, ja, som sagt, det börjar med en knappnål
och slutar med en silverskål- men frågan är bara hur långt det har gått när man
försöker att bränna heliga rum… Ja, var ska det sluta om inte varje tänkande och
kännande människa i Sverige nu höjer sin röst för tolerans och medmänsklighet!
Det finns många tillfällen! I familjens tv-soffa, vid arbetsplatsernas kaffebord,
vid diskussionsforum på internet, osv, osv. Låt oss sprida ljus och
medmänsklighet därute! Gud ropar efter detta!
Gränsen går inte mellan kristen eller inte kristen. Inte heller mellan troende eller
inte troende. Gränsen går mellan det goda och det onda: det är egentligen enkelt:
Var snäll mot andra människor – det är gott och Gudi behagligt: Var inte elak
mot människor – det är ont. Det finns mycket gott att säga om Sverige: världens
modernaste land! Världens jämnställdaste land, ett land som inte varit i krig
sedan 1809, ja ni vet hur det brukar låta. Och det finns verkligen mycket som är
bra här, och Sverige har inte utan skäl ett gott rykte utomlands, men: svenska
folket är inte vaccinerat mot intolerans, inskränkthet, eller ondska – nej svenska
folket står inför samma utmaningar som alla andra folk i alla andra tider. Och att
ge sig på heliga rum, att försöka bränna Guds hus, det är ett mycket allvarligt
steg i fel riktning!
Redan i förkristen tid respekterades heliga platser som något avskilt, som platser
för vördnad och fred. Det finns en runristning på en berghäll i Östergötland i
Östra Husby: Oklundaristningen, där en Gunnar på 800-talet ristade in följande:
Gunnar ristade dessa runor. Och han flydde saker till ett brott. Sökte skydd i
detta vi. (Ett vi var som ni säkert känner till en förkristen helig plats).
Låt människor få tänka på olika sätt, låt heliga rum få vara fristäder dit man kan
söka sig för att möta Gud, trygg från världens konflikter. Låt oss aldrig glömma
Jesus Kristus vår frälsare och hur han mötte människor. Jesus sade (Luk 6:2729a): Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem
som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er.
Slår någon dig på den ena kinden, så vänd också fram den andra. Och vidare
(Luk 6:31 & Luk 6:36): Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall
ni göra mot dem. // Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Amen!
Johannes Söderqvist, komminister i Vallentuna församling
Tfn: 08-511 862 01, e-mail: [email protected]
