3:a Högskolepedagogiska utvecklingskonferensen
i Karlstad 17 maj 2013
SOCIALT LÄRANDE OCH STUDIER AV PRAKTISK
TILLÄMPNING - EN UNDERVISNINGSMODELL SOM
INTEGRERAR UTBILDNING, SAMVERKAN OCH
FORSKNING (IntECR)
Magnus Johansson1 2, Lars Nyberg1, Mariele Evers1 3, Max Hansson1
1
Centrum för Klimat och Säkerhet, Karlstads universitet
Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Enheten för lärande av olyckor och kriser
3
Geografiska Institutionen, Universitetet i Bonn, Tyskland
2
Sammanfattning: Den lokala implementeringen av politiska beslut från internationell och
nationell nivå innebär för många samhällsfrågor att nya lösningar uppfinns lokalt. Vår
undervisningsmodell fokuserar på dessa lösningar som kunskapsbas i samband med
studiebesök och samverkan i undervisningssituationer. Deltagarna har i kursvärderingar
framhållit att modellen bl.a. genererar informellt nätverkande, kunskapsbildning genom
goda exempel, en gemensam problemidentifiering och ett holistiskt perspektiv.
INTRODUKTION
Stora globala utmaningar som klimatanpassning, hållbar
utveckling, urbanisering eller ekonomisk utveckling
diskuteras och hanteras såväl på högsta internationella
nivå som lokalt. Överenskommelser och åtaganden inom
exempelvis FN och EU behöver implementeras på
nationell nivå, men framförallt på lokal nivå. Det saknas
i många sammanhang konkret vägledning eller skrivna
handböcker för den lokala utvecklingen, oftast pga. de
stora kontextuella skillnader som finns geografiskt,
ekonomiskt, strukturellt och befolkningsmässigt mellan
olika kommuner eller lokala samhällen. Samtidigt är det
på den lokala nivån som de reella förändringarna måste
ske för en effektiv utveckling (Wisner et al, 2012).
Avsaknaden, helt eller delvis, av vägledning innebär att
många olika lösningar uppfinns, en del individuellt och
en del i samverkan mellan kommuner eller olika
organisationer. Dessa lösningar utgör en kunskapsbas
som behöver både granskas och spridas.
Vår undervisningsmodell (Johansson et al., 2013) är ett
försök att från akademins sida bidra med
kunskapsutveckling och utbildning inom specifikt
klimatanpassning och riskreducerande arbete. Modellen
har inslag av ”blended learning”, socialt lärande och
studier av praktiska exempel genom besök och
samverkan med ett antal olika aktörer. Målgruppen för
utbildningen är både yrkesverksamma och vanliga
studenter. Olika undervisningsformer som gynnar
samverkan mellan forskare/lärare och praktiker på
kommunal, regional och nationell nivå, används som
stöd för ett utvecklande arbete för alla deltagare.
UNDERVISNINGSMODELLEN
Socialt lärande
Socialt lärande används i många olika sammanhang, men
oftast där förändring och osäkerhet ger ökade svårigheter
att hitta lösningar. Det finns flera olika definitioner och
beskrivningar av begreppet. Bandura (1977) avgränsar
det sociala lärandet snävt till individers lärande av andra
genom observation av dessa, samt deras samspel inom
en grupp. I andra sammanhang breddas betydelsen till
olika gruppers påverkan av varandra och aktiv
medverkan i de aktuella processerna av de som ska lära
(ex. Wenger, 1998; Pahl-Wostl & Hare, 2004; O´Brien
et al., 2012).
Kilvington (2007) menar att socialt lärande förmodligen
har sin största betydelse som ett praktiskt ramverk för
utforskning av kritiska faktorer inom komplex
problemlösning,
särskilt
med
socio-ekologiska
dimensioner. Hon grupperar dessa faktorer enligt nedan:
Lärande och tänkande
Deltagande och interageranden
Sociala och institutionella aspekter
Att förstå samspel och relationer mellan individer och
grupperingar ställer krav på undervisningsformer och
vägledning som stödjer reflektion. Ett öppet och fritt
diskussionsklimat utan försvar av den egna
organisationen, utifrån rådande ansvarsfördelning i
samhället, är nödvändigt. Pahl-Wostl & Hare (2004)
beskriver vilka förmågor som deltagarna bör försöka
utveckla i en process av socialt lärande för ett
framgångsrikt arbete:
Ökad medvetenhet om varandras, ibland, olika
mål och perspektiv
En gemensam problembild
Förståelse för olika gruppers uppdrag
Samverkan
Förtroende
Skapa formella och informella relationer
Konceptet IntECR
Den bärande idén med konceptet (fig. 1) är att föra
samman akademin med praktiker på deras hemmaplan
där exempel utgör kunskapsbasen för vidare reflektion.
De goda exemplen, eller bara exemplen, förstås bäst i sin
rätta miljö, presenterade av de som aktivt arbetar med
frågorna. Dessa processer och kunskaper finns i stort inte
dokumenterade eller är nåbara på annat sätt.
kunskapsbildning genom goda exempel, en gemensam
problemidentifiering och ett holistiskt perspektiv.
Deltagarna hävdade också det positiva med att få en
konkret lägesbild av det pågående utvecklingsarbetet på
främst lokal, men även regional och nationell nivå, inom
det
aktuella
området
klimatanpassning
och
riskreducering.
REFERENSER
Bandura, A. (1977), Social Learning Theory, Englewood
Cliffs, NJ: Prentice Hall
Johansson, M., Nyberg, L., Evers, M. and Hansson, M.
(2013), Using education and social learning in
capacity building – the IntECR concept. Disaster
Prevention and Management, Vol. 22, pp. 17-28.
Kilvington, M. (2007), Social learning as a framework
for building capacity to work on complex
environmental management problems, available at
http://www.landcareresearch.co.nz/publications/resea
rchpubs/Social_learning_review.pdf. (accessed 27
April 2012)
O’Brien, G., Bhatt, M., Saunders, W., Gaillard, J.C. and
Wisner, B. (2012), Local government and disaster, in
Wisner, B., Gaillard, J.C. and Kelman, I. (eds), The
Routledge Handbook of Hazards and Disaster Risk
Reduction, Routledge, pp. 629-640.
Pahl-Wostl, C. and Hare, M. (2004), Processes of social
learning in integrated resources management, Journal
of Applied and Community Psychology, Vol. 14, pp.
193-206.
Wenger, E. (1998), Communities of practice; Learning,
meaning, and identity. Cambridge University Press.
Fig. 1. IntECR modellen (Integrated Education,
Collaboration and Research).
2009 genomfördes en kurs om översvämningsproblem
och klimatanpassning runt Vänern och studiedagar med
olika teman förlades i samverkan med kommuner i
Karlstad, Kristinehamn, Mariestad, Vänersborg, Säffle
and Lidköping. 2010 upprepades konceptet i samverkan
med Stockholms länsstyrelse runt Mälaren i Västerås,
Uppsala, Stockholm och Eskilstuna. Kurserna utfördes i
övrigt på distans. Vid varje träff gavs inbjudna experter
från ex. nationella myndigheter, forskare, tjänstemän
från värdkommunen och kursdeltagarna, möjlighet att
under formella vägledda former och informella pauser
och exkursioner, skapa relationer och diskutera sina
tidigare erfarenheter i relation till de exempel som för
tillfället lyftes fram. Det övergripande målet att uppnå en
gemensam identifiering av problemet, var en process
som krävde flera träffar och inspel. De kommuner som
besöktes uppskattade att få diskutera sina problem och
lösningar i ett kravlöst sammanhang med andra
praktiker, experter och forskare. Forskare å sin sida fick
tillfälle att ventilera forskningsresultat med praktiker och
hitta nya forskningsuppslag med samhällsrelevans.
Deltagarna har i kursvärderingar framhållit att modellen
bl.a. genererade ett
informellt nätverkande, en
Wisner, B., Gaillard, J.C. and Kelman, I. (2012),
Challenging risk. In Wisner, B. Gaillard, J.C. &
Kelman, I. (eds), The Routledge Handbook of
Hazards and Disaster Risk Reduction, pp. 1-7.
