Unik och ofattbar
Kommentarer och tillfartsvägar för att förklara Guds natur
Av Boaz Michael, ledare för First Fruits of Zion
”Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet:
Han som blev uppenbarad i köttet,
bevisad rättfärdig genom Anden,
sedd av änglarna, predikad bland folken,
trodd i världen, upptagen i härligheten.”
(1 Tim 3:16)
Ord kommer aldrig att räcka till för att på ett tillfredsställande sätt beskriva och greppa Guds
natur och hans egenskaper. Därför har en del inom torahrörelsen svårigheter att med
begreppet ”treenighet” ge uttryck för sin förståelse av Gud. Andra utanför torahrörelsen
använder ofta denna ickebibliska term som ett avgörande test på de torahtrogna troendes
äkthet, utifrån vad de anser vara sanna troende. First Fruits of Zion (FFOZ) har sammanställt
följande deklaration av vår uppfattning med förhoppningen att skapa en balans och förståelse
på detta område. Här följer våra officiellt antagna och grundläggande ståndpunkter:
Vi tror på en Gud, sådan han har uppenbarat sig i Skriften. ”Hör, Israel! HERREN, vår
Gud, HERREN är en.” (5 Mos 6:4)
Vi tror, att Yeshua är Guds son, Messias, den Evige, i vilken gudomens hela fullhet
bor i kroppslig gestalt och att han är Ordet som blev kött och bodde ibland oss och
vars härlighet vi såg, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, full av nåd och
sanning. (Kol 2:9; Joh 1:1-14)
Vi tror, att Guds Ande tröstar, undervisar, leder, bor i och ger kraft till alla som Gud
föder på nytt. (Apg 9:31; 1 Joh 2:27; Joh 16:13; 1 Kor 3:16; 2 Tim 1:7)
Vi hoppas att följande presentation ska klargöra vår uppfattning.
Guds natur, Messias gudomlighet och det inbördes förhållandet mellan den Evige Guden,
hans Ande och hans Son hör till trons djupaste och gåtfullaste antagande. Det är ett farligt
ämne att till och med ta upp till diskussion, eftersom det är fyllt av så mycket känslor och
risken är stor, att man missförstår varandras försök att förklara det oförklarliga. Dessutom är
ämnet i de flesta sammanhang belastat med medeltida utfrågningsmentalitet, där det ortodoxa
i ens teologi är grunden för gemenskap eller bannlysning. För inte så många århundraden
sedan var allt annat än en ortodox framställning av kristologin en anledning till att bli bränd
på bål. Den fruktan som inspirerats av inkvisitionens kättarjakt fortsätter och vår tids
”sektobservatörer” för den gamla traditionen vidare.
När det kommer till att definiera Gud, föredrar jag personligen att vara försiktig och hellre
fria än fälla. Till många traditionella kristnas bestörtning använder vi på FFOZ oss inte av
termen treenighet. Likt många andra inom den hebreiska- och messianska rörelsen, så anser
vi, att denna term är alltför belastad med teologiskt ”bagage”. Dessutom betyder treenighet
olika saker för olika människor. Exempelvis kan nämnas, att en del människor som
identifierar sig som ”trinitarier” tror på tre distinkt åtskilda varelser – i själva verket tre Gudar
som delar en och samma innersta väsen (Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den helige Ande).
Det finns andra som menar, att de är anhängare av treenighetsläran, men de ger i själva verket
uttryck för ett slags modalitet.1 De tror på en Gud med tre olika uttryckssätt. I messianska
judiska kretsar är problemet blandat med den vanliga judiska slentrianmässiga uppfattningen,
att kristna tror på tre gudar – inte en. På grund av alla dessa orsaker försöker vi på FFOZ att
undvika termen treenighet.
Vi försöker även att enbart använda bibliska uttryck, när vi hänvisar till Guds natur. Jag
förstår, att detta resulterar i, att en del människor känner sig illa till mods, eftersom man
önskar, att saker och ting ska definieras klart och tydligt i svart och vitt. I mina ögon
representerar en sådan önskan ett grekiskt tänkande (en önskan att helt och fullt begripa,
omfatta och förklara). Ett hebreiskt tänkande är å andra sidan till freds med det okända och
tillåter motsägelser och accepterar det utan att helt och fullt begripa det. Paulus förklarar i 1
Kor 1:22, att ”judarna begär tecken och grekerna söker visdom”.
De grekiskt formade (grekiskt tänkande) teologerna kommer inte bli lugnade och
tillfredsställda av bibliska uttryck. Underförstått innebär detta, att de betraktar kristologin som
bristfällig, så som den uttrycks i Skriften. Vi anser att den är tillräcklig och ofelbar i sina
ursprungliga manuskript. Här följer några exempel på texter, vilka vi uppfattar som kraftfulla
och tillräckliga för att beskriva Skaparens gudomliga natur.
”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” (Joh 1:1)
”Han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i honom skapades
allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen,
makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till före
allting, och allt består genom honom.” (Kol 1:15-17)
”Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt.” (Kol 2:9)
”Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som
den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.” (Joh 1:14)
”Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en.” (5 Mos 6:4)
Vi skulle här kunna citera många andra skriftställen för att ge uttryck för vår uppfattning,
men dessa ger en tydlig bild av vårt sätt att närma oss denna fråga, samtidigt som vi vet, att
alla våra egna ord och förklaringar slutligen faller platt till marken.
Våra försök att placera Gud i ett teologiskt fack kommer helt säkert att kullkastas. För min
egen personliga del tror jag, att det är skändande och arrogant att fastställa Guds karaktär och
väsen (som det finns exempel på både inom kristen och judisk mysticism) genom snäva
teologiska tankekonstruktioner. Att fulländat kunna definiera och förklara något ger det
mänskliga sinnet en känsla av överlägsenhet. Behovet av en teologisk definition och den
åtföljande strävan efter hel och full renlärighet kommer från en instinkt att ”kommendera och
erövra”. I viss bemärkelse ger fastställandet av vem Gud är en känsla av att erövra honom.
Modalitet = ”Grad av visshet hos utsaga från ’möjlig’ till ’nödvändigtvis
sann’.” (Norstedts Svenska Ordbok) Övers. anm.
1
Jag tror, att det finns ett meningsfullt och avsiktligt mysterium kopplat till Guds väsen,
vilket överstiger vårt intellekt. Vi är inte skapade för att helt och fullt förstå hans natur och att
beskriva den utanför hans egen beskrivning i Ordet. Även om våra försök till jämförelser inte
räcker till, så kanske följande ändå kan hjälpa dig att förstå vår uppfattning. Vi tror, att Gud
uppenbarar sig själv för oss iklädd härlighet. Kläder skyddar våra nakna kroppar – de skyddar
människor från att se på oss på ett otillbörligt sätt. Om jag skulle klä av mig offentligt, skulle
det skada och förstöra relationer och min integritet. Människor ska inte lära känna mig på det
sättet. Om de gjorde det, skulle det förändra karaktären på vår relation. På ett liknande sätt har
Gud, genom sin Torah, sin Ande, sina profeter och genom sin Son uppenbarat sig iklädd sin
härlighet. Det är inte på sin plats för oss att spekulera i, hurdan Gud ser ut under denna
klädnad.
”Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn
till evig tid, för att vi skall följa alla ord i denna lag.” (5 Mos 29:29)
Ett är säkert:
Vi följer Israels Gud.
Vi är Mästarens (Yeshuas) helhjärtade lärjungar.
Vi är dagligen beroende av hans Ande för att andas och för att få ledning.
Följande kommentar från Johannes evangelium är ett utdrag från FFOZ:s Torah Club
Volume Four författad av Daniel T. Lancaster:
Ordet blev kött – Joh 10:14
Fram till den fjortonde versen kan alla de inledande orden angående Logos, Memra och
Torahn med lätthet rymmas inom ramarna för den ledande riktningen inom judendomen – till
och med ända in i våra dagar. När emellertid författaren i prologen säger, att ”Ordet blev
kött”, går han över gränsen för det acceptabla. Detta kanske är de mest laddade orden i hela
Nya testamentet. Att Ordet blev kött säger ingenting mindre, än att Gud blev människa. Det är
sant, att Guds Logos inte är Gud i bemärkelsen av hans ohämmade och eviga oändlighet, men
Guds Logos är inte heller en annorlunda eller lägre gudom. Det är ett uttryck för Gud, en
avsiktligt självbegränsande Gud, ett uttryck för den Gud som uppenbarar sig själv. Att säga att
Logos blev kött är alltså detsamma som att säga, att Gud blev en människa.
Utan tvekan har kristna tänkare och teologer tagit detta koncept längre, än vad evangeliets
författare någonsin tänkt sig eller menat. Många av våra trosbekännelsers formuleringar är vitt
skilda från det rena och enkla språket i Johannes evangelium. Trots det är själva innebörden
orubblig. Yeshua är mer än en människa, han är mer än en övermänniska, han är mer än
enbart gudomlig, han är en direkt projektion och ett uttryck för Guds innersta väsen, natur och
existens. Han är helt enkelt Guds Logos som blev kött.
Det finns olika sätt, på vilka man kan förstå detta, men jag är övertygad om, att alla sådana
försök är fullständigt bristfälliga. Om vi någon gång känner oss så komfortabla med denna
sanning, att den blivit ett faktum för oss, då har vi glömt dess omöjliga storslagenhet.
Salomo uttryckte detta helt riktigt, när han vid invigningen av Jerusalems tempel sade: ”Men
kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte.
Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!” (1 Kung 8:27)
Rabbinerna undervisar, att för att Gud ska kunna uppenbara sig för människor, så måste han
först förminska sig, ödmjuka sig och begränsa sig själv. Vi skulle vara helt oförmögna att
uthärda en full uppenbarelse av Gud. Till och med Mose var gömd i klippan och fick endast
se liksom en glimt av Guds rygg, när han gick förbi. Om inte Gud först begränsar och
ödmjukar sig, skulle vi inte kunna börja föreställa oss honom.
”Rabbi Yochanon sade: ’Var du än finner den Heliges storhet, välsignad vare han, kommer
du även att finna hans ödmjukhet.’” (Megillah 31a)
Rabbi Yochanon vill tala om för oss, att om vi på något sätt upplevt ett smakprov på Guds
härlighet, så ska vi vara medvetna om, att det endast beror på, att Gud först ödmjukat sig
tillräckligt, så att vi kan uppfatta honom. Himlarna, den högsta himlen, kan inte rymma Gud.
Men trots detta, har vi sett ”hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern…
full av nåd och sanning”. (Joh 1:14)
Och bodde bland oss – Joh 1:14, 16
När författaren till Johannes evangelium säger, att Logos blev kött och bodde bland oss,
använde han det grekiska ordet skenoo. Valet av det grekiska ordet uppenbarar ett hebreiskt
koncept bakom uttalandet. Det grekiska skenoo är ett verb som bokstavligen betyder att
”tabernakla” eller att ”resa ett tält”. I Septuaginta används en annan morfologi från samma
grundord för att översätta ordet för ”tabernakel” till grekiska. Det grekiska språket hämtar
verbet för ”bo”, ”vistas” och substantivet för ”tabernakel” från samma grundord. Grekiskans
skenoo och hebreiskans shachan (), att bo, har till och med samma konsonanter.
Förmodligen är detta ämnat som något slags ordlek.
Bilden av Gud som reser ett tält bland människorna och bor ibland dem för tankarna till 2
Mos 25:8, där han sade till Mose: ”De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo
[, shachan] mitt ibland dem.” Detta bildspråk är välkänt inom judendomen. I Torahn
undervisar tabernaklet oss om, att Gud vill bo mitt ibland sitt folk. Tabernaklet som en Guds
boning bland människor skissar en bild för oss av Guds längtan efter att sträcka sig ut till
människorna. Från detta ser vi, att Gud längtar efter gemenskap och umgänge med sin
skapelse. Han är inte nöjd med att bara kika ner på oss från himlen. Han längtar efter ett
samspel med oss. Han vill engagera sig i en levande relation med sitt förbundsfolk. För att
kunna göra det behöver han en boplats, ett tält, rest mitt ibland människorna. Tabernaklet i
öknen tjänar detta syfte. Likaså templet i Jerusalem. Yeshuas kropp är också ett tempel.
Yeshua blev den boningen. Han blev det tempel som uppfylldes av Guds närvaro, hans
shechinah (). Tabernaklet skulle tillverkas av textilier och skinn, trä och metall
och dyrbara stenar. Det var en verklig plats tillverkad av materia från jorden. Men trots det
var det en skugga, en jordisk kopia, av det sanna himmelska tabernaklet. Och trots att det var
byggt och rest av människor, så var den ande som uppfyllde det ingen annan än Guds Ande.
Salomo sade: ”Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Se, himlarna och himlarnas himmel
rymmer dig inte. Hur mycket mindre då detta hus som jag har byggt!” (1 Kung 8:27) Men
han gjorde det.
På samma sätt bestod Messias kropp av kött och ben, senor och muskler och biologiska
vävnader. Det var en verklig kropp sammansatt av materia från jorden. Den var emellertid
bara en skugga, en jordisk kopia, av Guds Logos. Även om den blivit född av en kvinna och
uppfostrad av människor, så var den ande som uppfyllde den ingen annan än Guds Ande. Kan
Gud verkligen bo i en människa?
Rabbi Yochanon sade: ”Var du än finner den Heliges storhet, välsignad vare han, finner du
även hans ödmjukhet.” (Megillah 31a)
Vem är han? – Joh 1:18
Prologen avslutas med orden: ”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud,
och är hos Fadern, har gjort honom känd.” (Joh 1:18) Denna sammanfattning utgör själva
kärnan i detta evangeliums kristologi. Medan Markus genom hela sitt evangelium hjälpt oss
att formulera frågan: ”Vem är denne man?”, har Johannes fört oss direkt in i hemlighetens
kärna och deklarerat, att Yeshua är Guds enfödde son som själv är Gud och som uppenbarar
Gud. Nu återstår det för Johannes att bevisa ett sådant enormt påstående. (Slut citat från
FFOZ, Torah Club Volume Four)
”Erkänt stor är gudsfruktans hemlighet”
”Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad
rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i
härligheten.” (1 Tim 3:16)
”Gudsfruktans hemlighet…”
Gudsfruktans hemlighet är, att ”Ordet blev kött och bodde [tabernaklade, tältade] bland oss,
och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av
nåd och sanning” (Joh 1:14) och att Ordet som blev kött ”i begynnelsen var… hos Gud, och
[att] Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom [Ordet] har allt blivit
till, och utan honom har inget blivit till, som är till.” (Joh 1:1-3)
Det står skrivet, att ”han är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat. Ty i
honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och
herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till honom. Han är till
före allting, och allt består genom honom. Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han
är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. Ty Gud
beslöt att låta hela fullheten bo i honom…” (Kol 1:15-19) Detta är Yeshua, Josefs son,
Davids son och Abrahams son.
”Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har
gjort honom känd.” (Joh 1:18) Denne enfödde son är ”insatt till att ärva allting, och genom
honom har han [Gud] också skapat världen. Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar
hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord.” (Hebr 1:2, 3) ”Ty i honom bor
gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt… han som är huvudet över alla makter och
väldigheter…” (Kol 2:9, 10)
Han har själv sagt: ”Jag är den förste och den siste och den levande” (Upp 1:17, 18),
eftersom han är till före allt skapat, ”förstfödd före allt skapat” (Kol 1:15) och han är den
siste, eftersom han ”skall vara konung i evigheternas evigheter”. (Upp 11:15) ”Jesus Kristus
[Yeshua Messias] är densamme i går och i dag och i evighet.” (Hebr 13:8)
Denna bekännelse är till, för att vi ska bli ”undervisade i kärlek och [bli] styrkta i… [våra]
hjärtan och nå fram till hela rikedomen i en fast övertygelse, som ger rätt insikt i Guds
hemlighet, Kristus [Messias]. I honom är vishetens och kunskapens alla skatter gömda.” (Kol
2:2, 3)
Han är Guds härlighets strålglans, så som det står skrivet, att Gud sade: ”’Ljus skall lysa
fram ur mörkret’, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds
härlighet, som strålar fram i Kristi [Messias] ansikte, skall sprida sitt sken.” (2 Kor 4:6)
Messias härlighet är Guds härlighet. Det står skrivet om ”Kristi [Messias] härlighet – han
som är Guds avbild”. (2 Kor 4:4) Messias Yeshua är ”det saliga hoppet, att vår store Gud
och Frälsare Jesus Kristus [Yeshua Messias] skall träda fram i härlighet” (Tit 2:13), så att
”Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus [Yeshua Messias]. Hans är äran och makten i
evigheternas evigheter, amen.” (1 Petr 4:11)
”Han som blev uppenbarad i köttet…”
Det är ”han som blev uppenbarad i köttet” (1 Tim 3:16) så som det står skrivet: ”Fastän han
var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig
själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som
en människa.” (Fil 2:6, 7) Han uppenbarades i köttet och hans kött var en människokropp, så
som hans heliga apostlar vittnade:
”Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett, det vi
skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. Ja, livet
uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var
hos Fadern och uppenbarades för oss. Det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att
också ni skall ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och hans Son Jesus
Kristus [Yeshua Messias].” (1 Joh 1:1-3)
Den är inte från Gud som förnekar, att Yeshua kom som människa, så som det står skrivet:
”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus [Yeshua] är Kristus
[Messias], som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus
[Yeshua], han är inte från Gud. Det är Antikrists ande…” (1 Joh 4:2, 3)
Medan han vistades bland oss, blev han döpt i Jordan och när han ”blivit döpt, steg han
genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en
duva och komma över honom. Och en röst från himlen sade: ’Denne är min Son, den Älskade.
I honom har jag min glädje.’” (Matt 3:16, 17) Efter detta blev han kallad Guds Son, eftersom
Gud hade sagt: ”Du är min Son, jag har i dag fött dig… Eller: Jag skall vara hans Fader,
och han skall vara min Son…” (Hebr 1:5)
Då det gäller hans kött, så står det skrivet: ”Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att
bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. Eftersom han
själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.” (Hebr 2:17, 18) Och
vidare: ”Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade
den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.
Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande.” (Hebr 5:7, 8) Han ”ödmjukade
sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.” (Fil 2:8)
Han led, så som människor kan lida, eftersom ”han blev dödad till köttet”. (1 Petr 3:18)
Och ännu en gång: ”Kristus [Messias] har lidit till kroppen” (1 Petr 4:1) och gett oss ett
exempel, ”för att… [vi] skulle följa i hans fotspår. Han hade inte begått någon synd, och
svek fanns inte i hans mun. När han blev smädad, smädade han inte igen, och när han led,
hotade han inte, utan överlämnade sin sak åt honom [Gud] som dömer rättvist. Och våra
synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva
för rättfärdigheten. Och genom hans sår har… [vi] blivit botade.” (1 Petr 2:21-24)
”Bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna…”
Han blev bevisad rättfärdig genom Anden och han har ”genom den evige Ande framburit sig
själv som ett felfritt offer åt Gud…”. (Hebr 9:14) ”Efter Guds fastställda plan och beslut blev
han utlämnad, och med hjälp av dem som är utan lagen spikade ni fast honom på korset och
dödade honom. Men honom har Gud uppväckt och löst ur dödens vånda, eftersom det inte var
möjligt att han skulle behållas av döden.” (Apg 2:23, 24) Han blev ”dödad till köttet, men
levandegjord genom Anden.” (1 Petr 3:18)
Hans apostlar vittnade om, ”att Kristus [Messias] dog för våra synder enligt Skrifterna, att
han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna”. (1 Kor 15:3, 4) ”Den
som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.” (Apg 13:37) Hans apostlar vittnade om
Davids ord: ”Han skall inte lämnas kvar i graven, och hans kropp skall inte se
förgängelsen”. (Apg 2:31, 32) Han ”blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån
uppståndelsen från de döda, [enligt] evangelium om Jesus Kristus [Yeshua Messias], vår
Herre.” (Rom 1:4) Han säger därför: ”Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter
och har nycklarna till döden och helvetet.” (Upp 1:18)
Genom Yeshua ”tror [vi] på Gud, som uppväckte honom från de döda och gav honom
härlighet, så att… [vår] tro och… [vårt] hopp står till Gud” (1 Petr 1:21) och även till ”vår
Herre Jesu Kristi [Yeshua Messias] Gud”. (Ef 1:17)
Han är ”predikad bland folken, trodd i världen…”
Han är predikad bland folken, för ”han är vår frid, han som gjorde de två [judar och
hedningar] till ett och rev ner skiljemuren. Detta skedde när han i sitt kött tog bort
fiendskapen…” (Ef 2:14, 15) Och detta är Messias hemlighet, att ”hedningarna i Kristus
Jesus [Messias Yeshua] och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma
kropp som vi och har del i samma löfte”. (Ef 3:6) ”Den hemlighet… som från evighet har
varit dold i Gud, alltings Skapare. Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom
församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var
det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus [Messias Yeshua], vår Herre. I honom och
genom tron på honom kan vi frimodigt och med tillförsikt träda fram inför Gud.” (Ef 3:9-12)
Detta är ”den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold men nu har
uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att
alla folk skall föras till trons lydnad – Gud, den ende vise, tillhör äran, genom Jesus Kristus
[Yeshua Messias], i all evighet, amen.” (Rom 16:25-27)
Han blev ”upptagen i härligheten”
Han blev upptagen i härlighet, så som han sade till sina lärjungar: ”Jag far upp till min Fader
och er Fader, till min Gud och er Gud.” (Joh 20:17) Messias Yeshua ”är den som har dött,
ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.”
(Rom 8:34) Han har i sanning ”genom Guds högra hand… blivit upphöjd… av Fadern”.
(Apg 2:33)
”Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn,
för att i Jesu [Yeshuas] namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under
jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus [Yeshua Messias] är
Herren.” (Fil 2:9-11) ”Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på
Majestätets högra sida i höjden. Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han
har ärvt är förmer än deras.” (Hebr 1:3, 4) Det är Messias Yeshua ”som har dött, ja, än mer,
den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss”. (Rom 8:34)
Det är han som ”har utgått från Fadern” och som kom till världen och nu har återvänt ”till
Fadern”. (Joh 16:28)
Han förblir på Faderns högra sida som ”lagt [allt] under hans fötter. När han lade allt
under honom, utelämnades inget, allt skulle vara lagt under honom. Ännu ser vi inte allt vara
lagt under honom.” (Hebr 2:8) Vi väntar emellertid i förtröstan och med längtan efter hans
ankomst, ”då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje
makt och kraft. Ty han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den
siste fienden berövas döden all makt, ty allt har han lagt under hans fötter. Men när det
heter att allt är lagt under honom, så är det uppenbart att den är undantagen som har lagt
allt under Kristus [Messias]. Och när allt har blivit lagt under honom, då skall Sonen själv
underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla.” (1 Kor
15:24-28) ”Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu
[Messias Yeshuas] vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi [Yeshua
Messias] Gud och Fader.” (Rom 15:5, 6) ”Välsignad är vår Herre Jesu Kristi [Yeshua
Messias] Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud.” (2 Kor 1:3) ”Herren
Jesu [Yeshua] Gud och Fader, som är välsignad i evighet.” (2 Kor 11:31)
Översättning och bearbetning av Föreningen Shabbat Shalom
