Skapad för att Tillbe

Skapad för att Tillbe
Av: Johannes Djerf
I onsdags så startade vi upp församlingens bibelskola. Vilket jag tycker är
mycket spännande och jag hoppas även ni deltagare som var med kände
det och med en förväntan också vill fortsätta kursen. Vi talade om Henok
som plötsligt dyker upp i den sjunde generationen av jordens befolkning.
Då författaren till släkttavlan i 1.mos.5 väljer att avbryta uppräkningen av
alla konstiga namn med för oss onaturligt höga åldrar, för att skriva några
rader extra om just Henok då han efter Henok slutliga ålder på 365 år
skriver ”Henok vandrade tillsammans med Gud. Jag ska inte gå in så
jättemycket mer på Henok nu, utan det ska även du som går bibelskolan
nästa omgång få ta dig an, men det finns en liten vers i det tidigare
kapitlet som ligger som grund för att Henok får vara detta exempel och
bekräfta hela livets mening och det är v.26 i kap.4 då det står ”vid den
tiden började man åkalla Herrens namn”. Kains släkttavla slutar så som
det också började med död och hämnd men för Adam och Evas son Set så
slutar det på ett helt annat sätt. Henok lyser som en trons hjälte i hans
gemenskap med Gud och hans barnbarns barn Noa blir den enda som Gud
då finner nåd inför, vilket ger nåd och liv till ett nytt släkte, ett helt nytt
folk och en hel värld om vi ska dra det långt. Just pågrund av att Set än
gång hade vänt sig till Gud och börjat tillbe Gud på nytt. Och den
sanningen som uppenbaras genom detta, att det som vi vänder oss till,
det som vi tillber är det som också ger oss kraft och liv, det är det som
formar våra egna liv, livet i gemenskapen som vi har med varandra och
den generation som också kommer efter, det har tagit tag i mig och därför
så tänkte jag under några söndagar som jag predikar tala om just
tillbedjan.
Ordbokens definition av att tillbe är att dyrka, vörda, förhärliga, upphöja,
beundra, uppskatta eller vara svag för. Utifrån gamla testamentet och
hebreiskan så kan ordet översättas till att kasta eller böja sig ner, vilket
händer i de flesta mötena med Gud och människor i Bibeln. När Gud på
något sätt visar sig med sin härlighet så blir det nästan alltid människans
gensvar att hon kastar sig till marken. Av vördnad och ibland av rädsla för
det stora och det ogreppbara. I nya testamentet kan ordet tillbedjan
också betyda, att ge någon sin hyllning eller till och med utifrån det
grekiska ordet ”komma emot någon för att kyssa”. Vilket vi människor i
alla tider har sökt, närhet och innerlig gemenskap.
Vi hyllar och ärar de som uppnår saker som vi själva aldrig skulle kunna
uppnå. Vårt hjärta söker efter något som är större eller bättre än oss
själva just för att vi har skapats av någon som är större än oss tror jag.
Och för att vi är skapade för att tillbe, Vi är skapade till att vara nära Gud.
På grottmålningar, som anses vara de äldsta avbildningarna som finns av
människohand, ser man spår av någon slags tillbedjan. Alltså det första
som människan ville illustrera var, att hon har en förbindelse med en
högre makt, med Gud. Likadant i den kristna konsten. En av de äldsta
avbildningar vi har finns i Rom och visar en kvinna som står med
upphöjda händer för att tillbe Gud.
Just för att Gud är värd vårt hjärtats tillbedjan. När Johannes försöker
beskriva sin syn av Himmelen så skriver han i upp.4. att runt omkring
tronen så fanns det 24 äldste, klädda i vita kläder och med kronor av Guld
på huvudet. Den upphöjde konungen är omgiven av ett himmelskt hov, då
många tolkar det till att dessa 24 symboliserar de tolv patriarkerna i
gamla testamentet och de 12 apostlarna i nya testamentet. Som
tillsammans representerar hela frälsningshistoriens gudsfolk som även du
och jag tillhör i tron på Jesus och som i vers 10 faller ner inför honom på
tronen i tillbedjan. Vi kan läsa den versen och vers 11 i upp.4.
Vi har alla tror jag lättare att ge gensvar och relatera till det som är
greppbart. Det är lättare att ge sitt hjärta, sitt engagemang, sin tid till det
som är synligt för oss. Det är lättare att ära och ge sin hyllning till det
materiella & det mänskliga men Gud är den enda som har ett evigt värde
av allt det som vill ta vårt hjärtats uppmärksamhet. De äldste föll ner inför
honom som lever i evigheternas evighet stod det, alltså inför den som
aldrig har ett slut och som gett oss livet som en gåva i sin vilja ifrån första
början. Det är den första sången vi kommer sjung inför tronen, Vi
kommer inte hylla skapelsen i sig utan allt handlar om skaparen. Och i
kap.5 så fortsätter de äldste sjunga så är i vers 9. Förlossade människor
tillber han som gett dem frälsning. Bokrullen som symboliserar framtiden
innehållande upprättelsen på ett fullkomligt sätt för dig och mig och för
hela världen, kan endast öppnas av han som blev slaktad som ett lamm
och med sitt blod friköpt alla människor av olika stammar och språk till att
tillhöra Gud, Jesus kristus. V.12-14. Jesus är värd att ta emot allt av det
som vi kan ge. Han är den som valt en väg som överträffar alla andra
vägar. Han valde kärlekens väg som beskrivs i 1.kor.13. Den väg som har
sin glädje i sanningen. Den som fördrar allting, den som tror allting, den
som hoppas allting, den som uthärdar allting och den som aldrig upphör.
Guds kärlek är evig.
Det handlar den sången om som vi i tillbedjan kommer sjunga inför tronen
en dag. Men Guds rike finns inom räckhåll, mitt ibland oss redan nu.
Uppenbarelseboken visar att tillbedjan är det viktigaste och tydligaste som
kommer ske i Himlen, men sången till Jesus är en sång som vi som hans
barn redan äger i vårt hjärta och som vi uppmanas att formas utav redan
nu. Tillbedjan hör alltså inte till en viss tid. På Gamla testamentets tid så
inväntade man de stora högtidsdagarna för att kunna tillbe men en ny tid
är här.
Vi kan läsa i Joh.4.20–24 då en samarisk kvinna just fått lyssna till Jesu
ord om en källa med ett vattenflöde som släcker livets törst och som ger
evigt liv. Han vet också allt om hennes olika förhållanden vilket formar en
bekännelse hos kvinnan då hon säger ”Herre, jag ser att du är en profet”.
Och när orden om profeten är uttalade så har den mellan judar och
samarier rört vid en brännande fråga om platsen där man ska tillbe. Var
det på berget Gerissim där hennes folk byggt ett tempel efter exilen eller
var det i judarnas tempel i Jerusalem där en samarier sågs som oren och
inte fick komma in? Och kvinnan som är samarier och utifrån sin
livssituation någonstans i djupet längtar efter att komma till Gud, så
känner hon sig manad att fråga Jesus (läs). Jesus kommer med något nytt
och han talar en tid som kommer, en framtid där tillbedjan inte kommer
vara knuten till en speciell plats, men genast korrigerar han sig och säger
ja, tiden är redan här. Templets tid är förbi då hans närvaro har satt tiden
ur spel. Kvinnan kunde få ett möte med det levande vattnet, just där och
då. Och som Guds barn i tron på Jesus Kristus så behöver vi aldrig invänta
en viss tid för att tillbe. Det står det i hebr.7.24-27 så här. Vi behöver inte
invänta en utsedd dag, inte ens söndagen. Vi har blivit kallade,
inspirerade och uppmanade att tillbe just här och nu. När Paulus
uppmanar oss i fil.2:5 ” Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” så är det
en tydlig uppmaning till tillbedjan. I Jesus så är Himmelriket på ett sätt
redan här och när vi tillber så får vi ett himmelskt perspektiv och vi blir en
del av Guds rikes frambrytande. När änglarna sjunger lovsången till Guds
ära mitt i natten då Jesus föds så förstår herdarna att denna sång är en
del av förbindelsen mellan Guds tron och himmelrikets närvaro mitt i
Betlehem, mitt i deras tid. Alltså när vi tillber Gud så formas inte bara vi
av Jesu sinne och hans rike utan vi kommer som herdarna se hur Guds
rike breder ut sig. I ps.22:4 står det ”Dock är du den Helige, den som
tronar på Israels lovsånger.” Det finns alltså ett samband mellan att
upphöja Gud och att se Guds verk ibland oss och vi kan se att Israels folk
fick lära sig detta, att när de tillbad Gud så utförde Gud sitt verk och stred
för deras folk.
Och skulle du börja undersöka orsaken till varför de församlingar som runt
om i världen lever i det som vi skulle kalla väckelse, så är jag faktiskt
övertygad om att du skulle finna att församlingen präglas av tillbedjan. Att
tillbedjan är en nyckel, en grund för livet i församlingen, precis som det
var för Sets fortsatta släkttavla som vi såg innan som mynnar ut i liv och
nåd då tillbedjan är grunden.
Jag borde egentligen få betalt av alla företag som jag visar reklamfilm för
i mina predikningar och det hade varit intressant att se hur påverkade ni
blir av alla mina klipp. Men reklam kan stundtals ha en del att säga och
därför så tänkte jag visa detta lilla klipp ifrån försvarsmakten.
http://www.youtube.com/watch?v=SD4sLtlt_OM
En kille anstränger sig till max för att komma in i någon sorts gummi
bubbla och spela in det på datorn, samtidigt som försvarsmakten säkrar
mattransporter till katastrofer runt om i världen. Ganska så stor skillnad
och frågan ”vad håller du på med” ger en helt klart en tankeställare. Och
på samma sätt så känner jag att samma fråga riktas till mig själv. Jag är
som killen på filmen i min tro många gånger då jag stänger in mig i en
liten bubbla. Där allt handlar om mina problem, mina behov och mitt liv.
Jag riktar alltför ofta min längtan efter mer, sökandet efter just liv, inåt,
innanför bubblan, till det skapade, till det som jag endast kan ta på, se på
och förstå, då frågan jag får ställa mig är ”vad håller jag på med?”
För livet finns ju faktiskt utanför. Den kraft, det liv ifrån Gud som ibland
känns som att det avtar ibland, det finns att få del utav varje morgon men
då jag låter allt annat än Gud uppta mitt hjärta som nya prylar, sökandet
efter upplevelser i det skapade eller hyllningar av andra människor så
kommer den sakteligen också fortsätta tyna bort om jag inte i denna tid
riktar mitt hjärta på nytt till Gud för att hylla honom som har all kraft och
liv att ge i överflöd. Jag tror att Gud har en dröm för vår församling. Jag
tror att Gud har en ständig kallelse till gemenskap för var och en på den
här platsen vi bor på. Men då vi riktar vårt engagemang och vår tid till
verksamheten i sig, när allt handlar om planering, tid och siffror eller när
vi kommer till Gud endast för att lämna av våra egna problem och våra
egna behov. När vi går på Gudstjänst för att lyssna till en viss person som
pratar eller hylla sångare och musiker eller den fina sången i sig och inte
den som sången handlar om, då kommer vi inte heller se Guds drömmar
verkliga tror jag. Förstå mig rätt. Det är inget fel i att tycka att en sång är
fin men det är inte anledningen till att vi kommer inför Gud, utan det är
för att tillbe. Det vi tillber är det som ger oss kraft. Det vi tillber är det
som formar vår framtid.
Och det finns som sagt bara en som är värd tillbedjan. Ingen och Inget
annat kan jämföras med honom. Mose tillsammans med hela Israels folk
sjunger ut i 2.mos.15:11 ”Vem är som du bland gudarna, HERRE? Vem är
som du, härlig i helighet, värdig förundran under lovsång, du som gör
under.” Och för att också se Gud, se hans närvaro, se hans under så är
Gud tydlig med att det endast är han som skall tillbes. ”Du skall inga
andra gudar ha vid sidan av mig.” Vilket som vi förstår inte behöver
handla om buddha eller en indisk elefant staty utan lik väl vår platt tv.
Jesus säger också i matt.22:26-38. ”Du skall älska Herren, din Gud, med
hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är
det första och det största budet.” ). När hela mitt jag, när hela ditt jag,
älskar Gud helt och fullt blir han ensam föremålet för vår tillbedjan och
det blir inte svårt att gå ur ur bubblan. Han vet om att vi har lätt för att
rikta vår innersta längtan åt något annat håll och därför så ber han oss,
rikta ditt hjärta, rikta din tillbedjan till mig som verkligen har en väg för
dig att gå på, som aldrig kommer svika dig och som aldrig kommer torka
ut dig eller ge dig död utan endast liv.
Det är ett val som du och jag behöver göra. Det är ett val som vi som
församling behöver göra, för att också få se hans gärningar. Utifrån
tvisten om målet för tillbedjan redan ifrån ängeln lucifers uppror mot Gud
och Eva och Adams val att flytta målet för tillbedjan så vet vi att det finns
en kamp varje dag i oss själva. Och vi vet att om vi inte tillber Gud
kommer vi att tillbe någon eller något annat”. Och vi vet att vi inte kan
vinna segrar om vi börjar med det som kommer först i vårt egna inre och i
vår egna bubbla, utan endans utanför oss själva i tillbedjan till han som är
värd vårt hjärtas gensvar. Och därför behöver du jag välja att tillbe
honom, varje ny morgon. Vilket aldrig föds i en befallning, Att nu måste
du tillbe! Det kommer aldrig bli ärligt ifrån dig. Vi kan liksom inte sitta här
och försöka klämma fram någon som inte finns bara för att. Jag vet att
det har varit mycket bibelord idag men kommer ni ihåg samtalet med den
samariska kvinnan? Jesus säger att tiden då hans närvaro flyttar in i våra
liv så söker han sanna tillbedjare, som tillber i Ande och i sanning. Alltså
tillbedjan är knuten till det som kommer inifrån oss och utifrån vem Gud
är. Det handlar om att tillbe den Jesus som anden visar oss, inte det som
vi tror att vi måste förstå. Det handlar om att tillbe Jesus som Herre, som
den som har makt över både himmel och jord. Den Jesus för vilken alla
knän en dag ska böjas. På ett sant sätt. Alltså så som Jesus är och inte
bara den bild vi själv har skapat av honom. Utan att ständigt ha en
längtan att lära känna honom som sanningen.
Det ska med andra ord finnas en likhet mellan sättet att tillbe och den
som tillbes. Det ska inte vara statiskt görande, för det är inte vad Gud är,
utan det ska ske utifrån anden som bor i oss, som ständigt pekar på Jesus
som är full av nåd. Alltså tillbedjan formas i vårt hjärta utifrån det som
den samariska kvinnan får erfara, rening, omvändelse och förlåtelse,
vilket vi om en liten stund ska möta i nattvarden.
Vår själ längtar hela tiden tillbaka till Gud, En gemenskap som än idag
handlar om det som Henoks förfader valde, att vända sitt hjärta till Gud
och tillbe honom på ett nytt sätt i den här tiden. Och min uppmuntran till
dig idag är att tillsammans med oss andra söka dig och tillbe honom för
den han är, det kommer forma vårt liv. Amen