Bygg upp ditt tempel!
Av: Johannes Djerf
År 586 f kr. Så hade Babylons arméer lagt Jerusalems tempel i ruiner.
Guds hus, beviset på Guds närvaro bland dem var förstört. Men några
årtionden senare omkring år 539 f kr bestämde kung Kores att de judar
som ville kunde få återvända till sin älskade stad för att bygga upp
templet igen. En grupp återvände också och påbörjade arbetet men när
samariterna, motståndarna till Juda och Benjamins stammar fick höra
detta så gick de till Serubbabel, ståthållare över Juda och sade att ”vi kan
bygga templet tillsammans med er för vi söker er Gud liksom ni”. Men
Serubbabel som tillsammans jämte översteprästen Jesua och flera
familjehuvudmän lett tåget av judar till sin hemstad, sa nej. Någonstans
så kändes det inte rätt och de sa att de ville bygga templet själva. Vilket
gjorde att samariterna gjorde allt för att förhindra arbetet med templet.
Och de gjorde judarna så modfällda så att de till slut valde att avbryta
allting, ge upp och inte bygga vidare. Och den känslan tror jag vi kan
känna igen, känslan av att ge upp bygget.
Jag tror att många av oss en gång tagit beslutet att fortsätta bygga på
templet. Och då tänker jag inte först och främst på vår kyrka eller något
annan byggnad utan ditt och mitt hjärta, vårt kristna liv, ett tempel för
Guds närvaro, ett tempel för Guds ande som Paulus beskriver dig och mig
i 1 korinterbrevet. Vi har fått erfara Guds Ande, tron på Jesus har blivit
levande, vi har upplevt hur vi blivit fria ifrån fångenskapen och vi har känt
att vi har kommit hem till vårt hjärtas innersta längtan. Något som jag
tror vi alltid längtat efter att få fortsätta bygga på. Komma närmre Gud
och fortsätta leva och utforma livet med Jesus. Vissa stunder har det
känst bra, men sedan är det som att allt har svalnat och tystats ner
ibland. Jag tror att även du som kanske inte har en bekännande tro på
Gud kan känna igen dig. Du har kanske tagit ett steg i tro och längtat
efter att bygga vidare men sedan så har det stannat.
Motgångarna har kommit, allt har inte riktigt gott som du och jag tänkt
ifrån början. Du har känt att kraften har gått ur dig, precis som ett batteri
till en bilmotor som sugits ur all sin kraft pågrund utav att någon tagit
kraft ifrån det eller att du glömt lampan eller radion på över natten. Är ni
med? Du vill starta igen men det går inte, tron på Gud står bara och
tuggar och du kommer ingenstans.
Du kanske har träffat människor som du trodde ville hjälpa dig i din tro,
men sedan så visade det sig att de inte alls drog dig närmare Gud utan
tvärtom.
Rädslan började istället forma dig, precis som för judarna i Jerusalem som
troligtvis möttes av samma ord ifrån samariterna som vi kan möta ”att det
där klarar ni inte själva”, vem är du att vara med att bygga Guds hus?
Vem är du till att tro på Gud, det kommer du aldrig klara fullt ut? Jag har
också varit med och offrat till din Gud, jag är också en god troende, kom
inte och säg att det är något speciellt med dig? Ord som gjorde dem
modlösa och ord som gör oss modlösa i vår tro. Eller modfälld som det
står. Modet har fällts. Någon har gjort snarskank som vi säger hemma i
Östergötland, fälleben kanske man säger i småland, någon har liksom fällt
vår tro och du och jag har mer än en gång gett upp det här bygget. Och
låtit det vara som det är även om det ser ut som ruiner fortfarande..
”Tiden har inte kommit att åter bygga upp Herrens hus” ursäktade sig
folket i Jerusalem, precis som vi är duktiga på att ursäkta oss och sjuta
upp allt som rör vår tro. Vi vet att det finns stora möjligheter för Gud att
hjälpa oss vidare, men vi tror att tiden inte har kommit än. Det är inte
dags för mig än, i allt annat som behöver göras och som jag står i så får
jag ta tag i detta längre fram. Eller kanske tvärtom som nästan är ännu
värre, att tänka att Gud har inte mer att bygga med när det gäller mig,
jag är nog klar, tiden för Guds ingripande i mitt liv är över…
Men budskapet ikväll är att Guds tid för dig är alltid idag! Guds tid för dig
kommer aldrig vara över! Guds ande har fortfarande en plats hos dig!
Guds ande kan få ge dig ny kraft till att bygga vidare på din tro och få se
ännu mer vem Gud är och vad han kan göra för dig! Precis som Gud hade
en plats i Jerusalem. Templet visade på Guds närvaro ibland sitt folk och
Gud kunde inte låta bygget stå halvfärdigt. Det skulle byggas upp och han
sände ett budskap med Haggai, alltså inte haggis, den skotska maträtten
bestående av inälvor och havregryn utan Haggai, profeten. Vi vet inte så
jätte mycket om honom men vi vet att han levde och verkade efter den
babyloniska fångenskapen och troligtvis så var han född och uppvuxen i
fångenskapen och tillhörde den grupp som återvände till hemlandet för att
ifrån början bygga upp templet. Säkert en mycket festlig man som hans
namn betyder på hebreiska som fick vara med och vara Guds röst till
folket, då Gud svarar på folkets ursäkter om att tiden inte är inne. Han
sade att ”Är det då tid för er att själva bo i panelade hus, medan detta
hus, alltså templet, ligger i ruiner?
Jag tror att detta även är ett budskap till dig och mig den här kvällen. Vi
vet att vi kan lägga mycket tid på våra hem. Vi är många som har stor
omsorg om och lägger gärna mycket pengar på att det ska se bra ut i våra
hem där vi bor. Vi bygger och vi fixar hela tiden, det är som att projekten
aldrig tar slut. Och vi är även väldigt måna om att skydda våra grejer.
Något som inte behöver vara dåligt, inte alls, många har stora intressen i
heminredning och även gåvor i detta men känslan är ändå att omsorgen
om våra hem och våra saker ibland har blivit en ursäkt för oss istället för
att ta tag i vårt kristna liv, det som är Guds tempel idag och bygga på det
först och främst. Om vi t.ex. tar det praktiska här i kyrkan, så har det
aldrig varit några problem. Vi är många som direkt ställer upp när det
gäller att hjälpa till praktiskt med något, men när det kommer till det
andliga ansvaret, att be högt, eller att lägga händerna på och be för en
annan människa, att hålla i en andakt eller dela med sig av sina tankar
och drömmar med Gud med oss andra så är det betydligt svårare. Jag vet
att det här tar emot lite men frågan vi behöver ställa oss är ändå, varför
är det så? Varför prioriterar du och jag som vi gör? Känns det som att det
är kraften som saknas? Är det människofruktan som judarna i Jerusalem
kände som gör att även vi ibland väljer att stanna vårt bygge?
Lägg märke till hur det då går för er säger Herren Sebaot. Vers.6: ”Ni sår
mycket men skördar litet. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men
släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma. Den som får inkomst
har hål i börsen.” Med andra ord, när vi väljer att låta andra saker gå före
bygget med Jesus så blir vi inte mätta. Och det tror jag vi alla upplevt.
Den här omättnaden. Vi bekänner en tro på Jesus, men det är fortfarande
något som saknas, när vi väljer att trons bygge ska komma lägre ner på
livets prioriteringslista. Vi jobbar och jobbar, vi äter och dricker av livets
goda men ändå kan det kännas som att det är något som fattas oss? Är
det detta som du och jag verkligen vill? Vill vi inte hellre att hungern och
törsten efter liv och mening ska vara mättad och full av frid? Vågar vi
ställa frågan till oss själva så tror jag att svaret är att vi självklart vill att
vårt hjärta ska vara fridfullt mättat. Vi längtar efter en levande tro! Visst
gör vi det? Och jag tror att på samma sätt som du och jag blir glada över
att få fixa och dona och göra fint i våra hem så kan vi få känna en enorm
glädje, en ännu större glädje till och med genom att bygga och göra det
fint i vårt hjärta.
Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag
glädja mig över det och visa min härlighet, säger HERREN.”. Serubbabel
och hela hans folk lyssnade till Guds röst och profetens ord.
Lite inklämt så står det att folket fruktade Herren. Hoppet var med andra
ord inte ute. Och Gud sade till folket genom Haggai att ”jag är med er”.
Ord som de många gånger kanske hade hört men precis som oss så hade
de glömt bort dem lika fort som de kom in. Det är nog därför som Gud
upprepar dessa ord på nästan vartenda blad i Bibeln, så att vi verkligen
inte ska missa det! ”Jag är med er”! Tänk att Herren faktiskt har lovat att
vara med oss, på det beror allt, utan honom ingenting! Det inger verkligen
hopp! Och Vers 14 fortsätter med att Herren uppväckte en iver hos alla
att börja arbeta på Guds hus. Låt oss be att Herren väcker den ivern hos
oss också den här kvällen. Inte genom att försöka krysta fram något av
egen kraft utan genom hans ande. För ivern var något som Gud
uppväckte hos folket genom Guds närvaro som Gud lovat.
Men vad är detta då för virke som vi behöver hämta? Vad är det för
bräder som vi behöver hämta för att bygga på vår kristna tro? Jag tror att
en bräda i bygget kan faktiskt vara att skapa nya minnen med Gud. Gud
vill inte att vi bara ska titta tillbaka på gamla upplevelser med honom ifrån
möten eller läger då vi upplevde honom starkt och se hur bra allt var då
utan också hur bra allt kan bli idag, den här kvällen. Vi ska inte bara vara
låsta till några minnen. Det är precis som äktenskapet. Då man inte kan
bygga relationen på hur bra och härligt det var för några år sedan. Utan
det är värt ett helt liv att utforska, glädja sig över, utveckla och upptäcka.
Det märker jag hela tiden och jag har inte varit gift så länge. Det går
liksom inte leva på sin bröllopsdag då allt var fantastiskt, utan vår relation
måste ju hela tiden utvecklas och fördjupas och vi måste uppleva nya
saker tillsammans. På samma sätt så behöver vi utforska, glädja oss,
komma närmre Gud och skapa nya minnen tillsammans med honom. Och
jag tror att Gud redan ikväll vill skapa dessa minnen med dig. Genom att
fylla dig på nytt av sin ande, så att du inte längre står där och tuggar på
tomgång utan faktiskt kommer vidare.
En annan bräda kan vara att hitta nya hjälpmedel till att vara nära sin
bibel och Guds ord, hitta goda andaktsböcker eller samtalsgrupper om
Bibeln med andra människor. En bräda kan vara att upptäcka nya sätt att
lovsjunga Gud med sin röst, det som vi har ett litet större fokus på den
här Gudstjänsten.
En sång som inte är beroende av om vi kan sjunga eller inte. Utan vars
största syfte är att ge uttryck för sin hjärtats sång inför Gud, det som vi är
skapade till.
Lovsången kan vara stilla som en viskning eller dåna som ett vattenfall,
men oavsett vilken stil den har tillhör den Herren, och gläder Honom. Vi
berättar genom sången att ”du Gud sitter på tronen, du är värd att upphöjas, jag
vill ödmjuka mig inför dig.” En tillbedjan som formar oss att bli mer lik honom.
En annan bräda som kan vara en stor del i det kristna livets bygge är att
komma underfund med på vilket område som du och jag ska tjäna Gud
på. Att göra något för andra människor är alltid till glädje och
uppbyggelse. Och du och jag får gåvor till detta som jag tror kan
förändras genom livets situationer och tider. Det som du kände var din
uppgift för några år sedan kanske inte behöver vara exakt samma hela
livet. Därför tror jag att ett väldigt gott steg närmare Gud den här kvällen
kan vara att fundera på vad ditt hjärta brinner för, just nu. Bultar det till
lite extra i ditt hjärta när vi pratar om bönen kanske? Häng med på våra
bönesamlingar vi har i kyrkan eller ta tillfället i akt på våra Gudstjänster
att faktiskt praktisera att be för andra. Eller så kanske ditt hjärta blir så
där härligt varmt och brinnande när man talar om utstötta människor eller
fattiga. Gör en resa, kanske finns det tillfälle att följa med Sigge och Lena
till Egypten framöver eller kanske ska du åka till Stockholm en helg och
hjälpa till i någon grupp som jobbar med de hemlösa eller pröva med att
bjuda hem människor till ditt hem och bjud dem på mat som kanske inte
har så mycket mat hemma. Vi lever och utvecklas och fortsätter att
formas hela tiden, ung som gammal, och Gud vill fortfarande använda dig!
Kom ihåg det som vi sa innan, att Guds tid för dig är alltid idag! Detta
med andens liv i oss, våra gåvor och nådegåvor ifrån honom är något som
jag tänkte fortsätta predika över under våren, så det här har bara börjat.
Bygget kommer fortsätta och vi får inte ge upp, även om entusiasmen går
upp och ner i livet.
I Haggai 2 så fortsätter Gud att ingjuta mod till arbetarna där gnistan har
börjat svikta och Haggai uppmuntrar dem till att ta nya tag och inte slås
ner av att det nya templet blev så mycket mindre än det förra. Vi läser
vers 5-10. Oh vilka versar! Visst behöver vi suga i oss av detta. Vi ser
kanske inte så mycket resultat alltid, vi kanske har varit med förr när det
var mer hängivenhet både hos oss själva och i Guds församling och nu
kanske det känns mest tungt och trögt.
Men jag tror verkligen att det finns en välsignelse i att uthålligt och trofast
stå kvar i det Gud kallat oss in i. ”Var frimodig”, ”Arbeta, ty jag är med
er”, Min ande är mitt ibland er. Där har vi det som sagt igen så att vi inte
ska missa det. Löftet om Guds ande, som vill visa sin närvaro och fylla oss
med sin kraft just nu.
Det står också att Gud än en gång ska få himlen och jorden, havet och det
torra att skaka. Ett löfte om att Guds rike, det som vi tillhör alltid kommer
bestå. Författaren i Hebr. citerar dessa ord i kapitel 12 då det står ”nu har
han lovat och sagt: Än en gång skall jag komma inte bara jorden utan
också himlen att skaka. Orden "än en gång" visar att det som skakar skall
försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skaka skall
bestå. Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma
och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan. ”
Guds rike kommer bestå och Herren ska uppfylla oss med sin härlighet
och till denna plats, till vår församling, till våra hjärtan ska han ge frid,
och då större än vad vi någonsin upplevt, det är sannerligen inget dåligt
framtidshopp det!
Så låt oss inte vara rädda idag för att hämta nytt virke och fortsätta
tillsammans med den helige anden bygga på Guds tempel, på ditt och mitt
liv i tron på Jesus Kristus. Amen!
”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra
också” (Matt 6:33)
