Herakles andra stordåd
Herakles nästa utmaning var att ta sig till ett
träsk vid sjön Lerna. Där levde den
fruktansvärda hydran, ett ormlikt vidunder med
sju huvuden. Det hade förpestat hela trakten
med sin giftiga andedräkt och den tidigare
vackra platsen var nu öde och fylld av
förruttnade växter.
På vägen dit mötte Herakles sin brorson Iolaus,
som bad om att få följa med sin berömde
farbror. Herakles gick motvilligt med på detta,
men som vi snart ska se visade sig pojken vara
till god hjälp. I träsket stod ett jättelikt dött
träd. Det var bland dess rötter som hydran
sades ha sitt bo och snart fann Herakles ett stort
hål under trädet. Det dröjde inte länge förrän
vidundret kom ringlande ut. Hydran spottade
eter och giftiga ångor ur alla sina huvuden,
men Herakles svepte sig i sin lejonmantel och började hugga av huvudena med sitt svärd.
Men till sin fasa kunde han se att för varje huvud han högg av växte det ut två nya! Ju mer
han högg, desto värre blev motståndet. Men då kom Iolaus på att bränna en halsstump med sin
fackla och se; då växte det inte ut några nya huvuden. Allteftersom Herakles kapade av
monstrets huvuden brände Iolaus halsarna med sin fackla.
Kräftan och hydran
Men ännu en fara närmade sig obemärkt bakifrån. En jättelik kräfta klämde sin vassa klo om
Herakles ena fot. Han drog efter andan av smärta och föll till marken. Nu närmade sig hydran
medan kräftan höll honom fast i ett järngrepp. Iolaus grep tag i Herakles tunga klubba och
lyckades räcka den till sin farbror, som med ett kraftigt slag krossade kräftan. Nu återgick de
till striden med hydran och snart var det sista ormhuvudet avhugget och halsen bränd. Det var
förstås Hera som skickat kräftan. Det kunde ha gått riktigt illa för Herakles om inte Iolaus
varit där. Men nu tackade han sin brorson och fick honom att lova att hålla sig borta från fler
äventyr. Hydrans huvuden lade han i en säck och tog med dem till Eurysteus. Hydran var
känd för att ha giftigt blod som ledde till döden och i detta doppade Herakles sina pilars
spetsar för att göra dem än farligare.
