Behandlingsinsatser
för personer som har begått eller riskerar att
begå sexuella övergrepp mot barn
Citera gärna Socialstyrelsens rapporter, men glöm inte att uppge källan. Bilder, fotografier
och illustrationer är skyddade av upphovsrätten. Det innebär att du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.
ISBN
Artikelnr
978-91-86585-73-0
2011-1-1
Publicerad www.socialstyrelsen.se, januari 2010
2 Förord
Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att kartlägga behandlingsmetoder i Sverige för personer som begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn. Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har haft
uppdraget att genomföra en utvärdering av effekterna av behandlingsmetoder
för personer som begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn.
De två aktuella rapporterna ska redovisas vid samma tillfälle till Regeringskansliet. Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering har
kontinuerligt haft samrådsmöten under projektets gång.
Föreliggande rapport har utarbetats av Katrin Ekström (projektledare). I utredningen har Statens institutionsstyrelse, Kriminalvården, Riksförbundet för
sexuell upplysning, Brottsförebyggande rådet, Centrum för våldsprevention,
Centrum för Andrologi och Sexualmedicin med flera generöst bistått utredningen med kunskap om behandlingsinsatser för sexuella förövare.
Håkan Ceder
Ställföreträdande generaldirektör
3 4 Innehåll
Förord .............................................................................................................. 3 Innehåll ........................................................................................................... 5 Sammanfattning och slutsatser ...................................................................... 7 Inledning ......................................................................................................... 9 Uppdraget ...............................................................................................................9 Bakgrund ................................................................................................................9 Metod och genomförande ...................................................................................10 Intervjuer .............................................................................................................10 Sexualbrott mot barn i lagens mening ......................................................... 13 Anmälda och uppklarade sexualbrott ...............................................................14 Mörkertal .............................................................................................................15 Vuxna förövare ....................................................................................................16 Ungdomar som begår sexuella övergrepp .........................................................17 Barn med sexuellt problembeteende ..................................................................17 Sexuella avvikelser ........................................................................................ 18 Pedofili ..................................................................................................................18 Resultat .......................................................................................................... 20 Läkemedelsbehandling vid hypersexualitet och sexuellt avvikande beteenden
...............................................................................................................................26 Riskbedömningar.................................................................................................27 Förebyggande arbete ...........................................................................................27 Avslutande kommentarer .............................................................................. 30 Referenser ...................................................................................................... 31 Bilagor ........................................................................................................... 33 Bilaga 1 .................................................................................................................33 Bilaga 2 .................................................................................................................39 5 6 Sammanfattning och slutsatser
Den här rapporten beskriver tillgängliga behandlingsinsatser för personer som
har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn. Rapporten beskriver också var behandlingsinsatserna ges.
I rapporten ”Behandlingsmetoder för personer som begått eller riskerar att
begå sexuella övergrepp mot barn. En systematisk litteraturöversikt” som
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) har genomfört utvärderas
behandlingsmetodernas effekter.
Sexualbrott mot barn är en allvarlig kränkning som kan ge stora problem
för offret. Det är viktigt att förövare erbjuds adekvata behandlingsinsatser för
att risken för återfall i sexualbrott ska minska. I förebyggande syfte bör personer som upplever att de är i riskzonen att begå sexuella övergrepp mot barn
få behandling för att förhindra eller minska risken att fler barn drabbas.
Män som har lagförts för sexualbrott och dömts till fängelse erbjuds att delta
i ett behandlingsprogram i Kriminalvården. Kvinnor som har dömts för sexualbrott erbjuds inte motsvarande behandlingsprogram.
Ungdomar som har dömts för sexualbrott får behandling vid ett särskilt
ungdomshem eller på en öppen avdelning i södra Sverige. Flickor som har
dömts för sexuella övergrepp placeras på ungdomshem för flickor med blandad problematik där de inte erbjuds behandlingsprogram som är specifika för
sexualbrott.
Barn med sexuellt problembeteende kan få behandling på de två specialenheter som barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har i södra Sverige. Det finns
även ett privat alternativ, hem för vård eller boende (HVB) för barn med sexuellt problembeteende. Samtliga tre enheter finns i södra Sverige.
I kombination med terapi förekommer även läkemedelsbehandling. Vilket
läkemedel personerna får beror på sexuell problematik, riskbeteende, diagnos
eller annan bakgrundsproblematik. Antiandrogener, i dagligt tal kallat kemisk
kastrering, kan ge negativa effekter såsom påverkan på bentätheten, risk att
utveckla typ 2-diabetes och hjärt- och kärlsjukdom. Läkemedelsbehandlingen
är tidsbegränsad, beroende på individ och diagnos och ges alltid i samråd med
patienten.
Personer som själva upplever att de skulle kunna begå sexuella handlingar
som de uppfattar som felaktiga behöver hjälp att hantera detta. De som själva
upplever att de kan vara i riskzonen att begå sexuella övergrepp kan, oavsett
var i landet de bor, kontakta Centrum för Andrologi och Sexualmedicin
(CASM) på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge för att få vård och
behandling. CASM forskar och utvecklar behandlingsmetoder och erbjuder
olika former av terapi. Såväl kvinnor som män söker sig till kliniken för att
lära sig att hantera sin sexuella problematik
Andra verksamheter som tar emot samtal från oroliga personer som upplever att de kan komma att begå sexuella övergrepp är RFSU och enskilda terapeuter. Ofta hänvisas dessa hjälpsökande personer till CASM.
7 Behandlingsinsatser för barn och ungdomar som har ett sexuellt problembeteende finns endast i södra Sverige. I övriga delar av Sverige saknas tillgång till hjälp och behandlingsinsatser, inom ett rimligt geografiskt avstånd.
Det är ur offrens, förövarens och samhällets perspektiv viktigt att adekvata
och effektiva behandlingsprogram sätts in så tidigt som möjligt för personer i
riskzonen. Därmed kan antalet offer minska.
Förebyggande insatser för personer i riskzonen finns framför allt i Stockholmsområdet. Denna geografiska begränsning gör att personer i andra delar
av landet som behöver stöd, råd och behandling har få eller inga möjligheter
till detta. En nationell stödtelefon skulle kunna medföra att tillgängligheten
till stöd och behandling väsentligt ökar.
Socialstyrelsens slutsatser är följande:
• Socialstyrelsen anser att vetenskapligt beprövade behandlingsinsatser bör
utvecklas och tillgängligöras för män, kvinnor och barn som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp.
• Tillgängligheten till behandling för barn med sexuellt problembeteende
och ungdomar som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp är
begränsad till södra Sverige och Socialstyrelsen betonar vikten av att regionala kunskapscentrum utvecklas så att dessa barn och ungdomar kan få
tillgång till evidensbaserade behandlingsinsatser närmare det egna hemmet.
• Det finns idag låg kunskapsnivå om barn som agerar sexuellt mot andra
och hur deras problem kan hanteras. Detta kräver ett omfattande arbete och
Socialstyrelsen anser att det behövs särskilda insatser för att ge personal i
förskola, fritidshem, skola och socialtjänst samt föräldrar det stöd de behöver.
8 Inledning
Uppdraget
År 2010 fick Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att kartlägga tillgängliga
behandlingsinsatser i Sverige för personer som har begått eller riskerar att
begå sexuella övergrepp mot barn, och den geografiska omfattningen av dessa. I uppdraget ingick även att se över var i landet behandlingsinsatserna erbjuds. Tyngdpunkten för kartläggningen ska ligga på vilka insatser som finns
tillgängliga för personer som inte är föremål för åtgärder inom ramen för exempelvis kriminalvård eller sluten ungdomsvård.
Regeringen gav också Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) i
uppdrag att utvärdera effekterna av behandlingsmetoder för personer som
begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp mot barn. Socialstyrelsens
och SBU:s rapporter ska gemensamt redovisas senast den 31 december 2010.
Bakgrund
Barn som utsätts för sexualbrott kan få bestående problem. För att på sikt
kunna minimera antalet offer för sexuella våldsverkare måste förövare och
presumtiva förövare kunna erbjudas adekvat och effektiv behandling. Det är
viktigt för offren, förövarna och samhället att det finns adekvata och evidensbaserade behandlingsprogram för sexualbrottslingar.
Personer som dömts till ungdoms- eller kriminalvård för sexualbrott borde
ges möjlighet att genomgå ett effektivt behandlingsprogram för att minska
riskerna för upprepade sexualbrott.
I förebyggande syfte bör personer som är i riskzonen att begå sexuella
handlingar mot barn ges möjlighet att genomgå adekvat och evidensbaserad
behandling.
Offer
Barn och ungdomar som utsätts för sexuella övergrepp kan få livslånga men. I
många fall är förövaren en person som barnet känner. Om barn och ungdomar
som utsatts för sexuella övergrepp får stöd, vård och behandling tidigt kan det
ha avgörande betydelse för offret. Misstankar om att barn utsatts för våld eller
på annat sätt far illa bör anmälas till polisen eller socialnämnden. I 14 kap 1 §
socialtjänstlagen står: ”Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla
detta till nämnden. Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom
samt andra myndigheter i hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och Kriminalvården är skyldiga att
genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om
något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns
skydd”. Läs mer i bilaga 2.
9 Förövare
Det finns ett flertal kända riskfaktorer som kan leda till att personer begår
sexuella övergrepp. Förövaren kan själv ha utsatts för övergrepp eller känna
stor ensamhet, ha svårigheter med intima relationer, vara antisocial, ha en
psykiatrisk eller medicinsk diagnos etc. Även en kombination av flera riskfaktorer kan ligga till grund för att personer blir sexuella förövare.
Metod och genomförande
Den här rapporten är en deskriptiv studie av de behandlingsmetoder som erbjuds personer som har dömts för sexualbrott och de som riskerar att begå
sexualbrott. Socialstyrelsen beskriver även den hjälp och behandling som
erbjuds barn och ungdomar under 15 år. Information har inhämtats genom
intervjuer, utredningar, forskningsrapporter, faktablad och artiklar avseende
behandlingsmetoder för personer som har begått eller riskerar att begå sexualbrott mot barn.
Syftet med undersökningen har varit att:
• kartlägga de behandlingar som erbjuds personer som har begått eller riskerar att begå sexualbrott mot barn
• identifiera målgrupperna för behandling
• beskriva den behandling som används utifrån målgrupperna
Kartläggningen beskriver behandlingsmetoder utifrån de intervjuer som Socialstyrelsen har genomfört med chefer, terapeuter, psykologer och behandlingsansvariga i Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse, barn- och ungdomspsykiatri, rättspsykiatriska kliniker, ideella organisationer samt i ett privat vårdalternativ för barn.
Avgränsningar
Kartläggningen beskriver behandlingsmetoder för personer som har begått
eller kan komma att begå övergrepp mot barn vilket var huvudsyftet med
uppdraget. Hjälp och behandling till offer och deras familjer har inte ingått i
studien. Utredningen ger en bild av de behandlingar och terapier som finns i
Sverige. Det kan ändå finnas enstaka terapeuter, socionomer eller psykologer
som genomför terapier med personer i riskzonen som inte nämns i denna rapport.
I rapporten ”Behandlingsmetoder för personer som begått eller riskerar att
begå sexuella övergrepp mot barn. En systematisk litteraturöversikt” som
Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) utarbetat utvärderas effekterna av behandlingsmetoderna. Behandlingarnas effekter beaktas därför
inte i denna studie.
Intervjuer
Socialstyrelsen har sammanställt beskrivningarna som framkom för varje
verksamhet och finns i resultatdelen. Beskrivningarna utgår från frågor om
10 verksamhet, klienter, patienter, behandlingsmodeller, kombinationer av behandlingar, riskbedömningsmetoder, återfall och yrkeskompetens.
Intervjuerna genomfördes med hjälp av öppna frågeområden som delvis
bestämdes utifrån verksamheternas karaktär, deras klienter eller patienter
samt behandlingsmetoder. Intervjuerna har genomförts vid personliga möten i
verksamheten och per telefon. De intervjuade har varit ansvariga personer
med stor kännedom om behandlingsverksamheten. De intervjuade har berättat
om verksamhetens syfte, klient- eller patientkategorier, behandlingsmodeller,
riskbedömningar, återfallsproblematik och personalgruppens yrkeskompetens. Intervjuerna genomfördes under samtalsliknande former under cirka 45
minuter och i ett fall tre timmar. I flera fall har Socialstyrelsen genomfört
kompletterande telefonintervjuer för att öka förståelsen för såväl verksamhet
som behandlingsmetoder. Personal vid ett SiS-ungdomshem, en specialistenhet för barn- och ungdomspsykiatri samt chefer för rättspsykiatriska regionkliniker har intervjuats per telefon. Intervjuerna med representanterna för de
rättspsykiatriska klinikerna var kortare och tog cirka 10 minuter.
Socialstyrelsen har gjort studiebesök och genomfört intervjuer på följande
enheter:
• Sexualbrottsanstalt i västra Sverige för dömda förövare, Kriminalvården
• Statens institutionsstyrelse (SiS) ett ungdomshem i Uppland för övergreppsspecifik behandling av pojkar som har begått sexuella övergrepp
och som är omhändertagna enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller dömda enligt lagen (1998:603) om
verkställighet av sluten ungdomsvård (LSU)
• Statens institutionsstyrelse (SiS) ett ungdomshem i södra Sverige för övergreppsspecifik behandling av pojkar som har begått sexuella övergrepp
och som är omhändertagna enligt antingen lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller socialtjänstlagen (2001:453) SoL
• Barn- och ungdomspsykiatrisk specialenhet (BUP) i Stockholm som tar
emot såväl offer för sexuella övergrepp, som barn med sexuellt problembeteende
• Barn- och ungdomspsykiatrisk specialenhet (BUP) i Linköping som tar
emot såväl offer för sexuella övergrepp, som barn med sexuellt problembeteende, telefonintervju
• Ett behandlingshem (HVB) i södra Sverige för barn med sexuellt problembeteende
• En privat öppenvård som ger rådgivning till socialtjänst, föräldrar och barn
med sexuellt problembeteende
• Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) Stockholm
• Centrum för Andrologi och Sexualmedicin (CASM), Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge
• Rättspsykiatriska regionklinikerna i Sundsvall, Karsudden, Växjö, Säter
och Vadstena, samtliga telefonintervjuer
• Rädda Barnen, Stockholm.
11 Socialstyrelsen har genomfört totalt 18 intervjuer med terapeuter, psykologer,
chefsöverläkare, verksamhetschefer och andra behandlingsansvariga för personer som agerar sexuellt, har dömts för sexualbrott eller är presumtiva förövare. Intervjuerna har genomförts under våren och hösten år 2010.
12 Sexualbrott mot barn i lagens mening
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter är alla människor under 18 år
barn. Enligt svensk lag är det inte tillåtet att utföra en sexuell handling med
barn under 15 år.
Sexualbrott regleras i 6 kap. brottsbalken (BrB). Den 1 april 2005 ändrades
brottsbalken genom en ny sexualbrottslag. Begreppet sexuell handling ersatte
den tidigare benämningen sexuellt umgänge. Sexuell handling är ett bredare
begrepp som även innefattar handlingar som tidigare bedömdes vara sexuellt
ofredande.
I den reviderade lagen har begreppet våldtäkt mot barn 6 kap.4 § BrB ändrats genom att det inte finns ett krav på tvång.
Straffbestämmelsen sexuellt övergrepp mot barn 6 kap. 6 § BrB avser den
som genomför en annan sexuell handling än som avses i 4 och 5 §§ med ett
barn under 15 år eller med ett barn som fyllt 15 men inte 18 år och som gärningsmannen står i ett förhållande som avses i 4 § andra stycket.
Övergreppet kan vara fysiskt eller icke-fysiskt. Ett icke-fysiskt övergrepp
är till exempel när barn tvingas titta på vuxnas könsorgan eller blir tvingade
att visa sin egen kropp. Att fotografera eller filma personer som exempelvis
duschar eller tvinga någon att titta på porrbilder eller porrfilmer ingår också i
begreppet sexuellt övergrepp [1].
Med ett fysiskt övergrepp menar man beröring av barnets eller den vuxnes
könsorgan eller bröst, och samlag i olika former. Det kan vara vanligt samlag,
munsex eller analsex.
Sexuella kontakter mellan förälder eller styvförälder och barn eller barnbarn är straffbart. Det är den vuxne, aldrig barnet som har ansvar för att sexuella handlingar med barn inte sker.
Preskriptionstiden för sexualbrott mot minderåriga är i den nya sexualbrottslagstiftningen förlängd så att den börjar löpa först från barnets myndighetsålder (18 år). Den omfattar också grovt utnyttjande av barn för sexuell
posering 6 kap. 8§ BrB och koppleri 6 kap. 12§ BrB. Om den utsatta personen är mellan 15 och18 år är en sexuell handling brottslig i de fall där hot
eller tvång ingår eller om ungdomen varit i ett så kallat hjälplöst tillstånd.
De sexualbrott mot barn som ingår i brottsbalkens 6 kapitel är:
•
•
•
•
•
•
våldtäkt mot barn (4 §)
grov våldtäkt mot barn (4 §)
sexuellt utnyttjande av barn (5 §)
sexuellt övergrepp mot barn (6 §)
utnyttjande av barn för sexuell posering (8 §)
sexuellt ofredande (ingår även blottning oavsett offrets ålder)
(10 §).
13 Påföljderna för sexualbrott mot barn är fängelse, rättspsykiatrisk vård,
skyddstillsyn, villkorlig dom, ungdomsvård, ungdomstjänst, böter eller straffföreläggande.
Anmälda och uppklarade sexualbrott
Det totala antalet anmälda sexualbrott ökar för varje år. Enligt statistik från
Brottsförebyggande rådet har antalet anmälda sexualbrott femdubblats över
en trettioårsperiod. Under år 2009 anmäldes totalt cirka 15 700 sexualbrott
[2]. Av dessa klassades hälften som sexuellt ofredande eller blottning. Nära
40 procent av de anmälda sexualbrotten avser våldtäkt och försök till våldtäkt. Den nya sexualbrottslagen från år 2005 har lett till att fler brott nu bedöms som våldtäkt. Enligt Brottsförebyggande rådet finns det anledning att
tro att sexualbrotten verkligen har ökat och inte endast anmälningsbenägenheten. Tänkbara förklaringar till att antalet sexualbrott ökar antas bland annat
vara förändringar i samhället såsom kontakter via Internet, ökad alkoholkonsumtion och fler utskänkningsställen.
Av det totala antalet anmälda sexualbrott år 2009 avsåg 10 412 sexualbrott
mot barn. Tabell 1 nedan visar att 6 955, 67 procent, av dessa brott klarades
upp. Tabellen visar även att fler flickor än pojkar ingår i statistiken som offer
för anmälda sexualbrott. Våldtäkt är den brottstyp som har det största antalet
anmälningar mot flickor och pojkar, såväl under (1 958 anmälningar) som
över 15 år (943 anmälningar). Det totala antalet anmälda våldtäkter mot barn i
åldern 0–17 år var 2 901 under år 2009. Av dessa anmälningar var cirka 14
procent av offren pojkar. Uppklarandeprocenten är högre för våldtäkt där pojkar är offer, 76 procent mot 44 procent där flickor är offer.
14 Tabell 1: Anmälda och uppklarade sexualbrott år 2009, antal och procent. Brottstyp
samt offrets kön och åldersgrupp. Samma förövare kan ha begått och dömts för fler
än ett sexualbrott
Brottstyp
Antal anmälda brott år
2009
Våldtäkt mot barn < 15 år
Varav flickor
Varav pojkar
Uppklarade
år 2009
i antal och
procent (%)
1958
1581
377
1441 (50)
1113 (44)
323 (76)
Våldtäkt mot barn 15–17 år
Varav flickor
Varav pojkar
943
920
23
704 (59)
689 (59)
15 (57)
Sexuellt tvång, utnyttjande mm barn < 15
Varav flickor
Varav pojkar
427
346
81
226 (39)
192 (38)
34 (41)
45
36
9
24 (42)
19 (39)
5 (56)
429
338
91
215 (42)
173 (43)
42 (38)
35
29
6
12 (29)
10 (28)
2 (33)
127
104 (51)
150
1561
900
10412
79 (39)
1023 (43)
510 (39)
6955 (67)
Sexuellt tvång, utnyttjande mm barn 15–17
Varav Flickor
Varav pojkar
Sexuellt övergrepp mot barn < 15
Varav flickor
Varav pojkar
Sexuellt övergrepp mot barn 15–17
Varav Flickor
Varav pojkar
Utnyttjande av barn < 18 år för sexuell posering
mm*
Köp av sexuell handling barn < 18 år*
Annat sexuellt ofredande < 15 år*
Annat sexuellt ofredande av barn 15–17 år*
Totalt
*Ingen uppgift om kön
Källa: Brottsförebyggande rådet [2]
Under år 2007 lagfördes 985 personer för sexualbrott. Av dessa dömdes 397
personer, det vill säga 40 procent, till fängelse. 208 personer dömdes till böter, 75 personer till skyddstillsyn, 87 personer till villkorlig dom varav 29 till
samhällstjänst och 9 personer till rättspsykiatrisk vård. För 131 personer utfärdades strafföreläggande och för 9 personer meddelades åtalsunderlåtelse
[3].
Mörkertal
Sexualbrott är sannolikt ett brott med omfattande dold brottslighet, det vill
säga ett mycket stort mörkertal [3]. Sexualiteten är ett känsligt område generellt och sexualbrott är något som är ännu känsligare att tala om, i synnerhet
om de begås av närstående personer. Skuld- och skamkänslor kan utgöra hin-
15 der för att polisanmäla brottet [3]. Många av dessa brott kommer således inte
till polisens kännedom. Man kan därför anta att statistiken över sexualbrott
inte ger en verklig bild av brottets omfattning för att ännu en hämmande faktor inträder då det gäller sexualbrott mot barn. Barn kan oftast inte själva anmäla brottet till polisen. Mörkertalet för dessa brott styrs av i hur hög grad
barn kan berätta vad de blivit utsatta för, i vilken mån de blir trodda och i
vilken utsträckning de personer som får barnets förtroende beslutar att polisanmäla händelsen [3]. Barn som har utsatts för sexuella övergrepp reagerar
ofta genom att vara tysta och inte berätta för någon om vad som har hänt. När
det gäller sexualbrott mot barn är det enligt Kwarnmark [4] tre faktorer som
brukar nämnas som avgörande för hur högt mörkertalet är: brottets grovhet,
relationen mellan offret och förövaren samt om brottet har uppmärksammats
av andra. Grova brott anmäls i högre utsträckning än lindrigare brott. Brott
där offer och gärningsman är okända för varann anmäls i högre grad än i fall
där gärningsmannen är närstående. Brott som utspelas på allmän plats anmäls
i högre grad än brott som utspelas i det privata livet [4].
Vuxna förövare
De flesta förövare som anmäls och lagförs för sexualbrott är män. Det är
ovanligt att kvinnor lagförs för sexualbrott. Att kvinnor kan vara sexuella
förövare är omgivet av okunskap och myter. Kvinnliga förövare nämns sällan
i studier kring sexualbrott. Uppfattningen om att kvinnor inte kan förgripa sig
sexuellt har inte förändrats genom åren.
Genom att jämföra officiella data, polisrapporter, antal dömda samt offerundersökningar har Cortoni, Hanson, & Coache [5] i en metaanalysstudie år
2009 beräknat att proportionen mellan manliga och kvinnliga sexuella förövare är 20:1, det vill säga 20 manliga på 1 kvinnlig förövare. I offerundersökningar har personer som har utsatts för någon form av sexualbrott fått berätta
om det var en man eller kvinna som var förövaren. Genom dessa offerundersökningar visar data att kvinnor kan vara ansvariga för mellan fyra och fem
procent av alla sexualbrott.
Enligt Brottsförebyggande rådets statistik [2] anmäldes totalt 246 kvinnor
för sexuella övergrepp mot barn under 15 år mellan år 1990 och 2000. Av
dessa dömdes 30 kvinnor.
I en svensk studie [6] om kvinnor som har förgripit sig sexuellt konstaterades att de lider av psykisk ohälsa i samma utsträckning som andra kvinnliga
våldsbrottslingar. Mellan år 1988 och 2000 hade 93 kvinnor och 8500 män
dömts för sexualbrott. Kvinnorna hade dömts för våldtäkt, sexuellt tvång,
sexuella övergrepp på barn eller sexuellt ofredande. De 93 kvinnorna jämfördes med en kontrollgrupp svenska kvinnor i normalbefolkningen bland annat
avseende förekomsten av psykiatriska diagnoser. Psykossjukdomar var 16
gånger högre och missbruk 23 gånger vanligare bland sexualbrottsdömda
kvinnor än i kontrollgruppen.
CASM genomförde år 2009 en enkätundersökning [7] som omfattade totalt
80 personer; 63 män (79 procent) och 17 kvinnor (21 procent). Ett fynd var
att kvinnor med så kallad hypersexuell störning i högre utsträckning än män
utsatte sig för risker genom tillfälliga sexuella kontakter. Det vanligaste hypersexuella beteendet hos kvinnor var att engagera sig i sexuella kontakter
16 utan att ta hänsyn till risker för sig själv och andra, medan det vanligaste för
män var pornografibruk och onani. Det var mycket vanligt i hela gruppen
med annan psykiatrisk sjuklighet. Totalt hade 92 procent åtminstone ”milda”
depressiva besvär och rapporterade ett större psykologiskt lidande än en normalpopulation. Kvinnorna i studien mådde signifikant psykiskt sämre än
männen. En indikation på, eller förekomst av sexuell parafili gällde både
kvinnor och män. Vanligast var voyeurism (ett tvångsmässigt återupprepat
behov av att nå sexuell upphetsning och orgasm som otillåten, dold betraktare
av andra människors avklädning, nakenhet och sexuella aktivitet), 43 procent.
Därefter exhibitionism (blottning), 20 procent och pedofila fantasier, 14 procent.
Ungdomar som begår sexuella övergrepp
Enligt Kjellgren [8] är det inte ovanligt att ungdomar begår sexuella övergrepp. Det finns ingen enskild faktor som leder till att barn och ungdomar
agerar eller förgriper sig sexuellt. Ofta är det flera faktorer sammantaget som
gör att de utvecklar ett sexuellt oönskat beteende. Exempelvis kan känslomässigt övergivna barn, barn som har bevittnat våld, lever i gränslösa familjer etc.
vara bakgrundsfaktorer som gör att barnet kan löpa en större risk att bli sexuellt utagerande. Andra faktorer som kan göra att barn och ungdomar blir sexuellt utlevande är psykiska funktionsnedsättningar och neuropsykiatriska
funktionsnedsättningar som ADHD och Aspergers syndrom.
Många dömda sexualförövare har tidigt i åldrarna visat ett avvikande sexuellt beteende [9]. De flesta uppskattningar som gjorts av sexualbrottens omfattning bland unga är troligen i underkant. Benägenheten att polisanmäla
sexualbrott är nämligen mycket låg och sannolikt ännu lägre när det gäller
övergrepp som begåtts av unga personer [10].
Barn med sexuellt problembeteende
Barn kan förgripa sig sexuellt på andra barn. En liten del av de unga sexbrottsförövarna är mycket unga, yngre än 12 år, när de uppvisar ett sexuellt
övergreppsbeteende [10]. Barn under 13 år kan förgripa sig sexuellt på ett
annat barn – med allvarliga konsekvenser för den som utsatts. Det kan vara
barn som är sexuellt aggressiva, sexuellt tvingande eller barn som har något
annat problematiskt sexuellt beteende [9]. Övergreppen kan ske på förskolan,
fritidshemmet, i skolan eller i den egna familjen.
Mörkertalet kan vara stort även bland barn med sexuellt övergreppsbeteende. En förklaring kan vara att omgivningen väljer att inte se och reagera när
ett barn uppvisar ett sexuellt övergreppsbeteende mot andra.
17 Sexuella avvikelser
Sexuella avvikelser brukar i psykiatrin sammanföras under beteckningen
parafilier och är ett begrepp för en psykisk störning. Parafilierna ingår inte i
begreppet sexuell läggning, som homosexualitet, bisexualitet, transsexualism
och heterosexualitet, utan är betraktat som avvikelse.
Pedofili
Pedofili är en vuxen människas sexuella dragning till barn. Pedofili kan ha en
hetero-, bi- eller homosexuell orientering. Hebefili är en undergrupp till pedofili och avser en vuxen människas dragning till pubertala ungdomar/barn (1114 år). Eftersom sexuell aktivitet med minderåriga (under 15 år) är olaglig får
utövad pedofili/hebefili ofta straffrättsliga påföljder [11].
Amerikanska psykiatriska förbundet har sammanställt en manual som innehåller koder och kriterier för olika mentala störningar DSM-IV-TR [13]. I
manualen finns tre kriterier för diagnosen pedofili.
Kriterier för diagnosen pedofili:
A
B
C
personen har under minst sex månader återkommande kraftigt sexuellt upphetsande fantasier, drifter, eller beteenden,
rörande ett eller flera förpubertala barn (i allmänhet barn
som är 13 år eller yngre).
personen som har utlevt dessa drifter eller de sexuella drifterna eller fantasierna har märkbart plågat personen eller gett
honom eller henne sociala svårigheter.
personen är minst 16 år gammal, och minst fem år äldre än
det eller de barn som åsyftas i det första kriteriet.
Pedofili innebär således att en person som är minst 16 år attraheras av och har
varaktiga sexuella fantasier om barn eller begår verkliga övergrepp på barn
som inte kommit in i puberteten och är minst fem år yngre. En 15-åring som
har varaktigt sexuellt umgänge med en 12-åring behöver således inte vara
pedofil.
Det bör poängteras att alla personer med diagnosen pedofili eller hebefili
inte begår sexuella övergrepp mot barn. Kontrollmekanismerna hos individen
kan vara så starka så att det stoppar dem från att begå övergrepp. De flesta
personer som döms för sexuella övergrepp mot barn har inte diagnosen pedofili.
En ny diagnos för sexuell avvikelse, ”hypersexualitet” kan komma att införas i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V) [12].
18 DSM-IV-TR kommer att ersättas av DSM-V som har offentliggjorts men fortfarande
är under utarbetande. Hypersexualitet innebär att personen under en längre tid
är helt upptagen av sexuella tankar och beteenden så att det påverkar dennes
liv negativt.
19 Resultat
I regeringens uppdrag angavs att tyngdpunkten i kartläggningen ska ligga på
insatser som finns tillgängliga för personer som inte är föremål för åtgärder i
exempelvis Kriminalvården eller den slutna ungdomsvården. De behandlingsinsatser som förekommer i Sverige finns framför allt för personer som har
lagförts i Kriminalvården och den slutna ungdomsvården. Nedan redovisar
Socialstyrelsen behandlingsmetoder för såväl personer som har begått sexuella övergrepp mot barn och personer som är i riskzonen att begå sådana brott.
Vuxna förövare – Kriminalvården
Män som har lagförts för sexualbrott och dömts till fängelse placeras på en av
de sex befintliga anstalterna för sexualbrottsdömda. Till dessa anstalter kommer alla män som har dömts för sexualbrott som huvudbrott. Det kan vara
personer som förgripit sig mot kvinnor, män eller barn. En del av dessa har
diagnosen pedofili men långtifrån alla.
Kriminalvården använder sedan år 2002 behandlingsprogrammet Relation
och samlevnad (ROS) på samtliga sex kriminalvårdsanstalter för män som är
lagförda för sexualbrott. Behandlingsprogrammet finns på anstalterna i Kristianstad, Norrtälje, Salberga, Skogome, Härnösand/Saltvik och Tillberga.
Män, på både öppen och sluten anstalt, erbjuds att delta i behandlingsprogrammet och deltagandet är frivilligt.
Frivården som har kontor över hela landet har uppföljning för personer
som är frigivna och har fullföljt ROS–behandlingen. Frivården ska även vid
behov kunna erbjuda hela ROS-behandlingen.
Kvinnor som har lagförts för sexualbrott placeras på någon av anstalterna
för kvinnor med blandad problematik. Det saknas ett behandlingsprogram för
kvinnor som har lagförts för sexualbrott i Sverige. I den mån behandling ges
för kvinnor sker den som traditionell individualterapi.
Relation och samlevnad, ROS
Relation och samlevnad (ROS) är ett behandlingsprogram som är baserat på
samtalsterapi. Det långsiktiga målet med ROS är att minska risken för återfall. Metoden som har sitt ursprung i Kanada är manualbaserad och har anpassats efter svenska förhållanden. År 2002 introducerades ROS i Kriminalvården i Sverige.
ROS-behandlingen är ett kognitivt program med psykodynamiska och beteendeterapeutiska inslag. ROS-programmet leds av två personer varav minst
en är psykolog eller psykoterapeut samt en person med beteendevetenskaplig
utbildning. De som deltar i behandlingsprogrammet träffas i en samtalsgrupp
två gånger i veckan à tre timmar. Gruppen består av maximalt åtta intagna.
Samtalen som förs i gruppen utgår från fem förändringskomponenter.
20 ROS är indelat i följande förändringskomponenter:
• kognitiva förvrängningar och hur man förändrar dessa
• relationer, intimitet och social förmåga
• empati och offermedvetenhet
• att hantera känslor
• avvikande sexuella fantasier och sexuell upphetsning
I den manualstyrda terapin ska sexualbrottslingarna bland annat lära sig socialt samspel, att bygga relationer, att känna empati och att kunna identifiera
sina riskfaktorer. Gruppdiskussioner, rollspel och individuella uppgifter att
lösa finns som inslag i programmet. Även individuell samtalsterapi ingår i
behandlingen.
Hela programmet genomförs under cirka sex månader och omfattar cirka
56–60 gruppmöten om totalt cirka 180 timmar.
Tabellen nedan visar en sammanställning av orsaker till att personer inte
deltog i ROS-behandlingen. Uppgifterna kommer från en av de kriminalvårdsanstalter som tar emot sexualbrottsförövare. Under år 2009 deltog 110
(65 %) intagna i ROS-programmet. Av de intagna som inte deltog var det 26
personer (43 %) som nekade, 17 (28 %) hade för kort fängelsetid för att kunna genomgå hela ROS- programmet och 17 (28 %) kunde inte svenska språket så väl och deltog därför inte i behandlingen.
Tabell 2: Orsaker till att personer på en kriminalvårdsanstalt inte deltar i ROSprogrammet under år 2009
Orsaker till att inte delta i ROSbehandling år 2009
Antal
För kort fängelsetid
Nekade behandlingen
Språkhinder:
Totalt
17
26
17
60
.
Källa: Kriminalvården
För att deltagare i olika former av samtalsterapier, på grupp- eller individnivå,
ska ha möjlighet att utvecklas bör språket inte vara ett hinder. Icke svensktalande personer kan därför, i brist på tolkar eller psykologer som behärskar
deras språk, komma att exkluderas från terapin. Om den intagnes strafftid är
kortare än behandlingstiden så påbörjas inte ROS–behandlingen på anstalten.
Då finns möjligheten att gå programmet i frivården under övervakningstiden.
De intagna har rätt att neka behandling. Utöver ROS-programmet så förekommer även läkemedelsbehandling, se avsnittet Läkemedelsbehandling
Vuxna förövare – rättspsykiatrisk vård
Patienter som har dömts för sexualbrott och till rättspsykiatrisk vård enligt
lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård placeras på en av de fem rättspsykiatriska klinikerna i Sverige. De fem rättspsykiatriska klinikerna är;
Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, i Sundsvall, Karsudden i Katrineholm, i Säter och i Vadstena. Samtliga av dessa tar emot patienter som be21 dömts behöva rättspsykiatrisk vård och har begått sexualbrott mot barn. Vid
var och en av de ovanstående klinikerna finns mellan fem och sex patienter
som har begått sexualbrott och dömts till rättspsykiatrisk vård.
Ingen av de fem klinikerna bedriver någon terapi som är specifik för sexualbrott. Intagna patienter på de rättspsykiatriska klinikerna som har begått
sexualbrott och dömts till rättspsykiatrisk vård får terapi i form av enskilda
samtal enligt en individuell vårdplan utifrån deras behov och problem. Patienterna har tillgång till stödsamtal med psykodynamisk eller kognitiv beteendeterapeutisk inriktning.
En av de rättspsykiatriska klinikerna uppger att de samarbetar med CASM
vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, bland annat för att bedöma
patienternas återfallsrisker.
Diskussioner pågår på en rättspsykiatrisk klinik om att införa ROSbehandlingsprogram för dessa patienter.
Läkemedelsbehandling i form av antiandrogen hormonbehandling förekommer i mindre utsträckning. Några få patienter behandlas med hormoner
för att dämpa överdriven sexuell drift, se avsnittet Läkemedelsbehandling.
Ingen kvinna som har begått sexualbrott finns intagen på någon av de rättspsykiatriska regionklinikerna.
Vård av ungdomar
Ungdomsvård i form av en insats i socialtjänsten kan ges som öppenvård eller
heldygnsvård med placering i familjehem eller hem för vård eller boende
(HVB). HVB kan drivas i kommunal eller i enskild regi. De statliga särskilda
ungdomshemmen är också HVB. Statens institutionsstyrelse ansvarar för de
särskilda ungdomshemmen. De lagmässiga grunderna för socialtjänstens insatser i form av frivillig vård eller tvångsvård finns i SoL respektive LVU. En
insats i form av tvångsvård med stöd av LVU sker enligt 22 § LVU och kan
ges i form av särskilt kvalificerad kontaktperson eller annan behandling i
öppna former. Sluten ungdomsvård utdöms som en påföljd enligt 32 kap. 5 §
brottsbalken och tillämpas för ungdomar som begått allvarliga brott mellan 15
och 17 års ålder. Verkställigheten regleras i lagen om verkställighet av sluten
ungdomsvård (LSU). Den slutna ungdomsvården verkställs genom en vid
domen tidsbestämd placering, lägst fjorton dagar och högst fyra år, vid ett
särskilt ungdomshem i Statens institutionsstyrelse. Verkställigheten och utslussningen ska ske i samverkan med socialtjänsten och en uppföljning är
grunden för att behandlingen ska ha förutsättningar att lyckas.
Vård av ungdom vid de särskilda ungdomshemmen (SiS)
Pojkar mellan 15 och 22 år som har dömts för sexuella övergrepp med påföljden sluten ungdomsvård placeras på ett ungdomshem i Uppland. Dessa pojkar
var mellan 15 år och 17 år då brottet begicks och kan beroende på påföljdens
längd vara upp till 22 år vid utskrivningen. Ungdomshemmet har två behandlingsavdelningar för personer som dömts enligt LSU och en för personer som
placerats enligt LVU. Det händer att de ungdomar som placerats med stöd av
LSU har dömts till alltför korta påföljder för att kunna påbörja och fullfölja
behandlingen, se mer om behandling på sid 23. För ungdomar som placeras
22 med stöd av LVU ska vården pågå tills ansvarig socialnämnd anser att syftet
med den är uppfyllt.
Behandlingsmetoder
Ungdomarna på den slutna avdelningen får en kombinerad behandling som
består av ett lösningsfokuserat förhållningssätt. Där ingår exempelvis Aggression Replacement Training (ART) som är en färdighetsträning och ilskekontroll och moralträning. Dessutom får de individuell terapi, sex- och samlevnadsundervisning och gängse skolundervisning. Pojkarnas familjer och andra
i deras nätverk erbjuds att en gång per månad komma till ungdomshemmet
för att få hjälp och stöd.
En motiverad pojke kan fullgöra behandlingsprogrammet inom 1,5 år. För
en omotiverad pojke kan samma behandling ta 3–4 år.
Frigivna och deras familjer får träffa en familj- och nätverksledare två
veckor, tre månader eller sex månader efter frisläppandet för att kontrollera
om utslussningsplanen, skolgången etc. har fungerat.
Placering enligt SoL och omhändertagande enligt LVU
Statens institutionsstyrelse har även en öppen avdelning i södra Sverige för
pojkar mellan 13 och 21 år som har begått sexuella övergrepp. De är omhändertagna enligt LVU med särskilda bestämmelser om vård av unga. De tar
även emot pojkar som är placerade av socialtjänsten enligt SoL. Den öppna
avdelningen har plats för nio pojkar.
Behandlingsinsatser
Behandlingsinsatserna för pojkarna på den öppna avdelningen kallas integrativ modell. Den består av behandlingsprogrammet Relation och samlevnad
(ROS), individualterapi och ett eget utarbetat program kallat identitet och
sexualitet. ROS- programmet som i första hand används i Kriminalvården har
här anpassats för ungdomar. I vissa fall deltar även föräldrarna.
Flickor som agerar sexuellt mot barn eller har dömts för sexuella övergrepp
placeras på hem för ungdomar med blandad problematik. Behandling som är
specifik för sexualbrott erbjuds inte till flickor.
Barn med sexuellt problembeteende
Barn som har förgripit sig sexuellt benämns oftast inte som förövare. Istället
används uttrycket ”sexuellt problembeteende” eller att de ”agerar sexuellt mot
andra” eftersom barn inte kan vara brottslingar i lagens mening. Barn med
sexuella beteendeproblem kan exempelvis ha haft samlag eller på annat sätt
gjort sexuella fysiska närmanden på andra barn.
Rädda Barnen startade en mottagning för pojkar år 1990 med riktade insatser för såväl offer för sexuella övergrepp som för barn som själva agerar sexuellt. Pojkmottagningen var först en terapeutisk mottagning för barn som var
offer för sexuella övergrepp. Under detta arbete upptäcktes att barn också kan
vara förövare och därmed prioriterades dessa barn i det kliniska arbetet. Barnen som gick i terapi på Pojkmottagningen var från mellan 8 och 17 år. Arbe-
23 tet på Pojkmottagningen införlivades i början på 2000-talet i Centrum för
barn och ungdomar i kris som Rädda Barnen driver. Rädda Barnen profilerar
sig numera mot barn med annan problematik och tar numera endast i ringa
omfattning emot barn som agerar sexuellt.
Barn- och ungdomspsykiatri, BUP
Barn som agerar sexuellt mot andra är i behov av professionell hjälp. Det
finns två specialenheter i landet som kan ta emot barn och ungdomar med
sexuell beteendeproblematik för bedömning och behandling.
Barn- och ungdomspsykiatriska specialenheten BUP Grinden i Stockholms
läns landsting (tidigare BUP Vasa och Bågen) erbjuder konsultation, bedömning och behandling för barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp. BUP Grinden tar emot förfrågningar och uppdrag angående barn som
agerar sexuellt. Det handlar om cirka 50 barn per år. Uppdragen gäller både
flickor och pojkar som agerar sexuellt mot andra. Det är framför allt socialtjänsten, förskolan och skolan som remitterar och kommer med förfrågningar
om dessa barn till BUP Grinden. De yngre barnen, från cirka 3 år och upp till
12 år, erbjuds mestadels insatser baserade på beteendeträning och information, till exempel pedagogisk gruppbehandling. Äldre barn upp till 18 år får
en individuellt utformad behandling efter riskbedömning. Riskbedömningarna
görs med exempelvis Adolescent Sexual Abuse Profile (ASAP) och Estimate
of Risk of Adolescent Sexual Offense Recidivism (ERASOR), se avsnittet
Riskbedömningar.
När ett barn har agerat sexuellt mot andra är det viktigt att skydda syskon,
förskolebarn eller andra barn i omgivningen från fler sexuella övergrepp.
BUP Grinden ger stöd och konsultation till föräldrar och professionella, till
exempel personal på förskola och skola, för att hantera frågor runt säkerheten.
Det förekommer att assistenter anställs för att förhindra att barnet som har
sexuella beteendeproblem inte begår fler övergrepp. Assistenterna följer då
med barnet i skolan och på fritiden för att minska risken för nya övergrepp.
Den andra specialenheten i landet är en barn- och ungdomspsykiatrisk specialenhet, BUP-Elefanten i Linköping, Östergötland. Specialenheten tar emot
barn och ungdomar som har utsatts för sexuella övergrepp och barn som agerar sexuellt mot andra barn. Även barnens familjer involveras i terapierna.
BUP-Elefanten tar emot cirka 20 barn och ungdomar per år som agerar sexuellt mot andra. De flesta barnen, som är mellan 12 och 14 år, remitteras av
socialtjänsten. Andra barn som har agerat sexuellt mot andra kan komma direkt efter förhör och samtal i projektet Barnahus i Linköping. Personalen på
BUP-Elefanten tycker att det är en fördel att polisen förhör såväl offer som
barnet som har agerat sexuellt eftersom polisen dokumenterar direkt vad som
hänt och såväl offer som barnet som har agerat sexuellt får komma till tals.
När barnet kommer till BUP-Elefanten inleds en noggrann utredning av det
sexuellt agerande barnet, dess föräldrar och eventuellt även syskon. Barnet får
genomgå riskbedömningstest, psykologiska test med mera. Ibland görs även
intelligenstest. Behandlingsinsatserna består av samtalsterapi som är baserad
på en kognitiv beteendeterapi. Uppmuntran, engagemang och respekt för individen är viktiga beståndsdelar i samtalen. Både barn och föräldrar ingår i
behandlingen som pågår mellan sex månader och ett och ett halvt år. Uppfölj-
24 ning av hur barnen förändrats efter behandlingsinsatserna görs en till två
gånger under det första året.
HVB för barn med sexuella beteendestörningar
En privat aktör i södra Sverige har sedan år 2005 specialiserat sig på barn och
ungdomar med sexuell övergreppsproblematik. Övergripande mål för verksamheten är att förhindra att barnen och ungdomarna begår fler sexuella
övergrepp bland annat genom att barnen lär sig att uppfatta risksignaler och
kontrollera sitt beteende. Detta HVB tar endast emot barn och unga som har
ett problematiskt sexuellt beteende. Hemmet har hela Sverige som upptagningsområde.
Företaget erbjuder öppenvård, HVB såväl som behandling samt ett mellanboende. Mellanboendet är till för högst fem ungdomar som är på väg att slussas ut från HVB.
Kliniken kontaktas av kommuner från hela Sverige som söker hjälp med
riskbedömningar eller som behöver information om hur de ska gå till väga då
barn agerar sexuellt mot andra. Behandlingsmetoderna som erbjuds är individuellt anpassade med inslag av offerempati, traumahantering och relationsfärdigheter. I öppenvården möts barn (både flickor och pojkar) och deras föräldrar i gruppverksamheter med kognitiv beteendeterapi och dialektisk beteendeterapi (KBT och DBT) som grund. Kognitiv beteendeterapi utgår från att
det går att lära om, att tänka och handla på ett annat sätt än tidigare bland annat genom att identifiera sina tändningsmönster. Dialektisk beteendeterapi är
en manualbaserad metod med syftet att människor med svåra personliga problem får färdighetsträna i grupp men även i individuell samtalsterapi. I dialektisk beteendeterapi är mindfulness, acceptans och känsloreglering viktiga
inslag för att barnen ska lära sig att hantera risksituationer och impulser. Kliniken ger vid behov även stöd, utbildning och vägledning till familjer och
kommuner i hela Sverige.
Barn och ungdomar med hög risk för återfall placeras i ett dygnetruntboende på ett lantligt beläget behandlingshem i södra Sverige. Hemmet har plats
för högst sex ungdomar mellan 10 och 18 år. Dessa ungdomar har ofta en
blandad problembild utöver den sexuella beteendestörningen, exempelvis
ADHD, Aspergers syndrom eller andra neuropsykiatriska diagnoser.
Hemmet har hög personaltäthet för att minimera risken för att barnen ska
bli sexuellt utsatta av en medboende. Vid boendet används också behandlingsmetoderna kognitiv beteendeterapi (KBT) och dialektisk beteendeterapi
(DBT). Ungdomarna får övergreppsspecifik gruppterapi, individuell övergreppsspecifika samtal och sex- och samlevnadsundervisning.
Många av ungdomarna har neuropsykiatriska diagnoser. De får träna arbetsminnet och träna svenska språket med kognitiv affektiv träning. Ett salutogent [14] perspektiv som övergripande synsätt präglar behandlingen. Salutogen miljöterapi handlar bland annat om individens ”Känsla Av Sammanhang” (KASAM). Samtliga boende får sedvanlig skolundervisning i en egen
skola som ligger på området.
25 Läkemedelsbehandling vid hypersexualitet
och sexuellt avvikande beteenden
Sexuella förövare är en heterogen grupp. Sexualförövarens ålder, kön, sexuell
problematik, offerpreferenser (ålder, kön, typ av relation), missbruk etc. är
variabler som gör att en och samma terapi eller läkemedelsbehandling inte
passar alla. Behoven av psykoterapi och eventuell läkemedelsbehandling,
ibland i kombination, varierar därför. Patientens sexuella problematik, riskbeteende och annan bakgrundsproblematik avgör vilket läkemedel som kan sättas in. Farmakologisk behandling är tidsbegränsad, beroende på individ och
diagnos och ges alltid i samråd med patienten. Nedanstående information om
läkemedelsbehandling för flera grupper med sexuell problematik är baserad
på behandlingsförslag som CASM dokumenterat och ges vid rådgivning till
läkare som har patienter med sexuell problematik.
Psykiatrisk samsjuklighet är vanligt vid hypersexualitet och parafilier.
Framförallt förekommer depression, ångestsjukdomar, social fobi, tvångmässighet, personlighetsstörningar, ADHD, Aspergers syndrom och autism samt
alkohol- och narkotikamissbruk. Samsjuklighet ska alltid behandlas med sedvanliga behandlingsmetoder.
Farmakologisk behandling är ett viktigt komplement till psykoterapeutisk
behandling och kan vara aktuell under kortare eller längre perioder beroende
på grad och art av sexuell problematik, riskbeteende och psykiatrisk samsjuklighet. All behandling ska ges i samråd med patienten.
Den farmakologiska behandlingen syftar till att:
• kontrollera parafila fantasier och beteenden i syfte att minska risken för
utagerande riskfylld sexuell aktivitet för andra och för patienten
• kontrollera ”sexuella impulser”
• minska lidande hos patienten
• behandla samsjuklighet.
Selektiv serotoninåterupptagshämmare (SSRI) är ett samlingsnamn för mediciner för farmakologisk behandling av depressioner. SSRI fungerar även vid
andra psykiatriska störningar och beteendeproblem. Läkemedlet dämpar sexualdriften och förbättrar impulskontrollen. Dessa läkemedel kan ge en ökad
känslighet för alkohol vilket kan medföra ett sämre omdöme och förhöjd risk
för oönskat sexuellt beteende. Patienten bör därför inte dricka alkohol under
den farmakologiska behandlingen.
Neuropsykiatrisk störning är en samlande beteckning för flera psykiatriska
diagnoser. Personer med neuropsykiatrisk diagnos kan bland annat ha koncentrationsproblem och svårigheter i samspel med andra. Patienter med någon
form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning behöver en anpassad samtalsbehandling och periodvis även farmakologisk behandling. För dessa patienter
finns en risk för ogynnsamma effekter av SSRI-läkemedel.
Alkoholberoende kan dämpas med läkemedel som minskar begär efter alkohol. I vissa fall kan läkemedlet även minska överdriven sexuell drift.
26 Antiandrogena behandlingar
När en person lider av en plågsam sexuell upptagenhet eller det finns risk för
utagerande farlig sexualitet ges hormonmodulerande behandling som sänker
testosteronnivåerna och blockerar effekter av testosteron. Behandlingen syftar
i första hand till att dämpa sexuella impulser och sexuell upptagenhet, men
inte i första hand att helt släcka ut sexualiteten. Behandlingen ändrar inte det
sexuellt tändningsmönstret. Effekten av hormonbehandlingen varar bara under behandlingstiden. Vanligen används ett läkemedel som är ett gestagen
med antiandrogena effekter. Vid behov av längre tids medicinering, mer än 6
månader, och önskan om kraftig kvarstående testosteronsänkning kan behandling med GnRH-analog ges. GnRH-analog ges som depåinjektion med depå
som verkar under 1, 3 eller 6 månader.
Målet med dessa behandlingar är att dämpa patientens sexualitet men inte
slå ut den helt. Antiandrogener och GnRH-analog, som i dagligt tal kallas för
”kemisk kastrering”, sänker testosteronhalten och hämmar därmed sexualdriften. Patienter som får antiandrogener under långtidsbehandling har en ökad
risk för bl.a. benskörhet, ökad vikt, hjärt- och kärlsjukdom och nedstämdhet.
Biverkningarna kräver noggranna kontroller med blodprover samt regelbunden undersökning av bentätheten och ibland tillägg av benskyddande behandling.
Riskbedömningar
För att kunna bedöma återfallsrisken för ungdomar som har begått sexuella
övergrepp kan olika mätinstrument användas. Ett sådant är Estimate of Risk
of Adolescent Sexual Offense Recidivism (ERASOR) som är en checklista
konstruerad i Kanada. Med checklistan ERASOR görs strukturerade riskbedömningar av barn och ungdomar mellan 12 och 18 år som har agerat sexuellt
mot andra eller begått sexuella övergrepp. Checklistan omfattar 25 områden
avseende sexuella intressen, psykosocial kompetens, hur familjen fungerar,
övergreppshistorik etc. Återfallsrisken mäts i låg, måttlig eller hög risk. Metoden kräver att riskbedömningen görs av personal som är utbildad i risk- och
behovsbedömningar och behandlingsarbete.
Ett annat instrument för att bedöma risken för återfall är testmanualen Adolescent Sexual Abuse Profile (ASAP). Manualen innehåller frågor om personlighet, självkänsla, empati, impulsivitet etc. ASAP ger en systematisk bedömning av ett antal variabler avseende personlighet och övergreppsbeteenden
hos ungdomar som har agerat sexuellt.
Ett tredje sätt att mäta återfallsrisken i sexualbrott är med en checklista kallad Sexual Violence Risk 20, SVR-20. Denna checklista är uppbyggd på 20
riskfaktorer som kan öka risken för återfall.
Förebyggande arbete
De behandlingsprogram som beskrivits är inriktade på personer som har begått sexualbrott eller har agerat sexuellt mot andra. Att erbjuda hjälp till personer som själva upplever att de har sexuella beteendeproblem eller är i risk-
27 zonen att förgripa sig sexuellt är ett sätt att arbeta förebyggande för att förhindra sexuella övergrepp på barn.
Centrum för andrologi och sexualmedicin
CASM på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge utreder, diagnostiserar
och behandlar personer som upplever att de är i riskzonen att förgripa sig
sexuellt på barn eller vuxna. Män såväl som kvinnor kan söka vård och behandling på CASM som har hela Sverige som upptagningsområde. CASM
bedriver forskning och utvecklar effektiva behandlingsmetoder för personer
med svårkontrollerade sexuella beteenden. Syftet är att arbeta förebyggande
för att förhindra sexuella övergrepp och därmed minska antalet offer. Centrumet behandlar cirka 60 riskpersoner per år. I vissa fall behandlas även förövare i väntan på domslut.
Patienterna kan söka hjälp på egen hand, komma in på remiss från psykiatrin, primärvården, företagshälsovården, privata psykoterapeuter eller via polis
och socialtjänst. Personer med självupplevd risk att begå sexualbrott erbjuds
att genomgå ett omfattande program med intervjuer och tester för att eventuellt kunna upptäcka psykiska sjukdomar eller andra störningar som kan ligga
till grund för ett oönskat sexuellt beteende. Riskbedömningen ger bland annat
information om huruvida patienten är självmordsbenägen och har hög eller
låg risk att förgripa sig sexuellt. Utifrån den sammantagna bedömningen påbörjas en KBT-behandling inriktad på sociala färdigheter. Patienten får lära
sig att hitta sina riskfaktorer, exempelvis alkohol och droger. Individer med
neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan vara i behov av KBTbehandling. CASM erbjuder även affektfokuserad psykoterapi (affektmedvetenhet, medveten närvaro, anknytning etc.) men företrädesvis KBT- behandling. Såväl grupp- som individuell terapi ges.
I kombination med ovanstående behandling ger CASM vid behov även
farmakologisk behandling, se avsnittet Läkemedelsbehandling.
Nationell telefonlinje och Internetadministrerad behandling
CASM planerar att införa en nationell stödtelefon för personer i riskzonen att
begå sexualbrott. Män och kvinnor som upplever att de har problem med att
kontrollera sin sexualitet eller riskerar att begå sexualbrott ska med ett telefonsamtal kunna få avancerad rådgivning. Även andra personer som oroas av
att någon i omgivningen, barn eller vuxen, har ett sexuellt problembeteende
ska kunna få hjälp via den nationella telefonlinjen. Genom en nationell telefonlinje kan oroliga personer, oavsett bostadsort, få tillgång till hjälp och behandling. Den behandling som kommer att erbjudas är Internetadministrerad
KBT-behandling. Personal med adekvat kompetens kommer att utbildas för
telefonrådgivningen och för den individuella behandling som kommer att
erbjudas via Internet. Telefonlinjen i kombination med Internetadministrerad
behandling och individuell terapi kan komma att tas i bruk under år 2011.
Riksförbundet för sexuell upplysning
Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU) tar emot enstaka samtal från
personer som upplever att de behöver hjälp med att hantera sina tankar och
28 fantasier kring sexuella övergrepp på barn. RFSU kan ge rådgivning och psykodynamisk behandling om personen bedöms ha låg risk att begå övergrepp.
Om samtalen är av akut art så får personen omedelbart en samtalstid med en
terapeut. Alternativt hänvisas personen till en privatpraktiserande terapeut
eller till CASM.
29 Avslutande kommentarer
Kartläggningen visar att det finns få tillgängliga behandlingsinsatser för personer som har begått eller kan komma att begå sexualbrott. Behandlingsprogrammet i Kriminalvården erbjuds de män som har dömts till fängelse med
sexualbrott som huvudbrott. Samtliga män, oavsett vilket sexualbrott de har
dömts för, offrens ålder eller om de har en psykiatrisk diagnos exempelvis
pedofili, erbjuds samma behandlingsprogram. Inga differentierade behandlingsinsatser ges heller till ungdomar som döms till vård för sexualbrott.
Många gånger erbjuds, utöver behandlingsprogram, även individuell terapi.
Det är i den individuella samtalsterapin som specifika sexuella problembeteenden kan diskuteras.
Sexualbrott har sannolikt ett stort mörkertal eftersom skam och skuldkänslor kan hindra personer att polisanmäla brottet. Både män och kvinnor begår
sexuella övergrepp men endast ett fåtal kvinnor döms för sexualbrott. De
kvinnor som döms till fängelse för sexualbrott placeras på kvinnoanstalt där
de inte erbjuds någon sexualbrottsspecifik behandlingsinsats.
Behandlingsinsatser för barn och ungdomar som agerar sexuellt mot andra
finns endast i de södra Sverige. De geografiska avstånden till behandlingsinsatser kan utgöra hinder för snabba och adekvata insatser.
Förebyggande insatser för personer i riskzonen finns framför allt i Stockholmsområdet. Denna geografiska begränsning gör att personer i andra delar
av landet som behöver stöd, råd och behandling har få eller inga möjligheter
till detta.
Fler relevanta aktörer bör kunna erbjuda evidensbaserade förebyggande
behandlingsinsatser för personer, oavsett kön och ålder, som har begått eller
kan komma att begå övergrepp mot barn.
Socialstyrelsens slutsatser är följande:
• Socialstyrelsen anser att vetenskapligt beprövade behandlingsinsatser bör
utvecklas och tillgängligöras för män, kvinnor och barn som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp.
• Tillgängligheten till behandling för barn med sexuellt problembeteende
och ungdomar som har begått eller riskerar att begå sexuella övergrepp är
begränsad till södra Sverige och Socialstyrelsen betonar vikten av att regionala kunskapscentrum utvecklas så att dessa barn och ungdomar kan få
tillgång till evidensbaserade behandlingsinsatser närmare det egna hemmet.
• Det finns idag låg kunskapsnivå om barn som agerar sexuellt mot andra
och hur deras problem kan hanteras. Detta kräver ett omfattande arbete och
Socialstyrelsen anser att det behövs särskilda insatser för att ge personal i
förskola, fritidshem, skola och socialtjänst samt föräldrar det stöd de behöver.
30 Referenser
[1] Söderström, B. Bup.nu. 2005-02-28. Tillgänglig:
http://www.bup.nu/2008/index.php/sexuella-oevergrepp/fragor-om-sexuellaoevergrepp
[2]
Brottsförebyggande rådets statistik. Tillgänglig:
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=2&module_instance=21
[3]
Martens, P. L, Hradilova Selin, K. Sexualbrott. Brottsutvecklingen i
Sverige fram till år 2007, Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 2008:23.
[4]
Kwarnmark, E, Tidefors Andersson, I. Förövarpsykologi Om våldtäkt,
incest och pedofili. Stockholm: Natur och Kultur 1999.
[5]
Cortoni, Hanson, & Coache Öberg et al. Presentation at the 11th conference of the International Association for the Treatment of Sexual offenders, Sep 1-4 2010, Norway.
[6]
Fazel, S, Sjöstedt, G, Grann, M, Långström, N. Sexual Offending in
Women and Psychiatric Disorder: A national Case-Control Study. Published
online. 2008. Arch Sex Behav (2010) 39:161–167. Tillgänglig:
http://www.springerlink.com/content/f35434024178p31k/fulltext.pdf
[7]
Öberg et al. Presentation at the 11th conference of the International
Association for the Treatment of Sexual offenders, Sep 1-4 2010, Norway.
[8]
Kjellgren, C. Adolescent sexual offending Prevalence, risk factors and
outcome. Doktorsavhandling Lunds universitet, 2009.
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1468451
&fileOId=1468479
[9]
Kjellgren, C. Sexuella övergrepp mot barn. Ungdomar som förgriper
sig sexuellt. Expertrapport Socialstyrelsen 2000.
[10] Långström, N. Sexuella övergrepp mot barn, Unga som begår sexbrott.
En forskningsöversikt. Expertrapport Socialstyrelsen 2000.
[11]
Nationalencyklopedin 2010-11-18. Tillgänglig:
http://www.ne.se/lang/pedofili
[12]
American Psychiatric Association. DSM–5 Development. 2010.
Tillgänglig: http://www.dsm5.org/Pages/Default.aspx
31 [13]
Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fourth Edition, Text Revision, Sexual and Gender Identity Disorders. DSM IV.
Tillgänglig:
http://www.psychiatryonline.com/content.aspx?aID=9855
[14] Hult, S & Waad, T. Forskning om barn och familj. Salutogen miljöterapi i teori och praktik. Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri, Lunds
universitet 1996.
32 Bilagor
Bilaga 1
Brottsbalken
6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom
hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller
till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med
hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är
jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst
två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller
en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med
samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av
medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan,
sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med
hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst
tillstånd.
Är ett brott som avses i första eller andra stycket med hänsyn
till omständigheterna vid brottet att anse som mindre grovt,
döms för våldtäkt till fängelse i högst fyra år.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms för grov våldtäkt till fängelse i lägst fyra och
högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas, om våldet eller hotet varit av särskilt
allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller
på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen
med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild
hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).
2 § Den som, i annat fall än som avses i 1 § första stycket,
genom olaga tvång förmår en person att företa eller tåla en
sexuell handling, döms för sexuellt tvång till fängelse i högst
två år.
33 Detsamma gäller den som genomför en annan sexuell handling än
som avses i 1 § andra stycket med en person under de
förutsättningar i övrigt som anges där.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms för grovt sexuellt tvång till fängelse i lägst sex
månader och högst sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om fler än en förgripit sig på offret
eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet.
Lag (2005:90).
3 § Den som förmår en person att företa eller tåla en sexuell
handling genom att allvarligt missbruka att personen befinner
sig i beroendeställning till gärningsmannen döms för sexuellt
utnyttjande av person i beroendeställning till fängelse i högst
två år.
Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt utnyttjande av person
i beroendeställning till fängelse i lägst sex månader och högst
fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om fler än en förgripit sig på offret eller på annat
sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen annars
visat särskild hänsynslöshet. Lag (2005:90).
4 § Den som har samlag med ett barn under femton år eller som
med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med
hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är
jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse
i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som begår en gärning som avses i första
stycket mot ett barn som fyllt femton men inte arton år och som
är avkomling till gärningsmannen eller står under fostran av
eller har ett liknande förhållande till gärningsmannen, eller
för vars vård eller tillsyn gärningsmannen skall svara på grund
av en myndighets beslut.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms för grov våldtäkt mot barn till fängelse i lägst
fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt våld eller
34 hot om brottslig gärning eller om fler än en förgripit sig på
barnet eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om
gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller
barnets låga ålder eller annars visat särskild hänsynslöshet
eller råhet. Lag (2005:90).
5 § Är ett brott som avses i 4 § första eller andra stycket med
hänsyn till omständigheterna vid brottet att anse som mindre
allvarligt, döms för sexuellt utnyttjande av barn till fängelse
i högst fyra år. Lag (2005:90).
6 § Den som genomför en annan sexuell handling än som avses i 4
och 5 §§ med ett barn under femton år, eller med ett barn som
fyllt femton men inte arton år och som gärningsmannen står i
ett sådant förhållande till som avses i 4 § andra stycket, döms
för sexuellt övergrepp mot barn till fängelse i högst två år.
Är brottet grovt, döms för grovt sexuellt övergrepp mot barn
till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. Vid
bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om fler
än en förgripit sig på barnet eller på annat sätt deltagit i
övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till
tillvägagångssättet eller barnets låga ålder eller annars visat
särskild hänsynslöshet eller råhet. Lag (2005:90).
7 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
har samlag med eget barn eller dess avkomling, döms för samlag
med avkomling till fängelse i högst två år.
Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, har
samlag med sitt helsyskon, döms för samlag med syskon till
fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i denna paragraf gäller inte den som förmåtts till
gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt.
Lag (2005:90).
8 § Den som främjar eller utnyttjar att ett barn under femton
år utför eller medverkar i sexuell posering, döms för
utnyttjande av barn för sexuell posering till böter eller
fängelse i högst två år.
Detsamma gäller den som begår en sådan gärning mot ett barn som
35 fyllt femton men inte arton år, om poseringen är ägnad att
skada barnets hälsa eller utveckling.
Är brottet grovt, döms för grovt utnyttjande av barn för
sexuell posering till fängelse i lägst sex månader och högst
sex år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt
beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större
omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett
hänsynslöst utnyttjande av barnet. Lag (2005:90).
9 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
förmår ett barn som inte fyllt arton år att mot ersättning
företa eller tåla en sexuell handling, döms för köp av sexuell
handling av barn till böter eller fängelse i högst två år.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har
utlovats eller getts av någon annan. Lag (2005:90).
10 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att
företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd,
döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst
två år.
Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt
som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller
handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka
personens sexuella integritet. Lag (2005:90).
10 a § Den som, i syfte att mot ett barn under femton år begå
en gärning för vilken straff föreskrivs i 4, 5, 6, 8 eller
10 §, träffar en överenskommelse med barnet om ett
sammanträffande samt därefter vidtar någon åtgärd som är
ägnad att främja att ett sådant sammanträffande kommer till
stånd, döms för kontakt med barn i sexuellt syfte till böter
eller fängelse i högst ett år. Lag (2009:343).
11 § Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel,
skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning,
döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i
högst sex månader.
Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har
36 utlovats eller getts av någon annan. Lag (2005:90).
12 § Den som främjar eller på ett otillbörligt sätt ekonomiskt
utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser
mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra
år.
Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får
veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för
tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör
vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att
upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller
återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och
dömas till ansvar enligt första stycket.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som
grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och
högst åtta år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits
i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit
ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90).
13 § Till ansvar som i detta kapitel är föreskrivet för en
gärning som begås mot någon under en viss ålder skall dömas
även den som inte insåg men hade skälig anledning att anta att
den andra personen inte uppnått den åldern. Lag (2005:90).
14 § Den som har begått en gärning enligt 5 § eller 6 §
första stycket mot ett barn under femton år eller enligt 8 §
första stycket eller 10 § första stycket, ska inte dömas till
ansvar om det är uppenbart att gärningen inte inneburit något
övergrepp mot barnet med hänsyn till den ringa skillnaden i
ålder och utveckling mellan den som har begått gärningen och
barnet samt omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller den som har begått en gärning enligt 10 a §
om den har syftat till en sådan gärning som anges i första
stycket och som, om den hade fullbordats, enligt vad som
anges där uppenbarligen inte skulle ha inneburit något
övergrepp mot barnet. Lag (2009:343).
15 § För försök till våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång,
grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i
37 beroendeställning, grovt sexuellt utnyttjande av person i
beroendeställning, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot barn,
sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn,
grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för
sexuell posering, grovt utnyttjande av barn för sexuell
posering, köp av sexuell handling av barn, köp av sexuell
tjänst, koppleri och grovt koppleri döms till ansvar enligt vad
som föreskrivs i 23 kap.
Detsamma gäller i fråga om förberedelse och stämpling till
våldtäkt, grov våldtäkt, våldtäkt mot barn, grov våldtäkt mot
barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och grovt
koppleri samt underlåtenhet att avslöja sådant brott.
Lag (2005:90).
38 Bilaga 2
Socialtjänstlagen
14 kap Anmälan om missförhållanden
1 § Var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd bör anmäla detta
till nämnden.
Myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt
andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin
verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Detta gäller även dem som är anställda hos sådana myndigheter.
Sådan anmälningsskyldighet gäller också dem som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet inom
hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område. För familjerådgivning gäller i stället vad som sägs i tredje stycket. De som
är verksamma inom familjerådgivning är skyldiga att genast
anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom
om att en underårig utnyttjas sexuellt eller misshandlas i hemmet.
Myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma som anges i andra stycket är skyldiga att lämna socialnämnden alla
uppgifter som kan vara av betydelse för utredning av en underårigs behov av skydd.
39
