Kliniskt kemiska laboratoriet P-PK(INR) Enhet: Klinisk kemi och transfusionsmedicin Giltigt från: 2012-05-09 Revision: 2014-07-08 Utarbetad av: Marita Philipsson Fastställd av: Kim Ekblom Medicinsk bakgrund P-PK-metoden mäter vissa av de proteiner som syntetiseras i levern. De är faktor VII, faktor X och protrombin. De innehåller alla γ–karboxyglutaminsyra (Gla), som bildats genom karboxylering av glutaminsyrarester i vitamin Kberoende reaktioner. Gemensamt för dem är att de binder Ca2+, vilket är en förutsättning för den funktionellt viktiga interaktionen med negativt laddade fosfolipidmembran. Vid vitamin K-brist eller efter tillförsel av vitamin K antagonister (warfarin) syntetiseras proteinerna med glutaminsyra istället för Gla. De kan då inte binda Ca2+ och saknar därför biologisk aktivitet. P-PK(INR) används som screeningtest vid rubbningar i den s.k yttre vägen (extrinsic pathway) av hemostasen, samt för terapikontroll vid behandling med koagulationshämmande medel som Waran. Remiss Cambio COSMIC / REMISS KEMI Provtagningsanvisningar Venprov: Förvaring: Koagulationsrör Provet är hållbart i rumstemperatur i 24 timmar efter provtagning. Får ej förvaras i kyla. Analysprincip Vid analys av P-PK blandas provet med ett reagens som består av tromboplastin från kanin och plasma från nötkreatur som är höggradigt utarmad på koagulationsfaktorerna II, VII och X. Koagulationstiden mäts i sekunder och klottbildningen detekteras som ändringen i transmittans. Referensintervall Obehandlade < 1,2 INR. Terapeutiskt område vanligen 2,0 – 3,0 INR vid Waran-behandling. Svarsrutiner Analysen ingår i akutsortimentet. Analysen utföres rutinmässigt alla dagar. Bedömning Höga värden kan ses vid K-vitaminbrist t.ex. malabsorption och leverpåverkan samt vid behandling med K-vitaminantagonister (t.ex. warfarin). Disseminerad intravaskulär koagulation kan också leda till förhöjda värden. Risk för blödning föreligger när nivån ligger INR > 5,0 Ackrediterad Ja Ett utskrivet dokuments giltighet kan ej garanteras Sida 1 av 1