Programakuten
Första hjälpen till idéer för
andakter och program
2011
Frälsningsarmén
Programsektionen
Box 5090, 102 42 Stockholm
Författare: Eva Kleman
Layout: Theres Frisk
2
Välkommen till Programakuten!
I din hand har du ett nytt verktyg, ett hjälpmedel för dig som förbereder
och planerar olika typer av andakter och program i Frälsningsarmén.
”Program” behövs för alla olika typer av verksamheter både på
kåren och den sociala verksamheten. ”Program” är också namnet på
den sektion på högkvarteret som producerar det här materialet. Här är
det alltså tänkt att du ska kunna hitta något som passar både till andakten
på caféet, tjejmiddagen, hornmusikkårens övning eller dagledigträffen.
Vi vill inspirera till tema för andakten på kommunens servicehus lika
väl som på Frälsningsarméns socialcenter. Du bestämmer själv när
idéerna passar bäst och använder dem i den ordning som du anser
lämpligt och därför finns det till exempel inga datum angivna.
Några andakter är långa, andra kortare, några innehåller frågor, efter
tankar, sångförslag eller böner och andra inte. Plocka, dela och använd
så att du tycker det blir till nytta.
”Akuten” är till för kritiska nödsituationer och vi hoppas att du här
ska hitta hjälp då du fått idétorka eller inte hunnit planera en hel träff
på egen hand. Vi erbjuder inga färdiga koncept eller lösningar, men vill
gärna ge dig tips, idéer och uppmuntran i ditt arbete. Vi vill underlätta
för dig, men tänker inte göra hela jobbet. Det vet vi att du gör mycket
bättre själv då du anpassar dig till det sammanhang där du finns.
Vi är bara ”första hjälpen” för att du ska komma igång.
Gud välsigne dig i arbetet att skapa levande och meningsfulla andakter!
Eva Kleman
Programsektionen
3
En ny start
Ett nytt år och nya möjligheter. Det budskapet möter oss nästan överallt
den här tiden på året. Kanske så ofta att vi inte ens orkar tänka på vad
det egentligen innebär. Att få en ny chans… en ny möjlighet, vad innebär egentligen det för mig personligen? Vill jag ha det? Det kanske bara
är jobbigt och krävande att behöva anstränga sig på nytt, komma igång
med nya vanor och skärpa sig på det ena sätter efter det andra. Jag kanske är nöjd med att lunka på i mina gamla vanliga hjulspår och vill inte
alls ha någon förändring, hur bra det nu än skulle kunna vara.
Att börja om är krävande. Att starta på nytt kan ge både ångest och
helt ofattbara prestationskrav. Almanackan och årets gång är ju trots allt
bara ett slags organiserad oändlighet så varför sätta upp dessa start- och
slutpunkter? Det är ju bara teknikaliteter. Tiden går ju som den vill i alla
fall.
Men jag tror på fördelen av att avsluta. Stänga dörren, göra upp och
sätta punkt. Gud gör det. Inte för att skapa ett förlamande krav att
prestera bättre, finare eller mer. Nej, han gör det för att vi ska slippa dras
med dåligt samvete och ständig påminnelse om vår ofullkomlighet.
I försonings-ögonblicket sätter Gud punkt. I förlåtelsen stänger Gud
dörren om det som varit. Vi får en ny början och slipper gräma oss över
hur korkade och syndfulla vi tidigare var. Så gör Gud och så vill jag
göra. Lämna det gamla och gå vidare mot nya möjligheter. Jag tänker
inte låta gamla misstag göra mig modstulen, gamla oförrätter göra mig
bitter eller gamla misslyckanden göra mig feg.
Idag är en ny dag… kanske till och med ett nytt år. Ett nådens år.
4
Bibelläsning
Lukas 4:16-19: Jesus kom till Nasaret, där han hade
växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan,
som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man
gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade
den fann han det ställe där det står skrivet: Herrens
ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig
att förkunna befrielse för de fångna och syn för de
blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett
nådens år från Herren.
5
Kan själv?
Självständighet spelar en nyckelroll för vår överlevnad. Det är viktigt
att vi tar initiativ och klarar oss själva. ”Kan själv”-tiden är en avgörande period i våra liv. Ett barns vilja att lära sig är beundransvärd.
Tänk att ha nyfikenhet nog att pröva färdigheterna och envishet nog
att enträget försöka tills man klarar det. Att flytta hemifrån och ta eget
ansvar är också en betydelsefull del i vår utveckling. Att stå på egna ben
både ekonomiskt och beslutsmässigt är något vi alla strävar efter.
Och ändå... Går det att vara totalt oberoende av andra? Kan man verkligen lära sig att klara allt på egen hand? Är det ens eftersträvansvärt
att bli så självständig? Det är inte alltid lätt att be om hjälp. Att erkänna
misstag, lära om och ta råd av andra kostar på. ”Ni lär inte för min skull,
ni lär för livet och det måste ni göra hela livet”, sa min franskalärare då
vi tragglade glosor. Liknande saker har nog de flesta av oss hört i något
sammanhang. Att leva innebär ett ständigt lärande. Poeten Tomas
Tranströmer uttrycker det med orden: ”Du blir aldrig färdig, och det är
som det ska”. Det finns fortfarande lärdomar och upptäckter att göra.
Den kristna tron placerar oss i en beroendeställning. Vi kan aldrig jobba
oss fram till den fullkomliga präktigheten, aldrig plugga in nåden eller
tenta av tron. Vi måste istället lära oss att vara helt beroende av Gud.
All prestationsångest får rinna av oss. Vi behöver inte klara allt på egen
hand. Vilken lättnad!
Bön
Gud, i min sårbarhet och litenhet, gör du mig hel och
stark. Tack för påminnelsen om att jag duger som jag är.
Bibelläsning
Rom 8:26-27: På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet.
Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss
med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden
menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.
6
Prioriteringar
Tiden rinner som små lömska sandkorn mellan fingrarna. Snabbt slinker
den iväg och hur jag än gör så stannar den inte upp. Det händer att jag
krampaktigt försöker hålla kvar den genom att försöka minnas situationer och vad min älskade sa och gjorde. Jag försöker hålla kvar tankar
som är kloka och engagerande. Men det är nästan hopplöst. I nästa
sekund är det något annat som fångar uppmärksamheten och tankarna
ilar vidare.
Det är så mycket som är viktigt och det är som om allt bara sköljer
över mig i en outsinlig ström av händelser. Jag borde stanna upp.
Sortera intrycken och försöka få allt på plats. Jag längtar till nästa
ledighet, helgen, semestern, jullovet, det som ligger framför och kan
bli min välbehövliga paus. Då ska jag se till att få tid för mig själv.
Tid att tänka och städa i min själ.
Söndagen är för många en dag av avkoppling. En dag att göra upp med
veckan som gick och planera för den som ligger framför. Förr fanns det
saker man inte fick göra på en söndag, som att tvätta bilen eller baka.
Idag finns det få sådana restriktioner. Det är bra och samtidigt en förlust.
Visst är det skönt att slippa ha dåligt samvete för att jag måste gå till
affären och köpa mjölken jag glömde igår. Och samtidigt, så skönt det
hade varit att slippa. Hur bra hade det inte varit att få ha en dag utan allt
det där vardagstråkiga som att handla och städa. En dag för mig och det
som är viktigt i mitt liv.
Jag längtar efter en dag för eftertanke och stillhet, kanske till och med
för tystnad. Söndagen är inte heligare eller finare än de andra dagarna,
men en dag då jag skulle kunna få utrymme att umgås med mig själv…
och med Gud själv. Jag är inte gjord för att gå på full fart hela veckan.
Jag måste hinna andas och få en paus annars… ja, jag vågar inte tänka
på hur det blir annars. Det är först då jag tar ett steg tillbaka och får
7
distans som jag ser vad tavlan där på väggen egentligen föreställer. Det
är på grund av de små öarna av tystad som orden får sin verkliga betydelse. Det är i pausen som livet blir tydligt och synligt.
Eftertanke
När hinner jag tänka på det viktiga i livet?
Bibelläsning
Psalm 122:1: Jag blev glad när man sade till mig:
Kom, vi skall gå till Herrens tempel.
Bön:
Tack Gud, för dagen idag med alla timmar som blandas av arbete, upplevelse och vila. Nu ber jag dig om hjälp att se vad som är viktigt i mitt
liv och mod att prioritera just det. Du vet att jag vill göra något bra av
de förutsättningar som finns. Hjälp mig att handskas väl med timmarna
och njuta av det som är värdefullt just den här dagen.
8
”Jag lät alla mina maskrosor finnas,
fast jag vet att de kallas ogräs och bör
rotas ut...”
Äger du en jordplätt som skulle kunna härbärgera någon maskros?
Kanske en balkonglåda att hålla ogräsfri. Suckande villaägare menar
att de som inte har trädgård borde vara tacksamma som slipper mördarsniglar, mjöldagg och uttorkade gräsmattor. För att inte tala om ogräsrensningen. Under sommaren har jag sett en del maskrosor som förirrat
sig in i gräsmattor och rabatter, men det stör mig inte. Vad som berör
mig mer är ”maskrosbarnen”. De är människor med ett bräckligt liv och
en sårad själ. Ensam, rastlös, ängslig och trasig sitter han på en parkbänk och pratar med sig själv. Förbipasserande tar ett steg åt sidan då
han osammanhängande försöker föra ett samtal med dem.
En tidig morgon möter jag henne, kvinnan som ser ut att bära på hela
sin tillvaro i ett par skrynkliga papperskassar. Då sopbilen kommer är
det som om den vill städa bort också henne för att gatubilden ska bli ren
och felfri. Maskrosbarn, vad är din historia? Vad har du sett? Vad har
du mött som var så tungt och svårt att din tillvaro slets sönder så totalt?
Är det så att vår Herres trädgård, enbart innehåller praktfulla
rabatter med stolta riddarsporrar, resliga stockrosor och ovanliga,
dyrbara orkidéer? Eller finns det plats för en blyg skogsviol och rent av
ett okynnigt vildvin? Om varje växt skulle återspegla ett slags personlighet eller levnadsöde hoppas jag att det finns plats också för maskrosor. För det händer att också jag känner mig som ett ovälkommet
ogräs. Obekväm, ständigt i vägen och onyttig blir det svårt att hitta
mening i tillvaron. Det är lätt att bli utanför i allt det välordnade och
fina. Men det finns en som ser skönheten i oss var och en och han vill
hjälpa oss att växa och utvecklas.
9
Carl Anton som skrivit visan om maskrosorna, diktar vidare
”... det är så skönt att sitta och minnas små solar i gräset då sommarn
är slut!” Så ser också Gud på det som andra kallar ogräs. ”Små solar”.
Du är skapad av levande Gud och älskad av honom. Han gläds över att
just du och jag lever och är till! Han ser skönheten i dig, även om du
själv inte alltid gör det. Och han vill visa att det finns en växtplats i hans
rike, speciellt utvald för dig !
Bön
Tack Gud, för mig. Tack att du skapade mig och gjorde mig betydelsefull och värd att älskas av dig. Hjälp mig att se mina egna och andras
goda sidor och gör mig tålmodig med mina och andras brister.
Stanna upp ett ögonblick och fundera vad dagens tanke betyder för dig:
Gud är alltså ingen utfyllnad. Han måste finnas i livets centrum –
inte dyka upp då vi gjort slut på alla egna resurser.
Dietrich Bonhoeffer.
Bibelläsning
Ef:2:4-6: Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med
så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han
gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta – och
uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus
Jesus.
10
Förlåt
Vad är det som gör att vi ibland är så oförsonliga och elaka? Är det
obetänksamhet? Medveten strategi? En chans att ge igen? Eller är det
ett sätt att skydda vår egen sårbarhet? Är det så att jag slänger ur mig en
bitande sarkasm, ett snäsigt svar för att inte visa min egen osäkerhet?
Och om jag nu råkar veta var de ömma punkterna finns, varför kan jag
inte bara låta dem vara? Varför måste jag trycka på dem? Jag blir
besviken på mig själv. Jag vet ju hur ont det gör.
”Har du ingen körkort eller?”, fräser mannen som går förbi. Jag vet att
jag står olägligt till med bilen, men den är inte i vägen för någon och
absolut inte för honom. Ändå kan han inte låta bli att vara elak.
Hur kommer det sig?
Jag är inte ensam om att tänka i de här banorna. Redan Paulus sa
”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte
vill, det gör jag”. Varför blir det så? Jag måste jobba med mig själv.
Lära mig att inte låta det dåliga humöret styra. Försöka tänka konstruktivt istället för att hämnas. Jag vill så gärna, men misslyckas fortfarande
ganska ofta.
Jesus säger att ”den som får lite förlåtet visar liten kärlek”. Det betyder
att jag som mött så mycket kärlek, ömhet och förlåtelse, jag har något
att ge vidare till den som fått för lite. Det ger mig ett ansvar. Där på
trottoaren försöker jag för en gångs skull ta det ansvaret. Egentligen
vill jag vara syrlig och ironisk, men jag hejdar mig och ber uppriktigt
om förlåtelse, för omaket med bilen. Då händer det oväntade. Mannen
vänder sig om, slår ut med armarna och säger generat: ”Äh, det är väl
ingen fara, kanske är det jag som borde be om ursäkt”. Svårare än så
var det inte.
I bönen Fader vår, ger Jesus sina efterföljare ett exempel på hur de kan
formulera sin bön. Där ber vi fortfarande idag, att Gud ska förlåta oss i
samma omfattning som vi är beredda att förlåta andra. Att våga be om
11
förlåtelse och att vara beredd att ge förlåtelse, sätter alltså normen för
hur vi förväntar oss att Gud ska förlåta oss. Jag säger faktiskt till Gud
att om jag inte kan ge förlåtelse, så tänker jag inte kräva av Gud, att han
ska förlåta mig. Men jag måste verkligen ha Guds förlåtande kärlek.
Därför behöver jag be Gud om hjälp så att också jag klarar av att förlåta
och glömma.
Bibelläsning
Matt 6:12: ”Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som
står i skuld till oss.”
Bön
Gode Gud, hjälp mig att be om förlåtelse och att erkänna då jag handlat
fel och begått misstag. Ge mig mod att försöka ställa allt till rätta igen,
att verkligen försöka ändra på mig. Jag behöver också din hjälp för att
kunna förlåta. Du vet att det är svårt ibland. Men hjälp mig att både
förlåta och att glömma, utan vare sig bitterhet eller självömkan.
Eftertanke
Är jag beredd att förlåta?
Sång/dikt
Poeten och frälsningsofficeren August Storm skriver i sång 747 i
Frälsningsarméns sångbok:
”Att förlåtelse ha fått, fri från synden tvagits, att från död till liv ha gått,
till Guds hjärta dragit, det är störst av allt vi sport, som av nåd oss blivit
gjort och det blir det största.”
Sjung sången eller läs texten som en dikt. Samtala gärna om hur vi
skulle kunna uttrycka samma tankar och upplevelser med mer moderna
och vardagliga ord.
12
Hur hanterar man livet?
Hur ska jag orka? Hur blev det så här, när ska jag hinna och varför just
jag? Inom oss bor det tusen frågor och variationer på teman som liknar
de här. ”Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar”, skrev
Tore Littmark i sin psalm och vem känner inte igen sig i det?
Hur ska jag lösa det här problemet och hur ska den här konflikten kunna
redas upp? Hur ska jag få till det med min situation, min dag och mitt
liv? Vem kan vänta sig ett liv som liksom lyfter sig över alla begränsningar och trassligheter, samtidigt som det är äkta och närvarande
i verkligheten genom att vara vettigt utan att bygga på luftslott och
illusioner?
Vem kan vänta sig en vardag fylld av vanligheter, men som ändå är rik
och meningsfull? Vem kan hoppas på en helhet i tillvaron, en kraft som
håller ihop då allting bara går sönder, splittras och faller isär? Vem kan
besegra världen med alla dess trassligheter?
Johannes brev i bibeln kan hjälpa oss i funderingarna över våra skuldkänslor och vår rädsla. Men då vi bearbetat vår frustration måste vi
också få chansen att ersätta den med något annat. Annars är vi snart
tillbaka i ”tröstlösa träsket”.
Att vi, skrämda av våra egna misslyckanden och vår ständiga skuldkänsla att inte duga, har jagat som besatta för att få livet att fungera, har
ju inte hjälp oss. Att vi varit tyngda av dåligt samvete för att vi inte gjort
rätt eller sagt rätt, har ju inte fått oss närmare svaret på frågan om hur
livet bör levas. Därför behöver vi byta ut våra gamla dåliga erfarenheter
och Johannes skriver:
... Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan
besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds son?
(1 Joh 5:4b-5).
13
”Världen” är ett samlingsbegrepp som täcker in allt det som står
emot Gud. Alla de krafter som bryter ner, som skadar och som sårar oss.
Allt det vill Gud ge oss kraft att gå emot, ja till och med segra över.
I Levande testamentets översättning läser vi ”Vem kan utkämpa och
vinna detta slag utom genom att tro?” och Handbok för livet, använder
sig av uttrycket kamp: ”Ingen kan vinna denna kamp, utan att tro att
Jesus verkligen är Guds Son”. I en av Frälsningsarméns sånger,
nummer 588, skriver författaren att ”Inom mig och omkring mig
det kämpas om min själ”. Den kampen är kanske smärtsamt påtaglig
för många av oss.
Det är viktigt att komma ihåg, att den seger Gud vill hjälpa oss att vinna
i våra egna liv, handlar inte om att invadera och ockupera ett okänt land.
Det är snarare ett befrielsekrig. Det handlar om att få kraft att återerövra
det som en gång var mitt, att återta och vinna tillbaka det som jag blivit
fråntagen och det som gått förlorat. Det handlar om att få tillbaka det
som var mitt och som måste vara mitt om livet ska bli helt igen och det
är min relation till Gud!
I varje människa finns spåren och minnena av Guds närhet. Vi kan
förtränga dem, handskas ovarsamt med dem och förlöjliga dem, men
någonstans inom oss finns de alltid kvar. Längtan efter mening, ett
sammanhang som är begripligt, behovet av närhet och ömhet är alltsammans symptom på vår längtan efter Gud. Det är inget sjukligt, inget
onormalt, utan snarare det mest självklara. Vi längtar efter vårt ursprung,
den plats som vi är skapade för och känner oss hemma i. Ur vår längtan
att få hitta hem, föds också vår tro.
14
Vad är då trons förutsättning? Vad förväntar tron av mig? Vad måste
mitt gensvar bli? I Bibeln ser vi, att då människor förstod vad de
saknade i livet, så ”omvände de sig”. De vände om och gick tillbaka
till sitt
ursprung och till det sammanhang där de hörde hemma. Det betyder
inte att de gick tillbaka i utvecklingen, utan att de fick en ny start.
Vi behöver också börja om på nytt, få förlåtelse och en ny inriktning
i livet.
Trons effekt då, vad gör den för skillnad i mitt liv? Ja, vad gör förlåtelsen för skillnad för oss? Vad händer i oss då vi slutar att vara rädda
och skrämda? Det blir revolution naturligtvis. Men den största skillnaden gör kanske tron de dagar då jag inte alls orkar tro. Den stora skillnaden infinner sig då de svarta bråddjupen öppnas i min själ och jag tycker
att jag inte har något att hålla fast vid. Den stora skillnaden begriper jag
först efteråt, då jag trött och tilltufsad upptäcker att jag ändå tagit mig
igenom. Inte för att jag orkade hålla kvar taget om Gud,
utan just därför att han aldrig släppte taget om mig.
Det är den tron som besegrar världen.
15
Drama och scenografi: Gud
Påskens alla händelser komprimeras på bara några få bibelblad.
Människor mejslas ut med knivskarpa karaktärer. De olika platserna
bildar träffsäkra bakgrunder. Har det hänt att du föreställt dig kolelden
på översteprästens gård där Petrus värmer sig i nattkylan strax innan
han förnekar sin läromästare? Har du tänkt på hur det doftade en vårkväll i Getsemane trädgård? Kanske har du tänkt dig in i hur det lät då
folk-massan vrålade: Korsfäst honom! eller funderat på hur det kan ha
sett ut då Pilatus tvådde sina händer.
Påskens skeenden innehåller en oerhörd dramatik. Inget av detta sker
av en tillfällighet. Det är ingenting som bara råkar hända. Allting har
en mening, ett syfte och ett innehåll. Varje person spelar en aktiv och
betydelsefull roll för att helheten ska bli begriplig för mig. Kvinnan som
smörjer Jesu fötter med nardusbalsam, lärjungen som förråder Guds son
med en kyss och Barabbas, fången som blir frigiven. Simon som
kommer från Kyrene och tvingas bära Jesu kors, rövaren, dömd
för brott, som korsfästs vid Jesu sida och den höga militären som
efter avrättningen utbrister: ”Den mannen måste ha varit Guds son”.
Alla har de sin egen upplevelse att berätta för mig. Betydelsen av Guds
försoningsplan tar gestalt och form genom och i dessa människors liv.
Jag tillhör inte dem som säger: ”Äntligen långhelg” och som har
längtat och sett fram mot påsken genom att putsa fönster och bjuda
vänner på påskaftonsmiddag. Pyntet står inte i ordnade rader, kylskåpet
ekar istället tomt i brist på lammstek och en och annan dammråtta
kommer säkert att irra omkring i hallen. Men det heliga dramat som
Gud inbjudit mig till, spänningen, mystiken och förundran vill jag inte
gå miste om! Och ingen kan heller ta det ifrån mig! Varje år upplever
jag samma rysning av lycka på Påskdagen. Då står jag tillsammans med
kvinnorna vid den tomma graven. Jag känner igen mig i deras förundran och hör då den uppståndne, levande Jesus, nämner både mig och
16
Bibelns Maria vid namn. Vilket namn vi nu än råkar bära så viskar han
det till oss… Lars… Birgitta… Linda… Sven-Erik… Då förstår vi att
det är på riktigt och att all kärlek visades och all förlåtelse gavs för vår
skull! För mig!
Bön
Tack himmelske far, för att du ännu
än gång låter oss uppleva och riktigt
känna in påskens djupaste innebörd.
Tack för det liv du ger genom ditt
eget offer. Tack för den förlåtelse och
försoning som påskens evangelium
förmedlar. Tack för din närvaro hos
oss idag. Tack för att det var för mig
du gav ditt liv.
17
Kom nära mig
I ett glesbefolkat land som vårt, kan man lätt hålla avstånden till andra.
Jag tycker inte om att trängas, så det passar mig bra. På den överfulla
bussen vantrivs jag. Krampaktigt försöker jag dra åt mig armarna för att
inte stöta emot någon annan. Jag håller gärna distansen. Säkert är det
just därför som jag reagerar då hans hand snuddar vid min. En vardaglig
beröring, bara hundradelen av en sekund då jag tar emot växeln i
min hand. Det slår mig att jag inte rört vid en människa på hela dagen.
Vårt moderna samhälle är uppbyggt så. Det är som om vi vore rädda
för beröring, både fysisk, mental och själslig. Ändå längtar vi ofta så
desperat efter den. Också den som är förvirrad eller medvetslös kan
uppfatta en smekning. Forskare säger i nya rön, att vi har ett speciellt
sinne som registrerar beröring. Vi är alltså skapade för att vidröras och
då vi berövas den goda beröringen, lider vi.
Jesus vet det. Han tvekar inte att röra vid människor. Har du någon
gång sett en som lider av spetälska? Kroppen är deformerad och sårig.
Men inte för ett ögonblick ryggar Jesus tillbaka. Han rör vi de sjuka
med samma självklarhet som han lyfter upp barnen och kramar om dem.
Det är förvånansvärt och kontroversiellt för det samhälle han lever i.
Han tillåter också att människor rör vid honom. Han drar sig inte undan.
Men varför är vi så rädd att komma varandra nära? Kanske handlar det
inte i första hand om den fysiska beröringen, utan om det engagemang
som krävs för att komma andra in på livet. Medkänslan, intresset, viljan
att förstå och dela livet med andra, kanske är det som gör att vi tvekar.
Att veta hur andra har det, hur de tänker och tycker, kan vara
påfrestande.
Men min Gud försöker inte bekvämt glida undan det besväret.
Istället väljer han att försöka komma mig nära. Hur smutsig, trasig
och sårad min insida än är, vill han beröra mig.
18
Sångförslag
Kom nära mig. Text och musik: Lennart Jakobsson. Sången finns bland
annat i sångboken Sjung lovsång alla länder, utgiven på KM-förlaget.
Bibelläsning
Matt 11:28-30:”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag
skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och
ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och
min börda är lätt.”
19
Vad ska vi med musik till?
- Kan alla i Frälsningsarmén sjunga och spela? Den frågan har jag fått
åtskilliga gånger. Svaret är nej. Eller ja… jo, faktiskt. Alla kan sjunga…
det låter bara lite olika. Och alla kan spela… om man nu skulle vilja.
Förmågan att sjunga och musicera kan väl å andra sidan variera,
men det viktigaste är kanske inte hur det låter utan hur det känns.
Vad betyder musik för dig och vad vill du att den ska betyda för andra?
En bekant berättade för mig att hon hört en fågel i skogen låta som
en mobiltelefon. Är det möjligt att vilda fåglar blir så helt förvirrade
att de tappar bort sin egen melodi? Ja, tydligen är det så. Den stackars
fågeln hade förlorat sina naturliga instinkter och istället anpassat sig
efter vår mänskliga, teknologiska utveckling. Den bara apade efter
något den hört tillräckligt många gånger.
Något av det viktigaste i Frälsningsarméns och hela kristenhetens
musik är just trovärdigheten. Att det vi sjunger om är på riktigt, att det
inte blir en mekaniskt upprepad ton från någon annan som vi återger, att
jag står för det som ryms i orden och att jag har upplevt något av den
Gudsnärhet som musiken vill återspegla. Om jag vågar vara personlig
och närvarande i den typ av musik och sång som jag klarar av att framföra, då är jag också övertygad om att den tar tag, både i mig själv och
dem som lyssnar.
Bibelläsning
Psalm 47:7-8: Spela och sjung till Guds ära! Spela och sjung till vår
konungs ära! Ja, Gud är all världens konung, sjung en sång till hans ära!
Gör tillsammans
Ge tillfälle till önskesånger där det också finns utrymme att berätta vad
sången betyder, liksom att förmedla minnen och upplevelser kopplade
till texten och musiken.
20
21
Sköra ben och frälsta själar
Kvinnor i Sverige har de kanske sköraste benen i hela världen.
Sannolikt kommer jag att drabbas av en fraktur säger statistiken.
Samtidigt har en amerikans läkare kommit fram till hur vi kan förlänga
livet genom att leva sunt. Vinn10-13 år genom att inte röka, motionera
mer och tjäna upp till 8 år. Sov regelbundet, vinn 3 år, älska regelbundet
och lägg ytterligare cirka 18 månader till ditt liv. Ser du till att ha ett
fungerande social närverk omkring dig, adderar du cirka 2 år till din
livslängd. Skulle detta fungera för en och samma person skulle det innebära att han eller hon fick 27 år och sex månader i bonus, att leva. Med
tanke på att medellivslängden för mig som kvinna i Sverige nu beräknas
till 87 år, skulle det innebära att jag rent statistiskt skulle kunna räkna
med att leva tills jag blir 114 år och sex månader… Men riktigt så kan
man inte använda statistiken, svarar dock läkaren.
22
Siffror och statistik är viktiga på många olika områden. Vi använder oss
av dem också i våra sammanhang. Vi behöver dem för att tolka det som
hänt och planera för det som kommer. Varje gång jag hör om rapporter
om invigda soldater och människor som kommit till tro tänker jag på att
Guds rike växer så det knakar. Men då handlar det inte i första hand om
statistik utan om bilden av det pulserande liv som finns i vårt samfund.
Bakom varje sådan siffra finns ju en enskild person, ett livsöde och en
förändrad verklighet! Vi har skäl att vara glada över vad Gud gör idag!
Det handlar inte om torr statistik eller formella uppgifter! Det handlar
om Guds kraft som är i verksamhet idag.
Bibelläsning
Lukas 13:18-19: Så sade Jesus: ”Vad är då Guds rike likt? Vad skall
jag jämföra det med? Det är som ett senapskorn som en man sätter i sin
trädgård. Det växer och blir till ett träd, och himlens fåglar bygger bo
bland grenarna.”
Gör tillsammans
Samla ihop så många goda nyheter som möjligt från kåren och verksamheten ni finns i och berätta för varandra. Gläds och tacka Gud tillsammans.
23
Pingst
Så händer det igen! En ny larmrapport Något helt vardaglig har visat
sig vara livsfarligt. Minns ni sojarapporten som gjorde såsen blek?
Sedan kom olivoljerubrikerna som rensade affärens hyllor på olja.
Tidningsrubrikerna ropade för ett par år sedan ut att vi knaprar i oss
akrylamid i knäckemackan. Kemikalien akrylamid som pekas ut
som en av de största enskilda orsakerna till cancer finns i höga doser
i exempelvis chips, pommes frites och bröd, meddelar Livsmedelsverket.
Vad ska man nu äta, blir följdfrågan och hur farligt är det egentligen?
Så här i efterhand har vi ju fått veta att det kasserades otroligt stora
mängder älg- och renkött helt i onödan efter Tjernobylkatastrofen.
Det är ju som bekant lätt att vara efterklok. Men hur ska vi kunna bli
kloka just nu, då vi behöver klokskapen som bäst? I vårt komplexa
samhälle krävs stora special- och fackkunskaper. Har vi inte det i just
den aktuella frågan, får vi lyssna och lita på dem som kan och vet.
Vi måste lita på deras insikt och slutsats. Det kan vara svårt. Man blir
lätt misstänksam. Tänk om det är vinstintressen eller politik som styr
uttalanden och beslut. Eller är det enbart medias sensationslystnad?
Bibeln ger inte det direkta svaret på frågan om akrylamid. Det hade
annars varit praktiskt. Och samtidigt hittar vi i Guds gemenskap
en form av inre rakryggad styrka och balans, som gör att i alla fall jag
orkar bära de för dagen aktuella ”hoten”. Det kan vara svårt att
förklara den här tryggheten. Det handlar absolut inte om nonchalans.
Jag har heller inte drabbats av strutsmentalitet och stoppat huvudet
i sanden. Jag tar larmrapporterna på fullt allvar. Men jag har en inre
kompass som hjälper mig att ta ut riktningen för att orientera mig
bland alla risker och kriser. Om den säger Jesus: ”Jag ska be Fadern,
och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid:
sanningens ande.”
24
Bön
Mitt i livet, mitt i vardagen behöver vi din vägledning, helige ande.
Mitt i besluten och valen vi måste
göra varje dag ber vi att ditt ljus
och din insikt ska föra oss rätt. Vi
vet inte hur det ska gå till. Vårt
förstånd är inte stort nog att omfatta dig, men vi behöver din hjälp.
Kom till oss. Stöd oss. Hjälp oss.
Och var oss nära på ett sådant sätt
att vi kan känna oss trygga mitt i en
otrygg och många gånger skrämmande värld. Helige ande, gör oss
lugna, gör oss levande och varma.
Tänd din eld i oss och bli synlig genom oss.
Sång/dikförslag
Sång nummer 741 i Frälsningsarméns sångbok: O att den elden
redan brunne som du, o Jesus,
tända vill!
25
Det fattas beslut
På kåren, i skolan, hyresgästföreningen och på jobbet ställs vi gång på
gång inför frågor som vi måste ta ställning till. Livet är fyllt av beslut.
För att klara av att fatta medvetna och konstruktiva beslut behöver vi
sätta oss in i frågorna som behandlas. Det tar tid. Det räcker ju inte att
enbart sitta och tycka, vi måste ju ”ha lite på fötterna” också.
Ibland känner jag att jag skulle vilja abdikera från alla beslut. Jag orkar
inte längre bilda mig en uppfattning och bestämma mig. Att hela tiden
kalkylera med konsekvenser och ha överblick över orsak och verkan,
blir i långa loppet ganska påfrestande i vårt komplexa samhälle. Då är
det bekvämt att överlåta ansvaret på någon annan. Går det sedan inget
vidare, kan det också vara bra att ha någon att skylla på.
1989 mötte jag kille i det som då fortfarande var Östtyskland. Han skulle konfirmeras. Det var ett svårt beslut som skulle få stora konsekvenser.
Det betydde att hans dröm i livet inte skulle gå i uppfyllelse. Han ville
bli bilmekaniker, men som konfirmand och kristen, skulle han bli
avstängd från alla studier efter grundskolan. Hans beslut stod ändå fast.
Förhål-landena i Tyskland har ändrats och vem vet, idag är han kanske
bil-mekaniker. Men hans mod att fatta beslut gjorde intryck på mig.
I olika sammanhang är det intressant att ta del av diverse undersökningar som görs. Bland andra SIFO brukar tillhandahålla en lång rad.
Kontentan av många redogörelser handlar om vår ovilja att engagera
oss. Attityder som ”Det spelar ingen roll” och ”Jag orkar inte bry mig”,
verkar vara utbredda.
Fattas det beslut i betydelsen av att det saknas beslut?
26
Tanken på att det skulle saknas väl genomtänkta beslut i mitt liv,
skrämmer mig. Lever jag efter lagen att ”Det blir som det blir…”
eller ”det får väl någon annan fixa…” både privat i min familj, på
jobbet, i församlingslivet på kåren och i min relation till Gud?
Försöker jag lägga över mitt ansvar på någon annan?
-Gud, då måste du ge mig tillbaka modet att fatta beslut.
Eftertanke
Vilka beslut drar jag mig för att fatta?
Bön
Himmelske far, av alla beslut jag glömt att fatta,
dragit mig undan eller haft svårt att fatta finns det
stora och viktiga kvar. Det handlar om mitt beslut
att följa dig. Jag kan inte säga det ofta nog:
-Jag vill vara ditt barn idag. Förlåt min slöhet.
Förlåt min rädsla. Förlåt min osäkerhet och ta
emot min uppriktiga bön att få tillhöra dig
också den här dagen.
27
Misslyckad eller Miss Lyckad?
Hur vet man att man passar in, att man får vara med och leka?
Är det på utseende, kläder, språk, attityd, etniskt ursprung eller social
ställning det beror? Alla har vi säkert någon gång upplevt den fruktansvärda känslan av att vara utanför. I ett sammanhang rör vi oss som
fisken i vattnet, vi är accepterade och i ett annat blir vi plötsligt helt
malplacerade och bortkomna. Hur kan det komma sig? Det finns många
regler och normer, både skrivna och oskrivna, som avgör hur vi passar
in i samhället. Några av oss försöker navigera efter dem och förhålla oss
till dem, så att vi ska få vara med i leken. Andra har av skilda skäl givit
upp. Man orkar helt enkelt inte anstränga sig och försöka längre.
I ett TV-program fick några som varit utsatta för mobbing, visa att de
nu var vackra, framgångsrika och lyckade. Samtidigt var den bottenlösa
smärtan så tydlig då en av flickorna sa: - Jag hade inte en enda vän på
hela skolan, inte en enda!! Den tyngsta domen avkunnar vi oftast mot
oss själva. Den största kränkningen riktar vi in mot vår såriga självkänsla och säger: Jag är värdelös, jag är inget att ha, jag duger inte,
ingen kan tycka om eller älska mig!
Då Paulus ger de kristna i Rom goda råd, så säger han: ”Anpassa er
inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av
era
tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” Den viktigaste
anpassningen vi som kristna har att göra, handlar alltså om att lyssna till
Gud. Det är så som den verkligt radikala förändringarna kommer att äga
rum. Det är då både vi själva och världen kommer att vändas upp och
ner. Då våra tankar, vår medkänsla och vår syn på oss själva och andra,
formas allt mer av Gud, då förändras välden!
28
Gör tillsammans
Alla får självhäftande lappar där de skriver ned en god egenskap om
var och en i gruppen. Gå sedan runt och sätt lappar på varandras ryggar.
Efter en stund har du själv flera vackra lappar på din rygg som
påminner om vad du betyder för andra. Följ upp och prata.
Genomförandet beror på hur många ni är i gruppen, men försök
hitta ett sätt som passar er grupp.
Bön
Det jag vill Gud, är att förändras så att jag mer och mer liknar dig.
I mina tankar och beslut vill jag återspegla din kärlek och din nåd.
Ge oss omsorg om varandra, tålamod och förståelse. Ge oss en andlig
”make over” så att din kärlek blir synlig i oss.
29
Vågar du bry dig?
Hur står det till? Är allt väl?
Våra vanligaste hälsningsfraser är oftast retoriska. Även om vi menar
väl och vill vara artiga, så förväntar vi nog oftast att få ett ”tack bra”
och ett leende till svar. Tack, det är prima liv, läget är under kontroll…
eller kanske inte ändå...
Oftast är det tonfall och kroppsspråk som visar om vi verkligen menar
vad vi säger. En omtanke framsprungen ur genuint intresse och innerlig
medkänsla märks. Med en sådan närvaro blir det mest vardagliga ”Hur
har du det?”, till en meningsfull fråga som öppnar dörren till de innersta
rummen åtminstone litet på glänt. Men ska man verkligen lägga sig i
hur folk har det? Har man rätt att rota i människors privatliv? Kanske
borde jag låta bli att fråga hur andra mår, för jag har helt enkelt inte med
det att göra?
Det är ibland svårt att veta var gränsen går mellan att vara omtänksam
eller bli betraktad som en hyena som lägger näsan i blöt. Men jag vågar
ändå påstå att vi allt för sällan frågar hur våra arbetskamrater, vänner
och släktingar har det. Allt för sällan lyssnar vi efter deras svar, allt för
sällan ställer vi följdfrågor för att ta reda på hur det verkligen ligger till.
Allt fler äktenskap och relationer havererar och många familjer lider
av den tuffa ekonomiska åtstramningspolitiken. Svenska folkets
alkoholkonsumtion har ökat med 10-15 procent sedan inträdet i EU och
fors-karna varnar för ökade skador. Regeringen åtgärd för att minska
sup-andet var att tillsätta en kommitté skriver Dagens Nyheter. De flesta
av oss ingår inte i den. Frågan är om vi kan vidta åtgärder i alla fall.
Vågar vi bry oss om varandra? Vågar vi på allvar ta reda på hur våra
grannar eller jobbarkompisar har det? Vågar vi fråga? Har vi tålamod
nog att lyssna, orkar vi trösta och stötta eller vill vi kanske inte veta?
30
År 1722 skrev Ludvig Holberg om den alkoholiserade soldaten och
senare bonden Jeppe på Berget. Mitt bestående intryck av den tragiska
komedin är orden: ”Man säger att Jeppe dricker, men man frågar inte
varför”. Redan i början av 1700-talet frågades det alltså för lite. Att bry
sig om handlar inte om att torrt konstatera att ”Harald och Lisen ska
skiljas”, ”Arvid har fått cancer” eller ”Jeppe super”. Att verkligen bry
sig om handlar om något mycket mer och djupare än så, och det kostar
på. Det kostar tid, tankemöda, ja, kanske kostar det också pengar att
ställa upp och hjälpa till. Det kan även kosta på tålamodet och den egna
bekvämligheten.
Vågar du fråga? Vill du veta? Är du beredd att dela en liten bit av en
annan människas liv?
Förslag
Inbjud gärna en föreläsare eller gäst som arbetar med samtalsstöd.
Samtala om egna dåliga och goda erfarenheter av om någon pratat med
dig eller då du verkligen försökt ställa upp för någon annan. Vad vet
du till exempel om Frälsningsarméns samtalscenter Eken i Stockholm?
Ta reda på hur man där och på andra frälsningsarmécenter arbetar med
samtal och informera om den typen av resursverksamhet. Om möjlighet finns på din plats och i din verksamhet, inbjud till enskilda samtal,
men uppmuntra framför allt oss var och en till medmänskliga vardagliga samtal med varandra.
31
Det smartaste jag gjort
I fyra minuter och sju sekunder ockuperar Bo Kaspers orkester mitt
hjärta. En av de tjurigaste och tjusigaste kärlekssånger jag hört på länge
gör mig nästan darrig. ”Det smartaste jag gjort” handlar om förvåningen
över att göra det som man trodde aldrig var möjligt. Och göra det för
någon annans skull! Det här är ingen sång med direkt kristna förtecken
och ändå handlar den om en andlig sanning. Att överge sina egna krav
och överlåta sig till någon annan. Den handlar på ett okonstlat sätt om
att våga relatera till en annan person.
Relationer är hårdvaluta. Tidningarna svämmar över av kontaktannonser där människor vill hitta en vän för stunden eller för livet. Frågespalterna där man ber om hjälp med trassliga relationer är lika väl lästa.
I TV finns det snart inte en kanal som inte kör så kallad ”relations-TV”.
Bibeln är också fylld av relationshistorier. Förälskade par i Höga
visan, den otrogna profethustrun Gomer i Hosea bok, oärliga affärsmän
hos profeten Jesaja för att inte tala om kung Davids lust till den vackra
Batseba som leder till ett fruktansvärt mord. Första Moseboken beskriver Abrahams och Saras längtan efter barn och vilka svårigheter som
uppstår runt detta i deras relation. Vi läser om misslyckade härtåg, bortskämda och olydiga barn, lust, längtan, begär, rädsla, osäkerhet, hämnd,
hat, förlåtelse och allt det andra som har mer våra relationer till varandra
att göra.
Relationer är fascinerande. De kan vara nya och spirande, trasiga,
jobbiga, hopplösa, underbara eller krävande. De kan vara fyllda av
tillförsikt eller sköra och lätta att förstöra. De kan vara enkla och
självklara eller invecklade och tilltrasslade. Men ett är säkert, vi klarar
32
oss inte utan dem. Vi är beroende av varandra och vi har behov av relationer till andra. Det är långt ifrån enkelt att behöva och vara behövd av
någon annan. Det krävs mycket för att bygga hållbara relationer, men
jag håller med Bo Kaspers orkester, det är nog helt klart det smartaste
man någonsin kan göra!
”Nu leker jag med barn och boll, det regnar och är nästan noll,
det regnar och är nästan noll, känns inte särskilt, rock´n roll.
Det kanske låter underligt, men jag tycker det är stort.
Många gånger har jag sagt, att det här är nog det
smartaste jag gjort!”
33
Den sköra gränsen
På språng mellan födelse och död. Där befinner vi oss varje dag.
Stressade, upptagna men också fulla av livslust och förväntningar.
Någon gång ibland, blir ändå balansgången mellan liv och död mer
påtaglig. Smärtsamt närvarande. Vi snuddar vid den sköra gränsen.
Något händer helt oväntat och plötsligt blottläggs den. Vi anar livets
stora sårbarhet. Hur hanterar vi då kunskapen om att det här livet har ett
slut? Hur tänker vi oss döden? Finns det plats för rädsla också hos den
som tror?
Som barn höll jag en gång på att drunkna. Konsekvensen skulle ha
kunnat bli en skräck för vatten. Men jag lärde mig att hantera den
rädslan. Vad jag var mera rädd för, det var att bli skjuten i ögat. En helt
ologiskt, helt inkonsekvent, men ändå högst påtaglig rädsla. Fruktan för
det okända är ju som bekant sällan rationell eller begriplig. Rädslan tar
sig olika uttryck, men finns hos de flesta av oss. Också hos oss som tror
på Gud.
Därför är det viktigt att det får finnas utrymme för förtvivlan och frågor.
Det är tillåtet att känna bottenlös sorg. Som kristna har vi ett hopp,
vi vet att döden är en övergång till ett nytt liv, men vi tillåter oss också
att känna och fråga! Vi har rätt att vara irrationella och ologiska som alla
andra som sörjer. Gud själv har gett oss den rätten.
Den som inte har några frågor får inga svar. I frågorna om livets
trasighet hjälper Gud oss därför att bearbeta och hitta helheten.
Det finns inte alltid svar på mina frågor. Men i Guds närhet, får jag
alltid möjlighet att vända och vrida på dem, utan att han tröttnar på mig.
-Gud, varför har du övergivit mig? ropar Jesus från korset. Just i det
ögonblicket väljer han att dela min och varje människas övergivenhet.
Just där är han totalt utlämnad. Men han tillåter att det sker, för att vi ska
34
förstå att han också gått med oss in i den totala ensamheten. I trädgården
i Getsemane ber han sin Far att få leva. Jesus vill inte dö. Han vill leva.
Han vet att döden ska komma, han accepterar det men han vill leva!
Jag inser också dödens ofrånkomlighet. Jag accepterar till och med att
jag inte vet allt om det liv Gud förberett efter döden. Men idag vill jag
leva! Leva och glädjas åt en helt vanlig, förunderlig dag.
Bön
Tack Gud, för det liv du skänker, både det som pågår just här
omkring mig och det som en dag ska komma i evighet. Hjälp mig att
se skönheten, möjligheten och glädjen i det liv du ger mig också de
dagar då rädslan kryper i kroppen. Hjälp mig att se hopp och förmedla
hopp till dem jag möter. Tack för den här dagen. Ofullkomlig… kanske
lite tråkig och vanlig… men ändå helt underbar och välsignad av dig.
35
Vrid på kranen
Vi skulle tvätta händerna. Men det var inte det enklaste. ”Hur gör
man här?”, sa någon en aning förvirrat. ”Vrid på kranen”, muttrade jag.
Men det fanns inget att vrida på. Borde det göras en felanmälan?
Kanske kan man byta vattenleverantör så som man byter elleverantör
om man inte är nöjd. Det visade sig till sist att det fanns en fotocell
eller något liknande. Den läste av att jag förde in händerna under
kranen. Smått irriterat försökte jag hålla mina händer stilla under den
blankpolerade kranen. Nu skulle väl ändå systemet indikera att jag ville
ha fram vatten. Spännande, modernt och väldigt praktiskt på många sätt,
men fy vad långsamt det gick! Inte hade jag väl speciellt bråttom, men
jag blev stressad av att allt inte blev som jag ville direkt. Den tiondelen
av en sekund som jag stod där overksam och väntade på vatten, tänkte
jag på Gud. Oväntat klev han in i min tankevärld. Ja, kanske inte helt
oväntat, för han finns ju alltid hos mig, men jag hade ingen aning om
att han hade åsikter om moderna tekniska lösningar hos vattenkranar.
Är det så jag behandlar dig Gud, tänkte jag? Som min välsignelseleverantör? Då du inte ger de bönesvar som jag hade tänkt mig blir jag
smått irriterad. När ditt tilltal dröjer, då jag inte omedelbart ser lösningar
eller känner lättnad, är jag beredd att göra en felanmälan och kanske till
och med byta leverantör. Plötsligt var det som om Gud log mot mig i
spegeln över handfatet. Ett igenkännande och tålmodigt leende. Han vet
nämligen vilket envist och trilsket barn jag kan vara. Han vet hur ivrig
och impulsiv jag är och hur svårt jag har att vänta och vara uthållig. Ofta
ligger jag i startgroparna, som en sprinter beredd på startskottet. Tyvärr
blir det en och annan tjuvstart och det är sällan lyckat. I sin stora kärlek
tar Gud hänsyn till det. Med en varlig omsorg gav han mig en lagom
dos undervisning där vid vattenkranen. En enkel påminnelse i vardagen.
En lektion i väntandets ädla konst.
36
Gud vill inget hellre än välsigna mig. Han är ingen snål Herre som låter
en och annan droppe av välsignelse falla över mig. Nej han vill vrida
upp kranen för fullt och låta sin kärlek och glädje formligen strömma
över mig. Han längtar efter att få lyssna till mina böner och få vara en
aktiv och verksam kraft i mitt liv. Men helt överlåten åt honom, måste
jag också ge honom förtroendet att ange inriktningen, takten och den
rätta tiden för allt. Ibland måste Gud ta ett stadigt tag i mig och leda mig
igenom det som jag själv ryggar tillbaka för. Vid andra tillfällen måste
jag hålla igen på stegen för att vara i takt med honom. Det rätta samspelet finner vi genom vardagskommunikationen i bönen. När tiden,
den rätta tiden, är inne vill han låta mig se, förstå, uppleva, känna eller
göra det där som jag idag bara kan längta efter och be om.
Bibelläsning
Gal 4:4a: Men när tiden var inne sände Gud sin son.
Bön
Tack Gud, för din närvaro i mitt liv. Tack för ditt tålamod med
mig både då jag är ivrig och då jag drar mig undan och är
reserverad. Med fullt förtroende för dig, ber jag om din
välsignelse, ditt svar på min bön och längtan.
Eftertanke
Tillåter jag Gud att möta mig på det sätt han vill?
37
Den obegripliga kärleken
”Mat är kärlek” står det på plastkassarna som kunderna bär hem.
Kan mat verkligen vara kärlek? Psykologen Kerstin Hellström menar
att kärlek är då ett par klär sig i matchande kläder, medan flera forskare
menar att kärlek bara är en kemisk reaktion. Finns det något så oförklarligt som kärleken? Troligen finns det i alla fall inte någon företeelse
som människor ansträngt sig så mycket för att försöka begripa sig på.
För att förstå vad något är, kan det ibland vara bra att ta reda på vad det
inte är. Då Paulus skriver sitt brev till de kristna i Korinth, verkar det
vara så han resonerar. I det vi idag ofta kallar för ”Kärlekens lov”, gör
han en lång lista över vad kärlek inte är. Kärleken är inte skrytsam och
uppblåst, inte självisk och inte stridslysten. Bibeln lär oss att Guds
kärlek definitivt inte är utan omdöme, inte mesig och inte slätstruken.
Guds kärlek är heller inte utan glädje eller passion
På bröllop händer det ofta att människor tror att bibeltexten är en dikt
skriven av någon nutida poet. Det borde vara smickrande för Paulus,
men det här är faktiskt mer än snygga ord. Kapitlet har i Bibeln fått
rubriken ”Vägen framför andra: kärleken”. Den förklaringen hjälper
mig att se en djupare dimension. Kärlek är inte ett plötsligt infall, inte
enbart en känslostorm. Den kärlek Gud vill lägga ner i våra hjärtan är
självklart lusten och glädjen i en kärleksrelation, men den är också en
livsväg, ett förhållningssätt och en inställning i tillvaron. Vad betyder
det för mig att välja den inriktningen? Hur kommer jag då att se på
mig själv och min omgivning? Vad blir viktigt och vad blir mindre
betydelsefullt då Guds kärlek blir min motivation och drivkraft?
38
Bibelläsning
1 Kor 13:2b-7: ”…och om jag har all tro så att jag
kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting.
Om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna
mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting
vunnit. Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är
inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte
upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje
i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt
tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Bön
Gud, du som är kärleken, tack för din omsorg och
godhet i mitt liv. Nu ber jag om hjälp för att kunna
omsätta din kärlek i praktiken
genom mitt eget sätt att vara, tänka och handla.
Eftertanke
Vad ser jag, då jag ser med kärlekens ögon?
39
www.fralsningsarmen.se
