Romersk historia Ca 220 -31 f.Kr. Sammanfattning: kungatiden • Ursprung: våld och öppenhet • Ursprung: ca 1000 f.Kr. bebyggelse på kullarna • ”Demokratisering” av den politiska makten: comitia centuriata • Republiken: kollegialitet; tidsbegränsad makt Sammanfattning: tidiga republiken • Ståndsstriderna: folktribuner; comitia plebis; Tolv tavlornas lag – ökad rättsäkerhet • Löste konflikter genom lagar: konsensus • Expansion: mot etruskerna (Veii); mot latinarna (Regillussjön, latinska förbundet) Sammanfattning: mellersta republiken • Arméreform: manipeln; effektiv armé • Expansion i Italien: nätverk av allierade, latinska kolonier, halvt medborgarskap (deditio in fidem); stora manskapsresurser • 1:a puniska kriget: sjömakt; provinser (ager romanus) 2:a puniska kriget, 218-202 f.Kr. • Kartagisk maktbas i Spanien; Saguntum • Hannibal tågar över Alperna • Trasimenska sjön 217 f.Kr.; Cannae 216 f.Kr. • 1:a makedonska kriget 215-205 f.Kr. • Fabius Cunctator (Fördröjaren) 2:a puniska kriget • Slaget vid Zama, 202 f.Kr. Scipio Africanus besegrar Hannibal i Africa • Övertar Kartagos besittningar i Spanien • Rom dominerar västra Medelhavet (provins i Spanien 198 f.Kr.) • Kartago provins 146 f.Kr. (3:e puniska kriget) Romerska krig: 200-133 f.Kr. • 2:a puniska kriget: erfarna officerare och soldater • Krig: prestige, rikedomar Krigsfångar under republiken • • • • • • • 3:e samniterkriget (297-293 f.Kr.): 58 000-77 000 1: puniska kriget 264-241 f.Kr.: 107 000-133 000 Galliska kriget (225-222 f.Kr.) : 32 000 2:a puniska kriget (218-202 f.Kr.): 172 000-186 000 Diverse krig (201-168 f.Kr.): 153 000 Epirus (167 f.Kr.): 150 000 3:e puniska kriget (146 f.Kr.): 55 000-60 000 • Totalt: 727 000-773 000 krigsfångar mellan ca 300 f.Kr. och 145 f.Kr. förslavades (i verkligheten många fler) Epirus 167 f.Kr. • Aemilius Paullus • Besegrade Perseus, Makedoniens sista kung 168 f.Kr. i slaget vid Pydna • Hans armé missnöjd p.g.a. uteblivet krigsbyte • 150 000 människor förslavades 200-150 f.Kr. • Framgångsrika krig mot de hellenistiska kungarikena • 215-168 f.Kr.: de makedonska krigen • 192-187 f.Kr.: krig mot Antiochos III • 168 f.Kr. Rom dominerar hela Medelhavet Romersk expansion: Östra Medelhavet • Ca 200-150 f.Kr.: politisk och militär expansion, inga nya provinser • Ca 150-30.f.Kr.: territoriell expansion • 146 f.Kr.: Nordafrika (Africa Proconsularis) och Makedonien provinser • 133 f.Kr. Pergamon (Asia) Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • Comitia curiata – från kungatiden, tidig militär indelning efter curior, baserade på släktskap Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • Comitia centuriata – 193 centurior, indelade efter fem förmögenhetsklasser; valde konsuler, pretorer, censorer; beslöt om lagar, krigsförklaringar och fred. Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • Comitia plebis tributa (consilium plebis)– plebeijernas församling; valde ediler och folktribuner; beslöt om lagar för plebeijer. Lex Hortensia, 287 f.Kr. beslut i församlingen bindande lag för alla (plebiscitum). Leddes av folktribun • Comitia tributa (från ca 450 f. Kr.?) – valde kuruliska ediler, quaestorer, leddes av ämbetsman med imperium Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • 2 konsuler exekutiv, dömande makt, imperium. Eponyma • 4 pretorer dömande makt; imperium (första pretorn 367 f.Kr) • 4 ediler stadens underhåll samt offentliga spel. Det fanns plebejiska och kuruliska ediler (de senare var patricier) Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • 8 kvestorer sköter stadens finanser, assisterar högre ämbeten • 10 folktribuner sacrosanctitas, veto • 10 militärtribuner befäl på mellannivå Romerska konstitutionen, ca 200 f.Kr. • 2 censorer folkräkning samt bestämde vem som var senator; skötte indelningen i förmögenhetsklasser • Senaten 300 före detta ämbetsmän (måste ha varit minst edil); beslut (senatusconsultum) formellt rådgivande med i praktiken högsta auktoritet; sköter utrikespolitiken Konsekvenser av expansionen • Stora rikedomar • Balansen i Rom rubbas • Ökande konflikter i inrikespolitiken Konsekvenser av expansionen • Jordbrukskris i Italien p.g.a. Hannibals ockupation (?) • Långa krig • Bönder säljer eller överger sin jord (?) • Proletärer i Rom • (Arméns rekryteringsgrund försvagas?) • Arkeologin visar att småjordbruk fanns kvar Slavbaserat jordbruk i Italien och på Sicilien • Billiga slavar • Nya idéer: latifundia (Cato, De agricultura, ca. 160 f.Kr.) • Ökande resurser hos eliten • Tillgänglig mark • Ekonomiska och demografiska förändringar påverkade Roms politiska och sociala struktur Klientsystemet Patronus Cliens/patronus Cliens Cliens Cliens/patronus Cliens Konsekvenser av expansionen • Tiberius Gracchus 133 f.Kr. – jordutdelningsprogram (ager publicus) – mördas 132 f.Kr. • Gaius Sempronius Gracchus 123 f.Kr. – billig säd, domstolar mot korruption, medborgarskap för de allierade – mördas 121 f.Kr. • Populares – de som för en folklig politik • Optimates – ”de bästa”, motsatte sig varje försök att minska senatens och nobilitetens makt Gaius Marius, 157-86 f.Kr. Gaius Marius, 157-86 f.Kr. • Marius – homo novus, konsul 107, 104100 f.Kr. • Krig mot Jugurtha, numidisk kung (besegras 105 f.Kr.) • Besegrar Teutones (Aqua Sextiae, 102 f.Kr.) och Cimbri (Vercellae, 101 f.Kr.) Marius arméreform, ca. 107-105 f.Kr. • Egendomslösa fick ta värvning • Staten tillhandahöll vapen och utrustning • Kohorten blev den huvudsakliga taktiska enheten • Generalen såg till att veteraner fick mark Marius arméreform, ca. 107-105 f.Kr. • Legion: 4000-5000 legionärer • 10 kohorter med 480 man • 6 centurior under var sin centurion • 1:a kohorten: 800 man (5 centurior med 160 man) Marius arméreform, ca. 107-105 f.Kr. Konsekvenser: • Professionalisering av armén • Standardisering av utrustning och träning • Ökad taktisk flexibilitet • Småskalig krigföring Konsekvenser • Maktkoncentration p.g.a. flerårigt konsulat • Länk mellan staten och soldaterna försvagades • Yrkessoldater lojala mot generalen, inte staten • Veteraner viktig politisk resurs • Förutsättning för Pompejus och Caesars karriärer L. Cornelius Sulla, ca.138-78 f.Kr. Bundsförvantskriget • Bundsförvantskriget, 91-89 f.Kr. Lex Julia (90); lex Plautia Papiria (89) • Italien: medborgarland L. Cornelius Sulla, ca.138-78 f.Kr. • Proskriptionslistor • Krig mot Mithradates (89-85 f.Kr.): använder sin armé mot Rom; struntar i de politiska spelreglerna • Dictator 82-79 f.Kr.– reformer för att återbörda makten till senaten: folktribunerna och plebeijernas folkförsamling begränsades (återfår sin makt ca 70 f.Kr.) • Prokonsul och propretor Skatteförpaktare • Publicani • Rätten att ta ut skatt auktionerades • För staten: effektivt system • För provinserna: problem Pompejus, 106-48 f.Kr. • Besegrar Sertorius • Tänjer på reglerna, väljs till konsul trots brist på ämbeten och ålder Pompejus, 106-48 f.Kr. • 67 f.Kr. – extraordinärt befäl mot pirater • Besegrar Mithradates, Omorganiserar östra Medelhavet (annekterar bl.a. Syrien) 1:a triumviratet 60 f.Kr. • Pompejus – omorganisation i öst; veteraner • Crassus – ekonomiska kontakter (dör i fälttåg mot parterna 53 f.Kr. (slaget vid Carrhae) • Caesar – konsul 59 f.Kr.; prokonsulärt befäl i Gallien • Caesar i Gallien, 58-51 f.Kr. Caesar 49-44 f.Kr. • 49-46 f.Kr.: Krig mellan Pompejus och Caesar; Caesar vinner • Dictator på tio år, 46 f.Kr. • Dictator på livstid, 44 f.Kr. • Mördas 15 mars, 44 f.Kr. (Idus martiae) Inbördeskrig 43-31 f.Kr. • 43 f.Kr.: 2:a triumviratet: Octavianus och Antonius (och Lepidus) mot Caesarmördarna som besegras 42 f.Kr. i slaget vid Philippi • 32-30 f.Kr. Krig mellan Octavianus och Antonius (Actium, 31 f.Kr.) Konsekvenser av den politiska utvecklingen under republiken • Republikens otroliga utrikespolitiska framgångar ledde fram till dess död. • Det republikanska politiska systemet var anpassat för en stadsstat och klarade inte av de påfrestningar och de nya krav som ställdes när Rom blev till en världsmakt. Octavianus och principatet