Romersk historia
Ca 220 -31 f.Kr.
Sammanfattning: kungatiden
• Ursprung: våld och öppenhet
• Ursprung: ca 1000 f.Kr. bebyggelse på
kullarna
• ”Demokratisering” av den politiska makten:
comitia centuriata
• Republiken: kollegialitet; tidsbegränsad
makt
Sammanfattning: tidiga
republiken
• Ståndsstriderna: folktribuner; comitia
plebis; Tolv tavlornas lag – ökad
rättsäkerhet
• Löste konflikter genom lagar: konsensus
• Expansion: mot etruskerna (Veii); mot
latinarna (Regillussjön, latinska förbundet)
Sammanfattning: mellersta
republiken
• Arméreform: manipeln; effektiv armé
• Expansion i Italien: nätverk av allierade,
latinska kolonier, halvt medborgarskap
(deditio in fidem); stora manskapsresurser
• 1:a puniska krige: sjömakt; provinser
2:a puniska kriget, 218-202 f.Kr.
• Kartagisk maktbas i Spanien; Saguntum
• Hannibal tågar över Alperna
• Trasimenska sjön 217 f.Kr.; Cannae 216 f.Kr.
• 1:a makedonska kriget 215-205 f.Kr.
• Fabius Cunctator
2:a puniska kriget
• Slaget vid Zama, 202 f.Kr. Scipio Africanus
besegrar Hannibal i Africa
• Övertar Kartagos besittningar i Spanien
• Rom dominerar västra Medelhavet (provins i
Spanien 198 f.Kr.)
• Kartago provins 146 f.Kr. (3:e puniska kriget)
Romerska krig: 200-133 f.Kr.
• 2:a puniska kriget: erfarna officerare och
soldater
• Krig: prestige, rikedomar
Krigsfångar under republiken
•
•
•
•
•
•
•
3:e samniterkriget (297-293 f.Kr.): 58 000-77 000
1: puniska kriget 264-241 f.Kr.: 107 000-133 000
Galliska kriget (225-222 f.Kr.) : 32 000
2:a puniska kriget (218-202 f.Kr.): 172 000-186 000
Diverse krig (201-168 f.Kr.): 153 000
Epirus (167 f.Kr.): 150 000
3:e puniska kriget (146 f.Kr.): 55 000-60 000
• Totalt: 727 000-773 000 krigsfångar mellan ca 300
f.Kr. och 145 f.Kr. förslavades (i verkligheten
många fler)
Epirus 167 f.Kr.
• Aemilius Paullus
• Besegrade Perseus, Makedoniens sista kung
168 f.Kr. i slaget vid Pydna
• Hans armé missnöjd p.g.a. uteblivet krigsbyte
• 150 000 människor förslavades
200-150 f.Kr.
• Framgångsrika krig mot de hellenistiska
kungarikena
• 215-168 f.Kr.: de makedonska krigen
• 192-187 f.Kr.: krig mot seleukiderna
• 168 f.Kr. Rom dominerar hela Medelhavet
Romersk expansion: Östra
Medelhavet
• Ca 200-150 f.Kr.: politisk och militär
expansion, inga nya provinser
• Ca 150-30.f.Kr.: territoriell expansion
• 146 f.Kr.: Nordafrika (Africa Proconsularis)
och Grekland provinser
• 133 f.Kr. Pergamon (Asia)
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• Comitia curiata – från kungatiden, tidig
militär indelning efter
curior, baserade på
släktskap
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• Comitia centuriata – 193 centurior,
indelade efter fem förmögenhetsklasser;
valde konsuler, pretorer, censorer; beslöt
om lagar, krigsförklaringar och fred.
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• Comitia plebis tributa (consilium plebis)–
plebeijernas församling; valde övriga
ämbetsmän; beslöt om lagar för plebeijer.
Lex Hortensia, 287 f.Kr. beslut i
församlingen bindande lag för alla
(plebiscitum).
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• 2 konsuler
exekutiv, dömande makt,
imperium. Eponyma
• 4 pretorer
dömande makt; imperium
(första pretorn 367 f.Kr)
• 4 ediler
stadens underhåll samt
offentliga spel. Det fanns
plebejiska och kuruliska
ediler (de senare var patricier)
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• 8 kvestorer
sköter stadens finanser,
assisterar högre
ämbeten
• 10 folktribuner
sacrosanctitas, veto
• 10 militärtribuner befäl på mellannivå
Romerska konstitutionen,
ca 200 f.Kr.
• 2 censorer
folkräkning samt
bestämde vem som var
senator; skötte indelningen i
förmögenhetsklasser
• Senaten
300 före detta
ämbetsmän (måste ha varit minst
edil); beslut (senatusconsultum)
formellt rådgivande med i
praktiken högsta auktoritet;
sköter utrikespolitiken
Konsekvenser av expansionen
• Stora rikedomar
• Balansen i Rom rubbas
• Ökande konflikter i inrikespolitiken
Konsekvenser av expansionen
• Jordbrukskris i Italien p.g.a. Hannibals
ockupation
• Långa krig
• Bönder säljer eller överger sin jord
• Proletärer i Rom
• (Arméns rekryteringsgrund försvagas?)
Slavbaserat jordbruk i Italien
• Billiga slavar
• Nya idéer: latifundia (Cato, De agricultura,
ca. 160 f.Kr.)
• Ökande resurser hos eliten
• Tillgänglig mark
Antal slavar i Italien under
senrepubliken
• Befolkning: ca 6 miljoner
• Antal slavar: 2 miljoner
Mosaik
från
Dougga,
Tunisien,
2:a
århundra
det e.Kr.
Slavuppror: generella
anledningar
• Problem att assimilera stora grupper
krigsfångar
• Stora grupper som talade samma språk
• Slavarna blev mycket dåligt behandlade (ex.
Cato: sjuka slavar behöver inte så mycket
mat; de ska sättas i arbete även på
helgdagar; sälj gamla och sjukliga slavar)
Konsekvens
• Slavuppror: Italien 190-180-talet f.Kr.
Sicilien – 135-132 f.Kr.
Sicilien – 104-100 f.Kr.
Italien – 73-71 f.Kr.
(Spartacus)
Slavuppror
Republikens slavuppror berodde på
specifika omständigeter
• Stora grupper nya slavar
• Jordbrukssystem under uppbyggnad,
romarna inte vana att hantera stora
slavpopulationer
• Karismatiska och dugliga ledare, insåg att
organisation krävdes; frälsargestalter
Slavuppror
Konsekvenser av slavupproren:
• Slavar behandlades något bättre
• Columella: involvera slavarna i
planeringen av arbetet så arbetar de bättre
• Romarna än mer vaksamma
• Inga fler slavuppror i den romerska
historien
Klientsystemet
Patronus
Cliens/patronus
Cliens
Cliens
Cliens/patronus
Cliens
Konsekvenser av expansionen
• Tiberius Gracchus 133 f.Kr. –
jordutdelningsprogram (ager publicus) –
mördas 132 f.Kr.
• Gaius Sempronius Gracchus 123 f.Kr. –
mördas 121 f.Kr.
• Populares – de som för en folklig politik
• Optimates – ”de bästa”, motsatte sig varje
försök att minska senatens
och nobilitetens makt
Gaius Marius, 157-86 f.Kr.
Gaius Marius, 157-86 f.Kr.
• Marius – homo novus, konsul 107, 104100 f.Kr.
• Krig mot Jugurtha, numidisk kung
(besegras 105 f.Kr.)
• Besegrar Teutones (Aqua Sextiae, 102
f.Kr.) och Cimbri (Vercellae, 101 f.Kr.)
Marius arméreform, ca. 107-105
f.Kr.
• Egendomslösa fick ta värvning
• Staten tillhandahöll vapen och utrustning
• Kohorten blev den huvudsakliga taktiska
enheten
• Generalen såg till att veteraner fick mark
Marius arméreform, ca. 107-105
f.Kr.
• Legion: 4000-5000 legionärer
• 10 kohorter med 480 man
• 6 centurior under var sin centurion
• 1:a kohorten: 800 man (5 centurior med
160 man)
Marius arméreform, ca. 107-105
f.Kr.
Konsekvenser:
• Professionalisering av armén
• Standardisering av utrustning och träning
• Ökad taktisk flexibilitet
• Småskalig krigföring
Konsekvenser
• Maktkoncentration p.g.a. flerårigt konsulat
• Länk mellan staten och soldaterna försvann
• Yrkessoldater lojala mot generalen, inte staten
• Veteraner viktig politisk resurs
• Förutsättning för Pompejus och Caesars
karriärer
L. Cornelius Sulla, ca.138-78
f.Kr.
Bundsförvantskriget
• Bundsförvantskriget,
91-89 f.Kr. Lex Julia (90);
lex Plautia Papiria (89)
• Italien: medborgarland
L. Cornelius Sulla, ca.138-78 f.Kr.
• Proskriptionslistor
• Krig mot Mithradates (89-85 f.Kr.): använder sin armé
mot Rom; struntar i de politiska spelreglerna
• Dictator 82-79 f.Kr.– reformer för att återbörda makten till
senaten: folktribunerna och plebeijernas folkförsamling
begränsades (återfår sin makt ca 70 f.Kr.)
• Prokonsul och propretor
Skatteförpaktare
• Publicani
• Rätten att ta ut skatt auktionerades
• För staten: effektivt system
• För provinserna: problem
Pompejus, 106-48 f.Kr.
• Besegrar Sertorius
• Tänjer på reglerna,
väljs till konsul trots brist
på ämbeten och ålder
Pompejus, 106-48 f.Kr.
• 67 f.Kr. – extraordinärt
befäl mot pirater
• Besegrar Mithradates,
Omorganiserar östra Medelhavet (annekterar bl.a.
Syrien)
1:a triumviratet 60 f.Kr.
• Pompejus – omorganisation i öst;
veteraner
• Crassus – ekonomiska kontakter (dör i
fälttåg mot parterna 53 f.Kr.
(slaget vid Carrhae)
• Caesar – konsul 59 f.Kr.; prokonsulärt
befäl i Gallien
• Caesar i Gallien,
58-51 f.Kr.
Caesar 49-44 f.Kr.
• 49-46 f.Kr.: Krig mellan Pompejus och Caesar;
Caesar vinner
• Dictator på tio år, 46 f.Kr.
• Dictator på livstid, 44 f.Kr.
• Mördas 15 mars, 44 f.Kr. (Idus martiae)
Inbördeskrig 43-31 f.Kr.
• 43 f.Kr.: 2:a triumviratet: Octavianus och
Antonius (och Lepidus) mot
Caesarmördarna som besegras 42 f.Kr. i
slaget vid Philippi
• 32-30 f.Kr. Krig mellan Octavianus och
Antonius (Actium, 31 f.Kr.)
Konsekvenser av den politiska
utvecklingen under republiken
• Republikens otroliga utrikespolitiska
framgångar ledde fram till dess död.
• Det republikanska politiska systemet var
anpassat för en stadsstat och klarade inte
av de påfrestningar och de nya krav som
ställdes när Rom blev till en världsmakt.
Octavianus och principatet
